12 månader, 365 dagar, 8 760 timmar och 525 600 minuter senare har vi så lagt 2024 till handlingarna. Och jag fascineras ännu en gång av hur häftigt det är när ett år har passerat att tänka tillbaka på allt det där jag fick äran att fylla de tomma bladen med och att det nu ligger ytterligare ett nästan helt tomt år framför mig, redo att fylla med resor, glädje och upplevelser. Men vi börjar väl som vi brukar och ser efter vad jag avslutade förra årets summering med och hur jag blickade framåt på rese- och upplevelseåret 2024.

En sak jag har planerat för 2024 är att uppleva tolv unika boenden och berätta om dem. Ett i månaden under hela året. Och det första är redan bokat och kommer att upplevas inom mindre än två veckor. Elva till finns på listan.

2024 vill jag se mer av Sverige. Berätta ännu mer om våra företagare och eldsjälar inom besöksnäringen och göra det jag kan för att stärka besöksnäringsföretagen i deras användning av sociala medier. Men inte genom att lura algoritmer, hänga på trender eller batcha innehåll utan genom att låta den där eldsjälen och passionen få flytta in i deras kanaler. Att låta hjärtat i företagandet få lysa igenom även på Instagram eller det sociala medie man trivs bäst i.

Från inlägget Rese- och upplevelseåret 2023

När jag nu ska summera 2024 så inser jag att det är en hel del som inte alls gått som jag tänkt mig. Och såhär i slutet av året så har texten från Come what ever, Come what may stämt ganska väl in på året som gått

It hasn´t been my best year, It hasn´t been my worst year

Redan i första textraden från summeringen i förra årets inlägg går det liksom åt pipsvängen, jag tänker på de 12 unika boendena. Men låt mig återkomma till det. Istället börjar vi som vi brukar. Med en liten världskarta som visar de två flygresor jag gjort under 2024.

Januari

Vi startade året lite som traditionen bjuder, med en liten resa tillsammans med barnen första veckan på året och sista veckan innan vårterminen börjar. Temat för dessa tillfällen har hittills varit någon typ av spa, nu breddade vi oss lite och åkte till äventyrsbadet Gustavsvik i Örebro. Det var mitt första besök och jag tyckte det var riktigt bra men kameran (aka telefonen) fick stanna i omklädningsrummet och så njöt jag av att vara i nuet.

På kvällen checkade vi in på Scandic intill Centralen i Örebro där vi fick ett toppenmysigt rum och fantastiskt välkomnande som barnfamilj. Det blev middag på Mocca Deli och härligt hotellhäng. En perfekt avslutning på ett riktigt vintrigt jullov.

Mot toppen i Lofsdalen

Och ännu vintrigare skulle det bli när vi den 7:e i månaden satte oss i bilen för att åka de åtta timmarna norrut mot vårt tredje besök i vår nya favorit Lofsdalen. Vi hade hyrt ett supermysigt hus i en vecka och spenderade vardagarna med jobb och lediga stunder med att njuta av alla snö och en brasa i stugan. Och så till slut tog jag mig sedan också hela vägen upp på Hovärkens topp, 1125 m ö h, med liften. Det krävdes en liten hutt eller två på vägen hos vår vän Caroline. Och jag ska inte säga att jag nu skulle göra det enkelt igen. Men jag gjorde det. Inte bara en utan två gånger. Det var härligt men hisnande.

Innan hemfärd hann vi också med att testa på Uppvallens fäbod och bäckbad i vinterskrud. Om det var magiskt på sommaren (vilket det var) var det snäppet vassare vintertid.

Och så sprack planen redan två veckor in på året

Jag avslutade 2023 med att berätta om min plan att under 2024 besöka 12 unika boenden, ett i månaden, och berätta om den. Planen var även publicerad på Instagram och redan den 14:e i januari månad skulle jag börja. Trodde jag. Platsen vi skulle besöka heter The Mangevie och jag såg det första gången på You Tube-kanalen Kingning it. Och med en liten omväg kan man säga att det ligger på vägen hem från Lofsdalen.

Så när vi stannar och tankar i Sveg så får jag för mig att kolla bokningsbekräftelsen. Bara för att inse att övernattningen är bokad en vecka senare – den 21:e januari. Anledningen? Vi var i början i valet och kvalet vilken vecka vi skulle åka till Lofsdalen och när vi bokade om det så missade jag att boka om The Mangevie. Surt sa räven. Och dessutom satt vi i Sveg och hade ingen direkt lust att dra hela vägen hem under dagen. Så det blev en bonusnatt på Arlanda istället och lite av en flopp på starten av mina planerade 12 boenden.

Stångs magasin, vinprovning och semla på hemmaplan

Resten av månaden höll vi oss sedan på hemmaplan i Östergötland. Vår favorit Stångs magasin som vi har besökt flera gånger och även skrivit om det här, här och här hade renoverat och vi passade på att traska ner deras allra första kväll. Vi var i stort sett ensamma och avnjöt ett glas bubbel, en förrätt och en efterrätt som jag tänker på fortfarande, nästan ett år senare. Kaffeglass. Oh my god!

Några dagar senare tog vi tåg och buss till Vadstena för att gå på vinprovning. Platsen var Borgmestaren och vinmakaren Johan Lidby som ligger bakom Son Antem Alaró på Mallorca. En riktigt härlig kväll med flera olika viner och god mat med Mallorcakänsla. Fram för mer sådana upplevelser på hemmaplan säger jag. Innan januari sedan var slut hann vi med ett besök på favoriten – Open New Doors Banhof i Sya – för årets första semmeltest. Här föll jag också pladask för deras semmelcroissant.

Februari

Sju dagar in i februari besökte vi en riktig pärla här hemma i Linköping. Jag pratar om Restaurang Jord. Den restaurang som satt Östergötland på Michelinkartan de senaste åren med en grön stjärna och det är inte den enda utmärkelsen de erhållit med all rätt.

Fokus här är vilt och för den som känner mig så vet man att det inte är min favorit. Jag var därför lite orolig men hade inte alls behövt vara det. En magnifik meny och ett makalöst bemötande. En klart lysande stjärna på restauranghimlen i Linköping.

