Lite mera rosa reseblogg

Julklappstipsen för de bästa upplevelserna i Östergötland

12 december, 2020

I år mer än någonsin tidigare är det ett fantastiskt tillfälle att som julklapp ge bort en upplevelse. Dels är det oftast lätt att inhandla på nätet och dels ger det en möjlighet att stötta lokala företagare i de tuffa tider många upplever nu. Här har jag samlat de bästa julklappstipsen för de bästa upplevelserna i Östergötland. Har jag missat någon? Kommentera gärna så att fler får ta del av tipset.

En övernattning i Naturlogis naturrum till sommaren

Lägg upplevelsen att vakna upp mitt bland granarna under granen. Naturlogi ligger söder om Linköping och erbjuder bland annat boende i sina skogsrum under de lite varmare månaderna på året.

En fantastisk present att få ge och en fantastisk klapp att se fram emot att nyttja.

Till sommaren 2021 bygger de två nya boenden som är lite större med lite extra bekvämligheter, bland annat egen badtunna. Passa på att boka en vistelse eller köpa presentkort. Fram till nyår får du 20% på både presentkortspaket och boendepaket. Mer information på Naturlogis egen sida här.

Vandra eller cykla längs Göta kanal och bo på Göta hotell i Borensberg

Varför inte ge bort en övernattning på fina Göta hotell i Borensberg? I paketet ingår övernattning, frukost, trerätters middag, matsäckspaket för din vandring eller cykeltur samt karta.

Vandrar eller cyklar gör du med fördel mellan Göta hotell i Borensberg till Berg. Sträckan är bland de vackraste längs hela kanalen och du får också se Bergs slussar, som jag personligen utnämnt till ett helt eget litet Göta Kanal i miniatyr.

I paketet ingår en kartguide till vad du ska passa på att se på vägen. Ta med din egen cykel eller kontakta Göta hotell så hjälper de till att boka en. Eller så använder du apostlahästarna.

I julklappserbjudandet som finns nu betalar du endast 1495 kronor per person mot 1895 kronor som är ordinarie pris. Men passa på, erbjudandet gäller bara till den 22 december. Titta in på gotahotell.se för information om hur du bokar.

Bli trädfadder längs Göta kanal

Och när du nu ska besöka vår vackra kanal, varför inte passa på att bli trädfadder till ditt eget, eller kanske familjens, träd längs med Göta kanal så att du kanske kan spana in det under ovanstående tur. Just nu kan du nämligen köpa ett helt eller en del av ett träd.

Många av träden längs kanalen är döende och behöver ersättas. Träden är inte bara en vacker alé, rötterna stöttar även upp och hjälper kanalbanken att inte rasa ner i kanalen. Vill du slå till? Titta in på denna länk.

Ombergs turisthotell – ett upplevelsepaket på berget

En klapp jag gärna själv sett där under granen är ett övernattningspaket på Ombergs turisthotell. Här finns mängder av olika paket att välja på. Oavsett om du är den äventyrliga och vill testa på kajak eller MTB eller en lugnare vandring så finns något för dig. Eller så vill du inte ens ta dig ut från hotellet utan uppleva den vackra slätten vid bergets fot genom fönstren. Då finns det paket för det också.

Alla paket och möjligheter hittar du på Ombergs turisthotells hemsida här.

Villa Fridhem – en upplevelse på det kungliga sommarresidenset

Trots att jag tycker mig ha koll på den svenska kungafamiljen och dess historia var det helt nyligen jag lärde mig att Villa Fridhem utanför Norrköping byggdes 1909 som sommarresidens till Prins Oscar och hans familj. Prins Oscar var bror till vår tidigare kung Gustav V och Villa Fridhem tillhörde familjen ända fram till 1953. Numera är Villa Fridhem en oas där du kopplar av till de vackra vyerna över Bråviken.

Passa på att ge bort den totala avkopplingen med ett presentkort på Villa Fridhem. Du beställer enkelt på nätet här.

En kulinarisk upplevelse på Simons Rosteri & Bageri

I Linköping hittar du Simons Rosteri & Bageri. En riktig pärla som erbjuder just det. Rosteri & Bageri. I vanliga fall håller man även kurser i både rostning samt surdegsbakning och kaffeprovning. Dessa är tillfälligt stängda just nu. Men varför inte slå till på ett presentkort?

Själv hade jag använt det för en onsdagspizza eller en fredagsmunk. I juletid finns även de speciella julrostningarna av kaffe att köpa, separat eller i något av de sammansatta julpaketen.

