Resor - allt och lite till om resande— Sida 31 av 50

Koppla ditt betalkort till Eurobonus och tjäna extrapoäng

8 december, 2019

Missa inte en enda Eurobonuspoäng! Nu lanserar SAS en ny möjlighet för dig som samlar Eurobonuspoäng att inte missa en enda poäng. Inte ens om du inte visste att du kunde tjäna poäng kan du missa dem. Nu kan du nämligen koppla ditt betalkort till Eurobonus och tjäna extrapoäng – utan att veta om det.

Den nya funktionen innebär inte att du behöver ha ett kreditkort från exempelvis AMEX eller Mastercard för att tjäna poäng. Kreditkortsintjäning är något helt annat och är du nyfiken på hur du kan tjäna poäng genom det och vilket kort du skall välja och varför, då rekommenderar jag dig att klicka dig vidare hit. Men först efter att du har läst om denna nya möjlighet att tjäna ytterligare poäng. Och varje poäng att tjäna är ju ett steg på vägen mot en plats i business. Eller hur?

Hitta lättare i inlägget

Tänk bort kreditkorten
Koppla ditt betalkort till Eurobonus
Du kan koppla alla dina kort
Jag bor inte i Stockholm, är det då värt det?
Rekommendera fler butiker
Mer att läsa om bonuspoäng på Lite mera rosa

Tänk bort kreditkorten

Men för tillfället kan du tänka bort kreditkorten. Det enda du behöver är egentligen ett SAS Eurobonuskonto där du samlar poäng. Ungefär som att du samlar poäng på ICA, H&M och Åhlens.

Baspoäng samlar du genom flygresor. Men extrapoäng tjänar du genom köp av olika slag, med eller utan kreditkort. Och jag har skrivit mer om hur jag gör nästintill varje vardagsinköp till en eller annan Eurobonuspoäng. Inlägget om det hittar du här.

Men utöver de butiker du kan handla på nätet och tjänar poäng från via onlineshoppen så finns det ett antal riktiga, fysiska affärer där du kan tjäna poäng. Det är både rena affärer som exempelvis Accent till gymkedjor, optiker och många olika restauranger. Hela listan hittar du här.

Tidigare har det fungerat som så att du har behövt ha med dig ditt Eurobonuskort för att dra det i den aktuella affären innan du genomför köpet. Precis som man gör på tidigare nämnda Åhléns, H&M och ICA. Och i ärlighetens namn, om jag skulle gjort ett besök på Aifur i Gamla Stan eller Pappa Grappa här i Linköping som är anslutna som partner i Eurobonusprogrammet. Hur troligt är det att jag hade vetat att man kan tjäna Eurobonuspoäng just där? Och i nästa steg, hur troligt är det att jag skulle ha med mig kortet.

Läs mer: Såhär förvandlar jag alla mina vardagsinköp till SAS Eurobonuspoäng

Koppla ditt betalkort till Eurobonus

Men nu lanseras tjänsten att du kan koppla ditt betalkort till Eurobonus, oavsett vilken typ av kort det är du betalar med. Och därmed automatiskt få de poäng du fått om du dragit ditt Eurobonuskort ändå. Affärer som tidigare har haft det så i sina vanliga poängsystem som jag känner till är Eurosport och Hemköp där man kunnat koppla sitt betalkort till sitt bonusprogram.

Fördelen är alltså att du inte behöver tänka på att ha med dig kortet och dra det. Men den allra bästa fördelen som jag ser det är att du inte ens behöver ha koll på att det är ett Eurobonusanslutet ställe du besöker. Poängen dyker in på Eurobonuskontot ändå. Kanske som en glad överraskning.

Du kan koppla alla dina kort

Har du flera kort du använder att betala med behöver du inte välja. Du kan koppla alla dina kort till ditt Eurobonuskonto. Själv har jag precis kopplat både mitt VISA-kort till mitt bankkonto och mitt AMEX. Mastercard kommer man att kunna koppla om 8-10 dagar så där får jag vänta lite.

Jag bor inte i Stockholm, är det då värt det?

Tittar man på listan över anslutna butiker kan man konstatera att de allra flesta anslutna butikerna ligger i Stockholm och våra andra Skandinaviska huvudstäder. Är det då värt det om man inte bor i storstan?

Det tycker jag absolut. För vem av oss är inte på besök i Stockholm då och då. Eller Oslo, eller Köpenhamn. Och utöver det så finns det flera butiker och kedjor som finns i hela landet. Och registrerar du inte ditt kort så riskerar du att missa ett bonusköp.

Läs också denna recension: SAS Business Class mellan Los Angeles och Arlanda

Rekommendera fler butiker

Och är det någon butik du saknar vill SAS gärna ha tips om fler butiker att bjuda in till EuroBonusprogrammet. Passa på att fylla in information om din favoritbutik i formuläret på sas.se

Lycka nu till med din registrering och är du sugen på att läsa mer om att samla bonuspoäng och åka på bonusresor så finns en hel kategori full med bonussnack och businessglamour. Allt samla i kategorin Samla bonuspoäng.

Mer att läsa om bonuspoäng på Lite mera rosa

Följa gärna Lite mera rosa på Facebook eller Bloglovin för löpande uppdateringar! Eller följ mig på Instagram för mer bilder och tankar. Tack för att du läser mina tankar.

När jag fick en överraskningsresa till New York på egen hand

25 november, 2019

Igår morse körde min älskade sambo upp mig till Arlanda. Väl där gav han mig en biljett för två och en halv dag i New York på egen hand! Det var hans födelsedagspresent till mig. Jag har det senaste dygnet gråtit mer än vad jag gjort det senaste året. Och då är jag en person som gillar att gråta. Jag har gråtit av tacksamhet och lycka men också för en stark känsla av en inre styrka som växt inom mig och som jag först nu verkligen känner och uppskattar. Detta är berättelsen om min födelsedagsöverraskning. Lite som en förlossningsberättelse utan förlossning eller som inspiration till dig som vill överraska någon.

