Reseskribent-arkiv — Sida 45 av 53

På resetemat måste jag dagen till ära utan någon som helst substans mer än att jag kom att tänka på det i morse, lyfta fram det jag anser vara en av de absolut bästa reklamkampanjerna någonsin. Hej då Fritidsresor.

Det är oktober 2016 och vi skall vinka hej då till ett klassiskt varumärke. Klassiskt om man anser sig vara en del av resebranschen. Det händer fortfarandet att jag när jag skall fråga vilken researrangör man skall åka med, undrar om man skall åka med ”Fritte”. Det var ju så konkurrenterna kallades när jag själv gick reseledarskola 1999.

Hej då Fritidsresor. Nu heter vi TUI.

Nåväl. Det är oktober 2016 och Fritidsresor blir TUI – som vi svenskar fortfarande har lite svårt att uttala. I de stora svenska reklamfinansierade kanalerna rullar denna reklam.

Hej då Fritidsresor. Vi heter fortfarande Ving.

Det är ju en alldeles genialisk och tydlig reklam.
Men då skall Ving kontra men en, i alla fall i mitt tycke, ännu mer genialisk och faktiskt riktigt rolig reklam. Nämligen denna.

Minns ni den? Håller ni med mig?
Och inte ens Fritidsresor, eller jag menar TUI, kunde väl bli arg. Det är ju faktiskt gratis marknadsföring för dom också.

Connecta gärna med mig på mina sociala kanaler för daglig uppdatering

Och så till sist. Du vet väl om att du kan följa Lite mera rosa på Facebook eller Bloglovin för löpande uppdateringar! Eller följ mig på Instagram för mer inspiration.
Tack för att du vill dela mina tankar med mig.

Lite mer att läsa på Lite mera rosa

Här bor du billigare om du skippar sociala medier – The check out suite

30 januari, 2019

Ett litet rum på Avenyn i Göteborg har blivit världskänt. Medier i bland annat USA, Israel, Thailand, Sydafrika, Nya Zeeland och Dubai har skrivit eller pratat om rummet. Och den enda anledningen är att man i rummet uppmuntras att inte spendera tid på sociala medier. Allt i The check out suite.

The Check Out Suite heter det och finns på Hotell Bellora i Göteborg och det är bara att erkänna det – ESS Group har gjort det igen. I ett samarbete med Länsförsäkringar i Göteborg och Bohuslän som jobbar förebyggande med digital hälsa för barn, ungdomar och familjer har man skapat ett rum där man uppmuntrar till att koppla ner sociala medier och vara social med varandra istället.

Checka ut från sociala medier
– och in på Hotell Bellora

Frihet under ansvar

Och det bygger inte på frihet under ansvar. Rummet är utrustat med den smarta lampan Skärmfri som kalkylerar priset efter hur mycket tid gästerna spenderar på sociala medier. När gästerna kopplar upp sina telefoner via hotellets WiFi räknar lampan tiden som du spenderar på Instagram, Facebook och Twitter. Lampans sken börjar på vitt och när den slår om till rött har rummet nått fullpris. Trettio minuter är maxtiden.

500 familjer och par har redan anmält intresse för att bo i rummet så man skulle kunna gissa att hotellet ser över möjligheten till flera likadana rum.

Jag reflekterar lite över om jag själv skulle bo i rummet. Visst skulle jag klara det men känner jag mig själv skulle jag nog behöva avinstallera apparna eftersom jag märkt att fingrarna omedvetet styr mot Instagram så fort jag stängt av larmet på morgonen.

Vad tycker du om idén? Hade du klarat det? Skulle du vilja klara det eller är det det dummaste du hört?

Sugen på en hotellvistelse? Hitta inspiration, läs mina övriga hotellrecensioner här.

Att ta en selfie – pinsamt eller självklart?

24 januari, 2019

Klockan är strax efter 17 och det är fredag. På personaltoaletten har jag har precis svidat om från vanliga jobbkläder till svarta byxor och vit skjorta och satt upp håret i en stram svans. Jag är redo för mitt kvällsjobb i festvåningen. Mitt första pass på typ tolv år och jag är lite nervös. Det är dags att ta en selfie.

Tack och lov är kontoret tomt. Ändå ser jag mig omkring när jag tar upp mobilen, byter till ”selfiekameran” och smäller av en bild som jag skickar hem till sambon för att förmedla min känsla. Jag vill ju inte att någon ska se att jag tar en bild på mig själv.

En selfie, smaka på ordet. Vad får du för associationer? Är de positiva eller negativa? Vad är din första tanke?

Jag ska vara helt ärlig. Min första tanke är inte helt positiv. Fortfarande tycker jag att det är lite pinsamt och skulle inte gärna slänga upp mobilen och ta en selfie på allmän plats, om jag inte har Eiffeltornet, Colloseum eller utsikten från Empire state bilden i bakgrunden och det är tydligt att jag vill få med mig själv framför just det motivet.

I lördags var jag med på ett superintressant webinarie som hölls av Linda Hörnfeldt (aka @lalinda) inför att hon nu lanserar en superbra utbildning, Social Brand Lab.

