Authentic.
  • Om & Kontakt
    • Om
    • Kontakt
  • Jobba med mig
    • Syns i mina kanaler
    • Digital affärsutveckling i Sociala medier
    • Social Media Management
  • Resor
    • Asien
      • Dubai
      • Singapore
      • Sri Lanka
      • Thailand
    • Europa
      • Belgien
      • Danmark
      • Estland
      • Finland
      • Frankrike
      • Grekland
      • Italien
      • Spanien
      • Turkiet
    • Nordamerika
      • USA
    • Svenska resmål
      • Blekinge
      • Bohuslän
      • Halland
      • Härjedalen
      • Lappland
      • Närke
      • Skåne
      • Småland
      • Sörmland
      • Uppland
      • Värmland
      • Västergötland
      • Västmanland
      • Öland
      • Östergötland
    • Samla bonuspoäng
    • Hotelltips
    • Sparesor
    • Kryssning
    • Skrivresor
    • Unika boenden
    • Vandring
  • Personligt
    • Vardagsfunderingar
    • Hälsoångest
    • Flygrädsla
  • Östergötland
    • Vandringsleder i Östergötland
  • Webbutik
lite mera rosa
lite mera rosa
  • Om & Kontakt
    • Om
    • Kontakt
  • Jobba med mig
    • Syns i mina kanaler
    • Digital affärsutveckling i Sociala medier
    • Social Media Management
  • Resor
    • Asien
      • Dubai
      • Singapore
      • Sri Lanka
      • Thailand
    • Europa
      • Belgien
      • Danmark
      • Estland
      • Finland
      • Frankrike
      • Grekland
      • Italien
      • Spanien
      • Turkiet
    • Nordamerika
      • USA
    • Svenska resmål
      • Blekinge
      • Bohuslän
      • Halland
      • Härjedalen
      • Lappland
      • Närke
      • Skåne
      • Småland
      • Sörmland
      • Uppland
      • Värmland
      • Västergötland
      • Västmanland
      • Öland
      • Östergötland
    • Samla bonuspoäng
    • Hotelltips
    • Sparesor
    • Kryssning
    • Skrivresor
    • Unika boenden
    • Vandring
  • Personligt
    • Vardagsfunderingar
    • Hälsoångest
    • Flygrädsla
  • Östergötland
    • Vandringsleder i Östergötland
  • Webbutik

Vardagsfunderingar

141 posts

Vardagsfunderingar.

Allt det där som inte nödvändigtvis handlar om resande eller upplevelser men som kommer direkt från hjärtat, från mig till dig.

  • Personligt
  • Vardagsfunderingar

Nya saker i mitt liv som jag kan ”tacka” Corona för

  • 13 maj, 2020
Nya saker i mitt liv

Jag vet inte om det är rätt att säga att jag kan tacka Corona för något. Men jag försöker ofta se det positiva i allt jag kan. Jag gör det med respekt för alla som på ett eller annat sätt drabbats av pandemin som har världen i sitt grepp. Men tar man ett steg tillbaka och ser på sitt liv och sin vardag så tror jag att vi är många som kan hitta saker vi gör eller känner som vi inte gjort eller känt om inte Corona hade funnits och som faktiskt är positiva.

Och jag är inte ensam. Fler och fler tankar i dessa banor börjar dyka upp hos dem som likt mig kände sig vingklippta i pandemins framfart. Jag gläds åt Lina Skandevalls underbara uppdateringar på Instagram om stressen som blivit ett lugn. Och Towe på Comeflywithme.se skrev för en tid sedan ett inlägg mycket likt mitt eget som då låg och gottade till sig i de sista raderna.

Nya saker i mitt liv

Tid

Detta reflekterade jag över på Instagram för någon vecka sedan. Jag gillar verkligen mitt jobb och har mycket sällan söndagsångest. Däremot kan jag ganska ofta känna en stress över att helgen har gått för fort och för att jag inte har hunnit allt det jag vill. Det gör jag inte längre. Istället känns det som att jag har fått tid av hela situationen. Jag hinner både tänka och tala till punkt. Hinner färdigställa saker jag påbörjar och de jag har påbörjat sedan länge. Jag hinner ta den där promenaden. Jag hinner skriva det där blogginlägget. Nu är min stora förhoppning att jag lär mig något av detta och tar det med mig.

STF

Jag har länge tänk att jag skulle bli medlem i STF – Svenska Turistföreningen. Men ni vet hur det är. Det blir inte av. Nu läste jag att även de har drabbats hårt och är nära kollaps. Ett medlemskap var inte bara något jag kunde ha nytta av. Föreningen behövde mig. Och jag fick äntligen tummen ur.

Våfflor gånger tre

Vi har varit duktiga på att ha med oss matlådor ganska länge nu. Vi har aktivt valt att inte äta ute för att spara pengar till resor. Nu ser världen annorlunda ut och vi vill fortfarande inte slösa. Däremot vill vi stötta våra lokala restauranger och näringsidkare. En av mina favoritrestauranger Melins café serverar våfflor to die for och inte mindre än tre gånger de senaste två månaderna har jag njutit av dessa. På våffeldagen blev det en efterrättsvåffla och därefter matvåfflor till lunch.

