Skrivkramp, upp över öronen att göra och lite upp å ner

Det är väl inte mer än rätt att jag redan direkt informerar om att dagens inlägg troligen blir ett av de där som hamnar i kategorin Lite mindre rosa. För nu känns det lite tungt. Och jag kan liksom inte skylla på någon annan än mig själv.

Halva januari har redan passerat, vad hände liksom? Och jag brukar säga att det är när tiden styr mig och jag inte styr tiden som det blir såhär. Men som sagt, just nu kan jag inte skylla det heller på någon annan än mig själv.

Abstinens

Vi har alltså bestämt oss för att spara istället för spendera årets första månader, jag har berättat om det tidigare. Och jag har verkligen bestämt mig för att ha karaktär här. Och det har jag haft. Men gud så tråkigt det är. Andreas som är duktig på att hitta fyndresor informerar om den ena resan efter den andra och jag håller bestämt fast vid att vi stannar på hemmaplan. Då gäller det att se målet. Målet att ligga på en riktig paradisstrand när man som bäst behöver det någon gång i slutet av september eller börja av oktober.

Jobb å extrajobb

Som ett led i sparandet kan jag ha tagit det steget längre och skaffat mig ett extrajobb. Och då menar jag ett extrajobb utöver de 100 procent jag jobbar 8-17, de ganska många procent jag försöker och vill lägga på bloggen och Lite mera rosa och mina artiklar som ligger och väntar på att bli skrivna. Så när jag inte har de små så huserar jag också i Linköpings festvåning då och då och serverar. Det var både läskigt och en fröjd att ta på sig vit skjorta, svarta byxor och foträtta skor, sno upp håret i en stram svans och knyta förklädet bakom ryggen. Som att resa i tiden. Vansinnigt roligt och vansinnigt ovant men det var som att cykla om jag får säga det själv.

Bloggen och det då…

Jag har ju alltid älskat att skriva och på min tidigare blogg skrev jag om ditten och datten. Om livet i allmänhet och synnerhet benämnde jag det då. Ibland djupare och mer omfattande. Ibland ytligt och utan någon som helst mening.

Att starta en ny blogg var lite läskigt. Jag har troget hållit fast vid min förra i alla år. Men det var en nystart. Jag hade en plan och plötsligt var det inte bara för att jag kände för det. Jag läste runt bland andra bloggare i samma genre och läste på hur man skulle tänka om man tänkte sig att göra detta mer professionellt. Sökordsoptimering, SEO, influencernätverk, strategiskt placerade underrubriker och allt allt i en enda röra. Som journalist borde jag känna mig hemma. Skapa slagfärdiga rubriker skriva sammanfattande ingresser och styckesindela har jag studielån att betala av för att ha lärt mig. Ändå blev det nästan lite övermäktigt. Jag fick skrivkramp. Skrev det jag trodde förväntades av mig snarare än det som kom från hjärtat. Det har tagit på krafterna och jag har planen att hitta tillbaka till det där från hjärtat. Man måste älska det man gör för att någon annan ska göra det.

Hur ser ni på det? Vad säger ni om att skriva lite mer om vardagen? Är det intressant, som ett sånthär inlägg till exempel?

Magen – min mage

Några dagar innan jul 2011 fick jag åka in akut och blev inlagd på KAVA (Kirurgisk akutvårdsavdelning) här på Linköpings universitetsjukhus. Domen eller kanske snarare diagnosen blev divertiklar, i dagligt tal kallat tarmfickor. Något pappa led av i många år men som är ovanligt i så pass ung ålder som jag fick det. Orsaken är oftast den kost vi äter så mycket av idag i västvärlden. För lite fibrer.

Har man en gång fått det är det viktigt att tänka på lite olika saker:

  • att röra på sig, tarmen är en muskel och behöver rörelse för att vara aktiv
  • bra mat, som i mycket fibrer och mindre vitt mjöl. Också för att tarmen ska få jobba.
  • äta långsamt och tugga varje tugga många gånger.
  • inte stressa

Jag har haft ett par återfall under åren. Och de har ofta kommit under perioder som varit lite stressigare. Det är inte nödvändigtvis så att det behövt vara så stressigt i kalendern. Det kan vara stress mentalt. Och kanske borde jag inte bli förvånad när det nu har gett sig till känna igen.

Att göra det man älskar

Men jag vill inte klaga. Jag ska inte klaga. Jag får göra så mycket roligt som jag älskar. Jag kanske bara har en tendens att göra allt lite för mycket. Gå in för saker så till den milda grad att det inte finns någon gräns. Jag behöver bli bättre på detta med lagom. Så nu tar jag mig själv och en god bok och bäddar ner mig ett par dagar och planerar för lite mera lagom.

2 svar till “Skrivkramp, upp över öronen att göra och lite upp å ner“

  1. Vilken fin bloggdesign! Och jag känner igen det där med abstinens. Nu ska vi iofs åka bort över sportlovet men jag skulle vilja boka fler resor, både före och efter, men tvingar mig själv att spara…. Inte helt enkelt.

    1. corneliatoneri skriver: Svara

      Åh tack ????
      Sannerligen inte enkelt. Jag drömmer och drömmer och drömmer ?

Lämna ett svar