Jag har skrivit om det tidigare men för den oinvigde kan det vara bra att börja från början. I slutet av september fick jag frågan om jag kunde ta ledigt den 25-28 november. Det såg okej ut i kalendern så jag la in om semester. Det skulle bli min födelsedagspresent berättade Andreas och jag förstod att det handlade om någon typ av resa. Men mer än så sa han inte. Och DET mina vänner är den största bedriften. Vi talar om mannen som gav mig en väska i present en vecka innan Alla hjärtans dag för att han inte kunde hålla sig till rätt dag.

Hitta lättare i inlägget

Att leva i nuet
En ledtråd på födelsedagen
Avresa 01:30
Något stämmer inte
På väg
VI ska inte flyga men…
New York
Är det verkligen kärlek?
Nu fick inte kungen förstöra
New York på egen hand

Att leva i nuet

En sak jag lärt känna hos mig själv som växt fram på senare år är förmågan att leva i nuet. Det fungerar också vid resor och tydligen även vid överraskningar och medförde att jag inte tänkt särskilt mycket på vad som skulle hända. Några gånger under de månader som gått har vi berört ämnet. Som exempelvis när Andreas konstaterade hur många semesterdagar han skulle ha kvar när året var slut och jag menade på att det var innan semesterdagarna vid överraskningen. Eller du kanske inte ska med, skojade jag. Men i övrigt har vi inte berört ämnet.

Jag fick veta att jag inte skulle få veta mer på min födelsedag utan att mer info skulle komma inför händelsen. Inte mig emot. Ju senare desto bättre tyckte jag som ju redan rest på en överraskningsresa i år och älskade just överraskningsmomentet.

En ledtråd på födelsedagen

På min födelsedag den 16 november fick jag veta att det ingick att bo på hotell i överraskningen. Och i veckan som gått efter min födelsedag har vi också berört ämnet vid ett tillfälle. Andreas undrade om jag var nervös. Jag svarade att det enda jag funderade på var om han hade en plan för själva avslöjandet. Det hade han. Och det var då jag bad om att verkligen så sent som möjligt få veta. I samband med den dialogen berättade han att överraskningen inte innebar att vi skulle vare sig flyga eller åka tåg. Och där kollrade han faktiskt bort mig lite. För med tanke på antalet dagar det handlade om så tyckte jag det kändes som att någon typ av sådan resa borde ingå.

I veckan passade jag sedan på att bli förkyld för första gången på evigheter och jag fick en vänlig men ganska bestämd tillsägelse att se till att vila så mycket jag kunde. Annars var lördagen fri för valfri aktivitet men inte för ansträngande. Det skulle bli en lång dag på söndagen.

Avresa 01:30

Att händelsen skulle påbörjas söndagen den 24 november visste jag sedan tidigare och dagen innan, i lördags, kom nästa ledtråd. Eller kanske snarare hålltid. Avresa hemifrån skulle ske 01:30 natten mellan lördagen och söndagen.

Det var alltså i runda slängar tolv timmar kvar till avresa när jag fick veta att det inte skulle bli mycket sömn den natten. Och med tanke på informationen om att vi inte skulle flyga eller åka tåg började jag här ana de berömda ugglorna i mossen. Varför skulle vi åka 01:30 om vi inte hade en tid (läs flyg) att passa?

Jag är en person som är svår att överraska. Som yngre letade jag verkligen aktivt efter ledtrådar. Det gör jag inte längre. Men med förmågan att vara en spindel i nätet och ha koll på detaljer kan jag allt för ofta lägga ihop ett och ett och lägga pussel helt ofrivilligt.

Vi har levt tillsammans i fyra och ett halvt år snart och under dessa åren gjort otaliga resor jag och Andreas. Och är det något jag vet är det att han är den som är mest uppstressad av oss två inför resor. Det gäller allt ifrån packning till att elkontakter är utdragna och soporna tömda. Men nu var han helt lugn. Visst hade han tagit fram resenecessären men han hade inte ”panikat” över vad som var tvättat och inte i sin garderob.

Under månaderna som gått sedan han bokade hade jag vid ett par tillfällen snuddat vid tanken på att vi kanske skulle till New York. Lite beroende på saker som sagts och hur de sagts. Och eftersom jag ofta i efterhand säger att jag visste det, passade jag på att notera ner mina tankar i ett mail till mig själv för att kunna påvisa att jag faktiskt visste!

Något stämmer inte

Väskan packades och vi försökte få lite sömn fyra timmar innan avresa. Och när jag checkade av innan jag la mig låg passen kvar där de skulle. Vi kanske inte skulle flyga i alla fall?

Att jag kollade passen handlade om lika delar kontrollbehov som lite nyfikenhet. På samma sätt hade jag nästan omedvetet sett till att packa så att jag kunde ta med allt i handbagaget.

Det blev inte mycket sömn den natten. För lika mycket som jag fram till stunden hade kunnat leva i nuet, lika mycket hade jag nu börjat fundera. Insett att jag nog skulle åka någonstans själv, något jag faktiskt inte förväntat mig och jag behövde vänja mig vid tanken.

På väg

Strax innan vi går ut genom dörren gör jag en sista kontroll. Mitt pass ligger inte längre på sin plats. Men det gör Andreas.

Här skulle man kunna tänka sig att jag ”förstör” överraskningen. Men i efterhand tror jag att det var det bästa som kunde ha hänt. De första timmarna i bilen som styr norrut på E4 sitter vi helt tysta. Andreas gör allt för att inte avslöja något och själv landar jag i det faktum att jag ska ut och resa på egen hand.

