Lite mera rosa reseblogg

Varje plats att minnas dig är vacker

26 december, 2018

Varje plats att minnas dig.
04:00 svensk tid har 14 år passerat sedan vattnet sakta drog sig tillbaka från stränderna i Khao Lak. 25 minuter senare slog vågen till med full kraft och en av de största naturkatastroferna i modern tid var ett faktum.

543 svenskar miste livet runt om i sydostasien och alla kände någon, eller kände någon som kände någon, som var drabbad. Världen är inte stor och för egen del hade jag flera som fanns i vågens direkta närhet. För en av dem vann vågen.

Älskade Sandra, åren går men minnet och saknaden bleknar aldrig.
Länge var jag inte redo och redo trodde jag inte heller att jag skulle vara när jag 2018 besökte stranden i Khao Lak. Det blev ett fint möte.

Varje plats att minnas dig. Blocksudden. Tsunami.

Här hemma har vi också äntligen fått en minnesplats.
Vackert belägen på Blockhusudden på Djurgården finns sedan september konstnären Lea Porsagers verk Gravitational Ripples. Monumentet är utformat som en spiral som vrider sig runt sig själv genom vallar som stiger ur marken. Konstverket vill förmedla de energier som uppstår när naturens krafter sätts i rörelse och naturens förmåga att läka sår efter plötsliga händelser.

I mitten finns två ovala formationer där namnen på de omkomna står ingraverade om de anhöriga givit sitt samtycke.

I september 2018 öppnade minnesplatsen för allmänheten och i oktober efter vår kryssning till Helsingfors besökte vi platsen. Just under vårt besök trängde solstrålarna genom molnen och vi fick en fin stund.

Sandra

Varje plats att minnas dig är vacker.

Nu finns ännu en. Efter de otaliga besöken vid din grav och ett efterlängtat möte med platsen där du togs ifrån oss skapar ändå bokstäverna som formar ditt namn på minnesmonumentet ett styng i hjärtat. Ett faktum jag konstigt nog inte varit beredd på. Älskade Sandra. Älskad för alltid. Saknad i evighet.

Följa gärna Lite mera rosa på Facebook eller Bloglovin för löpande uppdateringar! Eller följ mig på Instagram för mer bilder och tankar. Tack för att du läser mina tankar.

De 5 populäraste exotiska resmålen 2018

25 december, 2018

När reseguiden.se listar de 5 populäraste exotiska resmålen för 2018 toppar kanske ganska tippat en favorit, Thailand. Faktiskt det enda resmålet på listan jag har besökt. Listans andraplats innehas dock av ett land vi haft två resor bokade till men aldrig besökt, Kap Verde.

Första gången var det i början av 2016. Vi hade resan bokad men valde att avboka av personliga skäl. Det var en tyngre tid i livet och vi kom båda fram till att det var bättre att stanna hemma och ta sig igenom perioden. Resan kändes lite som en flykt.

Andra gången var det i januari 2018. Resan var återigen bokad men så hittade Andreas resan till just Thailand och när vi kunde välja och priset inte skiljde så var Thailand ett givet val.

Ska vi komma till Kap Verde mån tro? Jag har aldrig varit i Afrika och skulle gärna besöka den kontinenten men då är nog något av länderna på den afrikanska kontinenten det jag helst skulle vilja besöka.

Har du varit i Afrika? Vilket är ditt bästa resmål? Har du besökt några andra av de 5 populäraste exotiska resmålen 2018?

Och så till sist. Du vet väl om att du kan följa Lite mera rosa på Facebook eller Bloglovin för löpande uppdateringar! Eller följ mig på Instagram för mer inspiration. Tack för att du vill dela mina tankar med mig.

Så väljer jag att fira in ett nytt år

24 december, 2018

Först måste jag säga hur mycket jag kommer att sakna Kajsons julkalender och hur glad jag är att jag hittade den. Att få givna teman att skriva på såhär och få inspireras av andra som också skrivit på samma tema har varit en fröjd. Och inför nästa december kommer jag att ”hänga på låset” när temana släpps så att jag hinner skriva fler inlägg. Tack Johanna för en superbra idé.