Middagskassen från P2

Middagskassar har blivit poppis. Ett perfekt sätt att uppleva lite lyx i hemmavardagen och samtidigt stötta våra lokala handlare. Nu kan du ge bort en middagskasse i julklapp. P2 Catering erbjuder detta koncept. Kontakta dem på [email protected] eller 013-144205 så hjälper de dig.

Julklappstipsen för de bästa upplevelserna i Östergötland – dina tips?

Vilket tips skulle du vilja lägga till? I Östergötland eller i ditt landskap. Kommentera nedan så får fler ta del av tipsen.

Lite mer att läsa på Lite mera rosa

Ycke urskog – som ett gigantiskt plockepinn i djupaste Östergötland

6 december, 2020

Inte nog med att vi skulle till urskogen, vi lyckades med hjälp av bilens GPS ta en väg som var betydligt mindre än vad som var nödvändigt. Och just det faktumet påverkade uppställningen i bilen på lite olika sätt. Själv tyckte jag det var ganska effektfullt, vårt stora hjärta som lider av åksjuka var inte lika övertygad om det som jag och Andreas satt nog stundtals och funderade på om bilen någonsin skulle bli den samma igen. Hem tog vi en annan väg. Men vi var alla rörande överens om Ycke urskog var värt besväret.

Ycke urskog och naturreservat är ett av närmare 300 naturreservat i Östergötland. Men det är verkligen inte vilket naturreservat som helst. Jag fick lite blodad tand efter vårt besök i Säby Västerskog och urskogen där för ett tag sedan. Förra helgen var det dags att ta oss till den lilla orten Ulrika och Ycke urskog som ligger strax utanför.

Ycke urskog och naturreservat

Hela reservatet är 67 hektar och det är de södra delarna som betraktas som urskog. Ett av få områden som finns kvar i södra Sverige. För att betecknas som urskog får marken och skogen inte ha utsatts för mänsklig beröring annat än på enstaka träd. Urskogsområden blir mer och mer sällsynta och de som finns brukar oftast hittas i fjällvärlden. Så det känns riktigt lyxigt att ha flera så välbevarade områden här i Östergötland.

Djur & natur

Träden här är i många fall runt 400 år gamla. Det är en svindlande tanke när man inser hur världen såg ut när dessa träd grodde någon gång på 1500-talet. I naturreservatet finns naturliga högstubbar och djurlivet är rikt. Bland annat har man hittat den riktigt ovanliga skalbaggen Svartoxen.

Allt det där är egentligen inte alls min hemmaplan. Men det är sådant som fascinerar mig och som gör att man förstår exakt hur speciellt detta område är.

Ett annat hett tips är att verkligen ta in varenda detalj när du väl besöker Ycke. Glöm till exempel inte att lyfta blicken. Träden är majestätiskt höga.

Magisk natur och gigantiska stammar

Vi stannar till vid den västra entrén där det finns plats för några bilar, ett bord för att inta fika och en informationsskylt som berättar mer om reservatet.

Här går Östgötaleden förbi. Och för den som önskar går det då en liten rundslinga in igenom urskogen. Den så kallade urskogsslingan. Den går lika bra att gå enbart som att göra en avstickare från Östgötaleden. Slingan är inte mer än cirka en kilometer lång men den går stundtals i rejält kuperad terräng. Så som det ska vara i en urskog helt enkelt.

Denna dagen har vi alltså barnen med oss. De väljer ständigt att avvika från den tänkta stigen och trampar gång på gång igenom den tjocka mossan och ner i små hålor som eggar fantasin. Är det i de där hålorna skogstrollen bor, eller?

Det är slutet av november och graderna har krupit ner mot nollan. Det är inte snö som syns men väl frosten som inte gett vika här i urskogen. Vid en avstickare till ett stort flyttblock hittar de små vackra istappar. Små detaljer som gör så mycket för helhetsupplevelsen.

Över stock och under sten

Området är så orört man kan önska sig. Som ett gigantiskt plockepinn ligger nedfallna träd över allt. Och vid informationsskylten varnas det för att vistas för oförsiktigt i naturreservatet när det blåser för mycket. Granbarkborren finns i området. Och trots en mycket liten skalbagge så rår den på den största av granar och kan mycket väl få de ståtliga träden att falla som furor.

