Reseinspiration i Sverige och världen— Sida 25 av 28

Solo travel trendar 2019

4 december, 2018

Det är inte utan att man känner sig lite ”inne” när man på sitt livs första utlandsresa på egen hand i stort sett blir överöst med information om att trenden 2019 verkar bli så kallad solo travel, alltså att resa på egen hand.

En av våra allra största resebloggare, Charlotte på readyfortakeoff.se har gjort det länge och har det som sin nisch och för några dagar sedan fick jag i flödet på Facebook upp reklam från Ving om deras ”ensamresor”, Ving Solo. Något jag inte tidigare har sett men som det visar sig att företaget har haft i flera år. TUI däremot har inget motsvarande. Jag har vid flera tillfällen tittat efter resor för att dra iväg på egen hand. Men när det gäller charter har det tidigare känts som att det varit anpassat för att åka flera, minst två. Och tydligen inte heller helt lätt att hitta även om det funnits.

Trendspaning 2019

I SAS-magasinet Scandinavian travler´s nummer för dec18/jan19 som finns att läsa på just SAS ägnas en hel avdelning åt resetrender 2019. En av dem är alltså solotravelling.

Utan att ha några som helst vetenskapliga bevis för uttalandet så tror jag kanske inte att ensamresandet är ämnat för alla. Och vill man resa ensam då vet man det. Då känner man det i ryggmärgen. Jag vet inte hur länge jag har kunnat tänka mig det men jag vet med bestämdhet när jag första gången aktivt tänkte på det. Min vän och tidigare frisör Maria brukade titt som tätt efter en intensiv jobbperiod packa väskan full av pocketböcker, en och annan bikini och det nödvändigaste och dra iväg till Thailand – själv! Det var med skräckblandad förtjusning jag hörde hennes berättelser i början.

Det tog ett tag innan jag förlikade mig med tanken att dra iväg ensam. Men när jag väl gjorde det så har tanken fastnat. Och nu sitter jag här, i Paris, på min allra första resa på egen hand. Jag kan absolut tänka mig att resa ensam fler gånger men jag vill inte bara resa ensam. Ändå finns det något som lockar med tanken att packa en väska och dra iväg bara me, myself and I. Ligga på stranden i Thailand och plöja ljudböcker eller vandra 80 mil på Camino de Santiago i norra Spanien.

Läs mer: Reseberättelserna från mina resor på egen hand till bland annat Paris, New York och Gent.

Resa ensam eller på egen hand?

Och om jag någonsin haft något tvivel på att jag skulle gilla det så har jag fått svaret nu. Att resa ensam är inte att resa ensam, det är att resa på egen hand men det öppnar å andra sidan upp för så mycket mer än om du rest på tu man hand. Kontakter och dialog som du troligen missat om du inte varit själv.

Enligt Hostelworld ´s statistik är det främst kvinnliga turister som står för den nya trenden. Och bland destinationerna som är populärast på egen hand bland kvinnor hittar vi i tur och ordning:

Cuba
Nicaragua
Sydafrika
Bulgarien
Guatemala

Sannerligen en brokig samling ställen där Sydafrika definitivt hamnar i topp på min lista över resemål jag önskar besöka. Men då får jag nog vackert ta med mig sambon som också har resemålet högt på sin lista.

Så – solotravelling. Hiss eller diss? Jag har ju redan gjort min röst hörd, men vad säger du?

Läs mer: Att åka tillbaka eller uppleva nytt?

Med datorn under armen i Paris

2 december, 2018

Det är lite svårt att förklara. Det kanske inte ens går.
Men när jag för en stund sedan efter att ha checkat in på mitt supermysiga hotell tog datorn under armen och begav mig ut i Paris på jakt efter ett mysigt ställe att slå mig ner på för att skriva, då var det så nära man kan komma att leva i en dröm.

Att jag skulle åka iväg ensam. Att jag skulle göra det för att fokusera på skrivandet. Och att resan dessutom skulle gå till Paris. Det hade jag väl kanske aldrig trott var möjligt. Och trots att jag haft resan bokad sedan i juli och utan problem har kunnat vänja mig vid tanken så kunde jag inte stoppa ett fånigt leende från att sprida sig över mina läppar när jag på väg till mitt lilla hak för kvällen passerade statyn av Jeanne d´Arc och Eglise Saint-Augustin. Vilken möjlighet. Jag är så oerhört tacksam.

Att åka ensam

Jag har fått frågan om jag är rädd eller nervös inför att resa ensam. Absolut inte.Jag trodde att jag skulle göra detta helt utan att blinka. Men det är ändå en speciell känsla att lämna någon hemma för att bege sig ut i världen.

Det är inte känslan av rädsla eller nervositet utan en blandning mellan dåligt samvete och vetskapen om att man för alltid kommer att uppleva något som jag inte kan dela med någon och framför allt då den jag lever med.

Han släpper iväg mig utan att blinka och även om han är avis så unnar han mig detta från hjärtat.