Jag har ju inget problem med det. Jag har gjort det ett par gånger och jag älskar det verkligen. Men denna gången hade jag inte valt det själv och var inte heller beredd på det. Jag behövde landa i det.

Med avgångstider på flyg i det närmaste i huvudet och med det faktum att jag skall resa själv börjar jag nu fundera. Sömnbristen tillsammans med den nattsvarta E4:an som vi rusar fram på hypnotiserar mig nästan. Kanske ska jag åka till Paris? Eller Rom? Eller Island? Men inget stämmer riktigt med flygtiderna. Och inte heller med de hintar jag fått om att det skall bli en lång resdag.

När vi passerat Stockholm tar han till orda och säger det jag redan vet.

VI ska inte flyga men…

Jo, han harklar sig, VI ska inte flyg idag. Men DU ska flyga, säger han. Och så tar vi igen alla de tysta timmarna som passerat hittills.

Jag får inte veta mer än så. Men nu vet jag att jag ska flyga.

Vi ställer bilen på parkering Beta och tar bussen in till terminal 5. Jag får packa om det lilla jag behöver och han har förberett med en liten påse till vätskorna. Mina förberedelser gör att det inte behövs så mycket korrigeringar.

Han går bort och trycker ut boardingkort och jag ser att han fipplar med en plastficka med papper i. Själv andas jag snabbt och skakar. Är jag verkligen samma person som för två månader sedan helt ensam åkte upp till Arlanda och öppnade ett kuvert med information om var jag skulle åka några timmar senare? Här står jag och skakar som ett asplöv.

Jag får inte veta mer riktigt ännu. Vi har tydligen gott om tid. Min nervositet visar sig som vanligt med att jag springer och kissar konstant.

Vi promenerar bort till Sky City. Och nu är det dags.

När du får boardingkortet vill jag att du ska veta att jag har koll. På allt. Han säger så för att han vet att jag annars direkt börjar med följdfrågor. Sedan ger han mig den lilla lappen.

Trots att jag läst ett boardingpass osunt många gånger tidigare hittar jag först inte var destinationen står. Sen ser jag. Och börjar gråta helt ohämmat.

New York

För trots att destinationen tidigare funnits som möjlig kunde jag inte för mitt liv tänka mig att jag skulle resa dit på egen hand.

Jag ska flyga till New York. Med SAS. För dagen via Köpenhamn och på hemresan direkt till Stockholm. I Business Class. På plats 1A både till och från New York.

Boarding börjar om en dryg halvtimme. Och Andreas passar på att påminna om att jag med biljetten har tillgång till SAS Lounge. Men det är inget som är aktuellt. Jag måste landa innan jag ska upp i luften.

Jag gråter av lycka. Gråter av chock. Jag gråter av en sådan enorm tacksamhet men jag gråter också för att jag vet att Andreas också verkligen skulle vilja uppleva detta och nu ger han det till mig. Sedan gråter jag för att jag förstår att även om det finns ups and downs så inser jag att jag har fått den finaste kärlek man kan tänka sig.

Så vinkar jag en sista gång innan jag går in i säkerhetskontrollen och Andreas försvinner utom synhåll. Jag är på väg.

Är det verkligen kärlek?

Men, kanske någon säger, är det verkligen kärlek att skicka iväg sin sambo helt ensam till andra sidan jorden? Jag är säker på att det inte är så för alla. Men för mig och oss är det så.

Nu får du åka själv till New York och njuta av Business Class utan att kungen förstör, sa Andreas när han avslöjat resmålet.

Vad ligger bakom de orden? Jo. Den 16 september 2017, på dagen två månader innan jag fyllde 40, satt vi hemma i TV-soffan och kollade på en vlogg av Jon Olsson. De var i New York och jag var flygrädd. Som om någon slår mig i huvudet så bestämmer jag mig. Jag ska åka till New York, jag ska göra det innan jag fyller 40, alltså inom två månader. Och jag ska göra det själv.

Jag hann boka både biljett och boende. Men det kändes inte helt hundra. Det kändes mer som att jag gjorde det för grejen än för rätt syfte. Så kom min vän Eva-Lena med frågan om hon fick följa med. Och det var helt rätt. Vi spenderade 57 timmar i New York och utan henne är jag ganska säker på att jag inte ens kommit med planet. Var det något jag vid den tiden var mer rädd för än att flyga så var det att flyga över vatten. Och Atlanten kändes oövervinnerlig.

Jag har aldrig ångrat att jag inte åkte själv. Det var helt rätt. Men jag har tänkt att jag vill göra det igen. Och lika mycket som jag vill åka med Andreas så har jag velat åka själv.

Nu fick inte kungen förstöra

När vi reste i Business Class första gången i februari i år var det en stor händelse för mig. Jag såg fram emot att njuta nästan 10 timmar hem från Los Angeles. Och den historien har ni väl hört till leda nu, men det var då Kungen och Silvia bestämde sig för att åka samma plan hem, och inte bara samma plan utan sitta på samma rad.

Vill ni läsa den historien kan ni klicka er vidare hit. Men kontentan av det hela var att upplevelsen av Business class blev lite decimerad och togs upp av det faktum att vårt kungapar satt ett par meter ifrån mig.

Nu skulle jag få njuta närmare sexton timmar tur och retur i Business Class. På Silvias plats.

Så därmed sagt. Att skicka iväg mig på egen hand till andra sidan jorden, även om det hade varit i ekonomiklass, är helt rätt.

New York på egen hand

Ändå hade jag inte ens i min vildaste fantasi kunnat tro att det skulle bli så. När jag insåg att jag skulle åka själv var jag mer inställd på något närmare resmål.

