(Rese) sommaren 2021 i backspegeln

31 augusti, 2021

Spaträdgården i Sinnenas spa på Ästad vingård

Sådär ja, då får även jag krypa till korset och medge att sommaren även kalendermässigt är över. Och vad gör man då? Jo då summerar man den. Det är faktiskt tredje året i rad jag gör det. Och skulle du vilja läsa de andra så finns det såklart att läsa här. Både 2019 och 2020. Men åter till nuet och till sommaren 2021 – så fort den gick och så härlig den var.

Hitta lättare i inlägget

Juni sommaren 2021 och en drömstart
Norr om polcirkeln för första gången
Juni blir juli i Borås och på Nääs fabriker
Nääs fabriker
Östergötlandsnjut, goda vänner och nya möten
Fenomenmagasin och Stockholmsbesök
Mot Västmanland och glass via slott
Tre favoriter i en smäll – vandring, slott och fika
Augusti – sommaren 2021
Egodag i Vadstena
Privat visning av Bjärka Säby
Victoria Towers och Gröna Lund
Mot Harstena och den sista fina sommardagen 2021
Så blir det nog äntligen dags att resa igen
Tack för allt sommaren 2021

Juni sommaren 2021 och en drömstart

Juni var sex dagar gammal när vi satte oss i bilen mot hemlig destination. Hemlig destination för min sambo, men inte för mig. För här skulle firas födelsedag och jag hade lyckats hålla platsen helt okänd för Andreas. Han fick gissa om vi skulle åka söderut eller norrut och gissade norrut. Han hade fel. Vi landade fem timmar senare i en sagovärld för vuxna på Ästad Vingård & Sinnenas spa i Halland. Och inlägget därifrån det kan ni såklart läsa här. Och bilden i inledningen av detta inlägg är också därifrån.

Sedan fortsatte jag juni med att testa Strandgatan 2:s nya glasshak tillsammans med Emilie på travelsbyknutte.com

Norr om polcirkeln för första gången

När sista jobbveckan innan semestern var avklarad stod kalendern på dagen innan Midsommarafton och vi befann oss på Arlanda. Och denna gången faktiskt för att flyga någonstans – till Kiruna.

Midnattssol Luossavaratoppen Kiruna — Midnatt på Luossavaratoppen i Kiruna och den bästa starten på midsommarafton 2021

Midsommarhelgen spenderade vi alltså i midnattssolens land. Det var första gången jag var så högt upp i landet och det var alldeles alldeles magiskt. Jag är helt förälskad och jag kommer att komma tillbaka. Var så säker. Resan resulterade i mina 18 bästa tips i Kiruna med omnejd.

Juni blir juli i Borås och på Nääs fabriker

Vi hann sedan inte mer än hem och packa om väskorna för nästa semestertripp. Denna gången med barnen till Västergötland och Airbnb utanför Borås. Vädret svek oss något och vi såg lite annat av Borås än vad vi kanske tänkte oss från början. Bland annat Leos Lekland som var sprillans nytt och varmt kan rekommenderas.

Det kan jag även göra med Borås Djurpark som vi besökte en av de andra dagarna. Och så självklart konceptet AirBnB. Det är andra året vi hittar ett smultronställe för vår första semestertripp med de små. Förra året åkte vi till Öland och du kan ge dig på att jag nu är på jakt efter nästa smultron till sommaren 2022. Tips på en riktig pärla till AirBnB som rymmer två vuxna och två barn? Då vet du var du har kommentarsfältet.

Nääs fabriker

Efter några dagar på 25 kvadrat vilket inte var några som helst problem, lyxade vi till det med ett härligt Deluxe Loftrum på Nääs fabriker. Och som jag skrivit på Instagram några gånger men inte hunnit sammanfatta här på bloggen än. Gör inte samma misstag som jag och boka en natt på Nääs fabriker. Boka fler!

Här har vi ett exempel på när mina fellow resebloggarkollegor tipsar om guldkorn. Tack Annika på Resfredag – utan dig hade jag noga aldrig varit på Nääs.

Östergötlandsnjut, goda vänner och nya möten

Någonstans här har jag en känsla av att sommaren peakar. Dagen efter vi kommer hem från Borås och Nääs gör vi en utflykt till en plats som stått på önskelistan länge Glasbruket Vandrarhem & Café.

Och redan två dagar senare mötte jag upp en annan resebloggarkollega, Linda på 2globetrotters.se, på Lingon & Dill i Skärblacka. Vi åt glass, pratade i kvadrat och spånade idéer för saker som vi fortsatt jobbar på och hoppas kunna sätta i verket under hösten.

Cornelia Lite mera rosa och Linda 2 Globetrotters

Sedan fortsatte vi njuta på hemmaplan. Spatserade på sommargågatan i Linköping, gick digital stadsvandring från Visit Linköping och käkade vad jag skulle kalla Linköpings godaste hamburgare – den på Flott.

Hamburgare från restaurang Flott i Linköping

Eftermiddagsfikan intog vi på underbara Åbacka café som du kan läsa mer om här.

Fenomenmagasin och Stockholmsbesök

När jag inför att jag skulle påbörja detta inlägg funderade över hur sommarens sett ut så tänkte jag att juli var en lugn månad där vi var mycket på hemmaplan. När jag kollar igenom kalender och fotoalbum konstaterar jag att hemmaplan kanske stämmer delvis men lugn. Nja det vet jag inte.

Vi hann med Fenomenmagasinet i Gamla Linköping med barnen innan de drog vill västkusten med sin andra familj och vi tog sikte på Stockholm. Tanken var en natt. Det blev två. Varav den första på lyxhotell. Mina tankar kring det har jag formulerat ner här. Tankarna kring natt två och test av ett av Stockholms nyaste hotell – Clarion Collection Hotel Tapetfabriken – det finns det skrivet om här.

I övrigt hann vi med att besöka Vasamuseet och en tur på Skansen i tropisk värme. Lägg till det en tur i saluhallen. En öl på Mosebacke. Förrätt på Nygbrogatan 38 och middag på Koh Phangan. Vi strosade i Hammarby sjöstad och testade på Sjöstaden skybar. Ja ni hör ju. En ganska perfekt Stockholmsvistelse.

Skansen Stockholm — En promenad på Skansen en av sommarens absolut varmaste dagar.

Mot Västmanland och glass via slott

Från huvudstaden styrde vi sedan kosan mot Västmanland och Arboga med lunchstopp på ett av de kungliga slotten – Ulriksdal och deras slottscafé.

Väl i Västmanland var målet Glass & Berså – ett glasscafé med de mest magiska kreationer. Ännu ett besöksmål som stått länge på min lista.

Dagen efter tog vi med oss Västmanlandsfamiljen till Södermanland och Stendörrens naturreservat. Det blev vandring, bad (för vissa), hängbroar och SUP. Allt i den värsta sommarvärmen.

Väl hemma i Linköping igen fortsatte vi med upplevelserna i Östergötland med vandring i Tinnerö eklandskap och till Birgittas udde vid sjön Boren med avlutning på Mallboden för tarte flambé.

Läs mer: Den Heliga Birgitta och Östergötland – en resa i hennes fotspår

Tre favoriter i en smäll – vandring, slott och fika

Den 21:a i månaden juli slog vi sedan tre flugor i en smäll när vi tog bilen till Hovetorps slussar och vandrade Östgötaleden till Bjärka-Säby slott för fika. Ja sedan var det bara att vandra tillbaka till bilen igen och åka hem.

Fika på Slottscaféet Bjärka Säby Nya slott

Någonstans här började vi jobba igen och vardagarna blev åtminstone lite mer spenderade på hemmaplan. Eftermiddagar och helger fixade vi dock upplevelser. Vi körde inomhusminigolf på O’learys och testade en av Linköpings nyaste restauranger Mocca Deli.

Augusti – sommaren 2021

Augusti månad inleddes så med vanlig minigolf i Valla. Och samma dag åkte jag ut till ett AirBnB i Fornåsa här i Östergötland som jag nosat upp på nätet som såg helt fantastiskt ut. Och det var det. Jag har inte hunnit berätta mer om det i text och bild men blir du sugen på att se det som gav mig tårar i ögonvrån när jag klev in så kan du titta in på min Instagram och höjdpunkten Drängstugan så får ni se.

Drängstugan Pilgården Airbnb Fornåsa Östergötland

Vi har bokat in oss ett par nätter i slutet av september. Då ser jag fram emot att landa, landa och landa lite till. Mitt ute på Östgötaslätten i det mysigaste av hus.

Egodag i Vadstena

Den tionde augusti tog jag ledigt och satte mig i bilen åt sydväst. Målet var Vadstena och en egodag av rang. Jag har så länge längtat efter att få åka till Vadstena på egen hand och njuta av all historia som finns där i eget tempo. Och så blev det. Jag hade två bokade guidningar om Heliga Birgitta och så besökte jag Klostermuseet såklart. En sen lunch på Pilgrumscentrum och sedan lämnade jag staden jag brukar kalla Östergötlands historiska hjärta. Jag blev inte helt klar men jag valde att styra kosan hemåt och stanna till på alla ställen jag ville på vägen hem.

Det blev till slut Gripenbergs Gårdsbutik, Skänninge, den gamla stenvalvsbron i Öjebro och Öjebro kvarnby. En dag helt i min smak som också gav mersmak. Det blir nog en till dag i Vadstena med allt jag inte hann. Och sedan är jag sugen på en likadan dag, eller två, i Gränna och på Visingsö.

Privat visning av Bjärka Säby

Ett par dagar senare åkte jag ut till Bjärka-Säby slott igen och fick en privat visning av en person jag känner som har tillgång till slottet. Det mina vänner var något jag verkligen uppskattade. Och lika mycket som jag uppskattade Vasarummet uppskattade jag att komma nästan högst upp i klocktornet. I alla fall efter att jag profylaxandats bort höjdrädslan.

Victoria Towers och Gröna Lund

I sommarlovets sista brinnande minuter tog vi barnen och en kompis till Stockholm. Åkte tåg, bodde på hotell, käkade gott på Pinchos och gick på Gröna Lund. Hotellet valde vi med omsorg. Födelsedagsbarnet som firades skulle såklart få bo i sitt eget tower.

Och medan augusti gick in i sin andra halva hävdade de flesta att sommaren var slut. Jag hävdade motsatsen, åkte och klippte av mig håret och firade 2000 följare på Instagram med min kära bloggkollega Emilie.

Mot Harstena och den sista fina sommardagen 2021

Förmiddagskaffe på båten ut mot Harstena

Sedan gjorde vi ett lyckokast och bokade in oss på en tur i Gryts skärgård och närmare bestämt Harstena en av sommarens sista fina dagar. Mer om den turen kan du läsa här.

På väg hem därifrån spanade jag in den lite roliga landskapsgränsen i Valdemarsvik och stannade för att strosa runt lite i Drothemskvarteren i Söderköping. Ett inlägg som efter det äntligen blev skrivet. Det har legat och väntat i utkast ett tag.

Landskapsgränsen Småland Östergötland vid Smålandsbron i Valdemarsvik

Drothemskvarteren i Söderköping, smal gränd med vy över Skvallertorget

Väl hemma i Linkan testade vi ett av de nyare tillskotten på restauranghimlen. Noi3 och deras Löjan – en löjromspizza.

Så blir det nog äntligen dags att resa igen

Den sista hela veckan i augusti valde sedan att regna bort totalt. Gräset jublade och jag tände ljus och njöt. Men kanske var det ändå det tillsammans med en andra spruta i armen som gjorde att vi till slut tryckte på bokaknappen på en resa. Inte inom Sverige utan utomlands.

Jag ropar inte hej förrän vi landar. Men jag lär återkomma om saken.

Tack för allt sommaren 2021

Nu tackar vi sommaren 2021 för väl genomfört arbete och ser fram emot hösten. Själv ska jag göra allt jag kan för att här och på lite andra håll berätta för er exakt hur mysig hösten kan vara och alla upplevelser som går att göra även om det inte står sommarmånad i kalendern.

Over & out

Att besöka Vasamuseet i Stockholm – en fascinerande glömska som gav en unik inblick i historien

22 augusti, 2021

Jag vet inte vad som fascinerar mig mest med att besöka Vasamuseet.
Att det står ett snart 400 år gammalt skepp rakt upp och ner framför ögonen på mig.
Eller att det bärgades 333 år efter att det förliste.
Att det bara hann flyta 1300 meter innan det sjönk.
Eller…
Att det faktiskt låg mitt i centrala Stockholm på endast 17 meters djup och hade glömts bort.

Det finns så mycket att prata om och berätta om när det gäller detta skeppet. Men fakta kvarstår. När skeppet bärgades 1961 var det en historisk skattkista som kom upp till ytan.

Hitta lättare i inlägget

Vasamuseet – en 333 år gammal ögonblicksbild
Kan vi skriva in i lagen att det måste besökas?
Historien, färden och detaljerna
Att besöka Vasamuseet för både vuxna och barn
Det var så nära att inget fanns
Så. Hur stort är Vasaskeppet?
Att besöka Vasamuseet – allt du behöver veta inför ditt besök

Vasamuseet – en 333 år gammal ögonblicksbild

Det är så mycket mer än bara en båt, ett skepp. Vasaskeppet är en ögonblicksbild av livet för snart 400 år sedan konserverad i det ögonblick det sjönk. Det är så unikt att det är svårt att förstå och visas visuellt kanske bäst i en bilden här nedan.

När skeppet togs upp hade det fått ligga helt orört i 333 år. Kistorna som packades av båtens passagerare var inte tänkta att öppnas 333 år senare. Det var tänkt att öppna mycket tidigare än så. Men när vi nu öppnar dem ser vi den packningen som den var då. Som hatten som inte sett dagens ljus sedan den 10 augusti 1628. En hatt och en packning som vi aldrig hade kunnat få uppleva i samma skick om den inte legat där 17 meter under havsytan.

Kan vi skriva in i lagen att det måste besökas?

Idag tycker jag att besök på Vasamuseet borde vara obligatoriskt för våra svenska skolbarn. Jag säger det trots att jag faktiskt 2021 43 år gammal, för första gången själv besöker det. För vi har henne till låns. Hon kommer inte att finnas för alltid. Sakta men säkert kommer hon att förändras. Kanske till och med försvinna på sikt.

Det finns så mycket mer än bara skeppet på Vasamuseet. Även om det såklart är det som är huvudattraktionen och det som bokstavligt talat tar andan ur en när man går in genom slussarna som krävs för att hålla den nödvändigt svala temperaturen runt skeppet.