Julaftonens tema blickar framåt en vecka, mot nyårsafton. Eller egentligen för min del en vecka och en dag mot nyårsdagen.

För finns det någon annan dag på året där förväntningarna och prestationsångesten ligger så tätt i luften att du skulle kunna skära igenom den med kniv som på just nyårsafton? (Skulle möjligen vara midsommar då, det har jag skrivit om tidigare)

Vi tävlar om det lyxigast dukade bordet, den flådigaste middagen och de tjusigaste middagsgästerna. Det ska bli en hejdundrande fest. Ett värdigt slut på året och en sagolik början på det nya. Det nya året då vi ska bli snällare, smalare, snabbare och så vidare och så vidare.

Med alla dessa förväntningar är det inte konstigt att nyårsaftnar runt om i stugorna slutar i katastrof. Med alla uppbyggda förhoppningar rasar luftslottet lätt med minsta lilla miss på agendan. Är kanske stjärnorna du ska strö ut som dekoration på det tjusiga bordet av guld och inte silver som du tänkt dig. Eller är det inte laktosfri skagenröra som sambon fått med sig från affären? Minsta lilla fel och bomben briserar. Och så slutar det allt som oftast att vi sitter och gäspar till Grevinnan och betjänten och kämpar för att hålla oss vaken till tolvslaget. När vi tittat klart på raketerna är vi övertrötta och pigga och tar oss den där nattfösaren som endast resulterar i att vi vaknar dagen efter med en baksmälla som inte passar in på det nya året när vi ju skulle bli snällare, smalare och snabbare…

Överdriver jag nu? Kanske lite.

Men det är just detta som får mig att fokusera mer på nyårsdagen än nyårsafton. De senaste åren har vi firat i stillhet. Utan prestationsångest, flådiga dekorationer eller svindyra middagar. Istället har vi vaknat upp pigga och utvilade på nyårsdagen redo att börja ett nytt år med massor av energi och glädje.

2017 började vi året med en tur till Arlanda. Kvällen innan var lugn som sig bör och på den allra rödaste av dagar hade vi energi över till att hitta på något vi gillar. Och vad är det som inte är stängt bara för att det är årets mest stängda dag. Vad är det som lyfter och landar oavsett vardag eller helg? Flygplanen såklart. 2017 startade vi året med flightspotting, en god middag och en hotellövernattning på Clarion Arlanda.

Så väljer jag att fira in det nya året.

Detta är en del i Kajsons julkalender – vill du också vara med så kan du läsa mer här.

Inflight entertainment i alla ära

23 december, 2018

Det finns en kategori vloggare på YouTube som enbart sysslar med att recensera flygbolag och olika flygklasser. Att följa dem och se deras videor har varit en stor del i mitt arbete för att bli av med min flygrädsla. Och jag har därmed det senaste året sett otaliga av dessa videor. Utöver att recensera och sätta betyg på själva flygkomforten, servicen, ”amenity kit” och ganska ofta flygplanstoaletten (?!). Är inflight entertainment-utbudet något som brukar vara avgörande för slutbetyget. Ju fler filmer och ju nyare de är – desto bättre betyg såklart.

För en tid sedan gick jag igenom en hel del gamla bilder från våra resor. Och insåg att just inflight entertainment nog inte är riktigt min grej. Men skärmen i stolen framför den använder jag.

Flygplansvingar och jordgloben

Förutom att telefonens album brukar fyllas med bilder som dessa så är det en annan typ av bild som alltid dyker upp om jag har en skärm i stolen framför mig.

Helt nyligen såg jag i Facebook-flödet från en bekant som jag också vet är flygrädd och som var på väg ut i världen. Flertalet bilder från resan var bilder på kartan med flygrutten. Och även om jag inte var säker fick jag känslan av att jag nog själv hade en och annan sådan bild i albumet. Och jajamensan. Håll till godo.

Rhodos x 2, Gran Canaria, Thailand, New York och Los Angeles i ett svep.