Sya, väskor och Melodikryss

Redan den 11 februari var vi tillbaka i Sya. Jag sa ju att jag föll pladask för semmelcroissanten. Och vilken tur att vi testade den flera gånger detta år för numera är caféet i den gamla järnvägsstationen i Sya stängt. Senare under året meddelade Erica att det skulle bli ”the end of an era”. Inom kort öppnar man istället på en ny plats hos Hermelins grönsaker. Som jag ser fram emot det.

I februari var jag sedan inbjuden på vernissage på Östergötlands museum och den nya utställningen Carry me med väskor genom århundraden. Och dagen efter passade jag på att lösa en favorit – Melodikrysset – på Dahlbergs café.

I februari testade jag även för första – men inte sista – gången råbiffen på Dahlboms och så fick Tåkern ett vinterbesök. Sedan avslutades månaden med Lyxfrulle på Bageri Normandie. Magiskt mysigt.

Mars

Dag två i mars satte vi oss på tåget, jag Victoria och hennes kompis Olivia. Det var dags att för Vic att casha in födelsedagspresenten som var just ett shoppingbesök i Stockholm. Lika härligt som alltid.

Den fjärde i månaden var vi sedan på plats på Stångs Magasin igen. Jag tackar ödmjukast för VIP-inbjudan att få se de nya lokalerna och höra historien om renoveringen medan vi avnjöt underbar mat. Och Stångs Magasin står fortsatt högt på listan över restauranger jag rekommenderar att besöka här i Linköping.

Besöksnäringsträff i Kisa

Den sjätte i månaden var jag inbjuden att föreläsa för ett stort antal besöksnäringsföretagare i Kinda kommun. Föreläsningen heter Sociala medier som en självklar och rolig del i din marknadsföring – tips & trix, inspiration & idéer och som vanligt har jag fokus på glädjen. För Sociala medier ska ju vara kul. Mitt mål är att företagaren ska ta med sig kärleken till företagande rakt in i skyltfönstret som vi ändå ska se de sociala medierna som. Detta är något jag gärna gör mer av och som jag trodde att jag skulle fokusera mer på under 2024. Men precis som jag hintade om i början så blev kanske inte året precis som jag hade tänkt mig.

Hummertacos to die for på The Lamp i Norrköping

Missa inte hummertacosen sa dom när jag skulle äta middag på The Lamp i Norrköping under en konferens. Och nu säger jag detsamma. Missa för GUDS SKULL inte hummertacosen. Bland det absolut bästa jag ätit inte bara under 2024. Får det fortfarande att vattnas i munnen på mig.

The Lamp är för övrigt ett av de få spa jag hittills inte personligen har besökt på listan över Spa i Östergötland. Kanske dags att det blir ändring på det under 2025?!

Lite senare i månaden mars åkte jag och träffade härliga Johanna och Linnéa på Hotell Vik i Borensberg. Vi pratade om besöksnäringen om Borensberg, om den fantastiska historien de nu förvaltar och om vad vi kan hitta på tillsammans. Det resulterade i bland annat ett besök och ett inlägg här på bloggen lite senare under året.

Lyxfrulle nummer två och Klosterspa

Något senare i månaden var det dags för lyxfrukost nummer två på Bageri Normandie. Jag och Victoria sammanstrålade med min vän Cici och hennes dotter och tillika Victorias danskompis Adrina för ännu en mysig morgon på detta favoritcafé. Därifrån åkte jag sedan raka vägen till Vadstena och Klosterhotellet.

Jag var inbjudan till en övernattning med spa, middag och en magisk konsert i Klosterkyrkan. Klosterhotellet har gjort om sitt spa och vi fick höra berättelsen om alla detaljer och deras stora engagemang i minsta lilla lutning. Efter en ljuvlig middag var det dags att själv få ta del av upplevelsen i Klosterspa. Men det jag tar med mig allra mest är den konsert vi fick ta del av i en helt nedsläckt klosterkyrka endast upplyst av levande ljus. Kanske årets mäktigaste upplevelse.

Omberg och Yasuragi

Lite senare i månaden åkte vi på roadtrip mot en favoritplats i Östergötland nämligen Väderstad och Omberg. Vackert och helt unikt alla olika årstider.

De sista dagarna i mars åkte sedan jag och Victoria till Yasuragi för ett dygn av total avkoppling. Jag har besökt Yasuragi förr men att få göra det med min tonåring var en helt ny upplevelse. En upplevelse jag gärna gör om.

April

April månad var sedan en hysterisk månad på människojobbet och även om det inte särskilt ofta brukar avspegla sig här i bloggen eller på mina tillhörande sociala kanaler så ger det avtryck genom att inget annat hinns med. Och precis så är det nu i april. De två första veckorna av april hinner vi inte med något annat än det där stora projektet.

Den femtonde, mitt i avslutningen på projektet ovan är jag dock tillbaka i Vadstena. Men inte för att checka in på hotell utan för att föreläsa för ännu fler Besöksnäringsföretag vid en besöksnäringsträff på Starby hotell. Sa jag att jag älskar att få göra det? Det jag inte visste då var att detta skulle vara det första av två besök på Starby under året. Låt mig få återkomma till det lite senare närmare bestämt i november-delen av detta inlägg.

Karlskrona, Eriksberg och ett unikt boende

Det stora projektet hann inte mer än sluta innan vi packade väskorna och drog söderut. Målet var mitt hemlandskap Blekinge och första stopp två nätter i mitt älskade Karlskrona som jag då inte hade besökt på 8 (!) år. Den absolut längsta tiden jag varit ifrån min favoritplats, mitt hemma. Vi bodde på Clarion, gick morgonpromenader i hamnen, besökte Vinberga vinkiosk och fick en härlig middagsupplevelse när vi satt i luckan till köket på Restaurang Bette. Det blev ett kärt återseende av en stad som inte längre är min så som den en gång var. Men precis lika bra för det.

