Roadtrip i Västergötland och på Västkusten – fyra dagar sommaren 2022

Vi fick smak på roadtrip sommaren för två år sedan när vi satte oss i bilen och endast hade en natt bokad. Resterande fyra nätter bokade vi efter hand och från att ha spenderat den första bokade natten i Lund så avslutade vi i Sunne. Ursprungsplanen i år var Skåne och Köpenhamn. Resultatet blev roadtrip i Västergötland och på Västkusten och vi kunde inte vara nöjdare.

Sommarens roadtrip blev inte lika spontan. Det finns nog två förklaringar till det. Det var inte lika lätt att få tag på hotell som sommaren för två år sedan och vi reste utifrån att vi skulle nyttja fria poängnätter på Nordic Choice och ett presentkort på samma kedja. Så för att själv komma ihåg och för att kanske kunna inspirera någon till en liknande resa. Här kommer lite av ett kära dagboks-inlägg med berättelsen om vår roadtrip sommaren 2022. Lite mer djuplodade inlägg om de mest speciella platserna kommer vad det lider.

Roadtrip dag 1

Från Linköping till Ramundeboda klosterruin

Vi satte oss i bilen tidigt med målet att ta oss från Linköping till vår slutdestination för natten – Skövde. Här skulle vi sova på Quality hotel Prisma och nyttja en kostnadsfri poängnatt. Vägen dit tog vi över Vättern och hade en hel massa olika stopp inplanerade. Det första planerade var Sjötorp. Men på roadtrip kan ju som bekant allt hända och vi hade inte kommit långt in på vägen där vi aldrig förr kört, visst är det något speciellt med helt nya vägar, innan jag ryckte till och Andreas frågade: ” Ska jag stanna här?” På skylten stod det Klosterruin. Vi var vid Ramundeboda klosterruin. Här stannade vi till en ganska kort stund. Strosade omkring och sträckte på benen. Fiket som ligger intill, Café Sockenstugan, har jag hört en del om men det hade tyvärr inte hunnit öppna när vi var där.

Sjötorp – Göta kanals första, eller sista, sluss

Istället styrde vi kosan mot första planerade stopp, Sjötorp. För den oinsatte – vad är egentligen Sjötorp. Jo för en Östgöte som gillar Göta kanal är det ett måste. Här hittar vi nämligen första eller om man så önskar sista slussen i Göta kanal. Precis som vi har Mems sluss som också där är första eller sista så är första eller sista slussen på Västgötasidan här i Sjötorp. Göta kanal fyller ju 200 år 2022 och just här på Västgötasidan gör den det med all rätt. För här var den klar att använda 1822. På östgötasidan fick vi vänta till 1832. Sjötorp var verkligen en liten idyll. Här hittar vi fem slussar varav vi besökte tre av dem.

Jag tänker att jag ska berätta med om Sjötorp i ett eget inlägg men det är väl värt ett stopp. Här finns både camping och ställplatser, minigolf, massor av olika glass och matställen. Gillar du lite historia ska du inte heller missa Kungastenen som finns inne i Sjötorp i ett oansenligt litet kvarter. Här hittar man en namnteckning av Kung Gustav V sedan 100-årsjubileet av kanalen. Och jag kunde så klart inte låta bli att tagga Göta kanal och Visit Linköping i mina inlägg härifrån för visst borde vi ha en kunglig namnteckning från firandet i Bergs slussar tidigare i somras?

Norrqvarn – när du vill bo i en svamp

Vi fortsatte istället en bit bort och stannade till vid Norrqvarn. Ännu en av Göta kanals slussar. Men här var jag inte så nyfiken på slussen som på de lite speciella boendemöjligheterna. Här kan man nämligen bo i svampar. Området där svamparna ligger kan man inte gå upp i hur som helst och tur är väl det för då hade man inte fått så mycket lugn och ro. Men man kan fota på avstånd. I Norrqvarn finns också massor av aktiviteter för barn. Bland annat en mini-kanal där man kan slussa och dona och lära sig mer om hur kanalen och slussarna fungerar. Jag visste det inte då. Men slussar och kungliga namnteckningar skulle bli en återkommande del i denna roadtrip.

Men vår dag var fullspäckad och vi fortsatte ganska snart vidare. Nästa planerade stopp var Läckö slott men på väg dit blev det två korta stopp och en önskan om att återvända.

