Reseskribent-arkiv — Sida 48 av 53

Inlägget innehåller annonslänkar
Det har blivit några timmar i luften de senaste åren och med dessa timmar har jag också lagt mig till med några laster jag inte klarar mig utan på resan. Inga mängder ännu men ändå ett litet antal av varierande sort som jag skulle tycka det vore mycket otrevligt att behöva åka utan och här har ni dem. Här kommer den 5 saker jag inte reser utan – listan.

De brusreducerande lurarna

Without a doubt det ABSOLUT viktigaste och som jag eventuellt skulle behöva riskera att missa en flight för för att åka hem och hämta.
Jag pratar om mina brusreducerande hörlurar. Innan dem satt jag med de små in-earlurarna som följde med i iPhonepaketet och kämpade för att höra vad som sas i ljudboken för tillfället.

Jag ska erkänna att jag inte var helt säker på att jag behövde några alls när Andreas absolut tyckte att vi skulle ha ett par till Thailandsresan i januari 2018. Men vi fyndade oss ändå varsitt par på mellandagsrean och sedan dess är livet sig inte likt. Vi har Sonys trådlösa silvriga variant. Och även att jag älskar dem så är jag faktiskt lite osäker på exakt vilken modell det är vi har. Har du inga – KÖP. Det är så värt det.

Mini BH-arna

Ja det är såklart inga mini-BH:ar men det ser ut som ett par. Flyger man över natten och behöver sova eller om du bara behöver några timmars vila så är ögonmask ett måste för mig. När vi åkte till Dubai i mars glömde jag mina hemma och så här i efterhand så var det nog meningen. För på flygplatsen i Dubai hittade jag den bästa ögonmask jag någonsin haft. För att inte ögonfransarna skall slå i masken så är de liksom formade som en liten bh. Jag vet att det låter heltokigt men har du en gång haft dem så vill du inte ha något annat.

Harpan

Detta har jag ju faktiskt alltid med mig i telefonen tack och lov. Jag är inte så mycket för inflight entertainment oavsett hur välfyllda de är. Kanske är det ett arv från tiden som flygrädd. Jag kunde helt enkelt inte slappna av. Men Harpan är tillräckligt enformigt och beroendeframkallande för att jag skall kunna spela om och om och om igen.

Smågodis

Att jag inte tänkt på det förr. Det är svårt att hitta goda snacks i den lilla vagnen som kommer rullande. Jag tror att det var Isabel Boltenstern, men det kan också ha varit någon helt annan, som för en tid sedan skrev om att de alltid köper med sig en lösgodispåse med favoriterna till flyget. Hur enkelt är inte det? På flyget till Los Angeles fick en påse från favoritgodiset Karamello hänga med. Inför Paris var jag inte lika förutseende och fick vackert handla mig ett par bitar på Pressbyrån på Arlanda.

Powerbank

Powerbank, batteripack. Kärt barn har många namn och i mitt bagage är det ett måste. Än så länge är det få gånger jag behövt använda det. Jag ser såklart till att vara väl förberedd med fulladdad telefon men det är som en livförsäkring. Om i fall liksom.

Det var min absoluta måste lista på 5 saker jag inte reser utan. Vad reser du inte utan?

Och så till sist. Du vet väl om att du kan följa Lite mera rosa på Facebook eller Bloglovin för löpande uppdateringar! Eller följ mig på Instagram för mer inspiration.
Tack för att du vill dela mina tankar med mig.

Mina bästa tips för en lyckad skrivresa

14 december, 2018

För en författare, journalist, skribent, you name it, så är väl drömmen att få sätta sig på ett plan (eller tåg för den delen) och åka till en inspirerande plats. Där får kreativiteten flöda fritt utan att man blir distraherad av vardagens sysslor. Jag tog mig lyxen att åka på en sådan resa. Trots att det egentligen inte är mitt yrke utan mer av en hobby. Och här mina vänner kommer mina tips för en lyckad skrivresa.

Åk till en stad du inte tycker om eller där du har varit förr.

Anledningen är enkel. Du skall helt enkelt inte blir för sugen på att uppleva staden du är i så att du inte hinner skriva. Men det är å andra sidan en fin balansgång. Eftersom kreativiteten flödar som mest efter några timmar på upptäcktsfärd, så funkar i alla fall jag. Och därmed kommer vi in på nästa punkt.

Läs också: Drömmiga skrivdagar i Paris

Ha inte för höga ambitioner för din skrivresa

På min skrivresa satte jag upp målet att jag skulle vakna tidigt. Jag skulle skriva fyra timmar på förmiddagen. Turista några timmar över lunch när dagsljuset var som bäst. För att sedan skriva minst fyra timmar till på eftermiddagen. Men ni vet hur det är, livet kommer emellan. Det regnar just den tiden du har tänkt göra stan. Eller så blir du helt enkelt fast vid vyn av Eiffeltornet när solen spricker igenom molnen.

