Reseskribent-arkiv — Sida 37 av 53

Att göra i San Francisco – 8 måsten – en reseguide

23 juli, 2019

Om jag säger San Francisco vad tänker du på då? Det allra första som kommer upp i ditt huvud. Jag skulle kunna slå vad om att det stora flertalet tänker på Golden gate-bron. Det gjorde jag också. Och det gör jag fortfarande efter att jag har spenderat fyra dagar i den supermysiga staden på USA:s västkust. Men precis som när vi åkte till Los Angeles så var det inte så mycket mer jag visste om San Francisco innan vi åkte dit. Jag gjorde som jag brukar och googlade runt. Främst på andra resebloggares sidor. Och utifrån det och våra dagar där så kommer nu mina tankar om San Francisco.

Painted ladies

Vi gick lite drygt 35 000 steg vår första dag i San Francisco. Och det innebar att vi såg ganska många sådana där hus som de berömda ifrån serien Huset fullt. Just de husen kallas Painted ladies och ligger på Steiner street precis vid Alamo Square Park.

Husen ser liksom ut så i den här stan. Och frågar du mig så är inte ens Painted ladies de finaste av dem alla. Men nu är det de som syns i introt till TV-serien och då är det de som är berömda. Så självklart var även vi tvungna att promenera förbi och kika. Passa på att gå upp på höjden på Alamo Square Park, slå dig ner och vila en stund i gräset och bevittna de berömda husen och alla andra som också bevittnar de berömda husen.

Adress: Steiner St &, Hayes St, San Francisco, CA 94117, USA
Kostar alldeles gratis.

Fishermans Warf & Pier 39

Jag hade aldrig hört talas om Fishermans Warf innan jag åkte till San Francisco och min vana trogen så läser jag inte på för mycket om de sakerna jag konstaterar att jag vill besöka. Jag vill liksom bilda mig en egen uppfattning innan jag blir påverkad. Fishermans Warf är en stadsdel i San Francisco, de främsta turistkvarteren sägs det. Här hittar man allt från San Francisco Maritime National Park till karuseller och turistshoppar på Pier 39. Turistigt – javisst. Men ett härligt område som sjuder av liv något jag absolut inte skulle vilja missa. Restauranger, barer och affärer samsas om vartannat längs med hela kajen.

Skall jag nämna en sak som var lite utöver det vanliga just här så är det nog ändå sjölejonen vid Pier 39. Dessa hade inte sett någonting om under min research och blev därför glatt överraskad.

På små flottar på baksidan av Pier 39 ligger nämligen ofta en hel skock med sjölejon och solbadar. Att jag missade att filma får jag nog skylla på hur förvånad jag blev över att de verkligen var där. Och så många. Ljudet är obetalbart när de ömsom trillar ner av egen kraft ömsom puttas ner av kompisen som också vill solbada på samma flotte.

Missa inte heller att promenera vidare efter Pier 39, det finns flera vackra broar att vandra ut på och även små restauranger att stanna till på.

Adress: Klicka här för en karta över hela Fishermans Warf.

Union square

Vill du spana på fantastiskt vackra byggnader och shoppa på Macys, då är det hit du ska bege dig. Shopping ligger mig inte så varmt om hjärtat men en islatte på Starbucks i Macys med vyn över Union square och Hilton var inte fy skam och kan absolut rekommenderas.

Cable car

Måste man åka cable car när man är i San Francisco? Nej självklart måste man inte göra det, men då vet du inte heller hur det känns. Skulle jag åka igen? Nej, faktiskt inte. I alla fall inte någon av de två linjer som går från Powell station i rusningstid. I ivern att få på så mycket folk som möjligt på vagnarna och minska på de ganska långa köerna blir det ordentligt trångt i vagnarna. Och för mig som inte ville stå upp och hänga ut under hela resan innebar det att det var ganska svårt att både se och uppleva resan på ett bra sätt.

Det var en hissnande känsla både i upp- och nerförsbacke. Det var en härlig stämning med personalen i vagnen som gjorde det nästan till en liten föreställning. Men skulle jag åka en gång till skulle jag nog välja att åka från Embarcadero. När vi passerade där lite senare på kvällen var det inget folk alls i kö och den färden tror jag skulle vara lite lugnare och skulle upplevas mer.

Vi åkte rutten med bruna skyltar från Powell station ner till Fishermans Warf, den så kallade Powell Hyde-line och passerade ovanför Lombard street.

Lombard street

Ytterligare ett ställe jag inte hade hört talas om innan jag började göra lite research på San Francisco. Känd som världens krokigaste gata och med en blomsterprakt utöver det vanliga. Den är verkligen ett annorlunda inslag bland de övriga raka gatorna. Gatan kan beskådas både uppifrån och nerifrån om du åker Cable car men jag skulle nog ändå rekommendera att du hoppar av och promenerar ner för den ganska spektakulära gatan.

Golden gate park

Ett ställe vi kanske inte besökt om det inte hade varit för att vi bodde bara ett par kvarter därifrån var Golden gate park. Parken är den största stadsparken i San Francisco och är storleksmässigt större än Central Park i New York. Parken planerades och bygget under 1860- och 1870-talet. Här finns både en botanisk trädgård och Japanese tea garden som är välbesökta. Men då vi inte är några botaniker någon av oss nöjde vi oss med att beskåda dem utifrån då det kostar pengar att gå in i dem båda.

Golden gate-bron

”Jag trodde att den skulle vara rödare”. Det är nog det jag kommer minnas allra klarast av vårt besök vid Golden gate-bron en ganska mulen förmiddag. Vi har gått runt och beskådat bron från alla möjliga och omöjliga vinklar och vrår och bestämmer oss till slut när vi börjar bli lite hangry för att ta oss tillbaka in emot stan. När vi promenerar från bron frågar jag vad Andreas tyckte om upplevelsen. Och det är då han säger: Jag trodde den skulle vara rödare.

Jag reflekterade över det där både i ett inlägg på Instagram och bloggen senare samma dag.
Världen på Instagram med filter och bildredigering är inte nödvändigtvis världen som den är i verkligheten. Och vi riskerar att bli besvikna när vi kommer till platser som vi tror ska se ut på ett visst sätt men som sedan inte alls gör det. För visst kunde även jag få bron rödare om jag kämpade med lite inställningar i bilderna.

Det var en mäktig känsla att vara där. Där man sett så många bilder ifrån. Men om jag får välja en bro i San Francisco så är det inte Golden Gate. Då är det Bay Bridge som går till Oakland. Den är faktiskt när man läser på både längre och äldre. Men inte röd och inte känd. Men frågar du mig så är den bra mycket mäktigare.

Hoppa över om du inte absolut måste

China town

China town i San Francisco är utöver China town i New York världens största utanför Asien. Jag vet inte om jag höll mig till fel gator eller om jag var trött och spänd inför vår resa över Stilla havet senare samma kväll men på mig imponerade det inte.

Glöm inte att boka om du inte vill missa

Alcatraz

Planen att vi skulle åka ut till Alcatraz. Det var inte ett måste men det var planen. Men det sket sig. Bra att veta är att man behöver boka innan. Ibland ganska långt innan.

Nu blev det inte en tragedi för mig att vi missade det. Men för dig som absolut inte kan vara utan det rekommenderar jag att titta in här i god tid innan din resa.