Historien, färden och detaljerna

Till att börja med berättas såklart historien visuellt. Hur skeppet byggdes och vad som gick så fasansfullt fel. Och hur det kunde se ut på en sådan plats i början av 1600-talet.

Vi får följa med på jungfrufärden, den första som blev den sista. Vilka var med på båten och varför. Hur kan det ha varit där på skeppet? Några av rummen under däck är uppbyggda i verklig storlek och man kan gå in och känna känslan.

I skeppet hittades inte bara saker utan också kvarlevor efter de människor som blev kvar på skeppet och det var inte så fasansfullt många som man skulle kunna tro. Hur makabert man än kan tycka att det är så hittade man ben som satt kvar i stövlar och annat som möjliggjort att vi kan ta del av vilka det var som faktiskt omkom där nere i djupet. Vilka som troligen var släkt med varandra och vilka delar av samhället de troligen kom ifrån.

De dockor som gjorts och finns på museet är overkligt verkliga. Jag bara väntar på att de ska blinka till.

Att besöka Vasamuseet för både vuxna och barn

Berättelsen om skeppet Vasa berättas för både vuxna och barn. Och även för de vuxna kan det var ganska lättsmält att ta en liten titt på historien för de mindre barnen innan man tar del av den lite vuxnare berättelsen.

Det var så nära att inget fanns

Men en av de sakerna som fascinerar mig mest, mer än att det sjönk, är att det faktiskt låg där mitt i Stockholm på bara 17 meters djup, 1300 meter från kajen och hade glömts bort. Och det var ju på vippen att vi inte ens hade något skepp att titta på.

För under århundradena har man stött på vrakdelar och tyckt de var i vägen. Att hitta vrakdelar i vattnet är ju långt ifrån sällsynt och detta var ett i mängden. Man har till och med velat spränga bort det som låg där. Vilken tur att det aldrig blev så.

Det var privatforskaren Anders Franzén som möjliggjorde alltsammans och även hans historia, de avgörande händelserna och det arbete han gjorde innan han till slut hittade skeppet berättas i detalj på museet. Är du intresserad av historien kan du även läsa den på Vasamuseets hemsida här. Det är en riktigt fascinerande historia.

Så. Hur stort är Vasaskeppet?

Jag hade förberett mig på att det skulle vara imponerande, mäktigt och känslosamt att se skeppet framför mig första gången. Som den känslomänniska jag är med stort historieintresse visste jag att det skulle imponera. Jag tog mig en stund för mig själv och bara glodde bokstavligt talat. En av de sakerna jag funderat på var hur stort det egentligen är. Något jag fortfarande har svårt att ta in.

Har du inte besökt Vasamuseet och funderat på hur stort skeppet egentligen är? Ta då en titt på bilden här nedan och jämför med människorna – ser du dem?

Att besöka Vasamuseet – allt du behöver veta inför ditt besök

Vasamuseet ligger på Djurgården i Stockholm precis intill Djurgårdsbron och Nordiska museet. Museet har öppet alla dagar, året runt 11-17. Entré för vuxna kostar 190 kronor. Barn upp till 18 går in gratis vilket jag tycker är fantastiskt. Att besöka Vasamuseet är som sagt verkligen något som borde ingå för alla skolbarn.

Det finns audioguider att ladda ner på plats så glöm inte hörlurarna. Men det går också att titta på en film om Vasaskeppets historia som spelas i en av hörsalarna flera gånger i timmen. Både filmen och audioguiderna finns på flera språk.

I Vasamuseet finns både shop och restaurang och är du ännu mer intresserad så har de även sin egen podd. För arbetet med Vasa pågår ständigt. Arbetet med att hitta nya sätt att konservera och bevara henne för att få ha henne kvar så länge som möjligt.

At Six – att bo på femstjärnigt lyxhotell i Stockholm

27 juli, 2021

När fingrarna ska börja glida över tangenterna för att skapa orden till detta inlägg är det som att de vill åt olika håll. De vill skriva om vistelsen som den var men också om vad som egentligen är ett femstjärnigt eller ett lyxhotell. Men var ska jag börja och får det plats, eller har det sin plats, i samma inlägg? Jag tror det. För jag tror inte att jag kommer att kunna skriva om hur det var att bo på At Six utan att reflektera över vad som är ett lyxhotell och varför.

Jag är inte van att bo på femstjärniga hotell. Jag tror faktiskt aldrig att jag har bott på något förrut. Däremot har vi de senaste åren med hjälp av min kära sambos notoriska poängsamlande haft möjligheten att bo i sviter och minisviter på lite olika hotell med annat antal stjärnor. Och jag har verkligen inte klagat på det. Däremot får det nu en annan betydelse när vi ska testa att bo på lyxhotell.

Läs mer: Uppgraderade till sviten på Comfort hotell Arlanda Airport

Hitta lättare i inlägget

At Six Stockholm – bankkontoret som blev lyxhotell
Vi checkar in i juniorsviten
Så vad är det som ger stjärnorna?
Frukosten på At Six
Helhetsbetyget At Six
Det är detaljerna som gör det

At Six Stockholm – bankkontoret som blev lyxhotell

At Six öppnade våren 2017 och jag läser i artiklar som publicerades i samband med öppningen att hotellet fyllde en lucka för gäster som söker ett lyxigt hotell med internationell touch. Ord som att hotellet snarare viskar lyx än ropar ut det nämns också.

Lokalen på Brunkebergstorg var tidigare ett bankkontor och på At Six egen sida nämns förvandlingen med målande ord som ”en djärv vision” och ”en förvandling till ett nytt slags hotell. Som erbjuder elegans med en egensinnig twist”.

Något som också framhävs är att inredning är framtagen av de prisbelönta brittiska inredningsarkitekterna Universal Design Studio och konsten är utvald av Sune Nordgren. Konsten. K.O.N.S.T.E.N. Speciellt det stora kvinnohuvudet som möter dig i receptionen. Det verkar speciellt viktigt. Och kanske har jag redan här en ledtråd till varför jag inte riktigt förstår.

Vi checkar in i juniorsviten

Planen var egentligen inte ens att bo på At Six. Stockholm var däremot planen. Men dagen efter. Och på Clarion Collection Hotel Tapetfabriken. Men den tropiska värmen och ett erbjudande om upp till 25 procent rabatt blev tillsammans en extra natt och test av At Six. Vi flydde helt enkelt ett hem utan AC för en natt på lyxhotell. Det låter det va?

Och så var vi där igen med Andreas notoriska poängsamlande. Med guldstatus på Nordic Choice där At Six ingår så har man rätt till en uppgradering om det finns lediga rum och superior-rummet som vi bokat blev i stället en juniorsvit.

Juniorsviterna på At Six är mellan 35 och 42 kvadrat och har balkong eller panoramafönster. Vi fick ett rum med panoramafönster.

Utöver konsten framhävs de gedigna materialvalen och den dova färgsättningen. Och där får jag lov att hålla med att det känns lite lyxigt. Sängen som är från Hilding Anders kan vara den skönaste jag sovit i. Och även om jag vet att inte alla gillar det så faller de mörka dova färgerna mig helt i smaken.

Vårt rum, eller vår svit då, har också en del med soffa och fåtölj och en del med ett stort skrivbord. Något annat som skvallrar om det lite lyxigare är barhörnan som är utrustad med både drinkblandarmöjligheter, whiskey- och cocktailglas förutom ett välfyllt barskåpsutbud.

Utöver det förfogar vi även över ett badrum som med rätta kan kallas just det. BadRUM. Stort och rymligt med separat toalettdel, handfatsdel och både dusch och badkar. Och med värsta Hollywoodstjärnan som golvbrunn.

Så vad är det som ger stjärnorna?

Ändå kan jag inte låta bli att fundera på vad det är som ger hotellet sina fem stjärnor? Det finns säkert regelböcker och paragrafer som reglerar det där. Jag har bara inte läst dem. Men ponera att jag faktiskt inte hade vetat att det var ett femstjärnigt hotell. Hur hade jag då märkt det?

I hotellfoajen stod en sådan där vagn som den klassiska piccolon brukar köra väskorna på till rummet, kan det vara en ledtråd? Liksom ”barskåpet”. Jag ser framför mig den stressade affärsmannen som landar på hotellrummet och häller upp en whiskey från glaskaraffen. Whiskeyglasen finns här, möjligen får scenen en lite tafatt touch när man måste springa ut i korridoren till ismaskinen för att hämta is och whiskeyn återfinns i en liten taxfree-flaska. Men ja – ni förstår konceptet.

Efter några timmar på stan landar vi åter på hotellrummet lite senare på kvällen och då ser jag en liten blomma i en vas på ”vardagsrumsbordet”. Jag slår en snabb blick runt rummet och ser att även sängen är förberedd för natten genom att vara lite mer uppbäddad än tidigare på dagen. Kanske det är något som tyder på fem stjärnor?

Frukosten på At Six

Frukosten på At Six har jag hört mycket gott om – men jag gillar att bilda mig en egen uppfattning innan jag sätter höga förväntningar. Och här når inte resultatet riktigt upp till det jag hört.

Om det är en Corona-anpassning vet jag inte men mycket serveras i små kit. Exempelvis små tallrikar med ost och charkuterier att ta med till bordet. Jag väljer att inte ta någon för att minska matsvinnet. Det känns onödigt med en tallrik med flera olika charkuterier där jag vet att jag kommer att behöva kassera hälften..

Jag saknar lite variation bland brödvalen och croissanterna är i det mest övergräddade laget. Men det gör inget för kardemummabullen är bland de ljuvligaste jag har ätit.

I övrigt smakar frukosten bra. Men den är inte riktigt så 5-stjärnig som ryktet gjort gällande. Jag tror att man valt att satsa på ett lite mindre urval och mer exklusivt. Men just detta faller inte mig i smaken.

Sveriges bästa hotellfrukost är och förblir för mig den på Clarion Hotel Post i Göteborg tills dess att motsatsen bevisas.

Helhetsbetyget At Six

Jag har kanske blivit bortskämd. Men jag är inte imponerad av At Six. Eller nu är jag nog lite orättvis. Jag omformulerar. Jag är inte imponerad så som det vore ett lyxhotell. Lägger jag den faktorn åt sidan är det ett hotell jag mer än gärna skulle rekommendera. Men nu ska det vara ett lyxhotell och då letar jag efter – det lilla extra. Och jag hittar det inte.

Inte ens i vår juniorsvit.

Och även om jag inte vill det så blir det att jag jämför. Jag jämför sviten här med de andra sviter jag har fått möjlighet att bo i. Den med två våningar på Selma spa i Sunne, den med 180 graders panoramavy över Arlanda och dess start och landningsbanor på Comfort hotell Arlanda Airport, och den på Clarion Malmö Live som det slår mig att jag inte ens har berättat om här i bloggen.

Jag jämför och då står sig At Six ganska slätt.

Så är det rättvist att jämföra? Ja det tycker jag nog ändå. Annars hade vi ju helt kunnat hoppa över stjärnorna.

Det är detaljerna som gör det

Men är jag en bortskämd lyxlirare. Nja, när allt kommer till kritan så är det inte så mycket som behövs för att imponera på mig. Det hade räckt med nyckelkorten. De som var av en annan storlek än alla andra jag sett. Små kvadratiska och rosaskimrande. Där hade ni mig så att säga – oavsett antal stjärnor.

Se och uppleva i Kiruna med omnejd – 18 tips för din resa

13 juli, 2021

Det var inte en sedan länge planerad resa när vi klev på planet för vår första flygning på ett och ett halvt år. Dagen var dagen innan midsommar och rutten var Arlanda – Kiruna. Och vi hade spontant någon vecka tidigare bokat. Varför? För att det sedan jag var liten flicka stått en punkt högst upp på min bucketlist – att se midnattssolen. Så kom det sig att vi spenderade fyra dagar i Kiruna vid midsommar 2021. Här här mina bästa tips på vad du kan se och uppleva i Kiruna med omnejd om du är där.

Uppdatering: Sedan sommaren 2021 har mycket hänt i Kiruna vars stadskärna nu rivs efterhand. Jag försöker hålla inlägget uppdaterat med verksamheter som stängts ner eller flyttas men ser det också som en dokumentation över tider som var.

Vandringsskorna fanns med i packningen men kom att inte användas. Galet kan tyckas. Men denna första gång ovanför polcirkeln för oss båda fokuserade vi på att se så mycket som möjligt för att sedan veta vad vi vill komma tillbaka till för att se mer av eller göra mer av. För tillbaka kommer vi. Det var ren och skär kärlek vid första ögonkastet mellan mig och Lappland.

Men innan ni får följa med på våra fyra dagar här uppe i norr måste jag slå ett slag för enkelheten och närheten till allt. Jag hade en egenpåhittade verklighet gällande att det är mycket som är otillgängligt här uppe. Platser som Nikkaluokta och Abisko såg jag framför mig att man skulle behöva snöskor för att ta sig till även när det stod juni i kalendern, jag kunde inte haft mer fel och det är något jag tar med mig.

Se och uppleva i Kiruna med omnejd på fyra dagar

Hitta lättare i inlägget

Kiruna dag ett – och det blev afton och morgon midsommarafton 2021

Slänger mig med lite citat från bibeln såhär men det var inte utan att man blev lite religiös på kuppen. Vi landade i Kiruna på förmiddagen runt 10 och hämtade ut vår hyrbil. Och när jag säger hyrbil så är det något jag varmt kan rekommendera om du ska besöka Kiruna. Inte för att staden i sig är så stor men för att du om du vill se trakterna runt om gör det väldigt bra och fritt från en bil. Rekommenderas starkt.

Best Western Arctic Eden Kiruna

Hotellvalet föll inte på det klassiska Scandic Ferrum utan på Best Western Arctic Eden. En ombyggd skola som man lyckats göra om till ett riktigt mysigt hotell med härlig genuin inredning. Hotellet är under fortsatt renovering, något vi märkte när vi vaknade upp på midsommardagens morgon och var glada att vi inte hade haft något blodigt firande dagen innan.

Vi startade vår vistelse i Lappland med något så genuint som thaimat till lunch. Precis vid vårt hotell och som en del av det konceptet låg nämligen Thai Arctic Eden. Riktigt gott och ganska exotiskt att äta thaimat med utsikt över snötäckta fjäll i fjärran.

Men även hotellets egen restaurang är toppen. Vi testade både den mysiga uteserveringen och pizza och a la carte inne i restaurangen. Best Western Arctic Eden rekommenderas verkligen när du är i Kiruna.