Nu väntar två och ett halvt dygn med näsan i datorn stora delar av tiden. Några timmar mitt på dagen skall jag unna mig att bege mig ut och uppleva – uppleva Paris.

Läs också

Drömmiga skrivdagar i Paris

Det är dags att summera Paris

Drömmen om Paris

Story hotel Riddargatan Sthlm och frukostmisären – en hotellrecension

30 november, 2018

Vad skulle du säga är det bästa med att bo på hotell?
En helt ovetenskaplig bedömning jag gör på stående fot är att de allra flesta av oss skulle säga frukosten. Komma ner till dukat bord och slippa disken. What´s not to like liksom. Möjligen det som saknades på Story hotel Riddargatan.

Själv har jag under olika delar av min tid som bloggare haft tanken om att göra en grej av att bedöma de olika hotell jag bott på utifrån det betyg jag ger deras äggröra. För just det är bland det första jag plockar åt mig var jag än är.

Frukost på Story hotel Riddargatan

Frågan är då vilket betyg ett hotell skulle få om det inte ens har just äggröra på frukosten. För just det var fallet på Story hotel Riddargatan i Stockholm där jag och min vän Fia möttes upp för ett av våra tjejdygn.

Bor du på hotell i Frankrike kan du vara ganska säker på att frukost inte ingår utan måste köpas till. Men lika naturligt som det för oss här i Sverige är att det ingår frukost lika naturligt är det att äggröra är ett stående inslag i just denna frukost.

Döm om min förvåning när det då inte gick att hitta på Story hotell i Stockholm.

Som små osaliga själar strosade vi runt i frukostmatsalen för att se om vi missat någon del av uppdukningen. Men nej. Det enda varma som återfanns var några kokta ägg.

Plus för croissant-utbudet

Med en kopp kaffe i ena handen och en halvhjärtat rostad macka i den andra satte vi oss snopet ner och avnjöt de övriga delarna. Och är det en sak de får plus för så är det ”croissant-utbudet”.

I övrigt var vi ändå nöjda med vår vistelse på detta hotell vi bokade via Secret Escapes.

Kanonläge inte långt från Stureplan och mycket fräscht. Rummet var stort och rymligt och ganska olikt alla andra hotellrum jag bott i. Får det något minus så är det nog att det var ganska kalt. Men det vägdes upp av snygga detaljer såsom kanske det snyggaste handfat jag sett.

I hotellets nedre plan ligger Ling Long, en restaurang och bar i supermysiga lokaler.

För övrigt hade vi ett alldeles enastående härligt dygn i Stockholm. Som brukligt är fastnade vi med lite bubbel och färsk frukt på hotellet på fredagskvällen medan vi uppdaterade varandra på allt som hänt sedan sist.

Tjugo år och halva livet

Vi firar tjugo (!) års vänskap i år Fia och jag. Halva livet har vi känt varandra. Och den 13 december är det exakt tjugo år sedan vi båda klev in på samma utbildningstillfälle och träffades för första gången. Sedan skulle det dröja några månader till innan vi blev vänner på riktigt och spenderade timtals i fikafåtöljerna på Lobby i Karlskrona.

Vi var och är båda duktiga på att dokumentera våra liv i kalendrarna och det har bringat oss många skratt att läsa igenom våra noteringar från förr.

Mest skratt denna gången rev nog ändå den brevkorrespondens ner som skedde november till december 1999. Jag befann mig på reseledarskola på Mallorca i två månader och Fia dokumenterade i upp till fjorton sidor långa brev allt om vardagen där hemma med klipp från lokaltidningen, reklam från krogen som var vår gemensamma arbetsplats och servetter från kebab-haket vi hängde på efter avslutade arbetspass.

Vår vänskap startade i ett djungelinspirerat casino på K i Karlskrona 1999. Aldrig hade vi väl trott att vi skulle sitta och läsa våra brev och noteringar tjugo år senare på Casino Cosmopol i Stockholm.

Tack för ännu ett oförglömligt dygn min vän. Oavsett var livet leder oss finns vi kvar för varandra.

Nyfiken på fler hotell tips? Läs också fler av mina hotellrecensioner här

The Steam hotel och skyhöga förväntningar – en hotellrecension

27 november, 2018

Det kan väl inte ha undgått någon att ett arton våningar högt och hundra år gammalt ångkraftverk i Västerås har blivit hotell. Ett helt sekel efter att huset byggdes invigdes The steam hotel i augusti 2017. Ett drygt år senare åkte vi dit. Jag med skyhöga förvängningar.

Besöket hade stått högt på önskelistan ända sedan invigningen och blev verklighet när vi hade vägarna förbi Västerås för att titta på Pernilla Wahlgrens show ”Kort, glad och tacksam”. En show som för övrigt var riktigt riktigt bra!