När vi flög till Los Angeles nu i november var det första gången jag aktivt såg på en hel film. Istället för att ständigt titta på hur det lilla planet flyttar sig över bilden på vår jord såg jag Mama Mia 2.

Så nej, hur inflight entertainment-utbudet sett ut på våra resor har jag ingen aning om. Men jag vet exakt hur flygrutten gått. Har jag rätt i min teori att det handlar om flygrädsla så kan vi nog räkna med att denna typen av bilder blir mindre i antal på de kommande resorna.

Följa gärna Lite mera rosa på Facebook eller Bloglovin för löpande uppdateringar! Eller följ mig på Instagram för mer bilder och tankar. Tack för att du läser mina tankar.

Vänner jag valt att ha kvar i mitt liv

22 december, 2018

Att skriva om mina vänner är något jag har funderat på ett längre tag. Ett inlägg med mängder av bilder och kärleksförklaringar till dem alla. Men så får jag liksom lite prestationsångest när jag ska börja och så har det inte blivit verklighet. Och det blir det inte idag heller. Men tanken slog mig när jag nu skriver på temat i dagens lucka i Kajsons julkalender.

En första reflektion jag gör över ämnet är att det ju faktiskt inte är självklart. Vi är ju två om det och jag har glädjen att ha flera fina vänner som jag önskat ha kvar i mitt liv som också har valt att ha kvar mig i sitt liv.

Efter otaliga flyttar och lyckan att ha träffat fina vänner på flera orter jag har bott på har jag i många fall verkligen fått göra det lilla extra för att behålla kontakten med många mil emellan. Och det innebär också att det inte är alla jag träffar så ofta som jag egentligen önskat.

Jag har en liten dröm. Något som jag egentligen hade en plan att genomföra till min 40-årsdag förra året men som helt enkelt inte blev av. Och det är att sammanföra alla dessa underbara människor på ett och samma ställe. För även att de är mina absolut närmaste vänner så är det flera av dem som aldrig har träffat varandra.

Så Bird, Stina, Helen, Maja, Johanna, Anna, Lina och Fia. Tack för att ni har valt att ha mig kvar i era liv.

Detta är en del i Kajsons julkalender – vill du också vara med så kan du läsa mer här.

Vi ska resa jorden runt

21 december, 2018

Det finns en sida jag har filat på ett tag men som ännu inte publicerats här i bloggen. Sidan med rubriken ”The Bucketlist”. Det kan vara för att just den där bucketlistan förändras dagligen. Jag lägger till saker men drar nog sällan ifrån saker. Men den stora anledningen att den inte är publicerad tror jag är för att då blir det på riktigt. Låter det konstigt? Jag ska förklara.

Det är ju ingen större deal att skriva att man exempelvis vill besöka Treriksröset eller se norrskenet. Men om jag skriver att jag vill bestiga Kilimanjaro – ja då kräver det med ens att jag börjar jobba på. Alla de där sakerna och många fler finns med på bucketlistan. Och i sinom tid kommer den nog upp här i bloggen också.

Läs också: The Bucketlist som faktiskt publicerades

Att flyga över Stilla havet

En av sakerna som inte stått på listan så värst länge är att flyga över Stilla havet. Orsaken är enkel. Det var inte länge sedan alls jag aldrig trodde att jag skulle komma till Nordamerika för att jag var så galet rädd för att flyga över vatten att Atlanten var ett oövervinnerligt hav att flyga över.

Sedan insåg jag att man i stort sett ändå inte flyger över Atlanten utan över Island och Grönland och ner över USA. Men det var i samma stund jag satt på planet till New York ungefär.

Och i takt med att min flygrädsla minskat (mer om hur det gått till kan du läsa här) och i takt med att jag haft en önskan om att utmana mig själv och mina rädslor så har önskan att flyga över Stilla havet kommit upp på bucketlistan.

Och som några gånger förr så kan det då hända ganska stora saker ganska snabbt.

Bokat och klart – vi ska resa jorden runt

I torsdags kväll förra veckan tittade vi på Kara & Nates video nedan. Och jag blev inspirerad.

I fredags kväll för en vecka sedan bokade vi en jorden runt flygning i maj nästa år där ovanstående flight är en del av resan.