Bästa råden för att lyckas i sociala medier

På webinariet gav hon oss några av sina bästa råd för att lyckas i sociala medier, en av dem var att lägga upp bilder på sig själv i flödet. Det behöver inte alls vara studiobilder eller tillrättalagda foton. Bara en bild på dig själv. Då blir det lättare att skapa en relation till den som äger kontot.

Hon rekommenderade att man skulle ha en bild på sig själv som var sjätte eller minst var nionde bild på Instagram. Och min första tanke var: varför i all världen då?

Jo, helt enkelt för att beroende på vilken enhet du använder dig av så är det de senaste sex eller nio bilderna som syns om någon går in på din profil. Kanske av den anledningen att hen är sugen på att börja följa just dig. Och om det då finns en bild på dig, en bild att skapa relation med så är det mycket större chans att personen klickar på följ-knappen.

Jag gick tillbaka till mig själv och analyserade mitt eget beteende och jajamen, visst är det precis så. Jag klickar in på en profil. Ögnar snabbt igenom de senaste bilderna och söker efter någon att relatera till. Vem är det egentligen som äger detta konto? Vem är personen bakom som vill att jag skall börja följa honom eller henne. Visst händer det att jag scrollar ner en bit till för att hitta en bild men jag vill ju såklart att min potentiella följare skall hitta mig direkt.

Jag erkänner att det känns märkligt att lägga upp en bild på sig själv. Men jag tycker samtidigt att det är kul att se bilder på andra.

Mina känslor för selfien

Så tillbaka till mina känslor för selfien. För visst är det så att selfien i början i alla fall sågs som något ”barnsligt”. Men vad hände när de största bloggarna istället anlitade assisten att ha som sin egen fotograf som hängde med dem om dagarna och tog foton till dagens outfit (finns det kvar förresten)? Jo då var ju inte heller det bra såklart. Att ha en egen fotograf med sig – vem trodde dom att dom var egentligen?

Så – om man inte ska ta selfies och inte får ha en fotograf i släptåg, hur tusan ska man då ta den där bilden som vi alla gärna ser i flödet?

Jag tror det handlar om vår kära gamla jantelag. Men vi skippar den va. Fram för fler selfies i flödet. Fram för att våga visa vem vi är, oavsett om mascaran hänger på trekvart, utväxten är ett halvår gammal och glowet du målade på i morse har falnat. Här är jag – följ mig – jag har något att berätta för dig.

Min senaste bild på Instagram ser därför ut exakt såhär:

Följa gärna Lite mera rosa på Facebook eller Bloglovin för löpande uppdateringar! Eller följ mig på Instagram för mer bilder och tankar. Tack för att du läser mina tankar.

Låter du upplevelsen styra resan?

23 januari, 2019

Hur menar hon egentligen tänker du nu.
Och vet du, det tänker jag också – lite.

Det är ju liksom svårt att inte uppleva om du reser. Och oftast när du reser så gör du det för att uppleva. Så vad tusan menar jag då med frågan om du låter upplevelsen styra resan?

På min bucketlist står bland annat att se norrskenet och att uppleva midnattssolen och det är egentligen exakt det jag menar. För att jag skall kunna uppleva båda dessa fenomen och naturföreteelser måste jag obönhörligen ta mig norr ut, gärna norr om polcirkeln för att verkligen uppleva det. Och visst finns det arrangerade resor för att uppleva detta men det är själva upplevelsen i sig som gör resan och därmed även får styra den, exakt var jag skall se det är ju liksom inte hugget i sten. Men nu kan jag ha tagit det steget ännu lite längre.

När det kommer till resmål och drömresor har jag absolut några platser jag verkligen skulle vilja besöka. Jag skulle gärna vilja åka till Mexico, jag vill kryssa i Karibien, jag vill se pyramiderna i Egypten och och så vidare och så vidare.

Men jag har märkt att jag på senare tid fått idéer på resor som inte nödvändigtvis behöver innebära att jag vill besöka en speciell plats.

Och det är det jag menar med frågan om du låter upplevelsen styra din resa. Det första exemplet är resan som är bokad till i maj. Den har jag redan berättat lite löst om och planerna tar nu form ytterligare. Vad vi skall se och var vi ska bo. Men resan i sig kom sig ur min dröm om, eller snarare genom att jag ville utmana mig själv, att flyga över Stilla havet. Varifrån och vart fanns ingen exakt tanke om. Istället blev det önskemålet att göra just den flygningen kombinerat med att just den resan just den dagen innebar att Andreas 2019 kommer att missa sin födelsedag som gjorde att just den resan blev bokad. Vi lät alltså i allra högsta grad upplevelsen styra själva resan.

Och vet ni – jag har redan en idé till.

Den föddes på nyårsaftonskvällen. Jag satt och funderade och ställde frågan om det skulle vara praktiskt möjligt att hinna fira samma nyårsafton två gånger på samma år. Och ja!
Det är fullt möjligt om än lite galet.