Jag skrev inte så mycket som jag trodde att jag skulle skriva. Men jag fick å andra sidan mängder av idéer på artiklar och inlägg som alla ligger som påbörjade utkast nu bara att sätta tänderna i när jag har tid.

Ta det som det kommer – planera inte för mycket

Man har gärna en bild över hur det skall vara att åka på skrivresa. Själv noterade jag till och med ner dem i inlägget Drömmiga skrivdagar i Paris.

Tillåt mig citera mig själv:

Jag ser mig själv vakna tidigt för att ta med mig datorn till ett närbeläget café. Där avnjuter jag en kaffe och en croissant eller två medan jag skriver dagens första berättelser och spånar idéer. När det närmar sig lunch och dagsljuset är som bäst beger jag mig ut på stadens gator och upplever det jag inte hann med sist eller det jag vill se igen. Strosar på de magiska små bakgatorna och insuper atmosfären innan jag avnjuter en lättare lunch. Framåt kvällningen hämtar jag återigen upp datorn för att slå mig ner i någon takbar eller på en mysig restaurang och skriver sedan vidare ackompanjerad av ett glas rött.

Och såhär blev det i verkligheten

Ska jag berätta hur det blev på riktigt? En av dagarna vaknade jag pigg och utvilad tidigt. Den andra dagen vaknade jag som ett vrak efter att grannarna skrattat till halv fem på morgonen så jag inte kunde sova. Gemensamt för båda dagarna var dock att jag slängde upp datorn direkt och gjorde mig en kopp kaffe med hjälp av rummets vattenkokare. Sedan skrev jag till klockan slagit mer än frukost innan jag kom på mig själv att jag nog borde äta något.

När jag sedan strosade ut på stan en av dagarna fastnade jag på ett fik på Champs Elysée lite längre än jag hade tänkt för att inte bli tokblöt av en störtskur. När den var över var jag alldeles för nyfiken för att låta bli att strosa ner och få en vy över Eiffeltornet. Och sedan sprack solen igenom molnen som jag nämnde ovan. Ja sen blev klockan mer än tänkt och på den vägen var det.

Och eftersom skrivandet i många fall behöver WiFi fastnade jag sedan på rummet och skrev resten av kvällen och inte tog jag mig ut på någon restaurang och sippade på ett glas rött.

Ha därför inte för detaljerade planer på hur din skrivresa kommer att vara. I alla fall inte om du som jag lätt kan bli nedslagen om det inte blir precis som du tänkt dig.

Och när vi talar om WiFi så för det mig osökt in på nästa punkt.

Läs också: Med datorn under armen i Paris

Kolla WiFi i förväg

Även om själva skrivandet i sig inte kräver WiFi. Och även om dagens roamingregler gör att vi kan surfa via telefonerna precis som hemma om vi håller oss inom EU så är det ganska smidigt att ha ett vettigt WiFi att luta sig mot.

Starbucks och Mc Donalds brukar man annars kunna lita på när det gäller publika WiFi. Men om du som jag lätt fastnar på rummet och skriver när andan faller på och inte nödvändigtvis när det stod på agendan att du skulle göra det. Så är det smidigt att ha ett bra WiFi på hotellet. Kolla upp redan innan att det finns där du skall bo.

Boka en extra dag

Oavsett om det känns som att det kommer att räcka med två eller kanske tre dagar så kommer du troligen att tycka att det var för lite när du väl är på plats. Boka en extra dag direkt så har du gott om tid på dig.

Lycka till med din skrivresa och glöm inte bort det allra viktigaste – att njuta!

Läs också: Om att skriva och för vem

Följa gärna Lite mera rosa på Facebook eller Bloglovin för löpande uppdateringar! Eller följ mig på Instagram för mer bilder och tankar. Tack för att du läser mina tankar.

Att göra i Los Angeles på 4 dagar

10 december, 2018

Vad är Los Angeles? Ni som läst inlägget Maybe not that typical globetrotter vet att jag inte hade stenkoll på vad jag kunde förvänta mig få uppleva i Los Angeles när vi bokade resan. Jag hade helt enkelt inte koll på vad Los Angeles var. Så efter fyra dagar i the city of angels – vet jag nu vad Los Angeles är? Faktiskt inte!

Vad är Los Angeles?

Googlar man Vad är Los Angeles? får man av Wikipedia följande svar:

Los Angeles (ofta förkortat L.A., även kallad City of Angels, från sp. ”Änglarna”) är den största staden i delstaten Kalifornien och den näst största i USA. Los Angeles ligger i södra Kalifornien i sydvästra delen av USA och är huvudort i Los Angeles County. Los Angeles grundades av spanjorer den 4 september 1781 som El Pueblo de Nuestra Señora la Reina de los Ángeles del Río de Porciúncula – ”Vår frus änglarnas drottnings stad vid floden Porciuncula”. Platsen låg på mexikanskt område fram till 1846, då den kom att tillhöra USA.