Ny kraft och energi, till ditt förfogande

Hotellet ingår i ESS group. Och några av de övriga hotell som ägarna till detta ligger bakom är Ystad Saltsjöbad, Falkenberg Strandbad & Hotel Pigalle i Göteborg. Ingen dålig skara hotell minsann.

Man gör ingen hemlighet av att man sätter byggets originalverksamhet i fokus. Genomgående i hela huset dras paralleller mellan ångkraftverkets dåvarande kraftbidrag med dagens möjlighet att samla kraft i hotellets spa på våning sju.

Hotellets slogan lyder The Steam Hotel – Ny kraft och energi, till ditt förfogande.

Huset är alltså arton våningar högt och kulturminnesmärkt. Och överallt i lokalerna hittar man svartvita bilder från tiden då det byggdes uppblandat med bilder från den varsamma och väl genomtänkta renoveringen i samma stil som originalbilderna.

Höga förväntningar som infriades på The Steam hotel

Jag hade höga förväntningar, något som inte alltid är så positivt. Man riskerar att bli grymt besviken. Men det visade det sig inte var någon risk här.

Vi hade inte så många timmar på oss att uppleva The steam hotel denna gången och fick ta vara på varje sekund. Och så snart jag klev in i den pampiga entrén med oändliga meter i takhöjd visste jag att jag kommer att komma tillbaka.

De historiska vingslagen ger lokalerna och hotellet en magisk stämning som en blandning mellan ett chict boutiquehotell och en mysig fjällstuga.

Gemensamhetsytorna med flera öppna eldar och mysiga möblemang under gigantiska kristallkronor med de röda tegelväggarna ständigt närvarande inbjuder till avkoppling.

Rummen

Inte heller rummet lämnade något att önska. I nummer 1611 på 16:e våningen sov vi gott även om vi inte spenderade överdrivet mycket tid på just rummet. Magisk utsikt över Mälaren och kaffemaskin på rummet får extra plus från mig utöver ett generellt supermysigt rum.

Och för en liten städfascist som mig får detta en guldstjärna i kanten. Vad skådar mitt öga? Något har trillat ner under sängbordet. 1-0 till Steam!

Korridorerna som leder till rummen är helt svartmålade men med en väl genomtänkt belysning skapar de en känsla av att vara tillbaka 100 år i tiden.

The topfloor bar – The Steam hotel

Innan kvällens show passade vi självklart på att åka upp till våning 18 och baren med utsikt över hela Västerås. Och till och med hissarna är genomtänkta ut i fingerspetsarna. Vackert utsmyckade inuti och visaren för aktuell våning riktigt retro.

Frukosten på The Steam hotel

Vår vistelse i Västerås sträckte sig mellan en söndag och en måndag. Och det kändes lite extra lyxigt att vakna upp en måndagsmorgon och ha några extra lediga timmar innan arbetsveckan tog sin början. Att vi sedan fick spendera de första timmarna med hotellfrukost kan ha haft lite extra positiv effekt.

Frukosten på ett hotell är viktig för mig. Det behöver inte vara överflöd men det skall vara väl genomtänkt. Som på Quality hotell Winn i Göteborg där vi bodde efter att vi kom hem jetlaggade och trötta från Thailand i januari. Mer om det kan du läsa här.

Frukosten på Steam var som allt annat på hotellet väl genomtänkt och hade det lilla extra. Att sedan möblerna i frukostmatsalen som är samma lokaler som baren på 18:e våningen, var rosa gjorde ju inte det hela sämre.

Voltage lounge – ny energi på våning sju

På våning sju hade vi gärna spenderat mer tid än vad vi nu hade möjlighet till. Steams spa heter Voltage lounge och som tidigare nämnts är hela den sjunde våningen på hotellet vigd åt just spaet med den självklara höjdpunkten utomhuspoolen med utsikt över hela Mälaren. Hit kommer vi definitivt tillbaka för att njuta och tanka ny energi.

Jag hade som sagt sjukt höga förväntningar på The Steam hotel och de uppfyllde varenda en av dem.

Detta är inget samarbete, jag är inte köpt att säga detta och jag kan också avslöja att jag är relativt kräsen när det gäller hotell och dess faciliteter. Men här kunde jag koppla av. Detta hotellet hade allt jag kan önska mig.

Efter frukost och en stund med kaffe och dator i sängen packade vi mycket nöjda ihop oss och åkte hemåt mot en arbetsvecka med den bästa starten på länge.

Är inte spa livet så säg? Vill du läsa fler av mina recensioner så klicka dig vidare hit.

Läs mer på Lite mera rosa

Och så till sist. Du vet väl om att du kan följa Lite mera rosa på Facebook eller Bloglovin för löpande uppdateringar! Eller följ mig på Instagram för mer inspiration.
Tack för att du vill dela mina tankar med mig.

Los Angeles bästa airbnb

12 november, 2018

Det är fjärde gången jag testar boende via airbnb när vi är ute och reser. De tre tidigare gångerna har vi bott i Paris, Stockholm/Arlanda och New York via airbnb. Ganska snabbt efter att vi bokat resan till L.A. hittade Andreas vad som verkade som ett riktigt toppenboende. Och toppenboende visade sig vara en grov underdrift. Han hittade Los Angeles bästa airbnb.