Ycke urskog – fakta

Ycke urskog ligger strax utanför orten Ulrika i de sydliga delarna av Östergötland.
Östgötaleden går igenom naturreservatet.
För förbipasserande vandrare eller de som bara vill uppleva urskogen finns en rundslinga på runt en kilometer genom Ycke urskogsdelar.
Det finns två entréer till reservatet, västra och östra. Den västra ansluter direkt till urskogsslingan. Den östra har vindskydd och eldstad med vedförråd samt torrdass.
Mer info om naturreservatet kan du hitta i Naturkartan här.

Lite mer att läsa på Lite mera rosa

När har man varit i ett naturreservat?

21 november, 2020

Ränderna går aldrig ur är ett gammalt ordspråk som betyder att gamla vanor och beteenden är svåra att ändra. Det känns som ett helt liv sedan jag den 11 augusti 2019 publicerade inlägget När har man varit i ett land? här på bloggen. Ett inlägg med mina tankar kring den så svåra frågan när man kan räkna att man har varit i ett land. Och när jag för några veckor sedan hittade listan över Östergötlands alla naturreservat med möjlighet att bocka i vilka av de 300 man varit så dök frågan automatiskt upp igen. När har man varit i ett naturreservat?

Och nej, frågan är såklart inte den viktigaste. Men jag tycker på något sätt att det är lite komiskt att det inte spelar någon roll om det är ett land eller ett naturreservat. Finns det en ruta att bocka i vill jag göra det.

När har man varit i ett naturreservat?

Och frågan aktualiseras faktiskt just när jag är på väg att checka det naturreservat där jag i somras, på själva midsommarafton, hittade broschyren. Hallstad ängar.

Det var midsommarafton och vi gjorde en liten utflykt till Rimforsa av en enda anledning. En rosa kaka. En av min barndoms favoriter. Rosa marsipantrekant på Café bagarboden i Rimforsa. Vandringsbitna som vi blivit kunde vi inte låta bli att ta oss en tur till Rimforsas bästa naturreservat. Trollegater och just Hallstad ängar.

Även om vi hade blivit så rutinerade att vi vid den tiden hade vandringsskorna alltid med i bagaget var vi inte tillgängligt rutinerade att ha strumpor med. Midsommarvädret 2020 lämpade sig bäst för ballerinaskor. Och det var därmed i dessa vi såg oss om i områdena närmast parkeringen vid både Trollegater och Hallstad ängar. Kan jag därmed säga att jag besökt dessa naturreservat?

Jag tittar tillbaka på inlägget om när man varit i ett land. Då resonerade jag såhär. En mellanlandning räknas inte. En övernattning är inte nödvändig. Inte heller räknar jag ett land jag varit i endast på genomresa. Går det att översätta till naturreservaten?

Ett snabbt stopp räknas inte

Lite likt en mellanlandning när man besöker landets flygplats gills inte de där stoppen vid Hallstad Ängar och Trollegater om du frågar mig. Ett naturreservat bör besökas mer än en promenad i Ballerinaskor ca 500 meter från bilen för att få checkas av på listan.

En övernattning är inte nödvändig

Årets julklapp till trots, det är ju stormköket om det har gått någon förbi, så är min melodi det du kan se i min presentation här till höger. Vandrar – utan stormkök & tält. En övernattning i naturreservatet är inte nödvändigt för mig för att få checka av det på min lista.

En vandring eller flera

Många naturreservat har flera olika leder att upptäcka. Men personligen tycker jag inte att man behöver ha bockat av dem alla för att få sätta check på hela naturreservatet.

Så hur räknar jag då?

Ja vilka naturreservat fick en check i rutan? Skogssjöområdet, Säby Västerskog, Getåravinen och Tinnerö eklandskap är alla exempel på det även om jag besökt dem alla på olika sätt.

Skogssjöområdet som vi besökte i våras och vandrade två av lederna, Säby Västerskog där vi vandrade den relativt korta urskogsleden en hösteftermiddag, Getåravinen som vi upplevde i den grönaste tiden av våren och passade på att traska upp till den magiska utsiktsplatsen och så Tinnerö eklandskap. Vårt enorma naturreservat och strövområde här i Linköping där vi varit alldeles för lite. Men det är väl lite så. Man missar det som är närmast.

Däremot checkade jag då inte av just Hallstad ängar och Trollegater. Dessa områden återstår fortsatt att utforska. Och så konstaterar jag att ränderna går aldrig ur.

Kanske dags att göra en ny variant av detta inlägg – inlägget med hur många länder jag besökt och vilka – med ett om vilka naturreservat jag besökt?