Summa summarum San Francisco

De branta backarna

När jag för någon dag sedan scrollade i flödet på Instagram passerade en bild från San Francisco. En såndär sned bild. En bild när du endra vrickar huvudet av dig för att se vad som är upp och ner eller bara inser att det är sådär det ser ut. För är det något jag tar med mig som inte går att peka ut på en karta var du ska besöka så är det backarna. De måste upplevas strosande gata upp och gata ner. Och när du tror att det inte kan gå mer uppför eller bli brantare. Då är det just så det blir.

Men belöningen är magisk. När du traskat uppför de branta stupen till gator och möts över den allra första vyn över till Alcatraz eller den första glimten av Golden Gatebron. Då är det värt all möda.

Det är San Francisco.

Vill du läsa min inlägg med berättelsen dag för dag om vår resa jorden runt? Klicka dig då vidare hit.

Och så till sist. Du vet väl om att du kan följa Lite mera rosa på Facebook eller Bloglovin för löpande uppdateringar! Eller följ mig på Instagram för mer inspiration.
Tack för att du vill dela mina tankar med mig.

Världsarv jag besökt och favoriten bland de allra nyaste

21 juli, 2019

Varje år lägger Unesco till nya världsarv på sin lista. 2019 är det 24 nya kulturarv 4 nya naturarv och ett nytt kultur- och naturarv som tar plats och som nu har avslöjats. Jag fick direkt en favorit på den nya listan och började då också fundera på vilka av de befintliga jag besök hittills. Listan är lång och jag kan ha missat något. Men från att ha trott att jag besökt garanterat ett eller max två så blev listan lite längre ändå.

Världsarv jag besökt 1 – Karlskrona

Detta världsarvet har jag faktiskt inte bara besökt. Jag har bott i det. Mitt älskade Karlskrona. Kanske är jag också den enda i hela världen som har lyckats skriva en hel artikel eller ett helt inlägg om staden utan att nämna att det är just ett kulturarv. Det glömde jag. Snacka om att vara hemmablind.

Världsarv jag besökt 2 – Gamla staden i Tallinn

Det senaste besökta världsarvet. Fantastiska Tallinn där vi var i mars. Det är de gamla delarna av Tallinn som är med på Unescos lista över världsarv.

Världsarv jag besökt 3 – Medeltida staden Rhodos

Ett av världsarven jag besökt utan att vet att det var ett världsarv. Det är ju inte just världsarv man kanske tänker på först när man tänker på Rhodos. Men den medeltida delen av Rhodos stad finns sedan 1988 på Unescos lista.

Världsarv jag besökt 4 – Pafos

Räknas det om man nästan inte minns att man varit där. Ja det gör det såklart. Pafos på Cypern besökte jag 2000 när jag och Fia var där på en klassisk charter. Och minsann att det var med på världsarvslistan när jag kollade

Världsarv jag besökt 5 – Roms historiska centrum

Ja det borde jag ju ha tänkt på att Rom självklart är med på listan. Hela Roms historiska centrum faktiskt. Rom besökte vi på vår kryssning med Symphony of the seas och hade en hel dag till vårt förfogande. Men det räckte ju inte och Rom står fortsatt på listan över städer jag vill besöka igen.

Världsarv jag besökt 6 – Södra Ölands odlingslandskap

Ännu ett av våra svenska världsarv och Öland har jag finkammat flera gånger om. Detta kom med på listan 2001 så jag kan väl säga att jag var före min tid när vi besökte det 2000.

Världsarv jag besökt 7 – Hansestaden Visby

Ytterligare en svensk ö. Gotland och Hansestaden Visby är ett världsarv sedan 1995 och fem år senare 2000 om jag inte missminner mig besökte jag staden första och hittills enda gången. Jag åker gärna tillbaka.

Världsarv jag besökt 8 – Gamla staden i Salzburg

Året var 2008 och vi var på Sveriges första match i fotbolls-EM, i just Salzburg. Det var tolv år efter att de gamla delarna av staden kom med på listan. En fantastisk stad som jag gärna skulle besöka igen och uppleva mer av. Älskade hela Österrike.

Världsarv jag besökt 9 – Grimeton

En liten brasklapp får jag väl lägga in här, för jag vet inte vad som räknas egentligen. Jag har inte varit supernära Grimeton men under vårt år i Halmstad passerade jag dessa master otaliga gånger. Gills det?

Världsarv jag besökt 10 – Frihetsgudinnan

Det är egentligen samma sak här. Jag har inte varit precis vid Frihetsgudinnan. Under vårt 57 timmar långa besök i New York fick vi hushålla med tiden och gjorde som så många andra. Tog färjan ut till Staten Island och såg Frihetsgudinnan under färden.

Världsarv jag besökt 11 – Den heliga staden Kandy

Döm om min förvåning när det visar sig att jag kan lägga till en stad på Sri Lanka till listan av världsarv jag besökt. Kandy besökt vi på min allra första resa utomlands. Den har jag skrivit om här.

Världsarv jag vill besöka

Listan på världsarv jag vill besöka kan göras lång. Men på listan över de allra nyaste världsarven får jag en solklar favorit. Prosecco-kullarna – Italien. Det vore väl nåt va?

Min bästa Prosecco hittills, den jag avnjöt med vyn över Collosseum.

Vilka världsarv har du besökt? Och har du någon favorit på listan över de nya? Berätta gärna.

Se och upptäcka på hemmaplan – hemester i Linköping

14 juli, 2019

Planen denna sommaren var att inte göra så mycket alls. Stanna hemma. Inte resa. Jobba. Och det var som att vi fick lite extra hjälp med det. För utöver våra egna planer på att stanna på hemmaplan har vår bil inte varit direkt samarbetsvillig utan snarare tvärtom. Det innebär att vi inte ens har tagit oss några kortare sträckor som jag ändå tänkt mig. Men det innebär också en nyfunnen glädje för mig att se och upptäcka på hemmaplan – hemester.

Det pratas och skrivs mycket om hemester. Och just de fenomenet och även svemester och problematiken kring att ta ledigt över huvud taget har jag ett helt eget inlägg på gång om. Men om det är någon som borde kunna få ta patent på just hemester efter denna sommarens första del så är det faktiskt jag.

Upptäcka på hemmaplan – hemester på riktigt

För om jag så hade velat så har jag liksom inte tagit mig så långt. Och därmed har jag verkligen behövt se och upptäcka på hemmaplan för att stilla min nyfikenhet och min önskan om att uppleva. Den gångna veckan har det tagit mig på bärplockarjakt, besök i två kyrkor och vid ett forminnesmärke.

Men bärplockningen och tankar kring den sparar jag till det där inlägget om semester. Nu ska ni får höra om vad Linköping har att bjuda på i form av fornminne och kyrkor.

Och det är verkligen inte några större ansträngningar jag gjort. På väg till jobbet eller på lunchen har jag passat på att se vad som finns att erbjuda.

Jättegrytorna i Kittelberget

Detta var nog egentligen det absolut mest spontana av de tre upplevelserna. Jag har gått förbi skylten otaliga gånger på den tiden vi bodde i Södra Ekkällan och jag lämnade dottern på dagis bara några kvarter bort. Numera händer det att jag passerar när jag ibland sitter och jobbar på sjukhusområdet. I torsdags förra veckan var en sådan dag. Jag hoppade som vanligt av bussen vid Tinnerbäcksbadet och började gå upp för lasarettsbacken. Hann till och med byta sida när jag ser skylten mot Jättegrytorna. Jag funderade någon liten millisekund och bestämde mig. Spatserade tillbaka över gatan och följde skyltarna in emot Klostergatan och upp för ett par trappor som leder rakt upp i berget.