Eller som en kollega till mig sa. Äntligen är det ok att vara för lat för att laga mat.

Naturkartan och vandring

Det senaste tillskottet i mitt app-bibliotek är Naturkartan. I den hittar man naturreservat och vandringsleder i hela Sverige. Och tack vare den har jag hittat vandringsleder jag aldrig tidigare hört talas om.

Vi kommer aldrig att bli några skogsmullar men lite hooked på vandring har vi allt blivit.

Sommarens reseplanering

Förutsatt att vi inte rekommenderas stanna hemma helt i vår egen sjukvårdsregion under sommaren så kommer vi att röra oss inom Sveriges gränser och då kommer vi som det ser ut att röra oss norrut. Och jag hoppas så innerligt att resan vi börjat planera, börjat göra noteringar om och sätta ut pluttar i Googlemaps kommer bli av.

Inget ont som inte för något gott med sig

Jag hoppas och tror att vi kommer stärkta ur denna kris. Och inte bara det. Jag tror vi kommer att gå förändrade in i en ny framtid. Och vet ni vad? Jag tror att jag kommer att komma överens med den framtiden också.


Missa inte nästa inlägg. Följ mig gärna på Instagram eller på Facebook för fler bilder och tankar. Klicka bara på ikonerna här nedan. Tack för att du läser mina tankar.


Mer att läsa på Lite mera rosa

  • Skrivmaskin på Clarion Collection Hotel Borgen
    Veckans lite mera rosa #5 2025 – om Home hotel, Hjortviken och Hjärtansdagen
  • 3 tips på hur jag hanterar oxveckorna
    Veckans lite mera rosa #3 2025 – 3 tips på hur jag hanterar oxveckorna
  • Cornelia Tonéri och mina tre jobb
    Veckans lite mera rosa #2 2025 – om mina tre jobb
Share
  • Personligt
  • Vardagsfunderingar

Om dagarna som går som kallas livet

  • 7 maj, 2020
Dagarna som går som kallas livet - Nora

Meningen med livet är livet. Citatet står Ellen Key för. Svensk författare som spenderade sista delen av sitt liv i sitt hus vid foten av Omberg. Det är dagarna som går som kallas livet är ett annat känt ordspråk. Vem som ligger bakom det är jag dock lite osäker på. Jag är dock säker på en sak. Att det är sant och att det i alla fall för mig har blivit tydligare i dessa tider.

Det räcker att blicka tillbaka en lite dryg månad i kalendern för att hitta ett helt annat liv. När jag gick in i mars månad gjorde jag det i lugnet på Husby säteri. Jag har för vana att skriva med blyerts i översiktsplaneringen i min analoga kalender och resultatet av det är att jag nu har kunnat radera alla planer. Bokstavligt talat. Men jag vet att varje helg var fullbokad i hela mars och i stort sett hela april. Och jag gillade det. Också.

Av alla planer blev en verklighet

Av alla dessa planer gjorde vi verklighet av en. Helgen med barnen på Vildmarkshotellet i Kolmården. Och vi fick en sagolikt härlig vistelse där. Istället för allt annat har vi hållit oss inom länet, inom den egna sjukvårdsregionen. Vi har inte alls bara suttit hemma, för barnens skull och för vår skull har vi hittat på saker. Saker som annars inte hade fått ta plats. Som inte är storslagna. Saker som inte kostar en massa pengar. Saker som är underbara att fylla dagarna med. Dagarna som går som kallas livet.

Det finns flera saker som jag hoppas ta med mig ur denna krisen. Jag är ganska säker på att jag aldrig mer kommer att ta för givet att kunna resa igen. Kommer inte börja planera nästa resa under tiden jag är på den nuvarande. Jag ska njuta till fullo av nuet istället för att bara blicka framåt. Och så vill jag bli bättre på att uppskatta livet. Dagarna som går. Som inte innehåller något speciellt eller kanske bara innehåller något lite speciellt. För meningen med livet är ju faktiskt livet.

Gräv där du står

Tre år gick jag på universitet och läste till journalist och av de tre åren finns de några få saker som verkligen etsat sig fast i mitt minne. Det absolut viktigaste är det min lärare i radio, Tomas Jennebo, sa. Gräv där du står.

I det sammanhang han sa det menade han ur ett journalistiskt perspektiv. Att man inte ska tänka för stort. Att man har historierna att berätta närmare än man tror. Man ser bara inte skogen för alla träd som det så vackert brukar heta.

Men det kan också appliceras på resemönstret. Så mycket vackert vi har i vårt närområde som vi inte vet om. Eller som vi kanske vet om men som vi tänker att vi ska se sen. När vi är färdig med resten av världen? Eller när då?

Närområdet kan betyda din stad, eller ditt landskap eller varför inte ditt land? Börja med det allra närmaste. Vad finns det i din stad eller i ditt landskap som du länge velat se som du ännu inte sett?

Sommarens upptäckter

I sommar ska jag vandra längs Göta kanal, gå på guidad visning på Ekenäs slott och Vadstena slott, vandra i Getåravinen och fika på Café Tannefors slussar. Bara ett axplock av allt härligt Östergötland har att bjuda på. Vad har du för planer?


