Reseinspiration

Hur länge du än stannar på en plats finns det alltid någon som tycker att du valt att stanna för kort. För kort tid för att hinna se allt. Men å andra sidan. Tänk om du hade stannat tillräckligt länge över allt så att du faktiskt hunnit se precis allt. Då hade det ju inte funnit någonting att åka tillbaka till. Det jag sparat tills jag åker tillbaka blir nu en lista för kommande resor.

Visst finns det platser där jag gärna hade velat stanna ytterligare en dag utöver de där dagarna vi hade bokat. Men är det inte alltid så? Är man någonsin redo att åka hem? Vissa platser har jag medvetet åkt en kortare resa till än vad jag kanske egentligen hade önskat. Det kan handla om att det skulle bli ganska många tusen dyrare för det där sista dygnet. Eller kanske inte ens vara möjligt att åka ytterligare ett dygn. Och valet mellan att åka och inte åka alls är ofta ganska lätt. Så därför kommer här en lista på alla de där sakerna och platserna jag sparat tills jag åker tillbaka.

The Vessel & Empire state building

När jag började skriva detta inlägg skulle platsen i New York som jag hade sparat till nästa gång jag åkte dit vara Carries hus från TV-serien Sex and the city. Men så kom det sig att jag innan inlägget hann bli klart faktiskt åkte till New York och besökte just den där platsen. Efter att ha strosat hela the Highline kryssade jag in i kvarteren och hittade till slut till den välbekanta dörren.

Nej istället får det bli ett par andra platser jag sparat. Jag började min promenad på Highline vid The Vessel vid Hudson Yards. En trappbyggnad som är en sevärdhet i sig. För något större syfte har den inte. 2500 trappsteg har den totalt och bjuder på en vidunderlig utsikt – sägs det. Jag vet inte för den sparade jag att gå upp i. Liksom helt nyrenoverade observationsdäcket i Empire state building. Jag bodde bara ett kvarter från byggnaden när jag var där senast och många var de inkastare som undrade om jag skulle upp. Men nix, även det sparar jag till nästa resa.

Sentosa Island

På vår resa jorden runt gjorde vi ett två dygn långt stopp i Singapore. Skulle jag lista de platser jag fått höra att vi stanna på för kort så ligger nog Singapore i topp. Men jag tycker nog att vi hann med ganska mycket ändå. Ett ställe vi inte besökte var nöjesön Sentosa. Vi får helt enkelt ta det nästa gång vi kommer till Singapore. Då tänker jag även bo en natt på Marina bay sands så att jag får bada i den berömda Infinity-poolen.

Skulle du nu ha hittat hit för att du vill läsa mer om Sentosa Island ska du inte bli besviken. Klicka dig istället vidare till min bloggkollega Dryden som skrivit ett par inlägg om just Sentosa.

Malibu

I november 2018 besökte vi för första gången Los Angeles. Och även om jag nu var lite osäker på vad det egentligen fanns för sevärdheter i denna city of angels så var Malibu ett ställe jag kände till.

Nu råkade vi besöka Kalifornien och Los Angeles under de värsta bränderna på år och hela Malibu var inte bara eldhärjat utan också avstängt. Det var branden då bland annat de legendariska inspelningsplatserna i Dr Quinn förstördes. Men en vacker dag hoppas jag att vi kan åka tillbaka och njuta av Malibu.

Alcatraz

Att den tidigare planeringsfascisten har blivit spontanitetens förespråkare har jag konstaterat två gånger under hösten som passerat. Dels i samband med att jag åkte på överraskningsresa till Gent och sedan ett par månader senare när jag blev avlämnad med ett boardingpass till New York på Arlanda.

Kanske är det också därför som jag inför vårt besök i San Francisco inte hade förbokat någon tur till Alcatraz. Jag hade nog tänkt mig ett besök där. Men jag hade inte tänkt att det skulle vara väntetid flera dagar innan man kunde komma iväg om man inte förbokat. Alcatraz var förvisso inte det viktigaste för mig att se och det var ingen skada skedd när jag upptäckte faktumet. Vi sparar det och tar det nästa gång helt enkelt.

Katedralen i Palma

La Seu, den magiska katedralen i Palma, har jag besökt många gånger. Den platsade till och med på denna listan för en tid sedan. Någon som dock inte besökt den är mitt ständiga resesällskap tillika sambo.