Kiruna kyrka

Efter lunch begav vi oss på upptäcktsfärd till fots i Kiruna. Tipsen sa mig att Kiruna kyrka skulle vara något alldeles särskilt, och visst var det så. En träskapelse som ligger vackert i en naturpark. Byggd mellan 1909 och 1912 i trä inspirerad av norska stavkyrkor.

Hjalmar Lundbohm som var LKAB:s disponent låg bakom idén och kyrkan skulle bli en samlingsplats för staden, inte bara det kyrkliga. Och jag tycker man känner av det än idag. Det allra mest spännande i skrivande stund är att kyrkan nu måste flyttas och hur det projektet ska gå till kan jag nästan inte ens tänka på. Men det ska tydligen var möjligt.

Nya Kiruna

För faktum är ju att stora delar av Kiruna om bara något år inte finns mer så som det ser ut idag. Kiruna centrum har redan börjat flyttas. Stadshuset är på plats och landmärket i form av den stora klockan som stod vid det gamla stadshuset är flyttat. Intill stadshuset byggs nu ett helt nytt centrum. Scandichuset dit Ferrum ska flytta är klart i alla fall på ytan. Vissa saker bygger man nytt, så som hotellet. Andra måste såklart flyttas av kulturhistoriska skäl, såsom kyrkan.

Flytten och varför den sker är en historia för sig men det handlar så klart om att LKAB:s gruva ska expandera och att det helt enkelt inte lägre är säkert att ha byggnaderna så nära. En fin del av Kiruna som vi besökte sista dagen är Gruvstadsparken, den ligger på platsen där det gamla stadshuset låg och kommer att förändras i takt med staden till dess att marken helt ingår i LKAB:s gruvområde.

Café Safari (numera stängt och rivet)

Vi hade inte mer än landat i Kiruna men var ändå helt tagna och beslutade oss för att en fika för att samla ihop oss var på sin plats. Café Safari blev det mysiga alternativet och deras egen punchrulle passade denna bloggen lite extra. Detta mycket populära och anrika café är en av de verksamheter som nu har stängt ner. Innan huset rivs har LaxTon varit där och utrett. Se utredningen här.

Som rubriken antyder är caféet numera stängt och rivet men jag har inte hjärta att ta bort platsen från listan. Den har en självklar del i historien.

Jukkasjärvi och resterna av ett ishotell

På frågan om vad jag inte fick missa i Kiruna med omnejd var svaret i flera fall – Ishotellet. Det riktiga ishotellet är ju av förklarliga skäl smält vid denna tiden men Ishotellet 365 är öppet året runt. Utom just 2021 då. Och även 2020. Dessa två väldigt speciella år hade man valt att stänga under en period från april till första juli och vi var ju som bekant där i juni. Så där man normalt kan gå in och känna på känslan var det stängt. Istället beundrade vi Torne älv och vad som bokstavligt talat var kvar av ishotellet. Fint det också på något sätt.

Jukkasjärvi kyrka

Ett annat tips som kom från flera som väl känner mig lite också, var Jukkasjärvi kyrka. Det är den äldsta bevarade kyrkan i Lappland. Kyrkan uppfördes 1607–1608 och färdigställdes 1785. När vi var där var kyrkan stängd men omgivningarna var väl värda ett besök. Precis intill kyrkan ligger ocskå Sámi open-air museum som tyvärr också var stängt vid vårt besök.

Rymdbasen Esrange

Något jag inte kände till innan men som vi passade på att besöka när vi var i Jukkasjärvi var Rymdbasen Esrange. Sveriges enda rymdbas. Den ägs av Svenska rymdaktiebolaget och sänder varje år upp ett flertal sondraketer och ballonger.

Och bara att åka hit är lite av ett äventyr. När vi närmar oss möts vi av varningsskyltar, vid uppskjutningar rör man sig inte hur som helst i detta område. Men någon uppskjutning verkar inte vara på gång här och vi kan helt ensamma ta oss till det lilla informationscentret som finn utanför basen.

Vi var inte här så lång tid men jag fick lära mig mängder av nya saker kring vad det är som verkligen händer där ute i rymden och hur mycket vår verksamhet i rymden faktiskt hjälper oss i vår vardag. Det är något speciellt med att vara så nära en riktig rymdbas.

Midnattssolen på Luossavaratoppen när det blev midsommarafton 2021

Jag har många gånger sagt ganska självsäkert att midnattssolen är lättare att fånga än norrskenet. Vad jag inte tänkt på då var moln. Komiskt va? Vi fick väldigt fint väder vår helg i Kiruna men molnen var ändå ett orosmolm varje natt. Väderleksprognosen lovade oss inte sol någon natt. Vi valde ändå att stanna uppe första natten för att uppleva midsommaraftons första timmar i midnattssolens sken. Moln eller ej.

Och såhär i efterhand blev det precis så underbart som jag hade tänkt mig. Det var förvisso moln men midnattssolens ljus går ändå inte att bortse ifrån.

Det var en mäktig upplevelse som jag gärna upplever igen och det surrealistiska i att i totalt dagsljus inse att klockan är halv ett på natten ställer verkligen till det för verklighetsuppfattningen.

Kiruna dag två – om det oväntade mötet med Lapporten

Jag nämnde redan i inledningen att allt var mycket mer tillgängligt än vad jag hade trott. Och dag två kommer vi till det kanske bästa exemplet på det.

Dag två hade vi bestämt oss för att ta bilen och åka E10 mot Riksgränsen. På den vägen visste jag att jag skulle få stå öga mot öga med en av de platser jag så länge velat se. Lapporten. Och jag tog en av mina fellow resebloggare till hjälp för att ta reda på bästa platsen för att se den. Daniel Ryden på upplevelsebloggen.se har ju varit på plats tidigare och tagit de mest magiska bilder på det.

E10 – kanske Sveriges vackraste väg?

Egentligen skulle jag kunna åka E10 fram och tillbaka helt utan att kliva ur. Vägen och vyerna är mödan värd alla dagar i veckan. E10 går längs med Torneträsk och du har ständigt de snötäckta fjälltopparna i horisonten.

Torneträsk är Sveriges sjunde (eller sjätte, beroende på hur man räknar) största sjö, Sveriges näst djupaste sjö och Skandinaviens största fjällsjö. Längs med sjön och bredvid E10 går också Malmbanan, den gamla järnvägen som fraktat malm mellan Luleå och Narvik, en av världens äldsta malmjärnvägar.

Längs med hela vägen finns det gott om parkeringsplatser att stanna vid och njuta av utsikten.

Abisko och Lapporten – det första ögonkastet

Första stoppet för dagen skulle så ändå bli Abisko och STF:s turiststation. Den där platsen jag ju trodde att jag skulle behöva snöskor för att nå. Så är då inte fallet.

Abisko turiststation ligger precis intill E10 och detta är också utgången för mycket vandring, inte minst för Abisko nationalpark och även Kungsleden. Entrén till den är en typisk sådan sak som bara plötsligt dök upp precis intill vägen och som också var mycket mycket mindre än vad jag hade föreställt mig.

Vi parkerar och ska ta oss in för lunch på turiststationen men av någon anledning så vänder jag mig om och blickar bakåt och där blir jag stående med öppen mun och stammande.

” Men är det inte, är det inte?” Där låg den. Lapporten. Lite som på andra sidan gatan. På samma sätt som Abisko turiststation hade jag trott att en vy över Lapporten var något man skulle behöva anstränga sig för att få syn på. Kanske hade jag också trott att jag sakta skulle närma mig den där vyn som jag så länge skulle vilja se. Inte se den på andra sidan vägen. Sedan visade det sig att det var en mil bort, men det kändes absolut inte så.

Efter den första chocken slog vi oss ner för lunch på turiststationen för lite lunch – jag ser verkligen fram emot att återkomma hit. Men då med vandringsfokus.

Silverfallet och ännu mera Lapporten

Nästa stopp som jag fick tips av från många var Silverfallet.

Väldigt tillgängligt precis intill E10 vid Björkliden ligger det. Och du hinner inte mer än öppna dörren på bilen förrän du hör dånet från det forsande vattnet.

Stanna vid parkeringsfickan till höger om vägskylten Rakkasjohka. Rakkasjohkas är namnet på vattendraget som här mynnar ut i Torneträsk via vattenfallet Silverfallet.

Via en stenig stig når du en liten strand med klappersten och även här har man en vacker utsikt över Lapporten. Men missa inte heller de små avsatserna som ger fina vyer över fallet på vägen ner. En bit ner finns en bro där det hänger flera hänglås a la Pont des Arts i Paris. Och det kan inte bli mer passande. Rakkasjohka betyder nämligen Kärleksbäcken på Samiska.

Ännu en vacker utsiktsplats över Lapporten

En plats som ligger strax bortom Björkliden ger om möjligt ännu bättre vy över Lapporten. Leta efter skyltning mot Rallarkyrkogård / Tornehamn. Stanna till och ta en 100 meters promenad från parkering ner till en liten vik. É voila här har vi hur jag trodde att jag skulle se Lapporten första gången.

Hitta hit: kartan öppnas i google maps

Mot Riksgränsen förbi Sveriges godast våffla?

Vi fortsatte sedan vägen mot Riksgränsen och vyerna var M.A.G.I.S.K.A. På vägen åkte vi även förbi leden mot ett bekant namn Låktatjokko fjällstation. Här ska de har galet goda våfflor. I alla fall om man ska tro mina tipsare när jag inför Våffeldagen listade Sveriges godaste våfflor.

Bara en stund senare når vi Riksgränsen, en sömnig liten ort där man normalt brukar kunna åka skidor vid midsommar. Men detta året är inte som alla andra år och anläggningen är stängd. Riksgränsen sover. Vi stannar till på ICA-affären och köper en glass. Sedan vänder vi och styr kosan tillbaka till Kiruna.

E10 är verkligen i sig värd resan och på väg tillbaka så känns det under vissa delar som vi har den allra vackraste utsikten över Lapporten.

Kiruna dag tre – Kebnekaise, Empes och Dundret

Dag tre var lite av ett oskrivet blad. Nikkaloukta stod på önskelistan men sedan fanns alla möjligheter

Nikkaloukta – vid foten av Sveriges tak

Vi styr kosan mot Sveriges tak och åker vägen mot Nikkaloukta. Nikkaloukta fjällstation är starten där du börjar vandringen mot Sveriges högsta berg Kebnekaise. Och vägen mot Nikkaloukta ger de allra vackraste vyer över Kebnekaisemassivet. En bit innan Nikkaloukta stannade vi bilen vid en parkeringsficka. Tystnaden var öronbedövande. Kanske det vackraste jag någonsin sett.

Att bestiga Kebnekaise har inte stått på min bucketlist hittills men efter att ha besökt platsen där hela vandringen startar så börjar den bli lite av en bubblare.

Här vid Nikkaloukta kan du uppleva flera saker även om du inte ska bestiga Kebnekaise. Bland annat kan du ta en båtfärd med vackra vyer över Kebnekaise.

Empes – Kirunas mest klassiska hak

För lunch valde vi att åka tillbaka till Kiruna och käka på ett av Kirunas mest klassiska hak – Empes. Ett av Sveriges äldsta gatukök. Här har serverats mat i närmare 80 år. Men precis som resten av Kiruna stadskärna så kommer även Empes inom kort flyttas. Men just idag ligger det kvar där det alltid legat och serverade en klassisk burgare precis som de alltid gjort.

Min första kontakt med Empes fick jag dock genom något helt annat, nämligen genom Laxtons spökjakter. Det är valfritt vad man tror om det, men tycker man att det är ett spännande ämne så finns det att se mer av här.

Malmberget

Resan började närmar sig sitt slut och vi hade en eftermiddag kvar. Den sista eftermiddagen valde vi att åka E10 österut mot Gällivare.

Det blev en kort visit som började i Malmberget. Fokus på stadsflytten är just nu mycket på Kiruna. Men en stadsflytt som pågått mycket längre än Kirunas är Malmbergets. Malmberget är idag en spökstad. Gruvan har delat staden i två delar där ett djupt hål ligger synligt i mitten. Här rivs husen bredvid hus som fortfarande är bebodda. Den gamla kåkstaden som visar hur Malmberget en gång såg ut ligger kvar precis intill ett övergivet hus.

Malmberget behöver besökas innan det försvinner.

Gällivare

Malmberget flyttas nu till grannstaden Gällivare. Och här blev det en snabb visit upp på Dundret med utsikt över hela staden.

Spis – vandrarhem, butik och restaurang i Kiruna

Efter en intensiv dag med många mil i bilen, vägen till och från Gällivare kändes oändlig, landade vi Spis. Ryktet sa att det skulle vara bra och även om vi inte skulle äta ville vi göra ett besök. Det ser inte mycket ut för världen på utsidan men det har jag lärt mig vid detta laget att det ska man inte luras av. Ingången till restaurangen är som in i en trappuppgång. Och det är också är hur hittar hotellet och vandrarhemmet. Receptionen finns i restaurangens lobby och butiken är som en del av restaurangen. Vi slog oss ner för ett glas bubbel och en drink i den härliga miljön.

Spis har också hand om flygplatsrestaurangen i Kiruna och gör det med den äran kan jag säga. Riktigt bra och prisvärd mat. Inte ofta man hittar det på en flygplats.

Att se och uppleva i Kiruna på fyra dagar

Jag ska inte på något sätt utge detta för en komplett lista för vad du ska se och uppleva i Kiruna. Men det är banne mig en bra bit på vägen. Personligen känner jag att det är så mycket jag skulle vilja fördjupa mig i och uppleva mer av men med denna listan får man en bra överblick av vad Kiruna och området runt om har att erbjuda.

Vi avslutade våra dagar här i Kiruna med att besöka Gruvstadsparken och titta vid utsiktsplatsen över gruvan som nu sakta tar över allt mer av det som tidigare var Kiruna. Det blir oerhört tydligt med de avstängda vägarna och stängslen som markerar där det inte längre är säkert att gå.

Jag hoppas komma tillbaka snart – men skulle det ta längre tid än jag hoppas så är jag glad att jag har fått uppleva det som är Kiruna idag (2021). Och ska jag utse något ögonblick, förutom midnattssolen som liksom var det som gjorde resan komplett så är det nog ändå detta. Något jag gärna ville uppleva men som inte är så lätt att beställa.

Stort tack för underbara dagar. Kiruna vi kommer tillbaka.

