Posts by tag

Utflyktsmål i Östergötland

112 posts

Är du på jakt efter utflyktsmål i Östergötland? Då har du kommit rätt.

Här listar jag mina bästa tips i mitt hemlandskap. Från norr till söder och café till fornminne. Från medeltiden till nutidshistoria. Östergötland har något att erbjuda för alla. Familjen, paret eller soloresenären. Oavsett om du vill pilgrimsvandra eller lyxa till det med en spavistelse.

Varmt välkommen till Östergötland.

Letar du efter något speciellt? Förhoppningsvis hittar du det du söker här. Saknar du något? Tveka inte att höra av dig så berättar jag mer.

3 kortare vandringar i Östergötland

15 april, 2020

Vem är jag? Skrev jag just rubriken ”3 kortare vandringar i Östergötland”? Ja det gjorde jag. Har du hittat hit av just den anledningen kan du möjligen bli lite besviken. I alla fall om du besöker bloggen i april-ish 2020. Detta är nämligen mitt allra första inlägg om vandring. Och kanske hade en inbiten vandrare inte ens kallat det vandring. Men man måste börja någonstans och vi börjar här.

Detta är ett inlägg i serien Förträffliga Östergötland. En inläggsserie som är en hyllning till mitt nuvarande hemlandskap och allt fantastiskt som finns att se och göra här. Här kan du bland annat läsa om Hemester i Linköping och besök på några av våra slott som Ljung, Löfstad och Husby Säteri.

Läs också: Vandringsleder i Östergötland – 20 tips på leder och naturreservat

Är jag en vandrare?

Är jag en vandrare? Nej, till dags dato skulle jag inte kalla mig det. Men drömmen har länge funnits om att vandra. Och då menar jag vandra. Långt. Sedan 2007 när jag första gången hörde om ”Caminon”, pilgrimsleden på 80 mil i norra Spanien, har jag drömt om att gå den. Och för att göra det säger det ju sig självt att man behöver ta ett par steg innan. För fem år sedan köpte jag mig ett par riktiga vandringsskor. Men de användes bara ett fåtal gånger och sedan har de stått i garderoben. Där har du status på min vandringserfarenhet fram till idag.

Vill jag bli en vandrare?

Det är möjligt att jag kan skylla på eller tacka Corona-krisen för det som nu händer. De senaste veckorna har vi nämligen upptäckt några kortare vandringsleder kring Linköping och vi har fått blodad tand. I påskhelgen har vi vandrat tre kortare sträckor omkring Linköping och en bit längre bort och det är dessa jag tänkte berätta mer om här.

Så var ska detta sluta då? Det är det ingen som vet. Det jag dock vet är att jag har hittat vandringsbyxor – rosa såklart. Jag ska bara trycka på beställ-knappen också. Det jag också vet är att vi planerar en roadtrip ganska långt norrut i sommar och där kommer det bli en hel del vandring. Jag tänker att jag lämnar det där så får jag lov att återkomma i frågan. Ingen press. Bara lust.

Läs också: Om mitt carepackage från Emelie som hjälpt till med vandringssuget.

3 kortare vandringar i Östergötland

Rosenkällastigen

Precis i utkanten av Linköping finns naturreservatet Tinnerö Eklandskap. 687 hektar stort är det och gömmer mängder av ovanliga växter och djur och till min stora lycka även en hel del fornlämningar. Jag skrev lite om det i mitt inlägg från Jureskogs. Utöver historia från Stenåldern och framåt har även reservatet varit hemvist för en hel del militär aktivitet då det var övningsfält mellan 1911 och 1998. Något som också bidragit till att hålla naturen konserverad då området inte var tillgängligt för allmänheten.

Naturreservatet gömmer också flera vandringsleder och stigar som går på alltifrån breda grusvägar till relativt oframkomliga skogsstigar. Vi valde Rosenkällastigen denna påskafton. Solen sken och det var nästintill vindstilla. Jag är ingen fågelexpert men till och med jag blev imponerad av fågellivet runt sjön.

Rosenkällastigen är 3,7 kilometer lång. Vi parkerade vid Röda bron och fick därmed ihop ytterligare några kilometer och landade på totalt strax över 7.

Askaleden

Samma morgon som vi vandrade Rosenkällastigen såg jag tips om appen Naturkartan och laddade ner den till min telefon. Där i hittade jag vandringsleden för påskdagen. Vid Lilla Aska strax utanför Linköping finns en begravningsplats och ett vackert kapell. Men därifrån utgår också Askaleden i två varianter. En på 2 och en på 4,2 kilometer.

Vi valde den lite längre men lyckades gå lite fel vid något tillfälle och landade till slut på ganska exakt 4 kilometer.

Den längre av de två lederna går på varierat underlag men är i mitt tycke ändå lättvandrad. Leden har fyra citatstenar med tänkvärda och ord och är också uppmärkt med skyltar om intressanta platser man passerar. Till min stora glädje dolde sig även här fornlämningar i form av gravhögar. Östergötland är fantastiskt för en historieintresserad.

Ellen Keys led

Författaren Ellen Key levde sina sista år vid Vätterns strand på Ombergs södra sida. Idag är Omberg en Ekopark och Ellen Keys hem, kallat Strand, finns kvar som ett personligt museum. En av lederna på Omberg kallas Ellen Keys led och på den passerar du hennes Strand. Den gick vi sista dagen på påskledigheten. Längs med leden finns Ellens klokskap att ta del av på skyltar längs med stigen.

Leden är 6 kilometer lång och går mestadels på naturstigar som kan både vara branta och svåra att ta sig fram på. Under de 6 kilometerna får du uppleva allt från den ljusaste bokskog till riktig trollskog. Från strand till topp och en milsvid utsikt över Vättern och Östgötaslätten. Branta stigningar och snåriga stigar är värt mödan när man blickar ut över landskapet från Hjässan på Omberg.

På och runt Omberg finns många olika leder och vi lär definitivt komma tillbaka snart för att ta del av fler.

Berätta nu för mig, brukar du vandra, vart vandrar du helst? Har du någon favoritled jag bordet testa? Det behöver inte vara i Östergötland.

Följ gärna Lite mera rosa på Facebook eller Bloglovin för löpande uppdateringar! Eller följ mig på Instagram för mer bilder och tankar. Du kan också klicka på ikonerna här nedan. Tack för att du läser mina tankar.

Vill du läsa mer på Lite mera rosa?

Påsklovskul på Husby Säteri

9 april, 2020

För en tid sedan besökte jag och min vän Linda Husby Säteri. Har du missat historien om det tillfället föreslår jag att du klickar dig vidare hit och läser mer om när vi skulle bo i den mest hemsökta sviten i jakten på ett eller annat tecken och det slutade med att vi bodde ensamma på hela slottet en natt. Det var en upplevelse som har satt sig minst sagt. Utöver den speciella upplevelsen älskade jag verkligen det lilla mysiga slottet och omgivningarna och när jag fick möjlighet till en extra ledig dag med de små och det var påsklovskul som aktivitet på schemat på Husby var saken klar. Det blev påsklovskul på Husby Säteri.