Det finns flera riktigt häftiga saker med denna resan. Nummer ett är såklart att jag får flyga över Stilla havet. En annan sak är att just den flygresan med United har flightnummer ett. Alltså UA1. För en i det närmaste flygnörd är det coolt. Utöver det kommer vi att lyfta från San Francisco den 26 maj på kvällen och landa i Singapore den 28 maj på morgonen. Min kära sambo fyller år den – 27 maj. Han kommer alltså inte att uppleva sin födelsedag året 2019. Istället har vi bokat sittplatser på planet på rad 33 som han fyller den dagen han missar.

Läs mer: Här hittar du alla inlägg från vår resa jorden runt.

Men han säger att han är okej med att missa sin födelsedag. Han får ju trots allt flyga jorden runt som present.

Jorden runt på åtta dagar blir det då vi flyger från Stockholm till London och från London till San Francisco. I San Francisco stannar vi i fyra dagar innan vi flyger vidare till Singapore. Där stannar vi två dagar innan vi flyger med Qatar till Doha och sedan vidare med samma flygbolag från Doha och hem tillbaka till Arlanda.

Om jag fattat att det är på riktigt? Nej inte än!

Följa gärna Lite mera rosa på Facebook eller Bloglovin för löpande uppdateringar! Eller följ mig på Instagram för mer bilder och tankar. Tack för att du läser mina tankar.

Så kan du maxa din ledighet 2019

19 december, 2018

De dyker upp lika säkert som ett brev på posten. Ja så skulle man sagt förr i tiden när breven verkligen kom fram. Men något vi verkligen kan räkna med är att artiklarna om hur du med minsta möjliga uttag av semesterdagar får ut som mest ledighet återuppstår inför varje årsskifte. Och nu har jag sett dem i mitt flöde. Så kan du maxa din ledighet 2019.

Ur en journalists perspektiv, och jag kan ju faktiskt uttala mig i det ämnet, så är det en av det enklaste artiklarna att knåpa ihop. Har du bara normal koll på våra svenska helgdagar såsom påsk, Kristi flygare, nationaldagen, midsommar och jul så kan du med en almanacka knåpa ihop rätt antal tecken på en kaffekvart.

2019 – så kan du maxa din ledighet

Årets variant kommer från Damernas värld. Men vid en snabb översikt hos andra medier hittar jag inte någon som har hittat någon dag som den andra inte fått med. Och jag vill inte på något sätt avslöja slutet eller höjdpunkten i förväg. Men inte heller i år handlar det om så mycket mer än att ta ledigt de dagarna som ligger i anslutning till våra röda dagar för att få ut lite mer sammanhängande ledighet. Vid en snabb överslagsräkning kan man genom att ta ut 20,5 semesterdagar i anslutning till våra röda dagar få 58 lediga dagar. Betänk då bara att du, om du väljer det alternativet, har tagit ut 20,5 av dina i normalfallet 25 semesterdagar och endast har 4,5 dagar kvar till sommarsemestern.

Årets absoluta favorittips är dock det om att ta en halv dags ledigt på fredag innan Alla helgona-helgen och därmed få tre dagar ledigt. Den var svår att se komma. Närå, skämt åsido.

Hur mycket semester har du egentligen?

Men på temat tänkte jag ta upp ett ämne jag ganska ofta får behandla frågor kring. Nämligen:
– Gud vad du reser, hur mycket semester har du egentligen?

Ja det stämmer, vi reser en hel del. Och under 2018 har jag tagit ut hela trettioen semesterdagar. Och då har jag trettio dagar att nyttja varje år. En av de uttagna semesterdagar valde jag att ta när Försäkringskassan tyckte att jag skulle ha läkarintyg för dotterns åttonde sjukdag på vattkopporna. Då orkade jag inte börja tjafsa med vårdcentralen.

Genom att försöka planera smart och boka resor som går över två helger har vi lyckats med följande. Spendera åtta dagar i Thailand, fem dagar i Dubai, åtta dagar på kryssning i Medelhavet, åtta dagar i Turkiet, sex dagar i Los Angeles och fyra dagar i Paris. Och utöver det har vi fått lite ledighet under sommaren också.