Det var en intressant känsla att ena minuten inte ha en aning om var jag skulle och i nästa minut inse att jag skulle till New York. Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte blev nervös. För även om jag älskar att resa på egen hand är det en speciell känsla att göra det så långt första gången.

Jag är så tacksam för möjligheten. Tacksam till Andreas för att han ger mig den. Tacksam till mig själv för att jag vågar och vill. Jag är tacksam för att jag utan givna förutsättningar har tagit mig till den plats i livet där ingenting är omöjligt.

Nu ska jag ge mig ut och möta dagen i New York. Tack livet! Tack älskade Andreas! Och tack till dig som delar mina äventyr med mig.

Följa gärna Lite mera rosa på Facebook eller Bloglovin för löpande uppdateringar! Eller följ mig på Instagram för mer bilder och tankar. Tack för att du läser mina tankar.

Mer läsning på Lite mera rosa

Ett snabbt hej från New York

25 november, 2019

Ja var ska jag egentligen börja? Klockan hemma i Sverige slår strax halv ett på natten. Och det är i det närmaste ett dygn sedan klockan ringde. Tjugofyra timmar senare sitter jag på 29:e våningen på Hilton hotel Garden Inn. Hej från New York.

Några timmars sömn på flyget och otaliga tårar av glädje senare. Två flygturer, en från Stockholm till Köpenhamn och sedan en från Köpenhamn till New York. Och så en hysterisk bilfärd över Manhattan. Champagne och löjrom har inmundigats. Likväl som en klassisk QP på McDonalds i det lika klassiska Macy´s som ligger precis intill hotellet.

Det finns så mycket att berätta om det som hänt det senaste dygnet. Men kroppen börjar känna av de många vakna timmarna. Imorgon ska jag berätta allt.

I mitt handbagage

22 november, 2019

Jag har åkt jorden runt med handbagage men till Aarhus med incheckad väska. Handbagaget har bestått av allt ifrån en liten ryggsäck till en kabinväska så stor som den får vara när den är som störst. Handbagage kan väcka starka känslor. Inte minst när ens medresenärer maxat lite väl. Det går att skriva spaltmeter om den bästa väskan och måtten på desamma. Men letar du efter det så får du hitta en annan blogg. Här pratar vi istället essentials – det där jag inte kan vara utan i mitt handbagage.

Inspirerad av Helena på Oh darling let´s be adventurers och även Freedom Travels som båda skrivit inlägg på ämnet har nu det där inlägget som legat och mognat till sig någon månad blivit klart. Tankarna har format sig och blivit redo att möta världen.

Hitta lättare i inlägget

Aldrig utan mina lurar
Batteripack
Skrivböcker och pennor
Offlinelistor på Spotify
Patiens-appen
Pass & analoga biljetter
Lösgodis

Aldrig utan mina lurar

Det finns en sak jag skulle riskera att missa planet för att åka hem och hämta om jag glömde dem. Mina brusreducerande hörlurar. Första resan de fick åka med på var resan till Thailand. Och nu förstår jag inte hur jag någonsin har kunnat flyga utan dem. Jag erkänner att jag var skeptisk. Trodde att min teknikgalne sambo bredde på förträffligheten i dessa lurar för att få anledning till ett nytt inköp. Jag ber lurgudarna (och Andreas) om ursäkt. De är fantastiska. Vare sig du behöver utestänga barnskrik eller snarkningar eller inget mer än flygplansljudet så är de fullständigt oersättliga. Jag reser aldrig mer utan mina lurar.

Batteripack

Förvånansvärt många plan och de allra flesta flygplatser har numera möjlighet att ladda telefonen. Och det är ju fint såklart men jag skulle ändå inte våga åka utan mitt batteripack. Ser iPhones fotoalbum ut som nedan efter varje resa så kan du kanske förstå att det går åt lite batteri. För det är inte några nedladdade filmer eller serier som slukar mina procent. Det är fotograferande och möjligen lite Spotify. Jag ska återkomma till det.

Skrivböcker och pennor

Jag glömmer aldrig Andreas totalt oförstående blick när han spanade ner i min handväska på vår första gemensamma resa. Den gick till Mallis och det var hösten 2015. När vi ska plocka ur bagaget ur vår bil ser han att min kalender, min skrivbok och mitt pennskrin ligger i min handväska och han börjar helt sonika plocka ur det ur väskan innan jag säger. men vad gör du? Ska du ha med dig kalendern, undrar han. Varför ska jag inte ha med mig kalendern, undrar jag.

Här kanske jag delar min läsarskara som Moses delade Röda havet i Bibeln. Men ni som är lika analoga som jag förstår förtjusningen. Aldrig får jag så mycket lugn och ro att sitta och pyssla, skriva och planera som på ett plan. Allra helst om det inte finns WiFi. Och aldrig någonsin skulle jag drömma om att resa utan min kalender. Stackars Andreas. Men han har vant sig nu.

Offlinelistor på Spotify

Spellistor med den där musiken som får mig lugn är min melodi. Numera krävs de inte i syfte att dämpa någon flygrädsla utan mer för att få mig i rätt stämning. Och efter vår resa mellan London och San Francisco där de hade ASMR-ljud med regn så finns även det i mina nedladdade listor på Spotify.

Jag har rört vid ämnet förr. Jag tror att det är min tid som flygrädd som gör att flygplanens entertainment-utbud inte blir utslitet av just mig. Ett och annat avsnitt av Vänner har jag sett på någon flygning men i övrigt har jag trots mina vid detta laget ganska många timmar på flyg bara sett en hel film. Det var på planet mellan München och Los Angeles och filmen var Mama Mia Here we go again.