Runt om mig finns hyreshus och företagsbyggnader och precis nedanför passerar en av Linköpings mest trafikerade cykelvägar. Men bara några trappsteg upp ser jag de osannolika formationerna. De perfekt runda hålen i berget. Hål som bara kan ha skapats av naturens krafter under många många år.

Jättegrytorna i Kittelberget sägs ha uppstått under vår senaste istid. Och det är en kittlande känsla att ens försöka förstå hur länge de har funnits där. Numera är de inte så lätta att upptäcka. Men för bara några hundra år sedan var det inte bebyggelse utan åkrar runt berget och då var de uppseendeväckande.

Jag fotograferade. Försiktigt så jag inte skulle tappa ner telefonen i den vattenfyllda grytan. Och så stod jag en stund och funderade över tidens gång. Sedan spatserade jag den korta biten uppför backen och påbörjade dagens arbete.

Sankt Lars kyrka i Linköping

Hundra meter från mitt jobb ligger den. Sankt Lars kyrka. Linköping kan stoltsera med två stora fina kyrkor mitt i centrum och denna passerar jag dagligen på väg till jobbet men endast en gång tidigare har jag varit inne i kyrkan. Då på en konsert.

I onsdags passerade jag inte utan gick in.

Kyrkan är vitputsad på utsidan och även på insidan och den känns inte så gammal när man kommer in.

Arkeologiska utgrävningar visar på att det har legat en romansk kyrka på platsen som daterats till 1100-talet. Men kyrkan som den är idag är från 1700-talet. Tornet från den första delen och långhuset från den senare delen. Och det är ju i svenska historiska mått mätt ganska ungt.

De efterlämningar av gamla murar från 1100-talet som hittats under den nuvarande kyrkan vid utgrävningar kan bland annat ses inne i kyrkan genom glas i golvet.

Linköpings domkyrka

Med sitt 106 meter höga torn syns den lång väg och den där augustidagen 2003 när jag för första gången satte min fot i Linköping minns jag så väl att det var det absolut första jag såg när vi närmade oss från slätten. Då var det inget jag förknippade med glädje. Nu förknippar jag det med det som till slut blev min stad.

I vilken annan stad som helst hade jag beundrat en byggnad som denna och inte kunnat slita ögonen ifrån den, men allt blir ju vardag och numera ser jag tornen på kyrkan varje dag när jag närmar mig jobbet. Jag vet att det finns mängder med historia i kyrkan och att dess äldsta delar kan dateras till 1100-talet. Men jag visste inte så mycket mer, förrän i fredags.

Öppen kyrka med dagliga visningar

Linköpings domkyrka är en öppen kyrka. Och nästan dagligen mellan 9-18 kan du besöka den. Under sommaren kan man delta i kostnadsfria guidade turer. På vardagar mellan 11-12 och på helger mellan 17-18. Och i fredags använde jag lunchtimmen till att lära mig mer om den.

Den guidade turen börjar vid två modeller av kyrkan, som den ser ut nu och hur kyrka som
stod på platsen tidigare tros ha sett ut.

Jag fick till exempel veta att kyrkan som står där idag började byggas 1232 men att kyrkan som då redan stod där revs när den nya kyrkan blev tillräckligt stor och stenarna från den gamla 1100-talskyrkan användes i den nya kyrkan. Det tog 300 år att bygga den nya kyrkan och 1516 invigdes den.

Brandhärjad kyrka

Kyrkan har också förstörts i olika bränder och byggts upp igen. 1567 drabbades kyrkan av en omfattande brand och taket rasade in. Vid den förstördes alla takmålningar och man vet idag inte hur målningarna såg ut. Kyrkans tak saknar fortfarande målningar.

Var den ursprungliga kyrkodelen slutar och den nya börjar kan man se genom att titta upp i taket. Den gamla delen har rundare valv och den nyare har mer spetsiga valv.

Mariafönstret

En annan sak jag inte kände till är Maria-fönstret i Maria-kapellet, den ”främre delen av kyrkan”. Fönstret syns i sin helhet i bilden som inleder detta inlägg. Det är lätt att missa Maria då fönstren inte är i färg som många kyrkofönster. Gravyren som är gjord som skall föreställa Marias klänning är en av de två största fönstergravyrerna i världen och tog 10 år att göra.

Går du runt i kyrkan är det lätt att man vill kryssa mellan de olika stenbeläggningar med text och avbildningar som finns i golvet. Detta är dock inte längre några gravar. Allt som hittats under dessa är sedan länge flyttat och dessa stenar är mer att betrakta som minnesmärken.

Krucifixet med nio liv

De äldsta delarna i kyrkan är krucifixet som härstammar från 1300-talet. Det är av trä och har mirakulöst överlevt flera svåra bränder.

Även dopfunten är gammal, från 1400-talet. På den tiden stod den dock inte i mitten av kyrkan utan vid dörrarna. Odöpta barn fick nämligen inte komma in i kyrkan. Därför var dopfunten placerad vid dörren. Kyrkan som då inte var uppvärmd var mycket kall och så även vattnet. Man var heller inte direkt noga med att byta vattnet. Kylan, vattnet och avsaknaden av utbyte av det resulterade ofta i att barnen blev sjuka efter sitt kyrkobesök.

Missa inte heller

Det finns mängder av saker att se i kyrkan. De vackra fönstren, altartavlorna och den storslagna predikstolen. Missa inte heller den lilla utställningen längst ner i kyrkan där man kan se hur kyrkan har sett ut eller tros ha sett ut från 1100-talet och framåt.

Att upptäcka på hemmaplan

Jag gick runt med ett fånigt leende på läpparna under hela visningen. Nästan orimligt nöjd med att jag verkligen tagit mig denna tid. Glad att jag upptäcker det som finns i min närhet. Är det inte hemester på riktigt så säg?

Var bor du? Och vad finns det att upptäcka i din stad? Tipsa gärna i en kommentar.

Detta är ett inlägg i serien Förträffliga Östergötland. En inläggsserie som är en hyllning till mitt nuvarande hemlandskap och allt fantastiskt som finns att se och göra här. Här kan du bland annat läsa om en natt helt ensamma på spöslottet Husby Säteri och familjeweekend på Vildmarkshotellet i Kolmården.

Flightspotting – en wannabe berättar

11 juli, 2019

Det är en av de saker som till slut har fått mig helt fri från flygrädslan. Men jag skall ärligt erkänna att jag var ganska skeptisk när Andreas första gången föreslog att vi skulle åka till Arlanda för att titta på flygplan som lyfter och landar, så kallad flightspotting. Snart fyra år efter premiärspottingen har jag haft förmånen att göra det inte bara på Arlanda utan även på två av världens bästa flygplatser för just flightspotting, Skiathos och Los Angeles International airport, LAX. Jag är fortfarande en nybörjare och blir nog kanske aldrig en ”riktig” flightspotter men jag är definitivt biten.

Vad är en flightspotter?

Det är kanske svårt att säga vad en ”riktig” flightspotter är, men för att förtydliga lite så kan jag nämna några av skillnaderna mellan dem och mig. En flightspotter fotograferar mest troligt inte planen med sin iPhone 7 plus som jag, utan med kameror och objektiv likt fågelskådare. Och en flightspotter fotograferar troligen inte en Boeing 737 från Norwegian vid en random landning på Arlanda. En flightspotter har med största sannolikhet koll på inte bara att det är en Airbus 350 utan om det är av modell 900 eller kanske 1000. Har man redan fotograferat en av modell 900 från Qatar är man inte överexalterad om man får fota en likadan.