Firar du nyårsafton förslagsvis i Auckland hinner du till och med sova lite. Sedan tar du en tretimmarsflight till Cooksöarna för att fira ytterligare en nyårsafton med de sista som går in i det nya året.

Just dom planerna är i sin linda men absolut påbörjade. Flighter är kollade och tankar om datum är sagda. Nu skall vi bara bestämma vilket år. Kanske blir det 2020?

Följa gärna Lite mera rosa på Facebook eller Bloglovin för löpande uppdateringar! Eller följ mig på Instagram för mer bilder och tankar. Tack för att du läser mina tankar.

I´m a suitcaser yes I am – en lista om restyper

21 januari, 2019

Min bloggkollega Annica på Resfredag har skrivit en riktigt rolig lista om restyper. Så pass att det gav en direkt craving efter att göra en egen variant. Et voilá, här kommer den.

Vem är du när du reser – en lista om restyper.

1. Dyka från poolkanten eller smyga i från badstegen/poolkanten?

Svar: Här är det ingen tvekan. Jag är badkrukan personifierad och smyger i från badstegen om jag smyger i alls och inte intar positionen som på bilden ovan. Enda anledningen att möjligen ta ut svängarna lite och hoppa i från sittande position på poolkanten är att göra lidandet kort när min arma kropp möter det kalla vattnet. Att bada i havet kommer inte på frågan om jag inte befinner mig på paradisö med kristallklart turkost vatten med temperatur om i runda slängar 30 grader.

2. Backpacker eller suitcaser?

Svar: Kan bara hålla med om att begreppet suitcaser är genigaliskt och direkt också erkänna att jag tillhör just den gruppen. Har ju till och med ägnat ett helt inlägg till kärleken för väskan på bilden ovan. Fröken ordning och reda (aka undertecknad) är inte mycket för ryggsäck över huvud taget och letar fortfarande efter en ny att ha som handbagage. Den skall gärna vara av lite hårdare material, inte lös och sladdrig, och ha många fack så det går att organisera. Hit me with era bästa tips. Tackar ödmjukast på förhand.

3. Packa kvällen före eller packa i god tid?

Svar: Här får väl de som känner mig hjärtinfarkt eller tror att jag ljuger och kanske går det lite stick i stäv med ovan nämnda fröken ordning och reda, men min väska packas kvällen innan. Jag har försökt att packa i god tid, men det går inte. På temat ordning och reda tror jag ändå att det handlar om att jag numera är så pass van att jag faktiskt har stenkoll på vad som ska med och skulle kunna packa i sömnen om jag behövde.

Och för att illustrera det närmare kan jag bjuda på min uppdatering på FB innan vi skulle åka till Thailand för ett år sedan. Observera att vi då skulle ta oss från Linköping till Landvetter också.

4. Sladda in på tågstationen/flygplatsen precis på håret eller vara där en timme innan deadline?

Svar: Bara en timme innan? Jag väntade på ytterligare ett alternativ. En timme innan är nämligen inte tillräckligt för mig, i alla fall inte om det rör sig om en flygresa. Åker jag tåg eller buss räcker det med en halvtimme men eftersom jag älskar flygplatser så är jag gärna där flera timmar innan. Det är en härlig del av resan för mig.

5. Paketresor eller sy ihop själv?

Svar: Svårt. Och vad räknas egentligen som en paketresa. Är charter paketresa? Jag är nog kanske inte så mycket för resor där jag under hela resan ”tvingas” göra saker i grupp. Men så länge jag tillåts uppleva min semester på egen hand så kan jag nog tänka mig både och. Jag är ju en sån som gillar charter.

6. Foodie eller naturjunkie?

Svar: Solklart foodie. Som det står i beskrivningen av vad du kan förvänta dig att hitta för innehåll i den här bloggen:

”Det är inte i denna bloggen du får följa med på bungyjump, ätandes larver i Amazonas djungel. Snarare hittar du mig på en filt framför Eiffeltornet, i en takbar blickandes ut över New Yorks skyline eller på en strand i Thailand, sådant som är lite mera rosa för mig. ”

7. Skidsemester eller sandstränder?

Första och bokstavligen enda gången på skidor

Svar: Inte heller här är svaret svårt. Glasklart sandstränder.
Skidor har jag bokstavligen stått på en gång i hela mitt liv – se ovan. Och om jag åkte eller inte tvistar de lärde. Skidorna var på och i min värld var lutningen på den nedre delen av barnbacken i Klövsjö ett mindre störtlopp, att hantera knappliften värt ett nobelpris i teknik och fysik. Slut på anförandet.

8. Återkommande favoriter eller nya destinationer varje gång?

Svar: Detta ämnet har jag ju faktiskt ägnat ett helt inlägg till. Och när jag nu skall svara på frågan vet jag inte om jag verkligen kom fram till något.
Hade jag haft obegränsat med ekonomiska medel hade jag velat göra både och. Nu tror jag det handlar mycket om att kassan inte tillåter det och att jag då väljer att lägga pengarna på att se saker jag inte redan sett men jag har absolut inget emot att komma tillbaka till platser, oavsett om det är för att jag inte har hunnit se allt som New York eller för att njuta av en plats jag vet att jag älskar som Sunprime Miramare på Rhodos.

