Reseinspiration i Sverige och världen— Sida 27 av 28

Ersättning vid försenat flyg – såhär fick vi tillbaka alla pengar vi betalt för resan till Thailand

3 mars, 2018

Det är inte bara smålänningen i mig som vill berätta om detta. Det är rättvisemänniskan i mig som vill informera alla om vilka rättigheter man som resenär har när ditt flyg blir försenat eller kanske till och med inställt. Här följer min guide hur du får ersättning vid försenat flyg, eller berättelsen om såhär åkte vi till Thailand för 213 riksdaler.

Ni kanske minns att vi tog förseningen med lugn när vi blev ett dygn försenade till Thailand. Att vi inte blev så vare sig upprörda eller ledsna trots att en åttadagarsresa så långt bort nu bara blev sju dagar.

Fler resor för pengarna du får tillbaka

Anledningen var att vi visste att vi hade rätt till ersättning vid försenat flyg och istället för att deppa började planera var vi skulle kunna resa för pengarna vi skulle få tillbaka. Och du kan få pengar tillbaka på olika sätt utan att för den skull syssla med försäkringsbedrägeri.

Du kan få ersättning från:

Din hemförsäkring och en eventuellt kortförsäkring om du betalt resan med kort
Från resebolaget
Från flygbolaget (här finns det till och med lagar som reglerar ersättningen)

1. Analysera dina försäkringar

Börja med att analysera vilka försäkringar du betalar som inbegriper reseförsäkring. Har du en hemförsäkring med reseförsäkring? Har du betalt resan med ett kort som har inkluderad reseförsäkring? Då kan du få ersättning från båda dessa. Och med tanke på hur mycket du antagligen betalat för dessa kort och försäkringar genom åren så är det inte mer än rätt att du får tillbaka när du nu faktiskt blivit drabbad av en försening, eller hur? På detta sätt fick vi tillbaka 4000 kr för förseningen. Hälften från hemförsäkringen och hälften från kortförsäkringen.

2. Kontakta resebolaget

Redan på flygplatsen lade SAS som representerade resebolaget TUI ut ett informationsblad som informerade om vilka möjligheter och val vi hade i och med förseningen. Det där är lagstadgat och man har möjlighet till både ersättning och pengarna tillbaka beroende på hur lång förseningen blir och hur lång resan är.

På TUI:s hemsida kan man dessutom läsa att man som resenär inte behöver göra någonting alls för att få denna ersättning. Den kommer att komma hem automatiskt. Jo man tackar. Och visst låg det en avi i lådan redan när vi kom hem. På 2540 svenska riksdaler. Snabbt jobbat TUI.

3. Glöm inte flygbolaget

Här hade vi lätt kunnat nöjt oss. För ersättningen fick vi ju faktiskt från TUI. Men i detta fallet var det resebolaget TUI, inte flygbolaget TUI – Thomson. Och med hänsyn till resans och förseningens längd, hade vi av flygbolaget enligt lag rätt till 600 EUR per person i ersättning. Alltså i runda slängar 12 000 kr. Men denna ersättning kommer alltså från flygbolaget. Inte alltid så lätt att hänga med på att det är olika bolag bakom resebolaget och flygbolaget. I detta fallet har resebolaget TUI samma logo som Thomson, likväl som Ving har samma logo som flygbolaget Thomas Cook. Enklare blir det kanske att greppa om man skulle bokat en resa med Ving där du flyger med SAS. Nåväl.

Flygkalkylatorn hos Konsument Europa

Ganska nyligen lanserades en site som heter Konsument Europa där man bland annat kan läsa om vad som gäller när flyg är försenat. Bakom sidan står Konsumentverket och motsvarande organ i övriga delar av EU. En hel avdelning ägnas just till rättigheterna kring resor, den sidan hittar du här. Där hittar du också Flygkalkylatorn. Där kan du genom att mata in dina uppgifter får fram exakt hur mycket du är berättigad till och dessutom automatiskt klicka dig vidare till flygbolagets sida för denna typ av ärenden alternativt kan du ta hjälp av Konsumentverkets formulär för att enklare veta hur du skall skriva för att kräva ersättningen.

Inget krångel alltså utan ett mycket enkelt verktyg och med hjälp av detta är det svårt, om inte omöjligt, för flygbolagen att neka den ersättning vi enligt lag har rätt till.

Försök själv innan du anlitar hjälp

Många av de tjänster som på senare tid dykt upp och erbjuder tjänster för att hjälpa dig som privatperson att kräva denna typ av ersättning anger att det är svårt att som enskild konsument få rätt. Jag skulle vilja säga att det inte stämmer. Försök själv först och låt inte dem ta en del av den ersättning du har rätt till. Genom att ange exakt det som stod på Konsument Europa fick vi nu i veckan ett samtal från Thomson med frågan om vilket konto de skulle sätta in pengarna på. 12 069 kr – enligt dagens eurokurs.

18 609 kr har vi därmed blivit ersatta med för en resa som kostade oss totalt 18 822 kr och därmed har vi flugit fram och tillbaka till Phuket och bott på härliga Mai Khao Lak resort för endast 213 kronor. Och inte bara det. Vi har 18 609 kr att resa till en ny destination för.

Så ta vara på dina rättigheter!

Har du några frågor eller funderingar på hur du söker om ersättning vid försenat flyg? Klicka dig vidare hit för information om hur du kommer i kontakt med mig. Jag tipsar gärna fler om hur man får ersättningen man har rätt till.

Vill du läsa mer om vår resa till Thailand och hur underbart vi faktiskt hade det kan du klicka dig vidare hit.

Och så till sist. Du vet väl om att du kan följa Lite mera rosa på Facebook eller Bloglovin för löpande uppdateringar! Eller följ mig på Instagram för mer inspiration.
Tack för att du vill dela mina tankar med mig.

TUI Blue Mai Khao Lak – Thailand – en reseberättelse

11 februari, 2018

Det fanns en hel del ”första” med resan till TUI Blue Mai Khao Lak Beach Resort & Spa som nu kan läggas till historien och sorteras in som ett av de allra bästa minnena i minnesbanken. Det var första gången jag besökte Thailand. Om man inte räknar med en mellanlandning i Bangkok när jag var på Sri Lanka för 20 år sedan. Och det gör vi inte.

Det var första gången jag åkte med TUI. Om man inte räknar med en liten udda resa som gjordes i december 2001 till Gran Canaria. Men då hette det Fritidsresor. Och det var första gången jag råkade ut för en försening när vi skulle ut och resa. Om man inte räknar med förseningen hem från Rhodos i somras. Men då gällde det resan hem och räknas därmed inte.

Men som brukligt är börjar vi från början.

Ving blev TUI och Arlanda blev Landvetter

Vi bytte inte bara resebolag från Ving, som vi i stort sett alltid åker med annars, till TUI. Vi bytte även avreseort från Stockholm och Arlanda till Göteborg och Landvetter. En av anledningarna till det var utan tvekan ett bra mycket bättre pris på resan från västkusten. Och det tackar som bekant en smålänning inte nej till.

En av de absolut vanligaste reaktionerna vi fått på denna resa är förutom det självklara ”åh va härligt”. ”Ska ni bara vara borta en veckan med en så lång resa”. Jajamensan så blev det.

Vi var sugna på en resa till solen nu i början av året. Vi tittade på Kanarieöarna, vi tittade på Kap Verde men så hittade vi en resa till Thailand för samma pris och tvekade inte en sekund. Och så var det dags för avresa fredag den 26 januari kl 11:55 och vi lämnade Linköping vid femtiden på morgonen.

Förseningar vid gott mod

Klockan hade inte hunnit blir riktigt nio och vi hade just hunnit slå oss ner med en kopp kaffe på Landvetter när meddelandet från TUI kom. Tekniska problem med planet vi skulle åka, nytt plan på väg in och ny planerad avresetid 19:55 samma kväll. Då kan man tänka sig att man kanske blir lite trumpen och nedstämd, men ack nej. Det blir ju vad man gör det till och med erfarenhet från vår ovan nämnda försenade hemresa från Rhodos i somras, vet vi att man har rätt till ersättning vid längre försening. Så istället för att fokusera på de förlorade timmarna i Thailand fokuserade vi på vad vi kunde göra med pengarna vi skulle få tillbaka. Och vips blev det ganska trevligt. En stund senare kunde vi checka in bagaget, gå igenom säkerhetskontrollen och spendera lunchpengarna vi fått av TUI på O´learys. Vi har haft det sämre.

Och är du nyfiken på hur det gick med ersättningen efter förseningen så kan jag tipsa dig om att klicka dig vidare hit. Det är ju inte varje dag en tur och retur-resa till Thailand kostar 213 kronor.