Forshems Gästgivaregård och kyrka och Café på Klostret

Det var inte utan att det började kurra i magen vid dethär laget och här får jag erkänna att jag inte gjort min research helt rätt. Vi stannade till en kortis på Forshems Gästgivaregård men där var det tyvärr stängt. Det hindrade mig dock inte från att fota. Både där och i kyrkan en bit bort. Det var någonstans här jag kände att Västergötland skulle kunna bli min överman. Så mycket gamla kyrkor som det fanns här i varje gathörn har jag aldrig sett förr och jag fick vackert bestämma mig för att kyrksafari skulle jag få ägna mig åt en annan gång. Inte helt otroligt blir det när jag vandrar på Kinnekulle och åker Sveriges vackraste tågresa. För så måste det bli. Vi stannade till vid Café på Klostret och funderade på lunch men investerade istället i ett par goa bullar. Det var bara hysteriskt svårt att välja smak.

Men eftermiddagens äventyr skulle kräva lite mer än soppa i magen så vi gjorde det enkla. Drog vidare, intog en burgare på donken och så fortsatte vi mot dagens näst sista stopp. En plats jag drömt om att besöka sedan jag var åtta år.

Läckö slott och Naturum Victoriagården

Läckö slott. Ända sedan jag hade en brevkompis som bodde på Kållandsö och som skrev och berättade om och skickade bilder på detta slott så har jag drömt om att åka dit. Äntligen. Och här snackar vi slott. Vi valde att inte gå någon guidad tur men ändå kunde vi vandra runt i vad som kändes som varje skrymsle och vrå av slottet som var om möjligt ännu större när man väl kom in i det än vad det såg ut från utsidan. Här hade jag definitivt kunna förlora mig en hel dag. Och kanske kan jag få göra det någon gång framöver. För att gå på konsert här och bo på närliggande Naturum Victoriagården står definitivt på min bucketlist numera.

Hindens rev

Sista stopp för dagen och ännu en grej som stått på min önskelista länge, om inte sedan jag var åtta, var Hindens rev och en vandring ut på vad som är en vandring rakt ut i Vänern. Och kanske är det för att jag sett fram emot det så länge som jag till och med har hunnit skriva om det här redan. Så blir du nyfiken, vilket jag tycker du ska bli, så kan du läsa mer om Hindens rev och vår vandring här. Och självklart var det här ute vi avnjöt de rasande goda bullarna från Café på Klostret.

Och det blev morgon och det blev afton den första dagen

Direkt från Hindens rev styrde vi sedan kosan österut för vår första övernattning på Quality Hotel Prisma i Skövde. Om det behöver jag inte skriva romaner. Vi är trogna Nordic Choice-kunder och därmed fanns det lite poängnätter att använda. Men hotellen som erbjuds för 7500 poäng per natt är ofta ganska standard. Förutom Quality hotel The Box här i stan. Ett värdigt undantag. Vi sov gott i sköna sängar på Quality Hotel Prisma. Vi tog en middag på Pinchos i Skövde och strosade runt i stan lite. Men mer än så var det inte. En annan gång när jag låter övernattningen vara målet då tar vi nog in på Karstorps säteri där min bloggkollega Sanna var samma kväll. Det visste jag dock inte då. Då hade jag kanske till och med svängt förbi och sagt hej. Men nu inväntar jag istället recension av Karstorp på hennes blogg.

Roadtrip dag 2

Faktum är att jag hade lagt så rasande mycket krut på programmet dag ett att resterande dagar var lite av blanka blad allihop. Vi hade vissa ställen vi ville se. Men i vilken ordning vi skulle se dem, ja det hade vi ingen aning om. Men första stopp dag två blev ett stopp vi flyttat från dag ett till dag två.

Varnhems klosterkyrka o klosterruin

Eller ska jag säga kyrkornas kyrka. Så många bilder jag sett på denna kyrka. Och den var precis så magisk som jag hade föreställt mig. Tyvärr innebar den tidiga timmen att vare sig kyrkan eller det närliggande caféet var öppet men vi gick runt bland klosterruinerna och spanade på kyrkans utsida. Och som jag redan konstaterat. Jag är inte klar med Västergötland.

Bjertorps slott

Resans andra slott blev Bjertorps slott. Ett slott vi faktiskt funderade på att boka övernattning på. Men så blev det inte så. Nu tog vi en avstickare och spanade in utsidan och valde också att ta en titt inuti. En stor eloge till fantastisk personal som mötte upp och välkomnade att vi kikade runt. Det uppskattades verkligen.

