Ett ögonblick och 1000 år

Ursäkta, säger mannen bakom flygeln lite barskt, förstår ni svenska?

Han har långt vitt skägg och kan utan större problem övertyga mig om att det är han som bestämmer där. Min första tanke är att den lilla pappkoppen med saft som kyrkan bjuder på inte får tas med in i kyrkan och att vi nu ska få bannor. Kanske har barnen varit för högljudda och stört kyrkofriden? Eller så kan inte mannen stämma instrumentet när vi pratar.
Vi är i Vreta klosters kyrka jag och barnen och nu riskerar vi att bli utslängda.

Vi var egentligen på väg men stannade till vid kyrkan för att tända ett ljus för de som inte längre finns här. Vi brukar göra det ibland. Nu har vi precis varit inne i ett av sidorummen och studerat något som ser ut som en kista i sten med urgamla snirkliga bokstäver.

Jag hade inte förväntat mig att de små skulle bli så entusiastiska att upptäcka mer av kyrkan. Men stenar med runor och berättelsen om att nunnorna promenerade upp för just den trappan vi går i till sovsalen för nästan 1000 år sedan fascinerar dem och de upplever och lyssnar med full kraft. Tittar ut genom fönstret. Jämför den lilla modellen av klostret med ruinerna som nu är kvar.

Och nu blir vi kanske utkastade.

Javisst, säger jag lite generat. Vi förstår svenska.

Gå tillbaka in i rummet där, säger han och pekar på det lilla rummet med stenkistan vi just varit i. Gå tillbaka in och så sjunger ni lite så ska ni få höra vilket vackert ljud det blir.

Jag tappar hakan för en sekund och sen manar jag barnen att gå tillbaka in. Och så sjunger vi.

Vi sjunger lite av en sommarpsalm. Lite Theoz. Lite Marcus och Martinus. En låt från Tik Tok. Låtar vi kommer på för stunden. 2019 möter 1100-tal. Och ljudet är magnifikt. Barnen tittar upp mot det 1000-åriga taket och gapar.

Vi tackar mannen för tipset och sedan går vi ut och upptäcker med barnens lek och på deras villkor de gamla ruinerna av Vreta kloster.

Var mannen på riktigt? Finns han kvar om jag går in igen? Eller var han han en länk från en svunnen tid på plats för att guida oss? Vem vet? Det jag vet är att stunden är ett värdefullt ögonblick jag sparar.


Du vet väl om att du kan följa Lite mera rosa på Facebook eller Bloglovin för löpande uppdateringar! Eller följ mig på Instagram för mer inspiration.
Tack för att du vill dela mina tankar med mig.

8 svar till “Ett ögonblick och 1000 år“

  1. Wow – så vacker Klosterruin! Och så spännande att förflytta sig i tiden.

    1. corneliatoneri skriver: Svara

      Ja det är så galet vackert där! Det var fantastiskt att uppleva det med barnen på deras sätt och kul att de visade så mycket intresse 😊

  2. Malin Lundskog skriver: Svara

    Vilka bilder! Och vilken helt underbar historia! Vill också åka dit 🙂

    1. corneliatoneri skriver: Svara

      Tack snälla. Det är en riktig liten oas 😍

  3. Tack för jättebra restips, har velat se klostret men aldrig kommit iväg :). Gillar din text, den skapar spänning rakt igenom 🙂

    1. corneliatoneri skriver: Svara

      Tack snälla!
      Ja det är så enkelt att bara svänga in och strosa runt i klosterruinerna. Sedan finns det mer att se i intilliggande byggnader men vi nöjer oss ofta med att vandra runt i det som går att se när helst man kommer dit.

  4. Blir rörd av mannens uppmaning. Jag kan tänka att det blev som en högtidsstund.

    1. corneliatoneri skriver: Svara

      Ja det blev precis det. Magiskt att få komma precis när han satt där och guidade oss till detta.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.