Skall ni till Los Angeles kan jag varmt rekommendera att kolla upp om det är ledigt hos superhostarna Alex och Dennis i Mount Washington.

Alex och Dennis poolhus på airbnb

När vi anlände efter mörkrets intrång i torsdags kväll möttes vi av det allra mysigaste boendet. Högt upp på berget med milsvid utsikt bor vi i Alex och Dennis poolhus.

2018-11-08 18.19.02 — Vår bakgård med supermysig sittarea och möjlighet att grilla

Los Angeles airbnb — Och innanför dörrarna väntade detta.

2018-11-08 18.21.27 — Makalöst vackert kvällstid

2018-11-09 08.17.39-1 — Och lika vackert morgonen därpå

Läs också: Att bo i airbnb – erfarenheter från fem städer och två kontinenter

Vinter i poolhuset

Det är vinter i Kalifornien nu. Det innebär ganska kalla kvällar och kyliga mornar men temperaturen dagtid stiger upp mot 25-30 och det är behaglig värme. Vi vill utan tvekan återvända hit även under sommaren. Lugnet här uppe är fantastiskt trots att du har Downtown L.A. bara 30 minuter bort.

Utöver ett alldeles fantastiskt vackert boende finns allt du behöver här. Möjlighet att tvätta, WiFi, tillgång till pool och spabad i poolen, fri parkering ja det finns inget som saknas. Och har man som vi gjorde glömt ”converter” till amerikanska uttag så gör värdarna allt de kan för att hitta en butik som säljer det till dig.

Vi kände oss varmt varmt välkomna här och vi kommer definitivt tillbaka till Los Angeles bästa Airbnb.

Har du inte testat airbnb tidigare och är nyfiken. Registrera dig via denna länken så får du 360 kr i rabatt på din första bokning över 690 kronor. Via airbnb har jag definitivt hittat de mysigaste och mest genuina boendena jag bott i.

Läs mer: Fyra dagar i Los Angeles – En reseguide

Tack för att du delar mina tankar med mig. Följ gärna Lite mera rosa på Facebook eller Bloglovin för löpande uppdateringar! Eller följ mig på Instagram för mer inspiration.

A380 blev A340

10 november, 2018

Writing to you directly från Los Angeles vänner.
Vi hade en fin resa hit. Har ni läst noga vet ni att jag var exalterad över att resan innebar att jag skulle få åka en Airbus 380 för första gången i mitt liv. Men A380 blev A340. Fast jag klagar inte.

Och för dig som är som jag var för bara några år sedan. När jag trodde att alla flygplan var likadana, typ. Så är en Airbus 380 världens största passagerarplan och har två våningar varav vi hade bokat platser på det övre planet.

Efter några hektiska dagar i början på veckan landade vi hemma runt niotiden i onsdags kväll. Lite mat i magen och den sista packningen klarades av. Sedan la vi oss för att få våra tre (!) timmars sömn innan vi skulle påbörja resan mot Arlanda. Men innan de där tre timmarna gått väckte Andreas med orden:

-Du kommer att få åka något annat än 380 idag.

Yrvaken var ordet. Och medan Andreas hade vaknat av ett större antal notifieringar från Lufthansa och vaknat till en stund. Konstaterade jag sömndrucket att vi istället för att flyga 380 från Frankfurt några timmar senare skulle flyga 340 från München. Inte fy skam det heller måste jag säga. Har aldrig flugit den flygplanstypen heller och att flyga fyrmotorigt i världens näst längsta plan gjorde mig absolut ingenting.

Det som är absolut mest värt att uppmärksamma är väl ändå hur smidigt det gick att bli ombokade. Anledningen till ombokningen var att vårt plan från Stockholm till Frankfurt blev inställt – varför vet jag fortfarande inte. Vi hade därmed ingen möjlighet att ta oss till Frankfurt i tid för att hinna med vårt plan till Los Angeles därifrån.

Frankfurt blev München

Utan att vi behövde göra någonting blev vi istället ombokade till planet mot München en dryg timme senare och hade där en kort stund innan vi boardade planet mot Los Angeles.

Så istället för att åka från Stockholm till Frankfurt 6:55 lyfte vi mot München kl 8:00. Och istället för att lyfta mot Los Angeles vid 10:20 lyfte vi 11:50. Med en medvind utöver det vanliga landade vi sedan i Los Angeles efter elva timmar och fem minuter i luften klockan 14:24 bara en timme och tio minuter senare än vi egentligen skulle landat. Effektiviteten och smidigheten hos Lufthansas ombokningsavdelning skall verkligen premieras det må jag säga.