Mellan 10-15 var det fullt ös i slottsparken och på slottet. Det kändes fint att åka upp igenom allén igen. Och vi möttes direkt av allehanda aktiviteter i parken.

Fem gånger aktiviteter i parken

Vi gick ut hårt och testade först pilbåge och sedan luftgevärsskytte. Inte helt enkelt visade det sig men vi hade proffsiga instruktörer.

Näst på tur stod slangbella och kvastbindning. Båda aktiviteterna krävde ett visst mått av skicklighet måste jag säga men kvasten överlevde en biltur mellan Husby och Linköping i alla fall.

Sedan avslutade vi med ett par rundor med häst och vagn runt gårdsplanen. Oklart dock om det var själva åkningen eller hästförarens förmåga att bedöma barnens ålder genom att titta på deras tänder som imponerade mest. Det var slottsfrun själv som satt bakom tömmarna och det visade sig att det ligger en tandsköterska där i botten. Barnen gapade stort när hon gissade rätt på åldern bara genom en blick på tandraden.

Slottslunch med viltköttbullar

Efter aktiviteter var det dags för slottslunch och härligt återseende med Sussi vår servitris från förra gången.

Idag serverades köttbullar och potatismos med lingon och saltgurka. Och först efter vi alla slurpat i oss alltsammans med god aptit avslöjades det att det var köttbullar på älg och vildsvin. Magiskt gott. Och då brukar jag säga att jag inte är så mycket för vilt.

Marshmallowsgrillning till efterrätt

Efter lunch var det förberett för marshmallowsgrillning ute i slottsträdgården. Barnen jobbade på bra med tålamodet och fick till slut lite färg på de vita godsakerna.

Solen som visat sig från sin bästa sida innan lunch hade ersatts av en bitvis riktigt kall vind. Och efter grillning bestämde vi oss för att bege oss hemåt, glada och nöjda efter fint anordnad påsklovskul på Husby Säteri.

Tack Fredrik & Irene och all härlig personal för ännu ett minnesvärt besök hos er. Vi kommer garanterat tillbaka.

Detta är ett inlägg i serien Förträffliga Östergötland. En inläggsserie som är en hyllning till mitt nuvarande hemlandskap och allt fantastiskt som finns att se och göra här. Här kan du bland annat läsa om besök på Björkö 4H-gård samt familjeweekend på Vildmarkshotellet i Kolmården.

Följ gärna Lite mera rosa på Facebook eller Bloglovin för löpande uppdateringar! Eller följ mig på Instagram för mer bilder och tankar. Klicka bara på ikonerna här ovan. Tack för att du läser mina tankar.

Mer läsning på Lite mera rosa

Påsklov i Vadstena

8 april, 2020

Första påsklovsdagen satte vi oss i bilen och styrde kosan till Östergötlands historiska centrum. Det är en egen utnämning. Men jag tycker att det är med all rätt jag utnämner Vadstena till just det. Här finns Vadstena slott och Pilgrimscentrum och precis intill Vadstena Klosterkyrka med resterna av det anrika klostret planerat av det mest kända av de svenska helgonen och tillika Europas skyddshelgon Heliga Birgitta. För en historieintresserad är det rena julafton. Och även för barnen var det spännande att inleda med påsklov i Vadstena.

Vi prickade in påsklovets absolut finaste dag för vårt besök och väg 206 mellan Mantorp och Vadstena visade upp Östgötaslätten på ett magiskt sätt. Det är speciellt att närma sig Vadstena. Man anar Vättern och ser tornen och spirorna på både slottet och kyrkan på långt håll. Vi hade fyra mål för dagen, eller egentligen fem. Leksaksmuseum, VaS Vitreum Glasbruk, Klosterkyrkan och Slottet. Utöver det skulle vi hitta något trevligt ställe för lunch och jag tycker vi lyckades med allt.

En dag på påsklov i Vadstena

Leksaksmuseum

Vi började med ett besök på Slottsgården och Leksaksmuseum. Slottsgården är inte bara museum. Fint beläget precis bredvid slottet så har det både hotell, café, konferensmöjligheter och ja, museum då. Innanför caféets lokaler hittar man en riktig skatt för den leksaksintresserade med allt ifrån stora installationer med modelltåg och järnvägar till gamla skolbänkar och Lego.

Barnen hittade en overhead-apparat som inte ingick i utställningen men som orsakade nästan mer intresse och nyfikenhet än det som egentligen skulle beskådas. Den åldrande modern fick berätta för storögda barn om overhead-maskinens förträfflighet innan vi kände oss färdiga och gav oss ut på upptäcktsfärd i Vadstena.

VaS Vitreum Glasbruk

Sommartid kan jag tänka mig att området vid hamnen och slottet sjuder av liv i de gamla husen. Bland annat har VaS Vitreum en liten bod med glasförsäljning där. Vi balanserade på de gamla järnvägsspåren förbi bodarna på väg mot de lokaler där glasbruket har sin verksamhet året runt.

VaS Viterum är ett familjeägt glasbruk där den fjärde och femte generationen nu driver vidare de 120 år gamla familjetraditionerna. Bland annat är det VaS Vitreum som står bakom de vackra fönstren i Maria-koret i Linköpings domkyrka som jag var och tittade på förra sommaren. En av världens största handgjorda glasgravyrer.

Vi hade turen att få se glasbrukets formgivare och glaskonstnär Mikael Kenlind tillverka ett alster från grunden. Det var med stora och till en början lite förfärade ögon som vi bevittnade arbetet alla tre faktiskt. Inte ens för en luttrad smålänning född i mitten av glasriket går obemärkt förbi detta.

Lunch på Gamla Konditoriet

På vår väg mot klosterområdet passerade vi sedan det som blev lunchstället för dagen. Gamla Konditoriet precis intill torget serverade pannkakor till de små och toast till mamman i supermysiga lokaler. Och med vädret på vår sida intog vi den på den lummiga bakgården.

Vadstena klosterkyrka

Med påfylld energi spatserade vi vidare på Vadstenas supermysiga gator, förbi torget och ner emot vattnet och klosterområdet. Här återfinns de äldsta delarna och byggnaderna i Vadstena. Bland annat det kloster som Den Heliga Birgitta grundade 1370. Numera återstår bara ruinerna som går att utforska närmare bakom kyrkan ner emot Vätterns strand.

Vi tog även en tur in i kyrkan och tände ljus för de som inte längre är med oss. En fin gest vi försöker göra så ofta vi kan och som barnen också uppskattar mycket. När ljusen var tända landade barnen i pysselhörnan och jag fick en egen stund att vandra runt. Bland annat förvaras det som i alla fall sägs vara relikerna efter Heliga Birgitta här.