9. Roadtrip eller tågresa?

Svar: Ännu en fråga som nästan är omöjlig att svara på. Jag älskar roadtrips. Älskar möjligheten att vara spontan. Svänga av korta eller långa omvägar och spontant ändra riktning helt.
Ändå finns det en charm med tåg. Ett lugn. Jag har en hemlig (inte hemlig nu längre verkar det som) dröm om att sätta mig på ett tåg och åka så långt norr ut jag kan komma. Men då handlar det nog också om just det, att verkligen ”komma bort”.
Roadtrips korta som långa ger mig en mer lustfylld känsla. Så efter lite överläggande med mig själv kommer jag nu fram till att svaret är roadtrip.

10. Systemkamera eller mobilkamera?

Svar: Solklart mobilkameran. Främst för att jag även efter flera fotokurser både på gymnasiet och universitetet fortfarande inte är vän med systemkameran men även för att mobilkameran alltid finns där. Den är simpel men ger ändå fantastiska och väl godkända bilder.

Systemkamera överlåter jag till Andreas att bemästra och så tar jag foto på honom med mobilkameran när han tar foton med systemkameran.

Promenad till lokala mataffären, han, jag och kameran.

11. Morgonmänniska eller kvällsmänniska?

Svar: Morgonmänniska. En dag när jag har vaknat upp tidigt känns bättre än när jag har sovit länge och somnat sent.

12. Spanien eller Italien?

Svar: Vid första anblicken en konstig fråga, ändå självklar. För jag förstår precis. Jag har varit mest i Spanien men svarar ändå Italien. För att jag älskar Italien. Historien. Maten. Språket. Och ja, visst skulle jag så gärna vilja lära mig italienska. Det står på min to do.

13. Läsk eller alkohol?

Svar: Ja visst borde man säga inget av dem – men då vore jag bra skenhelig och inte sanningsenlig. Och jag väljer alkohol. Ett glas gott italienskt rött eller ett glas Prosecco. Oslagbart.

14. Äkta böcker eller ljudbok?

En av de som jag har i pappersform men också har lyssnat på.

Svar: Här skulle jag först och främst vilja ändra på frågan till:
Pappersbok eller Ljudbok?
Varför då? Jo just för formuleringen äkta bok. Är en ljudbok då oäkta? Jag har på senare tid valt ljudbok 9 av 10 gånger men haft en inneboende känsla av att det liksom inte är lika ”fint” som att läsa en pappersbok. Att det inte ”gills”.

Jag har ett bokmärke (från Ordning & reda såklart se nedan) där jag på insidan skrev upp alla böcker jag läste. Jag funderade på om jag skulle skriva upp de böcker jag lyssnat på också men kände mig som en fuskare när jag skrev det och suddade ut det igen. Förstår ni mig?

Självklart ska vi främja det riktiga läsandet. Det stimulerar hjärnan som lyssningen inte gör men jag tycker att om man exempelvis på semestern föredrar ljudbok för att det är snäppet enklare i solstolen så är det okej.

Men precis som Annika är jag oerhört analog och jag älskar mina pocketböcker. Så mycket att jag till och med köpte böckerna och hade dem i hyllan fastän jag lyssnade på dem. Ja, du kan här få kalla mig lite galen.

Tack Annika för en härlig lista om restyper och den inspiration jag fick av den. Fick du också inspiration? Svara gärna på frågorna i en kommentar här nedanför eller i ett eget inlägg om du har en blogg. Och kommentera då gärna med länken så att jag kan få läsa dina svar.

Vill du läsa fler listor – många bloggare har hakat på:
Annas lista hittar ni här
Från stad till strands hittar du här
FlyingDrydens lista hittar du här
ReiseLindas lista hittar du här
Ladies Abroads lista hittas här
4000mils lista återfinns här
Marias memoarer har också skrivit en lista
Firstmorning har skrivit sin lista här
På vift har besvarat listan också, den hittar du här

Så – har du roligt på jobbet?

20 januari, 2019

Har du också sett klippet med tjejen på bilden här ovanför? Om inte kan du se det en bit ner i detta inlägget. Det har blivit en viral succé de senaste dagarna. Jag är oftast en sådan som inte tittar men vet om att det finns. Så även denna gång.

Igår visade Andreas mig klippet och jag fångades av tjejens otroliga karisma och tyckte självklart att det var ett enastående nummer men tänkte sedan inte så mycket mer på det.

På kvällen snubblade jag över ett inlägg på LinkedIn som berättade historien bakom och jag kan inte låta bli att berätta den för er.

Eftersom den är allt jag står för och allt jag vill säga med denna bloggen och Lite mera rosa.