Målet med resan var dock ett besök i närheten av en annan hemstad i Bleking, nämligen Karlshamn och i detta fallet Eriksberg. Countryside hotel hade hört av sig och frågat om jag var intresserad av ett samarbete och självklart var jag det. Några av de hotell som ingår i Countryside hotel har jag besökt på egen hand och eftersom ett av deras hotell stog med på listan över de där 12 unika boendena jag hade planerat att besöka under året så var det ju en toppenmöjlighet. Platsen var just Eriksberg och deras hus Synvillan. Ett hus byggt på höga pålar längst ut i kustbandet i deras safaripark. Huset är helt byggt i spegelglas för att smälta in i naturen och precis som namnet antyder så är det lite av en synvilla som ändrar sig utifrån vädrets makter.

Jag ska inte gå händelserna i förväg – men när jag nu summerar 2024 så var detta det enda av de tolv platserna jag hade planerat att besöka som jag verkligen besökte. Vill du läsa mer om vår upplevelse så klickar du dig vidare till detta inlägg.

Maj

Från ett Countryside till ett annat Countryside. Från hotell till café. Första dagen i maj besökte vi premiären av Countryside café utanför Fornåsa här i Östergötland. Caféet ligger på gården till det Airbnb som vi numera har besökt två gånger men som jag ännu inte har skrivit om här. Skandal egentligen. Men det brukar bli så när något är så härligt att man inte vet hur man ska beskriva det.

Countryside café är ett våffelcafé med countrykänsla som jag vet är en dröm som uppfylls för ägaren Camilla-Maria. Glädjetårarna flödade när jag fick krama om henne och hennes man och gratulera till en fantastisk premiär.

Särtshöga vingård i Östergötland

Några dagar senare åkte vi västerut i Östergötland mot Tåkern. Och här har vi en pärla jag drömt om att få besöka sedan 2020. Det uppfyllde alla mina förväntningar och lite till och jag kan varmt rekommendera att göra ett besök på Särtshöga vingård. Vill du läsa mer om vår upplevelse? Då klickar du dig vidare hit.

SM, Östgötadagarna och återbesök på spa

Kristi himmelsfärdshelgen är sedan 2023 dedikerad till SM i dans och detta året var platsen Västerås. Vi åkte dit, tävlade, åt gott med vänner och sov på Comfort hotell. Dansvärlden är verkligen en värld jag är tacksam över att ha fått bli en del av.

Väl hemma var det dags för vårversionen av Östgötadagarna och vi fick besök av svärmor Anneli som vi tog med ut på en lite Östgötarunda. Vi besökte Stafsäters glass, Kornettgården, Countryside café och Borensberg. Och våren visade sig från sin absolut bästa sida.

Den 20:e i månaden återbesökte vi en gammal favorit – Högby spa utanför Borensberg. Vi spanade in deras tillpiffade utomhus-spa och åt en utsökt middag. Detta är verkligen en dold pärla. Familjeägt med hjärtat på rätta stället.

Juni

Vi gick in i juni och vädret var hysteriskt. Kalendern skvallrade också om en både härlig och intensiv period framåt ända in i slutet av juli. Nationaldagen spenderades med ännu en premiär och nu var det dags för mer våfflor på Nykvarns slusscafé i Linköping. Nykvarns sluss är Kinda kanals första eller om du så vill sista sluss, den som tar dit in eller ut ur sjön Roxen. Och här slog Kinda kanal med min vän Lena i spretsen upp våffelcafé lagom till Sveriges egen dag. Och vi var de absolut första våffelgästerna. Supermysigt och kul att det händer något i dessa mysiga kvarter.

Resterande delen av dagen besökte vi Alvastra klosterruin, Hjässan på Omberg och Hästholmen. Vi fick se Sverige i all sin grönska och glans.

Mem, Söderköping & Stegeborg

Dagen efter hämtade jag upp en hyrbil för mitt uppdrag på Visit Östergötland och åkte österut mot Mem. Här skulle vi övernatta på Kanalmagasinet och hyra cykel för att att ta oss den korta biten från Mem, som ju är Göta kanals första, eller kanske sista, sluss, och in till Söderköping. Det blev ett solklart slussfokus såhär i början av sommaren.

Kvällen i Mem och Söderköping och cykelturen längs med Sveriges längsta sevärdhet är på många sätt en riktig höjdpunkt sommaren 2024. Kan det vara så att sommaren peakade redan där? Något som inte peakat under detta året är dock min förmåga att skriva om alla mina upplevelser. Jag skulle nog kunna ta ett helt år utan att göra något alls och ändå ha att skriva om. För nej, det finns inget skrivet om vårt besök i Mem här på bloggen. Men det kommer, det kommer.

Dagen efter åkte vi tillbaka till Söderköping och hoppade på Skärgårdskompaniets nya tur till Stegeborg. En riktigt härlig tur där det också ingår lunch om man så önskar vilket vi gjorde. Innan helgen var slut passade vi också på att besöka både Harsby gårdsbutik, Gryts handelsträdgård, Fyrudden och Brunneby musteri.

Mot Lofsdalen & Midsommar

När skolan slutat och sommarlovet var någon vecka gammalt satte vi oss i bilen för andra gången i år och åkte de åtta timmarna norrut mot Lofsdalen. Där väntade några dagar av ledigt, härligt midsommarfirande hos vår vän Caroline och sedan några dagars tidigare hemfärd än det var tänkt då vi både planerat in en charterresa med barnen och behövde åka hem och serva bilen innan. Men innan dess firade vi en av de mer traditionsenliga midsommaraftnar jag någonsin upplevt med kransbindning och allt. Allt medan det nästintill var midnattssol och då är vi inte ens halvvägs upp i landet. Får jag bjussa på ett potpurri av bilder från våra mysiga dagar i Lofsdalen.

Landvetter, Rhodos och årets fadäs

När bilen var servad var även väskorna packade igen. Och denna gång med minutiös planering. Efter Rhodos skulle vi nämligen utan mer än ett stopp på hemmaplan för att byta väska vidare mot Uppsala och sommarens danstävling. För att inte riskera att något försvann i incheckat bagage fanns det två uppsättningar av det mesta och resten i handbagaget.