Missa inte nästa inlägg. Följ mig gärna på Instagram eller på Facebook för fler bilder och tankar. Klicka bara på ikonerna här nedan. Tack för att du läser mina tankar.


Mer att läsa på Lite mera rosa

  • Skrivmaskin på Clarion Collection Hotel Borgen
    Veckans lite mera rosa #5 2025 – om Home hotel, Hjortviken och Hjärtansdagen
  • 3 tips på hur jag hanterar oxveckorna
    Veckans lite mera rosa #3 2025 – 3 tips på hur jag hanterar oxveckorna
  • Cornelia Tonéri och mina tre jobb
    Veckans lite mera rosa #2 2025 – om mina tre jobb
Share
  • Personligt
  • Vardagsfunderingar

Fyra bröllop och åtta begravningar

  • 25 april, 2020

Igår tog vi ett sista farväl av Andreas farfar i vackra Sankt Nicolaikyrkan i Arboga. Farfar Rolf. Jag har bara träffat honom några få gånger under de snart fem åren det varit Andreas och jag. Och av de gångerna mindes Rolf ingenting då han de sista åren blev mer och mer dement. Men det var verkligen en rekorderlig gammal farbror jag träffade de där gångerna. Korrekt och med håret väl kammat ovanför de fundersamma ögonbrynen som studerade mig innan handen sträcktes fram för att hälsa. Precis som han gjorde en halv minut tidigare. Det är aldrig lätt när någon nära lämnar. Men Rolf fick 92 år här på jorden och nu mår han bättre där livet fortsätter.

Sankt Nicolai kyrka i Arboga
Sankt Nicolai kyrka i Arboga

En av mina favoritfilmer brukar passera förbi i mitt medvetande vid dessa tillfällen. Fyra bröllop och en begravning. Och så kom det sig att jag började fundera på min egen statistik. Som lite av en sladdis har jag begravt bland annat både mamma och pappa. Men också sex personer till i det som är min närmaste familj eller vän-skara.

Men hur jag än räknar och räknar får jag inte statistiken över bröllop att se lika bra ut. Den stämmer förvisso överens med filmtiteln jag just nämnde. Fyra alltså. Men i relation till åtta begravningar känns det ganska hopplöst. Fyra bröllop och en begravning ger fyra gånger så många bröllop som begravningar. Det ger trettitvå bröllop i mitt fall. Jag har härmed ett starkt budskap till mina vänner att göra vad de kan för att rätta till dessa siffror. Och det pronto.

Farfar Rolf älskade blommor och färg. Och bakelser. Min svägerska Jessica stod för inköpet av fika efteråt och lyckades kombinera allt han älskade i ett. Själv fångade vi det mest på bild.

Svåger och Svägerska. Johan och Jessica. Herr och fru Dahlin på Tunadal.

I övrigt sänds härliga västmanländska hälsningar från köket hemma hos svåger och svägerska på Tunadal i Arboga. Andreas står vid spisen. Tre fjärdedelar av familjen Dahlin är på träningspass som Jessica leder och själv knappar jag ner dessa orden till dig som vill läsa. Om en stund beger vi oss av på roadtrip mot Närke. Ett landskap jag inte kan så mycket om. Ha en fortsatt fin lördag kära läsare.

Läs också: Om vårt besök på NoraGlass i Nora


Mer att läsa på Lite mera rosa

  • Lite mera rosa planerar
    Är det för tidigt att blicka framåt?
  • Älskade Anna – allt det där som inte hanns med på fyra minuter
  • Världens muggar
Share
  • Personligt
  • Vardagsfunderingar

Om 80-talets följare på Instagram och en resa i tiden

  • 19 april, 2020

Jag får ganska ofta höra att jag textar fint och förutom att jag lärt mig att säga tack brukar jag fortsätta med att förklara det med att jag som liten hade många brevvänner. Och med många menar jag 74. I morse vid frukosten var det mina barn som tyckte att jag skrivit fint på ett papper och de fick samma förklaring. Det händer då och då att det jag säger skapar reaktionen som kom av just det. Den där minen av total oförståelse som säger mig att jag kanske ändå är född på stenåldern. Och under tiden jag förklarar fenomenet brevvän slår det mig att jag kanske just hittat 80-talets följare på Instagram eller i alla fall motsvarigheten.

Jag är född 1977 och när jag växte upp på 80-talet fanns det i varje välsorterad tidning en sida där man sökte brevvänner. Allt ifrån Frida till Starlet. Från Penny till Barbie och Kalle Anka. Det funkade som så att man kunde skriva in till redaktionen och liksom annonsera efter brevvänner. Och en ganska typisk sådan annons kunde se ut som denna.

80-talets följare på Instagram

Man berättade lite kort om sig själv gärna med inslag av ord som jordsnurr eller vårar och fånga en vässad penna som i exemplet ovan. Sedan skrev man sin adress och väntade på svar. Jag svarade på brevvänsannonser som passade in på mig och vid något tillfälle hade jag själv turen att få min annons publicerad i någon tidning.

