Meny
Reseberättelser / Reseinspiration / Resor / Svenska resmål

Se och uppleva i Kiruna med omnejd – 18 tips för din resa

Det var inte en sedan länge planerad resa när vi klev på planet för vår första flygning på ett och ett halvt år. Dagen var dagen innan midsommar och rutten var Arlanda – Kiruna. Och vi hade spontant någon vecka tidigare bokat. Varför? För att det sedan jag var liten flicka stått en punkt högst upp på min bucketlist – att se midnattssolen. Så kom det sig att vi spenderade fyra dagar i Kiruna vid midsommar 2021. Här här mina bästa tips på vad du kan se och uppleva i Kiruna med omnejd om du är där.

Vandringsskorna fanns med i packningen men kom att inte användas. Galet kan tyckas. Men denna första gång ovanför polcirkeln för oss båda fokuserade vi på att se så mycket som möjligt för att sedan veta vad vi vill komma tillbaka till för att se mer av eller göra mer av. För tillbaka kommer vi. Det var ren och skär kärlek vid första ögonkastet mellan mig och Lappland.

Men innan ni får följa med på våra fyra dagar här uppe i norr måste jag slå ett slag för enkelheten och närheten till allt. Jag hade en egenpåhittade verklighet gällande att det är mycket som är otillgängligt här uppe. Platser som Nikkaluokta och Abisko såg jag framför mig att man skulle behöva snöskor för att ta sig till även när det stod juni i kalendern, jag kunde inte haft mer fel och det är något jag tar med mig.

Se och uppleva i Kiruna med omnejd på fyra dagar

Kiruna dag ett – och det blev afton och morgon midsommarafton 2021

Slänger mig med lite citat från bibeln såhär men det var inte utan att man blev lite religiös på kuppen. Vi landade i Kiruna på förmiddagen runt 10 och hämtade ut vår hyrbil. Och när jag säger hyrbil så är det något jag varmt kan rekommendera om du ska besöka Kiruna. Inte för att staden i sig är så stor men för att du om du vill se trakterna runt om gör det väldigt bra och fritt från en bil. Rekommenderas starkt.

Best Western Arctic Eden Kiruna

Hotellvalet föll inte på det klassiska Scandic Ferrum utan på Best Western Arctic Eden. En ombyggd skola som man lyckats göra om till ett riktigt mysigt hotell med härlig genuin inredning. Hotellet är under fortsatt renovering, något vi märkte när vi vaknade upp på midsommardagens morgon och var glada att vi inte hade haft något blodigt firande dagen innan.

Vi startade vår vistelse i Lappland med något så genuint som thaimat till lunch. Precis vid vårt hotell och som en del av det konceptet låg nämligen Thai Arctic Eden. Riktigt gott och ganska exotiskt att äta thaimat med utsikt över snötäckta fjäll i fjärran.

Men även hotellets egen restaurang kan varmt rekommenderas. Vi testade både den mysiga uteserveringen och pizza och a la carte inne i reustaurangen. Best Western Arctic Eden rekommenderas verkligen när du är i Kiruna.

Kiruna kyrka

Efter lunch begav vi oss på upptäcktsfärd till fots i Kiruna. Tipsen sa mig att Kiruna kyrka skulle vara något alldeles särskilt, och visst var det så. En träskapelse som ligger vackert i en naturpark. Byggd mellan 1909 och 1912 i trä inspirerad av norska stavkyrkor.

Hjalmar Lundbohm som var LKAB:s disponent låg bakom idén och kyrkan skulle bli en samlingsplats för staden, inte bara det kyrkliga. Och jag tycker man känner av det än idag. Det allra mest spännande i skrivande stund är att kyrkan nu måste flyttas och hur det projektet ska gå till kan jag nästan inte ens tänka på. Men det ska tydligen var möjligt.

Nya Kiruna

För faktum är ju att stora delar av Kiruna om bara något år inte finns mer så som det ser ut idag. Kiruna centrum har redan börjat flyttas. Stadshuset är på plats och landmärket i form av den stora klockan som stod vid det gamla stadshuset är flyttat. Intill stadshuset byggs nu ett helt nytt centrum. Scandichuset dit Ferrum ska flytta är klart i alla fall på ytan. Vissa saker bygger man nytt, så som hotellet. Andra måste såklart flyttas av kulturhistoriska skäl, såsom kyrkan.