Vi åkte med TUI från Landvetter och jag såg fram emot att landa på hotellet för en första lunch i värmen. När incheckningen var klar och jag stog med ett glas välkomstbubbel i handen tittade jag mig om och frågar sedan: Var är Victorias handbagage? Svaret var: På transferbussen på väg från vårt hotell till okänd plats på Rhodos.

Det blev några svettiga timmar utan både smink, iPad och Airpods. Tack och lov finns Sephora i Rhodos stad så det gick ingen nöd på oss men det tog ett tag att få fatt i väskan. Något dygn senare satt jag i en taxi till flygplatsen och kunde hämta upp väskan hos TUI-värdarna där. Och aldrig mer kommer vi antagligen att släppa handbagaget ur sikte.

Det blev halvtid i Rese- och upplevelseåret 2024 och vi njöt i full drag av en vecka på TUI Blue Village Atlantica Aegean Park. Och nej inte heller det har jag hunnit skriva om här på bloggen.

Juli

Juni blev juli under vår vecka på Rhodos. Den femte i månaden juli vaknade vi på Rhodos, landade runt 16 i det närmaste i ett åskoväder på Landvetter innan vi tog oss vidare mot Östergötland och Linköping där vi runt 20 bytte väskor och hämtade upp två danskompisar till Vic för vidare färd mot Uppsala. Klockan var närmare midnatt när vi till slut landade under täckena på vårt favorithotell – Clarion Hotell Gillet. Tjejerna i ett rum och jag i ett annat.

Dagen därpå dansades det och vanns medaljer medan jag pausade i bilen för lite powernaps innan vi åkte hemåt Östergötland igen på kvällen. Bilresan hem gick i 50 på E4:an under det jag skulle kalla det mest intensiva åskoväder jag någonsin skådat. Jag har nog aldrig varit så trött som den söndagen efter ovanstående färd.

Sya – Väderstad – Belmondo

Några dagar in i juli fick vi besök av Andreas syster och systerdotter som var på liten roadtrip medan lillebror var på hockeycup i Nyköping. De planerade ett besök i Ullared och försökte hitta plats att testa pizzan på Lilla Napoli i Falkenberg. Deras önskemål om det skulle resultera i sommarens mest spontana tripp för oss.

Men innan det hann vi med en roadtrip med fikafokus i Östergötland. Planen var att ta med Jessica och Alva till favoriten i Sya men det var fullt och utplockat som det kan vara på ett av de där smultronställena så vi åkte istället vidare mot Väderstad och det whiteguideprisade Väderstad Centralkonditori.

Efter fika blev jag avsläppt för middag med min vän Lina på underbara Belmondo i Linköping. En av mina absoluta favoritrestauranger här i stan. Och det var någonstans efter det som sommarens mest spontana resa började ta form.

Borensberg – Finspång via Bruket i Viared och Falkenberg

Ja jag hör hur det låter, och det var exakt så galet som det låter. Medan Andreas hjälpte sin kära syster att hitta en tid, eller rättare sagt deg, på Lilla Napoli lyckades han dessutom hitta att det var vinfestival där dagen efter. Och eftersom hans intresse för vin och gärna med lite bubblor i har eskalerat så kunde han inte låta bli att boka två degar till oss också, fast dagen efter, samma dag som vinfestivalen.

Den stora utmaningen vara bara att jag hade planerat för dels en övernattning i Borensberg på Hotell Vik där jag var på besök tidigare under året och någon dag senare roadtrip för Visit Östergötland till Finspång med bokat besök på bland annat Pizzamakarna. Men visst kan man ta vägen förbi Falkenberg – allt handlar ju om planering. Så kom det sig att vi mellan torsdag och söndag en vecka i juli reste den nätta turen Linköping – Borensberg – Linköping – Bruket i Viared – Falkenberg – Linköping – Finspång med omnejd – Linköping – Finspång – Linköping. Men låt mig dela upp det lite mer än så.

Hotell Vik i Borensberg

En torsdag i juli när sommaren var som ljuvligast åkte vi mot en av Östergötlands pärlor, den lilla orten Borensberg alldeles intill Göta kanal. Här finner du en av två slussar i kanalen som fortfarande är handdrivna. Vädret var inte helt på vår sida men vi hann med en glass på mysiga Camarda delikatesser medan de första dropparna började trilla. Camarda ligger alldeles över gatan från Hotell Vik och när glassen låg i magen kilade vi över och checkade in i vårt hörnrum med utsikt över kanalen. Det blev en tur till Göta hotell medan himlen öppnade sig och sedan intog vi middag på Hotell Vik. Kvällen bjöd på den vackraste av himlar när regnet dragit vidare och regnbågen vilade över Borensberg och kanalen.

Lilla Napoli via Bruket i Viared med besök på Stålboms

Istället för att i godan ro åka och hämta en hyrbil och planera för roadtrip i norra Östergötland tog vi oss sedan dagen efter västerut mot Falkenberg och på vägen fick jag äntligen till ett stopp på en plats jag har sett fram emot att besöka nämligen Bruket i Viared utanför Borås. Men hur mycket detta stället än hajpats så kan man i mitt tycke inte hajpa det nog. Här räcker det egentligen inte med ett stopp på vägen. Detta är en plats att besöka i sig. Vårt korta stopp gav definitivt mersmak.

Men idag hade vi siktet på Falkenberg där vi (läs Andreas) hade haft en osannolik tur att hitta ett supermysigt AirBnB. Vi checkade in och promenerade ner emot det som ska vara Sveriges bästa pizza. I den gamla nedlagda macken mitt i en vägkorsning i Falkenberg ligger Lilla Napoli – för dagen med vinfestival. Det blev bubbel av finaste sort på en festivalbänk och en rasande god pizza. Men främst blev det en upplevelse. En upplevelse som är värd mer än att berättas om i en sammanfattning. Den kommer. Den kommer.

Dagen efter fick vi tips av vår värd att traska bort till Ståhlboms konditori. Och hade vi inte redan upplevt resans höjdpunkt hade vi kunna uppleva den här. Frukostbuffé i ett café som måste upplevas som liksom också är en helt egen upplevelse i sig. Ståhlboms alltså, lägg på minnet till ditt nästa besök i Falkenberg.