Och inte gick det någon nöd på oss i 340:n heller. Från rad 58 (den sista av dem alla) njöt vi av en behaglig flygning över Grönland. Och när Mama mia – Here we go again finns i filmbiblioteket i inflight entertainment-utbudet behövs inte så mycket mer.

Lufthansa – SAS 0-1

Servicen på denna Lufthansa flight får dessvärre inte högsta betyg. Jag jämför med motsvarande på min SAS-flygning till New York för ett år sedan. Det är möjligt att det har att göra med kultur. Men kabinpersonalen hos SAS var definitivt mycket mer tillmötesgående än de hos Lufthansa. Jag skall ge dem en chans till på vägen tillbaka innan jag ger dem betyget men hittills är det 1-0 till SAS.

Några timmar senare hade vi klarat av immigration och upphämtning av bil hos Avis och landade i vad som är vårt Airbnb-hem de kommande fem dagarna. Och det mina vänner går inte av för hackor men det är värt ett helt eget inlägg.

Tack för att du delar mina tankar med mig. Följ gärna Lite mera rosa på Facebook eller Bloglovin för löpande uppdateringar! Eller följ mig på Instagram för mer inspiration.

Sex timmar i Helsingfors – en reseberättelse

30 oktober, 2018

Det är lätt att fokusera resandet och resmålen på de som ligger många timmar bort. Ofta med flyg och som kan bidra med palmer och milslånga sandstränder till instaflödet. Men då är det också lätt att missa pärlorna man har närmare. Som man utan större uppoffringar vare sig ekonomiskt eller tidsmässigt kan uppleva över en helg. Såsom sex timmar i Helsingfors .

Att kryssa till Helsingfors är en sådan sak. På vår 40-timmarskryssning ingick ca 6 timmar i den finländska huvudstaden. Vare sig jag eller Andreas är några kulturexperter. Så du kommer nu inte att få dig till livs en redogörelse för konstutställningar och museum att besöka. Nej snarare kan vi berätta hur två ganska bekväma typer väljer att spendera en fjärdedel av ett dygn i vår grannlandshuvudstad.

Oavsett om du åker med Vikingline eller Tallink/Silja så lägger fartygen till nära stadskärnan och det är gångavstånd till allt. Stadens stora stolthet (om du frågar mig) den ofantligt vackra domkyrkan tornar upp sig vackert när båten närmar sig land. Och det var också det som var mitt absolut första mål med vår promenad runt Helsingfors.

Kyrkornas stad

Helsingfors domkyrka stoltserar högt över staden och den är magnifik där den ligger ovanför en gigantisk trappa vid Senatstorget. Totalt är den 62 meter hög och dess vackra gröna kupoler med guldstjärnor på gör att den gör sig riktigt fint på bild. Och har du inte redan fått tillräckligt med steg eller träning så gör sig trapporna upp fint för lite intervaller.

Men det är inte bara domkyrkan som är väl värd ett besök i Helsingfors. På vår 15000 steg långa vandring runt stan hann vi med att se flera andra vackra kyrkor. Vad sägs om dessa? Uspenskijkatedralen och Johanneskyrkan. Och då hann vi vare sig med besök vid Tyska kyrkan eller vi den berömda Tempelplatsens kyrka med sin kopparinredning.

Vi behövde inte stressa oss igenom Helsingfors men låt oss säga såhär. Vi var inte helt vana vid kylan och kanske inte helt välklädda för det heller så vi passade på att titt som tätt smita in för att värma oss på diverse ställen.

Muggjakt på Starbucks

Det första uppdraget och stoppet för dagen var det absolut viktigaste. Ni som följer mig på Instagram vet. Det var inköp av den viktiga muggen. Det handlar helt enkelt om en Starbucksmugg. Jag kanske måste förklara mig. Och jag tänker göra det. Men i ett eget inlägg. Allt började egentligen i Dubai. Jag kunde inte motstå färgerna i denna mugg och den är nu min ständiga följeslagare på jobbet.

Och jo då. Nu har jag även en med Helsinki på och även muggar från lite andra städer, men mer om det i ett annat inlägg.

Och samtidigt som vi köpte muggen passade vi på att värma oss en stund med en Maple-latte. Ljuvligt.

Efter kaffe gick jag sedan på anteckningsboksjakt i den bokhandel som Starbucks låg i. Och jag kunde inte hjälpa att jag slogs av tanken på att det måste vara galet svårt att ha bokhandel i Helsingfors. Förvånansvärt mycket skyltas på både svenska och finska. Många kan ju faktiskt prata svenska och hur gör man då i bokhandeln, har man både svenska och finska böcker? Någon som läser kanske vet. Måste ju hur som helst bli gigantiska bokhandlar, för att inte tala om bibliotek.

Nåväl. Efter en värmande kaffe och en shoppingtur som inte slutade med något köp begav vi oss återigen ut i Helsingfors för att upptäcka. Vi hittade den otroligt vackra järnvägsstationen och den närbelägna Kaisaniemiparken innan vi stannade till för lunch på Vapiano.