Vadstena Slott

Från Klosterkyrkan vandrar man sedan med fördel den vackra strandpromenaden till Slottet. Vi tog en liten avstickare och kände på Vätterns kalla vatten innan vi promenerade bort och in igenom de stora portarna till slottets innergård för dagens huvudaktivitet. En liten skattjakt på slottet. Påsken till ära har slottets grundare, ingen mindre än Gustav Vasa, bjudit in ett antal släktingar på middag. Men gästerna har försvunnit och barnens uppgift är att hitta dem i slottets olika vrår. Varje släkting bjöd på en ledtråd och tillsammans lade man sedan ihop ledtrådarna och fick fram ett årtal.

Som belöning fick barnen varsin klubba och ett bevis på att de klarat uppgiften. Ska vi tro det certifikatet är de numera adlade av ingen mindre än herr Vasa själv.

Slottet kommer få ytterligare ett besök av undertecknad – då på en guidad vandring. Rundvandringen som borde ta en timme tog barnen mindre än hälften. Så går det när man är mer intresserad av uppgiften än det historiska värdet om man säger så. Men kanontornet fascinerade både små och stora och var slottets stora behållning för oss alla.

Påsklov i Vadstena

I bilen på väg hemåt utvärderade vi sedan dagen. Bäst var slottet tätt följt av glasblåsningen. Minst bra var leksaksmuseum. Men allt var toppen och vi kan varmt rekommendera Vadstena för både påsklovsfirare och andra.

Detta är ett inlägg i serien Förträffliga Östergötland. En inläggsserie som är en hyllning till mitt nuvarande hemlandskap och allt fantastiskt som finns att se och göra här. Här kan du bland annat läsa om familjeweekend på Vildmarkshotellet i Kolmården och besök på Björkö 4H-gård och Fenomenmagasinet.

Du vet väl om att du kan följa Lite mera rosa på Facebook eller Bloglovin för löpande uppdateringar! Eller följ mig på Instagram för mer inspiration.
Tack för att du vill dela mina tankar med mig.

Vildmarkshotellet – ett perfekt spa & hotell för hela familjen

1 april, 2020

Det var julafton och i flödet dök det upp ett julklappstips. Familjehelg på Vildmarkshotellet i Kolmården. Jag slog till på direkten och bokade in en helg i slutet av mars. Vi har bara drygt sju mil till Kolmården och ser det nästan som lite av en staycation. Tänk om man vetat då att vi skulle tänka både en och två gånger innan vi beslutade oss för att verkligen åka. Vi valde att åka. För att stötta de lokala näringsidkarna så länge vi kan. Och för att vi alla var helt pigga utan några som helst sjukdomssymptom. Och vi fick en härlig övernattning på Vildmarkshotellet i Kolmården.

Fredag eftermiddag och vi åkte tidigare från jobbet för att hämta upp barnen direkt efter skolan packa in i bilen och åka till Kolmården. Strax innan vi ska åka kommer beskedet från regeringen att gränsen på 500 personer vid evenemang och tillställningar sänks till 50. Innan vi vet vad det innebär ringer jag hotellet för att se om det blir någon snabbt insatt ändring i vår bokning. Vi har redan tänkt både en och två gånger om vi verkligen ska åka. Men ändringen slår igenom först på söndagen och vi bestämmer oss för att passa på att gynna våra lokala näringsidkare så länge vi kan.

Precis intill djurparken

Vildmarkshotellet i Kolmården ligger granne med djurparken. Följ bara skyltarna en bit efter huvudentrén och sväng höger ner mot vattnet så har du snart hotellet i sikte. Hotellet är populärt för företag som bokar konferenser men också för familjer. Vackert beläget precis vid Bråviken erbjuder Vildmarkshotellet en helhetsupplevelse med eller utan djurparksbesök. Och dessutom i de nyrenoverade lokalerna från förra året. Här kommer vår övernattning i bild och text.

Familjehelg på Vildmarkshotellet

I paketet ingick övernattning för fyra personer, frukost, nyskriven Bamseshow, inträde till spa och flera aktiviteter på hotellet. Vi valde att lägga till en liten slant för att få havsutsikt och det är det väl värt för rummen med havsutsikt går inte av för hackor.

Vårt rum var litet men välplanerat med en dubbelsäng och sängskåp som bildar en supermysig våningssäng för barnen. Vi bodde på våning fyra alltså en våning över receptionen och hade en milsvid utsikt från vårt rum. En kaffe i solen här när det blivit lite varmare skulle man inte må dåligt av. Och vad gör det att rummen är små. Det är ju inte där man hänger ändå.

Spa & bad

På ankomstdagen ingick entré till spa och bad från klockan 11 fram till klockan 17 – därefter är spaavdelningen vikt till gäster över 16 år. Vi packade bara in oss på rummet och begav oss sedan iväg för att hoppa i plurret.

Spa-avdelning har en del på övervåningen på plan 2 och en på nedre våningen. Övervåningen är lite mer för de vuxna. En lite större bassäng med förhållandevis svalt vatten, en av delning med bubbelpool och relax-stolar. Här hittar man även bar och matservering.

En våning ner hittar du den lite mer barnvänliga delen med Egyptiskt tema. I denna delen hittar man en lite mindre och inte så djup barnpool, en utomhuspool som just nu var stängd och så strömmen. En bassäng formad i en cirkel med en ganska rejäl ström. Vår absoluta favorit att åka runt och busa i. Utöver det finns också en bubbelpool med en makalös utsikt ut över vattnet.

Här hängde vi både på ankomstdagen och dag två innan vi åkte hemåt. Då fick vi faktiskt hela spadelen för oss själva en stund. Som en dröm naturligtvis men när man inser vad det skulle kunna resultera i snarare en mardröm. För måste jag välja så vill jag hellre dela med andra gäster än inte kunna besöka Vildmarkshotellet alls.

Läs mer: Att resa med barn

Aktiviteter på Vildmarkshotellet i Kolmården

Runt om på Vildmarkshotellet finns ständigt någon aktivitet att delta i eller något att göra på egen hand.

Vi hann inte med allt utan får helt enkelt komma tillbaka och göra det andra. I ett rum finns ett litet lekland i sann Leos Leklandskänsla. I ett annat rum är det aktivitetsrum med möjlighet till både pingis, fotbollsspel och andra sällskapsspel. Det anordnas även pyssel av hotellet. Det hann vi inte med att delta i denna gången.

Vildmarkshotellet i Kolmården - Bamseshow

Innan det var dags för middagen bjöd ensemblen på en för året nyskriven Bamse-show som kommer att spelas ute i parken under sommaren. En spännande historia med alla Bamsefigurer på plats på scenen men också med lite läromoment kring miljötänk.

Restaurang Terrassen på Vildmarkshotellet

På samma plan som receptionen hittar du Vildmarkshotellets bar och restaurang. Även här har du en magisk utsikt som du njuter av oavsett om du hänger i baren för lite snacks och dricka eller i restaurangen för kvällens middag.