Mer fakta om naturreservat i ditt län

Här i Östergötland har vi förmånen att ha fint material framtaget om vilka naturreservat som finns i vårt län. Mer information om naturreservaten i ditt län hittar du på Länsstyrelsens sida i ditt län.

Lite mer att läsa på Lite mera rosa

Reflektioner från en annorlunda födelsedag

17 november, 2020

I Coronans år 2020 är det väl egentligen ingenting som man förväntar sig ska bli som vanligt. Och jag hade inte heller tänkt att det skulle bli det när det var dags för födelsedag igår. Men kanske hade jag inte tänkt att det skulle bli som det blev ändå.

Jag började storslaget. När oktober blev november planerade jag helt sonika för en födelsedagsmånad. För visst kan man fira sin födelsedag en hel månad när året i övrigt inte bjudit på några direkta överraskningar.

Med födelsedagsmånad menade jag helt enkelt att se till att göra roliga saker som inspirerar mig och som jag blir glad av hela månaden. Någonting varje vecka.

På agendan fanns just då att testa något nytt – jag hade tänkt mig att äta ostron som jag aldrig provat. Jag vill också resa bort men nära hemma en vecka. Helst av allt ville jag åka ut på landet eller i skogen. Jobba och vandra. Inte semester alltså. Bara jobb fast på annan plats.

Och på födelsedagen skulle jag fira. Att jag fick komma hit till jorden. Just den 16 november.

Nu blev det inte riktigt så.

Istället började mina mage krångla under helgen. Men eftersom barnen varit krassliga och snuviga tolkade jag den något förhöjda tempen som något annat.

Jag har sedan snart tio år tillbaka problem med divertiklar eller tarmfickor som det heter i dagligt tal. I söndags kväll blev jag varse att det var just dom som gjorde sig påminda.

Födelsedagsmorgonen bestod därmed av skönsång, presenter, våfflor som jag alltid vill ha på min födelsedag och magkramper. Inte det mest ideala tillfället att äta våfflor alltså men jag tuggade noga och ihärdigt. Åt sakta och väntade på att värktabletterna skulle kicka in.

Resten av dagen spenderades i sängen. Och de som känner mig vet att det är illa när jag tittar på tio avsnitt av en serie OCH en och en halv film efter det. Då är jag sjuk.

Födelsedagen 2020

Dagen då jag blev 43, kommer jag nog ändå att minnas mest för att det var den dagen som Sverige kom så nära lockdown vi kan komma. I ett töcken blandat av magvärk och fem avsnitt av Emily in Paris läste jag sammandraget från regeringens presskonferens. Och jag är i allt de säger helt odelat positiv. Jag kanske delar med mig av tankarna kring det senare. Det återstår att se.

En sak jag dock aktivt valde att göra annorlunda under årets födelsedag var att ta bort notisen om min födelsedag på Facebook. Jag har många härliga vänner på Facebook. 917 stycken närmare bestämt. Och de allra flesta har jag ett eller annat speciellt band med. Jag har haft förmånen att lära känna många under åren med många flyttar, många jobb och utbildningar.

När jag inför födelsedagen detta året började känna en stress över att hinna svara eller reagera på alla födelsedagsmeddelanden som brukar trilla in så insåg jag det alldeles galna med det fenomenet. Enkelt ordnat. Födelsedagen borttagen.

Meddelande kom ändå från de som har lika galet datumminne som mig. Och det värmde en sjuklings vardag.

Tids nog ska jag ta igen firandet ordentligt. Födelsedagspresenten från Andreas var att jag faktiskt skulle ha fått åka till den där stugan på landet. Ett airbnb på Vikbolandet. Men mina tarmfickor och hans dunderförkylning satte såklart stopp för det.

Men vi tar igen det vad det lider. Under en icke överskådlig framtid väljer jag istället att göra som Elin på teknifik.se och hennes hashtag #jagstannarhemma

Skogssjöns naturreservat och Istidsspåret – en vandring och geologilektion

10 november, 2020

Östergötland har många naturreservat och det är som ett smörgåsbord att ta av varje gång man är sugen på ett nytt område att upptäcka och vandra i. I våras när vi en helg var lite galet sugna på Chop Chop hittade jag ett naturreservat i Mjölby och så slog vi två flugor i en smäll. Vandring i Skogssjöns naturreservat och favoritlunchen på en och samma gång.