Med lite pizza i magen gav vi oss sedan på ännu liter fler steg på Helsingfors gator.

Allas sea pool & Helsinki Skywheel

Vi hann med en tur ner till Skatuddskajen för att kolla in något vi inte hann uppleva som vi kanske önskat – Allas sea pool. Ett stort bryggområde på pontoner, med tre flytande bassänger – en 25-metersbassäng med uppvärmt sötvatten, en mindre barnbassäng och en 25-metersbassäng med filtrerat, renat havsvatten. Bredvid finns även en byggnad med tre bastuar med havsutsikt. Hade vi haft mer tid så kan jag nog ge mig på en chansning att vi testat på lite bad i kylan.

Precis bredvid Allas Sea Pool finns också Helsinki Skywheel som jag verkligen hade tänkt mig ta en tur i men det visade sig att sex timmar inte är tillräckligt med tid för att hinna allt man önskar. Vi får helt enkelt komma tillbaka. Och då kanske vi slår på stort och bokar VIP-gondolen sponsrad av Veuve Clicquot. Det sägs också att det finns en bastu i en av gondolerna.

Innan vi var tvungna att återvända till båten traskade vi ytterligare några steg via mysiga stadsdelar upp på Observatorieberget och hittade områden vi definitivt vill utforska vidare när vi har mer tid. Och från Observatorieberget får man också en fin vy över båten som bara en stund senare tog oss hemåt igen.

Helsingfors – Vi kommer tillbaka!

Läs också om: vår kryssning till Helsingfors med Silja Serenade

Sri Lanka för 20 år sen – en reseberättelse

25 oktober, 2018

Igår presenterade Lonely planet de topp tio bästa platserna att besöka 2019. Under kategorin länder hamnar ett land jag besökt för 20 år sedan på första plats. Och inte vilket land som helst utan det absolut första landet jag besökte (om man inte räknar med Danmark) nämligen Sri Lanka.

Igår berättade jag min historia kring resandet. Och läste du det inlägget så vet du att jag 21 år gammal tog i från tårna på min första utlandsresa. Sri Lanka i två veckor. Kulturkrocken var T.O.T.A.L!

I takt med att resandet blivit en större del av mitt liv, denna bloggen kom i åtanke och så vidare. Har tankarna på de tidigare resorna gjort sig påminda. Och i somras ägnade jag en hel kväll åt att rota så djupt ner jag kunde i lådorna i förrådet för att hitta fotoalbumet. Jajamensan, fysiskt fotoalbum med tillhörande mapp med diverse olika minnen i såsom, sedlar, servetter och diverse biljetter från min Sri Lanka-resa. Det var en sann skatt att hitta för en nybliven flyg- och resenörd.

Framkallade foton – dåliga eller charmiga?

Av bilderna tagna med en hederlig gammal vanlig kamera och därefter framkallade finns det en hel del att önska. Men det förtar inte att jag nu såhär 20 år senare ändå är både lite stolt och glad över att haft förmånen att besöka detta land. För även om kulturkrocken var total vid ankomst har jag därefter kallat det paradiset.

Att resan den där gången gick till Sri Lanka har en naturlig förklaring. Min dåvarande sambo var adopterad därifrån och hans föräldrar bjöd oss på en resa till hans rötter. Vi bodde både i Colombo och gjorde en rundtur till de områden som gick att besöka och som var säkra nog. Det pågick även då ett inbördeskrig i norr.

Jag tycker att vi börjar med att konstatera att de bilder ni ska få ta del av i inlägget, avfotade med en iPhone, är charmiga snarare än av dålig kvalité. Att bläddra genom albumet och välja bilder gav mig insikten om hur bortskämda vi är idag. Ni hade nämligen kunna få se ännu läckrare bilder än de ni skall få lägga ögonen på. Men med tanke på att några av bilderna från teplantagen blev alldeles för gröna och att några av elefanterna på safarin döljs av min tumme så funkar inte det. Och när filmen var framkallad och man kunde konstatera just ovanstående var det ju inte lätt att åka tillbaka och ta en ny bild. Fun fact hur det faktiskt var för bara 20 år sen.

Jetlagad i Colombo?

Jag kan inte minnas att jag var jetlagad de första dygnen. Kanske för att jag knappt hade en aning om vad jetlag var. Minns att vi landade mitt i natten och kryssade genom Colombos gator i nattmörker. Jag var livrädd. Vi åkte på fel sida vägen och kryssade mellan k-pistbeväpnade militärer och heliga kor. Jag var fast besluten om att åka hem dagen efter igen men ändrade mig som tur var. Och det visar sig att även på den tiden var solnedgången ett favoritmotiv.

Vi spenderade först några dagar i Colombo och utforskade området. Mina fördomar besannades snabbt när korna verkligen gick runt på gatorna. Kanske hade jag ändå trott att det var en skröna.