Patiens-appen

När allt är skrivet. Molnen och flygplansvingen fotograferad tillräckligt många gånger. När det blivit för trist att kolla var på vår jord planet befinner sig och maten är uppäten. När till och med jag börjar bli lite uttråkad. Då åker Patiens-appen fram. Jag är inte mycket för sällskapsspel men patiens kan jag pyssla med hur länge som helst. Lagom monotont och lagom lätt att göra utan att behöva använda för mycket hjärnceller.

Pass & analoga biljetter

Kanske det mest självklara. Pass och biljetter. Jag har skrattat många gånger åt min kollegas berättelse när han la passet i väskan och checkade in den. Det var på håret att de hann stoppa den innan den försvann ner i flygplatsens underjord. Men han är liksom jag tidigare varit hysteriskt flygrädd och hade nerverna utanpå kroppen den där dagen. Att höra honom berätta historien med glimten i ögat är en av de där grejerna som verkligen får mig att klucka av skratt.

Visst kan man resa utan pass inom EU, men det är ju dumt att chansa. Personligen är jag en av de där som också har med mig biljetter och boardingpass utskrivet. Att jag skriver ut boarding-pass har med mina samlarinstinkter att göra. Jag har boardingpass-sparade ända sedan min första resa till Sri Lanka 1999. Men det skall också sägas att jag behövt dem när jag ansökt om ersättning vid försenat flyg på senare år, så helt onödigt har det inte varit att jag skrivit ut dem och inte bara haft dem i appen.

Att jag inte litar på att ha både biljetter och boardingpass i just appar eller digitalt har kanske att göra med att jag ändå jobbar med just telefoni på mitt vanliga ”människojobb”. Våra smarta telefoner är som jag brukar säga bland det osmartaste vi har. Och att riskera att det är det enda stället där jag har en värdehandling kommer inte på fråga. Precis vad som helst kan hända.

Lösgodis

Har jag möjligheten så brukar det slinka ner en liten påse med favoritgodisarna i handbagaget. Få saker är så gott att ha där som en påse favoriter. Jag försöker hålla mig. Försöker glömma bort att det finns och när minst halva resan har gått då är det dags att plocka fram det.

Svårare än såhär är det inte enligt mig. Åker jag med bara handbagage ser jag till att packa ner kläder och hygienartiklar också såklart. Och datorn. Men åker jag med incheckat bagage får just det oftast åka med under planet.

Vad har du i ditt handbagage? Har du något du inte kan resa utan som du vill tipsa världen om. Då finns det ett kommentarsfält precis här nedanför.

Veckans lite mera rosa – om Tuvalu, födelsedag och ärlighet

17 november, 2019

Det är dags att summera ännu en vecka. Min födelsedagsvecka som spenderats på spa, med hotellfrukost och julmarknad på slott och med en YouTube film om Tuvalu som satte spår. Här kommer veckans lite mera rosa.

Tuvalu

Har ni hört talas om kanalen Yes Theroy på YouTube? Tre grabbar från USA, en av dem (han på bilden nedan) med rötter i Sverige faktiskt, som tror på att ett ja oavsett om det är utanför din comfort zone kan få livet att bli lite mer intressant. Jag gillar såklart tanken.

För en vecka sedan la de upp en video om Tuvalu. Jag hade aldrig ens hört namnet innan. Videon heter Traveling to the Least Visited Country in the world och filmen lämnar mig med en massa fina känslor i hjärtat och en ny punkt på listan över 100 saker jag vill göra innan jag trillar av pinn och lämnar in handduken. Tvekan inte. Titta på filmen och bli varm i hjärtat

Födelsedag

I går fyllde jag år. 42 närmare bestämt. I ett helt år, nästan, har jag gått och sagt att jag skall fylla 42. Och därmed missat att jag varit 41. Så nu får jag vara 42 i två år. Påminn mig snälla om jag börjar säga att jag ska fylla 43.

Har fått flera kommentarer om Liftarens guide till galaxen och att siffran 42 i den boken inte är så dum alls faktiskt. Så jag får nog ta och läsa boken under mitt andra år som 42.

Dagen spenderades i övrigt med tre av mina favoritsaker. Barnen, hotellfrukost och julmarknad på slott. Ekenäs slott.

Födelsedagsmiddagen intogs sedan med stil på ett av Linköpings nyaste hamburgerhak. Bore. In goda burgare we trust är deras ordspråk. Mitt är mer specifikt – In Tryffeln we trust.

Influencers ärlighet

För inte alls längesedan skrev Lisa på letsgoexplore.se ett fantastiskt bakom kulisserna-inlägg om deras samarbete med Countrysides hotell. Inlägget som jag verkligen tycker att ni skall läsa publicerades i samma veva som Isabella Löwengrips uttalande om att influencer-marknaden är död. Ett uttalande för att, enligt mitt tycke, rädda sitt eget ansikte. Och då vill jag påtala att jag som en av inte så särdeles många verkligen har stått upp för Isabella. Bland annat efter hennes sommarprat här.

Lisas inlägg tillsammans med Isabellas uttalande fick mig att lägga ihop ett och ett och när jag delade Lisas blogginlägg på min egen Facebook-sida skrev jag såhär.

”Jag tror att hela branschen har kommit till en punkt där man började ifrågasätta influencermarketing”
Citatet kommer från Isabella Löwengrip för några dagar sedan, i vad jag anser är ett försök att rädda ansiktet efter att ha ljugit om sina följarsiffror. Hon må ha varit bland de första men hon har ett och annat att lära. Lära av dom som gör samarbeten som värmer in i själ och hjärta. Som ett samarbete ska vara. Isabella och alla ni andra – läs och lär och gläds över att branschen inte är död. Man ska bara göra samarbeten av rätt anledning och med hjärtat. Tack för bakom kulisserna berättelsen Let’s Go Explore ???