Sviten i Göteborg

Strax innan klockan två fick vi sedan veta att vi på grund av förlängt tekniskt underhåll och nödvändig dygnsvila för besättningen inte skulle komma iväg förrän ett dygn efter ordinarie avgångstid. Och är man i Göteborg så är man. Med risk för att generalisera så kändes det över lag som att det var goa och glada göteborgare som blev försenade och därmed var det inte många sura miner utan skratt och skämt i kön till SAS som fungerade som företrädare för TUI på Landvetter. Några timmar senare hade vi fått tillbaka bagaget, tagit flygbussen in till Göteborg och checkat in på Radisson blu för natten. Senast jag var där var på konferens med kollegan Eva-Lena och då blev vi uppgraderade till sviten.

Denna gången hamnade i business class i ett av hotellets splirrans nya rum. Man brukar ju säga att färgen knappt hunnit torkat på väggarna och här var det nästan bokstavligen så, det hade i alla fall inte slutat dofta nymålat.

Radisson Blu Göteborg — Business-class i rum 302 på Radisson Blu i Götet.

Mot Khao Lak till slut

Och med ännu mera mat på TUI:s bekostnad på kvällen och god frukost morgonen därpå, tog vi så flygbussen tillbaka ut till Landvetter morgonen efter. Och trots att jag hade lite svårt att tro det så lyfte planet, en Boeing 767 med registreringsnummer G-OBYK, ca 11:55. Ganska exakt ett dygn senare än planerat Med en fin medvind tog resan till Thailand bara tio timmar och fyrtio minuter. Och vi landade efter en mycket behaglig flygning på Phukets flygplats klockan 04:35 på söndagsmorgonen. Telefonen är som vanligt full med bilder som dessa.

För är det något jag älskar lika mycket som jag i alla fall tidigare ogillade att flyga så är det att ta bilder på utsikten ovan molnen. På vackra molnkonstellationer, på andra flygplan i den mån man hinner fånga dem och på de olika länder som passerar där nere.

Immigrationsköer och TUI Blue Mai Khao Lak

Vi lyckades sedan välja den absolut segaste immigrationskön och klev på transferbussen som de två sista passagerarna. En och en halv timme senare checkade vi in på vårt hotell TUI Blue Mai Khao Lak Beach Resort & Spa.

Utöver kommentarer om att det var en kort semester för en så lång resa har vi också fått ganska mycket höjda ögonbryn kring vårt val av ort och hotell. Och då vill jag säga att det inte handlar om kommentarer från vänner utan från personer vi inte känner så väl. Kommentarerna har rört att Khao Lak är en ort med för mycket turister. I det närmaste fullsmockat på stränderna. Och kommentarerna kring hotellet har rört att det inte är genuint thailändskt och för ”turistigt”.

Själv har jag fått mig en tankeställare av dessa kommentarer. Att faktiskt tänka till innan man kläcker dem. Dels för att det skulle kunnat ha varit så att vi inte haft någon annan möjlighet än just detta hotellet. Men framför allt för att inte nedvärdera någon annans val av semester. Tack och lov har de kommentarer vi fått inte på något sätt påverkat vår upplevelse av resan.

Tårar från himlen – ett möte med havet som tog min vän

Som jag redan berättat var valet av ort redan självklart för mig. Ingen annan ort i Thailand hade varit ett alternativ. Att komma till Khao Lak var mer värt än något annat för mig och det har jag ju redan berättat om. Dessutom har vi konstaterat att vi gillar det där ”turistiga”, om man nu får kalla det så. Vi gillar hotellkomplex med möjlighet att, om man vill, inte behöva röra sig utanför hotellområdet. Allt är serverat, om man vill. Och så är det definitivt på Mai Khao Lak. Sen vet jag inte riktigt om jag skulle kalla stränderna i Khao Lak för överbefolkade. Men vi tycker ju alla olika.

TUI Blue Mai Khao Lak Beach Resort & Spa består av två olika hotelldelar. Den äldre delen där receptionen ligger och en nyare del som ligger lite längre från stranden, beläget närmare huvudgatan med stora poolområden. Det är dock en överdrift att säga att det är något avstånd mellan byggnaderna eller att närheten till huvudgatan märks, det gör det inte. Vi bodde i den nyare delen längst upp emot den delen som är så kallad ”Adult only” och fick därmed skjuts i golfbil till vårt rum med nummer 355. Stort och rymligt rum med fantastisk utsikt.

Rummet var verkligen rymligt, högt i tak och möjlighet till genomgång genom och runt alla rum, till och med badrummet. Två TV-apparater hade vi också, med SVT på bland annat.

Regnar det i Thailand i januari?

Skulle man tro TUI´s prognos för vädret under veckan hade det inte varit så upplyftande med moln och regn många dagar, men det sägs att mätstationerna inte riktigt är belägna i Khao Lak och att vädret inte alltid stämmer. Och är det något som stämmer så är det just det. Att det inte stämmer alltså. Prognosen.

Med moln verkade man avse ungefär det som syns på bilden ovan. Små lätta moln som ibland skymde solen och gav behaglig svalka. På kvällarna dundrade det dock ibland på med rejäla oväder med ösregn och åska. Men vad gjorde det? Det gav bara ett spektakulärt skådespel och lite svalka.

Första dagen på plats på TUI Blue Mai Khao Lak

Då vi landade runt fyrahugget på morgonen och ankom till hotellet vid niotiden inledde vi vår Thailandsvistelse med en frukost. Och för min del blev det samma frukost varje dag. Två vändstekta ägg, massor av frukt. Kaffe och en croissant som dock inte fick vara med på bild.

Efter frukost låg vi en liten stund vid poolen och sen tog vi en powernap innan regnet på bilden en bit upp drog in och vi avnjöt en sen lunch i hotellets Skybar, den restaurang som ligger högst upp i den delen av hotellet som är avsedd för endast vuxna. Där avnjöt vi många av våra luncher och även middagar. Rekommenderas varmt för alla måltider. Bjuder även på vackra solnedgångar som den på den första bilden i detta inlägg. Men också galna skådespel när åskan drar in.

Efter en promenad ner till stranden och upptäcktsfärd i närområdet med restauranger och massageställen, slog vi oss ned i hotellets strandrestaurang ”Thalai” med varsin Chang inom räckhåll. Himlen öppnade sig ännu en gång och ungefär samtidigt kom nyheten från svenska medier att en av de allra största gått ur tiden. En person jag alltid beundrat, som jag läst mycket om och som jag så gärna hade velat få träffa. Ingvar Kamprad. Så många gånger jag tänkt på den dag då just den nyheten skulle kablas ut över världen. Och jag kommer nog aldrig att glömma var jag befann mig när nyheten kom.

Jetlag och hur jag kommer över den

Annars var nog jetlag ordet för dagen. Utöver ovan nämnda resa när jag mellanlandade i Bangkok med slutdestination Sri Lanka för tjugo år sedan (för övrigt min allra allra första utlandsresa – snacka om kulturkrock) samt min resa till New York i november har jag ingen erfarenhet av jetlag. Men med tanke på att omställning till sommar respektive vintertid ofta får mig helt ur balans var jag osäker på hur det skulle gå.

Resan för tjugo år sedan minns jag inte så mycket och i New York klarade jag mig fint så nu återstod det att se hur det skulle sluta denna gång. En vecka efter hemkomst kan vi konstatera att det gick alldeles kanon. Andreas är lite mer påverkad än undertecknad men över lag inga större problem att acklimatisera sig åt något av hållen. Jag tror på att sova om man är trött och den där lilla powernapen vi tog samma dag vi kom ställde inte till det på något sätt. Men det där är nog säkert olika från person till person.

Med allt du behöver på nästan en armlängds avstånd på Mai Khao Lak

Fem härliga dagar låg framför oss och med tanke på den ändå relativt korta vistelsen som det nu blev med en försening på ett dygn behövde vi sålla lite bland saker vi skulle ta oss för. De allra flesta har varit nyfikna på vad vi skulle hitta på i Thailand och mitt svar har varit detsamma till alla. Sola och ta det lugnt.

Med en dag kortare än beräknat slog vi bort tankarna på båtutflykt. Det som absolut inte togs bort i planeringen var besöket på stranden där Blue Village Pakarang låg, men i övrigt anpassade vi schemat för dagen och vad vi var sugna på. Och när vi summerar veckan kan vi konstatera att vi tog oss som längst till ovan nämnda strand åt ena hållet och massagestället 250 meter bort på vår egna strand åt andra hållet. Marknader, centrum och tsunamiminnen i form av polisbåtar och annat kan vi se nästa gång. Och istället spenderade vi dagarna ungefär såhär.