Doftpapper och luktsudd

Stora delar av veckopengen spenderades på fina brevpapper, pennor, sudd och klistermärken att dekorera. Man skickade med det senaste lilla fotot från skolfotograferingen och bytte klistermärken eller bokmärken. Det var alltid kul att se vad som följde med det senaste brevet från brevkompisen.

Med alla svar jag själv skrivit och alla svar jag fick på min annons landade jag som mest i 74 brevvänner utspridda i hela Sverige. Jag älskade att vittja brevlådan och väntade ofta i fönstret när tiden för brevbärarens ankomst närmade sig. Så kom dagen när jag hade fått så många brev att brevbäraren satt ett gummiband runt min brevhög och min lycka var stor.

En lite rolig anekdot kring detta är också när jag många år senare fick ett meddelande en bekant vid namn Nina. Nina och jag gick Vings reseledarskola ihop på Mallis 1999. Det var vi och 96 andra elever från Sverige, Norge och Danmark. Nina var från Växjö och jag bodde då i Karlskrona. Vi höll kontakten även efter utbildningen och träffades några gånger genom åren. Numera är Nina en av de vänner jag har på Facebook.

För något år sedan rensade Nina bland gamla saker och hittade breven från 80-talets brevvänner. Några av breven kom från Cornelia Eriksson. Det var jag det. Tänk vad liten världen är ändå.

Läs också: Mitt brandgula hjärta och jag och lite Petter Stordalen.

80-talets Instagram?

För barnen vid frukostbordet och även för mig känns det såhär 2020 helt orimligt varför man skulle vilja skriva brev till vilt främmande människor bara för att vi kanske är lika gamla eller har samma intresse. Men så slår det mig. Brevvännerna var kanske 80-talets analoga variant av Instagram. För vad är det jag gör där? Jo jag letar upp intressanta konton och följer. Skriver en rad eller två och skapar kontakt och delar med mig av mitt eget liv. För att skapa intresse för mitt konto berättar jag om mig själv i min profil och i inlägg med jämna mellanrum.

Precis som brevvännerna på 80-talet tenderar de jag följer och kommunicerar med på Instagram att bli ”vänner” som jag nästan tycker att jag känner. Vars liv berör mig. Deras glädje är min glädje. Deras sorg är min sorg.

Hej, hur mår du? Jag mår bra.

Och bloggen kanske är förlängningen, de där brevvännerna som höll i ett tag. De som man lärde känna lite mer. De man delade lite mer med. De som man kanske till och med träffade på riktigt någon gång.

Så hej, kära läsare, hur mår du? Jag mår bra. Är en tjej på 42 jordsnurr som bor i Linköping med min sambo och mina två barn. Jag älskar att resa och att skriva. Berätta gärna mer om dig nu när vi är brevvänner.


Hade du brevvänner när du var liten? Eller har du det fortfarande? Eller har du ingen aning om vad jag pratar om?

Och på tal om Instagram. Följ mig gärna där eller på Facebook för fler bilder och tankar. Klicka bara på ikonerna här nedan. Tack för att du läser mina tankar.


Mer att läsa på Lite mera rosa

  • 2018 och solen
  • Jordglob
    2020 och Lite mera rosa – en resebloggares betraktelser
  • 3 anledningar att inte lita på ChatGPT
Share
  • Personligt
  • Resor
  • Vardagsfunderingar

Här kommer alla tankarna på en och samma gång

  • 18 mars, 2020
Här kommer alla tankarna

Detta inlägget skulle också kunnat heta ”När det första pirret kom”. Men låt mig förtydliga det om en liten stund. För här kommer alla tankarna på en och samma gång. Det är inte säkert att de kommer i någon strukturerad ordning. Jag låter dem komma. Så som de har öst över mig under veckan som gått.

När jag stängde ner datorn en stund efter fem förra fredagen avslutade jag en dag av idel kreativa lösningar på snabbt uppkomna behov. Föga visste jag att fredagens arbete skulle fördubblas i kvadrat den kommande veckan. I min roll som tjänsteägare för telekommunikation och akutlarm på Region Östergötland jobbar jag på mitt människojobb med en bransch som verkligen inte går på lågvarv just nu. Man kan säga att jag i mina olika roller påverkas extremt mycket men på två skilda sätt.

Resebloggaren vs regionanställde

Som resebloggare ser jag med sorg hur gränser stänger, flygbolag minskar sina linjer, hotell blöder och inte minst mina kollegor som går på knäna. De som inte har det där människojobbet som jag har. De som har vågat de jag också vill våga en gång.

Som regionanställd på Sveriges fjärde största region ser jag hur min egen organisation ställer om. Utökar. Prioriterar. På bara en vecka har vi öppnat flera nya avdelningar för att kunna ta hand om drabbade. För det har det krävts personal, platser och lokaler. Mina kollegor har genomfört leverans av allt i från kablar i väggen till datorer på borden. För egen del har jag bidragit med telefoner och larmmöjligheter.

De där leverantörerna vi vanligtvis kanske svär lite över har alla ställt upp. Dag som kväll. Vardag som helg. Telefonen är inte längre i tyst läge. Behövs jag så behövs jag.