Barnen valde buffé som hade allt i från Mac & Cheese till pannkakor till smågodis på efterrättsbordet. Vi vuxna valde från á la carte-menyn. Och kanske var vi riktigt hungriga för någon bild blev det inte vare sig på min egen pasta med spenat och tryffel eller på Andreas köttmacka. Ni får ta mig på orden att det var gott för både mun och öga.

Några bilder från buffén fick jag dock med mig. En snyggt uppdukad avskalad variant med små portionsinrättningar för att minska köande, något som ändå inte var ett problem med det lilla antalet gäster.

Bamsedisco och läggdags

Efter middagen dansade vi sedan bort matkoman på Bamsedisco innan det var dags att dra oss tillbaka till rummet och få sig lite skönhetssömn inför dag två.

Det gick inte att klaga på kvällsutsikten från vår balkong heller. Himlen var stjärnklar. Vatten kav lugnt och i fjärran syntes Norrköping. Några timmar långt bort från verkligheten och vardagen i bubblan på Vildmarkshotellet var välbehövligt. Några timmar när allt var precis som vanligt. Men i stjärnornas sken på balkongen gick det inte att hålla tankarna borta ifrån vad det är vi kommer att komma tillbaka till. Hur världen kommer se ut när vi landar på andra sidan. Det var lite som att världen stannat upp i stillheten med Bråvikens vatten framför mig.

Frukost, mer spa och vi kommer tillbaka

Att vakna upp. Öppna dörren och känna havsdoften. Höra vattnet stilla klucka mot stenarna. Låta solens strålar strila in genom en glipa i gardinen. Krypa ner så många som får plats i samma säng och titta på Barnkanalen på TV eftersom utbudet av kanaler inte är större än så. Det enda som saknades var en kaffe. Annars var livet liksom alldeles komplett.

Frukost serverades på bricka och minimal hantering vid buffén. Endast den varma maten serverades som vanligt och vi var alla noga med att hålla avstånd och gå familjevis för att hämta mat.

Precis som middagen var det fina välbalanserade smaker även till frukost och vi njöt i fulla drag. Sedan passade vi på att tillbringa de sista timmarna innan utcheckning i spa-avdelningen och lämnade rummet med mindre än minuten till godo.

Allt vi inte hann

Vi kommer tillbaka, vi hann inte allt. Nästa gång vill vi nyttja mer av hotellets aktiviteter. Vi vill boka en upplevelse bakom kulisserna i djurparken och vandra i de härliga omgivningarna runt hotellet. Vi vill bada mer och gärna i utepoolen. Njuta av middagen på uteserveringen och blicka ut över Bråviken. Vildmarkshotellet i Kolmården. Vi kommer tillbaka.

Lite mer att läsa på Lite mera rosa

Detta är ett inlägg i serien Förträffliga Östergötland. En inläggsserie som är en hyllning till mitt nuvarande hemlandskap och allt fantastiskt som finns att se och göra här. Här kan du bland annat läsa om Påsklovsaktiviteter i både Vadstena och på Husby säteri.

Följ gärna Lite mera rosa på Bloglovin, Facebook och Instagram för ännu mer vardagsinspiration.

Stjärnorp – om ruinen och ravinen

29 mars, 2020

Året är 1655 och vapenbröderna Robert Douglas och Axel Lillie kommer hem till Sverige efter Westfaliska freden. De ingår ett löfte om att bygga varsitt slott i Östergötland och de ska bli så höga att de ska kunna vinka till varandra över sjön Roxen. Axel Lillie uppför Löfstad slott. Robert Douglas uppför Stjärnorp slott. Och om det verkligen gick att vinka till varandra förtäljer inte historien. Däremot förtäljer historien om en brand som 134 år senare, 1789, lämnar slottet i ruiner. Byggnaderna omkring återuppbyggs under åren som kommer. Men slottet förblir en ruin. Idag finns det två besöksmål ruinen och ravinen i Stjärnorp.

Det är en blåsig dag i mars när vi besöker Stjärnorps slottsruin. Är det något som är möjligen ännu mer fascinerande än slott så är det slottsruiner. Ofta otillgängliga och ganska farliga. Spöklika med sin nakenhet. Fönstergluggar där vinden viner igenom.

Stjärnorps slottsruin

Slottsruinen i Stjärnorp rustas just nu upp. Om det ska ge möjlighet för besökare att komma närmare låter jag vara osagt men får jag chansen att titta närmare gör jag det gärna. Nu får jag nöja mig att vandra allén upp och kika in igenom grindarna.

Stjärnorps slott som det tros ha sett ut i sin glans dagar.

Det är inte svårt att se storheten i slottet så som det tros ha sett ut. Hur många våningar högt och om greve Douglas såg bort till greve Lillie är oklart. Men trots att slottet stått i ruiner i drygt 200 år är det vackert i sin ödeläggelse.

På baksidan breder slottsparken ut sig framför det ihoprasade tornet. För dagen inklätt i byggnadsställningen till följd av restaureringen.

Ingen mindre än Nicodemus Tessin d.ä. står bakom ritningarna av Stjärnorps slott och terrasserna. Är namnet bekant kan det ha att göra med att han även ritat Drottningholms slott.

Stjärnorpsravinen

Vandra genom den stora slottsparken på baksidan av slottet och ta sedan Ravinstigen ner till bäcken och Stjärnorpsravinen. Stjärnorpsbäcken har format en ravin som till och med en grå marsdag är magisk att kliva in i. De höga väggarna som omger ravinen ger känslan av att kliva in i lite av en saga. En annan värld. Här nere finns fina promenadstråk som snirklar sig runt lika mycket som bäcken själv. Stundom bredvid den, ibland på en bro över den.

Fågellivet är rikt och en vårdag kan du få njuta av en riktigt vacker konsert här nere. Sommartid ligger lövträdens kronor som ett tak över ravinen. Och det är inte bara fågellivet som är spektakulärt här. I vattnet hittar du den märkliga ålliknande fisken bäcknejonöga. Men inte bara det. Stjärnorpsravinen är en av Östergötlands rikaste fladdermuslokaler, med 8 av länets 10 kända arter.

Även om du inte åker hit för djurlivet kan jag lova dig en avkopplande stund i en av Östergötlands vackraste omgivningar.

Hitta till Stjärnorp

Såhär hittar du till ruinen och ravinen i Stjärnorp. Kommer du från Bergshållet kan du förbereda dig på en rasande vacker vy när du kör ner emot Roxen och på vänster sida ser ruinen torna upp sig. Sväng in på parkeringen strax innan du kommer till slottet och njut av promenaden därifrån.

Läs mer: Slott ligger mig varmt om hjärtat och jag besöker gärna mer eller mindre kända slott. Vill du läsa fler inlägg från slottsbesök kan du klicka dig vidare hit.