På bondsvenska kan man säga att man strävar efter att fotografera så många olika modeller av så många olika flygbolag som möjligt. Om dessutom målningen av planen är unika eller annorlunda är det en extra bonus. Och är det ett plan av det mer unika slaget på väg till Arlanda har våra flightspotters oftast koll på det. Jag vill inte generalisera men jag hoppas och tror att en riktigt flightspotter skulle kunna skriva under på detta. Annars får ni rätta mig, jag är den första att erkänna om jag har fel.

I grunden ligger för en flightspotter också, som jag förstår det, ett genuint intresse för flyg och tekniken bakom och där kommer jag aldrig att hamna.

Hur allting började – för mig

Andreas har alltid varit intresserad av flygplan och hade länge varit sugen på att åka upp till Arlanda för att flightspotta. Året var 2015 och själv var jag då hysteriskt flygrädd. Han chansade ändå på att försöka väcka mitt intresse genom att ta med mig till Linköpings flygplats där det ett par gånger om dagen landar ett plan av mindre modell från KLM och Amsterdam. Vanligtvis brukar planen inte vare sig landa eller lyfta över centrum för att hålla Linköpingsbornas bullertålamod i schack. Men någon gång då och då ligger vindarna så att det är ett måste.

Just denna dagen var en sådan dag, men det hade jag såklart ingen aning om. Jag tittade febrilt på kartan på flightradar24 som jag då inte var så bekant med, för att försöka få koll på var planet befann sig. Vi hade stannat på vägen vid sidan av landningsbanan där det egentligen är stoppförbud och hade motorn igång om vi skulle behöva flytta oss. Själv granskade jag planets rörelse på kartan och blickade upp i skyn. Jag kunde inte för mitt liv begripa var det var och varför jag inte såg det. Så jag bestämde mig för att öppna bildörren och kika.

Nära döden på LPI

I samma stund som jag öppnade bildörren trodde jag min sista stund var kommen. Precis ovanför mitt huvud, i mitt tycke, kommer KLM-planet och landar. Att den inte touchade håret var en gåta och jag blev så rädd att jag nästan la mig ner på marken och spelade död. DET var min första upplevelse av vad som kan betraktas som någon typ av flightspotting.

Den 22 augusti 2015 åkte jag för första gången till Arlanda utan att ha en resa bokad. Det var första men inte sista gången. Då trodde jag fortfarande att ett flygplan var ett flygplan, vissa var större andra var mindre. Lite som om jag skulle tro att en bil var en bil. Vissa större och andra mindre men alla av samma märke. Jag var hysteriskt flygrädd men ändå lite nyfiken på detta med flightspotting efter min nära döden upplevelse här i Linköping.

Flightspotting på Arlanda

En ytterligare sak som skiljer mig från en riktig flightspotter, i alla fall än så länge, är att jag är så pass bekväm att jag bara sträckt mig till att besöka de utsiktsplatser som är relativt lätt-tillgängliga. På Arlanda har vi hittills hittat tre.

Arlanda bana 3

En av dem är den som Swedavia har byggt upp och som ligger vid bana 3 i närheten av där det står 19L på kartan ovan. Det är den officiella utsiktsplatsen på Arlanda och där finns det vindskydd och fina möjligheter till flightspotting. Ta med en brassestol och njut!

Ett tips är att promenera ner nedanför utsiktsplatsen och vandra ut på grusvägen i sjön precis under där planen landar. Där blir det finfina bilder.

Bana 2

En annan plats, som inte är officiell men lätt att ta sig till med bra möjlighet till spotting. Är belägen strax ovanför sjön på bilden i närheten av det som ser ut som ett litet hus vid bana 2. För mig som dokumenterar med en telefon kan bilderna här bli lite sämre då det är ganska långt till banan. Men både landning och lyft är helt okej att beskåda härifrån.

Bana 1

Den tredje platsen och min absoluta favorit är vid bana 1 på den södra delen, ungefär där det står 01L på kartan. Inte heller detta är någon officiell plats men du tar dig lätt dit och det finns bra parkeringsmöjligheter. Favoriten är när planen landar här.

Även här tipsar jag om att promenera ner från höjden och ut på den grusväg som finns precis innan landningsbanan börjar och där de gula ”stolparna” är belägna. När planen landar blir det även här riktigt häftiga bilder till och med med en mobilkamera. Och att lägga ifrån sig kamera eller telefon och bara betrakta planen är inte så dumt det heller.

Flightspotting på LAX – Los Angeles

Söker du på ordet flightspotting på YouTube får du oändligt många träffar. Vissa flygplatser bjuder medvetet eller omedvetet på riktiga fullträffar till platser att flightspotta på. En av de allra bästa är Los Angeles International airport, LAX. På en gräsplan utanför hamburgerhaket In n out har du ett riktigt guldläge att få se riktigt stora plan landa. Här nedan ser du en Airbus 340 från Lufthansa som landar. Samma flight som vi anlände med till Los Angeles några dagar tidigare.

Vid vår resa till Los Angeles i november 2018 var det inte flightspotting vi la mest tid på. En annan resa kommer vi nog med säkerhet att ta med oss picknick och slå oss ner för en längre stund. Men på bara en dryg halvtimme fick vi se några riktigt fina landningar.

Flightspotting på Skiathos

Har du sett ”skräckfilmer” på Aftonbladet på riktigt låga landningar där man nästan kan nudda planet? Då är det med största sannolikhet en film endra från St Marteen i Västindien eller från Skiathos. Och här är mina bidrag. Inga skräcklandningar utan en helt vanliga landningar på Skiathos.

Skiathos brukar kallas för Europas St Marteen. Förutom att man kan komma riktigt nära landningsbanan är Skiathos unik på ytterligare ett sätt. Med en längd på 1638 meter är det en av de kortaste landningsbanorna i Europa och nästan bara hälften så lång som banorna på Arlanda. Men inte på något sätt för kort utan alldeles lagom att landa för inte så jättestora plan.

Det största som kan landa, eller i alla fall landa och sedan ta sig därifrån med ett fullpackat och fulltankat plan utan problem. Är en Boeing 757, en sådan som TUI-planet på bilden i inledningen av detta inlägg. Och för att göra det ännu lite mer spännande ligger banan inklämd mellan ett par berg och med vatten på båda sidor. Därmed blir inflygningen och landningen på Skiathos lite annorlunda och brukar ofta annonseras för att inte oroa passagerarna. Planen ligger lågt väldigt länge och direkt efter att hjulen slagit i marken sker en kraftig inbromsning. I sig faktiskt en ganska behaglig landning kan jag meddela såhär i efterhand och en väldigt vacker inflygning över ön.

Titta ut genom flygplansfönstret nästa gång

Så skulle du blicka ut ifrån flygplansfönstret vid nästa landning och se en varelse i buskarna med ett objektiv på en halvmeter. Då vet du att det bara är en helt vanlig flightspotter som kanske förevigat just din landning.

Hotel Oasia Aarhus – ett hotelltips

9 juli, 2019

Bara ett par kvarter från tågstationen och centrum, i hjärtat av Aarhus. På en lugn bakgata precis efter du passerat härliga hus i engelsk kolonial stil med prunkande trädgårdar. Där dyker det upp. Hotel Oasia Aarhus. Mitt hotelltips till dig om du är på väg för att besöka Danmarks näst största stad.

Hotel Oasia är ett relativt litet boutique- och designhotell i hjärtat av Aarhus. Familjärt, välkomnande och snyggt är ord jag spontant tänker på när jag nu ska skriva ner mina tankar om vår vistelse där. Två nätter spenderade vi på Hotel Oasia under midsommarhelgen 2019.

