För lite drygt ett år sedan var vi i Los Angeles. Vi hittade vad vi, i alla fall då, tyckte var biljetter till bra pris med Lufthansa och rutten blev därmed via Tyskland. Och en av de springande punkterna att vi inte bokade med exempelvis SAS från Arlanda var möjligheten att flyga med andra typer av flygplan. Jag ska inte idag kalla mig någon nörd när det gäller att samla på olika flygplanstyper jag flugit, än mindre var jag det då. Men att flyga världens största passagerarplan Airbus 380 stod ändå på min önskelista.
Tanken var att vi skulle åka 380 både fram och tillbaka till Los Angeles. Nu blev det inte så och den historien har jag redan berättat om. Men det blev ändå fyra motorer och ett av de större planen. Men istället för Frankfurt blev det München och istället för 380 blev det 340. Också en rolig upplevelse.
Men det var på hemresan vi till slut skulle få testa på att flyga med jätten. Världens största passagerarplan Airbus 380.
Världens största passagerarplan Airbus 380
Trots min wannabe-bekännelse kring flightspotting och trots allt jag på senare år läst och sett om flygplan så kan jag inte med blotta ögat se skillnad på olika modeller. Nej, jag erkänner. Jag vet inte och ser inte skillnaden mellan Airbus och Boeing bara sådär när det gäller winglets och motorer. På tillräckligt långt håll och utan att ha något annat att jämföra storleksmässigt med kan jag till och med blanda ihop en 320 med en 330 och en 737 med en 777. De kunniga sätter kanske kaffet i vrångstrupen nu men så är det. Men då ska det nog vara på bra långt håll i och för sig. Kontentan i det hela är att jag visst kan slänga mig med fina termer men inte ser skillnaden bara sådär.
Men är det något plan som det inte går att tveka på är det 380:n. För rättvisans skulle måste jag väl också säga att det inte är så lätt att ta fel på Boeings Queen of the skies heller, den med nummer 747. Men nu ska detta inlägget handla om konkurrenten (får jag kalla det så).
Airbus 380 är världens största passagerarflygplan och känns enkelt igen på de två våningarna som löper över hela planet. Vill man se en jämförelse mellan 380:n och en 321:a som är en av de vanligare modellerna att flyga exempelvis både inrikes och inom Europa så finns det en bra bildjämförelse här. Det går inte att begripa exakt hur stor 380:n är men jämförelsen säger lite.
Ska det va så ska det va
Det var inte smålänningen i familjen (läs jag) utan västmanlänningen (läs Andreas) som höll på att snåla ur när det gällde att boka plats på denna närmare elva timmar långa flygning från Los Angeles till Frankfurt. Visst hoppas jag på att få möjligheten att flyga 380 någon mer gång i livet men man kan aldrig vara helt säker. Därför kändes det självklart att se till att få en bra plats. Vi åkte ekonomi och dessa platser finns på flygplanets nedre plan men även i några få exemplar längst bak i flygets bakre del. I den främre delen är det First och Business som gäller.
Det var inte helt gratis att boka platserna på övre plan. Men ska det va så ska det va och jag bestämde helt sonika att det var det värt. Såhär i efterhand trivdes vi mycket bra på övre däck. Det är en speciell och lite märklig känsla att promenera upp för en trapp i ett flygplan. Det får man förvisso göra på 340:n också i vissa modeller i alla fall, men då är det för att gå på toaletten.
96 H&K
Economy på övre plan i 380:n på Lufthansas plan är i 2-4-2 konfiguration och vi hade 96 K&H för oss själva. (På nedre plan är det 3-4-3 som gäller. Tack för dina skarpa ögon Daniel.) En av fördelarna med 380 är utrymmet som ges innanför sätet och mot fönstret. Där man kunde förvara mycket av sitt handbagage. Exempelvis hela min lilla rosa väska som syns på bilden ovan.
Är lyftet speciellt?
Läser man på innan ser man att många tycker att lyftet känns speciellt när man sitter på andra våningen i en 380. Lite som att planet aldrig riktigt ska lyfta. Men det kan jag i och för sig tänka mig är lite liknande oavsett var du sitter i en 380. Det är en koloss och tittar man på filmer eller för den delen live när planet lyfter så känns det nästan som att det borde vara omöjligt – att den ska lyfta alltså.
För egen del upplevde jag inte lyftet som jättespeciellt. Jag tyckte inte det kändes som att man satt på övre plan. Landningen däremot går inte av för hackor. Men det hade snarare att göra med att dimman i Frankfurt gjorde att vi såg marken ungefär 2,5 sekund innan hjulen slog i backen.
Trip report uteblir
Jag kommer dock inte att kalla detta en trip report. Hur kommer det sig? Jo av den enkla anledningen att jag faktiskt inte har så mycket att rapportera. Om det handlar om att jag vid det tillfället inte ännu hade kommit underfund med att flygresor var något att skriva om, eller om jag fortfarande var för flygrädd eller om det faktum att jag skulle flyga just 380 helt tog över vet jag inte. Men totalt i min iPhone finns det fem bilder från resan. Det kan det inte bli en regelrätt trip report av.
Se detta mer som en liten berättelse om hur det var att flyga 380. Och som ett löfte att om jag skulle få flyga det igen då blir det en riktig trip report.
För att jag vill göra det igen är det ingen tvekan om.
Följa gärna Lite mera rosa på Facebook eller Bloglovin för löpande uppdateringar! Eller följ mig på Instagram för mer bilder och tankar. Tack för att du läser mina tankar.