Eller för att sammanfatta det hela i ord. Med total avkoppling.

TUI Blue Mai Khao Lak – för alla resenärer

Mai Khao Lak har verkligen allt du kan tänka dig behöva under en vecka i solen oavsett hur och med vem du reser. Reser du med barn finns det flera pooler med aktivitetsmöjligheter för barnen. Åker du endast i vuxet sällskap kanske du hellre väljer poolen med poolbar? Vill du träna finns det två gym och flera möjligheter till pass och andra aktiviteter. Det mest nödvändiga kan du handla i den lilla butiken på området och skulle du bli sjuk finns det även en mottagning med sjuksköterska och doktor på hotellet som har öppet varje dag.

Som jag redan nämnt finns det många olika restauranger och barer att välja mellan. Nio stycken närmare bestämt och här tror jag vi kommer till det enda negativa. Utbudet av mat i dessa är ganska begränsat och det är inte heller någon större skillnad mellan de olika restaurangerna. Det fanns även lite att önska av barerna. Exempelvis var det slut på vinet i vinbaren vid ett tillfälle och bubbel fanns inte att köpa per glas i någon form. Men det är i sammanhanget en liten detalj man lätt råder bot på genom att traska iväg till några av de intilliggande strandrestaurangerna. Och det finns inget att klaga på kring den maten som serveras på hotellet.

På onsdagen beställde vi sedan taxi och tog oss söderut till Memories bar. Historien bakom mitt besök på just den stranden vet ni redan. Jag har berättat om den vid flera tillfällen och det var en viktig stund för mig som jag väntat på i drygt tretton år.

Läs också: Memories bar – utflyktstips i Khao Lak

”To be Thai is to be free”

En vecka i paradiset gick fort. Det finns inget annat ställe jag besökt som jag känt så stort behov av att åka tillbaka till. Thailand är verkligen precis så fantastiskt som alla säger. Folket, vänligheten, maten. Ja allt. Jag läste någon som skrev ”To be Thai is to be free”. Det stämmer på pricken. Jag har sällan känt mig så fridfull som just där.

En sista massage och en promenad tillbaka till hotellet gav mig vyn nedan och tid för eftertanke. Och med ett plan som lyfte mot Sverige strax innan 8 på morgonen blev vi sedan upphämtade mitt i natten klockan 02:40.

Jag kommer tillbaka – snart!

Tolv timmar och trettiosex minuter hem

Väl uppe i det blå meddelade styrman att vi hade kraftig motvind och att resan beräknades ta tolv timmar och trettiosex minuter. Det skulle sedemera komma att bli tolv timmar och tjugofem minuter. En riktig monsterflight i inte allt för bekväma säten i TUI´s relativt gamla plan. Normalt brukar vi betala lite extra för att få lite mer benutrymme men eftersom vi bokade ganska sent så fanns inte den möjligheten. Ledbruten var bara förnamet på statusen när jag klev ut på Landvetters snöklädda platta i mina ballerinaskor.

Efter att ha varit på resande fot i nästan arton timmar och med en tidsskillnad på sex timmar bestämde vi oss sedan för att inte köra de sista milen hem samma dag som vi anlände till Göteborg. Istället tog vi in på Quality Hotell Winn i Göteborg och innan jag avslutar denna resedokumentation från Thailand måste jag få passa på att rekommendera denna lilla pärla till hotell. Det ser kanske inte mycket ut för världen utifrån men har verkligen det lilla extra.

Quality hotell Winn for the win!

Mellopremiär som det var möttes vi av festivalkänsla i receptionen och popcornmaskinen gick varm. Mycket trevliga rum och en mysig restaurang med fantastisk service upplevdes innan två jetlaggade och toktrötta resenärer toksomnade ifrån mellon runt halv åtta på kvällen.

När jag sedan slog upp mina blå runt fyratiden på söndagmorgonen och tassade ner till receptionen stod nybryggt kaffe och väntade på mig och i en liten hörna hade det funnits möjlighet att till självkostnadspris värma sig en liten pirog om man varit hungrig. Små detaljer som ger ett fantastisk service och det lilla extra.

Några timmar senare käkade vi sedan bland de bättre hotellfrukostar jag ätit. Även här med det lilla extra. Istället för överflöd av allt fanns det lite av väldigt mycket. Och framför allt gillar jag de små detaljerna i presentationen. Både gällande maten och det runt om.

Tack Quality hotell Winn för en mycket trevlig avslutning på vår resa. Pricken över det berömda i:et.

Är du nyfiken på hur det till slut gick med ersättningen för det dygn vi blev försenade? Då tycker jag att du med fördel kan klicka dig vidare hit. Glöm inte att du har rätt till ersättning om ditt flyg blir försenat eller inställt.

Och så till sist, en liten uppmaning att följa Lite mera rosa på Facebook eller Bloglovin för löpande uppdateringar! Eller följ mig på Instagram för mer bilder och tankar. Längst upp till höger ovanför bilden av mig finns också en liten ikon i form av en länk. Klicka gärna på den så kan du prenumerera på uppdateringar varje gång jag gör ett nytt inlägg. Tack för att du läser mina tankar.

The Winery hotel – ett hotelltips

6 januari, 2018

En av de allra första dagarna på 2018 begav jag mig mot Stockholm och mötte upp min älskade vän Fia, som numera är nyinflyttad Stockholmsbo. Efter att ha shoppat bubbel satte vi oss på pendeln till Ulriksdal där vi traskade vidare mot The Winery hotel och nästan ett dygns hängivet tjejsnack och uppdatering på vad som hänt sedan sist.

The Winery hotel sägs vara världens enda vinhotell och man har också egen vintillverkning på hotellet. Underbar atmosfär i både gemensamma ytor och på rummet och vin på kran. Tja, vad mer kan man begära. Rekommenderas varmt.

Trots närheten till E6:an störs man inte av trafiken på de välisolerade rummen. Tegelväggarna ger en rustik känsla. Det känns ombonat men ändå rymligt.

Men vad vore ett vinhotell utan vin. Och naturligtvis finns det vin att prova. Rekommenderar verkligen att köpa en provrunda i dessa kylar. Med ett kort och ett provglas trycker du hem det vin du är sugen att prova lite av.

Bjudna på visning av vintillverkningen

Vi lyckades pricka in en dag med extremt lite folk vilket vi uppskattar och blev därmed också medbjudna på en visning i deras vintillverkning helt utan extra kostnad och till vår stora förtjusning.

Efter middag på den italienska restaurangen avslutade vi kvällen i lobbyn med lite bubbel. Dessa dygn med Fia är alltid en berg- och dalbana. Vi hinner med att uppdatera oss på allt. Vi gapskrattar och fulgråter. Löser världsproblem och pratar gamla minnen. Hittar på nya idéer och kanske sätter vi dem i verket. Fia ska bara börja lyssna på lite andra poddar än Socialstyrelsens först. Over and out. I juni kör vi igen. Ska bara hitta något coolt ställe att boka in oss på.

Vill du läsa fler av mina hotellrecensioner? De gör du genom att klicka dig vidare hit.

New York på 57 timmar – en reseberättelse

28 november, 2017

I kalendern stod semester.
– Vad ska du hitta på då? frågade typ alla.
– Jag ska åka upp till Stockholm.
– Jaha, vad ska du göra där då?
– Bo på hotell och så…
Jag ljög inte. Jag berättade bara inte hela sanningen. Att jag skulle uppleva New York på 57 timmar.

Alltihop började den 16 september hemma i TV-soffan. Vi tittade på en vlogg av Jon Olsson som var i New York och det är möjligt att det var en snabbt påkommen 40-årskris för i samma stund bestämde jag mig. Innan jag fyllde 40 skulle jag också ha besökt New York. Jag hade på dagen två månader på mig. Inom loppet av några dagar var boendet bokat. Några dagar senare även resan.

Mot New York med klass

En vecka innan min 40-årsdag, torsdagen den 9 november kl 14:20 hoppade jag på tåget i Linköping och en stund senare när det stannade i Norrköping anslöt min kära vän Eva-Lena. Och med den äran må jag säga. Resan mot New York hade börjat och ur väskan, och lite i skymundan för att inte stöta oss med våra medresenärer på andra sidan bordet eller eventuellt tågvärden, plockade hon varsin liten minihutt, varsin liten flaska rött och äggmackor. Det gick ingen nöd på oss innan vi efter ett par timmar hoppade av tåget på Arlanda. Och inte skulle det gå någon nöd på oss där heller.