Läget

Vi anlände till Aarhus med flyg och tog därmed flygbussen in till stan. Det är inte konstigare än så att på en flygplats av den storleken såg går det en flygbuss och den avgår när alla passagerarna har kommit av planet och fått sitt bagage. Flygbussens slutstation är utanför tågstationen och därifrån tog vi oss enkelt till hotellet. Säger jag att det ligger två kvarter bort överdriver jag.

Hotellet ligger mitt i city men ändå oerhört lugnt beläget. Granne med spårområdet men tack vare att hotellet ligger ovanför och att en tjock mur avgränsar spåren från vägen så märker man inte ens av närheten. Tycker du när du tittar på kartan att det ligger för nära skall du inte vara orolig, vi märkte det inte alls.

Hotel Oasia – Rummen

Vårt rum, ett dubbelrum en trappa upp var supermysigt. Hotellet är inrymt i ett äldre stenhus vilket ger en speciell karaktär till rummet. Mysiga fönster med breda fönsterbleck och hur varmt det än är i övriga delar av huset ger stenväggarna ett svalt rum att sova i. Och skulle du känna lite hemlängtan kan det troligen dämpas av de svenska Hästens-sängarna.

Det är genomgående design och lite lyxigare möbler du hittar i rummen. Hästens som säng alltså och Bang Olufsen när det gäller teknik som TV och till och med telefon. Ett extra plus får de för möjligheten att casta upp film och annat från telefonen till TV:n.

Möjligen får rummet ett litet minus för den extremt lilla halldelen där man i princip fick backa ut och in. Den lilla väggfasta avhängningsmöbeln tog lite mer plats än vad som behövdes och gav väldigt lite utrymme att röra sig i hallen.

Gemensamhetsytor

I anslutning till receptionen fanns en stor mysig lobby med stora fönster mot bakgården och gott om mysiga sittplatser. Där serveras liten kaffebuffé som ingår i vistelsen dygnet runt och det är också i samma lokaler som frukosten serveras. I receptionen finns om man så önskar möjlighet att köpa en öl och lättare snacks, något vi aldrig hann med att testa på.

Frukost

Frukosten är liten men genomtänkt. Kom gärna tidigt så är det mindre köer. Frukost är ju egentligen hjärtat i en hotellvistelse om jag får bestämma. Och om jag måste välja en sak som SKA finnas på en frukost är det äggröra. Det fanns det tack och lov här.

Det behöver inte vara en jättestor frukost med allt. Jag tycker det är bättre att det finns lite av allt och framför allt att det hålls fräscht och påfyllt och det såg verkligen personalen här till att fixa.

Frukosten får fyra av fem croissanter. Ett bra betyg. Och positivt är att den ingår. Det märkte vi att den inte gjorde överallt här i Danmark, eller i alla fall Aarhus.

Summa summarum Hotel Oasia

Hotel Oasia Aarhus är verkligen vad namnet utger det för att vara. En liten oas i Aarhus. Och har du vägarna förbi så kan jag varmt rekommendera en natt här.

Hotel Augustin Paris – ett hotelltips

7 juli, 2019

Ska du till Paris och letar hotell? Då har jag tipset för dig. I december 2018 åkte jag på egen hand till Paris för att skriva. Och min kära sambo som brukar stå för bokningarna hittade ett riktigt mysigt hotell till mig. Centralt beläget men ändå lugnt. Astotel har flera hotell i Paris men valet denna resa föll på Hotell Augustin och jag är inte besviken. Hotel Augustin Astotel Paris – Hotel review kommer här.

Från Gare du Nord tar du dig till Hotel Augustin som ligger i 8:e arrondisementet på bara 17 minuter med endast ett byte i Strasbourg. Och beroende på vilken metro du kommer med finns det två närliggande stationer. Både Saint Augustin och Saint Lazare.

Rummet

Det finns rosa rum på hotellet men den turen hade jag inte att hamna i ett av dem. Däremot fick jag ett litet gult rum som jag trivdes mycket bra i. Det var litet men väldisponerat. Stor säng, litet skrivbord perfekt för mig som skulle jobba lite.

I rummet fanns vattenkokare och både kaffe och te samt en liten kyl med dryck som ingick och fylldes på varje dag.

Superfräscht badrum med dusch. Och från min franska balkong såg jag ut över de vackra franska husen.

Och det allra bästa betyget måste väl ändå vara att jag till slut spenderade bra mycket mer tid på rummet än vad jag hade planerat.

Hotellfaciliteter och gemensamhetsutrymmen

Det är ett litet men mysigt hotell i härliga lokaler. Receptionen är öppen dygnet runt och personalen fantastiskt välkomnande. Själv kom jag som sagt på egen hand dagen efter en av de större kravallerna hade ägt rum och personalen var fantastisk när de pratade och lugnade mig som besökare även om jag inte egentligen behövde lugnas.

Korridorer och trappor är vackert utsmyckade. Det enda som möjligen var lite opersonligt var matsalen där det serverades frukost på morgonen och från lunchtid och hela eftermiddagen och kvällen en liten fikabuffé som ingick i boendet. Faktum är att du som gäst på ett Astotel-hotell kan gå in på vilket hotell som helst och njuta av denna eftermiddagsbuffé.

Plus och minus

Det är något speciellt att bo på de mindre mer personliga hotellen och ett stort plus här var just eftermiddagsbuffén som ingick. Ett annat plus var läget. Prisvärt för att ligga så centralt. Bara en kvart-tjugo minuters promenad bort hittar du både Champs Elysée och Triumfbågen.

Ett litet minus får jag ändå ge att det var ganska lyhört och en av nätterna hade jag lite svårt att sova eftersom gästerna i rummet bredvid hade lite party som jag inte var inbjuden till.

Hotellfakta

Hotel Augustin Paris är trestjärnigt och ligger på 9 Rue Roy
Receptionen är öppen dygnet runt
WiFi finns i alla utrymmen och ingår. Det var dock lite svajigt ibland
Frukost serveras och går att köpa till. Jag valde att köpa till på hotellet och då var det billigare än att köpa innan.
Bara några kvarter bort finns Monoprix, Stabucks och allehanda mysiga restauranger.

Har du bott på samma hotell och har något att tillägga eller har du också skrivit om det, kommentera gärna nedan och skicka med länken till ditt inlägg.

Eller tycker du jag har missat något och har en fråga. Scrolla ner och lämna en kommentar.

Vill du läsa mer om mitt besök i Paris? Klicka dig gärna vidare hit.

Den kortaste resan i mitt livs allra minsta plan

4 juli, 2019

Otaliga hundralappar, ja tusenlappar har vi lagt på bensin och parkering till och på Arlanda. Ibland har vi fått frågan varför vi inte väljer att åka från Linköping eller Norrköping när möjligheten ges. Svaret har varit tudelat. Dels älskar vi ju Arlanda. Älskar atmosfären och att njuta i loungen innan vi åker. Men sanningen har också varit en annan. Länge meddelade jag min kära sambo som står för bokningarna att jag inte åkte från mindre flygplatser. Mindre flygplatser, mindre plan. Och aldrig i livet att jag satte mig i ett litet plan. Men tiderna förändras och från den längsta resan i ett ganska stort plan för en månad sedan satte jag mig förra veckan på mitt livs allra kortaste resor i mitt livs allra minsta plan, en ATR 72-600 och en CRJ-900.