Mot Finspång och Pizzamakarna

Från Sveriges bästa pizza på Lilla Napoli styrde vi sedan kosan mot vad som kan vara Östergötlands bästa pizza och definitivt Östergötlands absolut mysigaste ”pizzeria” i lilla Igelfors. Vi pratar om Pizzamakarna – Vivi och Victor och jag har strösslat lovord om denna pärla tidigare. Även denna gång var fantastisk såklart.

Dagen efter vårt besök hos Pizzamakarna åkte vi tillbaka till Finspångstrakten och besökte Reijmyre glasbruk innan vi åkte till Häfla hammarsmedja och fick en fantastisk guidning där. Vi åkte vidare mot Svarttorps gård och gårdsbutik med café där vi också fick en fantastisk rundvandring med gårdens ägare Michaela. Vidare därifrån till vackra S:ta Maria kyrka med magnifika takmålningar från tidigt 1400-tal. En helg av det intensivare slaget var till ända.

P4 Östergötland i Tinnerö och Gissa smaken

Morgonen därpå mötte jag upp P4 Östergötland för att prata vandringstips i vardagen i radio och så var barnen tillbaka hos oss. Vi åkte till Stafsäters gårdsglass och gissade smaken på deras mystiska glass. Kan hända att vi gissade på Mango/Passionsfrukt och att det var Skumtomtesmak. Men vad gör det?

Vi spelade minigolf och åkte till Söderköping för ännu mer glass på Smultronstället. Vi spelade sällskapsspel på uteplatsen och av mysiga dagar på hemmaplan. Sådär som ett sommarlov ska vara.

I Gamla Linköping som så många gånger förr

Och så åkte jag självklart till Gamla Linköping för att föreviga en av de där sommardagarna. Ett av mina uppdrag är att hantera sociala medier för Dahlbergs café och Hilma Winblads i Gamla Linköping och det gör inte ont att då och då var ”tvungen” att vara på plats för att föreviga årstidernas gång i denna den finaste delen av min stad. Dagen avslutades sedan med att upptäcka lite nytt och lite gammalt i Linköpings krogvärld. Medan det var Benjamin-feber i stan och tonerna från Stångebro hördes över hela stan besökte vi Innergården, Cherry takbar, Meetly, Dahlboms och Belmondo.

Haddorp, Löt och Finmiddag i skogen

Mot slutet av månaden satte vi oss i bilen igen och jag hade ett alldeles särskilt mål. En plats som inte ligger allt för långt hemifrån men som jag ändå inte hade besökt nämligen Löts Gårdsmejeri. Vi har haft nöjet att avnjuta ostar från Löt både på Stångs magasin och som en del av en middag med Michelinstjärna. Osten tillverkas mindre än en halvtimme hemifrån och nu var det dags.

På vägen stannade vi till på mysiga Haddorps gårdsbutik och sedan hittade vi till slut ut till Löt och fick både lite historia om osten och provsmak innan vi avnjöt en våffla med gårdens egen grädde och sylt. Inte heller denna utflykt har jag skrivit om här på bloggen. Jag har en liten lista på saker att berätta om helt klart.

En av juli månads sista dagar satte vi oss så i bilen igen och åkte mot en riktigt favoritplats – Naturlogi. Här har vi övernattat tidigare men nu var det dags för konceptet Skog – Mat – Eld och finmiddag i skogen. Och wow! En magisk upplevelse jag gärna skulle uppleva igen en kväll när solen går ner något tidigare och bäddar in kulisserna i mörker. Vill du läsa mer om vår upplevelse så tittar du in här.

Augusti

När kalendern tippade över på augusti begav vi oss med buss ut till Bergs slussar utanför Linköping och hämtade upp varsin cykel. Vi fick mersmak för cykel längs med Göta kanal och nu var det dags att uppleva det som sägs vara den absolut vackraste sträckan – den mellan Berg och Borensberg. Det blev en härlig tur med lite ont i rumpan eftersom jag inte är någon van cyklist. Detta vill vi absolut göra om – men om det går som jag vill blir det till fots jag tar mig sträckan nästa gång.

Roadtrips i Östergötland och Sörmland

Augusti månad fortsatte sedan med roadtrips. Vi åkte mot Särtshöga för att se hur vingården såg ut nu i jämförelse med vårt besök i maj och fick en pratstund med Anna som var ute och fixade bland druvorna.

Vi stannade till på Näfstad loge för att testa deras våfflor och fick en förhandstitt på det som definitivt kommer bli en av Östergötlands mysigaste AirBnB och så stannade vi till på Skedet Must & Trädgård och köpte med oss Wrångebäcksost.

Några dagar sedan testade vi på Linköpings nyaste bar – Bar Juno. En annan kväll åkte vi till Bergs slussar och njöt av lugnet och solnedgången.

Den tionde i månaden gav vi oss av till grannlandskapet och tittade till Blackstad Vingård. Det var på vippen att vi spontanade och stannade över natten men till och med vi kan hålla oss ibland. Blacksta åkte dock defintivt upp på listan över platser vi vill återkomma till.

Istället åkte vi vidare och testa ett våffelställe jag haft på önskelistan länge – Skärgårdsvåfflan utanför Oxelösund. Du har väl inte missat min lista över Sveriges bästa våfflor – landskap för landskap?

Juno, Shake, Stuk, Hästholmen och Narr

Vi fortsätter att röra oss i Östergötland under resten av månaden. Den elfte i månaden förevigare jag 150-åringen Juno när hon passerade genom slussarna i Berg på en av årets sista resor. Till skillnad från Juno som nämndes ovan som är en bar i Linköping är Juno i detta fallet en av kanalbåtarna som går mellan Göteborg och Stockholm på Göta kanal. Och med sina 150 år på nacken är hon det äldsta registrerade passagerarfartyget som fortfarande är i trafik.