Ästad vingård & Sinnenas spa – att checka in i en spaoas som saknar motstycke

12 juni, 2021

På bilden badar en man i den stora utomhuspoolen som håller 39 grader. Utomhuspoolen är en del av Sinnenas spa och spaträdgården på Ästad vingård i Halland

Mitt ute på landet mellan Falkenberg och Varberg i Halland ligger en oas som inte liknar något annat jag sett i Sverige. Just när du tror att du åkt fel ska du bara åka lite till så hittar du det. Ästad vingård. Här ute i det totala lugnet ligger en upplevelse du sent kommer att glömma. En En spa- och bastuvärld inspirerad av bokskogarna som omger den men som mest liknar en exotisk plats på Bali med nordiska inslag. Som en sagovärld för oss som älskar spa.

Och jajamen – det är hit till Ästad vingård som Peja i Bonde söker fru 2021 åker på spa.

Min sambo har fyllt 35 och det ska såklart firas, han vet bara inte om det än. I fem månader, sedan början av januari, har jag burit på en hemlighet. Det var då Ästad vingård släppte rummen för bokning våren och försommaren 2021 och säkra källor hade sagt att det gällde att hänga på låset. Så det gjorde jag. I början av juni är det så dags. Ledtrådarna hittills har varit att resan inklusive lunchstopp tar ca 4,5 timme, att vi ska åka ungefär 30 mil, vad packningen behöver innehålla samt att kvällen på Högby spa på födelsedagen kunde ses som uppvärmning. Det är det han vet när vi sätter oss i bilen.

Hitta lättare i inlägget

Alla vägar bär till Ästad vingård – till slut
Ästad vingård – spa, mat och vin
Ästad gård blir Ästad vingård
Sinnenas spa – en spaupplevelse för dina sinnen
Inomhusdelen på Sinnenas spa
Furu och Eld
Regn och Sjö
Skog – min favorit
Spaträdgården på Sinnenas spa
Källdammarna
Undervattensbastun
Kvarnbäcksbastun
Ångbastun
Boende på Ästad Vingård
Hotellrummen
Mat på Ästad Vingård
Lite mer att läsa på Lite mera rosa

Alla vägar bär till Ästad vingård – till slut

Google maps visar att vi har tre möjliga alternativ till vägar, jag väljer den som tar kortast tid, mest för att den faktiskt bjuder på lite småvägskörning. Och småvägar ska det visa sig vara. Så pass små när vi närmar oss Ästad vingård att jag faktiskt måste radera resmålet i min kartapp och slå in det igen för att vara säker på att vi inte har åkt fel. Men så plötsligt, vid ett vägskäl, står en skylt och strax därefter åker vi in i det lilla område som är Ästad vingård och Sinnenas spa.

Ästad vingård är från början en lantgård som vuxit till att bli det det nu är, men låt mig återkomma till historien. För det du rullar in i idag är snarast en liten stugby med vackra trähus i olika storlekar med gräsbevuxna tak. Jag får känslan av en sagovärld, som om det ska komma ut en hobbit från någon av stugorna vilken sekund som helst. Mitt i världen ligger en stenbeklädd byggnad som mest liknar en borg. Här hittar du receptionen men även Ästads restaurangstolthet, Äng. För en sekund undrar jag var de gömt det utomhusspa jag sett på alla bilder. Men jag behöver inte undra så länge till.

Ästad vingård – spa, mat och vin

Vi åker med siktet inställt på spa men det finns flera anledningar att åka hit. Ästad vingård är såklart en vingård. Man har sedan kompletterat med spa men man har också fina konferensmöjligheter och man satsar mycket på sina restauranger. Det finns tre. En i spadelen, en med namnet Logen och en som heter Äng.

I spadelen serveras lättare rätter. Logen är där man äter både gårdsmiddagen, frukosten eller stannar till på en fika, lunch eller brunch om man har vägarna förbi. Restaurang Äng ligger i den borgliknande byggnaden vid receptionen och där serveras bland annat Ästads avsmakningsmeny på 16 rätter. Så mycket som möjligt serveras med lokala råvaror. Och i skrivande stund vet jag att man planerar för en flytt av restaurang Äng. Vi såg spåren av de nya husgrunderna där det ska ligga en bit bort. Och det blir såklart något utöver det vanliga.

Ästad gård blir Ästad vingård

Vingården ligger granne med Sinnenas spa

Men innan jag går loss på alla superlativen jag har att säga om Sinnenas spa på Ästad vingård vill jag berätta lite om hur det kommer sig att kanske Sveriges bästa spa ligger just här. 1985 tar den förra ägaren över gården från sina föräldrar. Det är en nedåtgående trend för småskaliga jordbruk och för att testa något nytt satsar man på att bli en av de första EKO-gårdarna i Sverige. Något svenskarna vid den tiden kanske inte var helt redo för. Parallellt med detta satsar man även på småskalig turistverksamhet med gårdscafé, restaurang och rum för övernattning. Det var svenskarna mer redo för och det blir populärt.

Tjugofem år senare tar barnbarnen, Linda, Mattias och Daniel över gården. De har jobbat där sedan barnsben och nu är det deras tur. Som gemensam dröm hade man att återigen börja odla på markerna samt att locka fler till området. Till det lägger vi en passion för mat och smakupplevelser. Det var just det som gjorde Ästad gård till Ästad vingård.

De första rankorna satte man i jorden några år senare och numera finns det 30 000 stockar av druvan Solaris och något hundratal av Chardonnay och Pinot Noir. Odlingen är helt ekologisk och vinerna finns hittills på grund av småskaligheten endast att dricka vid gårdens vinprovningar.

Gården i sig har historia som sträcker sig några hundra år bakåt i tiden och spåren av historien återfinner vi i dagens anläggning men låt mig återkomma till det.

Sinnenas spa – en spaupplevelse för dina sinnen

Har du läst om Ästad vingård & Sinnenas spa har du förmodligen sett en bild som liknar denna. Det är vad jag skulle säga den mest förekommande i sammanhang där man visar upp Ästad. Men det är bara en av alla de liknande byggnader vi hittar i bastuvärlden. För ja – det är en värld av bastusar (säger man en så, vad är plural för bastu).

Inomhusdelen på Sinnenas spa

Det finns två spadelar, en inne och en ute. Och så en pool som är ute men som tillhör inne. Jag förklarar strax. För nu börjar vi inne.

Sinnenas spa ligger i den bruna tvåvåningsbyggnaden som ligger till vänster om den borgliknande receptionsdelen. Där på nedervåningen hittar du en stor vacker spareception och redan när dörrarna glider upp möts du av doften. Den där speciella spadoften som alla spa inte lyckas med. Men här har man lyckats.

Furu och Eld

Inomhusdelen av Sinnenas spa består förutom av en relaxyta med restaurang, av fem olika bastu och två pooler. Jag tänkte först skriva att man ska gilla att basta för att trivas här, men jag ångrar mig. För det är inte sant. Jag är nämligen inte speciellt förtjust i att basta. Men detta är något annat.

Ta till exempel bastun Furu som nog ändå är den mer klassiska bastun vi hittar. En medeltempererad bastu på 80 grader. Inspirerad av bokskogarnas träd som fått växa fritt och okontrollerat. Men inte som någon annan bastu jag upplevt. De mjuka formerna i träet, utsikten över utespaet, doften av varm kåda och den dova musiken som ska symbolisera Näckens melodi i bakgrunden – det blir till en helhetsupplevelse. Precis som alla de övriga fyra bastuna. Detta är inte bastu som i bastu. Detta är bastu som i en upplevelse för alla sinnen.

Den enda bastu jag inte testade var Eld – 130 grader och ett inferno beskrivs den som. Där inne var det mörkt och rysligt varmt och just det där som jag inte gillar med bastu, så det överlåter jag till någon annan. Här inne får du en intensiv upplevelse till tonerna av kol, rök och sprakande eld sägs det.

Regn och Sjö

Vidare till Regn och Sjö. Regn är en horisontaldusch snarare än bastu Man lägger sig ner på stenhällen och upplever regnet, både känslan av vatten men också doft och ljud.

Strax intill ligger Sjö, en förlängning av inomhuspoolen som håller 30 grader men inne i bastun är det 70. Denna bastu är uppbyggd som en brygga där du kan sätta dig ner och dingla med benen mot vattnet. Hit in kan du simma från utomhuspoolen eller gå in genom dörren, det väljer du själv.

Ljudet inne i denna bastun är autentiskt inspelat vid Älvasjön och Byasjön, de två stora sjöarna i närheten av Ästad.

Skog – min favorit

Men jag har sparat det bästa till sist om du frågar mig. Vi avslutar i Skog. Min favorit. Här inne sjunker man ner i en av fyra hängmattor i lagom 45 grader. Ljudet från grönsångaren, fasanen och skogsduvan är inspelat i Åkulla bokskogar som omsluter hela Ästad vingård. Bilderna på väggarna är fotograferade på Skogsbostigen en höstmorgon, samma höstmorgon som fågelsången är inspelad. Här njöt jag som allra mest.

Det hade ju kunnat vara slut här, men vi har knappt gått igenom hälften. Innan vi går vidare ut i utedelen av Sinnenas spa stannar vi till i den stora utepoolen, den som tillhör innedelen men ligger ute. På terrassen med utsikt över utomhusspaet hittar vi den stora poolen som håller 39 grader året om. Här fastnade vi en hel del och denna fick vi helt för oss själva en tidig stund på måndagsmorgonen. Det är den stunden som är förevigad på omslagsbilden till detta inlägg.

Spaträdgården på Sinnenas spa

Vi tar oss vidare ut i utedelen av Sinnenas spa. Spaträdgården. Det är egentligen helt omöjligt att beskriva spaträdgården med ord. Det känns som att vad jag än kommer att skriva så måste det upplevas på riktigt. Men jag kan inte annat än återkomma till att det är samma känsla som barndomens lycka att komma till en sagovärld. Oavsett om det är Astrid Lindgrens värld, Liseberg eller ett tivoli. Känslan av att gå runt i en värld som egentligen inte finns på riktigt. Detta är en sådan värld för vuxna – som gillar spa. Eller vuxna som kanske inte gillar spa men som är här och kommer att övertygas. Jag kan inte illustrera det på annat sätt än att ta med er på en virtuell promenad i spaträdgården i bild.

Följ med till Sinnenas spa i rörliga bilder – på Lite mera rosas Instagram finns en höjdpunkt med rörligt material från Ästad vingård och Sinnenas spa – titta in h ä r – eller sök efter @litemerarosa på Instagram.

I spaträdgården återfinns ytterligare tre olika bastu och två dammar. Och inte heller här är det några medelmåttor till upplevelser.

Källdammarna

Det finns två källdammar, en liten och en stor. Och detta är just som det låter. Dammar med friskt källvatten där temperaturen varierar med årstiden. När vi besöker Sinnenas spa är det början av juni och lilla dammen håller 10 grader medan den stora ligger på 8.

Undervattensbastun

Tar du dig ett dopp i den stora källdammen och dyker under ytan kan du simma förbi och vinka till de som valt att avnjuta Undervattensbastun. Här hittar du dock inte mig. Jo i Undervattensbastun, absolut, men inte utanför. Dels för att jag är en badkruka men också för att jag hellre beskådar dammens regnbågslax och kräftor från andra sidan glasrutan.

Undervattensbastun är kanske den mest omtalade bastun. Den ligger i det lilla huset som du ser på de flesta inlägg där Ästad marknadsförs. Det hus som på så många sätt symboliserar hela Ästad vingård. Och visst är det spektakulärt att sitta inne i värmen och se livet där utanför under vattenytan gå i slowmotion.

Kvarnbäcksbastun

På andra sidan den lilla gången från Undervattensbastun ligger Kvarnbäcksbastun. Och här går vi rakt in i historien. För många år sedan var Kvarnbäcksbastun ett litet vattenkraftverk med kvarnhjul i den lilla bäcken som fortfarande flyter förbi här. Idag kommer elektriciteten på Ästad från annat håll men det lilla kraftverket fortsätter att ge energi på annat sätt.

Kvarnbäcksbastun med vackra vyer över fälten

Ångbastun

Precis som i innedelen sparar jag det bästa till sist. Och med bäst i detta fallet är det lika mycket historien bakom som själva bastuupplevelsen. Den lilla Ångbastun i spaträdgården har nämligen en alldeles underbar historia. Vid första ögonkastet smälter den in bland de övriga små byggnaderna i trädgården. Men tittar du lite närmare så är det den enda byggnaden i sten. De övriga är i trä.

Tittar du ännu lite mer noggrant kanske du ser att byggnaden påminner om något. Är det inte en bro? Jo det stämmer.

En gång i tiden byggde nämligen Ästad och grannbyn en vacker stenbro över bäcken. Över hundra år senare bestämde Vägverket att den gamla bron skulle rivas och bytas ut mot en modern variant. Det gick såklart inte för sig och från Ästad vingård valde man att plocka ner den och bevara den. Ombyggd som en Ångbastu i sin spaträdgård.

Är inte det den bästa av historier så säg?

Ångbastun i spaträdgården på Sinnenas spa

Läs mer: Sugen på fler reseberättelser från våra sparesor? Klicka dig vidare hit.

Boende på Ästad Vingård

Det finns tre olika varianter av boende att välja mellan på Ästad Vingård. Hotellrum, Gårdsrum eller Bäckstugor. Bäckstugorna är de enklaste med lite glampingkänsla. Här bor du precis intill Sinnenas spa och den lilla bäcken i en nyrenoverad stuga. TV och minibar finns på rummet. Toalett och dusch finns i ett gemensamt utrymme 10-20 meter från stugan.

Annars kan du uppgradera till Gårdsrum. De finns i två varianter, standard och superior som ger lite större yta. Stugorna med dessa rum ligger ett stenkast från Sinnenas spa och vinfälten och har egen bastu på rummet.

Hotellrummen

Hotellrummen ligger i spabyggnaden och finns i tre varianter. Standard, superior och svit. Skillnaden är förutom ytan utrustningen på rummet. Standardrummen har egen bastu, superior-rummen har egen ångbastu och i sviten lyxar man till det med en hel liten spaavdelning med både bastu och badkar i natursten.

Denna gången lyxade vi till det med sviten. Det finns fyra och de har alla fantastiskt läge med utsikt över spaträdgården. Ljud, ljus och bastu, gardiner och mörkläggning, ja hela rummet faktiskt styrs på läsplattorna. Högteknologiskt så det förslår och populärt hos jubilaren.

Mat på Ästad Vingård

För vår vistelse valde jag valde spapaketet med gårdsmenyn, men det finns också möjlighet att välja paket med 16-rätters avsmakningsmeny i Restaurang Äng. Men nej, några finsmakare är vi inte. Och vår fyrarätters på Logen var alldeles alldeles tillräcklig. Logen är den lantligare av restaurangerna och vi trivdes som fisken i vattnet.

