Svemester

Allting börjar en oktoberdag 2022. Jag är på egenkonferens i mitt lilla bolag och har åkt till Sigtunastiftelsen för att jobba och planera 2023. En av punkterna på min lista är att jag ska kontakta Destination Lofsdalen. Jag skriver till dem, berättar om min blogg och mina sociala konton och min idé. Jag är en person som aldrig stått på skidor men som ändå älskar att åka till vinterdestinationer och jag vill berätta för mina läsare hur det är och varför man ska åka till fjällen utan att åka skidor. Idén tas väl emot och resan går av stapeln i januari 2023. Men en av överenskommelserna är jag även får möjlighet att komma upp för en weekend lite senare. Sommar i Lofsdalen så att säga och så kommer det sig att vi sätter oss i bilen i slutet av juli 2023 och resten ska komma bli, inte bara historia utan en kärlekshistoria.

Härliga Härjedalen

Härjedalen är ett landskap i Norrlands inland i mellersta Sverige läser jag på Wikipedia när jag ska försöka få lite grepp om landskapet som Lofsdalen ligger i. Mellersta Sverige, hur är det ens möjligt? Vi åker och åker och åker. Nio timmar blir det i bil om vi inte stannar ens för en bensträckare när vi tar oss från Linköping till Lofsdalen och då är vi inte ens i norra delen av Härjedalen. Men så är det. Sverige är verkligen sjukt långt och vi är ganska precis på mitten här i Härjedalen.

Härjedalen som liksom ofta kommer i andra andetaget. Som ett litet bihang till Jämtland. Lite oförtjänt kan jag tycka men kanske är det också det som gör grejen. Härliga Härjedalen är deras slogan och jag håller med. Befolkningsmässigt är Härjedalen Sveriges minsta landskap. Till storleken det tolfte största. Lite drygt 10 000 människor bor i HELA Härjedalen. För somliga skapar det kanske det som kallas lappsjuka. För mig är det alldeles alldeles underbart.

Sommar i Lofsdalen – och topptur med extra allt

Vi har bokat torsdag till söndag och denna gången bor vi på Höglandet. Under vår vinterweekend hade vi boende alldeles intill liftarna, kanske inte nödvändigt för just mig men jag förstår att det är oerhört smidigt när man vill komma upp i backen snabbt. Men åter till Höglandet och sommaren. Utsikten härifrån är magnifik och du ser över Lofssjön och till södra delarna av Lofsdalen där bland annat Våffelstugan ligger som vi besökte med bandvagn under vår vintervistelse. Men du ser också upp emot skidbackarna och Hovärken och en alldeles speciell bar som jag inte kom upp till förra gången men som jag bestämt mig för att jag ska komma till nu.

Här uppe på Höglandet har du istället för liftarna närheten till MTB fjällpark med det nya vindskyddet på bildern ovan som faktiskt invigdes medan vi var på plats. Panoramaleden utgår härifrån det är även starten för flera av vandringslederna på denna sidan av Lofsdalen. Lika viktigt som att ha nära till liften under vintervistelsen skulle jag säga.

Att landa – off season i Lofsdalen

Jag har aldrig upplevt att jag landar så mycket som jag gör här i Lofsdalen. Jag funderar lite på varför och jag har ett par teorier. Men det känns som att komma hem. Vi hämtar nycklarna till vår lägenhet nere i byn och åker upp på Höglandet och medan Andreas packar in ställer jag mig utanför och blickar ut över Lofssjön, samhället, stugorna och Hovärkens topp. Tystnaden är öronbedövande trots att klockan är runt fem på eftermiddagen och dagen är i full gång runt om mig. Lugnet här. Det är en av anledningarna att jag landar. En annan anledning är den kärlek till byn som jag ser och känner hos alla jag möter. Man är mån om sin plats. Man älskar den och är stolt över den. Det är något alldeles särskilt välkomnande över det.

Båda våra vistelser i Lofsdalen har varit lite off season, vår weekend i januari var efter jul och nyår men strax innan alla sportlovsfirare anlände. Vår sommarvistelse ligger i slutet av juli strax innan det blir riktig högsäsong för vandring i augusti. Ett hett tips till dig som kan är att boka off season var du än ska. Du får en lite lugnare upplevelse och våra kära företagare inom besöksnäringen behöver oss som kan åka när inte alla andra är där.

I Lofsdalen betyder off season och sommarsäsong att exempelvis Fjällhotellet är stängt. Vår favorit från förra gången Skoterköket har öppet för lunch istället för middag och istället för bandvagn får du ta dig till Våffelstugan med cykel eller apostlahästarna. Vandringsleden till Solgropen på bilderna här ovan är lite mindre snöig och lite mer grön. Bara lite annorlunda helt enkelt.

Mackmyra Skybar på Hovärkens topp

Följde du mitt vinter-äventyr i Lofsdalen minns du kanske att jag verkligen ville besöka Skybaren på Hovärkens topp men inte tog mig dit. Jag fick helt enkelt inse att jag lät min rädsla för höjder vinna. För att ta mig dit behövde jag ta liften och när jag stått och tittat på den oavbrutet i en halvtimme med tårarna rinnande ner för kinderna så fick jag ge upp med en övertygelse om att jag skulle ta mig upp på sommaren. Och så blev det – men inte på det sätt jag tänkt.

Mackmyra Skybar – 1125 m ö h på toppen av Hovärken är något alldeles särskilt. Under baren finns Europas högst belägna whiskeylager bestående av närmare 400 privatägda tunnor. I baren finns Sveriges största utbud av Mackmyra-whiskey.