Ett antal av Los Angeles stadsdelar (distrikt) är internationellt välkända. I Hollywood produceras många filmer. Bel Air tillhör stadens mer exklusiva områden. Beverly Hills är känd för sin shopping och ett hem för många kändisar.

Jag skulle vilja hålla mig kvar vid den senare delen av ovanstående text. För där har vi mitt svar. Vad är Los Angeles? Jo det är ett antal mer eller mindre, i de flesta fall mer, kända stadsdelar som tillsammans bildar Los Angeles.

Lite halvt på skämt ställde jag faktiskt frågan till min sambo och tillika resesällskap. Alltså vad är Los Angeles egentligen? Det finns ju inte direkt någon plats som är motsvarande stortorget eller Stora torg i våra svenska städer. Ja möjligen downtown då.

Våra fyra dagar i Los Angeles

När jag nu skall försöka återberätta hur vi valde att upptäcka Los Angeles blir det därmed uppdelat lite område för område. Vi hade fyra hela dagar till vårt förfogande och min spontana och inte helt välgrundade tanke när vi anlände till vårt fantastiska airbnb-boende sent på torsdagskvällen efter dryga dygnet på resande fot, var att jag inte alls behövde upptäcka något. Jag kunde bara ligga vid poolen i fyra dagar. Nu tog jag tack och lov mitt förnuft till fånga när det gällde den saken.

Hollywood och American Idol

Dag ett inledde vi med frukost på ett närbeläget Starbucks och sedan plockade jag fram google maps i mobilen och slog in Hollywood. Jag upprepar. Hollywood. Att slå in Hollywood i GPS:en var lite smått surrealistiskt det ska jag erkänna och med Los Angeles välkända trafikförhållande tog det sedan en bra stund längre att ta sig dit än om det hade legat i vilken annan stad som helst. Köer var det bara att vänja sig vid.

Lite småstressad bakom ratten ville Andreas att jag också försökte mig på att hitta någon typ av parkeringshus på destinationen.

-Det lär ju inte direkt vara så att man kör upp och parkerar bredvid trottoaren med stjärnorna, sa han lite syrligt när jag inte riktigt hittade det han önskade och försökte mig på att vara lite cool och tyckte att vi skulle ta det som det kommer.

Nu hittade vi med lätthet en liten public parking i närheten av Hollywood boulevard men hade vi inte gjort det så hade det faktiskt inte varit så mycket svårare än att just köra upp och parkera bredvid stjärnorna.

Hollywood Boulevard i all sin glans – eller?

Jag hade föreställt mig något helt annat. Röda mattor, glamour, avspärrningar, kanske någon typ av skylt, ”Du kör nu in på Hollywood walk of fame”. Jag kanske överdriver lite men ni förstår säkert. Inget sånt. Det var bara att svänga höger in och där låg de – stjärnorna.

Målet – en speciell stjärna

Mitt mål för dagen var en enda stjärna. Ingrid Bergmans. Sedan jag skrev ett specialarbete om henne någon gång i grundskolan om jag inte missminner mig har jag varit djupt imponerad över henne och det var hennes stjärna som var viktigast för mig. De övriga kom på köpet. Och det var inte konstigare än att när man väl promenerat runt en stund så glömde man av att de var stjärnor på marken och kom på det först när man passerade någon av de lite större där det samlades mer folk än vid de flesta andra.

Vi strosade Hollywood boulevard upp och ner. Besökte Hollywood & highland och utkiksplatsen mot Hollywoodskylten. Utsiktsplatsen här sägs vara den bästa efter Griffith observatory, vi besökte båda och jag tänker att jag ger mig på en jämförelse lite längre ner i detta inlägg. För dagen var den översta våningen avstängd på grund av inspelningar av American Idol som pågick i hela komplexet. Jag snodde åt mig några papparazzifoton och hoppas på att detta är vår nästa stora världsstjärna som jag lyckades fånga på bild här.

Utsikten mot Hollywoodskylten från Hollywood & Highland

Graumans och In ´n´out

Vi passerade Grauman’s Chinese Theatre som jag fick lära mig är där alla de stora filmpremiärerna hålls. Jag är verkligen inte väl bevandrad i detta med film. Jag hittade en gigantisk Muji-affär (ping Isabel Boltenstern) och så vek vi av på en gata ner mot The strip, den delen av Sunset boulevard som går igenom de centrala delarna av Hollywood, och käkade lunch på ett av två mathak vi hade siktat in oss på att prova under vistelsen. In n out. Gigantiska köer och burgare långt under mina förväntningar blev betyget. Med tanke på hajpen runt detta ställe hade jag höga förväntningar. Men det var verkligen inget speciellt alls. Kanske är vi bortskämda med bra burgare här hemma eller så hade de en dålig dag. Tell me någon, hade vi otur? Vad är det som är så speciellt med In n out?

Mot Beverly hills

Efter Hollywood satte vi oss åter igen i bilen med nästa destination iknappad i GPS:en. Beverly hills. Tonårsminnena flödade över och det var inte utan att jag småkikade om jag skulle se Brenda eller Brandon. För er yngre läsare – googla Beverly hills 90210.