Några rulltrappor senare landade vi i baren på Clarion Arlanda och spanade på flygplan medan vi sippade på ett glas rött och försökte förstå vad som nu låg framför oss.

Lite käk på O´learys och en busstur ut till vårt hotell för natten (jag sa ju att jag skulle bo på hotell) senare var vi redo för en god natts sömn. Det är andra gången jag bor på Radisson Blue Arlandia och senast det begav sig var många år sedan. Men det kan varmt rekommenderas. Superfint rum, skön säng och en toppenfrukost med vyn över taxande plan på Arlandas banor. Vad mer kan man begära?

Ovanligt lugn för att vara flygrädd

För att ha en åtta och en halv timmes flygresa framför mig så sov jag förvånansvärt bra och jag fick till och med i mig lite frukost innan vi åter satte oss på shuttle-bussen in till terminal 5. Med bagaget incheckat och säkerhetskontrollen avklarad begav vi oss mot gaten. Ungefär halvvägs kom det stora brytet och jag ska vara helt ärlig och erkänna att jag under en kort stund trodde att Eva-Lena skulle få åka till New York själv. Men – jag tog mig i kragen. På riktigt. Tog mig i kragen. Och så gick vi.

I relativt bra tid lyfte sedan vår Airbus 330 flight SK903 från Arlanda. Telefonen är helt fylld av fantastiska bilder ovan molnen. Tack vare en mycket stark motvind som till slut resulterade i att flygningen tog åtta timmar och femtio minuter, passerade vi norr om Island och över ett otroligt vackert Grönland.

2017-11-10 15.48.01 — Över ett magiskt vackert Grönland

Min vana trogen tog jag mig ett snack med en av flygvärdinnorna. Jag minns tyvärr inte hennes namn men min norska superhjälte hjälpte mig till ett stort lugn och jag kan bara återigen tacka SAS för fantastisk personal. Och det lilla extra. Eftersom hon hört att jag gjorde resan inför min födelsedag passade hon på att bjuda på lite bubbel och nötter till förrätt. Omtänksamt och sådant man minns.

2017-11-10 13.45.35 HDR — Lite rödgråten såklart. Men rödgråten över Grönland är ganska OK ändp.

Framme i New York

Vi landade i New York på Newark international airport, lite senare än vanligt för flighten, vid ca 15:30 lokal tid och lite ytterligare väntan återstod då det var så mycket kö vid immigrationsdiskarna att de först inte släppte in planet till terminalen. Något piloten aldrig ens hört talas om tidigare. Men det kan ändå förklara varför vi sedan stod i kö i närmare två (!) timmar innan vi kom in i landet och Manhattans skyline som syntes utanför terminalfönstret hade hunnit byta från eftermiddagssol till nattmörker innan vi kunde hämta vårt bagage och leta rätt på vår delade airportshuttle som vi förbeställt.

Hemma började klockan närma sig midnatt och det kändes när vi en stund senare färdades i hysterisk trafik in emot Manhattan. Fredagstrafiken ska tydligen vara den värsta och det kan vi nog skriva under på. Just då hade jag hellre satt mig på ett flyg tillbaka än åkt vidare mot vår slutdestination på norra Manhattan. Närmare åtta på kvällen landade vi i vårt boende på östra delen av den 116:e gatan där vi hyrt ett rum hos Luiz och Daniel via Airbnb.

Vi somnade gott och vaknade förvånansvärt utvilade till en solig lördag. Med begränsat med tid att uppleva rivstartade vi med en promenad genom hela Central park på väg mot dagens övriga sightseeing.

New York – Precis som på film

En av de vanligaste frågorna jag fått efter hemkomsten är nog: Var det som du hade förväntat dig? Egentligen skulle jag kunna använda varje bild jag tagit och varje upplevelse jag upplevde och använda som svar på den frågan. För det var verkligen precis så som jag hade förväntat mig. Så som jag hade föreställt mig. Allt är precis som på film. Och efter varje gathörn väntade ännu en av de där välkända husen, eller träden eller sevärdheterna. Alltihop på en väldigt liten yta.

Efter turen genom Central Park åkte turistkartan fram och vi kryssade oss fram mellan avenyerna som vi aldrig gjort något annat.

På jakt efter frukost passerade vi Trump tower och gjorde allt vi kunde för att komma förbi avspärrningarna på 5th avenue inför ”Veterans day-paraden”.

Kommunikationen hem går inte heller av för hackor.

Foto 2017-11-11 17 57 26.jpg — Olika falla ödets lotter

Rockerfeller center och Times square

Några kvarter senare skulle vi ta oss en titt på byggnaden vi skulle åka hela vägen upp i dagen efter och väl där kom vi mitt i uppsättningen av den berömda julgranen vid just Rockerfeller center. Tydligen en riktig höjdpunkt med tanke på hur mycket folk som samlats och hur mycket fotografer som var på plats. Och imorgon tänds den. Men såhär såg den ut den 11 november.

Vår sightseeing fortsatte och bara några kvarter bort hittade vi Times square. I dagsljus var det nästan svårt att se att det var samma plats som kvällstid lyser upp av alla neonskyltar. I dagsljus med en sol på väg ner bakom skyskraporna fanns en annan magi på platsen med den högsta pulsen på hela Manhattan.

Inte en enda pinal

Vårt besök i New York kommer inte att gå till historien som något av de mer shoppingtäta. En eller ett par butiker hann vi besöka för att komma undan den värsta kylan. Vi prickade in några av de kallaste dagarna i november med minusgrader. Men inte en enda pinal fick följa med hem. Men jag var ganska sugen på dessa.

Det andra minnet från någon typ av affär. Vad är det man säger – only in America.

Vår första dag i New York började lida mot sitt slut. Stegräknaren närmade sig 20 000 steg och vi passerade ännu en av de där ”måste”-sevärdheterna.

Vi unnade oss att dyka in på en pub en liten sväng och värma oss och ta igen oss. Och passade på att turista på riktigt genom att – ja ni ser rätt – fotografera Henke Lundkvist på TV.

Innan vi sedan tog tunnelbanan hem till 116:e gatan passerade vi Flatiron building.

Möra i benen och fulla i huvudet av alla intryck köpte vi med oss lite rött och en Subway-macka och spenderade sedan kvällen på rummet och innan klockan slagit nio hade vi slutit de blå för lite skönhetssömn.

Brooklyn bridge, 9/11 och Frihetsgudinnan

Dag två kände vi oss varma i kläderna och tog tunnelbanan hela vägen ner till Brooklyn bridge. På dagens schema stod just Brooklyn bridge, 9/11 memorial, Wall street, Frihetsgudinnan och till slut en tur upp till 74 våningen och en vy över Manhattan.

Efter frukostkaffe på Starbucks visade de sig att ganska många hundra andra inom National kidney foundation hade bestämt sig för att utföra Kidney walk över just Brooklyn bridge den dagen. En snabb ändring i schemat och vi började med One world tower istället. En av fördelarna med Manhattan, det är aldrig långt till nästa sevärdhet.

Efter Wall street-kvarteren tog vi Staten Island-färjan för en vy över Frihetsgudinnan. Mäktigt. Men möjligen var utsikten över Manhattan på tillbakavägen ännu mäktigare. Det som syns på bilden som inleder detta inlägg. Inte utan att man får nypa sig i armen för att förstå att det verkligen är på riktigt.

Top of the Rocks – Rockefeller center

Vi avslutade dagen med det där jag oroat mig för absolut mest utöver flygresan. Och det blev en inte helt odramatisk historia. Jag klev in i den överfulla hissen men precis innan dörrarna stängdes rusade jag helt sonika ut. Vände mig om och såg mitt resesällskap försvinna bakom dörrarna som stängdes. I den sekunden var min enda fundering på hur vi skulle hitta varandra igen. Fantastisk personal på Top of the rocks tog min rädsla för trånga utrymmen på stort allvar och jag fick trots långa köer åka upp helt själv med en av guiderna i en alldeles egen hiss – och det var värt det. Utsikten från Top of the rocks är magisk och väl där uppe strosade jag runt på alla våningarna och njöt och fotograferade. Jag hade gjort om det vilken dag som helst.

Om jag hittade mitt resesällskap där uppe? Oh nej då. När jag väl fick tag på henne hade hon i ren skräck för höjden tagit första bästa hiss ner igen och var troligen ner innan jag ens kommit upp.

Vi avslutade dag två med vin och chicken & rise tillsammans med vår host Daniel. Härlig dag och härlig kväll innan vi hoppade tidigt i säng inför hemfärd dagen efter.