Allt från sjukvård till arbetsrätt

Det går inte att förstå vidden av vad detta virus kräver av oss och en organisation. Under veckan har tre nya akut-uppsatta linjer kommit till. Syftet med de olika tre: krisstöd, chefsstöd i arbetsrättsfrågor och support för 1177-personal som behöver kunna arbeta hemifrån. Tre vitt skiljda linjer men alla med lika stort behov.

Ena kvällen levereras laddare till en akutmottagning som mer liknar en krigszon. Nästa morgon levereras telefoner till den nya mottagningen för just de som är drabbade. Leverans av en tårta till de hårt arbetande telefonisterna som kämpar med samtal från oroliga medborgare. Frågor ingen har svaret på förväntas de ha.

När datorn loggats ur

När arbetsdatorn loggats ur men inte stängts ner. Ett samtal kan komma när som helst. Då är det svårt att öppna upp nästa dator. Den där jag skriver inspirerande inlägg och resetips. Jag sjunker i stället ner i soffan. Där scrollar jag igenom dagens skörd av inlägg på sociala medier. Gläds åt alla fall där denna kris tar fram det bästa hos så många. Förfasas över hur många som också plockar fram sina sämsta sidor.

Jag är en deltagare i många resegrupper på sociala medier. Det är en fasansfullt stor mängd människor som där har tagit som sin största uppgift att tillrättavisa och trycka ner andra människor. Men de är inte fler än oss som faktiskt tar fram våra bästa sidor.

Tiden vi önskat oss – ta vara på den

Med all respekt för alla mina kollegor och alla andra som drabbas hårt av att samhället stannar så vill jag ta fram en tanke. Vi är många som har önskat oss tid. Nu har vi den. Låt oss ta vara på den. Göra det vi inte har haft tid till innan. Det är inte det enklaste. Men försök se det positivt. Vi har önskat oss tiden – nu har vi den.

Ställ om. Inte in.

Men det är viktigt för oss alla och för samhället – för vår framtid – att vi inte bara ställer in. Vi ska inte ställa in. Vi ska ställa om.

Evenemang som kan hålla på distans. Håll dem. Resor som inte behöver bokas av. Boka om dem.

Världen var på fel väg

Vi är många som har sett på samhället och undrat vart vi är på väg. Hur länge ska vi kunna hålla på. Öka farten. Vara mer produktiv.

Vi har nu möjligheten att stanna upp. Reflektera. Låt oss ta vara på den möjligheten. Låt oss reflektera över hur vi vill leva våra liv. Innan det blev som det blev tog jag fram ett fokusord, eller ett par faktiskt, för mars månad. Sedan vändes världen upp och ner och jag hann inte ens skriva ett inlägg för mars som jag gjort för januari och februari.

Januari månads ord var kontinuitet och rensning. Ord som syftade lite till det jag berör ovan. Att reflektera. Och prioritera. Göra mer av det som jag tror är bra för mig.

Februari månads ord var en mening. Att välja sina tankar. Och det gick ganska bra. En aktiv handling att i alla lägen välja hur jag vill tänka.

Månadens fokusord för mars

Någon gång under februari noterade jag i en känsla ner tre ord som skulle bli mina fokusord för mars.

Uppåt. Framåt. Gasa.

Några tankar hade jag kring dessa ord. Under resan till Thailand lyssnade jag på Petter Stordalens bok och lärde mig värdet av att kunna köra utan att vara helt perfekt eller helt klar. Uppåt skulle representera det.

I samma bok hörde jag om vikten av att inte jämföra sig med andra. Något jag också själv funderat mycket på den senaste tiden. Framåt fick symbolisera det. Framåt utan att blicka åt sidan. Gör din grej.

Gasa fick aldrig någon vidare utveckling. Det fick inte heller mars månads fokusord. Innan jag hann skriva mer om dem stängdes världen.

När världen öppnas och stängs

Jag tänker utveckla detta vad det lider med ett eget inlägg. Men världen har verkligen bokstavligen både öppnats och stängts för mig de senaste åren. Det är en märklig känsla.

Vårt uppdrag att fortsätta tipsa

Nu är vårt uppdrag som rese- och upplevelsebloggare att fortsätta tipsa. Ställa om inte ställa in. Kanske anpassa våra texter något. Men vet ni. De upplevelser vi har kan ingen ta ifrån oss. Och dem ska vi berätta om. I nöd och lust tills döden skiljer oss åt.

När det första pirret kom

Det har varit några dagar av fullt fokus på nyheter. Aktuellt läge i den egna regionen. Medkänsla för mina älskade kollegor i resebloggarbranschen och en allmänt låg känsla.

Men i skenet av en av de där solstrålarna genom fönstret kom plötsligt känslan fram. Känslan när det första pirret kom.

Jag har rest mycket de senaste åren och tanken har slagit mig att även resandet har blivit slentrian.

Men där och då kom känslan av den första resan jag kommer att få göra när allt detta är över. När jag checkar in och passerar säkerhetskontrollen. När jag köper in ett glas bubbel. En stund senare går ner genom jetbryggan och in i planet. Och inte minst, känslan av att motorerna startar, farten ökar och vi lyfter. Mot nya äventyr. Det var det jag tänkte på när det första pirret kom.


Följ gärna Lite mera rosa på Facebook eller Bloglovin för löpande uppdateringar! Eller följ mig på Instagram för mer bilder och tankar. Tack för att du läser mina tankar.