Han har varit i Palma flera gånger men inte kommit dit. På vår kryssning med Symphony of the seas var första stoppet Palma och jag såg fram emot att visa honom en av mina favoritplatser. Vi strosade runt på Palmas söndagstomma gator och kom därmed fram till katedralen just som de stängde för högmässa i ett par timmar. Och därmed försvann chansen att hinna göra ett besök om vi ville hinna med båten mot Marseille. Vi får ta det nästan gång vi är på Mallis helt enkelt.

Knossos

Det är en historienörd ni har att göra med här. Det var mitt absoluta favoritämne i skolan. Jag läste till och med extra historia och några år senare satte jag mig i skolbänken igen och läste historia på Universitetet här i Linköping.

Kreta har jag besökt två gånger. En gång 2005 i Makrigialos och en gång 2008 i Platanias. Båda gångerna handlade det om klassisk charter. Flera år senare sitter jag och tittar på Kretas karta och ser Knossos. Det visar sig att Knossos ligger på Kreta. Knossos. En av de absolut viktigaste arkeologiska fyndplatserna från grekisk bronsålder. Platser som daterats till att vara lika gamla som pyramiderna och minst lika fylla med mysterier. Nåja, jag får helt enkelt åka tillbaka.

Famagusta

Jag har besökt Cypern två eller möjligtvis tre gånger, minns inte riktigt.Ön är sedan många år delad i två delar, den södra är grekcypriotisk och den norra turkcypriotisk. Gränsen bevakas av FN.

1974 blossade konflikten mellan de båda sidorna som mest och området Famagusta och närmare bestämt delen Varosha som då var en av Cyperns mest blomstrande semesterorter utrymdes titt som tätt på grund av striderna. En dag på sensommaren 1974 ljöd larmet ännu en gång och invånarna utrymde. Föga anade de då att de aldrig mer skulle få återvända. Eller i alla fall inte ännu i skrivande stund.

Lyxhotellen är förfallna i spökstaden

De lyxiga hotellen står sedan den där dagen tomma och förfaller, staden liknar numera snarast en spökstad. Det ryktas att folk lämnade mitt upp i det man höll på med och på ett bord ligger pengahögarna kvar i väntan på att fortsätta räknas. Men kanske är det bara en skröna för tillräckligt nära för att se med egna ögon kommer man inte.

Stadsdelen är inhägnad med taggtråd, oljefat och presenningar och hela stadsdelen är förbjuden att vistas i. Ogräs och kaktusar har tagit över asfalten. Anledningen till att området förfaller är punkt 5 i resolution nr 550 av FN:s säkerhetsråd, antagen 1984, som slår fast att endast invånare i dåvarande Varosha ska få bosätta sig i området igen.

Vad ska jag där och göra?

Som turist kan man åka till platsen och spana in genom stängslen och de större resebolagen anordnar till och med utflykter dit. Trots det har jag aldrig varit där. Jag har till och med haft biljetter bokade en gång. Det var på min resa till Cypern med min vän Hanna, men då hade det blivit en miss med bokningen och vi fanns inte med på listan och fick därmed inte heller plats på bussen.

Det var också i samband med den bokningen som Hanna myntade det kläckte det hon sedan fått höra ganska många gånger. När jag med stor entusiasm meddelade vad jag ville göra under veckan och Hanna spanar in aktiviteterna i broschyren vi fått. Så tittar hon på mig och utbrister förvånat:

– Men Famagusta är ju alldeles öde – vad ska du där och göra?

Ja uppenbarligen inget alls eftersom det verkar vara min lott i livet att inte komma dig. Jag får ta det nästa gång jag är på Cypern.

La Sagrada familia

Barcelona, staden min sambo bott i och som jag inte haft minsta längtan till. Men så avgick Symphony of the seas därifrån i april 2018 och vi hade en dag till förfogande.

Jag hade inga som helst förväntningar. Men jag hade hört att La Sagrada familia var en plats man skulle besöka i Barcelona. Så det gjorde vi. Och vad jag tyckte om att se den byggnaden första gången kan ni läsa här.

Det blev dock inget besök inne i katedralen. Det sparar vi till nästa gång.