Några dagar senare begav vi oss ut på den lilla rundtur på ön som var planerad för oss. Första stoppet var i en elefantdjurpark. Jag vet mer nu än vad jag visste då. Och hade kanske inte valt att göra besöket idag men det är så dags att säga nu. Besöket var i alla fall starten på en enorm kärlek till detta enastående djur. Och under besöket fick jag också möjligheten att rida på en elefant. Det var inte bara elefanter i djurparken och vissa andra djur gick det att få riktigt närkontakt med.

Hotell Thilanka – Kandy

Jag var inte flygrädd på den tiden. Och var tydligen inte heller så berörd av vilket flygbolag eller vilken flygplanstyp jag flög med, jag skall komma till det. Och tydligen hade jag heller inte blivit sjukligt rädd för att åka bil på serpentinvägar. Resten av färden förde oss upp i bergen i mitten av ön på riktiga serpentinvägar. Men jag verkar mest ha varit oberörd och fotograferat innan vi första natten tog in på Hotell Thilanka i Kandy. Magiska vyer från hotellet och fantastiska rum om än lite hårda sängar.

Nuwara Eliya och teplantager

Dag två spenderades i bergen på teplantage och i tefabriker. Öns guld visades upp innan vi var framme vid nästa övernattning. Nuwara Eliya. Resten av familjen jag åkte med var djupt golfintresserad och vi bodde på ett hotell precis i närheten av en superfin golfbana. Nuwara Eliya är beläget ca 2000 meter över havet och klimatet var märkbart svalare. Som svenska sommar ungefär, dock inte sommaren 2018.

Yala nationalpark

Dag tre styrde vi kosan mot Yala Nationalpark. Där åkte vi på safari och såg elefanterna i sitt riktiga element på lite avstånd innan vi begav oss ut mot kusten på den sydöstra sidan av ön och skådade den berömda Elefantklippan. Precis utanför nationalparken låg också hotellet som blev vårt hem för natten.

Dag fyra hann vi med korallrevsutflykt, besök i månstensgruva, eller i alla fall ovanför. Och så besökte vi även ett sköldpaddsdagis. Bland det gulligaste jag någonsin sett.

Därefter var det dags för nästa stopp, hotell Neptun och övernattning i två nätter. Här njöt vi av häng vid Indiska oceanen och all inclusive innan vi begav oss hemåt mot Colombo via staden Kalutara.

Cathay Pacific och 747

På senare tid har resan blivit en del av målet. Jag har gått från hysteriskt flygrädd till lite av en flygnörd. Likväl som jag har resmål på min bucketlist har jag flygrutter uppskrivna på den och en av mina önskningar kommer att gå i uppfyllelse om exakt två veckor. Då kommer jag för första gången att flyga med en A380, världens största passagerarflygplan. Men det finns också de där flygbolagen man gärna skulle vilja ha åkt med.

Döm om min förvåning när det då seglar ut en servett med Cathay Pacifics logga på ur min minnesmapp från resan. Både jag och Andreas satt med uppspärrade ögon och tittade på den lilla pappersbiten innan jag mycket raskt djupdök bland de gamla boardingkorten i mapparna med den fina SAS-loggan på. Och jo då med lite flightnummer och google kunde Andreas efter en stund konstatera att jag med all sannolikhet på en av rutterna flugit med en Boeing 747. Lite snopet ändå för en nybliven flygnörd att ha flugit med både en 747 och Cathay och liksom inte ens veta om det.

Hur som helst. Sri Lanka besöker jag gärna igen. Det är fint att höra att landet har repat sig och att det återigen går att besöka lite säkrare efter år av inbördeskrig och även efter att ha drabbats hårt av tsunamin 2004.

Vad är klockan på Sri Lanka?

Nu gäller det bara att övertyga sambon att notera in Sri Lanka som en av resplanerna de kommande åren. Annars kan jag även tänka mig att åka till bronsplatsen Zimbabwe.

Och som en avslutning: visste ni att Sri Lanka är om inte det enda så ett av få länder i världen som det inte skiljer en hel timme till i tidszonerna? Är klockan 14 i Stockholm är hon 17:30 i Colombo.

Tack för att du delar mina tankar med mig. Följ gärna Lite mera rosa på Facebook eller Bloglovin för löpande uppdateringar! Eller följ mig på Instagram för mer inspiration.

På resande fot genom livet – min resehistoria

24 oktober, 2018

Idag är jag på tjänsteresa i Uppsala och på tåget norrut började mina tankar förirra sig bort, tillbaka i tiden till en liten flicka med en stor förälskelse för en alldeles speciell bok. Inspirerad av de tankarna och lunchpromenaden till Uppsala domkyrka kommer här berättelsen om mitt resande.

Jag har alltid älskat att resa men förutsättningarna för det har växlat kraftigt genom åren.

Mina föräldrar skilde sig när jag var sex år och jag bodde ensam med mamma efter det. Som förtidspensionär var mammas resekonto inte så fett och när mina klasskamrater åkte till Mallorca eller Tunisien på loven (vi pratar det glada 80-talet) fick jag nöja mig med att resa Skåne runt på det sommarkort på Skånetrafikens bussar som fanns att köpa till en tillräckligt liten summa för att mamma skulle ha möjlighet att spara ihop till det under året.