Här valde vi att inte åka in i området eftersom vi läst att det ändå inte går att se så mycket av de pampiga villorna och inte ville bli besvikna. Det finns bussturer upp som är till för att peka ut var celebriteterna bor. Kanske något för nästa besök i Beverly hills (affiliatelänk). Istället cruisade vi runt och beundrade de perfekta palmraderna. Och sedan kom nästa surprise för den icke Los Angeles-kunniga och tydligen inte heller så pålästa resenären. För då ser jag en skylt med Rodeo drive. Det måste man ju se. Vi styrde kosan ditåt och hittade även här parkering precis intill.

Vi kan nog här och nu konstatera att parkering inte är ett problem i Los Angeles. Inte som hemma. Los Angeles är liksom helt anpassat för att du SKA åka bil. Därmed finns det public parkings i vart och vartannat gathörn. De har till och med ”inkastare” i parkeringshusen i Santa Monica och Venice beach.

Julia Roberts och Rodeo drive

Nåväl, tillbaka till Hollywood och Rodeo drive. De kända Pretty woman-kvarteren där Julia fällde den klassiska repliken:

”I was in here yesterday. You wouldn’t wait on me. You work on commission right? Big mistake. Big. Huge! I have to go shopping now.”

Vi strosade gatan ner, kikade in i de exklusiva butikerna och missade helt det kända hotellet som avslutar gatan. Nog såg jag många som stod och plåtade det gigantiska huset men jag erkänner med lite smått generade kinder att jag inte förstod varför. Jag var så fullt fokuserad på butikerna och Julias promenad i ovan nämnda klipp att jag helt missade Beverly hills Wilshire, hotellet där stora delar av filmen utspelar sig. Tur att fotona på Rodeo drive också inkluderade det missade hotellet.

12150 steg senare landade vi hemma i vårt hus och beställde mat via Uber eats samtidigt som vi kollade de lokala rapporterna från bränderna som rasade bara någon mil bort.

Walmart, chill och flightspotting på LAX

Dag två blev något lugnare. Vid besöket på Quality The box för några veckor sedan lyckades jag bryta min tå och den var inte helt återställd ännu så den behövde vila lite. Efter en tur till Walmart för lite shopping slappade vi vid poolen en stund på förmiddagen. När köerna enligt rykte var som minst gav vi oss ut på lite sightseeing från bilen snarare än till fots. Vi kikade runt i downtown och åkte sedan ner mot flygplatsen för att spana på flygplan. Just flightspottingen från In n Out vid LAX är känd för att vara riktigt bra och jag är benägen att hålla med.

Santa Monica

Dag tre hade tån fått välförtjänt vila och vi var redo för nästa stora mål. Vi begav oss mot Santa Monica beach och beskådade det där man måste se. Piren och de milslånga stränderna för dagen något skuggade av den tjocka brandröken som låg tung.

Santa Monica Pier har sin historia. Den markerar officiellt det västra slutet av den berömda Route 66. Piren byggdes redan 1909 och har ett stort nöjesfält med både berg- och dalbana och pariserhjul. Träkarusellen med handsnidade hästar byggdes redan 1922. Vi hoppade dock över all aktivitet i nöjesfältet och tog oss i stället ner mot vattnet för att för första gången doppa fötterna i Stilla havet.

Venice Beach och Eggslut

Bara några kilometer söderut ligger Venice beach. Hade tån mått bättre hade det blivit en promenad, nu tog vi istället bilen ner. Klockan hade slagit lunch och det var därmed dags att testa nummer två av två mathak som stod på vår ”att-testa-lista”. Eggslut. Här hade jag tyvärr sprungit på en och annan recension som nämnde ord som överreklamerat. Men mina förväntningar var skyhöga. Och – de infriades.

Vi testade en Fairfax. Äggröra med gräslök mixad i honungssenapsaioli med karamelliserad rödlök och riracha majo i varmt brioche bröd. Vi lade också till bacon och avocado och fick en liten del av himmelen i ett litet bröd. Att ha Eggslut i flödet på Instagram ger cravings alla dagar i veckan.

Venice Canals

Vi promenerade sen en stund vid Venice beach och besökte kvarteren runt Venice Canals. Dessa konstgjorda kanaler öppnades redan 1905. Helt ljuvligt var det att strosa runt i kvarteren över broarna och spana på det ena huset mer spektakulärt än det andra.

Griffith Observatory

På väg hem körde vi upp till Griffith Observatory för att beskåda både Hollywood-skylten och den magiska utsikten över Los Angeles. För dagen dessvärre då skymd av både rök och dimma men ändå otrolig. Och såhär i efterhand så lägger jag min röst på denna plats för bästa utsikt mot de berömda bokstäverna. Här uppe går det också att boka olika typer av aktiviteter, såsom Griffith Observatory Hikes, Hollywood hills walk (affiliatelänk). Definitivt något jag ska satsa på nästa gång jag besöker Los Angeles.