Conditori Nordpolen – eller egentligen inte

När jag bad om tips inför vår roadtrip i Västergötland tipsade tre av varandra helt oberoende källor om Conditori Nordpolen. Och det var tre källor jag verkligen tar på fullaste allvar. Därmed stod detta conditori som fått en plats i White Guide flera år i rad på min lista över platser att besöka. Och det hade varit gott så om vi inte hade passerat Vara en söndag. För då är det stängt.

Ryktet gör dock gällande att det fortfarande är bordsservering på conditoriet. Sägnen säger också att namnet kan ha att göra med den berömde ballongfararen Andrée som vid ett av sina mindre lyckade Nordpolenfärder ska ha landat i just Vara. Men det kan också vara en skröna. Men hej. Så härliga skrönor gillar vi.

Conditori Nordpolen – tur för er att jag som sagt inte är klar med Västergötland. Jag återkommer. Så vad skulle vi göra nu? Återigen började magen kurra och vi gjorde som under gårdagen men på nytt ställe. Denna gången föll valet på Chop Chop och mätta och glada styrde vi kosan mot ett nytt landskap.

Akvedukten i Håverud

Mot Dalsland och Håverud. Som barn hade vi en stor bok som hette Sverige. Jag bläddrade och bläddrade i denna klenod och en av platserna jag minns särskilt är Akvedukten i Håverud. Då utnämnd som Sveriges största eller högsta eller liknande. Jag låter det vara osagt. Men att den är spektakulär råder det ingen tvekan om. Det är även bron som går högt över den. Och ungefär här konstaterade jag att vatten och höjder inte är mina bästa grenar. Jag tog mig över akvedukten med mycket vilja och ganska stort besvär. Och visst är det så att vi här vid Håverud fick oss lite mer kanal, slussar och kungliga namnteckningar till livs.

Kanalen vi talar om här i är Dalslands kanal. Och de kungliga namnteckningarna var inte bara en utan flera. Till och med vår kronprinsessa har satt sin signatur här. Vi tog en glass från Lejonet och björnen och spatserade runt.

Strömstad – Grebbestad – Fjällbacka

Från Håverud satte vi sedan siktet på kusten och Strömstad och nu var planen att se så många västkustska orter det bara gick och sedan jämföra. Det blev korta nedslag i Strömstad, Grebbestad och Fjällbacka.

Både Strömstad och Fjällbacka blev vi väldigt förtjusta i. Strömstad med porten mot Västerhavet, härliga uteserveringar och underbar stämning. Fjällbacka som, kanske tack vare Läckberg, andas lite mer mystik. Vi tog oss en bit upp i Kungsklyftan men vände på grund av ballerinaskor. Jag förevigade en annan av mina svenska favoriter, Ingrid Bergman, som hade sommarhus här och står staty i hamnen. Så nu har jag besökt hennes stjärna i Hollywood och statyn i Fjällbacka, någon form av check på den.

Innan vi tog en härlig promenad genom Fjällbacka och upp till kyrkan så åt vi en ljuvlig middag på Ackes. Det kan verkligen rekommenderas. Både burgare och Ceasarsallad.

Och det blev morgon och det blev afton den andra dagen

Vår sovplats för natten hade vi på Quality hotel Vänersborg och efter Fjällbacka var det dit vi styrde kosan. Och här har vi ett hotell med härliga atmosfär, mysigt lobbyhäng och trevligt rum. Dessutom en toppenfrukost. Hade inte sängarna varit av kvalité sämre hade detta hotell fått full pott.

Roadtrip dag 3

En plats var bestämd. I övrigt spontant. Men vi tog en relativt lugn morgon och med lite trafikstörningar blev detta vår lugnaste dag i alla fall om man räknar mil i bil.

Vänersborg

Hade stjärnorna stått annorlunda någon i slutet av 1900-talet hade min kära sambo kunnat flytta till Vänersborg från Arboga. Nu blev det inte så och kanske hade vi inte heller en tidig måndagmorgon i juli 2022 flanerat på Vänersborgs gator tillsammans i så fall. Och så är Sliding doors tankarna i rullning. Har ni sett en filmen? Så bra.

Men innan vi lämnade Vänersborg passade vi på att kika på vad som kunde ha blivit Andreas hemstad. Och precis som söndagen i Vara så var måndagmorgonen i Vänersborg ganska, ska vi säga, sömnig.

Marsipanladan

Vi satte istället siktet västerut igen och till en plats jag fått tips om via ett ganska nystartat konto – Caféresan. Kan rekommendera hennes hemsida och sociala medier för dig som är sugen på lite nya caféupplevelser. Marsipanladan hade den mysigaste av trädgårdar där man kan slå sig ner och avnjuta fika eller glass eller så gör man vi och plockar på sig lite godsaker i en påse för att ta med hem.