Jag hade höga förväntningar och de uppfylldes med råge. Från och med nu kommer alla bergstoppar jag besöker som inte har en skybar att sakna något. Besöket här var definitivt något utöver det vanliga även om jag nu valde champagne istället för whiskey. Så då är det väl dags att berätta om hur jag till slut tog mig upp. Inte bara en, utan två gånger.

Vandring till Hovärkens topp – den enkla vägen

Det var morgon vår första hela dag i Lofsdalen. Från vårt köksfönster spanade jag upp på Hovärkens topp, inte Lofsdalens högsta fjäll men det som ligger mitt i byn ovanför centrum och toppen av skidbackarna. Och där upp på på toppen tronar Lofsdalen Skybar. Efter lite research hade jag konstaterat att liften ändå inte gick hela vägen upp på sommaren och att vi skulle behöva vandra den sista delen upp så varför inte vandra hela vägen? Det är ju ändå något jag verkligen älskar. Men att vandra upp på ett fjäll hade jag inte gjort förr. Det fanns en liten del av mig som undrade om jag skulle klara det. Jag var inte i min bästa form och dessutom vansinnigt rädd för höjder. Men jag har en egenskap som brukar rädda mig för det mesta – min envishet. Så med den i sinnet och ett par mackor i väskan började vi vår vandring.

Det finns flera sätt att vandra upp på Hovärken och vi kom att testa inte mindre än tre av dem. Första vandringen följde vi vägen runt berget. Den större och bredare vägen som inte riktigt gick att gå fel på och som i alla fall på avstånd såg ut att vara den minst branta. En angenäm tur med möjligheten att stanna upp och beundra vyerna. Och en ganska smidig väg att ta ner när vi var tvungna att skynda oss medan åskovädret på andra sidan Lofssjön visade upp galna vyer men också närmade sig lite för mycket.

Vandring till Hovärkens topp – den lite svårare vägen

Så var det morgon dag två på vår resa i Lofsdalen. Och eftersom vi blev så väldigt förtjusta i skybaren valde vi även denna dag att ha samma mål men ta en annan väg och såhär i efterhand kan jag nästan ångra det. När vi började vår vandring upp för de svarta och röda slalombackarna tänkte jag hur svårt kan det va? Kan Kalla staka sig upp kan väl jag gå…

Det är säkert ingen stor deal för många men för mig var det en ren mardröm. En bra stund av hyperventilerande och ångest som inte ens min envishet kunde rå på gav mig till slut ändå en hel del bra insikter. Som att jag ska följa min magkänsla och jag faktiskt inte alltid behöver tvinga mig att göra saker som jag vet att jag inte kommer må bra av. Höjder är inget för mig och inte heller vare sig röda eller svarta backar. Inte heller liftar tror jag. Och finns det andra sätt, då tar jag med glädje dom.

Slutmålet var dock lika ljuvligt båda gångerna och dag två tog vi oss dessutom allra högst upp med 360 graders vy och fjäll så långa ögat kunde nå. Ner tog vi oss istället genom att gå på skrå som jag fick lära mig att det hette. Lite snett över berget kan man helg enkelt säga.

I renarnas och björnarnas rike

Inget annat område i Sverige är så björntätt som skogarna här och det är inte ett faktum jag är helt bekväm med men som Lofsdalsborna själv säger så är det ju inte direkt så att de går omkring i centrum. Nästa gång hoppas jag dock knipa en av de högt åtråvärda platserna i den stuga som finns och som hyrs ut speciellt för björnspaning. Du kan läsa mer om den här. Det vore helt magiskt.

Renarna fick vi redan denna gång stifta närmare bekantskap med. Inte minst när de traskade förbi vårt köksfönster precis när vi hällt upp fredagsvinet.

Café Gamla Skolan sista kvällen i Lofsdalen

Man brukar ju säga att dit the locals går ska man själv också gå och visst gäller det även Sverige. Sista kvällen möter vi upp Caroline som har inredningsbutiken Kokhuset och som vi lärde känna vid vårt förra besök. Det blir burgare och bubbel på Café Gamla skolan mitt i byn. Vi har haft en osannolik tur med vädret som under våra fyra dagar i Lofsdalen inneburit strålande sol. Dagarna innan har regnet öst ner och väderprognosen lovar regn även efter vi lämnat. Men den sista lördagen i juli njuter vi till fullo på uteserveringen med utsikt över Lofssjön medan solen går ner bakom fjället och vi till slut stänger stället som förvisso inte har öppet längre än till 22.

Det är alldeles lagom för oss att åka hemåt. Upp för fjället till vår lilla lägenhet i renarnas land. Och när väskorna är packade och står prydligt uppradade inför avfärd morgonen därpå vet jag med säkerhet att hit kommer jag tillbaka. Många gånger.

Fakta om Lofsdalen

• Lofsdalen ligger i Härjedalen, nära norska gränsen (kartan öppnas i Google maps)
• Destination Lofsdalen är mycket aktiva och just nu händer det massor i Lofsdalen, från det nya vindskyddet och Fjällparken MTB till ett helt nytt aktivitetshus som öppnar vintern 23/24. Hos Destination Lofsdalen hittar du allt ifrån skipass till uthyrning av boende och tips på vad som händer i Lofsdalen under din vistelse.

Läs mer: Lofsdalen på vintern – utan att åka skidor