Sakta men säkert har jag övervunnit den och med de två resorna i småplan mellan Arlanda och Aarhus och mellan Aarhus och Köpenhamn lämnade jag det sista av flygrädslan bakom mig. Och det ju riktigt härligt att flyga små plan. I detta fallet en CRJ-900 och en ATR 72-600 för de som förstår sig på sådana saker. Själv får jag kolla upp faktan på Flightradar.

CRJ-900 Stockholm – Aarhus

Nej, de där beteckningarna säger mig inte så mycket mer än att det är plan av modell mindre. Men någon läsare kanske det säger något. Istället konstaterade jag från fönstren vid gaten, samma gate som jag flög från till Paris i december 2018, att planet var bra mycket mindre än de jag är van att flyga. Så litet att vi slussades ut på plattan via en trappa och fick traska upp för den inbyggda trappen.

Eftersom vi åkte SAS Plus hade vi förmånen att sitta längst fram och konfigurationen var en två-två-konfiguration. Alltså två platser på en ena sidan och två platser på andra.

Gott om benutrymme som vanligt längst fram och sköna säten. Men ingen skillnad mellan sätena i kabinen oavsett var du satt. Utrymmet från Andreas huvud och upp till taket fanns det dock lite att önska av.

En timme och ett berg- och dalbanelyft

Flighten mellan Stockholm och Aarhus var beräknad till en timme och femton minuter men tog i själva verket bara en timme. Av starten som jag i vanliga fall förvisso brukar tycka är lite obehaglig men ändå gärna dokumenterar finns inte en bild i mobilalbumet.

Planet var långt ifrån fullt och jag var såklart beredd på ett snabbt lyft. Jag var dock inte beredd på exakt så snabbt lyft som det blev och hade jag svimmat hade det inte varit av rädsla utan av andnöd då jag nästan glömde att andas när vi lyfte.

I vanliga fall sitter jag lutad över Andreas med telefonen upptryckt i rutan så snart hjulen lämnar marken. Här är den första bilden tagen när vi redan varit i luften i flera minuter. Som en berg och dalbana. Jag kan inte förklara det på bättre sätt.

I Aarhus väntade vindbyar och lite halvdåligt väder som hade hunnit dra ut till havs innan vi landade och jag kunde summera denna resa i ett av de mindre planen i mitt liv som behaglig. När jag väl hade börjat andas igen efter lyftet alltså.

Landningen å andra sidan visade på vyer som jag mer än gärna förevigade.

ATR 72-600 Aarhus – Köpenhamn

Två dagar senare var vi tillbaka på Aarhus flygplats för att åka hem igen. Denna gången via Köpenhamn och därmed med ett ännu mindre plan. Ett propellerplan som lyssnar till modellnamnet ATR 72-600 och som går att beskåda i sin helhet som inledning till detta inlägg.

Vi åkte SAS Plus även denna resa och det mest anmärkningsvärda här är väl att dessa platser återfinns längst i bak i kabinen på denna typ av plan. Jag har hört ryktas att det kan ha att göra med att just propellrarna gör att den främre delen av kabinen är den bullrigaste till skillnad från andra plan. Och längst bak fanns det knepiga små hålrum som jag fortfarande undrar lite vad man använder till.

Av benutrymmet från resan ner fanns inget kvar och våra säten längs bak i kabinen var små både två bredden, tvären och längden. Men vad gör väl det med en så kort resa.

Flighten var beräknad till femtio minuter men landade just denna dag på nästan exakt hälften. 27 hela minuter. Mitt livs absolut kortaste men kanske också vackraste flygresa. Dryga 3900 meter hann vi upp till innan vi vände neråt igen och fick en fantastisk vy över Helsingborg/Helsingör, Öresund och bron innan vi landade i Köpenhamn.

ATR 72-600 och CRJ-900 ett betyg

Så vad blir min recension av dessa resor med ATR 72-600 och CRJ-900?

Sammanfattningsvis tyckte jag inte det var så farligt att flyga mindre plan. Varje vindpust kändes inte som ryktet kan ha sagt mig. Är du som jag orolig skulle jag nog endast vilja tipsa om att vara beredd på en lite annorlunda start än vad man är van vid i de större planen. Och vem vet i framtiden kanske till och med jag törs flyga från Norrköping.

Om resebloggarna själva får välja

2 juli, 2019

Vilket inlägg är lite mer speciellt än alla andra om resebloggarna själva får välja? Resebloggar-communityn som jag har äran att fått bli en del av är fantastisk på att hylla varandra och andras inlägg. Men vad händer om man får frossa i sina egna inlägg och välja det man själv tycker bäst om eller det som betytt mest? Bilden i början av detta inlägg kommer från Ann-Louise på Från stad till strand.se och hennes favoritinlägg från Chicago.

Kanske var det den speciella San Francisco-luften eller det faktum att jag var på andra sidan jorden på väg till den helt andra sidan. Men i ett infall lade jag i en av de resebloggargrupper jag är med i på Facebook upp detta inlägg:

Kanske blir man lite extra eftertänksam på andra sidan jorden? Kanske är jag bara tacksam för den nya värld av härliga peppande människor jag hittat sedan jag startade min blogg?
Sitter här i San Francisco och funderar. Om du skulle lyfta fram ett av inläggen på din blogg. Det du är mest stolt över. Eller det som betytt mest på vägen. Det mest lästa eller det mesta eller bästa av någon annan anledning. Vilket skulle det vara och varför?

En fantastisk tråd om resebloggarna själv får välja

Resultatet och svaren blev en fantastisk tråd där jag fått ta del av de olika bloggarnas egna favoriter olika kategorier. Och jag insåg ganska snabbt att det var alldeles för fantastiskt för att inte dela med mig av dem alla i ett inlägg så att även ni får ta del av dem. Så här kommer de utan någon inbördes ordning förutom den ordning som kommentarerna gjordes i inlägget.

De bästa, mest betydelsefulla, mest lästa eller bästa blogginläggen av någon helt annan anledning. Om resebloggarna själv får välja.

Medmänsklighet i Gambia och spa i Serbien

Marlene (aka Fd Ensamma mamman) väljer ett inlägg som bevisat att det finns så mycket medmänsklighet i världen och som fångar mig direkt. Det handlar om geten Svea och om hur man med små medel kan bidra med så mycket. Geten Svea är numera mamma till två killingar avslöjar också Marlene. Inlägget hittar du via länken här nedan:

Geten Svea flyttar in!

Johanna på johannaelisabet.com har som så många andra svårt att välja ett inlägg men väljer till slut ett inlägg som blivit populärt och som även fångar mig och gör att jag vill sätta av idag och åka till Serbien. Det är inte bara ett spa Johanna berättar om. Det är om ett land, om en ritual, historia. Läs och inspireras här

Dourodalen och USA

Resebloggarnas bästa — Foto: Eva Gyllenberg på rucksack.se

Eva på rucksack.se berättar om sin egen favorit. Inlägget om Dourodalen. Statistikmässigt menar hon att det är bara hon själv och numera även jag som har läst det. Något jag absolut inte kan gå med på. Både berättelsen och de underbara bilderna är värt mer. Och Dourodalen står numera på min önskelista över platser jag vill åka till.

En annan Eva på Evas resetips lyfter fram ett superhärligt inlägg från när de var och hälsade på sin dotter i USA. Underbart bekant i vissa delar för mig och nytt i andra. Och jag blir riktigt sugen på Washington. Förutom det noterar jag noggrant tipsen om Niagarafallen.

”Hela kartan” tipsar om Tilos

Tilos-1 — Ön Tilos från inlägget på The Whole Map. Bildcred: The Whole Map.