Min egen ärlighet

I veckan var jag på just ett av de där Countrysides-hotellen. Söderköpings brunn närmare bestämt. Anledningen till besöket var konferens och vi fick möjlighet att testa på både konferens, övernattning, spa och flera måltider. Och för att jag skall kunna stå för min egen trovärdighet kommer inte min recension av anläggningen bli lika översvallande som de jag läst hittills. Jag vill inte säga att det var dåligt men inte heller att det levde upp till mina förväntningar. Mer om det kommer jag förhoppningsvis att kunna teckna ner i skrift i veckan som kommer.

Därmed är veckans lite mera rosa avhandlade. Hur såg din vecka ut. Vad vill du lyfta som mest tänkvärda eller bästa?

Fler veckosammanfattningar kan du läsa om du klickar dig vidare hit.

Ett överlevnadskit för nya bloggare

10 november, 2019

Härom veckan fyllde Lite mera rosa som blogg ett år. Tanken var såklart ett storslaget ettårsinlägg med pompa och ståt. Men känslan infann sig inte och det blev inte så. Det är lite så det är med denna bloggen. Jag har bloggat i tolv år lite drygt men när jag startade denna bloggen var det på ett helt annat sätt. Jag bloggade inte bara för skojs skull utan ville ha ett tänk bakom bloggen och det som publicerades. Under året har det varit både en styrka och en bromskloss men på köpet har jag hittat ett överlevnadskit för mig som ny bloggare. Inläggen från de där bloggarna som redan har gjort det ett tag och som delar med sig av sina erfarenheter. I detta inlägget har jag samlat alla guldkornen jag hittat under året och skapat ditt överlevnadskit som ny bloggare.

Inget annat är mer på sin plats än att börja med att tacka alla er bloggare som jag har följt under året och som på ett eller annat sätt har bjudit på både avgörande hacks och strategier för bloggandet men också oändligt med inspiration. Det har jag skrivit om tidigare bland annat här. Vad vore blogglivet utan er.

Hitta lättare i inlägget

Till dig som ny bloggare – följ hjärtat
Content & planering
SEO
Att våga hoppa
Och hur det kan gå om man hoppar
Ta betalt

Till dig som ny bloggare – följ hjärtat

Till dig som hittat hit för att söka inspiration och kunskap. Som av en eller annan anledning vill börja blogga men inte vet var du ska börja. Till dig säger jag – börja med att följa hjärtat. Vänta med att spana in alla rubriker här nedan. Börja med att skriva för att du vill om det du vill. För om du älskar det du gör då är det svårt att misslyckas. Se till att drivas av en önskan och en passion för att skriva och skriva om det just du skriver om. Det är den bästa början du kan få. Sen kan du börja titta på allt det där andra som contentplanering, SEO och kanske göra det hela till ett företag.

Content & planering

Jag började ganska tidigt ha en planering. I analog form såklart. Jag älskar det analoga. Egentligen planerade jag nog inte så mycket de första månaderna. Jag hade nog i och med det bara möjligheten att planera men fyllde nog snarare i efterhand i vad jag verkligen hade publicerat. Och fortfarande ett år senare så är det lite olika beroende på hur livet ser ut hur mycket jag hinner planera och hur mycket jag bara fyller i i efterhand för att ha koll.

Anledningen till att jag faktiskt ens kom på tanken att skriva detta inlägg var dock ett mycket välskrivet och enkelt inlägg av den alltid så inspirerande Sara Rönne på traningsgladje.se. Jag önskar att hennes inlägg hade varit skrivet när jag började min planering. Och just den tanken fick mig att inse att jag ville sammanställa alla de där inläggen och all den informationen som jag själv haft möjlighet att ta del av under året som gått.

Sara skriver enkelt och opretentiöst (som vanligt) om hur hon planerar sitt innehåll. Läs och inspireras!

SEO

Som jag har kräkts på dessa tre bokstäver. När jag började förstå att detta var något jag behövde hålla koll på så övervägde jag på riktigt att lägga ner alltihop. Det var innan jag hittade Jennifer!

Jennifer Sandström hittar du på jennifersandstrom.se och jag tycker att du skall hitta henne av fler anledningar än SEO. Hon skriver fängslande och rappt om allt ifrån resor och upplevelser till att lära sig finska och företagande. Men hon är min absoluta guru när det gäller SEO. Alltså search engine optimization. Hon förklarar på svenska, inte tekniska, hur man ska använda sig av olika verktyg och hur man skall sökordsoptimera sina inlägg steg för steg. Alla hennes inlägg om SEO hittar du samlade här och det är en riktig överlevnadsguide för en nybörjare. Lite som ett flytta hemifrån-kit från IKEA. Ja du förstår.

Att våga hoppa

Kanske är du inte i läget att du funderar på att säga upp dig och satsa på bloggen på heltid. Det är inte jag heller. Ändå tycker jag att Moa på lyckligochlevande.nu berättar så fängslande om sitt eget beslut att göra just det.

Det behöver inte vara ditt mål just nu eller ens aldrig. Men det är inspirerande att läsa. Och nu alldeles nyligen gjorde hon ett litet bokslut som var lika inspirerande.

Och hur det kan gå om man hoppar

En av de där bloggarna jag läser dagligen som är en av de stora inspirationerna är resfredag.se. Bakom den bloggen står Annika som precis som jag räknar Karlskrona som hemma.

Hon har hoppat. Hon gör detta på heltid. Något jag ännu bara drömmer om. Och för bara några veckor sedan summerade hon två och ett halvt år som egen företagare. Det är så häftigt att läsa.

Återigen. Jag har just nu inte just de där planerna. Men det är inte att förakta att inspireras för en eventuell framtid. Gör det du också.