Innan skolan började passade jag och Victoria på att göra ett besök på Cloettabutiken i Ljungsbro och hämtade sedan sushi på ett av Linköpings bästa ställen – Shake Sushi i Övre Vasastan. Några dagar senare fyllde mitt sällskap 14 år och när födelsedagspresentsbyxorna inte passade och fanns i rätt storlek bara i Jönköping fick jag och Andreas anledning att åka några mil söderut. Där upptäckte vi en riktigt favorit – Stuk. Hit kommer vi absolut att återkomma.

Innan augusti blev september besökte sedan jag och den nyblivna 14-åringen Hästholmen för ett allra sista besök på 31:ans glass innan de stängde. Och naturligtvis kunde vi inte låta bli att stanna till på Narr Chokladfabrik när vi var i närheten. En fin avslutning på sommaren.

September

Ingen av oss mådde helt toppen när vi den första i september satte oss i bilen för att för tredje gången detta året ta oss norrut till Lofsdalen. Det faktum att vi fick avbryta vår sommarvistelse i förtid fick oss att boka en vecka i september med förhoppningen att få avnjuta höstens antågande på fjället.

I kalendern den 5:e september har jag noterat: Det kommer alltid att finnas ett före och ett efter den 5 september. Och så är det verkligen.

Kvällen vi anlände var solig och jag tog en tur till Solgropen på egen hand. Andreas hostade fasligt fortfarande och hade svårt att anstränga sig. Jag fick fjället i stort sett för mig själv. Solen var på väg ner och höstfärgerna hade börjat sitt antågande. Jag kände livet i mig. Jag grät en skvätt av glädje och njöt till fullo.

Det kommer alltid att finnas ett före och ett efter

Vi skulle jobba några dagar i början av veckan och därefter ta några dagar ledigt. De dagar det stog jobb i kalendern låg regnolnen tunga över Lofsdalen och jag fick genom köksfönstret uppleva de vackraste av vyer när molnen drog förbi över Hovärken och regnbågen ramade in Lofssjön och dalen. Jag hoppade in och ut och fotade och förundrades. Jag kan till och med ha uttalat orden att i Lofsdalen kan inget få mig att bli upprörd eller arg.

Men så kom då den där dagen som det alltid kommer att finnas ett före och ett efter. Den där dagen när jag hade stängt ner datorn i mitten av dagen helt enligt plan och skulle vara ledig. Jag vare sig kan eller vill gå in på detaljerna här men en händelse på människojobbet får mig att bli rosenrasande. Total idioti. När människor som normalt kan se klart sätter sig på varsin sida av en sandlåda och beter sig och vägrar ge sig innan man har fått mitt inlägg i frågan. Det blev för mycket. Jag hade efter att jag stängt datorn unnat mig en liten powernap på soffan och vaknade till detta.

Jag brukar ändå alltid känna att det inte finns något ont som inte för något gott med sig. Och så även nu. Den där händelsen förändrade mig och följde sedan med mig in i de lite tuffare stunderna under de senare delarna under hösten.

Att fokusera på glädjen, att se det som är viktigt och att göra det som gör MIG gott! Så precis som annat som händer under åren så tackar jag för lärdomen, jag står för mitt sätt att hantera det aktuella fallet och tackar för den lärdom det gav mig. Det kommer alltid att finnas ett före och ett efter den 5 september 2024.

Røros och magiska kvällar på fjället

Resterande dagar i Lofsdalen gjorde vi en utflykt till Norge och mysiga Røros, vi tog en tur till Vemdalen och vi umgicks med vår fina vän Caroline. Men främst så njöt vi av fjället. Promenerade upp till Vindskyddet Hjärtat och såg solen gå ner och lyssnade på tystnaden. De där kvällarna på fjället tar jag med mig som några av årets absoluta höjdpunkter.

Hem via ännu en synvilla

På väg hem från Lofsdalen åkte vi förbi ännu en plats jag haft på min önskelista ett tag nämligen Nipfjället och den så kallade synvillan. Årets andra alltså. Den första var Synvillan på Eriksberg som vi besökte i april. Det arkitektritade huset helt utan el och rinnande vatten längst ut i kustbandet i Blekinge. Den andra synvillan ett naturfenomen jag på riktigt trodde att jag skulle kunna överlista.

Jag har inte skrivit om det här på bloggen ännu men på Instagram finns det ett inlägg om det med film och allt. För detta är GALET! Varför inte kika in genom att klicka på denna länk. Jag kan fortfarande inte fatta.

The Box, vindruvsplockning och en magisk övernattning

Väl hemma i Östergötland igen tog jag mina nyfunna insikter från människojobbet och bestämde mig för att styra över min egen vardag och bli bättre på att prioritera mig själv genom att säga nej. Därmed satte jag mig i min favoritlobby och jobbade helt utan yttre störmoment och fick en alldeles fantastisk arbetsdag på The Box hotell den tolfte i månaden.

Mitt i september tog jag med mig stora hjärtat för lite självplock av vindruvor strax utanför Linköping, en riktig höjdarupplevelser tyckte vi båda och vi kommer definitivt tillbaka.

Den sextonde var det sedan dags för vår andra övernattning på Naturlogi. Vi hade egentligen en bokning av detta i maj men fick skjuta upp på grund av sjukdom och såhär i efterhand är jag enormt glad för det. Eller som jag skrev i mitt inlägg på Instagram. Att bli golvad av en upplevelse en gång är en sak, men att bli golvad av samma upplevelse en gång till är något alldeles särskilt. Att denna unika plats kan bli så helt annorlunda när vi får uppleva den i september när solen går ner bakom träden lite tidigare är helt otroligt. Förundranseffekten var stor – enorm!

Simons rosteribageri, i skuggorna på det närmaste besöksmålet och Borås

Under september mötte jag sedan upp Jessica, min uppdragsgivare på Dahlbergs café och Hilma Winblads, för lite möte på ett av mina favoritfik. Jag har skrivit om det tidigare – Simons rosteribageri. Jag tog mysiga morgonpromenader i höstdimman och besökte mitt allra närmaste besöksmål bara några hundra meter hemifrån – nämligen en gravplats från bronsåldern och så åkte vi på höstens första danstävling i Borås. Åt gott och bodde på hotell tillsammans med Sara och Alicia.