Flytten och varför den sker är en historia för sig men det handlar så klart om att LKAB:s gruva ska expandera och att det helt enkelt inte lägre är säkert att ha byggnaderna så nära. En fin del av Kiruna som vi besökte sista dagen är Gruvstadsparken, den ligger på platsen där det gamla stadshuset låg och kommer att förändras i takt med staden till dess att marken helt ingår i LKAB:s gruvområde.

Café Safari

Vi hade inte mer än landat i Kiruna men var ändå helt tagna och beslutade oss för att en fika för att samla ihop oss var på sin plats. Café Safari blev det mysiga alternativet och deras egen punchrulle passade denna bloggen lite extra.

Jukkasjärvi och resterna av ett ishotell

På frågan om vad jag inte fick missa i Kiruna med omnejd var svaret i flera fall – Ishotellet. Det riktiga ishotellet är ju av förklarliga skäl smält vid denna tiden men Ishotellet 365 är öppet året runt. Utom just 2021 då. Och även 2020. Dessa två väldigt speciella år har man valt att stänga under en period från april till första juli och vi var ju som bekant där i juni. Så där man normalt kan gå in och känna på känslan var det stängt. Istället beundrade vi Torne älv och vad som bokstavligt talat var kvar av ishotellet. Fint det också på något sätt.

Jukkasjärvi kyrka

Ett annat tips som kom från flera som väl känner mig lite också, var Jukkasjärvi kyrka. Det är den äldsta bevarade kyrkan i Lappland. Kyrkan uppfördes 1607–1608 och färdigställdes 1785. När vi var där var kyrkan stängd men omgivningarna var väl värda ett besök. Precis intill kyrkan ligger ocskå Sámi open-air museum som tyvärr också var stängt vid vårt besök.

Rymdbasen Esrange

Något jag inte kände till innan men som vi passade på att besöka när vi var i Jukkasjärvi var Rymdbasen Esrange. Sveriges enda rymdbas. Den ägs av Svenska rymdaktiebolaget och sänder varje år upp ett flertal sondraketer och ballonger.

Och bara att åka hit är lite av ett äventyr. När vi närmar oss möts vi av varningsskyltar, vid uppskjutningar rör man sig inte hur som helst i detta område. Men någon uppskjutning verkar inte vara på gång här och vi kan helt ensamma ta oss till det lilla informationscentret som finn utanför basen.

Vi var inte här så lång tid men jag fick lära mig mängder av nya saker kring vad det är som verkligen händer där ute i rymden och hur mycket vår verksamhet i rymden faktiskt hjälper oss i vår vardag. Det är något speciellt med att vara så nära en riktig rymdbas.

Midnattssolen på Luossavaratoppen när det blev midsommarafton 2021

Jag har många gånger sagt ganska självsäkert att midnattssolen är lättare att fånga än norrskenet. Vad jag inte tänkt på då var moln. Komiskt va? Vi fick väldigt fint väder vår helg i Kiruna men molnen var ändå ett orosmolm varje natt. Väderleksprognosen lovade oss inte sol någon natt. Vi valde ändå att stanna uppe första natten för att uppleva midsommaraftons första timmar i midnattssolens sken. Moln eller ej.

Och såhär i efterhand blev det precis så underbart som jag hade tänkt mig. Det var förvisso moln men midnattssolens ljus går ändå inte att bortse ifrån.

Det var en mäktig upplevelse som jag gärna upplever igen och det surrealistiska i att i i totalt dagsljus inse att klockan är halv ett på natten ställer verkligen till det för verklighetsuppfattningen.

Kiruna dag två – om det oväntade mötet med Lapporten

Jag nämnde redan i inledningen att allt var mycket mer tillgängligt än vad jag hade trott. Och dag två kommer vi till det kanske bästa exemplet på det.

Dag två hade vi bestämt oss för att ta bilen och åka E10 mot Riksgränsen. På den vägen visste jag att jag skulle få stå öga mot öga med en av de platser jag så länge velat se. Lapporten. Och jag tog en av mina fellow resebloggare till hjälp för att ta reda på bästa platsen för att se den. Daniel Ryden på dryden.se har ju varit på plats tidigare och tagit de mest magiska bilder på det.

E10 – kanske Sveriges vackraste väg?

Egentligen skulle jag kunna åka E10 fram och tillbaka helt utan att kliva ur. Vägen och vyerna är mödan värd alla dagar i veckan. E10 går längs med Torneträsk och du har ständigt de snötäckta fjälltopparna i horisonten.