Jobba på sommaren och maxa din ledighet

För svaret på frågan ovan:
– Gud vad du reser, hur mycket semester har du egentligen? är nämligen.

– Nu såg inte jag dig här i på hela sommaren, jag vet inte jobbade du då?

För det gjorde nämligen jag. Förutom de dagar då barnen var hos oss och jag tog föräldraledigt så höll jag ställningarna på kontoret. Och därmed sparade jag massor av dagar att spendera på resor resten av året.

Just nu har vi möjligheten att göra så och det är verkligen en alldeles, alldeles underbar möjlighet.

Följa gärna Lite mera rosa på Facebook eller Bloglovin för löpande uppdateringar! Eller följ mig på Instagram för mer bilder och tankar. Tack för att du läser mina tankar.

När jag valde att börja blogga

18 december, 2018

Det är en svindlande tanke att fundera på hur livet sett ut om jag inte hade kommit på tanken att börja blogga den där februaridagen 2007. Kanske låter det en aning överdrivet. Men när jag tänker på det så är det faktiskt så att bloggen genom åren haft en hel del påverkan på hur livet ändå har blivit.

Ibland funderar jag på varför jag bloggar. Och jag tror att den frågan skulle få olika svar beroende på när under åren jag ställt mig den. Vissa perioder har jag bloggat för att peppa mig själv och andra till att gå ner i vikt och leva mer hälsosamt. Vissa perioder är det för att få min skrivlust stillad, andra perioder för att jag vill få fram ett budskap. Ganska ofta är det för att jag vill minnas min vardag och dela med mig av den till dem jag känner och till dem jag inte känner. Och ibland – måste jag erkänna – är det för att jag vill att folk, ja du, ska läsa det jag skriver! För att jag älskar att skriva!

Bloggen har genom åren tagit ganska mycket tid, men den har också gett mig otroligt mycket.

Det började med CaraMia

När jag valde att börja blogga hette bloggen CaraMia och jag skrev inte ens ut mitt namn. Jag startade den som ett experiment, min vän Pierre bloggade då på en blogg som jag idag inte minns namnet på. Han skrev mycket bra och hans fyndiga inlägg fick mig att vara en trogen läsare och upptäcka bloggvärlden i stort. Han tyckte att jag också borde blogga. Men jag hade ju inget att skriva om. Pierre bloggade bland annat om Melodifestivalen och Eurovision song contest – något han fortsatte med länge och blev en av Sveriges största på det ämnet.

Jag och Pierre delar intresset för Melodifestivalen. Och mitt första staplande försök till bloggande skedde just på en blogg som jag tänkte ägna åt det ämnet, därav namnet CaraMia. Men så kom jag på att det finns så många andra som gör det så mycket bättre. Och när jag i april 2007 kom på att jag borde göra nåt åt siffrorna på vågen gjorde jag om bloggen till en viktblogg.

Mello blev hälsa

Och som jag redan nämnt trodde jag i mitt stilla sinne att jag skulle vara den första viktbloggaren! Så var det inte. Ganska snabbt hittade jag runt i bloggvärlden och upptäckte att många hade varit före mig med idén. Det var en angenäm överraskning – och jag hittade massor av viktkämpar där ute.

Det är tolv år sedan snart som jag skrev mina första ord. Och många andra bloggare jag har börjat följa under åren har jag haft möjligheten att träffa även i verkligheten. I Linköping har vi mötts upp på bloggfikor och bloggträffar. Jag har stött på Åse på Mall of Scandinavia och Benita har blivit min kollega.

Och det har hänt så mycket mer. Coyntha har utvecklats till en riktig ultralöpare, Katta var med i Du är vad du äter och Biggest looser. Vi var många som följdes åt i flera Rivstarter som var mitt eget sätt att peppa andra att få en bra och hälsosam start på ett nytt år. Visst är det häftigt. Allt detta och så mycket mer har jag fått vara med om hända i och med att jag bloggar.

Hälsa blev hälsoångest och journalistik.