Kulturarvskortet – med rabatter till Sveriges kulturskatt

22 mars, 2020

Kulturarvskortet – kanske inte det mest sexiga ordet jag har startat ett blogginlägg med. Jag vet. Men nu är det just det vi ska prata om idag och då är det väl lika bra att gå rakt på sak tänker jag. För er som precis som jag älskar slott och det svenska kulturarvet så är Kulturarvskortet dumt att missa. Och man behöver inte vara lika tokig som jag och vilja övernatta på ensam på ett slott för att ha nytta av det. Jag lovar.

Kulturarvskortet kom i min ägo i juli förra året och sedan dess har jag använt det flitigt. Flitigare än vad jag faktiskt hade trott att jag skulle använda det. Låt mig guida dig igenom alla gånger med lite kuriosa om både platsen jag besökte och vad jag sparade på att ha Kulturarvskortet i min ägo. Längst ner i detta inlägg hittar du mer fakta om kortet, pris och var du kan köpa det.

Linköpings slott 26 juli 2019

Jag köpte mitt kort den 26 juli 2019 när jag besökte Linköpings slott på en guidad visning. Jag nyttjade flera lunchraster förra sommaren till att lära mig mer om Linköpings centrala historia och detta var ett av de tillfällena. Linköpings slott är från 1100-talet och på den guidade visningen av slottet och domkyrkomuseet får man besöka platser i slottet som man inte får besöka om man besöker det på egen hand.

Entré till slottet och domkyrkomuseet kostar 80 kronor för en vuxen och med Kulturarvskortet betalar du halva priset. 40 kronor sparat med andra ord.

Ljungs slott 26 juli 2019

Samma dag som kortet inhandlades åkte jag ut till Ljungs slott på eftermiddagen. Där deltog jag också i en guidad visning på det ganska okända slottet som varit föremål för spökjakt i TV4:s Det Okända.

Mer om det besöket har jag berättat här.

Entré till slottet och guidad tur kostar 80 kronor och med Kulturaarvskortet betalar du halva priset. 40 kronor sparat även här.

Drottningholms slott 27 juli 2019

Såhär i efterhand minns jag inte att det var ett sådant intensivt schema på slottsbesöken i somras. Men dagen efter jag inhandlat mitt kort åkte vi mot Stockholm för en övernattning på Arlanda och passade på att åka in och tittat på kungens hus tillika Sveriges första världsarv – Drottningholms slott och Kina slott som ligger i slottsparken.

Att strosa runt i parkerna är gratis men vill man som vi titta lite inomhus får man punga upp med 130 kronor för Drottningholm och 100 kronor för Kina slott. Halva priset på båda med Kulturarvskortet och 115 kronor sparade.

Om besöket på Drottningholm kan ni läsa mer här.

Löfstad slott 9 augusti 2019

I början av augusti gjorde jag sedan sommarens sista slottsbesök när jag åkte till Löfstad slott som ligger mellan Linköping och Norrköping. Slottet har bevarats nästintill som det var den där decemberdagen 1926 när slottets sista ägare Emilie Piper gick ur tiden.

Utan barn eller andra arvingar donerade Emilie slottet till Östergötlands museum och numera visas slottet upp vid guidade visningar varje sommar. Det är inte möjligt att vandra runt i slottet på egen hand.

Vill du istället bara passa på att äta gott så finns Löfstad värdshus i en av flygelbyggnaderna. Med Kulturarvskortet fick jag halva priset på entrépriset 90 kronor och 45 kronor sparade.

Stockholms slott 18 oktober 2019

I oktober åkte jag till Stockholm för staycation med min vän Fia. Efter poddinspelning på förmiddagen hade jag några timmar att slå ihjäl innan vi skulle mötas upp. Planen för de timmarna var att strosa runt i Gamla stan men så plötsligt uppenbarade sig en bekant byggnad. Helt spontant bestämde jag mig för ett göra ett besök på Stockholms slott.

På slottet finns det tre olika delar att se representationsvåningarna, skattkammaren och Museum Tre kronor. Entré till alla tre delarna kostar 160 kronor för vuxen och Kulturarvskortet ger dig, jajamensan, halva priset. 80 kronor sparade.

Totalt sparat under 2019

Totalt under mina besök har jag därmed sparat 320 kronor totalt – kortet kostar 200 kronor. Så ska jag vara helt ärlig så är det ju 120 kronor jag sparat. Hittills. Och därmed kan jag utan att överdriva säga att det har betalt sig.

Låt mig också säga att jag är långt ifrån klar med mina slottsbesök och då gäller kortet ett helt år fram till den 26 juli 2020.

Besöken jag hoppas kunna göra 2020

Förhoppningen är att jag under 2020 kan besöka både Vadstena slott, Ulriksdals slott, Riddarholmskyrkan, Rosendals slott och några museum. För kortet gäller inte alls bara på slott. Flera museum ingår också i besöksmålen där du får rabatt på entré eller på andra delar av upplevelsen.

Har jag inte övertalat dig om förträffligheten i Kulturarvskortet nu så finns det inget hopp för dig. Då blir du aldrig den slottsnörd som jag är. Men om du ens bara nuddar vid tanken att det kanske skulle vara ett trevligt initiativ då kan du läsa mer på Kulturarvskortets egen hemsida här. Kortet har du sedan när du inhandlat det alltid med dig i en app i din telefon. Och där kan du även köpa ditt kort om du vill. Sök på Svenska Kulturarvskortet i din app-affär.

Lördag på Östgötaslätten

21 mars, 2020

Tanken var en tur till Boställets vedugnsbageri för att stötta en av våra lokala företagare. Men så när vi hade fikat klar och vårsolen sköljde över Östgötaslätten tog vi vänster istället för höger och svängde ut på nya vägar. Lördag på Östgötaslätten.

”Åh, där är Östergötlands största bronsåldersgravhög, kan vi stanna och titta?” Det är en mening man faktiskt kan få höra om man är ute och åker bil med mig. Fråga min kära sambo. Han fick höra den tidigare idag. Jag är inte bara fascinerad av slott, jag älskar historia i både allmänhet och synnerhet och då är ju Östergötland ett perfekt landskap att bo i.

Boställets vedugnsbageri i vårsolen

Det var lördag och det där viruset som lagt sig som en blöt filt över hela världen har också fått mig att sakta ner ett par kilometer i timmen. Inget ont som inte för något gott med sig som det heter. När frukosten landat i magen föreslog jag att vi skulle bege oss till Boställets vedugnsbageri för en förmiddagsfika. Och det var nästan så jag ångrade att jag redan har skrivit ett helt inlägg här på bloggen om det mysiga stället ute på slätten. Jag skulle vilja skriva ett nytt för varje besök. Det är inte direkt jobbigt att stötta våra locals här i Linköping.

När vi fikat klart och lämnade det lilla vedugnsbageriet svängde vi vänster istället för höger och möttes av den vackraste av slätter.