Det är inte svårt att förstå att Gustav på TheWholeMap tipsar om deras inlägg om Tilos när man ser bilden ovan. Vi blev riktigt förtjusta i Skiathos när vi var där 2017 och det gläder mig så fantastiskt att få detta tips om Tilos, som ger mig Skiathos-vibbar de luxe. Inlägget lyfts fram både för att det är en fantastisk destination och för att de fått fin feedback på inlägget. Och jag förstår verkligen varför.

Family Earth Trek har svårt att välja men tipsar om ett inlägg som ligger dem varmt om hjärtat. Ett härligt inlägg om Schweiz hela vårblomsprakt.

Om livets viktiga vägval

Moa på Lycklig och levande nu skriver i efterhand att hon kanske inte verkat tolka min frågeställning som alla andra. Men det är ju precis det som är meningen. Frågan var vilket inlägg som låg lite extra varmt om hjärtat, för att det varit populärast, för att man är mest nöjd med det inlägget, för att det öppnat någon dörr eller helt enkelt någon helt annan anledning. Och Moa väljer inlägget som handlar om när hon omvärderade livet, lyssnade inåt och sa upp sig. Ett inlägg som jag personligen inspireras oerhört mycket av. Och Moa, jag är superglad att du uppfattade frågan precis som du gjorde.

Uddevalla och det bästa-värsta

Härliga Tina på WorldbyTina vill lyfta fram detta inlägg om hennes före detta hemstad Uddevalla. Och sånt gillar jag. Att blogga om resor behöver inte betyda att skriva om det som ligger längst bort. Ibland är det det som ligger oss närmast som är det allra häftigast.

Har du hört talas om bästa-värsta? Nu har du det! Eva på levasomeva.se delar med sig av ett inlägg som tar mig genom en känslomässig bergodalbana från förtjusning, till förfasning från skratt till tårar. Inlägget hittar du via nedan länk.

Min bästa värsta reseupplevelse!

Fjällvandring på Kungsleden och Doktorn kan komma

Finns det en genväg till pannacottan så tar man den. Den textraden och många fler inspirerande hittar man i Sofia på Fantasiresors berättelse från deras vandring på Kungsleden mellan Abisko och Nikkaluokta. Att hon väljer att lyfta fram just detta inlägg är bland annat för att hon fått respons om att inlägget inspirerat fler till vandring. Och det kan jag skriva under på.

Från Abisko till Doktorn kan komma tar vi oss med Helena på ohdarling.org
Helena har också svårt att välja och lyfter fram två olika inlägg från sin blogg varav jag väljer det ena. Inlägget från när hon besökte en liten stad i Australien och inspelningsplatsen för sin favoritserie Doktorn kan komma. Själv har jag inte sett ett enda avsnitt av serien men kan verkligen via berättelsen förstå hur stort det är att komma in i scenerna från något man följt på TV. Funderar fortfarande på vad som skulle få lika stort intryck på mig dock.

Coopers crossing eller som det heter i verkligheten – Minyip. Inspelningsplatsen för Doktorn kan komma som Helena på Oh darling besökt. Bildcred Helena på Oh darling

Från Chicago till Damaskus

Ann-Louise på Från stad till strand lyfter fram ett av de inlägg hon är mest stolt över själv som sin favorit. Chicago är en av hennes favoritstäder och detta inlägg med allt du behöver veta för ett besök där är definitivt värt att spara inför en resa. Tackar också ödmjukast för lånet av bild till inledningen av detta inlägg.

Cathinka från På vift tipsar i sin tur om hennes inlägg om Damaskus. En resa men ändå två. En resa på två olika plan. Ni förstår varför när ni klickar er vidare hit.

Allt annat än resmål och lite till

Att resebloggandet handlar om så mycket mer än bara guider och resmål visar våra två sista härliga resebloggare om. Det är Madeleine på firstmorning.se och Gunilla på 4000mil.se som båda lyfter fram inlägg om det där runt om själva resandet.

Madeleine berättar att deras blogg fullkomligt exploderade den dagen hon skrev det mycket viktiga inlägget om Att resa med paniksyndrom och fobier – går det? Gripande och så viktigt!

Gunilla på 4000mil.se som först tänkte att hon inte hade något att bidra med i tråden kom till sist, tack och lov, till sans och lyfter sitt inlägg Att bli sjuk eller råka ut för en olycka på resan. Ett inlägg med mängder med viktiga fakta för oss som reser men berättat med den vanliga inlevelsen som Gunilla besitter. Dessvärre efter en ganska allvarlig olycka hon själv råkade ut för. Ett inlägg som gav mig rysningar över hela kroppen flera gånger om.

Och jag då?

Ja du, ska jag själv lyfta fram ett inlägg då sitter jag ju här och tycker att det är precis lika svårt som alla andra. Men. Tittar vi bara lite torrt och tråkigt på mitt mest lästa inlägg sedan jag startade bloggen i slutet av oktober 2018 då är det mitt inlägg med Mina bästa tips för att resa billigare.

Det inlägget är dock tätt följt av ett inlägg från just en av de där resorna jag själv reste billigare. Till Los Angeles i SAS Plus och SAS Business. Med hjälp av intjänade Eurobonuspoäng.

Men ingenting av allt det där hade ändå varit något jag hade velat tipsa om. Om det inte hade varit för att Kungen kom och ”förstörde” upplevelsen i Business class. Det inlägget vill jag lyfta fram eftersom det är ett inlägg jag aldrig någonsin trodde att jag skulle få skriva.

Kungen och jag i Business class — Jag, sambon och ett par till på rad ett.

Tack alla fina resebloggare och kollegor för att ni bidragit med era bästa inlägg så att detta inlägget var möjligt att skriva. Utan er hade jag aldrig haft så mycket inspiration till att fortsätta skriva.

Aarhus – Vår midsommarhelg i Danmark

30 juni, 2019

Det är svårt att inte älska Danmark. Men det är inte svårt att förstå att Danmark utsetts till nummer två på listan över världens lyckligaste länder. Från att tidigare mest ha hållit mig till Köpenhamn och Helsingör tog mig Rasmus Seebach denna gången till Aarhus. Danmarks näst största stad. Kulturhuvudstad 2017 och Jyllands största stad. Aarhus fick definitivt en plats i mitt hjärta efter vår midsommarhelg i Danmark

Hygge – en dansk institution

Googlar du på ordet hygge landar du ganska snart på vistidenmark.se och följande förklaring:

Hygge är lika danskt som fläskstek eller smörrebröd och fenomenet ligger djupt rotat i den danska folksjälen. Grundläggande kan hygge beskrivas som en mysig och varm atmosfär där man tar sig tid att njuta av det goda i livet tillsammans med människor man tycker om. Men hygge är mer än så; det kan vara det varma skenet från ett tänt ljus, vänner och familj eller god mat och dryck.

Det känns som att hygge är en av grundpelarna i Lite mera rosa och i Aarhus kändes det som att hygge låg som mjuk bomull runt hela staden.

Midsommar i Aarhus

Vi landade på Aarhus flygplats medan svenskarna höll på att äta upp midsommaraftonens flintastek och väntade på jordgubbstårtan. Detta året inföll midsommar den 21 juni och eftersom motsvarigheten i Danmark, Sankt Hans aften, alltid firas den 23 juni oavsett veckodag var det vanlig fredag i Aarhus. Och med vanlig fredag menar jag då självklart hygge.

Den Linköpingska hettan vi lämnade ersattes av en behagligt sval sommarvärme. Det är något speciellt med kuststäder.