Lysekil

På grund av att en av båtarna som trafikerar över Gullmarsfjorden var ur funktion och vi inte ville riskera att hamna i flera timmars kö tog vi sedan den ganska långa bilvägen till Lysekil från Marsipanladan och väl framme i Lysekil var det minsann dags för lunch. Det blev inget västkustskt med skaldjur utan lite Asiatisk Yakiniku på ett supermysigt ställe i hamnen Terass Niwa.

Efterföljande promenad tog oss förbi kallbadhuset innan vi sedan styrde kosan mot det som varit mitt mål sedan jag kom på att det är fullt möjligt att göra dagsturer från Vänersborg och Trollhättan. Kungshamn.

Kungshamn – Smögen och en Zitabåt

Min bekantskap med västkusten kom rätt sent i livet, jag var runt 30 och det var till Kungshamn jag åkte. Min dåvarande sambo hade en relation till den lilla orten och på den vägen är det. Jag förälskade mig i Kungshamn, i Smögen och framför allt i Zitabåtarna som går mellan Kungshamn och Smögen i skytteltrafik. Det går ju alldeles utmärkt att ta bron över till Smögen men det är något särskilt att ta Zitabåten.

Så det gjorde vi denna vår sista roadtripskväll. Ja sen gjorde vi som man ska på Smögen. Vi promenerade längs bryggan och spanade på båtar, fiskebodar och människor och så letade vi oss upp i de små gränderna och hittade en alldeles vansinnigt mysig restaurang som också kommer få sitt eget inlägg. Men lägg The Barn på minnet.

Och det blev morgon och det blev afton den tredje dagen

Ganska möra i både ben och huvud satte vi efter det kurs mot vår sista kostnadsfria hotellövernattning på denna resa – den på Clarion Collection Hotel Kung Oscar i Trollhättan. Trollhättan som under något år i början av 2000-talet var lite av ett andra hem för mig. Jag jobbade som casinochef och företaget jag jobbade för PAF, öppnade nya casionbord på Scandic Swania. Jag var där och startade upp. En tid i livet när man orkade jobba både dag och natt.

Denna natt betalades med ett presentkort jag fått efter en inte helt 100-procentig upplevelse på ett hotell i Malmö och tyvärr skulle inte heller denna upplevelse visa sig bli toppen. När vi bokar rum bokar vi alltid med två enkelsängar eller king-sizebed. Här hade vi fått en Queen-size och det innebär 140 cm. Vi ska inte klaga, vi hade säng och tak över huvudet men är det något vi har svårt för så är det att sova i för smala sängar. Tack och lov hade hotellet AC annars hade natten varit outhärdlig när vi också stod inför en av årets absolut varmaste dagar. Att AC-panelen och korthållaren som möjliggjorde el i rummet sedan lyste upp hela rummet nattetid… Ja ni fattar. Jag vill inte klaga men ibland tror jag på att hotellchefen eller annan ansvarig skulle provsova sina rum.

Roadtrip dag 4

Dag fyra – och redan hemresedag men innan vi åkte hem skulle jag uppleva det jag missade under min tid i Trollhättan. Jajamen – lite kanal såklart och inte bara det. Kunganamnteckningarnas moder skulle det visa sig.

Trollhättefallen

”Inte någon annanstans i södra Sverige finns en lika dramatisk älvfåra som skär genom landskapet. Men det är först när dammluckorna öppnas och det skummande vattnet väller fram som man förstår vilken kraft älven besitter.” Så står det på vastsverige.com

De där dammluckorna i Trollhättefallen öppnas numera som ett turistevent. Det görs onsdag till söndag klockan 15. Vi var där en tisdag. Klockan 15. Så vill någon se hur det ser ut när dammluckorna inte öppnas så har jag en film på det. Och jag kan säga att vi inte var ensamma där på Oscarsbron där man ser det som bäst onsdag till söndag. Och på temat att vatten och höjder inte är min bästa gren så kan jag också säga att jag verkligen utmanade mig själv för att komma ut på den där broj*keln och se det. Men jag är inte bitter. Jag får helt enkelt komma tillbaka.

Kungsgrottan

Och tack vare att jag nu besökte fallen utan fallpåsläpp så kom jag också att hitta Kungsgrottan. Det är inte alls någon grotta utan en jättegryta från istiden som har blivit som en kunglig gästbok. Och det är inte något nytt påfund. På stenhällen har gästande monarker förevigat sina namnteckningar från Adolf Fredrik år 1754. Den senaste i raden av namn är Kronprinsessan Victorias.