Med tiden bytte jag ut CaraMia mot mitt riktiga namn. Jag började blogga om livet och vardagen, i allmänhet och synnerhet och livet som journaliststudent i Kalmar. Men jag har också berättat om min hälsoångest och fått fantastisk respons.

Och när jag tänker efter så är ju inte det allt. För hade det inte varit för bloggen hade jag inte börjat följa en viss ”Anna Drott”. Anna som nu heter Björk och är en fin vän och som alltid varit en stor förebild med sin träning hon var en tid även min chef. Hade det inte varit för bloggen vet man aldrig om jag hade fått jobba på världens kuligaste jobb på 24Corren. Eller om vi kommit tillbaka till Linköping som jag numera kallar min hemstad.

Så den där tiden som bloggen tagit då och då – är det klart värt. Och nu har jag startat ett nytt kapitel. Planen för denna bloggen, Lite mera rosa, är att göra den till en större del av mitt liv. Jag har bara precis börjat. Och jag är så otroligt tacksam för att du vill följa med på resan.

Tack alla läsare, nya och gamla för att ni följer mig och tack alla bloggare för att jag får följa er!

Detta är en del i Kajsons julkalender – vill du också vara med så kan du läsa mer här

Så förbaskat stolt över mig själv

17 december, 2018

Nu ska jag var sådär extremt osvensk. Jag ska skriva saker vi inte förväntas göra i detta landet. Men jag har funderat på så många reaktioner jag har fått efter min resa till Paris och jag har kommit fram till en sak. Jag är så förbaskat stolt över mig själv.

Egentligen så var det inte en big deal för mig. Jag gillar att resa på egen hand och har gjort det många gånger inom Sverige. Jag såg det därför inte som en så stor grej att göra det utanför Sveriges gränser. Men jag har förstått att det inte alls är alla förunnat att känna tryggheten i att göra så.

Men när det snart är dags att summera 2018 så måste jag ändå klappa mig själv på axeln, räta på ryggen och vara otroligt nöjd och stolt.

Från panik på väg till New York

När 2018 började hade jag just avslutat en resa till New York. En resa det fanns stunder jag trodde jag inte skulle åka på. Jag stod på en toalett på Arlanda och hyperventilerade. Tittade mig själv i spegeln och kanske till och med pratade ett par ord med min egen spegelbild. Sa till mig själv att ta mig i kragen. Att det inte var jordens undergång. Att det fanns de som gjorde detta dagligen. Och så tänkte jag faktiskt på en av de flygvärdinnor jag följer dagligen via Instagram på långa och korta flygningar, Louise. Sedan torkade jag tårarna och gick ut till mitt resesällskap. Och naturligtvis blev resan alldeles fantastisk.

Till världshögst i Dubai

Under resan tog jag mig upp i Rockefeller center efter viss tvekan och specialbehandling från personalen och övervann en liten del av min höjdrädsla. I mars 2018 åkte jag upp i världens högsta byggnad Burj Kahlifa, förvisso efter en förmiddag med fullt fokus på vad som komma skulle och utan möjlighet att tänka på något annat. Men upp kom jag och jag njöt av varje sekund.

Jag har gått från att så fort planet rullar de första millimetrarna ut mot startbanan krampaktigt hålla mig i armstöden rabblande diverse ramsor av ångest till att när jag åkte till Paris bekvämt sätta mig på min plats vid nödutgången och få en liten genomgång på vad som skulle kunna förväntas av mig att hantera vid en eventuell evakuering. Sedan lyssnade jag till säkerhetsgenomgången innan jag satte på mig mina brusreducerande lurar och njöt av en helt underbar start. Den första jag någonsin kunnat njuta av. Och när vi bara en kort stund efter att vi lyft kom över molnen utbröt spontant jubel i kabinen.

Jag har gjort det helt själv. Aktivt tagit tag i alla mina rädslor och jag har kommit så långt. Och jag är stolt över att jag kan njuta av att ensam åka till Paris några dagar för att skriva. Jag är stolt över det jag har åstadkommit. Och jag hoppas att jag kan inspirera fler att våga.