Dag tre spenderades med lång och mysig frukost på La Pecora binaca innan vi började resan mot Newark.

Vi mötte soluppgången och landade lugnt och säkert på Arlanda efter ännu en mycket behaglig flygning över norra Atlanten. Fyllda med upplevelser men inte på långt när klara med New York. Dit kommer jag garanterat tillbaka.

Fler inlägg från mina resor till USA hittar du här.

Att göra det jag aldrig trodde jag skulle göra

30 augusti, 2017

Ser ni min uppdatering på Facebook här nedan? Har ni gillat den, kanske kommenterat? Inte? Ha inget dåligt samvete för det. Det var inte många som hann göra det. Inlägget la jag upp ca 6:25 i går morse. Trettio minuter senare gjorde jag det jag aldrig trodde jag skulle göra. Då hade jag nämligen hunnit gå både på OCH av planet som skulle ta oss till Malaga.

Igår gjorde jag det jag aldrig trodde jag skulle göra. Jag gick av planet som skulle ta oss till semestern och stod sedan gråtande kvar och såg det lyfta. Jag grät av lättnad att jag inte satt på planet, av lättnad att jag hade vågat följa mitt hjärta, av ledsamhet att jag avbröt våra planer och vår semester och att stackars Andreas får följa med på mina galenskaper och inte heller han kom i väg på semester. Men mest av allt grät jag av glädje att jag fortfarande var hemma.

Jag ville inte åka

För denna gången var det där skon klämde. Jag ville vara hemma. Jag ville inte åka någonstans. Och jag är medveten om att det är grymt otacksamt att tänka så när jag skulle haft möjligheten att spendera några dagar på spanska sydkusten. När jag vet att Andreas hade uppskattat det mycket. När jag såklart borde ha känt det innan vi bokade hela resan. Men då kändes det inte så. NU kändes det så.

Flygrädsla eller ”bara” ångest?

Jag hade haft känslan några dagar och kvällen innan berättade jag lite lätt om dem för min kära sambo. Jag ville verkligen inte åka. Ändå sov jag två timmar, klev upp mitt i natten och åkte hela vägen till Arlanda. På parkeringen kom den första avgörande ångesten men jag tog mig igenom den och vi hoppade på bussen in till terminalen. Checkade in och gick genom säkerhetskontrollen, drack ett glas vin och boardade och där kom nästa ångestattack. I gången på väg ner mot planet. Jag kände hur hela kroppen skrek att jag inte ville åka. Jag VILLE verkligen inte. Inte alls samma känsla som annars. Inte rädslan för att flyga på samma sätt. Bara en stark känsla av att vilja vara kvar hemma. Ändå gick jag gråtande in i planet, satte mig på min plats och tog på mig bältet.

Att göra det jag aldrig trodde jag skulle göra, ta beslutet att kliva av ett plan

När jag såg att de sista passagerarna var på väg in i planet bestämde jag mig. Jag kunde inte göra det. Jag reste mig – meddelade hulkande till flygvärdinnan att jag inte kunde åka med. Han försökte såklart övertala mig att åka med och försökte erbjuda mig ett litet samtal med piloterna. Men förgäves. Det är redan gjort. Det var inte där skon klämde.

Några minuter senare lyfte planet mot Malaga utan oss.

Så – ångrar jag mig?

Ja, visst borde jag ha åkt. Och visst hade jag gärna velat vara på Gibraltar i solen idag.

Så – ångrar jag mig?

Nej – innerst inne i mitt hjärta finns det bara en del av mig som är lite ledsen och det är den att det även påverkade någon annans semester. Jag vill såklart inte förstöra min kära sambos semester. Men för egen del var detta det rätta.

Nu har det hänt och det kommer inte att hända igen. Det vet jag med säkerhet. Nu har jag gjort detta! Nästa gång är det jag som följer med flygplanet till planerad destination.

Så – vad gjorde vi istället?

Vi bytte aga mot mö.

Malaga mot Malmö.

En stund senare satt vi i bilen på väg. Nittio mil avverkade vi igår och landade i Malmö vid femtiden.

Aldrig någonsin hade jag väl i min vildaste fantasi kunnat tro att jag skulle göra det jag aldrig trodde jag skulle göra just denna dagen. Aldrig någonsin trodde jag att jag inte skulle komma till Malaga.

Men när allt kommer omkring blev det inte en så dålig avslutning på dagen ändå, 25 våningar upp på Clarion Malmö Live med ett glas bubbel.

PS. Och förresten. Nästa resa klev jag inte av planet utan åkte i stället på en av mina bästa resor någonsin… DS

Skiathos – i Mamma Mia-land

10 juli, 2017

Det är dagen efter. Dagen efter hemkomst. Väskorna är uppackade, tvättmaskinen snurrar, gräsmattan väntar på att bli klippt och växterna ser lite lagom hängiga ut efter en vecka utan vatten. För min del återstår en veckas ledighet men innan jag tar itu med fler måsten känner jag ett enormt sug efter att få dela med mig av vår vecka på Skiathos – En vecka i Mama Mia-land

Man får ju egentligen inte säga såhär men efter ett halvår av ganska intensivt resande både till Gran Canaria, Paris och Rhodos, varav de två senare av dessa resor tillsammans med den vi just varit på skett inom loppet av två månader, så var jag nästan mätt på resande och hade lite svårt att glädjas inför Skiathos-resan. Grekland har jag tidigare besökt i form av Kreta och Rhodos och jag visste inte riktigt vad jag hade att förvänta mig.

Hitta lättare i inlägget

Afrika-värme mötte oss på Skiathos
Med Ving från Arlanda
Boende – Olive Grove Studios
Mat å dryck
Flightspotting på Skiathos
Mamma Mia – filmen
Mamma Mia – scenerna från Skiathos
Mamma Mia – scenerna från Skopelos

Afrika-värme mötte oss på Skiathos

Vi landade den 2 juli i drygt 40 graders värme. Eller som hotellägarinnan uttryckte det när hon mötte upp oss. ”Welcome to Africa”. Hela södra Europa hade en riktig värmebölja den veckan och jag är faktiskt glad att vi lyckades pricka in sista dagen på den. Resten av veckan låg vi på behagliga 26-32 grader. Men, nu ska vi inte gå händelserna i förväg. För att inte frångå ett vinnande (?!) koncept så börjar vi lite tidigare än så.

Med Ving från Arlanda

Även denna gången reste vi med Ving och även denna gång valde vi att resa hemifrån Linköping mitt i natten och anlända till Arlanda i lagom tid till avgång. De tidigare resorna har vi blivit bortskämda med flighter som avgått mellan sju och kvart i åtta på morgonen. Denna gång lyfte vi 6:05 och det var två tröttmössor som anlände till en magiskt vacker soluppgång på Arlanda strax innan 4 (!!!). Vi parkerar alltid på långtidsparkeringen Beta och tar buss in till terminalen. Prisvärt och smidigt.

Mot Skiathos med SAS

Till skillnad från tidigare resor med Ving flög vi denna gången med SAS. Vissa flighter är det SAS som flyger för Ving och detta var en av dem. Det var en Boeing 737 som väntade på oss vid gaten och samma kvinnliga kapten som flög oss hem från Paris faktiskt. Trots en så lugn och orädd resa hem från Rhodos för bara några veckor sedan kände jag tidigt att jag inte hade full koll på känslorna inför denna resa och jag valde att prata med en av flygvärdinnorna innan vi lyfte. Det hjälper mig verkligen. Att få småprata lite.

Vi kan egentligen skippa snacket om att det är farligare att åka bil, att piloterna också har barn hemma som de vill komma hem till och att turbulensen är som när man åker på båt på vågorna. För mig hjälper det att få veta att detta är deras jobb precis som jag har mitt. Att istället för att skriva in möten med olika leverantörer i kalendern skriver de in Sardinien, Skiathos eller kanske Los Angeles i sin. Och när jag frågade denna härliga flygvärdinna var hon varit igår så hade hon till och med lite svårt att komma ihåg. Det var Italien tror jag sa hon och funderade innan hon till slut kom på att det var Sardinien hon varit på. För en flygrädd som mig är det helt obegripligt men hjälper att se att detta är ”just another day at work”.

SAS Plus till Skiathos

Vi hade bokat till SAS Plus på denna resa och det innebar förutom att vi fick platser längst fram i planet också trerätters med tillhörande valfri dryck samt prioriterat bagage.

Och med eller utan SAS Plus landade vi såklart några timmar senare och före tidtabell lugnt och säkert på Skiathos flygplats och underbara Ellinor välkomnade mig till ön precis på samma sätt som hon gjorde när jag med en tår rinnande ner för kinden berättade att jag var lite rädd. Med en stor bamsekram! Kunde inte låta bli att dela med mig av denna bild på både Instagram och Facebook som tack till härlig personal och omhändertagande.

