Naturlogi – med skogen som väggar och stjärnhimlen som tak

Låter rubriken som tagen ur en reklam? Med skogen som väggar och stjärnhimlen som tak. På sätt och vis är den det. Och ändå inte. Den är hämtad från Naturlogis bio på Instagram. Men också från verkligheten. Verkligheten och upplevelsen en majkväll när vi sjönk ner i den varma badtunnan intill vårt skogsrum Laven och ett stilla vårregn sakta började falla. När skogen var vårt rum för en liten liten stund och dropparna fick symbolisera stjärnorna som de ljusa vårkvällarna inte alltid bjuder på. När verkligheten var så overklig att det nästan blev övernaturligt. Det är Naturlogi – både i reklamen och på riktigt.

Men låt oss ta oss tillbaka några år i tiden. Till den där första gången jag hörde talas om Naturlogi. Jag vet inte exakt när det var men jag hade haft lite koll på Verklighetens gård. En gård där barnen kunde få komma och klappa djuren och där man kunde ta del av hur man levde och byggde hållbart. I juni 2020 ska jag skriva ett inlägg om 5 unika boenden i Östergötland och springer då över Naturlogi, skogsrum och vindskydd vid just Verklighetens gård. De får en självklar plats på min lista. Jag kontaktar ägarna och frågar om de har några pressbilder jag kan dela, det är mitt under brinnande pandemi och att besöka dem, även om det är mitt i naturen är inte något jag gör för skojs skull. Jag får magiska bilder och sätter Naturlogi högt upp på listan över saker jag vill uppleva.

När verkligheten överträffar dikten

Ett år senare skriver jag ett nytt inlägg om Glamping i Östergötland och Naturlogi får en självklar plats. Då har det hänt en hel del. Fler skogsrum har byggts och när jag ska boka årets födelsedagsöverraskning för Andreas är det självklart att det blir Naturlogi. Jag hänger på låset när de släpper datumen i januari och bokar ett av deras nyaste rum med eget dass, stor veranda och badtunna. Så börjar den ivriga väntan medan en malande oro börjar gnaga i mig. Kan det verkligen vara så bra som jag hoppas eller blir det pannkaka av alltsammans?

Mot Naturlogi en fredag i maj

Redan när Andreas läser packlistan räknar han ut var vi ska. Jag har använt mig av den som finns på Naturlogis hemsida men kryddat den lite med egna saker som ska förvilla, men det hjälper inte. Kanske har min iver och alla mina lovord avslöjat mig och han gissar rätt direkt till födelsedagsfrukosten på sängen.

Vi ska bara ta oss tre mil och 30 minuter hemifrån, det är så långt vi har till Naturlogi. Ändå klarar vi oss inte utan Google Maps. Naturlogi ligger som sig bör mitt ute i ingenstans men mitt i verkligheten. Jag har följt väderprognosen slaviskt de senaste veckorna och vi har lovats alltifrån kraftigt regn hela dagen till strålande sol innan prognosen landat på något slags mellanting. Molnigt men uppehåll. Döm då om min förvåning när himlen öppnar sig lagom till vi svänger in på parkeringen mot slutet av incheckningstiden som är mellan 16-17. Det blir en extra inramning på vår vistelse och vi stannar en stund i den lilla receptionen och pratar med Josefine innan vi går de 300 meterna upp till vårt skogsrum Laven. Då har regnet slutat falla.

Laven – en av Naturlogis sviter

Vi blir ivägskickade med en liten enkel karta, men den behövs inte. Det är väl skyltat till alla skogsrum. Vi (eller jag då, det var ju faktiskt en överraskning) har valt ett av de allra nyaste skogsrummen. Sviterna som är snäppet lyxigare än de första rummen de byggde. Och när jag säger de så avser jag Josefine och Linnea, de båda systrarna som äger, driver och ligger bakom allt kring Naturlogi. Konceptet de driver på sin gemensamma familjegård för att ge fler möjlighet att uppleva den svenska skogen och naturen på ett hållbart sätt.

Skogsrummen är byggda av virke från den egna skogen. Träd som varit tvungna att avverkas på grund av angrepp av granbarkborre. Matens som serveras kommer från lokala producenter. Ibland från närliggande men inte sällan direkt från den egna gården. Och just maten ska få en central roll under vistelsen.

Skogsrum med avskildhet

Trots att det inte är långt emellan rummen och trots att vi delar samma vedförråd med ett av de andra är de placerade så att vi har total avskiljdhet. Vi kan ana röster men här i skogen pratar vi inte så högt. Vi nästan viskar som för att passa in. Vårt skogsrum är just ett rum. Med fyra väggar och tak. En av väggarna helt i glas så att vi har panoramavy mot naturen. Och så arbetsbänken vid sidan av rummet där jag inom kort ska kavla ut mitt allra första glödbröd. Men det vet jag inte då.