Ta betalt

Oavsett om du planerar att satsa på att bli influencer eller vill göra samarbeten med företag inom din nisch, eller om du inte planerar något om det men skriver så bra att du blir uppnosad av någon som vill samarbeta med dig så kommer du förr eller senare till det faktum att du ska ta betalt. Och betalt ska du ta. Det är vår skyldighet att inte jobba gratis.

Men hur mycket ska man ta betalt? Googlar du ”Hur tar jag betalt vid samarbete” dyker hon upp – allas vår guru när det kommer till sociala medier och influencing. La Linda – Linda Hörnfeldt. Hon som startade Influencers of Sweden. Hon som är pionjär inom detta. Och naturligtvis har hon skrivit om detta på sin egen blogg.

Utöver alla dessa första-hjälpen-inlägg för dig som ny bloggare så kryllar denna världen, och inte minst resebloggarvärlden, av bjussiga bloggare som skriver om både med och motvind. Och har vi inte skrivit om det så upplever jag att vi alltid är öppna för en fråga i ett DM. Det kan ju till och med mynna ut i inte bara ett svar utan ett helt nytt inlägg med mer bjussigheter.

Det svåra med att skriva denna typ av inlägg är ni vet det där ”ingen nämnd ingen glömd”. Nu nämner jag de facto ett antal bloggare här ovan. Därmed inte sagt att ni inte är så många fler som bidragit till både inspiration och livsnödvändig överlevnadsfakta i bloggvärlden.

Tack till Er Alla! Vilket gäng vi är.

Vart är jag på väg?

7 november, 2019

Kan du ta ledigt 25 till 28 november?
Det var lite mer ett påstående än en fråga och det kom från min kära sambo för några veckor sedan. Semestern är nu inlagd och jag ska vara tillgänglig från den 24:e eller snarare kvällen den 23:e har jag fått veta. Vart är jag på väg? Har ingen som helst aning.

När jag summerar 2019 får jag som det ser ut nu kalla det överraskningarnas år. Det var inte länge sedan jag begav mig på solo-semester till okänd destination och hamnade i Gent.

Nu är det troligen dags igen. Jag vet ju inte för jag har verkligen inte fått några som helst ledtrådar. Jag vet faktiskt inte ens om vi ska resa någonstans. Men jag vet att jag ska vara ledig från jobbet och vara tillgänglig från kvällen den 23:e till den 28:e november. Det är ganska många dagar tänker jag och spånar på om vi ändå inte skall resa någonstans.

Mest troligt är det min födelsedag den 16 november som ligger till grund för det hela men jag har fått veta att det inte skall avslöjas något den dagen. Avslöjandet kommet i direkt anslutning till själva ledigheten som jag förstår det. Så nu är det bara och vänta.

Hade du spruckit av nyfikenhet eller hade du varit lika cool som jag?

Följa gärna Lite mera rosa på Facebook eller Bloglovin för löpande uppdateringar! Eller följ mig på Instagram för mer bilder och tankar. Tack för att du läser mina tankar.

Mitt brandgula hjärta och jag – och lite Petter Stordalen

4 november, 2019

Ni vet när två människor man så länge tänkt passar så bra ihop plötsligt blir ett par. Eller när Daimen kommer i limited edition i just din favoritsmak. Som när jag läste den bästa boken jag någonsin läst, Eat, Pray, Love och det på sista sidan står att boken ska bli film med Julia Roberts, min absoluta favoritskådis, i huvudrollen. När kombinationen som är match made in heaven blir verklighet. Lite så kändes det för mig i onsdags när jag fick veta att Petter Stordalen köper Ving.

Förlåt alla kollegor som arbetar för andra bolag i branschen men mitt hjärta kommer alltid att vara brandgult. Jag är otrogen ibland. Men hjärtat kommer för alltid att vara brandgult.

För exakt tjugo år sedan spenderade jag november och december i Alcudia på Mallorca. Där gick jag reseledarutbildning för Ving. Och där blev mitt hjärta brandgult. Eller orange. Men jag gillar brandgul mer som ord. Så det får bli brandgult.

Ving + Petter = sant

Trots att jag aldrig jobbade för Ving eller ens i resebranschen över huvud taget blödde mitt hjärta när Thomas Cook gick i konkurs i september och framtiden för Ving var oklar. Lika mycket gladdes jag när man lyckades rädda situationen.

Det fanns inte i min värld att det skulle kunna bli den nya ägare det nu blev som presenterades i onsdags. Petter Stordalen. Han som tagit platsen som den person jag ser upp till mest. Han fick ta över förstaplatsen när Ingvar Kamprad lämnade jordelivet för ett par år sedan.

För liksom mitt hjärta klappar extra för Ving klappar det också extra för Nordic Choice-hotellen. Jag kan inte förklara det. Det är bara alltid något alldeles extra på de hotellen.

Nordic Choice-favoriter

Här i Linköping har vi ett av mina absoluta favorithotell i koncernen med Quality hotel The Box. Det var inte många dagar sedan jag stack ut hakan och sa att Sveriges bästa hotellfrukost finns på Clarion Post i Göteborg. Sedan länge är ett av mina favorithotell Malmö Live. Och så har vi ju Arlandas bästa hotell – Clarion Hotel Arlanda Airport.

Men det är inte bara de där stora lite lyxigare hotellen i kedjan jag gillar. Ett av de mindre Quality Hotell Winn i Göteborg fick en alldeles speciell plats i hjärtat när vi spenderade en natt där efter hemkomsten från Thailand. Scrolla längst ner i detta inlägg för att hitta min berättelse om den vistelsen.

Kan jag välja så väljer jag alltid ett Nordic Choice-hotell.