Skogssjöns naturreservat i Mjölby

Vid första anblicken är inte Skogssjön det mest naturiga naturreservat jag besökt. Kanske behöver jag förtydliga lite. Det ligger ganska centralt i Mjölby. Har en stor parkering och bebyggelse i den absoluta närheten. Ja helt enkelt som att det ligger i ett bostadsområde. Men vad är det som säger att det inte är ett härligt naturreservat för det? Och Skogssjöns friluftsgård är ett bra ställe att utgå ifrån.

Gula sjöslingan – 4,5 km

Det finns flera olika slingor att välja mellan här och alla är väl både skyltade från parkeringen och väl uppmärkta när du väl börjat vandra. Vi började direkt med Gula sjöslingan på 4,5 kilometer.

Leden är till en början enkel och går strax intill en väg. Men sträckningen går runt Skogssjön och förbi Skogssjö gård och det finns partier som relativt tuffa. Och det är här vi kommer in på geologilektionen. Leden följer gropar och åsar som bildats när inlandsisen smälte bort för runt 12 000 år sedan. Och här kan det på sina ställen blir rejält brant. Sommartid kan du ta en paus på friluftsgårdens café och uteplats för en fika eller kanske ett dopp.

Lustigt nog lyckades jag vandra hela slingan utan att föreviga just sjön en enda gång. Däremot fastande detta på bild. Här låg en gång ett gammalt torp. Sånt sätter fart på min fantasi.

Skogssjön är i sig också en lämning, en dödisgrop. En så kallad grundvattensjö som inte har vare sig tillflöden eller utlopp. Gropen är skapad av det stora isblock som blev kvar här och även skapat åsarna runt om. När isen till slut smält helt skapades gropen som blev Skogssjön.

Istidsspåret – 3 km

Väl uppvärmda efter vårens vandringar på Omberg var vi sugna på mer efter gula slingans 4,5 kilometer och tillbaka vid friluftsgården gick det utmärkt att gå på nästa slinga. Det blev Istidsspåret.

Men trots flera mil i benen på Omberg var detta ingen ”walk in the park”: Ibland går spåret upp på höga åsbackar för att sedan gå raka vägen ner i sänkor. Allt för att vi vandrare ska kunna utforska inlandsisens olika formationer. Formationerna är så framträdande att Skogssjön är av riksintresse för forskning och undervisning om den senaste istiden.

Ett hett tips om det blir lite väl kuperat är att stanna upp och förkovra sig lite om rullstensåsar och annat som står beskrivet på skyltar runt om på slingan.

Märkningen för denna led är blå och en del av den följer samma sträckning som Östgötaleden.

Skogssjöns naturreservat – en sammanfattning

Jag vidhåller att jag upplevt mer naturiga naturreservat än Skogssjöns. Bitvis går sträckningen av i alla fall Gula sjöslingan helt nära en ganska ordentligt trafikerad väg och lugnet som brukar infinna sig i naturreservat infinner sig inte riktigt för mig här.

Däremot måste jag säga att det är fina leder som är väl uppmärkta och sommartid när caféet är öppet kan jag tänka mig att det är trevligt och fint ordnat för oss vandrare att ta en paus.

Fint också med flera olika leder att välja mellan. Hade jag bott i Mjölby gissar jag att jag varit mycket nöjd med vandringsutbudet.

Mer information om Skogssjöns naturreservat kan du läsa hos Mjölby kommun här och på Länsstyrelsens websida här.

Lite mer att läsa på Lite mera rosa

Det är en sak jag skulle vilja prata om

8 november, 2020

SAS A330 flygplansvinge på väg mot New York

Tårarna trillar ner för mina kinder. De bara kommer. Jag blir lika förvånad själv som Andreas som hittar mig där vid köksbordet. Det har egentligen inte hänt något särskilt. Och det finns många som har det mycket värre än jag. Men det är en känsla som anfaller med kraft och det är den känslan jag vill formulera i ord. Jag älskar att resa.

Otaliga gånger under månaderna som gått har jag fått frågan hur det känns att inte kunna resa. Ärligt har jag svarat att det känns helt okej. Att vi i januari hade förmånen att åka på en helt fantastisk resa till Thailand. I Business class med flera fantastiska flygbolag. Och vi hade ljuvliga dagar på ett underbart hotell på en mysig och inte så stor och turistexploaterad plats.

Sedan hade vi inga fler långa resor planerade eller bokade. Vi har inte fått ställa in några långresor. Vi har avbokat en och annan kortare resa med hotellvistelse här hemma i Sverige. För att vi känner att vi vill. Inte alla gånger för att råden har varit just de.