Share
  • Personligt
  • Vardagsfunderingar

Veckans Lite mera rosa – om skratt, pod och spöken

  • 29 februari, 2020

När jag tänker tillbaka på 2020:s nionde vecka så gör jag det med glädje. Och där skulle ju egentligen detta inlägget kunna sluta eftersom det är det det hela handlar om. Glädje. Och att prioritera sin glädje. Välja saker man blir glad av. Men eftersom jag gärna utvecklar ämnet så kommer veckans lite mera rosa i lite mera text här.

Skratt

Jag är allt som oftast glad. Om jag inte är heligt förbannad men det brukar gå över snabbt. Jag skrattar mycket i vardagen och denna veckan känns det som att vi har skrattat extra mycket. Jag har förmånen att jobba med ett riktigt härligt gäng och vi skrattar mycket – hela tiden. Om det är möjligt så har vi i veckan skrattat ännu mer. Och om man när man summerar veckan som första ord tänker på ordet skratt. Då kan ju liksom inget gå fel.

Pod

I onsdags efter jobbet träffade jag min bloggkollega Albin som också bor här i Linköping. Albin är en entreprenör ut i fingerspetsarna och hans senaste succé är poden Livsstilssvepet. En pod som lyfter människors storys för att hjälpa och peppa andra.

Jag fick äran att vara med och berättade om det där andra ämnet jag ibland skriver om. Om min hälsoångest och att leva med en rädsla för döden. Avsnittet är nu släppt och vill du lyssna så finns det här.

Spöken

I övrigt har veckan annars kantats en hel del av tankar på spöken. Lite senare idag händer det nämligen, jag och min vän och kollega Linda checkar in på Husby säteri för en natt i slottets mest hemsökta svit. Utöver det ska vi njuta av en riktigt slottsweekend med afternoon tea, en stund i relaxen och trerätters middag ikväll.

Om det blir någon närkontakt med slottets byggherre från 1759 eller inte det återstår att se. Vill du se lite mer i realtid rekommenderar jag dig att följa mig på Instagram stories. Där hittar du mig under litemerarosa såklart.

Annars kommer det säkert ett inlägg om hela Husby och vår upplevelse vad det lider. Önskar dig en trevlig helg.


Fler veckospaningar kan du läsa om du klickar dig vidare hit.

Share
  • Personligt
  • Vardagsfunderingar

Veckans Lite mera rosa – om dubbelbubbel och kärlek

  • 15 februari, 2020
Brasseriet Bouqet

Det är en ganska odefinierbar vecka jag lämnar bakom mig. En sådan där vecka som bara hade passerat om det inte vore för att jag varje vecka summerar här på bloggen. Så vad lyfter man när veckan har bestått av skytteltrafik till barnens aktiviteter och monotona och ganska jobbiga arbetsuppgifter på jobbet. Jo dubbelbubbel och kärlek såklart.

Bubbel 1

Bubbeltillfälle ett inföll på torsdagen. Äntligen fick vi till en AW jag och min vän Johanna. Möttes upp på Hörnan. Beställde bubbel och plockbricka. Pratade om allt och inget. Om hennes kommande flytt och våra gemensamma planer. Bland annat vill vi så hemskt gärna vandra en del av Birgittaleden i sommar. Hur bra vår bubbelkväll var? Så bra att den inte ens förevigades på bild.

Bubbel 2

– Jag har inte köpt någon present, bara så du vet sa jag till Andreas i går morse på väg till jobbet. Alla hjärtans dag är inte min bästa högtid. Jag tycker det har blivit lite väl mycket jippo över det hela. Men en middag efter jobbet passade vi på att ta på stan. Det blev Brasseriet, veckans andra plockbricka följt av en löjromstoast. Till det bubbel såklart men innan det en fredagsdrink.

Kärlek

Vi kanske inte firade alla hjärtans dag så mycket. Men istället kommer de närmaste 100 dagarna börja med kärlek varje morgon. Låt mig förklara. Vi har följt Kara & Nate på YouTube under en längre tid. I slutet av förra året nådde de sitt mål att ha besökt 100 länder. Nästan varje video de lägger upp börjar med att Nate kommer med kaffe på sängen till Kara och i gårdagens film utmanade han oss följare att ge vår kära kaffe på sängen i en hel månad. Han förklarade också lite närmare hur han tänker och känner när han serverar Kara sitt kaffe varje morgon.

Min kära sambo tog det såklart steget längre och tänkte utöka till ett år. Själv fick jag ner det till 100 dagar. Dels för att ett år är långt. Dels för att 100 dagar är lite av en hyllning till Kara och Nates 100 länder. Vill ni se hur det går? Då knatar ni in på Instagram och följer detta kontot.

https://www.instagram.com/p/B8lGMmsnahA/

Fler veckospaningar kan du läsa om du klickar dig vidare hit.

Följa gärna Lite mera rosa på Facebook eller Bloglovin för löpande uppdateringar! Eller följ mig på Instagram för mer bilder och tankar.
Tack för att du läser mina tankar.