Vandra på GC

Inför vårt besök på Gran Canaria i början av 2017 hade jag bokat en vandringsutflykt i de kanariska bergen. Inspirerad av Anne Lundberg som bestigit Kilimanjaro i SVT:s Landgång skulle jag påbörja min väg till toppen och se de vyer som inleder detta inlägg.

Någon dag innan vi skulle ut på tur hade vi hyrt bil och skulle ge oss upp på en egen liten utflykt. Jag har aldrig sagt att jag gillar höjder och framför allt inte om det är serpentinvägar med sluttningar bakom några centimeter höga vägräcken. Efter viss andnöd några panikattacker och en vänlig men bestämd order till chauffören att vända åkte jag ner till havsnivå och avbokade bergsvandringen. Det får bli nästa gång helt enkelt.

SkyWheel i Helsingfors

I Helsingfors hamn finns SkyWheel. Ett pariserhjul kort och gott. Jag hade tänkt mig en tur i det när vi var där i oktober 2018 men tiden räckte inte till. Men nästa gång. Då jäklar och då slår jag på stort och åker i den som har en bastu inbyggd.

Vatikanen

Är det en stad där jag skulle kunna hålla med om att vi faktiskt hade på tok för kort tid så är det i ett av mina absoluta favoritresmål Rom. Vi stannade till med Symphony of the seas i hamnstaden Civitavecchia och tog tåget in till Rom. Det var några få men väldigt intensiva timmar i denna fantastiska stad. Lika fantastisk som jag någonsin hade kunnat drömma om.

Ett besök utanför Colloseum blev det och det räckte alldeles utmärkt. Vi spanade in Forum Romanum, Spanska trappan och Fontana di Trevi. Och visst hade jag önskat få mer tid på alla dessa platser. Och det tänker jag se till att jag får också vad det lider. Men något som inte ens fick ett besök under vår resa var Vatikanen. Det tar jag definitivt vid nästa besök i Rom. Alla vägar bär ju som bekant dit.

Nu vill jag veta vad du har sparat till nästa besök? Eller har du sett allt?

Följa gärna Lite mera rosa på Facebook eller Bloglovin för löpande uppdateringar! Eller följ mig på Instagram för mer bilder och tankar. Tack för att du läser mina tankar.

Jag har åkt jorden runt med handbagage men till Aarhus med incheckad väska. Handbagaget har bestått av allt ifrån en liten ryggsäck till en kabinväska så stor som den får vara när den är som störst. Handbagage kan väcka starka känslor. Inte minst när ens medresenärer maxat lite väl. Det går att skriva spaltmeter om den bästa väskan och måtten på desamma. Men letar du efter det så får du hitta en annan blogg. Här pratar vi istället essentials – det där jag inte kan vara utan i mitt handbagage.

Inspirerad av Helena på Oh darling let´s be adventurers och även Freedom Travels som båda skrivit inlägg på ämnet har nu det där inlägget som legat och mognat till sig någon månad blivit klart. Tankarna har format sig och blivit redo att möta världen.

Aldrig utan mina lurar

Det finns en sak jag skulle riskera att missa planet för att åka hem och hämta om jag glömde dem. Mina brusreducerande hörlurar. Första resan de fick åka med på var resan till Thailand. Och nu förstår jag inte hur jag någonsin har kunnat flyga utan dem. Jag erkänner att jag var skeptisk. Trodde att min teknikgalne sambo bredde på förträffligheten i dessa lurar för att få anledning till ett nytt inköp. Jag ber lurgudarna (och Andreas) om ursäkt. De är fantastiska. Vare sig du behöver utestänga barnskrik eller snarkningar eller inget mer än flygplansljudet så är de fullständigt oersättliga. Jag reser aldrig mer utan mina lurar.

Batteripack

Förvånansvärt många plan och de allra flesta flygplatser har numera möjlighet att ladda telefonen. Och det är ju fint såklart men jag skulle ändå inte våga åka utan mitt batteripack. Ser iPhones fotoalbum ut som nedan efter varje resa så kan du kanske förstå att det går åt lite batteri. För det är inte några nedladdade filmer eller serier som slukar mina procent. Det är fotograferande och möjligen lite Spotify. Jag ska återkomma till det.