Torneträsk är Sveriges sjunde (eller sjätte, beroende på hur man räknar) största sjö, Sveriges näst djupaste sjö och Skandinaviens största fjällsjö. Längs med sjön och bredvid E10 går också Malmbanan, den gamla järnvägen som fraktat malm mellan Luleå och Narvik, en av världens äldsta malmjärnvägar.

Längs med hela vägen finns det gott om parkeringsplatser att stanna vid och njuta av utsikten.

Abisko och Lapporten – det första ögonkastet

Första stoppet för dagen skulle så ändå bli Abisko och STF:s fjällstation. Den där platsen jag ju trodde att jag skulle behöva snöskor för att nå. Så är då inte fallet.

Abisko fjällstation ligger precis intill E10 och detta är också utgången för mycket vandring, inte minst för Abisko nationalpark och även Kungsleden. Entrén till den är en typisk sådan sak som bara plötsligt dök upp precis intill vägen och som också var mycket mycket mindre än vad jag hade föreställt mig.

Vi parkerar och ska ta oss in för lunch på fjällstationen men av någon anledning så vänder jag mig om och blickar bakåt och där blir jag stående med öppen mun och stammande.

” Men är det inte, är det inte?” Där låg den. Lapporten. Lite som på andra sidan gatan. På samma sätt som Abisko fjällstation hade jag trott att en vy över Lapporten var något man skulle behöva anstränga sig för att få syn på. Kanske hade jag också trott att jag sakta skulle närma mig den där vyn som jag så länge skulle vilja se. Inte se den på andra sidan vägen. Sedan visade det sig att det var en mil bort, men det kändes absolut inte så.

Efter den första chocken slog vi oss ner för lunch på fjällstationen för lite lunch – jag ser verkligen fram emot att återkomma hit. Men då med vandringsfokus.

Silverfallet och ännu mera Lapporten

Nästa stopp som jag fick tips av från många var Silverfallet.

Väldigt tillgängligt precis intill E10 vid Björkliden ligger det. Och du hinner inte mer än öppna dörren på bilen förrän du hör dånet från det forsande vattnet.

Stanna vid parkeringsfickan till höger om vägskylten Rakkasjohka. Rakkasjohkas är namnet på vattendraget som här mynnar ut i Torneträsk via vattenfallet Silverfallet.

Via en stenig stig når du en liten strand med klappersten och även här har man en vacker utsikt över Lapporten. Men missa inte heller de små avsatserna som ger fina vyer över fallet på vägen ner. En bit ner finns en bro där det hänger flera hänglås a la Pont des Arts i Paris. Och det kan inte bli mer passande. Rakkasjohka betyder nämligen Kärleksbäcken på Samiska.

Ännu en vacker utsiktsplats över Lapporten

En plats som ligger strax bortom Björkliden ger om möjligt ännu bättre vy över Lapporten. Leta efter skyltning mot Rallarkyrkogård / Tornehamn. Stanna till och ta en 100 meters promenad från parkering ner till en liten vik. É voila här har vi hur jag trodde att jag skulle se Lapporten första gången.  

Hitta hit: kartan öppnas i google maps

Mot Riksgränsen förbi Sveriges godast våffla?

Vi fortsatte sedan vägen mot Riksgränsen och vyerna var M.A.G.I.S.K.A. På vägen åkte vi även förbi leden mot ett bekant namn Låktatjokko fjällstation. Här ska de har galet goda våfflor. I alla fall om man ska tro mina tipsare när jag inför Våffeldagen listade Sveriges godaste våfflor.

Bara en stund senare når vi Riksgränsen, en sömnig liten ort där man normalt brukar kunna åka skidor vid midsommar. Men detta året är inte som alla andra år och anläggningen är stängd. Riksgränsen sover. Vi stannar till på ICA-affären och köper en glass. Sedan vänder vi och styr kosan tillbaka till Kiruna.

E10 är verkligen i sig värd resan och på väg tillbaka så känns det under vissa delar som vi har den allra vackraste utsikten över Lapporten.

Kiruna dag tre – Kebnekaise, Empes och Dundret

Dag tre var lite av ett oskrivet blad. Nikkaloukta stod på önskelistan men sedan fanns alla möjligheter

Nikkaloukta – vid foten av Sveriges tak

Vi styr kosan mot Sveriges tak och åker vägen mot Nikkaloukta. Nikkaloukta fjällstation är starten där du börjar vandringen mot Sveriges högsta berg Kebnekaise. Och vägen mot Nikkaloukta ger de allra vackraste vyer över Kebnekaisemassivet. En bit innan Nikkaloukta stannade vi bilen vid en parkeringsficka. Tystnaden var öronbedövande. Kanske det vackraste jag någonsin sett.