Troligen den suddigaste bilden jag någonsin kommer att publicera på ett socialt medie men det får det vara värt. Dessa underbara människor ska ha allt tack i världen att de gör det lättare för oss med denna rädsla att ändå genomföra resor och kunna se världen. Och vill ni se en mindre suddig bild på Ellinor så hittade jag henne efter lite googlande som modell för SAS uniformer då och nu.

Hur jag nu ska ta mig an att berätta om denna underbara ö och denna härliga resa har jag i skrivande stund ännu inte klurat ut. Jag vill inte missa något och det finns SÅ mycket att berätta. Kanske ska vi ta det i kategorier?

Boende – Olive Grove Studios

Till skillnad från våra tidigare resor så valde vi denna gången att bo på ett litet och relativt anspråkslöst hotell. Olive Grove Studios. Det var flera anledningar till detta, dels så är utbudet av stora resorter och komplex inte så stort på Skiathos och vi var denna gången helt bundna till att åka just denna veckan och då var det detta som fanns att tillgå.

Olive Grove Studios är ett litet familjeägt hotell, som så många andra på Skiathos. Det finns endast tio rum och familjen som äger hotellet bor i en sidobyggnad. Hotellet ligger en bra bit upp på berget och det är ordentligt backigt att ta sig dit men väl värt besväret. Det är otroligt välskött och genomtänkt in i minsta detalj. Och det finns en anledning till namnet. Det ligger fantastiskt vacker beläget med olivträd vart du än vänder dig. Vi bodde i rum nummer 8 och det är det rummet som syns på flera av bilderna när du bokar hotellet via Ving.

Enrummare med balkong på Olive Grove Studios

Vi valde enrumslägenhet med balkong och begränsad havsutsikt och fick detta. Nog för att palmbladen skymmer något. Men begränsad havsutsikt är väl ändå att ta i, jag ser havet utan större problem. Olive grove ligger strax utanför Skiathos stad och ovanför Megali Amos-stranden. Det är gångavstånd till både strand och stad men för att ta sig till stan går man i delvis både väldigt backiga partier och i trappor så det kräver att det går att ta sig fram i dessa lägen om man inte vill ta en taxi som kostar 8 euro. Och missa inte att det går att gå små gränder in till stan, du behöver inte kryssa dig fram längs med bilvägen. Små minimarkets finns precis i närheten och även uttagsautomat.

Pool på grannhotellet

För två badkrukor som kan sträcka sig att bada i pool men inte är något fan av havsbad var denna resa något av en utmaning. Olive grove har ingen pool (inte heller någon bar eller restaurang men det går ju att lösa ändå) och vi hade stålsatt oss att minsann spendera tiden vid stranden denna gången. Här kommer grannhotellet Nicholas till vår räddning. En bit ner i backen hittade vi detta, även det familjeägda hotell som finns i Apollos utbud. Och här hade man pool och poolbar som var öppen för alla och här hängde vi. Även detta hotell otroligt litet och gemytligt med både mamma, pappa och söner i baren. Och vi trivdes som fisken i (pool)vattnet.

Mat å dryck

När det gäller maten blev vi glatt överraskade av utbudet på Skiathos.

Vi gick flera dagar efter rekommendationer och betyg både på Tripadvisor och bloggar och det finns ett stort utbud av restauranger med utmärkta betyg. Mer om mina 5 bästa restaurangtips hittar du om du klickar dig vidare hit.

Flightspotting på Skiathos

Det har väl inte undgått någon som känner mig eller följer mig här på bloggen eller i sociala medier att vi gillar att flightspotta. Det innebär att man helt enkelt tar sig så nära en flygplats som möjligt och tittar på och/eller fotograferar flygplan, gärna i start och landning. Obegripligt för vissa. Spännande för mig. Andreas är intresserad av planen och numera även av fotograferandet. Själv står jag med skräckblandad förtjusning och beskådar eller fotograferar miraklet att de lyfter och landar varje gång. Lite som terapi måste jag säga att det är.

Skiathos flygplats är lite unik i detta sammanhang. Har du sett filmer på Aftonbladet eller något annat medie där flygplan går in för landning väldigt nära stranden är det troligen Saint Martin i Västindien eller Skiathos du har sett bilder ifrån.

För att få en liten känsla kan det på Saint Martin se ut såhär:

Skiathos brukar kallas för Europas Saint Martin eller det andra Saint Martin och jag kan inte stoltsera med att själv ha tagit nedanstående film men för att återigen ge en känsla för det vi upplevde kan jag rekommendera er att titta på denna film:

Nu skulle jag väl inte kalla just denna Air Italy-landningen för jordens bästa, den är så låg att det faktiskt skulle kunna gå lite illa om det bara varit snäppet lägre så jag är glad att vi inte fick uppleva riktigt så låga landningar, men lite av det jag kunde föreviga ser ni här:

Skiathos flygplats

Det är inte bara det faktum att man kommer så nära landningsbanan och flygplanen som gör Skiathos flygplats speciell. Med en längd på 1638 meter är det en av de kortaste landningsbanorna i Europa och nästan bara hälften så lång som banorna vi är vana på Arlanda. Men inte på något sätt för kort utan alldeles lagom att landa för inte så jättestora plan.

Det största som kan landa, eller i alla fall landa och sedan ta sig därifrån med ett fullpackat och fulltankat plan utan problem är en Boeing 757, en sådan som TUI-planet på bilden ovan. Och för att göra det ännu lite mer spännande ligger banan inklämd mellan ett par berg och med vatten på båda sidor. Inför landning meddelade vår kapten att det är lite speciella förhållanden på just denna bana. Att man ligger lågt väldigt länge och också att direkt efter att hjulen slagit i marken sker en kraftig inbromsning. I sig faktiskt en ganska behaglig landning kan jag meddela såhär i efterhand och en väldigt vacker inflygning över ön.

Och flyg det ser man över allt. Det kan inte minst detta foto från favoritrestaurangen Bourzi intyga.

Mamma Mia – filmen

När Andreas fått flightspotta var det dags för mig att få min beskärda del av turistandet. För den oinvigde kan jag meddela att en av mina absoluta favoritfilmer – Mamma Mia – spelades in på just Skiathos och grannön Skopelos. Och jag skulle ju inte överdriva när jag säger att det var lite häftigt att gå runt i Skiathos stad och se platser som man känner igen från denna film jag har sett så otaligt många gånger.

Mamma Mia – scenerna från Skiathos

Från Skiathos är det främst två scener som känns igen. Den i filmens början där Sophie postar breven till sina pappor. Den scenen är inspelad uppe vid klocktornet. Postlådan finns inte kvar men vyn över Skiathos stad är magnifik och väl värd ett besök.

Och så den scen där Pierce Brosnan och Colin Firth – a.k.a. Sam och Harry kommer instormande i varsin bil till hamnen för att precis missa båten och därmed få sitt första möte med Stellan Skarsgård – a.k.a. Bill.

Mamma Mia – scenerna från Skopelos

Scenerna från hotellet Villa Donna och kyrkan är inspelade i studio men de flesta andra utomhustagningar är annars gjorda på Skiathos grannö Skopelos. Dit kan man ta sig med båt och det går flera olika Mamma Mia-turer varje dag. Bara att välja och vraka. Själva valde vi att boka den tur som går att boka via Ving hemifrån. Och lite mer tankar kring den kommer alldeles strax. Nästa gång väljer vi nog en annan tur för att få se ännu mer.

Båtturen påbörjades med upphämtning vid buss-stop 5 kl 9:25. Båten avgick från nya hamnen och kunde även bokas på andra sätt än genom Ving och av dem som inte åkte via Ving. Via Ving går turen på tisdagar och lördagar och på lördagsturen är det en skandinavisktalande guide med. Annars sker all guidning på engelska. På båten finns en liten bar där man kan köpa snacks och diverse dricka. Och jajamensan, ur högtalarna ljuder under hela turen musiken från filmen.

Mamma Mia och Kastani beach

Första stopp på turen sker efter cirka 45 minuter. Då stannar båten till i ungefär en timme på Kastani beach. Här spelades låtar som Does your mother know och Lay all your love on me in men även några andra scener in. En helt underbar liten strand där vi hade kunnat stanna längre än bara en timme. Fantastiskt turkost vatten och en liten restaurang för lättare lunch.

Kastani beach Skopelos Mamma Mia — Kastani beach. Vår båt och i bakgrunden en vanligt förekommande vy från filmen.