Visste du förresten att skylten restes redan 1923. Då var den reklam för ett nytt bostadsområde som byggdes och då hade skylten ytterligare fyra bokstäver. Då stod det nämligen Hollywoodland.

Och solnedgången över Stilla havet

Två trötta resenärer spenderade sedan dag fyra vid poolen i solen. Det är vinter i Los Angeles i november och vi kämpade på i 25-gradig värme. Den vintern skulle jag också kunna tänka mig. Framåt eftermiddagen begav vi oss ner mot vårt sista stopp för denna resan. Hade inte bränderna slagit till med full kraft hade vi även velat besöka Malibu. Men det får vi ta nästa gång. Istället avslutade vi med ytterligare ett besök på Santa Monica beach och såg solen gå ner vid Stilla havets horisont. Mer L.A. än så kan det ju knappt bli.

Och morgonen efter var det så dags att ta vår New Yersey-reggade Misubishi Outlander som Andreas tackade gudarna för att vi hyrt varje gång vi körde upp i den branta backen till vårt hus i Mount Washington och åka tillbaka till LAX. Los Angeles international airport. Och Tom Bradley-terminalen.

Fyra dygn i Los Angeles avslutades sedan med att jag så äntligen fick åka 380:n. Men mer om det i ett eget inlägg.

Följa gärna Lite mera rosa på Facebook eller Bloglovin för löpande uppdateringar! Eller följ mig på Instagram för mer bilder och tankar. Tack för att du läser mina tankar.

Fler reseberättelser från Nordamerika hittar du här.

Tankar om traditioner och julmarknad på Ekenäs slott

8 december, 2018

Det har blivit lite av en tradition att besöka julmarknad på Ekenäs slott. Kanske min enda tradition. När jag var riktigt liten bestod julen i bästa fall av en skinkmacka. Hade jag tur mådde mamma bra och hade orkat göra egna köttbullar. Dom älskade jag av hela mitt hjärta. Annars blev det i bästa fall en bulle från en annan mamma. Mamma Scan.

Jag har mycket foton sparade från när jag var liten och jag har letat med ljus och lykta efter bilder men hittar inte en enda som jag ens kan låtsas är från ett julfirande. Lika blankt som julfirandet är i fotoalbumet lika blankt är det riktiga minnet.

Om att inte fira jul

När jag blev lite äldre firades ingen jul. Mamma som redan nämnts i ovanstående mening hade genom de där perioderna när hon inte mådde så bra hittat tryggheten i en församling som inte firade julen. Och under flera år i tonåren firade jag inte jul. Köpte inga julklappar och hade ingen gran. (Vi plockade alltså inte upp plastgranen som troligen ändå stod kvar i något förråd). Och jag fick undvika luciafiranden och julavslutningar i skolan för att respektera den tro vi hade just då.

För en orotad själ som jag har julen egentligen sedan jag börjat fira den igen varit en högtid där jag i ett undermedvetande strävat efter att verkligen skapa traditioner. Skapa traditioner för att bli så normal som möjligt. Jag vet att det låter tokigt. Men för en liten flicka som genom åren sett alla andra fira julen man bara ser på TV så har det liksom varit måttstocken för att verkligen skapa värdefulla traditioner att bära med sig.

Pressad potatis som jultradition

Med tiden har det neutraliserats. Jultraditionerna handlar mer om trygghet och välmående än om dopp i grytan och julgröt och när mina barn som jag har på deltid och inte just över julen, för några år sedan önskade sig biff och pressad potatis till middag när de kom till mig såg jag även det som möjlighet till en tradition.

Överenskommelsen är tydlig mellan mig och min före detta. Julen firar barnen med sin andra familj, den med kusiner, pysslingar, bryllingar, mostrar och morbröder i mängder. Dagarna efter julen är mina. Med en alternativ jul. Med biff och pressad potatis och klapparna vi sparat till vår egen jul.

Istället firar vi med julmarknad innan allt sätter fart och detta året blev det Jul på Ekenäs slott utanför Linköping som fick besöket. Stora hjärtat prioriterade kompisar medan det lilla hjärtat följde med och fick titta på hästar, smaka glögg och saffransmuffins. Men även klenät som fick ett något svalare mottagande. Slottet var spännande och kan nog tänkas få fler besök.

Jul är jul. Och främst ser jag det som ett sätt för oss att ta oss igenom den mörka tiden med ljus och mys. Mindre som ett traditionsenligt firande. För vad är traditioner egentligen? Är det inte de vi skapar själva?

Läs också

Fler inlägg från kategorin Från hjärtat

Världen ur olika perspektiv – hur ser din jordglob ut?

6 december, 2018

I ett magasin på 12 000 meters höjd på väg till Paris dyker det plötsligt upp en karta som får mig att fundera. Fundera på världen ur olika perspektiv.