På Logen serveras även frukost och den smällde nästan ännu högre. Kanske för att vi redan hade hunnit tillbringa någon timme i spaet och var superhungriga, kanske för att den lantliga känslan på Logen omslöt hela upplevelsen.

Men frukosten hade verkligen det lilla extra. Såsom den hemmagjorda Nutellan eller den rasande goda äggröran på höns från trakten. Lokalt är grejen på Ästad. Och det är charmen.

Det var med vemod vi i sista sekunden checkade ut från vår sagovärld. Med en sak klar för oss. Hit kommer vi tillbaka.

Har du någon gång funderat på att åka till Ästad? Sluta fundera. Boka och åk. Har du inte funderat på att åka till Ästad? Boka och åk ändå!

För mer fakta om paket och priser samt annat som händer på gården klicka in på Ästads egen hemsida här.

Lite mer att läsa på Lite mera rosa

Stenkullens värdshus – det mytomspunna hotellet där tiden stått stilla

10 april, 2021

Fler än en gång har jag blickat upp i backen och funderat på om det bor någon i det där pampiga men lite lätt nedgångna, spöklika huset precis intill E4:an norr om Norrköping. Jag har aldrig sett något som helst ljus i fönstren eller för den delen en levande människa i närheten av huset. Och gissningen har varit att det är ganska övergivet. Fram till för ett tag sedan. Efter vårt besök på Husby säteri sonderade vi terrängen efter fler hemsökta hus i Östergötland och då dök Stenkullens värdshus upp. I fredags checkade vi in för en natt i det mytomspunna huset som så många undrat över vad det inrymmer.

Det är en märklig känsla att rulla upp för backen, öppna de svarta järngrindarna och köra in bakom huset vi har sett på håll så många gånger. Vädret för dagen är passande, det blåser storm och det förstärker de redan ganska kusliga omgivningarna, som kulisserna till en bättre skräckfilm.

Hitta lättare i inlägget

Så tacksam att ha fått uppleva en övernattning på Stenkullens värdshus
Snusfabrikören som byggde Stenkullen
E4:an klyver trädgården i två delar
Rundtur på Stenkullens värdshus och hotell
Hemliga rummet på vinden
En våning ner och minnen från åren som gått
Andarna på Stenkullens värdshus – finns de?
Stenkullens värdshus och hotell – allt annat än övergivet
Mer om Hotell Stenkullen

Så tacksam att ha fått uppleva en övernattning på Stenkullens värdshus

I samma sekund som Linda lägger handen på handtaget öppnar någon dörren inifrån och ägarinnan tittar fram. Maria Svensson har bott på Stenkullen i hela sitt liv förutom det första året och det hon inte kan om sitt Stenkullen är inte värt att veta. Numera är det Maria som styr här i huset och hon gör det med lika delar järnhand och känsla. Hon månar om sitt hus och historien. Här är inte jippon som Jocke & Jonnas Spökjakt välkomna. Men personer som vi med ett genuint intresse för huset och de hyresgäster som inte betalar hyran varje månad den 25:e så att säga, var varmt välkomna. Men glöm Booking eller hotels.com, Stenkullen hade ingen hemsida och inga sociala medier, ville man övernatta ringde man helt enkelt till Maria.

I juli 2025 meddelade dock Maria att sista gästen checkat ut. Från och med nu är Stenkullen bara Marias.

Vi kliver in i den rymliga hallen och vad jag än har förväntat mig så uppfylls det. Här har tiden stått stilla. Året är med bestämdhet 2021 utanför men här inne finns spåren kvar sedan tiden när Stenkullen kom till och allt huset sedan dess varit med om. Om väggar kunde tala.

Snusfabrikören som byggde Stenkullen

1863 låter den rike snusfabrikören Erik Swartz i Norrköping uppföra Stenkullen som sin sommarvilla precis vid kanten av Kolmårdsbranten med vid utsikt över Bråviken och Kvillingeslätten. Platsen är väl vald. Norrköping var vid denna tid en av Sveriges största städer och en utpräglad industristad. Stenkullen är ett tidstypiskt exempel på sommarboendet som det såg ut då. Och just vid Kolmårdsbranten uppfördes flera påkostade sommarvillor.

Naturen var ett av Erik Swartz stora intressen och runt Stenkullen skapas en originell park där det bland annat planterades flera utländska barrträd. Här med kolmårdsbrantens bergarter och växtzoner trivdes de bra. Och det sägs att Erik myntade orden: ”Naturen är konstens moder”. Men Erik Swartz engagerade sig också och planterade alléer i Norrköping. De idag unika byggnadsminnesförklarade Promenaderna är hans verk.

Erik Swarts står staty en bit från Stenkullen i trädgården

Stenkullen ritades av arkitekten Adolf Wilhelm Edelsvärd, som främst är känd som SJ:s förste chefsarkitekt. Utformningen Stenkullen fick med asymmetrisk planlösning var mycket modern för sin tid, huset har sedan under åren byggt till både på bredden och höjden.

Stenkullen så som det såg ut när det byggdes

Stenkullen fanns kvar i släktens Swartz ägo fram till 1957 då källarmästare Niels Svensson, Marias pappa, köpte fastigheten för att driva ett värdshus. Huset renoverades för sitt nya ändamål som restaurang och hotell och där hade historien om Stenkullens värdshus kunnat avslutas med orden slutet gott allting gott. Men tittar du på bilder på Stenkullen från den tiden är det något som saknas på fotografierna tagna från den vackra balkongen med utsikt över Bråviken. På de bilderna breder trädgården ut sig hela vägen ner till vattnet. Inte tillstymmelse till motorväg syns till.

E4:an klyver trädgården i två delar

Åtta år efter att Niels hade tagit över Stenkullen, 1965, bygger man E4:an. Det var ett brutalt ingrepp rakt igenom den kulturhistoriskt värdefulla miljön. Men Niels med familj vande sig ganska snabbt vid de nya förutsättningarna. Pengarna de fick för besväret reste de upp och till syvende och sist visade det sig att motorvägen faktiskt bidrog med gäster till hotellet. Och de fysiska minnena från resorna fyller Stenkullen med ännu mer känsla. Jag kan bara ana hur exotiskt det var med resor till Thailand, Tibet och Rarotonga på 1960-talet.

Maria drev under många år Stenkullen tillsammans med sin mamma och pappa. Pappa var kock, mamma kallskänka och Maria lärde sig den ädla serveringskonsten sedan barnsben. Idag är både pappa Niels och mamma Tekla borta sedan många år och Maria driver vidare hotellet på egen hand. Eller ska jag säga tillsammans med de andar som finns i huset. Det är nämligen en av de sakerna som Stenkullen är mest känt för idag. Enligt Maria är de inte hotfulla utan håller henne sällskap. Och vi skulle ljuga om vi inte är lite nyfikna på om vi kan få se något av den långa mörka skepnaden i uniform som sägs spöka i just vårt rum.

Rundtur på Stenkullens värdshus och hotell

Maria leder in oss i stora salongen. Borden är delvis uppdukade och eftermiddagssolen lyser in genom de stora fönstren som vetter ut mot E4:an. De är inte putsade på ett bra tag. På ett bord ligger mängder med tidningar uppslagna som vittnar om reportagen gjorda från Stenkullen. Många vill skriva om huset och framför allt andarna som finns här och håller Maria sällskap.

Så börjar hon berätta om sitt Stenkullen. Från början till idag. En bit in i berättelsen ber hon oss följa med upp på andra våningen. Där visar hon oss vårt rum och meddelar att toalett finns ute i hallen. Duschen däremot finns i källaren. Även om jag dittills inte känt något av det mer övernaturliga så känner jag spontant att jag nog väljer att hoppa över just det besöket i källaren.

Vårt rum är ett hörnrum i husets nordvästliga del och här har Drottning Sofia en gång i tiden övernattat. I rummet bredvid står fortfarande den specialbyggda sängen för Kung Oscar II kvar. Kungen var mycket lång och sängen gjordes speciellt för honom. Och fortfarande brukar Stenkullen ta emot celebriteter. En av dem är Winnerbäck som brukar bo i just det rummet vi bor för natten.

Hemliga rummet på vinden

Bakom en av hallens alla dörrar leder en trappa upp emot våning tre och vinden. 1910 bygger man på ytterligare en våning och delar av det som är våning tre nu var fram till dess yttertak. Ett av de rum som hela tiden varit inomhus här uppe är Marias gamla flickrum. Här är allt kvar precis som det var då. Leksakerna slåss om utrymmet i det lilla rummet. Maria är en samlare precis som pappa Niels, man kastar inget på Stenkullens värdshus och det blir tydligt just här. Inte ens de döda flugorna i fönstret eller spindelväven.

Marias gamla flickrum står orört på våning tre

Så kliver vi in i den delen av vinden som en gång i tiden var yttertak. Mitt i det stora tomma rummet står en barnvagn med två dockor i. Och den där kulissen från skräckfilmen jag tycker jag befinner mig i blir om möjligt ännu tydligare. Min vän Linda är nyfiken på ett hemligt rum som ska finnas under en lucka här uppe. Ett rum Maria som liten tyckte det var kul att leka i.

Vi rör oss in på en kattvindsliknande del och går i en smal gång. Så stannar Maria till längst bort i korridoren, här är det säger hon och tar tag i det som liknar en lönnlucka i golvet och vi klättrar ner. Vi kan inte stå rak i rummet under golvet. Men det finns fönster. Det är uppenbart att rummet är byggt för att gömma något eller kanske någon. Här nere har man hittat dragna telefonledningar. Och fönstren är placerade på så sätt att det utifrån inte går att tyda att det är ett lönnrums fönster. Vad som gömde sig här är dock fortfarande en gåta. Kanske en gåta som inte bör besvaras.

En våning ner och minnen från åren som gått

Vi tar trappen ner till källaren. Och jag känner redan nu att jag måste får komma tillbaka hit. Komma tillbaka för att verkligen förstå och landa i det jag ser. Det är så mycket saker över allt. I källaren finns minnena från alla resorna Marias familj gjorde, här finns allt ifrån en stråhatt från Rarotonga till en polisuniform från Fijiöarna. I en annan del är taket ett schackspel och i ett av rummen står stolarna från 60-talet som pappa Niels köpte in till restaurangen.

Allt i en salig men härlig röra. ”Nej det moderna och vita är inget för mig, säger Maria. I sådana där vita hus är ju allt vitt, till och med hunden är vit” säger hon och skrattar. Marias egen hund är Kitha 5 är allt annat än det. En riktigt bjässe till Båtsmanshund.

Vår rundtur är slut och vi slår oss ner i en av salongerna. Här inne brukar man höra ljudet från festligheter, festligheter som inte riktigt förekommer i denna världen. Här inne finns också den blombuketten som prinsessan Ingeborg kom med midsommar 1911. Hon hade en önskan att den skulle fyllas med färska blommor varje midsommar. Det sägs att den är svår att fånga på bild. Att fotografier som tas på den försvinner eller blir korrupta. Än så länge är min bild på buketten intakt och du kan se den i egen hög bukett här nedan.

Andarna på Stenkullens värdshus – finns de?

Känslan som infann sig när vi klev in genom dörrarna lovade mig ingen andlig påhälsning och lugnet ligger över Stenkullens värdshus. Jag kan inte för mitt liv tro att jag ska få uppleva något under natten. Vi har ätit upp middagen sedan ett bra tag tillbaka och klockan närmar sig midnatt när vi beger oss upp emot vårt rum. Dörren precis intill min säng som går in till en garderob och genomgång till nästa rum, och som så många vittnat om som spöklik, får stå öppen. Det ska vara härifrån han kommer den okände vålnaden i uniform. Jag kryper ner och sängen är betydligt skönare än vad jag vågat hoppas på. Det tar inte många minuter innan jag känner hur jag dåsar bort.

Rummet badar i solljuset som inte har några problem att tränga igenom de tunna gardinerna när jag vaknar åtta timmar senare. Natten har varit lugn. Jag har inte känt någonting säger jag till Linda som håller med. Men jag trodde jag höll på att bli sjuk i natt säger jag. Ena sekunden kände jag att jag badade i svett och nästa sekund frös jag. Linda vänder sig om och tittar storögt på mig. Det är tydligen en av de upplevelser många haft i rummet men som jag missade helt. Att det plötsligt går från jättekallt till jättevarmt. Oavsett om det var det eller en tillfällig febertopp uteblev mannen i uniform och eventuella andekompisar likaså.

Stenkullens värdshus och hotell – allt annat än övergivet

Halv nio är det dags för frukost. Maria sköter allt på Stenkullen själv och nu möter hon upp oss i salongen igen. Uppdukat är det med hemkokta marmelader och must på egna äpplen. Vi slår oss ner och avnjuter dagens bästa mål. Utanför fönstren har trafiken på E4:an återigen tätnat. Bilarna far som vanligt förbi utanför Stenkullen. Kanske vänder sig någon om just i detta nu och undrar vad det där var för övergivet hus bredvid vägen. Men Stenkullen är allt annat än övergivet. För där sitter ju vi och avnjuter frukost efter en god natts sömn.

Mer om Hotell Stenkullen

I juli 2025 berättade Maria att sista gästen checkat ut från Stenkullen och att hon stängt hotellverksamheten för gott.
Det finns inte möjlighet att komma förbi och promenera i trädgården, den är privat.
Stenkullen har inte heller någon hemsida eller några sociala medier, vilket jag själv kan känna är lite av charmen.
SVT har gjort en fantastisk dokumentär om Maria efter att vi var på Stenkullen. En varm rekommendation är att titta på den. Du hittar den på SVT Play och den heter Mitt livs hotell.

Skulle du ha vågat övernatta på Stenkullen när möjligheten fanns? Eller har du någon liknande erfarenhet? Berätta gärna. Just nu letar vi efter nästa plats att besöka efter våra erfarenheter på Husby säteri och nu Stenkullens värdshus.

Rese- och upplevelseåret 2020

30 december, 2020

När orden till detta inlägget börjar flöda ut över tangentbordet är det juldagens morgon. Frosten har tagit ett hårt grepp om vårt landskap så väldigt passande just till jul och solen som lyst med sin frånvaro har gett oss en egentligen helt perfekt jul i mitt tycke. Kallt, soligt, ingen snö men ändå vackert vitt. Dessutom en jul i lugn och ro med bara de närmaste. Man kan säga mycket om 2020 men när jag summerar året blir det just så. 2020 har tagit men det har också gett, i alla fall mig, så ofantligt mycket. Det är dags att summera rese- och upplevelseåret 2020.