Mat på flakmoppe över öppen eld

Vi gör oss hemmastadda. Spanar in dasset som jag nästan tycker borde bli förnärmat av att vi kallar det just det. Vi hämtar lite ved och Andreas gör upp en eld. ”Linnea kommer upp med maten om en liten stund” sa Josefine innan vi traskade upp emot stugan. Och nu verkar det som hon kommer. Ett dovt litet puttrande motorljud borta på skogsvägen visar sig vara den lilla flakmoppen som de använder för matleverans.

En vecka innan du anländer till Naturlogi väljer du vad du vill äta från deras meny. Vi har valt Pulled lamb. Och nu levereras det i en liten korg med information om innehåll och instruktion om hur det ska tillagas. Allt kommer förpackat i små lådor och burkar. Även de små degarna som ska kavlas ut vid den lilla arbetsbänken. Dags att börja förbereda för middag.

Njut i kubik – och en tid som går fort

När vi börjar tillaga vår mat tänker jag att vi kanske borde väntat lite. Men jag kan inte ha mer fel. Det tar sin lilla stund att laga mat ute i naturen. Och det är fint så. Att vänta på att elden får fart, kavla deg och fylla på badtunna och hålla koll på temperaturen i den. Att avnjuta en god lokal öl men inte vilja sitta still samtidigt som det enda du vill är att titta upp i trädkronorna och bara vara. Solen har kommit fram. Himlen som öppnade sig när vi kom var bara en skur som för lite extra effekt. Verandan börjar torka upp men skogen doftar magiskt av vårregnet. Jag bryr mig inte om att kolla klockan men förstår inte hur tiden kan gå så fort vid vårt lilla skogsrum där vi egentligen inte gör mer än att tillagar vår egen mat och njuter.

Med skogen som väggar i en varm badtunna

Med maten i magen har det börjat svalna av. Det är fortfarande vår och kvällarna är lite kyliga. Elden knastrar och det har blivit dags att byta om till badkläder. Badtunnan visar strax över 40 grader i luften är det nog 30 grader mindre och jag funderar på om jag någonsin kommer att få upp värmen igen när jag traskar ut på verandan för att hoppa i. Samtidigt som jag stoppar ner den första foten i det varma vattnet känner jag de första dropparna. Ett stilla vårregn. Det behövs inte mer effekt men det är ändå det vi får.

För en sekund undrar jag om detta verkligen är på riktigt. Att jag sitter här med en symfoni av fågelkvitter och trädkronornas tysta sus mitt i naturen. Utomhus. I ett varmt bad. Med skogen som väggar och himlen som tak. Och visst är det så. Visst är det på riktigt men ändå helt overkligt. Overkligt, vackert och njutbart.

Frukost på sängen 2.0

Klockan närmar sig 23 och lika mycket som jag skulle vilja vara vaken hela natten och bara betrakta naturen utanför vårt skogsrum, lika mycket tar det på krafterna att vara ute i naturen. Vi stänger dörren om oss till vårt lilla rum för att hålla värmen, någon el finns det ju inte här i skogen. Så låter vi gardinerna vara öppna en liten stund till och njuter av mörkret som inte riktigt vill falla. Den öronbedövande tystnaden vaggar mig till sömns någon gång innan midnatt och det som eventuellt hälsar på oss utanför vårt skogsrum under natten, det märker jag inte alls.

Istället vaknar jag till ett stilla regn som smattrar på taket. Jag har sovit som en stock och inte frusit alls. Och visst är det det dova motorljudet jag hör igen. Någon tassar upp på vår veranda och lämnar av något och det dröjer inte många minuter innan jag nyfiket måste titta ut och hämta upp det jag skulle kalla Frukost på sängen 2.0.

För utanför på verandan står en liten korg med nybryggt kaffe, bröd, yoghurt och tillbehör. Även det så lokalt det bara går. Intill våra sängar står två brickor med ben, allt är genomtänkt i det lilla rummet. Vi behöver knappt ta oss ur sängen för att njuta av vår frukost.

En sista stund av tystnad hos Naturlogi

Med frukosten i magen gör vi något så ovanligt som att vara helt tysta en stund. Ingen mobil. Ingen musik. Inget ljud. Bara en stilla stund med blicken ut över skogen. Vädret är lite sämre idag och det är skönt att stanna under täcket. Vi laddar batterierna den sista stunden innan utcheckning klockan 11 och det är motvilligt vi packar ihop oss och vandrar de 300 meterna tillbaka till verkligheten och en liten del av civilisationen.

I mitt stilla sinne undrar jag vad som egentligen är mest verklighet, det jag är på väg till eller det jag just lämnat. En sak är säker – hit kommer vi tillbaka.

Naturlogi är Östergötlands kandidat till Stora Turismpriset 2022 – läs mer om alla de nominerad här.

Fakta Naturlogi