Share
  • Personligt
  • Vardagsfunderingar

800 Sunshines på Oscars för Sunshinepodden live

  • 10 februari, 2020
Sunshinepodden live

I onsdags kväll samlades drygt 800 tjejer, damer, tanter, kvinnor, you name it, på Oscarsteatern i Stockholm. Två av dem var jag och min vän Fia. 4Good-nätverket med Carina och Marie i spetsen låg bakom evenemanget och vilken kväll det blev. Skulle lite mera rosa funnits i Nationalencyklopedin och du hade slagit upp det hade det varit troligt att det förklarats precis exakt så som kvällen på Oscars med Sunshinepodden live.

4Good är ett kvinnligt nätverk med många strängar på den berömda lyran och Carina och Marie som är nätverkets frontfigurer anordnar alltifrån resor till businessnätverk. De har skrivit en bok och så gör de Sunshinepodden.

Premiäreventet

Jag minns inte när jag hittade nätverket och hur men det första spåret av 4Good hittar jag i min mail i september 2015. Trots det har jag aldrig varit på ett av deras event. Jag har haft bokade tillfällen men fått hoppa över i sista stund på grund av sjukdom och därmed var det premiär för mig i onsdags när de hade samlat 800 tjejer för att köra Sunshinepodden live på Oscars i Stockholm.

Min vän Fia bor numera i Stockholm och är inte sen att säga ja när jag frågar om nya upptåg och så kom det sig att vi fanns oss själva på Sunshinepodden live i onsdags.

Sunshinepodden live på Oscars

Kvällen var fullspäckad med det 4Good står för. Nätverkande, inspiration och energi, utveckling och skapande av förändring för att ta nästa steg i livet.

Sprakande gäster

Kvällens gäster var Maria Borelius, Cecila Duberg, Camilla Davidsson, Christina Stielli, Åsa Nyvall och Emma Hamberg.

Maria Borelius, Cecilia Duberg och Camilla Davidsson

Maria är en person jag alltid har fascinerats av och beundrat. Vetenskapsjournalist och med en pondus och självklarhet utöver det vanliga. Cecilia är en känd figur i 4good-sammanhang. Hon har varit med på flera av deras resor och åker även med till Palma nu i maj. Cecilia är psykolog och mental tränare och berättade på ett alldeles ljuvligt sätt om ett tyst retreat hon varit på helt nyligen tillsammans med Annelie Pompe. Bara powerladies.

Sen kom Camilla Davidsson. Min absoluta svenska favoritförfattare vars böcker om Emma och pilgrimsvandringen jag slukade för flera år sedan. Så sent som nu i Thailand lyssnade jag på den senaste boken I fikonträdets skugga. Camilla inspirerar. Så kul att få träffas live och inte bara på nätet.

Christina Stielli, Åsa Nyvall och Emma Hamberg

Christina Stielli var en ny bekantskap för mig. Och vilken bekantskap sen. Hon premiärade en gammal dröm om att köra stand up. Och jag skrattade så jag skrek. Det var första men definitivt inte sista gången jag lyssnade på Christina. När jag blir stor vill jag bli som Christina.

Åsa Nyvall, terapeut och yogalärare, talade om kärlekens språk. Det ämne som vi senare faktiskt satt och fördjupade oss i. Vilket av de fem språken är ditt och hur påverkar det dina relationer?

Sist men inte minst – Emma Hamberg. För alla oss 70-talister känd för serien Singel i stan som publicerades i Veckorevyn. Det var tider det. Emma blev sedemera chefredaktör för samma tidning och har skrivit mängder med böcker varav jag har läst några. Den senaste ”Resten av allt är vårt” är en självbiografisk bok med en story jag skulle vilja att alla läste. Jag har just börjat lyssna. Men mest av allt älskar jag Emma för att hon är just hon.

Som en bonus klev ännu ett känt ansikte upp i pausen. Pär Johansson från Glada Hudik. Vilken människa. För alla de som kan körs en specialvisning av Catwalk för 4Good den 2 mars i Stockholm. Ibland förbannar man att man inte bor i huvudstaden.

Med ett leende på läpparna

Summa summarum. Vi lämnade Oscars med ett leende från öra till öra. Jag hoppas att Carina och Marie förstår vad de gör. Att förmågan att anordna dessa event är enastående. Att det ger oss som får delta så mycket och att de troligen bokstavligen förändrar människors liv. Det är magiskt. Och vilken avslutning sen. Klart man måste avsluta med lite disco.

Är du inte redan medlem i 4good? Klicka dig in här och registrera dig. Medlemskapet är gratis men de event som anordnas kostar en slant som jag efter i onsdags kan garantera dig är värda vartenda öre. Kanske ses vi i Sälen i september?

Var du inte på plats men vill höra nästan allt vi fick höra och uppleva känslan. Då föreslår jag att du lyssnar på det alldeles sprakande färska avsnittet som spelades in på plats på Oscars.

https://open.spotify.com/episode/4XHK1pJDibDtPMpUpwxIa0?si=3yMsMgbEQn2Dp26TP7cJKg

Följa gärna Lite mera rosa på Facebook eller Bloglovin för löpande uppdateringar! Eller följ mig på Instagram för mer bilder och tankar. Tack för att du läser mina tankar.