Men vi börjar väl som sig bör. Som jag har gjort de senaste åren. Vi börjar med att se tillbaka på hur jag avslutade förra årets sammanfattning. Orden som blickade fram emot 2020.

Jag ser tillbaka på ytterligare ett innehållsrikt år och kan knappt vänta på att få sätta tänderna i 2020. Bara sammansättningen av siffror ger mig goda förhoppningar om ett år i balans med innehåll jag just nu bara kan drömma om. I skrivande stund är 2020 nästan helt ett oskrivet blad. Två hotellvistelser är bokade. En i Kolmården i mars och en i Aarhus i augusti. Vi skall tillbaka och se Rasmus Seebach. Men i övrigt är det blankt.
Från inlägget Rese- och upplevelseåret 2019

Som sig bör, en karta över årets flygningar. Färre än vanligt men en magisk resa

När jag nu sammanfattar 2020 är det två av ovanstående uttryck som fått stor plats och som jag kommer återkomma till. Balans och oskrivet blad. Det var 2020 och det var annorlunda men riktigt riktigt bra.

Hitta lättare i inlägget

Januari
Februari
Mars
April
Maj
Juni
Juli
Augusti
September
Oktober
November
December
Vågar man titta framåt mot 2021?

Januari

Vi börjar 2020 upplevelseintensivt både högt och lågt. Vi nyttjar jullovsdagarna till att uppleva lite av vår närmiljö när vi den tredje dagen på året tar oss till Linköpings domkyrka för att leka detektiver. En barnanpassad upptäcktsfärd i vår domkyrka. Vi lär oss om historia, dåtids- och nutidshistoria. Innan vi gör om helt och sätter oss i bilen mot huvudstaden.

Ett efterlängtat besök på Exploria center hägrar. Och efter några intensiva timmar på det som skall vara Europas största nöjescenter beger vi oss vidare norrut, men inte längre än till Kista där vi bor på Comfort hotell Kista över natten. Ett riktigt bra och prisvärt familjehotell som rekommenderas varmt.

Även en tunnelbanefärd kan vara spännande, i alla fall om det är livets första.

Vi njuter av en hotellnatt men tar också tunnelbanan in till stan, vilket i sig var ett äventyr för de små som gjorde det för allra första gången. Sedan tar vi sikte mot Thailand för första gången av två under denna månad när vi intar middag på favorithaket Koh Phangan på Östermalm. En upplevelse i sig inte bara för maten.

Andra halvan av januari på hemmaplan

På hemmaplan igen upptäcker jag och det stora hjärtat Geocaching. Innan vi för andra gången denna månad tar sikte på Thailand. Men denna gången på riktigt. En bonusresa som tar oss en otippad tur väl dokumenterad här på bloggen med slutdestination Surin beach i Thailand.

Den tjugosjätte i månaden landar vi efter 10 dagar på varmare breddgrader åter på Köpenhamns flygplats. Av denna resans flygplansmat minns jag speciellt två serveringar. Tryffelpastan på Austrian airlines som var så god att den fick mig att gråta på vägen till Thailand. Och frukosten på Thai airways denna januarimorgon på väg hem. Att jag en stund senare skulle kliva av planet för sista gången på längre tid än jag någonsin kunde tänka mig visste jag inte då. Och jag har många gånger funderat över hur det hade känts OM jag hade vetat.

En bild säger mer än tusen ord sägs det…

Tacksamheten över denna resa är stor. Resan i businessclass dit. Dagarna i underbara Surin beach. Och upplevelsen med loungehopping på Bangkoks flygplats. Fantastiska minnen och något att se fram emot att göra igen.

Månadens mest lästa inlägg på bloggen var:
Koppla ditt betalkort till Eurobonus

Februari

Februari månads femte dag sätter jag mig på tåget mot Stockholm för ett event som är så långt ifrån 2020 man kan komma. Carina och Marie på 4Good har samlat 800 tjejer, damer, ladies på Oscars i Stockholm för Sunshinepodden live. Jag ska möta upp min vän Fia och delta på plats.

Jag laddar upp med ett besök på restaurang Himlen i Skrapan på Söder och går en tur längs minnenas allé. Kvällen blir magisk och ett fint minne att ha med sig. Så mycket energi och glädje på en och samma plats.

Sedan hinner jag med en resemässa här i Linköping innan vi påbörjar det som skall bli årets melodi. Att upptäcka nytt i närområdet.

Den 23:e i månaden besöker vi för första gången en plats vi återvänt till flera gånger sedan dess. Fantastiskt mysiga Boställets vedugnsbageri.

Vi passar också på att besöka nyöppnade Jureskogs i Mjölby. Och fortsätter februari med att ”boka hotell till våren” som jag skriver i min analoga kalender. Hotell som senare skulle avbokas vartenda ett.

2020-års extradag den 29:e februari checkade sedan jag och min vän Linda in på Husby säteri för en natt vi sent ska glömma. Vi hade hoppats på spänning och ett och annat spöke. Men aldrig hade vi trott att vi skulle bli helt ensamma en natt på slottet.

Månadens mest lästa inlägg på bloggen var:
Maten jag skulle kunna åka tillbaka till en plats bara för att få äta en gång till

Mars

Efter att ha huserat med spöken och gastar på Husby inledde vi mars med fika på ett av Linköpings absolut mysigaste caféer, Café Berget.

I backen började vårblommorna visa sig och dagarna blev ljusare och ljusare. I min bloggplanering skulle jag publicera ett inlägg med titeln 15 gratisupplevelser i New York. Har du läst det inlägget? Inte. Du är inte ensam. Ingen har nämligen läst det. Samma dag som det skulle publiceras möttes världen av nyheten att Trump stängt landet och ja på den vägen är det. Men en vacker dag kommer det publiceras.

Kanske kände vi direkt att det skulle bli en tid för hemmaupptäckter för i telefonens fotoalbum och bloggens inlägg ser jag ett förändrat upptäckarmönster. I mitten av mars åker vi några mil bort till Stjärnorp. För en ruin och en ravin. Och några dagar senare återvänder vi till den nyfunna favoriten Boställets vedugnsbageri för en fika i vårsolen på slätten. Och när vi sedan åker därifrån åker vi vänster istället för höger och om det blir det ett helt inlägg.

I mars tar vi också våra första stapplande vandringssteg i Tinnerö Eklandskap här i Linköping och så firade jag våffeldagen på Linköpings våffelmästare nummer ett Melins. Och sedan fortsatte mars lite som det började. Samma dag som vi skulle åka till Vildmarkshotellet för övernattning och spa kom de första direktiven från regeringen och FHM. Det kändes först oklart vad som gällde men efter samtal med hotellet packade vi in oss och åkte till ett Corona-säkert och riktigt härligt Kolmården och Vildmarkshotellet.

Månadens mest lästa inlägg på bloggen var:
En natt helt ensamma på Husby säteri

April

April månad startade med att jag checkade in och på hotell. Men inte för en hotellnatt utan en hotelldag. Jag hakade på Nordic Choice nya satsning Check-in office och checkade helt enkel in för en kontorsdag på hotell. Riktigt bra koncept jag skulle kunna tänka mig att göra igen.

I början av april var det sedan dags för påsklov och vi fortsatte våra upptäcktsresor i Östergötland. Först åkte vi västerut för påsklovsaktiviteter i Vadstena. Leksaksmuseet, glasbruket, Klosterkyrkan och Vadstena slott besöktes. På slottet gick vi på skattjakt och lärde oss mer om slottets byggherre Gustav Vasa.

Och sedan fortsatte slottstemat detta påsklov när jag några dagar senare tog med mig mina små hjärtan österut, tillbaka till Husby säteri. Denna gången i dagsljus tillsammans med långt många fler än vid det senaste besökte. Här testade vi på luftgevärsskytte, knyta egna påskkvastar och att åka häst och vagn. Och så avslutade vi med slottslunch. Och denna gången höll sig andarna i schack.

Till påskhelgen passade vi på att upptäcka fler vandringsstigar i Tinnerö Eklandskap och vandrade vi den vackra Rosenkällasjön. Och jajamen, visst avslutade vi med fika på Bostället. Fika värt en omväg.

Jag hittade appen Naturkartan och letade upp de nya vandringsstigar helt nära i Lilla Aska. Och sedan checkade vi in på The Box för spa.

Men är det någon dag i april 2020 som kom att ändra på hela vår tillvaro så är det den 13:e. Då styr vi kosan mot Omberg, vandrar Ellen Keyes led och sedan är vi fast. Både för Omberg och vandringen.

Från vårt första besök på Omberg och vandring på Ellen Keyes led

Andra halvan av april och en ersatt resejävul

Redan en vecka senare är vi tillbaka tillsammans med barnen, går Orkidéleden och spanar ut över slätterna från Hjässan. På vägen besöker vi också Rökstenen och Alvastra klosterruin som ligger i närheten av Omberg och är några av den västra sidan av Vätterns måsten att besöka.

Resejävulen är nu ersatt av vandringsjävulen. Och tänk vad som händer då. Då upptäcker man att det bara några hundra meter hemifrån det senaste året har anlagts ett helt nytt naturreservat. Fantastiskt på alla sätt ändå är vi bara någon dag senare för tredje gången på lite drygt en vecka tillbaka på berget och vandrar Älvarumsleden en kväll efter jobbet.

Mot slutet av månaden gör vi vårens enda undantag från Covid-rekommendationerna och reser i bil till Arboga för begravning av Andreas farfar. En liten minnesstund med bara de absolut närmaste närvarande. Ett litet missöde i packningen gör sedan att jag får göra en snabbutryckning till Västerås. Och på vägen gör vi ett av årets många spontanavstickare. Strömsholm blir målet. Och hade vi bara varit några timmar senare så hade vi stött ihop med ägaren. Jajamen, kungen.

Dagen efter tar min svägerska med oss på sightseeing som leder till årets både mest lästa och näst mest lästa inlägg här på bloggen. Vi besöker Uskavi kalkbrott och äter glass i Nora.

En annan glass testar vi dagen efter när vi på väg hemåt Östergötland stannar till vid Hjälmare docka. Götlunda glass är glassen och den avnjuts med lite härlig kanalromantik vid Hjälmare kanal. Långt ifrån den sista kanalromantiken för sommaren 2020.

Götlundaglass vid Hjälmare kanal utanför Arboga

Månadens mest lästa inlägg på bloggen var:
Tre kortare vandringar i Östergötland

Maj

Vårens sista månad började med försiktigt framtidshopp. Vi bokade preliminära midsommarplaner norröver. Sådant som gick att boka av om det skulle vara omöjligt såklart.

Den nionde dagen i maj begav vi oss ut på Linköpings gator för att upptäcka nya områden med hjälp av appen Questropolis. Historia, upptäckter och skattjakt. Allt i ett. Och en varm rekommendation om du besöker Linköping, Vadstena eller Gamla stan.

På upptäcktsfärd med Questropolis Linköping

Och sedan begav vi oss tillbaka till Berget. Vi visste det inte då men det skulle faktiskt bli sista gången på ett tag. Och vi avslutade vårens vandringar på topp. Med Marialeden och mina första steg på en Pilgrimsled. Men också med en rasande god våffla på Borghamns strand.

Marialeden på Omberg och avslutande våffla med ramslök och sik på Borghamns strand

Dagen efter passade vi på att supporta våra lokala företagare och avnjöt glass från Stafsäters.

Den trettonde i månaden gjorde jag ett av vårens få restaurangbesök när jag mötte upp Lina på stan för mat och dryck på Pappa Grappa. En riktig höjdare.

I maj upptäckte vi också både Viggeby naturreservat och Getåravinen och skrapade ihop mängder av vandringssteg. Ännu fler steg skulle det bli men det hade sambon ingen aning om. Den 22:a i månaden begav vi oss till Sörmland och Sundbyholm för födelsedagsöverraskning. Andreas fyllde 34. Vid 32 överraskade jag med Yasuragi. Vid 33 spenderade vi 16 timmar i ett flygplan och missade egentligen hela dagen då vi lyfte från San Francisco på kvällen den 26:e och landade i Singapore på morgonen den 28:e. Så nu var det dags att fira igen. Och det gjorde vi med vandringshelg på Sundbyholm.

Innan maj var till ända hann vi också reka på ett kylslaget Visingsö. Då skulle vi inte ha litat på väderprognosen. Men vi är ändå nöjda med rekningen. Det skulle bli en härlig varmare och lite längre vistelse senare under sommaren.

Visingsborg på Visingsö i ett kylslaget majväder

Månadens mest lästa inlägg på bloggen var:
Sveriges bästa glass landskap för landskap

Juni

Jag skulle återkomma till orden balans och blankt blad och kanske är det dags nu? För när jag nu återupplever årets första månader minns jag att många av alla härliga händelser är resultatet av ett blankt blad. Ett blankt blad som fylldes av det som kändes rätt för dagen. Ena dagen spa, andra dagen vandring, tredje dagen ett spontant besök i grannstaden och stadsvandring och fjärde dagen absolut ingenting. Och det mina vänner är det som skapar balans.

Juni inleddes med ett av ovanstående. Kompensation för att årets nationaldag inföll på en dag när vi redan var lediga gav en extra ledig dag och vi passade på att lägga den dagen innan nationaldagen. Sedan styrde vi kosan mot Himmelsby spa mitt på Östgötaslätten för lite återhämtning.

Återhämtningen resulterade senare samma helg i en dryg mils vandring på det som kom att bli en av mina absoluta favoritleder- Östgötaledens rundslinga vid Västanvik och Medevi.

Sommaren var på stark frammarsch. Vi prövade avokadoglass på Gelatohouse i Valla och promenerade nya vägar mellan Valla och Vallastaden.

Årets midsommar inföll den 19:e. Det var strålande sol och varmt. Och jag fick äta en rosa trekantiga småkaka som jag inte har ätit sedan jag var liten och fikade på Fenix konditori i Emmaboda. Jag hittade den av en slump på Café Bagareboden i Rimforsa. Och när solen stod som högst begav vi oss dit. För en fika. Och för att spana in båda Trollegater och Hallstad ängars naturreservat. Och just de besöken föranledde också ett inlägg som inte är så gammalt med funderingar på när man egentligen har varit i ett naturreservat?

Midsommaraftonens eget inlägg hette När världen öppnades och stängdes och är mitt eget favoritinlägg från året som gått.