Hemma hade vi en gigantisk bok som kort och gott hette Sverige och som i text och bild berättade om just vårt avlånga land. Jag bläddrade och bläddrade. Lärde mig allt. Frågade mamma om sånt jag undrade över och hon kunde mycket. Och kunde hon inte så gissade hon säkert eller svarade med en vit lögn på mina ständiga frågor. Vi spelade Sverigespelet och jag lärde mig ännu mer.

Under mina somrar i låg- och mellanstadiet tuffade jag alltså runt i en buss utan AC och upptäckte därmed hela Skåne. Åhus, Simrishamn och Brantevik, Båstad och Torekov, Ängelholm och Skälderviken.

Resten av Sverige såg jag bara i fantasin och på bokens bilder och än idag kan jag bli omåttligt imponerad när jag får se och uppleva sevärdheter i andra delar av Sverige. 2012 fick jag för första gången möjligheten att besöka Uppsala domkyrka och se Gustav Vasas grav. Jag förstår att det kan tyckas märkligt att en 35-åring fäller en tår av en händelse som denna, men min barndomsdrömmar går steg för steg i uppfyllelse.

Kunskapen om Sverige, om våra landskap och största sevärdheter, sitter fortfarande kvar men det var också länge så långt min kunskap sträckte sig. Från Smygehuk till Treriksröset men inte längre och jag minns att jag var orimligt nervös när jag åkte på min allra första utlandsresa. Jag var runt åtta år och vi turade över sundet från Helsingborg till Helsingör.

Vartefter åren gick och jag själv fick andra möjligheter än vad jag haft som liten, insåg jag att det fanns mer än bara Sverige och mina drömmar och önskeresmål återspeglar nog ganska mycket 80- och 90-talets hippaste destinationer. Jag har fortfarande kvar att besöka två av de resemål som stått på listan allra längst -Treriksröset och Hawaii.

När jag 1999, nyss fyllda 21, gjorde min allra första riktiga utlandsresa, jag hade då fortfarande bara varit i Danmark, tog jag i från tårna. Jag följde med min dåvarande sambo och hans familj till det land han adopterats från – Sri Lanka. Kulturkrocken var såklart total och när vi landade sent i den lankesiska natten och kryssade fram mellan k-pistutrustade militärer och heliga kor på fel sida av vägen på Colombos gator, var jag fast övertygad om att inte stanna i landet de planerade två veckorna. Jag skulle ta första bästa plan tillbaka morgonen efter.

Men när Inidska oceanen låg spegelblank utanför vår altan några timmar senare kom jag på bättre tankar och fick en fantastisk resa.

Ett drygt halvår senare gav jag mig ut på min nästa resa utanför Sveriges gränser. I november 1999 åkte jag tillsammans med nästan 90 andra norrmän, svenskar och danskar till Alcudia på Mallorca. Framför mig låg två månaders utbildning till reseledare för Ving.

Jag jobbade aldrig som reseledare. Hade det som ett ess i rockärmen att ta till om livet på hemmaplan skulle ha utvecklat sig till något jag hade behövt lämna. Jag fick några erbjudanden om jobb men tackade nej.

Istället reste jag på vanliga chartersemestrar med mina kompisar och mellan 2000 och 2002 besökte jag Cypern två gånger, Mallorca två gånger och Gran Canaria och Malta en gång var. Det var typiska charterresor, alla utom en av resorna till Mallorca då jag och min bästa vän Fia utbildade oss till bartenders.

Efter några år av mindre resande följde några sambo- och familjeresor till Kreta två gånger, Mallorca ytterligare två gånger och Turkiet en gång mellan åren 2005 och 2012.

Olika tider i livet ger olika möjligheter till resor. En separation senare har nu jag och min nya sambo hittat ett gemensamt och stort intresse i just resandet. Både inom och utom Sveriges gränser.

Sedan 2015 har jag besökt följande platser:

Mallorca september 2015

Rhodos maj-juni 2016

Gran Canaria jan-feb 2017

Paris maj 2017

Rhodos maj-juni 2017

Skiathos juli 2017

New York november 2017

Khao Lak, Thailand januari 2018

Dubai mars 2018

Kryssning i medelhavet april 2018

Turkiet augusti 2018

Och utöver det ett antal resor inom Sverige.

Nu fortsätter resan, våra resor och livet.

Nyligen kom jag hem från Helsingfors.

Härnäst kommer Los Angeles i november, Paris i december och New York i mars när det gäller utomlands.

Vi blandar och ger. Spahotell blandas med enkla stugor. Upptäckter i närområdet blandas med resor till andra sidan jorden. Hotellresort för vuxna blandas med airbnb. Oavsett hoppas jag du vill följa med och inspireras.