Katelyn Ohashi var en framgångsrik gymnast. Hon vann bland annat American Cup 2013. Men gymnastik är en tuff sport där kraven är stenhårda och där perfektion förväntas vid varje tävling. Det intensiva trycket hon kände på elitnivå, och kraven från omgivningen, fick henne att tappa glädjen i gymnastiken. I videor från tävlingar på den tiden sågs hon aldrig le. Så resultaten blev sämre och skadorna blev fler

Katelyn hittade till slut till UCLA och deras tränare och då fick hon tillbaka glädjen igen. Såhär berättar hon

”It’s not the outcome. Not me standing on the podium with medals. It’s me being able to walk out with a smile on my face and truly being happy with myself.”

Den glädjen gav henne en välförtjänt 10:a för framträdandet du ser på videon nedan.

För egen del tänker jag självklart tillbaka på feedbacken jag fick för några år sedan som också ligger till grund för hela idén bakom Lite mera rosa och min önskan om att hjälpa andra att prioritera glädjen i livet.

Den konstruktiva feedbacken jag fick som återkoppling på ett jobb jag inte fick. Att jag som alltid är glad borde begränsa min glädje och välja när jag var glad och inte. Du kan läsa mer om den historien här om du inte redan gjort det.

Berättelsen om Katelyn ovan ser jag som ett tydligt bevis på motsatsen. På att man alltid skall främja glädjen. Låt det bli en tydlig påminnelse till oss alla att de bästa resultaten kommer när man har ett leende på läpparna.

Följa gärna Lite mera rosa på Facebook eller Bloglovin för löpande uppdateringar! Eller följ mig på Instagram för mer bilder och tankar. Tack för att du läser mina tankar.

5 hotelltips i Malmö för alla prisklasser och smaker

19 januari, 2019

Malmö – mitt älskade Malmö. Det är kanske på sin plats att börja med att säga att Malmö har en speciell plats i mitt hjärta och att jag därför har besökt ett ganska stort antal hotell i staden. Men det är också en stad jag har bott i i tre år. Så för er som har för avsikt att besöka vår tredje största stad, och det tycker jag att ni ska ha för avsikt att göra, här kommer mina bästa 5 hotelltips i Malmö för alla prisklasser och smaker.

Clarion hotell Malmö Live

Jag minns så tydligt första gången jag såg Malmö Live. Det var november 2014 och jag var i Malmö för en utbildning. Några dagar tidigare hade jag och min före detta tagit beslutet att separera och hela min värld var i gungning. Att få komma till staden i mitt hjärta kändes oerhört skönt. Jag möttes av löv på träden och behagliga grader trots november och ett leende spreds över mina läppar. När jag tryckte på knappen för att få grönt vid Savoy och tittade åt höger så stod det bara där. Jag höll på att trilla baklänges av höjden och missade med största sannolikhet att gå när det det växlade från rött.

I mitt aktuella tillstånd var jag inte beredd på att godkänna förändringar och i synnerhet inte en 25 våningar hög sådan. Jag vände bort blicken och gick mot mitt hotell.

Ett och ett halvt år senare i juli 2016, testade jag i en annan sinnesstämning för första gången på att bo på det som nu är mitt absoluta favorithotell i Malmö.

Clarion hotell Malmö Live ligger i det stora komplex som inhyser både konserthall och kongress. Och ska du besöka någon föreställning så är sannolikheten stor att den spelas just här.

Hotellet ligger precis bredvid Centralstationen mycket centralt och bara ett stenkast ifrån både Västra hamnen, Slottet, Slottsparken och Lilla torg. Utöver det har hotellet med sina 25 våningar en vidunderlig utsikt över hela Malmö i alla riktningar. Vid vår vistelse där bodde vi på 19:e våningen. Det var på den tiden då jag fortfarande hade stora problem med höga höjder och jag menar på allvar att det gungade under mina fötter när vi tog hissen upp till våning 25 och Skybaren.

Malmö Live Skybar

Skybaren rekommenderar jag verkligen att besöka även om du inte bor på hotellet. Den är öppen för alla. Vid fint väder har du en vidunderlig utsikt över Öresund och kan till och med se inflygningarna till Kastrup. Suger det i magen och du vill käka en bit finns även Kitchen & table på detta våningsplanet. Själv har vi aldrig testat det utan nöjt oss med baren.

Fantastiskt trevlig personal, goda öl och missa för allt i världen inte deras mandlar. To die for.

Får Andreas komma till tals stoltserar dessutom Malmö Live med skönaste säng han någonsin sovit i.

Frukosten är naturligtvis fantastisk med lite av precis allt.

Mayfaire – Hotell Tunneln

På Adelgatan i centrala Malmö finns en riktig pärla till hotell beläget i anrika lokaler. Ja, anrika är ju kanske till och med dagens underdrift.
Byggnaden som hotellet ligger i dateras till sent 1200 eller tidigt 1300-tal och är därmed Malmös äldsta bevarade byggnad. Hela historien om byggnaden kan man läsa på hotellets hemsida.

Jag har tidigare varit i huset som går under samlingsnamnet Tunneln, men då på en personaltillställning i en festlokal. Att vi hamnade på just detta hotellet i augusti 2017 när vi egentligen skulle ha landat i Malaga är snarast en slump. Känner ni inte till hela historien om hur det kom sig att vi åkte till Arlanda, hoppade på ett flyg till Malaga och ”landade” i Malmö så kan ni läsa mer här.