Andra halvan av juni och vi beger oss utanför Östergötlands gränser

Regnet öste ner och åskan gick en bit bort när jag dagen efter midsommar parkerade bilen och promenerad upp emot Ekenäs slott och sommarens första aktivitet. Guidad tur på ett av Östergötlands vackraste slott.

Uppfylld av upptäcktslust tog det inte ens ett dygn innan vi återigen begav oss ut på de östgötska vägarna. Denna gången blev det en roadtrip österut för ett besök där Göta kanal startar, en ödekyrka på en bokstav och en borgruin av det vackrare slaget.

Och innan vi sedan styrde kosan utanför länets gränser passade vi på att vandra både i vår direkta närhet i Kärna mosse och en bit bort när vi årets kanske varmaste dag klättrade upp och ner i Kolmårdens vackra skogar på Marmorbruksleden.

Dag 27 av månad 6 styrde vi sedan kosan mot en plats vi besökt många gånger tidigare men aldrig sett i detta skick. Arlanda. På vägen tog vi en avstickare till en rosa gräddtårta – Skånelaholms slott och sedan checkade vi in och ut ur sviten på Arlandas nyaste hotell Comfort hotell Arlanda.

På väg hemåt tittade vi in i Stockholm och upplevde öde gator. Så mycket som var sig likt men ändå så annorlunda.

Drottninggatan en söndagseftermiddag i juni

Månadens mest lästa inlägg på bloggen var:
Uskavi kalkbrott – en dold pärla i Västmanland

Juli

Det var halvtid på rese- och upplevelseåret 2020 och den första dagen i juli satte vi oss sedan i bilen och styrde kosan mot Öland. Boendet hade jag hittat på airbnb och det var en hårfin linje mellan att vilja skrika ut för hela världen att vi hittat ett riktigt smultronställe och att hålla tyst och behålla det för mig själv. Jag valde det första alternativet.

Vi hade galet mysiga dagar på Öland med barnen och kommer garanterat återkomma.

När vi åter landade hemma hade vi en vecka kvar av semestern och återigen låg ett oskrivet bland framför oss. Återigen skulle just det bli ett riktigt lyckokast när vi valde att sätta oss i bilen med okänt mål och endast en natt bokad. Det resulterade i att vi började i Lund och avslutade med en riktig barndomsdröm i Sunne.

Från Lund till Sunne. En roadtrip där resan var målet.

Vi kom tillbaka hem när juli var halvt gången och det var dags att lösa av kollegorna på jobbet. Det gav utrymme för upplevelser kvällstid och på helgerna. Och nog upplevde vi allt. Jordgubbsplock i Tift, trampbåt på Mickeys strandfik och så fick vi till slut den där varma härliga vistelsen på Visingsö i dagarna två med både Remmalag och Alpackatrekking.

Mot slutet av juli tog vi med två besök till Bergs slussar, en turistattraktion vi har haft så nära att jag inte ens förstått hur eftertraktad den är. Förrän nu då.

Och sedan avslutade jag och barnen juli med en härlig vistelse på Sunlight i Nyköping och en avstickare till Stendörrens naturrerservat.

Stendörrens naturreservat med sina karaktäristiska hängbroar

Månadens mest lästa inlägg på bloggen var återigen:
Sveriges bästa glass – landskap för landskap

Augusti

Sista sommarmånadens första dag tog vi med Andreas mamma till de där orterna vi besökte i början av sommaren. Mem och Stegeborg. Det toppade vi sedan med fika i Söderköping och en titt på de magiskt vackra Drothemskvarteren.

Jag och barnen passade på att spana in kanalbåtarna på Göta kanal samtidigt som vi spelade minigolf på Kaffeteriet i Borensberg. Och när vi nått halvtid i augusti åkte jag och Andreas till Stockholm.

Återigen med ett blankt blad framför oss. Inget inplanerat och alla möjligheter. Det blev några dagar då vi upplevde allt det där man nästan trodde att man redan sett fast man aldrig gjort det.

Två favoriter som upptäcktes var Hotel Frantz och Stjärtilleriet. Och så Monteliusvägen såklart som faktiskt får äran att agera omslagsbild till denna summering även om den ännu inte fått ett eget inlägg här på bloggen.

När augusti närmar sig sitt slut är det tydligt att det är jobbagendan som tar över. Men vi hinner ändå med ytterligare ett besök på den nyblivna favoriten Bostället och därifrån tar vi omvägen förbi Brunneby musteri och intilliggande Brunneby kyrka som ursprungligen faktiskt uppfördes av Heliga Birgittas morfar år 1269.

Brunneby musteri med delikatesser i mina färger. Samta Brunneby kyrk till höger.

Månadens mest lästa inlägg på bloggen var nu tillbaka på:
Uskavi kalkbrott – en dold pärla i Västmanland

September

Första höstmånaden bjuder till en början på väldigt lite resor och upplevelser. Vi känner oss krassliga lite om vartannat och stannar såklart hemma. Det blir så pass lite upplevelser att jag den tjugonde dagen i brist på annat beger mig till Linköpings egen stolthet, friluftsmuseet Gamla Linköping, för lite strosande och ett besök i Cloettaboden.

Och några dagar senare har jag sedan kanske årets viktigaste bokning i kalendern. Men det visste jag inte då. På agendan stod ett Stockholmsbesök och date med min fina vän Fia. Och lite tur var det att vi fick till detta, för ganska snart efter det var restriktionerna åter vår vardag. Vi checkade in på Downtown Camper och rörde oss knappt utanför hotellet förutom för en promenad i ett tomt Gamla stan.

På hemmaplan återvänder vi till ett lite mer höstlikt Omberg än vi lämnade i maj och på hemvägen stannar vi till och hämtar upp fika på ett av Östergötlands konditori som fått en plats på listan från White Guide – Väderstad Centralkonditori.

Vi avslutar september med att testa mysiga restaurangen Funky Corks i Linköping.

Månadens mest lästa inlägg på bloggen var:
Att vandra på Omberg – allt du behöver veta inför din vandring och lite till

Oktober

Oktober månad inleds starkt när vi drar till det jag helt självsvåldigt utsett till Östergötlands historiska centrum. Vadstena. Appen vi i maj testade i Linköping – Questropolis – har lanserats för Vadstena och vi är såklart inte sena att testa. Förutom historisk förkovring tar vi tillfället i akt att prassla med höstlöven.

Den sjunde i månaden checkar vi in för en klassisk staycation på The Box. Vårt självklara val när vi behöver en fristad men inte kan eller bör åka så långt hemifrån.

Samma kväll som vi kom hem från ovanstående Questropolisutflykt till Vadstena fick jag för första gången höra talas om Hospitalet i Skänninge. Vid byggandet av väg 50 år 2010 gjordes utgrävningar på platsen och vid dessa hittades lämningar som kunde datera hospitalet till 1100-talet och därmed kan det titulera sig Sveriges äldsta hospital. Utgrävningarna visade också att det redan innan det fanns en gård på platsen, den kan ha anor från Vikingatiden. En kväll i oktober när ovädret drog över Östergötland tog vi en tur för att söka efter platsen. Just som vi kom fram lättade molnen och skapade en magisk kuliss förr denna historiska plats.

Det gamla hospitalet i Skännige – Sveriges äldsta?

En annan magisk plats vi besökte i oktober var Säby Västerskog. Ett naturreservat inte alls långt hemifrån med fantastiskt fin bevarad urskog, något det stora hjärtat läst om i skolan och här fick uppleva på riktigt.

En lördag mot slutet av oktober låg så åter dagen som ett blankt blad. Det blanka bladet fylldes med en tur med buss och pendel till grannstaden. Vi gjorde som i Stockholm. Upplevde allt det där vi borde sett men aldrig hade haft möjlighet till – i grannstaden Norrköping. Och DET blev kärlek vid första ögonkastet.

Oktober månad avslutades sedan med våffla på Stafsäters gårdsglass. Ännu en oas vi har nästan på hemmaplan.

Månadens mest lästa inlägg på bloggen var en favorit i repris:
Att vandra på Omberg – allt du behöver veta inför din vandring och lite till

November

I samband med att vi gick in i november slog jag på stora trumman och meddelade på Lite mera rosas Instagram att jag minsann skulle fira födelsedag hela månaden. Själva dagen infaller i stort sett i mitten, den sextonde. Men ett år som detta borde man väl kunna fira hela månaden.

Att fira födelsedagsmånad skulle innebära att göra nya saker jag vill testa och i allmänhet må bra. Istället blev november lite mer likt september och självaste födelsedagen spenderades under täcket.

Det skulle dröja till den 22:a i månaden innan jag tog mig någonstans och precis som i september åkte jag då till Gamla Linköping. Denna gången för att se startskottet för vinterns event – Tidernas jul.

Gamla Linköping en inte så vintrig novembersöndag

Sista helgen i november tog vi sedan med oss barnen och åkte till ännu ett av Östergötlands naturreservat – Ycke urskog utanför Ulrika. Här blev det utelunch, naturbingo och gofika och en tur på urskogsstigen såklart.

Månadens mest lästa inlägg på bloggen var för tredje månaden i rad:
Att vandra på Omberg – allt du behöver veta inför din vandring och lite till

December

Och så blev det december detta året också. Och trots att inget var som vanligt var allt sig likt i form av att snön lyste med sin frånvaro. Det är ju oftast så på dessa breddgrader.

Efter att ha arbetat hemifrån sedan mitten av oktober gjorde vi i början av december slag i sak och traskade bort till den lokala kvarterskrogen för lite lunch. Och inte vilken kvarterskrog som helst. Vi bort i stort sett granne med Landeryds golfklubb och deras restaurang serverar lunch – inget att klaga på från hemmakontoret.

Och på temat hemmaupplevelser beställde vi lagom till Lucia hem frukost till dörren. Något som går att göra genom ett samarbete mellan Corren och Ronaldos via minfrukost.com. Nybakade frallor och Lussebullar hem till dörren. Bara att hämta upp och njuta. Vem säger att det inte går att njuta av upplevelser på den absoluta hemmaplanen?

Tidernas jul i ett lite mer vintrigt Gamla Linköping. Med betoning på lite.

Lucia firade vi sedan med familjebesök i Gamla Linköping för Tidernas jul ur barnens perspektiv. Här finns både tipsrunda, bingo och julklappsjakt att delta i. Samtidigt kan man ta del av filmer i fönstren för att lära sig mer om julen nu och då.

De lokala pärlorna och nya vanorna under rese- och upplevelseåret 2020

Något jag verkligen lärt mig att uppskatta är att hitta de lokala pärlorna man inte hade en aning om. En av dem var Stens hus som vi besökte den fjärde adventshelgen. Så många gånger har vi passerat detta smultronställe utan att veta om det. Högt uppe på kullen bredvid väg 55 mellan Norrköping och Katrineholm i höjd med Åby hittar vi det så rasande vackra huset som rymmer både festlokal, butik och café. Det var det senare vi var spekulanter på.

Stärkta med hembakt tog vi sedan årets första och sista promenad längs med vackra Göta kanal från Malfors vid Ljungsbro. Lite som ett statement på allt vackert vi har att uppleva här i vårt Förträffliga Östergötland.

Och även om året har några timmar kvar att uppleva så får jag ändå säga att vi fick mer än en värdig avslutning när vi på Annandag Jul möttes upp för nya traditioner med Andreas syster och familj i Tivedens nationalpark.

Vårt första, men definitivt inte sista besök i en nationalpark får avsluta 2020. Som ju med ovanstående sagt kanske inte blev som jag trodde men ändå alldeles alldeles underbart.

Vågar man titta framåt mot 2021?

Jag är inte känd för att vara pessimisten i min omgivning och jag tänker inte vara det nu heller. Jag väljer att kalla det realist. För när klockan slår tolv imorgon kväll och vi lämnar 2020 bakom oss kommer ju faktiskt ingenting vara förändrat. Det tar lite längre tid än så. Och aldrig har det väl varit tydligare att våra egenpåhittade magiska gränser som årsskifte och tolvslag egentligen inte betyder någonting.

Nu gäller det att vi håller ut och håller i. Ställer om och är rädda om varandra.

Jag siar inte fram emot några längre resor 2021. Blir det så blir det. Och blir det inte så vet jag att det finns så rasande mycket mer att uppleva både i min absoluta närhet och i Sveriges avlånga land om den möjligheten ges.

Med det säger jag tack till rese- och upplevelseåret 2020. Det blev balans och oskrivna blad och det blev helt fantastiskt.

Flera av mina kollegor har också sammanfattat sina år och dessa hittar ni här:

Annika på Resfredag
Johnnybajdzjan
Freedomtravel
Matochresebloggen
4000mil.se
Ladiesabroad
Travelbug.se
Discoveringtheplanet
Dryden
Comeflywithme
Lifsresor
LinizTravels
Rucksack
Ingelas resor
Leva som Eva
GyllinTours
Readyfortakeoff
Från Stad till Strand
Halloj Världen
Dianas drömmar

Lite mer att läsa på Lite mera rosa

Livrustkammaren – en resa i tiden från Gustav Vasa till Victorias myndighetsdag

13 oktober, 2020

Jag måste erkänna att det smärtar för mig som kungafantast att erkänna att jag fram till för ett par månader sedan inte ens visste vad Livrustkammaren var. Men till mitt försvar måste jag säga att Livrustkammaren inte är så värst självförklarande. Inte för mig i alla fall. Jag har inget bättre namnförslag på det, det ska jag inte säga. Men Livrustkammaren, näe det låter vare sig speciellt sexigt eller spännande i mina öron.

Ett besök i Livrustkammaren på Stockholms slott

Så kom det sig att vi under vårt besök i Stockholm i mitten av augusti strosade förbi Kungliga slottet och jag tror nog att Andreas drog en lättnadens suck över att besöket i de kungliga salarna var gjort, det klarade jag av på egen hand i oktober förra året. Men när jag svarade att jag aldrig varit på Livrustkammaren föreslog han promt att vi skulle gå in. Motvilligt följde jag efter, det var ju ändå gratis. Men slottets källare och vad jag trodde var ett gäng med rustningar lockade inte speciellt mycket. Ingen är gladare än jag att jag följde med. Och ingen är gladare än jag att jag hade tokfel om vad som dolde sig där inne.

Från Gustav Vasa till Prinsessan Estelle

Det ska väl erkännas att jag är mest fascinerad över nutidens kungafamilj. Släktträden bakåt i tiden är jag inte supervass på. Men ämnet historia har alltid fascinerat och jag läste med liv och lust i skolan om både Gustav Vasa, Gustav III, Karl XI och Karl XII, för att inte prata om Gustav II Adolf.