Att bestiga Kebnekaise har inte stått på min bucketlist hittills men efter att ha besökt platsen där hela vandringen startar så börjar den bli lite av en bubblare.

Här vid Nikkaloukta kan du uppleva flera saker även om du inte ska bestiga Kebnekaise. Bland annat kan du ta en båtfärd med vackra vyer över Kebnekaise.

Empes – Kirunas mest klassiska hak

För lunch valde vi att åka tillbaka till Kiruna och käka på ett av Kirunas mest klassiska hak – Empes. Ett av Sveriges äldsta gatukök. Här har serverats mat i 70 år. Men precis som resten av Kiruna stadskärna så kommer även Empes inom kort flyttas. Men just idag ligger det kvar där det alltid legat och serverade en klassisk burgare precis som de alltid gjort.

Min första kontakt med Empes fick jag dock genom något helt annat, nämligen genom Laxtons spökjakter. Det är valfritt vad man tror om det, men tycker man att det är ett spännande ämne så finns det att se mer av här.

Malmberget

Resan började närmar sig sitt slut och vi hade en eftermiddag kvar. Den sista eftermiddagen valde vi att åka E10 österut mot Gällivare.

Det blev en kort visit som började i Malmberget. Fokus på stadsflytten är just nu mycket på Kiruna. Men en stadsflytt som pågått mycket längre än Kirunas är Malmbergets. Malmberget är idag en spökstad. Gruvan har delat staden i två delar där ett djupt hål ligger synligt i mitten. Här rivs husen bredvid hus som fortfarande är bebodda. Den gamla kåkstaden som visar hur Malmberget en gång såg ut ligger kvar precis intill ett övergivet hus.

Malmberget behöver besökas innan det försvinner.

Gällivare

Malmberget flyttas nu till grannstaden Gällivare. Och här blev det en snabb visit upp på Dundret med utsikt över hela staden.

Spis – vandrarhem, butik och restaurang i Kiruna

Efter en intensiv dag med många mil i bilen, vägen till och från Gällivare kändes oändlig, landade vi Spis. Ryktet sa att det skulle vara bra och även om vi inte skulle äta ville vi göra ett besök. Det ser inte mycket ut för världen på utsidan men det har jag lärt mig vid detta laget att det ska man inte luras av. Ingången till restaurangen är som in i en trappuppgång. Och det är också är hur hittar hotellet och vandrarhemmet. Receptionen finns i restaurangens lobby och butiken är som en del av restaurangen. Vi slog oss ner för ett glas bubbel och en drink i den härliga miljön.

Spis har också hand om flygplatsrestaurangen i Kiruna och gör det med den äran kan jag säga. Riktigt bra och prisvärd mat. Inte ofta man hittar det på en flygplats.

Att se och uppleva i Kiruna på fyra dagar

Jag ska inte på något sätt utge detta för en komplett lista för vad du ska se och uppleva i Kiruna. Men det är banne mig en bra bit på vägen. Personligen känner jag att det är så mycket jag skulle vilja fördjupa mig i och uppleva mer av men med denna listan får man en bra överblick av vad Kiruna och området runt om har att erbjuda.

Vi avslutade våra dagar här i Kiruna med att besöka Gruvstadsparken och titta vid utsiktsplatsen över gruvan som nu sakta tar över allt mer av det som tidigare var Kiruna. Det blir oerhört tydligt med de avstängda vägarna och stängslen som markerar där det inte längre är säkert att gå.

Jag hoppas komma tillbaka snart – men skulle det ta längre tid än jag hoppas så är jag glad att jag har fått uppleva det som är Kiruna idag. Och ska jag utse något ögonblick, förutom midnattssolen som liksom var det som gjorde resan komplett så är det nog ändå detta. Något jag gärna ville uppleva men som inte är så lätt att beställa.

Stort tack för underbara dagar. Kiruna vi kommer tillbaka.

1 Comment

  • FREEDOMtravel
    14 juli, 2021 at 09:10

    Intressant! Jag besökte Kiruna för sisådär 30 år sedan. Besökte gruvan och Esrange. Men ett nytt besök skulle inte skada! Fint inlägg!

    Reply

Leave a Reply