Mamma Mia och Panormos beach

Därefter följde turens längsta stopp. Båten lägger till vid Panormos beach och där stannade vi i tre timmar. Här ges det möjlighet att via en busstur ta sig till kyrkan på andra sidan ön där scenen The winner takes it all spelats in.

Efter lite research innan avresa hade jag dock, trots att jag så gärna hade velat se den, bestämt mig för att inte åka med på den turen. Bussresan dit går på små slingriga vägar med stup precis bredvid vägen. Jag gissade redan innan att jag inte skulle få så stor behållning av det och fick mina farhågor besannade när vi pratade med dem som varit med på bussturen. Det finns dock båtturer där man inte behöver åka buss utan åker hela vägen med båt. En sån färd blir det nästa gång.

För oss som stannade kvar på Panormos blev detta stopp lite av en besvikelse. Panormos i sig har inte något direkt med filmen att göra, några scener, bland annat den med Sophie, Bill, Sam och Harry på båten spelades in i en vik i närheten men i övrigt har det ingen koppling till filmen. Stranden i sig erbjuder inte heller något speciellt, lite restauranger och strandstolar men av ganska låg kvalité och här kommer faktiskt vår enda måltid vi var riktigt missnöjda med under hela resan.

Precis bredvid där båten lägger till ligger restaurang Blo. Specialpris för båtresenärer men ändå inte att rekommendera. En saganaki som smakade frityrolja och gyros som var så smaklös att den inte ens kan ha hört talas om salt och peppar. En stor besvikelse. Förhoppningsvis är det bättre kvalité på några andra restauranger en bit bort.

Milia beach

Tre timmar senare välkomnade vi båten tillbaka och vi hoppade på för en båterresa på övre däck. Ytterligare ett kort stopp på stranden Milia, en riktig liten idyll som hade varit värd mer än bara ett 25-minutersstopp och sedan bar det av hemåt mot Skiathos igen.

Skiathos – ett helhetsomdöme

Det sägs att det är Santorini som pryder alla de där vykorten som representerar Grekland. Byt ut dem allihop säger jag och ersätt dem med bilder från Skiathos. Vi blev helt förälskade i denna lilla pärla. Alla människor, så vänliga och hjälpsamma. Allt så välskött och omhändertaget. Rent och välgjort. Humana priser, inga överpriser trots att de säkert skulle kunna ta det. Alltid det lilla extra.

Vi känner att vi bara hann uppleva en bråkdel av vad ön har att bjuda på men några små glimtar av de där ögonblicken som inte går att beskriva i ord måste jag få visa.

För första gången sedan sensommaren 2015 har vi nu ingen ny resa bokad. Men planerna har redan börjat. Planerna för nästa, kanske lite längre resa.

Läs mer på Lite mera rosa

Midsommar 2017 i airbnb på Arlanda

24 juni, 2017

Hur märkligt det än kan låta så finns det faktiskt et finns en alldeles speciell anledning till att vi spenderar midsommar 2017 i airbnb på Arlanda.

För två år sedan inföll midsommarafton den nittonde dagen i juni. Planen var att spendera kvällen på fest på östgötaslätten strax utanför Linköping med vänner, kända och okända, nya och gamla. Men de dagarna av juni som redan hade passerat hade vänt upp och ner på hela min värld. Först en flytt till det egna boendet efter ett drygt halvår av planer för det som skulle bli det slutliga beviset för att det liv som varit mitt de senaste elva åren kommit till ända och att oskrivna blad skulle börja fyllas med ännu okänt innehåll. Och de nitton dagarna som hittills hade gått hade inte låtit de blanka bladen förbli oskrivna särskilt länge.

Midsommar med ändrade planer 2015

Att spendera midsommarafton i ett större sällskap och bland mycket människor jag hittills inte hade träffat kändes plötsligt som en uppgift jag inte orkade ta mig an. Istället avbokade jag planerna med en enda tanke. Att ensam i min nya lya försöka samla tankarna och lägga pusselbitarna på plats.

Bara någon dag innan ställde han som var den största anledningen till att de blanka bladen nu var fullklottrade med ganska osammanhängande tankar, frågan om jag hade något emot att spendera midsommarafton tillsammans. Och förutom att spendera den helt ensam i ett försök att komma tillrätta med alla snurrande tankar och känslor, kunde jag inte tänka mig något bättre. Det blev en midsommarafton med tacos och rödvin och en sen promenad. Bara han och jag.

Airbnb på Arlanda

I år tog vi det sättet att fira och uppgraderade det lite till det som liksom kommit att bli vi. Via airbnb hyrde vi ett supermysigt litet boende precis bredvid Arlanda. Spenderade eftermiddagen med flightspotting och kvällen med – jajamensan tacos och rödvin och en sen promenad bort till en av landningsbanorna. Midsommar precis som vi vill ha den.

2017-06-23 21.32.33 — På nedervåningen huserade vi. Bara några minuter från Arlanda men mitt i skogen.

2017-06-23 19.10.34-1 — Det enda som bröt lugnet var planen som lyfte och som kunde skådas från det lilla köksfönstret.

2017-06-23 17.09.06 — Fräscht och fint boende hos Hans som var värd.

2017-06-23 15.41.04 — Och så massor av flightspotting såklart. Det är nästan omöjligt att fånga hur nära man kan komma planen här.

2017-06-23 15.56.00 — Vädret på midsommarafton var alldeles lagom. Inte för varmt och inte för kallt. Och med moln som gav lite extra krydda till fotona.

2017-06-24 09.54.07 — Midsommardagen bjöd inte på lika fint väder men några landningar hann vi med att fånga innan vi begav oss hemåt igen.

Är du också intresserad av flightspotting. Läs gärna fler av inlägg om flightspotting.

Är du istället intresserad av våra erfarenheter av airbnb runt om i världen, klicka dig gärna vidare hit.

Sunprime Miramare beach – En vecka i paradiset

10 juni, 2017

Det är på dagen ett år sedan jag med ett leende på läpparna skrev ned vartenda ord och summerade vår första vistelse på Sunprime Miramare beach på Rhodos. Och nu har jag haft förmånen att få vara tillbaka på mitt absoluta favorithotell i världen. Favorithotell hittills ska jag väl tillägga, jag hoppas få uppleva så många fler och kanske hitta ett nytt favorithotell.

Förra årets vistelse här var en berg- och dalbana, det ska erkännas. Allt ifrån förlovning till information om att en av mina allra närmaste var försvunnen. Men i det stora hela och det jag minns är sju dagar i paradiset och det var precis dit jag kände att jag återkom när vi i förra söndagen steg in genom dörrarna och blickade ut över lagunerna, restaurangen, Egeiska havet och Turkiets berg i horisonten.

Tillbaka i 1016 på Miramare beach

Vi trivdes fantastiskt bra i vår bungalow 1016 förra året och hade satt in lite extra resurser för att få bo i samma hus och visst löste sig det. Och inte bara det. På spegeln fanns en fin hälsning skriven. ”Welcome back Mr Brogren. #MiramareTeam”. Det är inte svårt att känna sig lite extra välkommen då.

Vi är ganska flitiga resenärer med Ving. Detta är vår fjärde resa på ett år och åtta månader och innan detta året är slut kommer det att bli minst en till och trots att Ving inte har något bonusprogram så visar det sig lite att vi åker med dem ofta. Denna gången väntade en fin presentförpackning från Rituals och en hälsning på oss som tack för att vi valt att åka med dem igen. Det uppskattas. Vi är fantastiskt nöjda Ving-resenärer.

Från Linköping till Arlanda

Men vi gör väl som brukligt och börjar historien lite tidigare än så. Även denna gång hade vi en morgonflight och valde precis som när vi åkte till Gran Canaria i januari att åka från Linköping till Arlanda på natten. Innan avresa hade vi spenderat några hysteriskt mysiga lediga dagar med de små. Högsommarväder, pool, kompishäng, några timmar där vi flydde den värsta solen på ett nästintill tomt Leos lekland, födelsedag för Andreas med tillhörande pannkakstårta och så trerättersmiddag tillsammans allihop hos J när vi lämnade de små. Sedan var det dags att åka hem och packa inför avfärd bara sex timmar senare. Kryddade dessa timmar med ett litet driftstopp i telefonin på jobbet också – ganska bra tajming faktiskt. Det tog tankarna ifrån saknaden efter härliga dagar med de små hjärtana.