Men det är när vi kommer till kungahusen mot slutet av 1800-talet och under 1900-talet som jag har läst det mesta. Visste du till exempel att svenska kungahuset är ingift släkt med det spanska kungahuset på långt håll? Jo då. Den svenska kungen är ju kusin med den danska drottningen via kungens faster Ingrid som gifte sig danskt och blev Danmarks drottning. Drottning Margrete av Danmark har en syster som heter Anne-Marie. Eller Anna-Maria som hon heter numera efter att hon gifte sig med den grekiske (numera) ex-kungen Konstantin och Anna-Maria var faktiskt drottning i Grekland mellan 1964 och 1974. Konstantin i sin tur har en syster som heter Sofia. Hon är gift med den abdikerade kungen av – jajamensan – Spanien. Och på det sättet är det svenska och det spanska kungahuset ingift släkt.

Kanske några minuter du aldrig får igen av ditt liv och kunskap du aldrig kommer att ha nytta av men en lite förklaring till mitt rojalistiska intresse när du nu ska få följa med mig ner för trapporna till underjorden under det kungliga slottet i Stockholm.

Vagnhallen på Livrustkammaren

Vi började vårt besök en våning ner i vagnhallen. Det är dunkelt här nere och vagnarna som visas upp är effektfullt ljussatta.

Det är imponerande skapelser och omgivningarna i källarvalven gör det extra effektfullt. För mig som historieintresserad är det riktigt häftigt att se dessa vagnar på riktigt som jag tidigare bara har sett på målningar i historieböckerna från skoltiden. Jag hade faktiskt inte ens en aning om att flera av dessa vagnar fanns kvar på riktigt.

Det är en svindlande tanke att tänka att Gustav III i egen hög person satt foten på det lilla trappsteget och hoppat upp i vagnen som inte ser ut att ha så värst sköna säten.

Monarkins makt under 500 år

Livrustkammaren är Sveriges äldsta museum. Vissa utställningar varierar över tid men vissa består längre. En av dem är Livrustkammarens basutställning som sedan juni 2019 är en utställning om monarkins makt under 500 år. Från Vasatiden 1521 till monarkin i demokratins tidevarv och dagens datum. Och det är här ni hittar mig med stora ögon och öppen mun under stora delar av den dryga timmen vi befinner oss på museet.

Gustav III och Sofia Magdalenas bröllopskläder

I glasmontrar visas kläder som burits av de olika regenterna upp. Och här snackar vi stort för en kunga- och historiefantast. Det är inte utan att Andreas nog tycker att jag är lite knäpp när jag utbrister:

-Åh har du sett, detta är Gustav III:s eller det här är Karl XII:s innan jag ens så mycket som lagt en blick på de beskrivande texterna.

Till vänster Karl XII:S kläder och till höger bland annat masken och kläder från den ödesdigra kvällen då Gustav III på skjuten på maskeradbalen

Som exempel finns masken som Gustav III bar den kvällen han blev skjuten så illa att han dog tretton dagar senare. Och att se en rustning som en gång burits av Gustav Vasa, hallå. Hur coolt?

Det allra viktigaste från 1995

Ändå är det inget av allt det där som påverkar mig lika mycket som den blåa skapelse jag hittar i det innersta rummet. Kronprinsessan Victoria var fyra månader och två dagar gammal när jag själv såg dagens ljus i november 1977. Och därmed har vi alltid delat födelseår. Jag har följt hennes arbete med stor respekt, väl medveten om hur betungande jag själv skulle känt det att vid de olika åldrarna tagit mig an de uppdrag som varit hennes.

Den 14 juli 1995 fyllde kronprinsessan 18 år. Fyra månader och två dagar senare gjorde jag detsamma. Själv firade jag med att klippa av mig mitt långa hår och premiär-besöka en av stadens populäraste nattklubbar.

För Victoria såg det lite annorlunda ut. Och jag minns att jag såg hennes tal inför hela det officiella Sverige samt kungen och drottningen i Rikssalen på Stockholms slott. Iklädd just den där blå skapelsen som finns framför mig i Livrustkammaren.

Några år senare analyserade jag talet sönder och samman vid min kurs i retorik vid Linnéuniversitetet. Det finns alltså en helt naturlig förklaring till att jag mer eller mindre kan hela talet utantill.

Det enda som fortfarande är i bruk

Det är en imponerande samling som visas upp i Livrustkammaren. Flera delar är också interaktiva på olika sätt.

Och den enorma bredden av föremål förklaras kanske på bästa sätt genom dessa två bilder.

Till vänster ser ni den linneduk som änkedrottning Maria Eleonora förvarade Gustav II Adolfs hjärta i efter hans död den 6 november 1632 i Slaget vid Lützen. Det är både lite makabert och galet att kungens hjärta legat i just denna linneduken och att det är Gustav II Adolfs blod vi ser.

Till höger Karl XI:s vagga beställd till den lille prinsen 1655. Tillika det enda föremål i hela Livrustkammaren som fortfarande används. Senast vid prinsessan Estelles dop 2012 då det endast är tronföljare som får använda vaggan.

Sveriges kungliga historia i en liten ask

Jag kan inte lova att du kommer att älska Livrustkammaren lika mycket som jag. Men jag önskar av hela mitt hjärta att du känner bara en bråkdel av den eufori jag kände. Det är nämligen en alldeles särskilt härlig känsla.

Vill du också göra ett besök. Titta in på museets egen hemsida för de senaste detaljerna om utställningar och öppettider.

Lite mer att läsa på Lite mera rosa

Höstweekend – hit åker du för en härlig helg

6 september, 2020

Så snart augusti månads andra halva blir ett faktum i kalendern börjar känslan smyga sig på. Är det inte dags att börja blicka framåt inför hösten och en härlig höstweekend? Mitt självklara svar är ja! För det enda som är härligare än att planera en höstweekend är ju faktiskt att resa iväg på den. Hit åker du för en härlig helg om jag får bestämma.

Vildmarkshotellet i Kolmården

Nu har jag förvisso besökt Vildmarkshotellet på vår och sommar men jag skulle gärna åka tillbaka. Och det besöket får gärna vara en härlig höstweekend. Det känns på något sätt som att Vildmarkshotellets rustika inredning och känsla skulle passa väldigt bra med naturen i höstskrud.

Vildmarkshotellet ligger vägg i vägg med Kolmårdens djurpark med magiskt vackra vandringsstråk som börjar precis utanför dörren. Här kan du läsa mer om vår vandring på Marmorbruksleden som vi gick i somras. Den leden går precis förbi Vildmarkshotellet och vi valde att stanna till för lunch på hotellet.

Här kan du läsa mer:: Marmorbruksleden – vandring med det lilla extra.

Vildmarkshotellet har även en härlig spaavdelning i två våningar med en lugnare del med bubbelpooler och en lite mer barnvänlig del som inbjuder till lite mer aktivitet. Här hittar du också utomhuspoolen. Barn är välkomna i spaet dagtid. Kvällspasset är reserverat för de vuxna.

Åker du till Vildmarkshotellet med barn finns det också mängder med familjeaktiviteter. Allt ifrån Bamseteater till minidisco och aktivitetsrum. Vildmarkshotellet passar lika bra för vuxna som för barn.

Här kan du läsa mer:: Vildmarkshotellet – ett hotell för hela familjen

Slottsweekend på Husby säteri

Jag kan inte nog understryka hur magiskt det är på Husby säteri. En mil söder om Söderköping vid St Annas skärgård ligger det lilla slottet från 1795. Här väljer du om du vill bo i en av slottets fem sviter eller i de nybyggda hotellrummen i annexen. Men oavsett kan du alltid starta din vistelse i relaxavdelningen.

Till kvällen njuter du sedan av en makalös slottsmiddag i de vackra salarna. Allt medan mörkret lägger sig över ägorna. Titta noga. Kanske ser du någon av de där lamporna som sägs vara tända i allén ner emot Carl Filip von Schwerins grav? von Schwerin var slottsherre på 1700-talet och älskade sitt Husby. Och det sägs att det är han som går igen på ägorna när det händer märkliga saker.

Och ser du lamporna ska du veta att det nog är den gamle slottsherren som är i farten. Några lampor finns det nämligen inte i allén.

Här kan du läsa mer:: En natt helt ensamma på Husby säteri

Höstweekend på Stallmästaregården

En plats jag faktiskt besökt i den vackraste höstskrud är Stallmästaregården i Stockholm. Hotellet är beläget precis intill Hagaparken, centralt men ändå som i en egen oas. Här unnade jag och min vän Fia oss en staycation i oktober 2019. Och vi kan ha prickat in höstens vackraste dag.

Stallmästaregårdens omgivningar inbjuder till höstmys. Här äter du middag med utsikt över Brunnsviken eller slår dig ner med valfri inomhusaktivitet i någon av alla myshörnor på hotellet.

Och även om det är svårt att slita sig från hotellet kan jag varmt rekommendera en promenad i Hagaparken. Hoppas att du har lika enastående tur med vädret som vi hade denna kalla och krispiga höstmorgon.

Här kan du läsa mer: Staycation på Stallmästaregården

Grand hotell Saltsjöbaden

Grand hotell Saltsjöbaden har sin historia. Redan 1892 börjar huset byggas och året efter är det dags för invigning. Ingen mindre än dåvarande kungen Oscar II lade första stenen vid bygget. Och nu kan du få äran att njuta av en härlig middag eller en avkopplande stund i spaet i dessa vackra och anrika lokaler.

Omgivningarna runt Saltsjöbaden precis vid havet stavas lugn och harmoni. Det ligger ett stenkast från Stockholm men så långt ifrån stressen du kan komma.

Och även om det kan vara svårt tycker jag att du ska slita dig ifrån hotellet och ta en tur ner till vattnet och Holmen kök & bar för att avnjuta något gott att äta eller dricka. Bokstavligt talat på vattnet.

Juni sommaren 2021 och en drömstart

Norr om polcirkeln för första gången

Juni blir juli i Borås och på Nääs fabriker

Nääs fabriker

Östergötlandsnjut, goda vänner och nya möten

Fenomenmagasin och Stockholmsbesök

Mot Västmanland och glass via slott

Tre favoriter i en smäll – vandring, slott och fika

Augusti – sommaren 2021

Egodag i Vadstena

Privat visning av Bjärka Säby

Victoria Towers och Gröna Lund

Mot Harstena och den sista fina sommardagen 2021

Så blir det nog äntligen dags att resa igen

Tack för allt sommaren 2021

Vasamuseet – en 333 år gammal ögonblicksbild

Kan vi skriva in i lagen att det måste besökas?

Historien, färden och detaljerna

Att besöka Vasamuseet för både vuxna och barn

Det var så nära att inget fanns

Så. Hur stort är Vasaskeppet?

Att besöka Vasamuseet – allt du behöver veta inför ditt besök

At Six Stockholm – bankkontoret som blev lyxhotell

Vi checkar in i juniorsviten

Så vad är det som ger stjärnorna?

Frukosten på At Six

Helhetsbetyget At Six

Det är detaljerna som gör det

Se och uppleva i Kiruna med omnejd på fyra dagar

Kiruna dag ett – och det blev afton och morgon midsommarafton 2021

Best Western Arctic Eden Kiruna

Kiruna kyrka

Nya Kiruna

Café Safari (numera stängt och rivet)

Jukkasjärvi och resterna av ett ishotell

Jukkasjärvi kyrka

Rymdbasen Esrange

Midnattssolen på Luossavaratoppen när det blev midsommarafton 2021

Kiruna dag två – om det oväntade mötet med Lapporten

E10 – kanske Sveriges vackraste väg?

Abisko och Lapporten – det första ögonkastet

Silverfallet och ännu mera Lapporten

Ännu en vacker utsiktsplats över Lapporten

Mot Riksgränsen förbi Sveriges godast våffla?

Kiruna dag tre – Kebnekaise, Empes och Dundret

Nikkaloukta – vid foten av Sveriges tak

Empes – Kirunas mest klassiska hak

Malmberget

Gällivare

Spis – vandrarhem, butik och restaurang i Kiruna

Att se och uppleva i Kiruna på fyra dagar

Alla vägar bär till Ästad vingård – till slut

Ästad vingård – spa, mat och vin

Ästad gård blir Ästad vingård

Sinnenas spa – en spaupplevelse för dina sinnen

Inomhusdelen på Sinnenas spa

Furu och Eld

Regn och Sjö

Skog – min favorit

Spaträdgården på Sinnenas spa

Källdammarna

Undervattensbastun

Kvarnbäcksbastun

Ångbastun

Boende på Ästad Vingård

Hotellrummen

Mat på Ästad Vingård

Lite mer att läsa på Lite mera rosa

Så tacksam att ha fått uppleva en övernattning på Stenkullens värdshus

Snusfabrikören som byggde Stenkullen

E4:an klyver trädgården i två delar

Rundtur på Stenkullens värdshus och hotell

Hemliga rummet på vinden

En våning ner och minnen från åren som gått

Andarna på Stenkullens värdshus – finns de?

Stenkullens värdshus och hotell – allt annat än övergivet

Mer om Hotell Stenkullen

Januari

Andra halvan av januari på hemmaplan

Månadens mest lästa inlägg på bloggen var:Koppla ditt betalkort till Eurobonus

Månadens mest lästa inlägg på bloggen var:
Koppla ditt betalkort till Eurobonus

Månadens mest lästa inlägg på bloggen var:
Maten jag skulle kunna åka tillbaka till en plats bara för att få äta en gång till

Månadens mest lästa inlägg på bloggen var:
En natt helt ensamma på Husby säteri

Månadens mest lästa inlägg på bloggen var:
Tre kortare vandringar i Östergötland

Månadens mest lästa inlägg på bloggen var:
Sveriges bästa glass landskap för landskap

Månadens mest lästa inlägg på bloggen var:
Uskavi kalkbrott – en dold pärla i Västmanland

Månadens mest lästa inlägg på bloggen var återigen:
Sveriges bästa glass – landskap för landskap

Månadens mest lästa inlägg på bloggen var nu tillbaka på:
Uskavi kalkbrott – en dold pärla i Västmanland

Månadens mest lästa inlägg på bloggen var:
Att vandra på Omberg – allt du behöver veta inför din vandring och lite till

Månadens mest lästa inlägg på bloggen var en favorit i repris:
Att vandra på Omberg – allt du behöver veta inför din vandring och lite till

Månadens mest lästa inlägg på bloggen var för tredje månaden i rad:
Att vandra på Omberg – allt du behöver veta inför din vandring och lite till