Share
  • Företagande
  • Personligt
  • Vardagsfunderingar

Veckans Lite mera rosa – om feelgood, 4good och #företagarinnor

  • 8 februari, 2020
Himlen Stockholm

Lite mera rosa – din feelgodbok i bloggform. Har du sett att det är det som denna bloggen utger sig för att vara i headern här ovan. Det är ingen liten hatt jag helt självpåtaget gett mig. Inte heller ingen liten kostym att fylla. Och det vet i tusan om jag alltid lyckas. Men det är mitt mål att du ska må lika bra av att titta in här som att läsa den bästa av feelgoodböcker. Och i veckan har det varit en hel del fokus på just feelgood.

Feelgood

Jag sitter 26 våningar upp på restaurang Himlen i Stockholm. Spanar ner över Söder, Medborgarplatsen och Götgatan. Jag får en känsla och sätter på Peter Jöbacks Stockholm i natt i lurarna.

Solen har börjat gå ner och det är som om en film spelas upp framför mig. Jag ser mig själv där ner i min favoritdel av Stockholm. Ser mig själv, året är 1996 och på Medborgarplatsen spelas finalen i Skandia Beach Volley tour. Jag jobbar som någon slags blandning mellan studioman och scripta. Produktionen sänds i TV3, TV6 och ZTV

Tittar jag lite åt höger ser jag mig själv några år senare, promenerande Folkungagatan upp mot lägenheten jag bor i tillsammans med det övriga teamet. Det är under inspelningstiden för Rummel & Rabalder. Inspelningarna sker i Europastudios i Bromma och vi bor på Söder. Långa dagar, hektiskt schema och barnens favoriter Rummel & Rabalder. Programmet produceras av Decam och går i TV4.

I början av 2000-talet är jag tillbaka på Söder igen. Jag ser mig själv bakom Black Jack och Rouletteborden på Scandic Malmen. Sena nätter varvas med jobbet på Sonera i Akalla.

Så ser jag mig själv promenera ut genom dörrarna på samma hotell. Året är 2007, möjligen 2008. Jag är egentligen på väg till Koh Phangan för middag med kurskollegorna från utbildningen till inköpare. Men jag tar en omväg. Promenerar Götgatan upp. I hörlurarna spelas Peter Jöback och Stockholm i natt.

Tillbaka på Himlen trillar en tår nerför kinden. Av tacksamhet för allt jag får uppleva. Att jag vågat ändra riktning på resan som kallas livet. Och jag nu inväntar hon som följt med mig på en så stor del av den resan.

4good

En stund senare ser jag henne som en reflektion i fönsterglaset. Solen har försvunnit ner i horisonten och himlen färgas klädsamt rosa. Stockholm antar en annan skepnad i skymningen. Jag vänder mig om.

Vi fortsätter alltid där vi slutade sist oavsett hur lång tid som gått. Nu är det inte så länge sedan vi sågs på Stallmästaregården för en staycation. Följer upp vad som hänt sen sist men mest bubblar vi i dubbel bemärkelse om vad som komma skall. Vi skall på Sunshinepodden live med 4good på Oscars. Vi och ungefär 800 andra tjejer ska fylla på själen med inspiration.

4good

Och vilken kväll det blir. Jag ska återkomma till det.

#företagarinnor

Då och då dyker de upp. Hashtagsen man inte visste att man saknat innan de fanns. I veckan hände det. Lina Skandevall på event med Företagarna i Umeå. Temat är kvinnors företagande och jag ser för första gången #företagarinna. Jag är en av dem. Jag har inte tagit steget fullt ut. Men jag är på väg. Jag tänker ta det sakta. Jag vill älska det jag gör och drivas av passionen till det.

På vägen inspireras jag av just Lina. Men även av Annika på Resfredag och Jennifer på jennifersandstrom.se som under hela 2020 tillsammans producerar inläggsserien Företagardrömmen. Rekommenderar varmt att klicka er in på respektive blogg för att inspireras.

#företagarinnor är här för att stanna. Sprid ordet.

#företagarinna

Själv har jag tagit nästa steg som företagare denna veckan och skaffat – trumvirvel – visitkort. Kanske inte så miljövänligt. Men jag ser inget annat sätt att sprida ordet om denna feelgoodboken i bloggform på exempelvis resemässan jag ska på imorgon. Wish me luck.


Fler veckospaningar kan du läsa om du klickar dig vidare hit.

Följa gärna Lite mera rosa på Facebook eller Bloglovin för löpande uppdateringar! Eller följ mig på Instagram för mer bilder och tankar.
Tack för att du läser mina tankar.

Share

Sidnumrering för inlägg

Previous 1 … 3 4 5 6 7 … 16 Next

Mina restips rakt till din mail

Varmt välkommen att skriva upp dig på listan så kommer det snart ett mail med restips från mig.

lite mera rosa
  • Om & Kontakt
  • Jobba med mig
  • Resor
  • Personligt
  • Östergötland
  • Webbutik
- Resor, glädje & upplevelser -

Input your search keywords and press Enter.

Vi använder cookies för att se till att vi ger dig den bästa upplevelsen på vår webbplats. Om du fortsätter att använda denna webbplats kommer vi att anta att du godkänner detta.