Efter ganska många timmar på resande fot gjorde vi som vi brukar. Direkt efter incheckning på mysiga Hotell Oasia gick vi istället för att hungriga ge oss ut på jakt efter ett bra ställe att käka på till – tada – Mc Donalds. Ett par hamburgermenyer senare var vi redo att börja upptäcka lite smått.

Salling rooftop-bar

” Va f*n är det där?” utbrast jag kanske lite för högt när jag tittade uppåt där vi gick på det Aarhusiska Ströget.

Högt där uppe, någon typ av ramp rakt ut i luften. Att jag ganska nyligen varit 57 våningar upp i Marina Bay Sands kändes ganska oviktigt när jag såg denna ramp gissningsvis sju våningar upp.

Det visade sig vara en utsiktsplats på Salling rooftopbar som jag innan vår resa hade spanat in och ville besöka. Rooftopbars är ju lite av ett måste för mig när vi besöker nya platser. Och där låg den.

Det danska fredagshygget hade pågått en stund och folk var på väg att lätta när vi kom upp. Supermysigt ställe med flera byggnader liknande växthus uppe på taket till köpcentret Salling. Runt om mängder med sittmöjligheter vid bord och i trappor uppbyggda för ändamålet.

Och glasgolvet…

Och så rampen då. Byggd så att den sticker ut över tak-kanten så att du står ovanför Ströget och dessutom med glasgolv längst ut.

För en tid sedan såg jag Towe på comeflywithme.se som besökte Bangkok och hasade sig ut på kanten till en utsiktsplats ganska många fler våningar upp än denna. Även den med glasgolv. Towe beskrev det som en spärr som fick henne att inte kunna gå ut på glasgolvet. Jag ska erkänna att jag diskuterade det med min sambo och att jag kan ha kläckt någon kaxig kommentar som att: ”Precis som att det skulle vara farligare bara för att det är glasgolv…”

Där stod jag nu, sju (!) våningar upp. Benen darrade. Jag skakade och grät och hasade med små steg ut en bit på glaset för att sedan hasa mig tillbaka utan att vända mig om. Så avancerade rörelser som att vända mig om var precis stört omöjligt. Respekt Towe, jag hade nog inte ens vågat hasa mig ut på kanten som du.

Men nog om Bangkok. Åter till Aarhus. Fantastiskt mysigt var det uppe på Salling Rooftop och vi fick se ett ganska ambivalent väder växla från sol till mörka moln via några små regnstänk tillbaka till den vackraste sol.

Vi fortsatte promenad ytterligare några kvarter runt staden innan vi drog oss tillbaka mot rummet för en god natts sömn i våra Hästens-sängar innan dagen D.

Aarhus dag två

Frukost ingick på vårt supermysiga hotell som jag tänkte berätta mer om sen. Men generellt märkte vi att det inte är lika vanligt att frukost ingår på hotell i Danmark som det gör i Sverige. Och för att köpa till var det ganska dyrt. Men på Hotell Oasia ingick det.

Efter en hyfsat tidig frukost och en stund med bloggen på rummet var det dags att upptäcka hela Aarhus på en dag och det var ingen tvekan om att det var promenadavstånd var vi än ville ta oss inom stan.

Aros

Det är inte vanligt att du hittar oss på besök i stadens museum. Men här i Aarhus fanns det en alldeles speciell anledning att vi uppsökte Aros – konstmusemeum i Aarhus.

Överst i detta museum finns det nämligen en rund glasgång i regnbågens alla färger som kallas Rainbow Panorama och DEN ville vi såklart besöka. Först blev jag nästan yr av alla färger, sedan trodde jag att telefonens skärm hade gått sönder eftersom den var helt rosa (passande i och för sig). Men efter det njöt jag av en helt magisk utsikt och galna färger som gav häftiga bilder.

Den gamle by

Bara några kvarter bort ligger friluftsmuseet Den gamle by som jag läst om i varje text som berört Aarhus. Ett besök här gick inte att räkna bort och för mig som gillar historia var det en självklarhet.

Men låt dig inte luras. Förutom husen från 14- 15- och 1600-talet finns det också en del där det är betydligt nyare hus á la 1970-tal med tidstypiska butiker och skyltar. Historia och nostalgi på ett helt annat sätt. Mycket lyckat inslag.

Aarhus central food market

Hungern började sätta in och innan jag blev för hangry styrde vi kosan tillbaka mot de centrala delarna av Aarhus och en av två foodcourts vi sett dagen innan. Aarhus central food market fick ett besök av oss och vi delade på en fantastisk tapastallrik och tog varsin öl. Vad annars när man är i Danmark.

Aarhus å och de tre kyrkorna

Mätta och glada spatserade vi sedan vidare på Ströget, spanade in Aarhus å och de mysiga uteserveringarna längs med ån. Letade upp ett Starbucks och konstaterade att det inte fanns någon Aarhus-mugg utan endast Danmark och Köpenhamn och så kikade vi på stadens tre fantastiska kyrkor.

Domkyrkan, Vår fru kirke och den katolska Vår fru kirke. Jag fullkomligt älskar kyrkor och Aarhus har alltså tre riktigt maffiga kyrkor mitt i city. Domkyrkan tajmade vi väl och kom precis när det nyvigda brudparet kom ut genom portarna och kyrkan öppnade för allmänheten igen. I Vår fru kirke lyckades vi med motsatsen och kom precis när vigselceremonin skulle börja.

Sankt Klemens kirke, Aarhus — Sant Klemens kirke

Rasmus Seebach

Att vi över huvud taget var i Aarhus kan vi skylla på Rasmus Seebach. En dansk artist mest känd för låten Natteravn. Jag har velat se honom i många år och en vårmorgonen när mitt humör inte var på topp bokade Andreas biljetter till konserten för att pigga upp mig.

Rasmus var finalnumret på en familjekonsert men då de övriga artisterna inte var några jag kände till valde vi att komma lagom till Seebach, eller en liten stund innan. Och jag säger det igen. Är det något danskarna kan så är det att hygge sig. Konsertplatsen var som ett enda stort hav av pick-nickfiltar och det märkets inte minst på vissa som hade glömt solskyddsfaktor att de nog hade suttit där några timmar.

Härlig stämning bjöd konsertplatsen på och bra musik bjöd Seebach på. En konsert fylld av de allra bästa låtarna från de tio år som gått sedan han släppte sin första skiva. Kvällen avslutades med allsång i Under stjernerne på himlen. Och jag gick med ett leende på läpparna tillbaka in mot stan.

Aarhus street food

Middag inmundigades på Aarhus street food. Food court nummer två i Aarhus. Den lite större av dem båda som jag verkligen kan rekommendera ett besök på. Denna gången blev det fantastiskt god thai och ett glas vitt innan det var dags att traska hemåt och sluta de blå efter en intensiv men underbar dag i Aarhus.

Dag tre

Vi unnade oss lite sovmorgon och snoozade klockan både en och fyra gånger innan vi tog oss upp ur sängen denna sista dag i Aarhus. Utcheckningen skulle ske klockan 11 och vi nyttjade varje minut vi hade i rummet.

Innan flygbussen hämtade upp oss hann vi sedan med ytterligare en lunch en Starbucks-iskaffe och en promenad nere i hamnen runt Dokk1. Ett område som kan få mer uppmärksamhet vid nästa besök.

Aarhus imponerade. Jag såg verkligen fram emot vår resa till Aarhus och jag blev inte besviken. Snarare tvärtom. Får du möjlighet så rekommenderar jag verkligen ett besök i denna Danmarks näst största stad.