Polhems sluss

Kungsgrottan ligger alldeles intill Polhems sluss som är en aldrig färdigbyggd sluss i det som skulle bli en slussled om tre slussar redan under 1700-talet. Den försa slussen Brinkebergskulle stod färdig 1752 och invigdes 1754 av kung Adolf Fredrik och drottning Lovisa Ulrika, som är de enda som någonsin slussats genom denna sluss. Och tänk, om de inte hade varit där då hade vi troligen inte haft Kungsgrottan att besöka. Polhems sluss och den tredje slussen Elvius sluss blev aldrig färdiga på grund av olyckor och allmänna svårigheter att faktiskt tämja de svåra fallen. Istället invigdes Trollhätte kanal 1800 med en helt ny slussled.

Slussområdet i Trollhättan

Det är verkligen ett slussområde du besöker när du besöker slussarna i Trollhättan. För här finns inte mindre än tre olika kanalsystem. Ett från 1800, ett från 1844 och ett från 1916, det system som används än idag.

Mina favorit är dock de gamla slussarna som du kan vandra runt vid i Gamle dal och i närheten av Slusscaféet. Här spenderade vi ett antal timmar med medhavd lunch och span på slussning i de gigantiska väldigt automatiserade slussarna. Ja slussarna i Trollhättan kommer solklart att få ett helt eget inlägg vad det lider. För det är definitivt värt ett besök.

Vill ni läsa mer om Trollhättan och vad man kan uppleva här tycker jag att ni ska klicka er vidare till min bloggkollega Daniel på dryden.se och detta inlägget. Han var dessutom i Trollhättan en dag när fall-luckorna faktiskt öppnades.

Hjo

En stad som fanns med pinnad på min googlemap för roadtrip 2022 men som jag in i det längsta inte visste om vi skulle hinna förbi var Hjo. Men oj så glad jag är att vi tog en liten omväg hit.

Hjo är en av våra tre trästäder. De andra två är Nora och Eksjö och så sent som för någon vecka sedan stod jag på Hjässan på Omberg och tittade över Vättern och sa – tänk om några veckor är vid där – och det var vi verkligen. Hjo ligger rakt över Ödeshög och Omberg och ger en magnifik utsikt över östra sidan av Vättern och Omberg.

Men jag var inte här så mycket för trä som för glass. I Hjo hade jag nämligen fått två riktigt intressanta tips på glass-ställen när jag gör några år sedan sammanställde Sveriges bästa glasscaféer i detta inlägget. Det var Wetternglass och deras Gula Paviljongen och så var det Moster Elins. Och förutom att jag uppdaterat båda dessa platser i inlägget ovan så lovar jag att det kommer ett eget inlägg om varför du också bör åka till Hjo och äta glass.

I övrig blev vi mycket förtjusta i Hjo. Så fint omhändertagen och inbjudande liten stad. Det känns som att Hjoborna verkligen älskar sin stad. Och hur söta små turistbyråer fanns det inte på flera platser?

Den sista platsen på Roadtrip 2022 – var vi verkligen där?

Vi kan väl bara stanna till lite kort vid Karlsborg och spana i fästningen sa jag när vi efter Hjo satte siktet på att inte anlända till Linköping allt för sent på natten.

Karlsborgs fästning

Jag hade förväntat mig något liknande Varberg eller andra fästningar jag sprungit på genom åren. Men detta var något helt annat. Men något jag inte fick ta en enda bild på. Karlsborg brukar kallas Sveriges reservhuvudstad. Hit skulle man kunna flytta regering, kungahus, pengareserv ja hela Sveriges makt och styre. Och Karlsborgs fästning är så mycket mer än en fästning. Det är som en hel liten stad och här finns fortfarande militär vilket gör det till ett skyddsobjekt och därmed får man inte fotografera. Det mina vänner är inte helt lätt för en resebloggare.

Vår besök skedde efter att det mesta stängt och det var både häftigt och nästan lite läskigt. Men klart är att jag absolut inte är färdig med Västergötland. Inte på några villkors vis.

Och det blev morgon och det blev afton den fjärde dagen

Vid 22-tiden på tisdagskvällen, med totalt 1408 kilometer bakom oss, landade vi hemma i Linköping. Uppfyllda av allt vi upplevt. Mätta efter inte mindre än tre glasskreationer i Hjo och ännu mer säkra på att roadtrip är något vi kommer att göra igen.