När vi samma dag, och dessutom en vardag, skulle boka hotell fanns det inte så mycket att välja på som inte var rena rånet och valet föll på Mayfaire, något vi inte ångrade.

Mayfair och milstenen

Utanför Tunneln, i hörnet mellan Kansligatan och Adelgatan, sattes 1676 en milsten upp som fortfarande finns bevarad och ni ser den i egen hög person i bilden ovan. I stenen är inhugget en krona och bokstäverna CRS (Carolus Rex Suecorum). Det märkliga med stenen är att texten anger avståndet ”1 Myl” vilket sägs strida mot uppfattningen att denna sten varit utgångspunkt för avståndsmätningen i länet under slutet av 1600-talet. Övriga stenar hade nämligen inristningen ”Mil”.

Tja, vi kanske får skylla på att vi varit danska för länge och hade svårt med stavningen för visst är det väl en milsten vi har att göra med här. Det sägs hur som helst att det är platsen för milstenen som är den officiella mätesplatsen när man mäter avstånd till och från Malmö än idag. Så slår du in Malmö på google maps så vet du att det är till Mayfair hotel tiden mäts till.

De gamla lokalerna ger möjlighet till fantastiska rum och gemensamhetsytor i hotellet. Inget rum är det andra likt. Själva bodde vi i rum 254 och om det berättas det såhär:

Mayfair Hotel Tunneln — I en liten ram utanför varje rum. Lite om rummet och kanske en historia.

Och nog var det ett mysigt rum allt. Så mysigt att det inte ens gjorde något att Andreas blev sjuk och faktiskt inte orkade ta sig så många meter därifrån.

Det är kraftiga nivåskillnader och mycket trappor till många delar av hotellet till följd av de gamla lokalerna. Men det är det klart värt. Frukosten avnjuter du i de gamla valven under jord där det bara är fantasin som stoppar från att tänka på alla historier som kan berättas om det som hänt här nere under alla år.

Scandic Triangeln

Går du gågatan upp från Gustav Adolfstorg ser du huset torna upp sig i slutet av gatan. Detta är mina gamla hemkvarter. I tre år bodde jag på en sidogata till Södra Förstadsgatan precis bredvid kanalen och det 20 våningar höga hotellet har inte lägre samma effekt på mig som det hade i början. Allt blir ju som bekant en vana. Men visst är det ändå lite mäktigt. Klassisk 80-talsstil med hissarna på utsidan som ger en magnifik vy över Malmö när du åker upp.

Hotellet ligger i Triangelns köpcentrum men med en egen entré. En entré som direkt mynnar ut i den härliga restaurang och lobby med glasväggar och glastak som finns på nedre botten. En och annan söndagsbrunch och ett och annat glas lördagslunchvin har intagits i de lokalerna får jag erkänna.

Hotellet stod färdigt 1989, då som Sheraton. 1997-2002 var det Scandic och nyöppnade sedan som Hilton Malmö city i augusti 2002. Sedan januari 2013 är det åter enbart Scandic och går under namnet Scandic Triangeln.

Och självklart är höjden och möjligheten till en hissnande färd i glashissarna några av hotellets absolut mest speciella egenskaper. Hotellet är fortfarande Malmös sjunde högsta byggnad i konkurrens med bland annat Malmö Live här ovan, Kronprinsen och Turning torso och ligger centralt bara en och en halv kilometer från centralstationen mitt i Malmös shoppingcentrum med närheten till Möllan likväl som Pildammsparken och numera även med en egen tågstation om du önskar ta dig ut mot Malmö arena, Emporia eller kanske ta en tur över sundet till Köpenhamn.

Hotellet är nyrenoverat sedan några år tillbaka och har fina fräscha rum i sann Scandic anda.

Best Western Hotel Noble house

Best Western Noble house ligger precis på Gustav Adolfs torg. Ja okej då, egentligen är huvudingången mot Per Weijersgatan, men det finns en ingång även från Gustav Adolfs torg och den är jag inte sen att ta. Men pass upp så du inte går in i fel hotel. Elite plaza har sin entré precis bredvid. Också ett hotell jag bott på och gillar men som tyvärr inte hamnade på listan denna gången.

Noble house har jag besökt och bott på endast en gång. I november 2017. Men jag kommer gärna tillbaka. På plussidan står framför allt läget. Mitt i stan men till klart fördelaktigt pris om man jämför med grannar som ovan nämnda Elite Plaza, Clarion Collection Hotell Temperance och Scandic S:t Jörgen. Men på pluslistan finns också en riktigt bra frukost och inte minst, att det finns rosa rum.

Scandic Stortorget

Ännu ett av Malmös Scandichotell får en plats på listan. Och då har jag ändå inte tagit med hotellet i mitt hjärta, St Jörgen. Hotellet där jag i början av 2000-talet jobbade på casinot innan de slog igen de delarna och skapade ett konferenshotell. Hotellet med mysigaste frukostmotsalen, men nej. Denna gången får det inte plats på listan.