Hjärtat och glädjen och Petter

Det finns ett hjärta i den koncernen och nu är det brandgult. Ving är nordiskt igen. Jag hoppas och tror att vi kan få se lite nyheter när Ving blir en del av Nordic Choice och Nordic Choice blir en del av Ving. Kanske inte bolagsmässigt på pappret. Men i hjärtat. Från hjärtat på Petter Stordalen. För det är så det känns. Att hjärtat finns med i hans rörelser. Hjärtat och glädjen. Och det är som ni vet ett tema som ligger mig varmt om hjärtat.

Grattis Ving till Petter och grattis Petter till Ving. Jag kan inte tänka mig en bättre kombination. Mitt hjärta har ni redan. Nu återstår att se när jag får åka med detta flygbolag första gången i ommålade plan.

Och så till sist. Du vet väl om att du kan följa Lite mera rosa på Facebook eller Bloglovin för löpande uppdateringar! Eller följ mig på Instagram för mer inspiration.
Tack för att du vill dela mina tankar med mig.

När jag summerar 2020

3 november, 2019

Nej, jag har inte sluntit på tangenterna. Jag har inte skrivit fel. Jag menar precis det jag skriver här ovan. När jag summerar 2020. Idén kom igår och resulterade i att sambon fick ett uppdrag av mig. Uppdraget var – när vi summerar 2020, vilka tre platser vill du ha besökt om du får välja en i Norden, en i Europa och en i världen.

Jag hade ju ett litet försprång och var redan klar med min lista så han fick en stund på sig. Jag hade inte funderat så mycket utan skrev ner de platser som kom till mig när jag tänkte tanken. Ibland tror jag att vi tänker för mycket. Låter inte hjärtat utan hjärnan styra. Men nu lät jag hjärtat helt bestämma mina platser. Såhär såg våra listor ut.

Norden

Till att börja med fick jag som vanligt googla vad som egentligen är Norden och vad som är Skandinavien eftersom jag alltid blandar ihop dessa två. Vill ju definitivt inte komma med faktafel här i bloggen. Nu hade förvisso våra platser klarat sig både inom Norden och Skandinavien men området jag hade i åtanke var Norden.

Min plats: Lofoten – Andreas plats: Tromsö

Här hamnar vi ganska nära varandra ändå även om jag ännu inte har hunnit undersöka vilka möjligheter det finns att ta sig emellan dessa platser. Här kryper det också fram att Andreas nog egentligen inte har samma längtan att uppleva vårt Norden som jag och att han absolut trots valet av Tromsö kan tänka sig Lofoten.

Anledningen att jag valde Lofoten är för att det kommit upp i olika sammanhang den senaste tiden som en ”måste”-plats att besöka. Jag ogillar verkligen ordet ”måste”-plats. Därav fnuttarna.

Min vän Eva-Lena var där i våras och någonstans i cyberspace läste jag någons reseberättelse som kungjorde att detta var den första och hittills enda plats som fått hen att börja gråta av upplevelsen. En sådan plats är kanske okej att kalla måste-plats ändå. I alla fall till jag själv gjort bedömningen.

Europa

Här har vi inga problem med den geografiska avgränsningen. Men däremot så blev resmålet jag skrev ner inte det jag vare sig själv trott eller det min sambon trodde. Jag har på senare tid pratat en hel del om Budapest. Nu blev det istället en helt annan Europeisk huvudstad som fick komma med på listan.

Min plats: Athen – Andreas plats: Lissabon

Jag tror att ögonen öppnades för Athen i samband med att jag skrev listan över huvudstäder jag besökt och inte. När jag insåg hur många gånger jag varit i Grekland men faktiskt inte i Athen. Jag som älskar historia har inte varit i historiens vagga i Europa. Ungefär därifrån tror jag att mitt plötsliga infall att skriva Athen kommer.

Andreas val av Lissabon kommer efter att ha stått en stund framför den världskarta vi har ovanför soffan. Andreas önskan och blick är nog generellt inställd lite längre bort än min och han får leta efter en plats i Europa han skulle vilja åka till. Lissabon är ett resmål som varit på tapeten ett tag nu och därmed faller valet på det.

Världen

Det blir ganska svårt när man plötsligt har hela världen att välja mellan. Men om man gör som i den akademiska världen och helt klassiskt försöker avgränsa sig så kan man komma en bit på väg. Även om jag har hela världen att välja på så har jag endast det kommande året att tänka inom. När jag nästa år vid denna tiden ungefär, kanske lite senare, summerar året som gått. Vilken plats i världen vill jag då ha hunnit besöka. Resterande platser kan jag ju ta kommande år.

Min plats: Bali – Andreas plats: Bali

Nämen hallå där. En plats vi har gemensamt. Då ska det väl mycket till att vi inte också kommer dit tänker jag.

Bali har funnits på Andreas lista konstant ett längre tag. För egen del har den hoppat lite upp och ner. Det senaste året har den fallit tillbaka lite i rent självbevarelsesyfte. När vi i början av året tog beslutet att ta det lite lugnt med resandet under 2019 hade jag som mål att ändå i september befinna mig i totalt semestermode just på Bali.

Men – sen ändrade vi våra planer lite efter omständigheterna som var och jag insåg att jag inte skulle befinna mig där. Därmed åkte det ner ett par pinnhål. Men nu har det åkt upp igen och även om jag hoppas få besöka även någon annan plats i världen under det kommande året så har Bali återigen blivit lite av en dröm.

Läs också: Såhär såg våra resplaner ut när 2019 tog sin början

Det var våra listor. Nu vill jag veta dina tre platser du hoppas ha besökt när 2020 summeras. Let me know i kommentarsfältet nedan. Eller varför inte via en egen lista. Glöm inte att länka här nedan i så fall.

Och så till sist, en liten uppmaning att följa Lite mera rosa på Facebook eller Bloglovin för löpande uppdateringar! Eller följ mig på Instagram för mer bilder och tankar. Tack för att du läser mina tankar.