Jag är så gammal att jag tydligt minns hur det fanns olika neddragbara rullar uppe i taket framme vid katedern i klassrummet. Läraren hade en speciell grej som han kunde dra ner dem med. Som en pekpinne fast med en krok i ena änden. Och det fanns många rullar att välja mellan minns jag och läraren tog ofta fel. En helt vit för när man skulle visa overheadbilder, jo minsann. Riktigt hightech. Och en för världskartan. Men det fanns fler. Vad det var på dem kan jag inte minnas nu, kanske någon som vet som kan stilla min nyfikenhet och fylla i mitt dåliga minne. Och finns sådana där kartor idag?

Europa – världens mitt?

Hur som helst. Världskartan. Den som åkte ner på geografilektionerna. Minns ni den? Med Europa och Afrika i mitten. Syd- och Nordamerika till vänster och Asien till höger.

Liksom man i tidernas begynnelse trodde att jorden var universums mitt och att de övriga planeterna snurrade runt oss är de kartor vi får oss till livs från unga år skapade på det sättet att Europa hamnar i mitten. Men det är ju naturligtvis bara för oss i Europa och Afrika. Det går ju att se på världen ur olika perspektiv.

I USA hittar barnen de båda amerikanska kontinenterna i mitten och i Asien har vi i Europa degraderats till världsdelen lite till vänster i bild. Detta året har jag haft en kalender tillverkad i Sydkorea (önskar någon en förklaring på det kan ni hojta till). Och kartan i den kalendern visar att jajamensan så är fallet.

Världens längsta flygning över nordpolen

När världens längsta flygning gjordes för första gången den 11 oktober 2018 gick den från Singapore till New York. 19 timmar tar det att flyga och på vägen tillbaka från New York till Singapore låg vindarna så att den allra förmånligaste rutten gick i princip rakt över nordpolen. Från New York upp över nordpolen och ner över Asien till Singapore. Då är det inte många av de världskartor som vi har i klassrummen runt om i världen som har mycket att komma med. Jag följde flygningen på Flightradar24 och det var nästintill omöjligt att ens förstå rutten. Ett tag var planet nära på utom synhåll då inga platta kartor kan återge rutten på ett vettigt sätt.

Att resa är att upptäcka världen men också att förstå att världen ses så olika beroende på var vi befinner oss. För att tänka sig att rutten ovan som är den längsta flygningen när den åker från Singapore till New York åker över Stilla havet är ju nästan omöjligt. Det finns ju nästan inte med på våra kartor här i Europa. Det är ju liksom på baksidan av jordgloben. Medan så inte alls är fallet om du tittar på en karta ifrån USA, då blir den rutten plötsligt den absolut mest logiska.

Karta amerika — En amerikans världskarta

En upp och nervänd värld – bokstavligt talat

En annan lite rolig karta jag sprang på på nätet är en karta där man experimenterat med att vända den upp och ner. För oss är det ju självklart att norr är uppåt och söder neråt, men hur ser världen ut upp och ner?

Det mina vänner var dagens tankeställare för lite mera rosa.
Hur ser din värld ut? Och hur ser din värld ut när du tänker dig dina resor över jordklotet? Har du tänkt på att det går att se på världen ur olika perspektiv?

Solo travel trendar 2019

4 december, 2018

Det är inte utan att man känner sig lite ”inne” när man på sitt livs första utlandsresa på egen hand i stort sett blir överöst med information om att trenden 2019 verkar bli så kallad solo travel, alltså att resa på egen hand.

En av våra allra största resebloggare, Charlotte på readyfortakeoff.se har gjort det länge och har det som sin nisch och för några dagar sedan fick jag i flödet på Facebook upp reklam från Ving om deras ”ensamresor”, Ving Solo. Något jag inte tidigare har sett men som det visar sig att företaget har haft i flera år. TUI däremot har inget motsvarande. Jag har vid flera tillfällen tittat efter resor för att dra iväg på egen hand. Men när det gäller charter har det tidigare känts som att det varit anpassat för att åka flera, minst två. Och tydligen inte heller helt lätt att hitta även om det funnits.

Trendspaning 2019

I SAS-magasinet Scandinavian travler´s nummer för dec18/jan19 som finns att läsa på just SAS ägnas en hel avdelning åt resetrender 2019. En av dem är alltså solotravelling.

Utan att ha några som helst vetenskapliga bevis för uttalandet så tror jag kanske inte att ensamresandet är ämnat för alla. Och vill man resa ensam då vet man det. Då känner man det i ryggmärgen. Jag vet inte hur länge jag har kunnat tänka mig det men jag vet med bestämdhet när jag första gången aktivt tänkte på det. Min vän och tidigare frisör Maria brukade titt som tätt efter en intensiv jobbperiod packa väskan full av pocketböcker, en och annan bikini och det nödvändigaste och dra iväg till Thailand – själv! Det var med skräckblandad förtjusning jag hörde hennes berättelser i början.