Ett möte i Söderköping…

Mot slutet av september fick jag så äntligen till ett efterlängtat möte med en bekant från Instagram. Mia hörde av sig redan innan sommaren och vi har haft ett par datum på G som har behövt bokas om. Den 27 september strålade vi samman i Söderköping. Allt startade egentligen med ett meddelande på Instagram där Mias skrev såhär:

Hej hej, jag vill börja med att tacka för alla vis du förgyller min vardag på, med dig i flödet här på ”insta” blir dagarna mysiga jordnära peppiga. Jag heter Maria och är mitt upp i att byta bransch helt. Jag kommer från två riktigt stor yrkes kärlekar jag inte slutat älskar och brinner för LSS och fackligt arbete. Men jag längtade efter nya utmaningar och ville testa att arbeta med något som kom från ren lust nämligen reslusten som alltid knackar mig på axeln.

Jag började följa dig och du har en stor del i att jag sadlar om och studerar till affärsutvecklare inom besöks näringen. Jag känner mig ibland lite vilsen och har inte hittat min plats i turismnäringen ännu. Du känns så jordnära ärlig varm och proffsig vill så gärna fånga en pratstund med dig i telefonen eller på en kopp nån stans nån gång om du har tid. Vill så gärna höra om din resa in i besöksnäringen och dina tankar om den och framtiden. Hoppas vi hörs Maria

Hur kan man ens ta emot ett sådant oerhört meddelande? Jag är så otroligt tacksam för att du skrev Maria men ännu mer tacksam är jag att vi träffades. Tid är något som ofta försvinner lite för snabbt men jag hoppas tror och vet att du och jag kommer ses mer i framtiden. Vårt möte i Söderköping var bara början. Tack!

… och guld i Eskilstuna

Så avslutades sedan september månad med tävling i Eskilstuna. Mitt stora hjärta fick inte bara den sista pricken som tog henne upp till guldklass i disco solo, hon fick även kliva högst upp på pallen i tävlingen. Glädjetårarna trillade i mängder ska ni veta.

Under september månad hade jag utöver allt ovanstående också hoppat på en utmaning hos Annika på Resfredag. Ett inlägg om dagen hela oktober skulle det bli här på bloggen och i mitt stilla sinne och i ett inlägg här ifrågasatte jag mitt eget beslut. 2024 var året då det stundtals bara blivit ett inlägg på en hel månad, hur skulle jag nu mäkta med ett inlägg om dagen. Men även om jag inte trodde på det så trodde jag nog aldrig att det skulle bli som det blev.

Oktober

Oktober månad var bara några timmar gammal när jag fick samtalet från min bästa vän. Det där samtalet man aldrig vill få. Och plötsligt kändes ett blogginlägg om dagen helt oviktigt. Det var som att händelserna i september sakta hade förberett mig på att livet skulle ta nya vändningar. Hjälpt mig att öppna ögonen och se vad som är viktigt på riktigt.

Min vän hade fått besök av den där sjukdomen som börjar på c som vänder så många liv upp och ner. Prognosen var god och snart skulle det blir operation. Ändå är det på samma sätt här. Det kommer alltid att finnas ett före och ett efter och livet blir aldrig mer som det var tidigare.

AW och Stockholm

Men även om de där blogginläggen inte blev så många som jag hade planerat fortsatte livet ungefär som vanligt men med lite tätare samtal med min vän. Utöver det var det AW med mina fina vänner Lina och Anneli på Belmondo och så åkte jag och Victoria på årets andra shoppingtur till huvudstaden med Vics vän Alva.

Workation i Palma

Själv började jag förbereda mig för månadens, ja kanske årets, händelse. Något jag sett fram emot sedan jag bokade det i februari. En workation med Carina Sundling och hennes Make it happen-nätverk på härliga Hotel Feliz i Palma. Fyra dagar workation hade förlängts med fyra egna dagar på plats i Palma där jag skulle fokusera på mig och mitt företagande. Vad jag ville framåt. Hur jag skulle ta mig vidare och lägga upp planen.

Men något skavde. Magkänslan sa att jag inte skulle åka.

Vänliga personer i min närhet peppade mig och så åkte jag ändå mot Arlanda den där onsdagseftermiddagen. Men det var först när jag satte väskan på bagagebandet och såg den åka iväg in under underjorden på Arlanda som jag kände att jag inte längre hade något val, det fanns ingen återvändo. Jag skulle åka.

Torsdagskvällen var fin på Hotel Feliz men jag som normalt älskar sammanhanget av drygt 70 likasinnade personer kände att jag helst ville dra mig undan lite tidigare.

Fredagsmorgonen blev tidig och i gryningen vandrade vi iväg med våra yogamattor upp till Bellver med utsikt över hela Palma – kanske det jag sett fram emot mest på hela resan. Dagen fortskred med workshop men orken fanns inte riktigt där. På kvällen pallrade jag mig iväg en bit men kände mig märkligt orkeslös. Efter barbeque-middag drog jag mig tillbaka till rummet redan klockan 21.

Allt var inte som det skulle

Natten till lördagen vaknade jag med smärtor i magen. Bekanta smärtor. Vandringen mellan Deia och Port de Soller som jag också sett fram emot mycket fick vara utan mig. Jag stannade på hotellet. Orkade inte mycket, knappt gå till affären. Jag planerade för en tidigare hemresa men fick peppande ord att det skulle gå över.

Det gick inte över. Och när biljetten hem var bokad på måndagen istället för som först tänkt torsdagen kom en tår av lättnad. Jag klarade av resan hem med nöd och näppe och landade i Linköping sen måndagseftermiddag. Två dygn senare åkte jag upp till akuten och ytterligare ett dygn senare blev jag inlagd på KAVA (Kirurgisk akutvårdsavdelning) för perforerad tarmficka – risken för att jag behövde opereras var överhängande i ett par dygn.