Skrivböcker och pennor

Jag glömmer aldrig Andreas totalt oförstående blick när han spanade ner i min handväska på vår första gemensamma resa. Den gick till Mallis och det var hösten 2015. När vi ska plocka ur bagaget ur vår bil ser han att min kalender, min skrivbok och mitt pennskrin ligger i min handväska och han börjar helt sonika plocka ur det ur väskan innan jag säger. men vad gör du? Ska du ha med dig kalendern, undrar han. Varför ska jag inte ha med mig kalendern, undrar jag.

Här kanske jag delar min läsarskara som Moses delade Röda havet i Bibeln. Men ni som är lika analoga som jag förstår förtjusningen. Aldrig får jag så mycket lugn och ro att sitta och pyssla, skriva och planera som på ett plan. Allra helst om det inte finns WiFi. Och aldrig någonsin skulle jag drömma om att resa utan min kalender. Stackars Andreas. Men han har vant sig nu.

Offlinelistor på Spotify

Spellistor med den där musiken som får mig lugn är min melodi. Numera krävs de inte i syfte att dämpa någon flygrädsla utan mer för att få mig i rätt stämning. Och efter vår resa mellan London och San Francisco där de hade ASMR-ljud med regn så finns även det i mina nedladdade listor på Spotify.

Jag har rört vid ämnet förr. Jag tror att det är min tid som flygrädd som gör att flygplanens entertainment-utbud inte blir utslitet av just mig. Ett och annat avsnitt av Vänner har jag sett på någon flygning men i övrigt har jag trots mina vid detta laget ganska många timmar på flyg bara sett en hel film. Det var på planet mellan München och Los Angeles och filmen var Mama Mia Here we go again.

Patiens-appen

När allt är skrivet. Molnen och flygplansvingen fotograferad tillräckligt många gånger. När det blivit för trist att kolla var på vår jord planet befinner sig och maten är uppäten. När till och med jag börjar bli lite uttråkad. Då åker Patiens-appen fram. Jag är inte mycket för sällskapsspel men patiens kan jag pyssla med hur länge som helst. Lagom monotont och lagom lätt att göra utan att behöva använda för mycket hjärnceller.

Pass & analoga biljetter

Kanske det mest självklara. Pass och biljetter. Jag har skrattat många gånger åt min kollegas berättelse när han la passet i väskan och checkade in den. Det var på håret att de hann stoppa den innan den försvann ner i flygplatsens underjord. Men han är liksom jag tidigare varit hysteriskt flygrädd och hade nerverna utanpå kroppen den där dagen. Att höra honom berätta historien med glimten i ögat är en av de där grejerna som verkligen får mig att klucka av skratt.

Visst kan man resa utan pass inom EU, men det är ju dumt att chansa. Personligen är jag en av de där som också har med mig biljetter och boardingpass utskrivet. Att jag skriver ut boarding-pass har med mina samlarinstinkter att göra. Jag har boardingpass-sparade ända sedan min första resa till Sri Lanka 1999. Men det skall också sägas att jag behövt dem när jag ansökt om ersättning vid försenat flyg på senare år, så helt onödigt har det inte varit att jag skrivit ut dem och inte bara haft dem i appen.

Att jag inte litar på att ha både biljetter och boardingpass i just appar eller digitalt har kanske att göra med att jag ändå jobbar med just telefoni på mitt vanliga ”människojobb”. Våra smarta telefoner är som jag brukar säga bland det osmartaste vi har. Och att riskera att det är det enda stället där jag har en värdehandling kommer inte på fråga. Precis vad som helst kan hända.

Lösgodis

Har jag möjligheten så brukar det slinka ner en liten påse med favoritgodisarna i handbagaget. Få saker är så gott att ha där som en påse favoriter. Jag försöker hålla mig. Försöker glömma bort att det finns och när minst halva resan har gått då är det dags att plocka fram det.

Svårare än såhär är det inte enligt mig. Åker jag med bara handbagage ser jag till att packa ner kläder och hygienartiklar också såklart. Och datorn. Men åker jag med incheckat bagage får just det oftast åka med under planet.

Vad har du i ditt handbagage? Har du något du inte kan resa utan som du vill tipsa världen om. Då finns det ett kommentarsfält precis här nedanför.