Denna gången seglar Scandic Stortorget upp som en liten bubblare. Och hur kommer det sig då?

Jo lite på samma tema som ovanstående Noble house. Läget på Stortorget supernära både centralen och Lilla torg men bra mycket mer prisvärt än hotellkollegor som Scandic Kramer eller Savoy en bit bort.

Dessutom är hotellet barnvänligt med lekytor i direkt närhet till matsal och frukost. Jag och min dotter bodde där i augusti 2016 när vi skulle titta på inspelningen av SVT:s Sommarlov. För att få bra platser stod vi upp i ottan och trots att inte frukosten hade öppnat erbjöds vi doggybags för att plocka på oss alla gottigheter som vi missade.

Lägg till det stora härliga rum med högt i tak och stora fönster med utsikt över Stortorget. Klart värt att tipsa om.

Vi hoppar över de tillrättalagda bilderna för en stund och presenterar verkligheten. När sägen är obäddad och väskan inte i någon ordning alls. Men de stora fina fönstren de syns ju lika bra i alla fall.

Hoppas att du hittar någon favorit bland ovanstående, jag har som du märker många favoriter och alla får inte ens plats på listan. Ha nu en fin vistelse i Malmö.

Mer från Lite mera rosa

Läs gärna fler av mina hotellrecensioner från Sverige och världen. Du hittar dem allra enklast här.

Ett sargat Paris dagen efter kravallerna

18 januari, 2019

Jag står bredvid den gamle mannen och båda riktar vi våra objektiv mot den sönderbrända motorcykeln i gathörnet. Han sitt Canonobjektiv för säkert ganska många tusen. Jag min iPhone-kamera. Men båda med samma mål. Att dokumentera förödelsen som skapats efter de gula västarnas protester kvällen innan. Det är ett sargat Paris dagen efter kravallerna.

– Cést terrible säger han och skakar på huvudet.

På min knaggliga skolfranska och med gemensamma ansträngningar på engelska samtalar vi en stund och kommer fram till att det är onödigt. Så onödigt. Sen nickar jag farväl och rullar min väska de femtio meterna till mitt hotell.

Kvällen innan satt jag på mitt hotellrum på Arlanda och följde liverapporteringen från centrala Paris.

Såg hur polis och demonstranter drabbade samman, hörde explosioner, såg Triumfbågen klottras ner och såg tårgasen. Ändå trodde jag nog att det var som vanligt, att medierna överdrev. Trots att jag såg bilderna.

Lite som förra gången vi besökte Paris. Det var i maj 2017 och samma dag som Macron, som nu är den man protesterar emot, valdes till president. Vi avnjöt varsin kaffe på Starbucks några hundra meter från Louvren när de svenska medierna kablade ut nyheten om hur just Louvren, som var Macrons högkvarter, fått utrymmas och att det var stora kravaller. Själv märkte vi ingenting.

Denna gången är det annorlunda.

Så snart jag kommer upp från metron vid San Augustin ser jag det. Först tror jag det är vanligt klotter men inser snart att det är spår efter gårdagen. Jag stannar och tittar. Ser fler som stannat, som betraktar, som fotograferar, som filmar och förfasas.

Så ser jag den sönderslagna fönsterrutan mitt framför mig. Det är lite som att ögat valt att inte se först för att vänja sig. Jag går några meter. Mer klotter. En förstörd bankomat. Framför en bank har det som troligen är personalen samlats. Någon gråter. På andra ställen har man redan hunnit få upp plank som skyddar från intrång och glasskärvor som kan skada.

Det har hunnit gå drygt en månad sedan mina dagar på egen hand i Paris. Sedan mina dagar med datorn som mitt enda sällskap och näsan som riktmärke för nästa upplevelse. Jag har börjat på ett inlägg om hotellet jag bodde på. Jag har funderat på berättelsen om min skrivhelg. Men någonstans har detta legat och grott. Att få berätta om det som mötte mig.

De oroliga kommentarerna från nära och kära på meddelande och sociala medier avfärdades med att det inte var någon fara. Jag skulle vara ett par kilometer bort. Två kilometer närmare bestämt. Ett avstånd som inte betydde någonting skulle det visa sig.

Det var ett sargat Paris dagen efter kravallerna.

Det var ett sargat Paris som mötte mig den tredje dagen i december 2018. Och dagen efter var det en annan typ av gula västar som regerade Paris gator. De som fick städa upp. Sopa upp resterna och skrubba klotter. Några dagar senare syntes nästintill inga spår och receptionisten på hotellet bedyrade att gårdagens kravaller inte skulle upprepas under söndagskvällen. De som protesterat skulle upp och jobba imorgon. Fredagar och lördagar kunde man dock förvänta sig något annat. Och hon hade rätt.

Läs också: Att uppleva Paris på egen hand

Jag är inte djupt politiskt insatt inte i Sverige och ännu mindre i Frankrike. Se inte detta som ett inlägg i debatten. Se det som mina högst personliga funderingar om det är värt att förstöra? Om det inte finns andra sätt. Jag förstår att man behöver visa sitt missnöje. I detta fallet har jag förstått att det gäller missnöjet mot höjda priser på drivmedel och avsaknaden av kollektiva möjligheter att transportera sig utanför storstäderna. Men hjälper det verkligen att slå sönder och klottra?