Det tog ett tag innan jag förlikade mig med tanken att dra iväg ensam. Men när jag väl gjorde det så har tanken fastnat. Och nu sitter jag här, i Paris, på min allra första resa på egen hand. Jag kan absolut tänka mig att resa ensam fler gånger men jag vill inte bara resa ensam. Ändå finns det något som lockar med tanken att packa en väska och dra iväg bara me, myself and I. Ligga på stranden i Thailand och plöja ljudböcker eller vandra 80 mil på Camino de Santiago i norra Spanien.

Läs mer: Reseberättelserna från mina resor på egen hand till bland annat Paris, New York och Gent.

Resa ensam eller på egen hand?

Och om jag någonsin haft något tvivel på att jag skulle gilla det så har jag fått svaret nu. Att resa ensam är inte att resa ensam, det är att resa på egen hand men det öppnar å andra sidan upp för så mycket mer än om du rest på tu man hand. Kontakter och dialog som du troligen missat om du inte varit själv.

Enligt Hostelworld ´s statistik är det främst kvinnliga turister som står för den nya trenden. Och bland destinationerna som är populärast på egen hand bland kvinnor hittar vi i tur och ordning:

Cuba
Nicaragua
Sydafrika
Bulgarien
Guatemala

Sannerligen en brokig samling ställen där Sydafrika definitivt hamnar i topp på min lista över resemål jag önskar besöka. Men då får jag nog vackert ta med mig sambon som också har resemålet högt på sin lista.

Så – solotravelling. Hiss eller diss? Jag har ju redan gjort min röst hörd, men vad säger du?

Läs mer: Att åka tillbaka eller uppleva nytt?

Med datorn under armen i Paris

2 december, 2018

Det är lite svårt att förklara. Det kanske inte ens går.
Men när jag för en stund sedan efter att ha checkat in på mitt supermysiga hotell tog datorn under armen och begav mig ut i Paris på jakt efter ett mysigt ställe att slå mig ner på för att skriva, då var det så nära man kan komma att leva i en dröm.

Att jag skulle åka iväg ensam. Att jag skulle göra det för att fokusera på skrivandet. Och att resan dessutom skulle gå till Paris. Det hade jag väl kanske aldrig trott var möjligt. Och trots att jag haft resan bokad sedan i juli och utan problem har kunnat vänja mig vid tanken så kunde jag inte stoppa ett fånigt leende från att sprida sig över mina läppar när jag på väg till mitt lilla hak för kvällen passerade statyn av Jeanne d´Arc och Eglise Saint-Augustin. Vilken möjlighet. Jag är så oerhört tacksam.

Att åka ensam

Jag har fått frågan om jag är rädd eller nervös inför att resa ensam. Absolut inte.Jag trodde att jag skulle göra detta helt utan att blinka. Men det är ändå en speciell känsla att lämna någon hemma för att bege sig ut i världen.

Det är inte känslan av rädsla eller nervositet utan en blandning mellan dåligt samvete och vetskapen om att man för alltid kommer att uppleva något som jag inte kan dela med någon och framför allt då den jag lever med.

Han släpper iväg mig utan att blinka och även om han är avis så unnar han mig detta från hjärtat.

Nu väntar två och ett halvt dygn med näsan i datorn stora delar av tiden. Några timmar mitt på dagen skall jag unna mig att bege mig ut och uppleva – uppleva Paris.

Läs också

Drömmiga skrivdagar i Paris

Det är dags att summera Paris

Drömmen om Paris

Story hotel Riddargatan Sthlm och frukostmisären – en hotellrecension

30 november, 2018

Vad skulle du säga är det bästa med att bo på hotell?
En helt ovetenskaplig bedömning jag gör på stående fot är att de allra flesta av oss skulle säga frukosten. Komma ner till dukat bord och slippa disken. What´s not to like liksom. Möjligen det som saknades på Story hotel Riddargatan.

Själv har jag under olika delar av min tid som bloggare haft tanken om att göra en grej av att bedöma de olika hotell jag bott på utifrån det betyg jag ger deras äggröra. För just det är bland det första jag plockar åt mig var jag än är.

Frukost på Story hotel Riddargatan

Frågan är då vilket betyg ett hotell skulle få om det inte ens har just äggröra på frukosten. För just det var fallet på Story hotel Riddargatan i Stockholm där jag och min vän Fia möttes upp för ett av våra tjejdygn.

Bor du på hotell i Frankrike kan du vara ganska säker på att frukost inte ingår utan måste köpas till. Men lika naturligt som det för oss här i Sverige är att det ingår frukost lika naturligt är det att äggröra är ett stående inslag i just denna frukost.

Döm om min förvåning när det då inte gick att hitta på Story hotell i Stockholm.

Som små osaliga själar strosade vi runt i frukostmatsalen för att se om vi missat någon del av uppdukningen. Men nej. Det enda varma som återfanns var några kokta ägg.

Plus för croissant-utbudet

Med en kopp kaffe i ena handen och en halvhjärtat rostad macka i den andra satte vi oss snopet ner och avnjöt de övriga delarna. Och är det en sak de får plus för så är det ”croissant-utbudet”.