Från soluppgången över Palma till soluppgång över Linköping från våning 18 på Universitetssjukhuset. Från tankar om att forma en plan för kommande år och öka takten till planen att fokusera på det som känns viktigt och inte göra något alls av det som var tänkt. Åtminstone inte fram till och med första halvåret 2025. Att inte lägga någon press. Att landa i det som är. Det blev istället planen och målet.

MEGA och Uppsala

Knappt återhämtade avslutade vi sedan oktober månad i Uppsala på MEGA Danceweek med ett kärt återbesök på Clarion Hotell Gillet och härligt häng med dansvänner och föräldrar.

November

November, min födelsedagsmånad som jag brukar fira stort hela månaden. Årets variant blev något lugnare men startade ändå alldeles perfekt och peakade i tid för själva födelsedagen. Den första i månaden checkade vi in på mysiga Pilgården och deras Drängstuga för två nätter på den östgötska slätten. Känns namnet bekant. Det stämmer, vi har ju varit här två gånger tidigare under året men då för deras våfflor på Countryside café.

Att jag ännu inte skrivit om Pilgården är lite av en skandal. Vänta lite bara, det är min första prio efter att detta inlägg är klart. Här återhämtade jag mig. Låg på soffan och kollade film från DVD, drack morgonkaffet medan jag blickade ut över fälten och njöt av en brasa när det var lite huttrigt. En värdig start på födelsedagsmånaden och en möjlighet till reflektion.

Öland & Kalmar för årets sista tävling

Några dagar in i november åkte Victoria och jag till Öland för årets näst sista tävling. Vi upprepade förra årets resa tillsammans med Sara och Alicia och övernattade i deras hus på Öland innan vi åkte tillbaka över bron och tjejerna i Da Shine knep en hett efterlängtad prick och förstaplatsen.

Födelsedagshelg på Lejondal & Hesselby

Den sedan länge planerade slottshelgen på Lejondal och Hesselby slott lagom till den faktiska födelsedagen förlöpte sedan helt enligt plan. Vistelserna är i samarbete med Staycation Stockholm och kommer inom kort här på bloggen. Lite småglimtar från Lejondal har ni redan fått på Instagram.

Det blev kanske inte exakt så storslaget som jag hade tänkt. Det var fortfarande väldigt ovant att äta normalt och jag var försiktig men vistelserna blev ändå helt underbara och på väg hem från Stockholm tittade vi in till min vän jag nämnde tidigare. Sedan den där första dagen i oktober när hon ringde och berättade hade operation ägt rum och faktum är att jag tajmade in min tid på KAVA perfekt när även min vän låg inlagd efter operationen. Vi hade både underhållande och smärtsamma samtal via video från varsin sjukhussäng när vi vår vana trogen skojade om situationen så vi båda skrattade så vi skrek fast vi båda hade så ont i magen men av olika anledningar att vi egentligen inte alls kunde skratta.

Spahelg med barnen i vårt älskade Vadstena

Helgen därpå begav vi oss till mitt älskade Vadstena för spa med hela familjen på Starby hotell. Mer om även den vistelsen kommer att dyka upp både här och på Visit Östergötland. Men låt mig redan nu avslöja att hela familjen var beyond nöjda med hela upplevelsen.

Sedan avslutades tävlingsåret i metropolen Kungsör med tävling för Vic och finbesök i publiken av svärmor och svägerska.

December

Om kroppen inte lyssnar självmant så säger den ifrån och det är precis det den har gjort under december. Därmed blir också detta årets december den lugnaste i mannaminne.

Goto10 med Cici & Luciakonsert i Domkyrkan

Jag inledde med en jobbförmiddag med Cici på Goto10 i Mjärdevi. Vi hann med lika delar jobb och livet. Det är det fina ju! Men någonstans här började också kroppen signalera att det var dags att sakta ner på tempot. Igen…

Den 11 december besökte vi årets Luciakonsert i Domkyrkan. Victoria går dansprofil på en av högstadieskolorna i Linköping och då är de traditonsenligt en del av en vacker Lucia-konsert. Stämningsfullt är bara förnamnet.

Lite mindre stämningsfullt blev det dagen efter när jag knappt tog mig ur sängen på grund av totalt däckad i jordens förkylning. Den hade just lämnat Victoria, fångade nu mig och några dagar senare både son och sambo. När detta skrivs är det julafton och nej, alla är inte helt återhämtade ännu.

Det hindrade oss dock inte från att i mitten av månaden fira en elvaåring och vara med vid Dansakademiens julavslutningar där vi stängde dansåret med en fin uppvisning där Victoria fick köra sitt härliga slowsolo.

Rese- och upplevelseåret 2024 – en summering

Så, blev det som jag hade tänkt. Nja. Om vi börjar med de där tolv boendena. Ja det första bokade jag ju alltså fel helg. Ett av dem har jag faktiskt besökt – Eriksberg och Synvillan där. Två av platserna har under året lagt ner och/eller flyttat sin verksamhet, jag pratar om Urnatur och Ice & light village i Kalix. Då återstår åtta platser som jag helt enkelt inte har någon ursäkt till att jag inte har besökt.

Borghamns strand har jag spanat på flera gånger men inte hittat något datum som funkat, Fiestad farm var jag på väg att boka men samma sak där, inga datum som funkade. Bönabo och Stonecutters farm SKA bli verklighet 2025 tillsammans med ett par andra boenden som seglat upp på önskelistan.

Amalias hus i Gränna, Sankt Anna Bed & Boat, Sävenfors logde och Pinterestladan – även detta platser som jag gärna besöker under året.

För jag tänker att jag vill hålla mig i närheten av hemmavid. Jag behöver inte åka så långt under 2025. Det finns så rasande mycket vackert att se här hemma. Några unika boenden i Småland, på Öland och i Sörmland. En vandring längs Birgittaleden och förhoppningen att få uppleva vårt älskade Pilgården i Fornåsa med snö. Det är mina försiktiga önskningar för året som kommer. Tillsammans med ännu fler unika boenden och platser som jag kanske inte en vet att de finns – ännu.

Ny fiken på tidigare års sammanfattningar? Då hittar du dem här: 2023. 2022, 2021, 2020, 2019 och 2018.