Jag vet också att jag inte ska säga att jag inte KAN resa. För visst kan man resa om man så önskar. Flera av mina kära bloggkollegor har rest på ett ansvarsfullt sätt. Så visst går det.

Det är inte alls det jag vill komma fram till…

Jag vill berätta om mina känslor för att resa. Jag vet att många av mina fellow resebloggarkollegor känner igen sig. Så detta är kanske mer till dig som inte delar exakt min passion för resandet. Fast du kanske tror att du gör det.

Jag vill förklara hur det kommer sig att tårarna trillar där vid köksbordet. Jag vill berätta om min kärlek till att resa.

Bilderna i telefonen som dyker upp som ett minne visar inte några palmer eller en sandstrand. Istället har jag förevigat kartan på flyplanets inflight entertainment-skärm och ett regnigt München precis efter att vi landat på väg till Los Angeles för två år sedan.

En flygplansvinge som den insatte ser är från en Airbus 340 och Los Angeles myller av gator vid inflygningen till LAX. Jag har till och med varit så busig att jag verkar ha dragit igång telefonen och fotograferat den Amerikanska flaggan på väg mot imigrations-köerna när vi kommit in i terminalen.

Och det är av just de där bilderna tårarna börjar trilla.

För herregud vad jag längtar

Jag vill berätta att jag älskar att resa.

Och när jag säger att jag älskar att resa så menar jag inte att jag älskar att ligga på en solstol och blir brun och ta en paraplydrink vid poolen eller stranden.

Jag älskar det också. Men jag älskar också allt det andra. Allt som många skulle göra vad de kan för att slippa.

Jag älskar att packa. Älskar att ställa klockan mitt i natten för tidig avfärd mot flygplatsen. Jag älskar att vara trött så jag nästan kräks när jag parkerar bilen på Arlanda och väntar på shuttle-bussen in till terminalen.

Älskar till och med kaffet i automaten i parkeringens lilla väntrum dit man kan ta sin tillflykt om det är bitande kyla utanför. Och jag älskar att se solen gå upp över Arlanda en sommarmorgon.

Jag älskar att komma in på en flygplats och se och höra myllret av människor. Alla på väg, på ett eller annat sätt. Jag älskar att köa till bagageincheckningen och jag älskar att nervöst placera väskan på vågen trots att jag vet att jag är långt ifrån gränsen på maxvikt.

Jag älskar till och med säkerhetskontrollen

Älskar det lite stressiga momentet att lägga alla saker i plastbackar för att sedan komma på att jag glömt solglasögonen på huvudet. Och jag får inte nog av känslan av att ha passerat just den där säkerhetskontrollen. Få alla saker på plats och ha hela världen framför mina fötter.

Känslan som i så många år var präglad av min flygrädsla. Men som jag ändå hade en hatkärlek till och som jag nu när jag kommit över flygrädslan kan njuta av till tusen procent.

Jag älskar känslan av att vara på en flygplats jag känner utan och innan eller en flygplats jag aldrig varit på förr. Älskar att ha loungeaccess och ser tjusningen i att inte ha det.

Jag älskar att närma mig gaten och få se planet för första gången. Och jag älskar att köa till boarding och jag skulle kunna ge vad som helst för att få ta steget in i planet och hälsa på flygvärdinnan.

Och jag älskar att kliva åt höger in i ekonomiklass och landa på de små sätena oavsett om jag ska åka en timme till Aarhus eller 16 timmar mellan San Francisco och Singapore.

Likväl som jag älskar att kliva åt vänster, landa i ett Business class säte och få ett glas Champagne serverat.

Jag älskar att vara lite sen och få sitta och vänta i planet och se andra plan lyfta och landa. Och jag älskar att få höra:

”Glöm inte att dra ner för fönstret så du inte väcks av soluppgången över Island”

från flygvärdinnan när jag bäddat ut och ska sova på vår väg mellan Los Angeles och Stockholm. Lika mycket älskar jag att känna marken under mig gunga av begynnande jetlag.

Kort sagt älskar jag varje fiber i resandet.

Minsta beståndsdel har en given plats i mitt hjärta. Och då har jag inte ens kommit till känslan av att få upptäcka allt jag får lov att uppleva på platsen dit resan tar mig.

Oavsett om det är ovan nämnda Aarhus en midsommarhelg, Gent i Belgien på en total överraskningsresa eller kanske Los Angeles. Det spelar ingen roll hur många mil jag reser eller hur få. Upplevelserna kan vara lika stora.

