Ruinen och ravinen i Stjärnorp

Stjärnorps slottsruin

Året är 1655 och vapenbröderna Robert Douglas och Axel Lillie kommer hem till Sverige efter Westfaliska freden. De ingår ett löfte om att bygga varsitt slott i Östergötland och de ska bli så höga att de ska kunna vinka till varandra över sjön Roxen. Axel Lillie uppför Löfstad slott. Robert Douglas uppför Stjärnorps slott. Och om det verkligen gick att vinka till varandra förtäljer inte historien. Däremot förtäljer historien om en brand som 134 år senare, 1789, lämnar slottet i ruiner. Byggnaderna omkring återuppbyggs under åren som kommer. Men slottet förblir en ruin. Idag finns det två besöksmål ruinen och ravinen i Stjärnorp.

Det är en blåsig dag i mars när vi besöker Stjärnorps slottsruin. Är det något som är möjligen ännu mer fascinerande än slott så är det slottsruiner. Ofta otillgängliga och ganska farliga. Spöklika med sin nakenhet. Fönstergluggar där vinden viner igenom.

Stjärnorps slottsruin

Slottsruinen i Stjärnorp rustas just nu upp. Om det ska ge möjlighet för besökare att komma närmare låter jag vara osagt men får jag chansen att titta närmare gör jag det gärna. Nu får jag nöja mig att vandra allén upp och kika in igenom grindarna.

Stjärnorps slott
Stjärnorps slott som det tros ha sett ut i sin glans dagar.

Det är inte svårt att se storheten i slottet så som det tros ha sett ut. Hur många våningar högt och om greve Douglas såg bort till greve Lillie är oklart. Men trots att slottet stått i ruiner i drygt 200 år är det vackert i sin ödeläggelse.

På baksidan breder slottsparken ut sig framför det ihoprasade tornet. För dagen inklätt i byggnadsställningen till följd av restaureringen.

Ingen mindre än Nicodemus Tessin d.ä. står bakom ritningarna av Stjärnorps slott och terrasserna. Är namnet bekant kan det ha att göra med att han även ritat Drottningholms slott.

Stjärnorpsravinen

Vandra genom den stora slottsparken på baksidan av slottet och ta sedan Ravinstigen ner till bäcken och Stjärnorpsravinen. Stjärnorpsbäcken har format en ravin som till och med en grå marsdag är magisk att kliva in i. De höga väggarna som omger ravinen ger känslan av att kliva in i lite av en saga. En annan värld. Här nere finns fina promenadstråk som snirklar sig runt lika mycket som bäcken själv. Stundom bredvid den, ibland på en bro över den.

Fågellivet är rikt och en vårdag kan du få njuta av en riktigt vacker konsert här nere. Sommartid ligger lövträdens kronor som ett tak över ravinen. Och det är inte bara fågellivet som är spektakulärt här. I vattnet hittar du den märkliga ålliknande fisken bäcknejonöga. Men inte bara det. Stjärnorpsravinen är en av Östergötlands rikaste fladdermuslokaler, med 8 av länets 10 kända arter.

Även om du inte åker hit för djurlivet kan jag lova dig en avkopplande stund i en av Östergötlands vackraste omgivningar.

Hitta till Stjärnorp

Såhär hittar du till ruinen och ravinen i Stjärnorp. Kommer du från Bergshållet kan du förbereda dig på en rasande vacker vy när du kör ner emot Roxen och på vänster sida ser ruinen torna upp sig. Sväng in på parkeringen strax innan du kommer till slottet och njut av promenaden därifrån.

Läs mer: Slott ligger mig varmt om hjärtat och jag besöker gärna mer eller mindre kända slott. Vill du läsa fler inlägg från slottsbesök kan du klicka dig vidare hit.


Detta är ett inlägg i serien Förträffliga Östergötland. En inläggsserie som är en hyllning till mitt nuvarande hemlandskap och allt fantastiskt som finns att se och göra här. Här kan du bland annat läsa om Hemester i Linköping och besök på några av våra slott som LjungLöfstad och Husby Säteri.


Du vet väl om att du kan följa Lite mera rosa på Facebook eller Bloglovin för löpande uppdateringar! Eller följ mig på Instagram för mer inspiration. 
Tack för att du vill dela mina tankar med mig.

2 svar till “Ruinen och ravinen i Stjärnorp“

  1. Häftig ruin! (Peter ääälskar slottsruiner :)) Och vad intressant att det var samma ägare som slottet vi besökte!

    1. corneliatoneri skriver: Svara

      Ja men visst, som gjord för att att fantisera om hur det en gång såg ut och så fin ändå fast den varit ruin så länge.

Lämna ett svar