Björkebergs kyrka och Klosterleden

Att upptäcka omgivningarna helt nära är inget jag börjat med nu. Jag har verkligen uppskattat det även tidigare. Inte minst eftersom jag älskar då inte bara slott utan även kyrkor och historia i allmänhet.

Bara några kilometer bort körde vi igenom det lilla samhället Björkeberg och redan på långt håll såg jag en spira som lovade något vackert. Och inte bara vackert, det visade sig vara en av de allra vackraste kyrkor jag någonsin sett. Och då har jag ändå inte haft möjlighet att se den inifrån.

De äldsta delarna av Björkebergs kyrka är från 1200-talet och i kordelen finns målningar i kyrkans tak från 1300-talet. Som så många andra kyrkor har den både eldhärjats och plundrats under krig men står ändå fortfarande i stort sett intakt förutom mindre delar från Medeltiden. Från 1300-talet finns även en runinskrift på latin ingraverad i kyrkans fasad.

Jag ser fram emot att få se kyrkans insida. Kanske blir det i sommar. Då planerar jag och min vän Johanna att vandra i Östergötland. Kanske blir det Klosterleden som passerar utanför Björkebergs kyrka.

Östergötlands största bronsåldersgravhög

En betydligt yngre kyrka är Ledbergs kyrka en bit därifrån. Men bredvid Ledbergs kyrka finns den där bronsåldersgravhögen jag så gärna ville kliva ur bilen och se. Östergötlands största bronsåldersgravhög dessutom, kallad Ledbergs kulle med en höjd på ca 6-7 meter. Där ligger den med vidunderlig utsikt över slätten och Roxen med Svartån som rinner precis förbi.

Gravhögen är inte utgrävd men det har gjorts några mindre provschakt och grävningar. Kol som tagit ut har med C14-metoden daterat graven till 800-1000 e. Kr. En enstaka guldring har också hittats precis i närheten och den daterades till 500-600 e. Kr. Man kan bara ana vilka hemligheter graven ruvar på.

Lördag på Östgötaslätten

Bara 20 minuter senare rullade vi in bilen i carporten och landade hemma efter en lördag på Östgötaslätten på äventyr men ändå helt nära hemma. Det finns så mycket att uppleva även här hemma. Har du något i närheten av dig du vill tipsa om?

Boställets vedugnsbageri – Fikatips i närheten av E4:n vid Linköping

10 mars, 2020

Några minuter med bil från E4:an vid Linköping finns ett riktigt smultronställe att besöka. Oavsett om du åker förbi på väg genom landet eller bor i närheten tycker jag att du ska knappa in Boställets vedugnsbageri i GPS:n och göra ett besök.

Vägen till Boställets vedugnsbageri går bara dit. Där tar det stopp. Sedan är det bara åker och åker. Östgötaslätten breder vackert ut sig bakom ladan där bageriet och caféet är inrymt sedan 2011.

Bakningen som hantverk

Här är bakningen ett hantverk. Bröd och kakor görs på lokala råvaror och inte nödvändigtvis på samma mjölsorter från dag till dag. Det viktiga är att det är lokalt producerat av bra kvalité och du kan läsa mer om processen, hur varmt ugnen eldas och vilka gårdar i närheten de olika råvarorna kommer ifrån på Boställets egen sida.

Oavsett om du stannar till för att köpa med lite bröd hem eller väljer att stanna på en fika undgår du inte den genuina atmosfären i ladugården.

Här hänger symboliskt de gamla skyltarna med kossornas namn kvar i taket. Och det är en rakt igenom speciell atmosfär både inne i ladan och utanför på slätten.

Läs också: Fler upplevelser i Östergötland

Du har inte vägen förbi – du tar vägen förbi Boställets vedugnsbageri

En blåsig söndag i februari har vi inte alls vägarna förbi, man har inte det till Boställets vedugnsbageri. Man tar vägen förbi. Och det gör vi. Vi blåser nästan bort när vi hoppar ur bilen och stormen tar tag. Slätten visar upp magiska vyer med regntunga moln in över Linköping. Och det gör inget alls att få öppna dörren och känna doften av hembakat. Ännu mindre gör det att smaska i sig en god vaniljbulle och en kopp kaffe från de udda kopparna.

Hit kommer vi tillbaka.

Boställets vedugnsbageri har också fått en plats hos White Guide på listan över rekommenderade caféer. Mycket välförtjänt om du frågar mig.

Boställets vedugnsbageri

Hitta hit
Besök med barn?
JA! På Bostället är barnen välkomna – vintertid finns en liten hörna med leksaker inomhus. Sommartid bjuder utemiljön in till lek.

Mer att läsa på Lite mera rosa

Följ gärna Lite mera rosa på Facebook eller Bloglovin för löpande uppdateringar! Eller följ mig på Instagram för mer bilder och tankar. Tack för att du läser mina tankar.

En natt helt ensamma på Husby säteri

2 mars, 2020

Det är en öronbedövande tystnad som slår emot mig när jag öppnar bildörren och kliver ut på gårdsplanen framför det gamla slottet. Det är nästan lite overkligt tyst. Som om vi tagit steget in fast vi tagit steget ut. Den stora slottsporten vittnar inte om att receptionen ligger innanför men skylten nere vid vägen pekade hitåt och det finns ingen annan dörr. Vi hänger väskorna över axeln, trycker ned det gamla handtaget och stiger in. In på Husby säteri.

Redan innanför dörren slår historien emot oss. En pampig entré med pelare, skulpturer och maffiga målningar på väggarna. Den stora slottstrappen skymtar in till vänster och så den lilla receptionsdisken till höger. Ett äldre par kommer in bakom oss och tar trappen upp. Receptionsdisken är obemannad med en skylt som uppmanar oss att ringa ett nummer för incheckning.

Mannen som svarar på andra sidan låter förvånad.
– Ska ni bo här frågar han?
Men han lovar att någon ska komma och hjälpa oss. Så vi väntar.

Det började såhär

Hela idén om en övernattning började i november när vi besökte Söderköpings brunn bara en bit bort. När det sista vinglaset var uppdrucket och vi passerade receptionen började vi prata med nattreceptionisten. Vi pratade om historien kring brunnen och undrade nyfiket om det spökade. Men så mycket av den varianten fanns det inte på Söderköpings brunn. För att få den upplevelsen skulle vi åka till Husby säteri och bo i svit nummer tre berättade hon. Och nu var vi här. Slottsweekend var bokad. En natt inklusive, afternoon tea och trerätters middag på ankomstdagen, inträde till relaxen och frukost. Och ett speciellt önskemål att få bo i svit nummer tre.

– Välkomna hörs från trappan.
En brunbränd kvinna med förkläde och vit skjorta tar de sista trappstegen ner och stegar in bakom receptionsdisken. Jag och Linda pratar i mun på varandra. Rasande uppspelta inför vår vistelse.