I övrigt var vi ändå nöjda med vår vistelse på detta hotell vi bokade via Secret Escapes.

Kanonläge inte långt från Stureplan och mycket fräscht. Rummet var stort och rymligt och ganska olikt alla andra hotellrum jag bott i. Får det något minus så är det nog att det var ganska kalt. Men det vägdes upp av snygga detaljer såsom kanske det snyggaste handfat jag sett.

I hotellets nedre plan ligger Ling Long, en restaurang och bar i supermysiga lokaler.

För övrigt hade vi ett alldeles enastående härligt dygn i Stockholm. Som brukligt är fastnade vi med lite bubbel och färsk frukt på hotellet på fredagskvällen medan vi uppdaterade varandra på allt som hänt sedan sist.

Tjugo år och halva livet

Vi firar tjugo (!) års vänskap i år Fia och jag. Halva livet har vi känt varandra. Och den 13 december är det exakt tjugo år sedan vi båda klev in på samma utbildningstillfälle och träffades för första gången. Sedan skulle det dröja några månader till innan vi blev vänner på riktigt och spenderade timtals i fikafåtöljerna på Lobby i Karlskrona.

Vi var och är båda duktiga på att dokumentera våra liv i kalendrarna och det har bringat oss många skratt att läsa igenom våra noteringar från förr.

Mest skratt denna gången rev nog ändå den brevkorrespondens ner som skedde november till december 1999. Jag befann mig på reseledarskola på Mallorca i två månader och Fia dokumenterade i upp till fjorton sidor långa brev allt om vardagen där hemma med klipp från lokaltidningen, reklam från krogen som var vår gemensamma arbetsplats och servetter från kebab-haket vi hängde på efter avslutade arbetspass.

Vår vänskap startade i ett djungelinspirerat casino på K i Karlskrona 1999. Aldrig hade vi väl trott att vi skulle sitta och läsa våra brev och noteringar tjugo år senare på Casino Cosmopol i Stockholm.

Tack för ännu ett oförglömligt dygn min vän. Oavsett var livet leder oss finns vi kvar för varandra.

Nyfiken på fler hotell tips? Läs också fler av mina hotellrecensioner här

Världens muggar

28 november, 2018

Vad har Stockholm, Dubai, Antalya, Helsingfors, Los Angeles, Marseille, Barcelona och snart Paris gemensamt, förutom att jag ganska nyligen varit på alla dessa ställen? Jo muggar med alla dessa namn står på min bokhylla på jobbet. Världens muggar.

Allting började i mars i Dubai när vi gick in på Starbucks för att köpa en islatte innan vi tog en promenad i Marinan. Där på hyllan som så många gånger förr stod muggarna. Men denna gången drogs min blick till färgsättningen på den lokala muggen. Lila, turkost och guld och riktigt snyggt. Och jag kunde inte motstå den. Den fick följa med hem.

En samling världens muggar

Där och då föddes en liten tanke. Förutom ett litet Eiffeltorn (rosa såklart) som hänger på min nyckelknippa så har jag inga minnen från städerna och platserna vi besökt. Jag är inte så mycket för kylskåpsmagneter eller prydnadssaker (om det inte är presenter från barnen). Men kaffe gillar jag och kaffemuggar likaså. Och från och med resan till Dubai har en eller flera muggar följt med hem från varje resa.

Bild från bokhyllan i början av oktober, sedan dess har fyra ytterligare muggar tillkommit.

Från kryssningen fick jag med mig endast en – från Marseille. I Barcelona skulle jag ha handlat en på hemresan. Men efter att jag blev dålig i Rom så orkade jag inte så jag fuskade och bad Andreas köpa hem en till mig när han var där i september. I Palma fanns bara Spanienmuggar, och det tyckte jag inte ”gilldes” och Starbucks har inte varit välkommen till Italien tidigare. Nu vet jag att det skall vara på G eller ha öppnats ett Starbucks på Termini i Rom, Italiens första faktiskt. Men när vi var där så hade det inte hunnit öppnas.

När det höll på att ta en ände med förskräckelse

Därefter har jag hämtat hem en mugg i Antalya, en i Helsingfors och två i Los Angeles. Där hade de nämligen börjat sälja den nya varianten, Been here. Och dessutom en julversion av den som jag var tvungen att köpa på mig. Nu i helgen fick Stockholmsmuggen följa med hem och det höll på att ta en ände med förskräckelse när man på shoppen i centralen hade inte mindre än tre varianter av muggar. En vanlig av den gamla modellen You are here. En mugg med ”Sweden” på och en julvariant likt den jag köpte i Los Angeles.

Såhär gick dialogen med sambon som var kvar på hemmaplan.

Nästa helg får det rosa Eiffeltornet en kompis när jag tar med mig en mugg från Paris. Sedan får jag vänta till i mars 2019. Då hoppas jag få med mig både Köpenhamn och New York hem.

Har du något du alltid köper med dig hem från städerna du besöker som ett minne?

Läs också mina reseberättelser från platserna där jag köpt muggarna