Några dagar senare var Triumfbågen fortfarande stängd för besökare men av klottret syntes inget till. Några andra gula västar hade tvättat den ren och fin igen.

Skrivkramp, upp över öronen att göra och lite upp å ner

16 januari, 2019

Det är väl inte mer än rätt att jag redan direkt informerar om att dagens inlägg troligen blir ett av de där som hamnar i kategorin Lite mindre rosa. För nu känns det lite tungt. Och jag kan liksom inte skylla på någon annan än mig själv.

Halva januari har redan passerat, vad hände liksom? Och jag brukar säga att det är när tiden styr mig och jag inte styr tiden som det blir såhär. Men som sagt, just nu kan jag inte skylla det heller på någon annan än mig själv.

Abstinens

Vi har alltså bestämt oss för att spara istället för spendera årets första månader, jag har berättat om det tidigare. Och jag har verkligen bestämt mig för att ha karaktär här. Och det har jag haft. Men gud så tråkigt det är. Andreas som är duktig på att hitta fyndresor informerar om den ena resan efter den andra och jag håller bestämt fast vid att vi stannar på hemmaplan. Då gäller det att se målet. Målet att ligga på en riktig paradisstrand när man som bäst behöver det någon gång i slutet av september eller börja av oktober.

Jobb å extrajobb

Som ett led i sparandet kan jag ha tagit det steget längre och skaffat mig ett extrajobb. Och då menar jag ett extrajobb utöver de 100 procent jag jobbar 8-17, de ganska många procent jag försöker och vill lägga på bloggen och Lite mera rosa och mina artiklar som ligger och väntar på att bli skrivna. Så när jag inte har de små så huserar jag också i Linköpings festvåning då och då och serverar. Det var både läskigt och en fröjd att ta på sig vit skjorta, svarta byxor och foträtta skor, sno upp håret i en stram svans och knyta förklädet bakom ryggen. Som att resa i tiden. Vansinnigt roligt och vansinnigt ovant men det var som att cykla om jag får säga det själv.

Bloggen och det då…

Jag har ju alltid älskat att skriva och på min tidigare blogg skrev jag om ditten och datten. Om livet i allmänhet och synnerhet benämnde jag det då. Ibland djupare och mer omfattande. Ibland ytligt och utan någon som helst mening.

Att starta en ny blogg var lite läskigt. Jag har troget hållit fast vid min förra i alla år. Men det var en nystart. Jag hade en plan och plötsligt var det inte bara för att jag kände för det. Jag läste runt bland andra bloggare i samma genre och läste på hur man skulle tänka om man tänkte sig att göra detta mer professionellt. Sökordsoptimering, SEO, influencernätverk, strategiskt placerade underrubriker och allt allt i en enda röra. Som journalist borde jag känna mig hemma. Skapa slagfärdiga rubriker skriva sammanfattande ingresser och styckesindela har jag studielån att betala av för att ha lärt mig. Ändå blev det nästan lite övermäktigt. Jag fick skrivkramp. Skrev det jag trodde förväntades av mig snarare än det som kom från hjärtat. Det har tagit på krafterna och jag har planen att hitta tillbaka till det där från hjärtat. Man måste älska det man gör för att någon annan ska göra det.

Hur ser ni på det? Vad säger ni om att skriva lite mer om vardagen? Är det intressant, som ett sånthär inlägg till exempel?

Magen – min mage

Några dagar innan jul 2011 fick jag åka in akut och blev inlagd på KAVA (Kirurgisk akutvårdsavdelning) här på Linköpings universitetsjukhus. Domen eller kanske snarare diagnosen blev divertiklar, i dagligt tal kallat tarmfickor. Något pappa led av i många år men som är ovanligt i så pass ung ålder som jag fick det. Orsaken är oftast den kost vi äter så mycket av idag i västvärlden. För lite fibrer.

Har man en gång fått det är det viktigt att tänka på lite olika saker:

att röra på sig, tarmen är en muskel och behöver rörelse för att vara aktiv
bra mat, som i mycket fibrer och mindre vitt mjöl. Också för att tarmen ska få jobba.
äta långsamt och tugga varje tugga många gånger.
inte stressa

Jag har haft ett par återfall under åren. Och de har ofta kommit under perioder som varit lite stressigare. Det är inte nödvändigtvis så att det behövt vara så stressigt i kalendern. Det kan vara stress mentalt. Och kanske borde jag inte bli förvånad när det nu har gett sig till känna igen.

Att göra det man älskar

Men jag vill inte klaga. Jag ska inte klaga. Jag får göra så mycket roligt som jag älskar. Jag kanske bara har en tendens att göra allt lite för mycket. Gå in för saker så till den milda grad att det inte finns någon gräns. Jag behöver bli bättre på detta med lagom. Så nu tar jag mig själv och en god bok och bäddar ner mig ett par dagar och planerar för lite mera lagom.