– Afternoon tea serveras på våning två, berättar Anette om vi ska tro namnskylten på bröstet. Och jag tänker att vi tar betalningen där. Vi gör såhär. Vi går upp och öppnar upp rummet som ligger på våning tre så ni får göra er hemmastadda och så kommer ni ner när ni känner er klara.
– En sak till bara, när vill ni ha frukost imorgon bitti?

Jag och Linda tittar på varandra och sedan på Anette.
– Vi äter när de andra äter eller måste man bestämma, säger jag.

– Ni kommer att vara själva här på slottet i natt säger Anette. Hon tar upp den stora nyckeln som legat framför oss på disken och räcker fram den emot oss.

– Och ni har ju önskat svit nummer tre så det blir säkert speciellt säger hon och ler.

Svit nummer tre på Husby säteri

Vi hänger återigen våra väskor över axeln och så traskar vi efter Anette uppför trapporna. På en avsats står ett gammalt skåp med glasdörrar. Innanför är dockor uppradade på hyllorna. De blickar ner på oss och vi blickar tillbaka. Det kan hända att vi väljer att inte gå tillbaka just dit när mörkret har fallit.

Vi passerar de stora glasdörrarna till matsalen och tar trapporna upp till våning tre. Där finns sviterna i slottet. Sex sviter. Den mest hemsökta är nummer tre. Wilhelminas svit. Direkt innanför dörren till trapphuset finns den och jag är inte säker på att jag är redo när Anette sätter nyckeln i låset och öppnar upp. Allt jag har sett och läst om just detta rum och plötsligt står jag där. Tittar på sängarna som sägs både bädda sig själva och visa upp spår av att någon tagit en vilopaus utan att någon varit i rummet. Tittar på garderoben vars dörr sägs öppna sig utan förklaring.

Anette visar oss det viktigaste. Hälsar oss välkomna ännu en gång och så lämnar hon oss åt vårt öde i svit nummer tre.

Jag går fram till den där garderobsdörren jag velat känna på så länge och undersöker om det är möjligt att den skulle kunna öppna sig av sig själv. Inte en chans. Jag trycker till dörren lite extra för att säkert veta att den är stängd. Sedan ringer vi hem till nära och kära och berättar om vår kommande natt – ensamma på Husby säteri.

Afternoon tea på Husby

Afternoon tea-buffén väntar och vi lämnar rummet. Men innan vi går en våning ner måste vi undersöka alla andra skrymslen och vrår på vår våning. Bekanta oss med vårt hem de kommande tjugofyra timmarna.

Biblioteket känns lugnt. Vi spanar in i konferensrummen och känner ett sting av obehag inför en tavla och så traskar vi vidare mot de delarna som bär på de flesta historierna. Salongen i slutet av korridoren där det sägs att man sett ett par sitta i en soffa.

Och så biljardrummet. Längst bort i slottet. Rummet man inte bara passerar utan verkligen måste styra stegen mot. Där man ska kunna se en dam som står och blickar ut genom fönstret. Och där lever biljardkloten sitt eget liv. Det sägs till om med att hela bordet flyttar sig ibland.

Kloten ligger i sina hål. Vi måste såklart plocka upp dem och lägga dem i ordning. Den vita kulan en bit ner och de övriga kulorna som en triangel. Själva formen lägger vi tillbaka på stolen där vi hittade den. Och så lämnar vi rummet.

En våning ner är det hög ljudvolym. Afternoon tea på Husby är en populärt evenemang och matsalen är full. Ett bord vid fönstret står tomt, det är reserverat för oss. Vi hittar Anette och gör henne uppmärksam på att vi är där. Hon presenterar oss för Sussi som ansvarar för serveringen.

Kändisar på Husby

– Jaha, är det ni, säger hon och ler ett finurligt leende. Ni får säkert trevlig. Det är jag som serverar er ikväll.

Så visar hon oss till bordet efter att vi har beställt in varsitt glas vin. Detta kommer att kräva starkare saker än te, det är en sak som är säker.

Buffén dignar av godsaker. Mängder av olika matpajer, ceasarsallad, röror och snittar. På andra sidan är godsaksbordet om möjligt ännu större. Minisemlor slåss om utrymmet med pajer, småkakor och tårtor. Vi kommer inte att behöva gå hungriga härifrån. Men vi har av någon anledning ingen större matlust. Det sjunker sakta in. När Sussi går hem och stänger dörren efter sig ikväll är det bara vi kvar. Och spökena då.

Ett glas vin i de vackra salongerna

När afternoon-tea gästerna börjar droppa av tar vi ett glas vin till i baren som Sussi visar oss. Det skulle inte var helt omöjligt att gå vilse i de olika rummen och salarna.

Planen på att besöka relaxen med bubbelbad och bastu skjuter vi på framtiden. Vi trivs så bra i slottet och går ogärna därifrån de få meterna ner till relaxen. Det är ju faktiskt för upplevelsen på slottet vi är här. Relaxa kan vi göra en annan dag och timmarna går fort.

Klockan närmar sig middag och vi ska bege oss upp till rummet för lite piff. Medan Linda pratar i telefon tar jag mig en tur bort till biljarden.

En del av mig vill verkligen uppleva något när jag är här. En del av mig tror på allt det där. En annan del är skeptisk. Jag tror på kontakt. Men att det är ganska märkligt att kontakten skulle ske genom biljardklot som flyttar på sig. Jag har haft förnimmelser. Men å andra sidan, vem kan säga att det är på riktigt. Men jag är nyfiken. Jag har aldrig sett något med blotta ögat. Inga siluetter. Inget som rört sig.

Mot biljardrummet

Det är med försiktigt kaxiga steg jag går mot biljardrummet. Ensam. Jag ser den nedre delen av bordet och som i slowmotion men i en millisekund inser jag att den delen av bordet jag ser borde ha innehållit den vita kulan. Jag hinner inte stoppa mig själv utan svänger runt och ser hela bordet i mitt synfält. Där ligger den vita kulan. Precis intill triangeln av de andra kulorna. Det tar en stund innan jag sedan ser att plastformen som hjälper till att forma kulorna till en triangel inte längre ligger kvar på stolen där Linda la den. Den ligger runt kulorna.

Jag backar ut ur rummet och går med raska steg mot vårt rum för att berätta.

Vi går båda tillbaka och det är lite svårt att tro det vi ser. Det har funnits folk på slottet och vi kan inte utesluta att någon av de som befunnit sig en våning ner tagit en avstickare en trappa upp. Kulorna i triangeln är helt omflyttade. Det kan faktiskt ha en helt naturlig förklaring. Så vi flyttar tillbaka den vita kulan och tar bort triangelformen och så lämnar vi åter igen biljardbordet.

Tillbaka till biljardrummet

Några snabba drag med mascaran, några lockar i håret och andra skor. Sedan är vi redo för kvällens middag. Det har gått en lite dryg halvtimme sedan vi lämnade biljardbordet och nu är vi ensamma i slottet förutom vår servitris och en kock som förbereder middagen åt oss en våning ner. Vi kan inte låta bli att titta till kloten en gång till.