Och från Arlanda med Thomas Cook

Kvart över två på natten lämnade vi Linkan och åkte mot Arlanda och till skillnad från minusgraderna i januari mötte solen upp på Parkering Beta. Nervositeten inför flygningen som kommit allt senare de senaste gångerna hade ännu inte infunnit sig när vi satte oss på shuttle-bussen mot terminalen och den lyste fortsatt med sin frånvaro både vid incheckning av bagage och säkerhetskontroll.

Och visst landade vi som vanligt tryggt och säkert runt tre och en halv timme senare på Rhodos flygplats.

Om Rhodos flygplats

Rhodos flygplats hade inte förbättrat sig nämnvärt sedan förra året. Och efter att ha stått närmare en halvtimme i en trång varm ankomsthall och stirrat upp på den skärm som skulle förkunna var vårt bagage skulle anlända, kom det till slut fram en kvinna ur personalen och informerade om att bagaget från Stockholm kom på band två. Här snackar vi analogt.

Efter ankomst till vår bungalow och lunch i poolbaren tog jag den obligatoriska powernapen. Under tiden tittade Andreas på Formel1 från Monaco. Powernapen blev till slut ganska lång och jag vaknade upp lagom till middag.

Billigare all inclusive rekommenderas

Förra året valde vi bort all-inclusive och kände oss mycket nöjda med det. Dels ansåg vi att det var lite väl dyrt, runt 8000 kronor. Och dels var vi sugna på att testa på annat utanför hotellet. Nu visade det sig att vi inte åt på annat ställe än hotellet mer än en gång under förra årets vistelse. Och då vi var mycket nöjda med maten på hotellet och man inför årets resa hade sänkt priset till drygt 5000 kronor ,valde vi i år all-inclusive och vi är inte besvikna.

Frukost- och lunchbuffé är av generell karaktär och har alltid några nyttigare alternativ att välja på, mycket grönsaker. Middagsbufférna har olika teman såsom, medelhav, italienskt, mexikanskt, barbeque, asiatiskt och så grekiskt såklart. Det mest anmärkningsvärda här är väl att jag tyckte att den italienska var den absolut godaste och inte den grekiska.

Men fri tillgång till fetaost borde vara en mänsklig rättighet, det är något jag kan konstatera efter en veckas bufféer här. Fetaost till frukost, lunch och middag. Och så ett glas bubbel lite nu som då, det får man inte glömma.

Gym och motion på Miramare beach

En annan sak som såg lite annorlunda ut detta året mot förra är motionsmängden. Andreas var vansinnigt duktig och gymmade alla dagar utom en. Gymmet är litet men välplanerat och välutrustat och mycket fräscht samt svalt. Så även jag har sökt mig dit ett par gånger. Fast för att svalka av mig då. Inte för att gymma. Jag har dock också rört på mig men inte lika mycket. En femkilometerspromenad en morgon samt ett yogapass presterade jag. Det är ungefär 200 procent mer än vad jag tidigare presterat så jag känner mig nöjd.

Och inte bara det. Med tanke på att hotellområdet är utspritt på en yta som ger att man vid promenad till poolen och poolrestaurangen går 1,4 km enkel väg, får man sina dagliga steg på köpet när en iskaffe lockar på eftermiddagskvisten. Och om inte det räcker så kan man ta sig en utflykt till Rhodos stad.

Rhodos stad

Detta året tog vi oss också i kragen och besökte just Rhodos stad. Vi la mest tid på de gamla delarna. Rhodos old Town har anor från långt före Kristus och bjuder på magnifika byggnader, urgulliga gränder, turistfällor likväl som genuina små pärlor. Ett besök här rekommenderas varmt.

Bussarna går varje kvart precis utanför Sunprime Miramare beach och på bussen är det kontanter som gäller. Sedan färdas du de 20 minuterna in till Rhodos stad i alldeles för hög hastighet på en fullproppad buss. Och plötsligt får man uppleva varför det är så mycket farligare att färdas på vägen än i luften. Men det var det värt. På hemresan valde vi taxi som kostar 10 euro. Dubbelt så dyrt alltså men helt klart värt vartenda öre.

Semester + Läckberg = sant!

Efter två lite molniga dagar kom så solen fram med full kraft på onsdagen. Den spenderades således i solstolen i horisontellt läge tillsammans med Camilla Läckberg. Eller i alla fall tillsammans med hennes tredje bok Stenhuggaren. Det är bara att erkänna för mig själv att läser det gör jag på semestern. Hur jag än försöker så kommer jag inte till ro för läsning på hemmaplan. Isprinsessan plöjde jag på Mallis 2015. Predikanten delade jag upp på Rhodos och Gran Canaria och nu blev det Stenhuggaren på Rhodos i år. Olycksfågeln är påbörjad men läses troligen inte klart förrän på Skiathos.

iPhonens fotoalbum vittnar sedan om lata dagar med solstolshäng, skuggpauser och ljudbok. För det är inte så mycket förevigat dessa dagar. Inte mer än försök till selfies och groupies när solkrämen duschats bort och vi förpassade oss från vårt lilla favorithus till hotellets middagsrestaurang. Den med världens bästa utsikt.

Summa sumarum på Miramare beach

Allt som allt blev det som vanligt en alldeles alldeles underbar vecka på Miramare Beac h på Rhodos. Och även om det inte blir i slutet på maj nästa år så är jag övertygad om att vi kommer att komma tillbaka.

Vill du se mer bilder från vårt boende och även andra delar av hotellet rekommenderar jag varmt att klicka dig vidare till mitt inlägg från resan till samma hotell året innan 2016.

Mera att läsa på Lite mera rosa

Paris 2017 – en reseberättelse

10 maj, 2017

Från en ändå relativt skön fåtölj på flygplatsen är det så dags att summera några dagar i Paris. Och hur görs det bättre än med en bild på stadens stolthet och signum – Eiffeltornet.

Att se på eller från Eiffeltornet

Att jag har våndats för om jag skulle göra ett försök att ta mig upp i detta torn är ingen överdrift. Och nu blev det så att det enda foto ni får se är fotot PÅ Eiffeltornet. Inte fotot FRÅN Eiffeltornet. Jag borde kanske ha insett det redan när jag mådde lite dåligt av att sitta på andra våningen i dubbeldäckaren som tog oss dit. Men envis som jag är stod jag ändå länge och väl under tornet och betraktade trapporna och funderade på om jag skulle ge det en chans.

Men med tanke på att bara åsynen fick det att tåras i ögonen. Att det kändes väldigt ovärdigt att behöva vända och gå ner där alla andra går upp. Så bestämde jag mig till slut för att låta det vara. Och när allt kommer omkring så har jag i efterhand analyserat och kommit fram till följande. Att jag nog snarare är en person som vill titta på sevärdheterna än i eller inifrån. Och vi tittade på mer.

Vadring längs med Seine

Vi vandrade längs Seine och njöt, fotograferade broar och söta oaser för avkoppling. Bland annat restaurangen nedan, helt uppbyggd av pallar. Ingen dum idé.

Hop on hop off och mysiga gränder

Från vår hop on hop off-bus beskådade vi sedan alla de där sevärdheterna som ska ses när man är i Paris, som Triumfbågen.

Men mysigast av allt var nog våra promenader långt ifrån alla de där sevärdheterna. De där gångerna vi vek av på en bakgata och hittade små pärlor. Hade jag haft mer tid är det detta jag hade gjort mer av. Promenerat, stannat till, tagit något att dricka, insupit omgivningen, lyssnat på det underbara språket och reflekterat över vardagen i Paris. Jag älskar att bara spana in de förbipasserande eller de vid bordet bredvid och försöka gissa vem de är, vad de gör och varför de är på just samma plats som mig just då.

Sista kvällen i Paris tog vi med oss hämtmat och hejjade på Robin Bengtsson via svtplay. Alla promenader de senaste dagarna och alla intryck gav sig till känna och innan låt nummer fem var klar hade jag gett upp hoppet om att lyckas hålla mig vaken hela tävlingen. Men nu klarade ju sig Robin bra ändå tack och lov.

Span på plan på Charles de Gaulle

Idag har vi spenderat stora delar av dagen på Charles de Gaulle. Och nej, ingen annan hade väl gjort det. De allra flesta hade säkert sugit ut de sista timmarna av Paris i någon park med picknick medan vi gladeligen istället vistas på en av Europas största flygplatser och flightspottar. Jag har nog till och med tappat räkningen på alla Airbus 380 jag sett idag och det är inte fy skam.

Nu ska jag köpa med mig en present hem till Lilleman, till det stora hjärtat har jag presenten redan inhandlad och sen dröjer det en liten stund till innan vi boardar och beger oss hemåt kalla Sverige.

Läs också:

Drömmen om Paris – historien om hur Paris varit ett drömresemål sedan barnsben.