Jag är helt övertygad om att jag har åkt fel. Jag ska på möte i grannstaden Norrköping och efter en lång tids hemmakontor verkar jag ha tappat förmågan att veta hur lång tid det tar att ta sig till saker och gör dessutom allt för att hitta på något när jag väl kommer ut. Därmed är jag en halvtimme tidig när jag svänger av motorvägen. Men hej, tänker jag, finns det inte en slottsruin här jag inte har varit vid? Jo det gör det. Och så ställer jag in GPS:en på Johannisborgs slottsruin.
Det blir ingen jätteomväg verkar det som, däremot ska jag sätta kurs rakt emot stan vilket jag inte riktigt förväntade mig. Jag passerar genom Norrköpings vackra promenader och ber till gud att det inte kommer en spårvagn. Jag är inte helt bekväm med att ha dem i min närhet när jag kör bil.
Johannisborgs slottsruin – där du inte trodde att det kunde ligga en slottsruin
Jag passerar järnvägsstationen och ser på GPS:en att det inte är många minuter kvar till målet. Bilen styr kosan rakt emot ett industriområde och visar att adressen jag slagit in skall finnas bara en liten bit fram på min vänstra sida.
Överallt ligger fabriks- eller lagerlokaler. Där jag ska svänga in ser jag en stor skylt med namnen på alla företag som finns där. Jag måste ju ha slagit in fel adress. Men längst ner under alla de andra skyltarna – en kringla – och namnet Johannisborgs slottsruin. Så jag svänger av.
Med risk för att köra av vägen
Och jag hinner inte många meter in på vägen innan jag ser den. Det är lite av ett under att jag inte kör av vägen och ner i den sankmark som tidigare var slottets vallgravar. För där, mitt ute på en åker men bara några meter från plåtskjulet som verkar vara någon form av postterminal ligger ett pampigt torn. Jag har bara sett det på bild tidigare. Och fotograferna som har tagit just de bilderna har inte velat framhäva läget. Själv tycker jag att det nästan är halva grejen. Så jag återkommer om det.
Tycker du som jag? Gillar du också slott lite sådär galet mycket? Följ mig gärna på mitt slottskonto. Klicka på ikonen ovan så är du strax där.
Johannisborgs slottsruin – dess uppgång och fall
Någon gång mellan 1610 och 1614 lägger Hertig Johan och 700 utkommenderade soldater den första grunden till det som ska bli Johannisborgs slott. Hertig Johan syns fortfarande på bild på det som återstår av slottet om du tittar riktigt noga. Slottet byggdes i tre våningar med sex tornspiror och omgavs av en vallgrav som bildade en femuddig stjärna. Ursprungligen bestod det av två byggnader förenade av flyglar. 1618 är slottet ännu inte helt klart när hertig Johan och hans gemål dör. Först 1639 får slottet tak och hålls i någorlunda gott skick i några år.
En av de som troligen vistats på Johannisborg en del är Drottning Kristina som efter att hon lade ner kronan fick ett antal underhållsländer för sin försörjning. Bland annat Norrköpings stad och slott. De sista tillfällena var nog slottet inte i något vidare skick då det successivt fick förfalla.
Resterna av ett något så mycket större
1719 kom ryssen och anföll Norrköping, slottet liksom stora delar av staden brändes ner. När staden skulle byggas upp igen godkände kung Fredrik att man använde sten från Johannisborg som ändå var så förfallet. Delar av porttornet stod dock kvar till 1806 då det förstördes av ett blixtnedslag.
1934 restaurerades porttornet igen och det är det vi nu ser på åkern intill postterminalen strax intill resecentrum i Norrköping. Så vackert och så malplacerat.
Får man tag på en fin flygbild som bland annat finns att se på slottsguiden.info så kan man se att tre av fem uddar i stjärnan återstår även om vallgraven sedan länge är igenväxt. Johannisborgs slottsruin förvaltas av Statens fastighetsverk.
Mitt i industrikvarteren – hiss eller diss?
Så hur var det då med läget? Alldeles bredvid postterminalen och tydligen bara en bit från ett reningsverk. Tja, på bilder går det helt uppenbart att trolla bort dess läge. I verkligheten not so much. Och det är också lite grann av det unika med Johannisborg. Att det ligger där det ligger.
Du kan inte förvänta dig att strosa runt i en rofylld omgivning och beskåda historien men det är sannerligen ganska ovanligt att hitta en slottsruin på en liknande plats. Och en svindlande tanke är om Hertig Johan för en sekund kunde få återvända och se sitt slott och omgivningarna idag. Då hade han nog trillat av pinn. Igen.
Vill du läsa mer om slott här på Lite mera rosa? Jag har samlat alla mina slottsberättelser här.
5 comments
Oj, intressant! Jodå, vi gillar både slott och ruiner 🙂
Mina fellow slotts och ruinälskare 🙂 Denna var cool på ett helt eget sätt.