Mörkret har hunnit lägga sig över slottet och nu måste vi gå hela vägen in i rummet och passera biljardbordet för att tända lampan. Jag lyser upp med min mobil och redan innan Linda trycker på lampknappen ser vi det. En kula, nummer 15, har brutit sig ur från de andra och ligger nu en bit upp på bordet. Men ingen vindpust i världen kan ha flyttat på kulan som i en båge brutit sig loss och liksom rundat en annan kula på väg upp mot änden av bordet. Vi släcker lampan och går med raska steg därifrån.

Trerätters middag med fokus på annat

Trappan ner till salongen tar vi med snabba steg och Sussi får nu höra precis allt om våra upplevelser. Hon har hört det förr. Tar det med ro. Och så bedyrar hon att vare sig hon eller kocken skulle ha haft tid att springa runt på plan tre för att flytta biljardkulor. De har haft annat att stå i.

Vi försöker för allt vi är värda att hitta en logisk förklaring. Och den första händelsen kan jag inte bortskriva som helt naturlig. Men den andra. Jag har svårt att tro att personalen skulle ha tid att gå och flytta på kloten och inte bara det. Vilket antiklimax det hade varit om de hade blivit påkomna. Nej. Vi kan nog utesluta Sussi och kocken och då återstår bara jag och Linda och någon av oss var det inte.

Middagen serveras. En fantastisk trerätters med gott vin till. Förrätten en Toast Skagen med spröda rischips som smälter i munnen. Till huvudrätt älgstek med sötpotatispuré, bakad tomat, broccoli, pepparsås och rotfruktsgratäng. Och till efterrätt en limepannacotta med kaneläpple och limesocker.

Men hur magiskt maten än smakar finns det annat som pockar på min uppmärksamhet. Jag skulle i ärlighetens namn vilja åka tillbaka och låta bli att besöka våningen ovanpå och bara fokusera på maten. Det är den värd.

Efter middagen flyttar vi oss några meter bort till en av de vackra soffmöblemangen. Vi fyller på vinglaset och smuttar på varsin whiskey. Klockan närmar sig tio och vi vet att vi snart blir ensamma. Men vi gör vad vi kan för att hålla Sussi kvar, bara en liten stund till.

Ensamma en natt på Husby säteri

Strax efter tio är det ändå dags att avrunda. Vi tackar för oss och går upp till vår svit. Linda har varit uppe på rummet en stund tidigare och för att utmana ödet lite har hon lagt upp kuddarna på sin säng på rad för att se om de ligger kvar när vi kommer tillbaka. Jag har inte själv sett hur hon lagt dem och hon tog ingen bild. Jag får tro på hennes ord.

Men innan vi går in till oss för natten tar vi ännu en tur genom salarna på våning tre. Hjärtat bultar hårt när vi går igenom de mörka rummen som bara lyses upp av min mobillampa. Men det känns lugnt. Tystnaden som lade sig när vi kom är tillbaka. Energierna och stämningen som tidigare var laddad är borta och när vi som sista rum besöker biljardrummet har inget hänt. Vi traskar tillbaka till vår svit.

Det ser ut som att kuddarna ligger kvar som de ska. I övrig är allt också orört i rummet. Men när vi närmar oss sängen ser vi att den kudde som ligger längst ner mot fotgaveln ligger snett. Det är som att någon har snurrat den. Linda visar hur hon la den. Jag kan bara tro på hennes ord. Hon skakar på huvudet och kan inte begripa vad som händer.

-Nej, jag måste gå på toa säger hon. Kvar står jag och blickar ner på sängen. Tar några foton för att ha som minne. Så tittar jag upp.

-Linda, är det du som har öppnat garderobsdörren?

En meter bakom mig är nu garderobsdörren som ingen av oss rört öppen på vid gavel. Utan minsta ljud.

En god natts sömn och slottsfrukost

Klockan närmar sig midnatt och vi känner oss klara för idag. Jag kan inte svara för Linda men innan jag sluter de blå ber jag en stilla bön om att natten ska bli lugn. Just i den stunden är jag ganska nöjd med det jag har fått uppleva.

Jag vaknar sju timmar senare. Solen har börjat gå upp och skapar en magisk himmel utanför vårt slottsfönster. Garderobsdörren är fortsatt stängd och rummet badar i ljus. Förtrollningen är bruten och vi är utsövda.

En våning ner väntar slottsfrukosten på bara oss. Det är slottsägaren själv som serverar och vi passar på att förhöra oss om hans upplevelser som barn. Själv har han inte upplevt så mycket trots att han faktiskt har växt upp i slottet. Hans pappa köpte Husby på 70-talet. Då var slottet svårt nedgången och det som nu är de vackra salarna vi fått uppleva var renoveringsobjekt som en mäklare hade klassat som något för den händige. Det var så slottet såg ut när Fredriks pappa Christer tog med sig familjen och stolt visade upp vad han hade köpt. Christer och hans fru väckte slottet ur en närmare 100-årig Törnrosasömn och har varsamt renoverat varje vrå av det sedan dess. Kanske är det därför slottsherren och andra andar spökar lite då och då. Kanske vill de inte riktigt vakna ur Törnrosa-sömnen.

Husby säteri idag

Numera driver Fredrik Husby vidare tillsammans med sin hustru Irené. Husby säteri erbjuder mängder av evenemang. Ett av dem är vi på just då. Slottsweekend. Till påsk dukas det upp stort påskbord. En annan helg kan du vara med och lösa en mordgåta på slottet. Utöver det brukar slottet användas för både konferenser, fester och bröllop. De vackra lokalerna och fantastiska omgivningarna bjuder verkligen in till det.

Själva försöker vi förstå vad som just har hänt. Att vi avnjutit nästan ett dygn på Husby säteri. Ätit och druckit gott i de vackra salongerna. Träffat fantastiska människor som bjudit oss på egna och andras berättelser. Och sovit helt ensamma på det stora slottet. Eller ja – frågan är väl om vi egentligen var helt ensamma på Husby säteri.

Historisk fakta:
Husby säteri är känt i historien sedan 1300-talet. Då som en del av Vadstena kloster. Den nuvarande huvudbyggnaden tillkom under Kurt Filip von Schwerins tid åren 1789-1795, och anges ritad av Jean Erik Rehn, som även ritat Sveriges första världsarv Drottningholms slott.

Oavsett om du är på spökjakt eller inte är slottet väl värt ett besök. Spana in deras egen hemsida här för att hitta nästa event som passar dig i kalendern.

Läs mer på Lite mera rosa

Följ gärna Lite mera rosa på Facebook eller Bloglovin för löpande uppdateringar! Eller följ mig på Instagram för mer bilder och tankar. Tack för att du läser mina tankar.