Och kanske är det därför jag håller modet uppe. För att jag väljer att se det härliga oavsett var jag befinner mig.

Oavsett om jag ser solen gå ner över ett sensommarvarmt Stockholm eller när jag hittar fram till ruinerna av det gamla klostret på Östgötaslätten just som ovädret dragit vidare och skapar den vackraste av kulisser.

Känslan i att uppleva är enastående.

Och när jag för första gången efter att denna pandemin släppt greppet om min värld ställer klockan på 01:15 för tidig avfärd då kan jag garantera att tårarna trillar igen. För jag älskar att resa.

Lite mer att läsa på Lite mera rosa

Stafsäters gårdsglass – i nöd och lust eller sommar och höst

7 november, 2020

Vad är det som säger att glass hör endast sommaren till? Och när man sedan kombinerar glass med en frasig våffla och lite soppa till lunch innan. Då är saken biff. Stafsäters gårdsglass passar lika bra på sommaren som på hösten.

Bara några kilometer hemifrån mig ligger Stafsäters gårdsglass och som den glassälskare jag är har jag besökt dem förr för just glass.

Stafsäters sopplunch

När löven sprakar i höstens kulörer svidar de om precis som naturen utanför. Som komplement till den hemlagade glassen serveras sopplunch och dessutom min favorit våffla med tillbehör. Alltid med lokala råvaror.

Eller vad sägs om Trattkantarellsoppa som serverades i veckan. Naturligtvis med svamp från Stafsätersskogarna. Det gröna hämtas annars allt som oftast från Hermelins grönsaker.

Våffla med glass

Kommer du efter 14 missar du soppan men går för den skull långt ifrån lottlös. Då servereras nämligen min favorit alla kategorier. Nygräddad våffla med glass.

Vid vårt besök hade klockan hunnit slå 15 och vi hade lyxen att få hela stället för oss själva en stund medan vi avnjöt våffla med hallonsylt och glass med smak av brynt smör. Det är ingen överdrift att säga att smakerna gifte sig.

Lagom till vi slurpat i oss kom flera sällskap och vi tog en liten promenad i Stafsäters naturreservat ner till sjön Stora Rängen. Här går rundslingan Rängen runt förbi. En vandring jag är sugen på att göra till våren.

Nästa söndagsutflykt?

Torsdag till söndag är det öppet. Soppa till klockan 14 alltså och efter det våfflor till 16. Och annars går det fint att bara titta in och köpa med sig något av det lokalproducerade i butiken. Och jodå. Glassen finns att köpa med hem till frysen. Soppa finns såklart som take away om så önskas.

Mer info hittar ni på Stafsäters egen Facebook eller Instagram. Jag kan varmt rekommendera en utflykt med tillhörande naturupplevelse i Stafsätersskogen och Eklandskapet.

En fetaostdrink på Stjärtilleriet

3 november, 2020

Eller rubriken jag kanske aldrig trodde att jag skulle skriva.
Vi tar oss tillbaka till augusti och vår helg i Stockholm. Andreas är den som har uppdraget att leta efter var vi ska käka och hittar då Artilleriet. En restaurang belägen i Armémuseum som kallar sig själva Stockholms kanske hemligaste restaurang. Middag intar vi på annan plats men vill gärna testa på en annan del av Artilleriet nämligen Stjärtilleriet.

Stjärtilleriet – Artilleriets bar

Stjärtilleriet är Artilleriets bar. Och det är en alldeles speciell drink jag fastnat för när jag tittar igenom drinklistan på nätet. Jag är ingen drinkfantast annars. Jag gillar en god Espresso Martini men föredrar annars ett glas bubbel. Men på Stjärtilleriet har kreativiteten tagit över drinkmenyn så till den milda grad att det nästan vore oförskämt att beställa in Prosecco.

The secret ingredient is always cheese

Jag drar mig till minnes en restaurang i Oba utanför Alanya i Turkiet. Utanför deras entré stod en skylt med texten i rubriken ovan. Det skulle passa lika bra här.

Jag är svag för ost i alla former. Och fetaost är bland favoriterna. Fetaost har vi alltid i kylen hemma hos oss. Har vi inte det är kylskåpet liksom naket. Och jag är av åsikten att man kan ha fetaost till allt.

Jag hade kanske inte tänkt det som en ingrediens i en drink. Men när man nu hade sett det på det viset på Stjärtilleriet kändes det givet att Sveriges kanske största fetaostfantast var tvungen att testa.

Hey miss feta feta

Ingredienserna är Lillet, vattenmelon, feasost, fikonmarmelad, lime och rosépeppar. Intressant eller hur?

Och naturligtvis är det inte smulad fetaost i glaset. Det är mer sofistikerat än så. Och visst smakar det fetaost. Alldeles lagom mycket fetaost.

Somrigt sval och läskande.

Negroni till sambon

Vi hade dessutom turen att Stjärtilleriet har sin egen variant av sambons favoritdrink Negroni. Här heter den Negroni + Garibaldi och innehåller en hel glasspinne. Han är lite kräsen med sin Negroni min sambo men denna får som jag förstår det med beröm godkänt.

Extra plus för iskuben.

Stjärtilleriet och Artilleriet – ett hett och lite hemligt tips

Jag kan varmt rekommendera ett besök på Artilleriet oavsett om du nu gillar eller ogillar fetaostdrinkar eller drinkar över lag. Atmosfär och meny lockar ändå. Och servicen mina vänner var verkligen på topp. Stort tack för besöket. Vi kommer tillbaka.

Är du sugen på att göra ett besök? Kika in på deras hemsida för senaste info om öppettider och menyer.

Lite mer att läsa på Lite mera rosa

En vandring i Säby Västerskog – ett orört rike

31 oktober, 2020

Har man som mål att besöka Östergötlands alla naturreservat då har man att göra ett tag. Landskapet har många att erbjuda, närmare 200 faktiskt. Vissa är mer kända. Andra mindre. Ett av de lite mindre kända ligger bara en bit hemifrån oss och idén att besöka just det en fin lördag i oktober fick jag när min dotter läste geografi i skolan. Ett av de ämnen de läst om var naturlandskap och urskog. Och jag är av den övertygelsen att kunskapen sätter sig ännu bättre när man får uppleva det på riktigt. Därmed blev det en vandring i Säby Västerskog söder om Linköping.

Säby Västerskog Naturreservat

Det blir bakläxa på en gång från dottern när jag vill påstå att det är en urskog vi går igenom. Den lilla leden genom urskogen är uppmärkt med orange märkning och på vissa platser är små stolpar med färgen nedstucken i marken och där får urskogsepitetet bakläxa eftersom en urskog skall vara helt orörd av människan enligt min pålästa tioåring.

Men närmare urskog än såhär kommer vi ändå inte.

Orört i 150 år

Det är mer än 150 år sedan någon var och högg här i Säby Västerskog och naturen har fått leva utan mänsklig påverkan i ett århundrade. Skogen är full av nedfallna träd och de träd som ännu lever är mellan 200 och 400 år gamla.

Detta är första gången vi på allvar har lite problem att ta oss förbi nedfallna träd. Här behöver man verkligen klättra för att ta sig fram.

Lite mer att läsa på Lite mera rosa

En vandring till Birgittas udde4 april, 2024
Vandringshelg på Åkeshofs slott – mitt i naturen och ändå förvånande centralt9 oktober, 2022
Vandra på Hindens rev i Vänern – en vandring lite utöver det vanliga25 juli, 2022

Östgötaleden och en rundslinga i gammelskogen

Säby Västerskog och urskogsstigen i Östergötland

Östgötaleden går genom naturreservatet. Och från leden går en rundslinga på ca 0,7 kilometer in i gammelskogen eller urskogen. Vid entrén till reservatet finns parkering och grillplats samt informationsskylt.

Vid vårt besök åkte vi först mot koordinaterna i Naturkartans app men de visade tyvärr oss till fel plats. Till rätt plats hittade vi utan problem när vi slog in Säby Västerskog i googlemaps-appen.

Rundslingan i Säby Västerskog

Rundslingan i Säby Västerskog utgår från Östgötaleden och går genom urskogsområdet som varit orört i 150 år
Slingan är ca 0,7 kilometer lång och är väldigt otillgänglig. Perfekt att ta med barnen för klättring över stock och sten.
Koordinaterna som pekar på entrén i Naturkartan tog oss till fel plats. Däremot var vägbeskrivningen i Google-maps mer att lita på.
Vid entrén till Säby Västerskog finns en grillplats och informationtavla samt parkeringsplats.
Från parkeringen går du en del av Östgötaleden för att sedan vika av in på rundlingan Urskogsstigen. Total blir därmed den lilla slingan från parkeringen och tillbaka närmare två kilometer. Men eftersom Östgötaleden går förbi här kan man vandra bra mycket längre om man önskar.