Den kortaste resan i mitt livs allra minsta plan

Otaliga hundralappar, ja tusenlappar har vi lagt på bensin och parkering till och på Arlanda. Ibland har vi fått frågan varför vi inte väljer att åka från Linköping eller Norrköping när möjligheten ges. Svaret har varit tudelat. Dels älskar vi ju Arlanda. Älskar atmosfären och att njuta i loungen innan vi åker. Men sanningen har också varit en annan. Länge meddelade jag min kära sambo som står för bokningarna att jag inte åkte från mindre flygplatser. Mindre flygplatser, mindre plan. Och aldrig i livet att jag satte mig i ett litet plan. Men tiderna förändras och från den längsta resan i ett ganska stort plan för en månad sedan satte jag mig förra veckan på mitt livs allra kortaste resor i mitt livs allra minsta plan, en ATR 72-600 och en CRJ-900.

Sakta men säkert har jag övervunnit den och med de två resorna i småplan mellan Arlanda och Aarhus och mellan Aarhus och Köpenhamn lämnade jag det sista av flygrädslan bakom mig. Och det ju riktigt härligt att flyga små plan. I detta fallet en CRJ-900 och en ATR 72-600 för de som förstår sig på sådana saker. Själv får jag kolla upp faktan på Flightradar.

CRJ-900 Stockholm – Aarhus

CRJ-900

Nej, de där beteckningarna säger mig inte så mycket mer än att det är plan av modell mindre. Men någon läsare kanske det säger något. Istället konstaterade jag från fönstren vid gaten, samma gate som jag flög från till Paris i december 2018, att planet var bra mycket mindre än de jag är van att flyga. Så litet att vi slussades ut på plattan via en trappa och fick traska upp för den inbyggda trappen.

CRJ-900

Eftersom vi åkte SAS Plus hade vi förmånen att sitta längst fram och konfigurationen var en två-två-konfiguration. Alltså två platser på en ena sidan och två platser på andra.

Gott om benutrymme som vanligt längst fram och sköna säten. Men ingen skillnad mellan sätena i kabinen oavsett var du satt. Utrymmet från Andreas huvud och upp till taket fanns det dock lite att önska av.

En timme och ett berg- och dalbanelyft

Flighten mellan Stockholm och Aarhus var beräknad till en timme och femton minuter men tog i själva verket bara en timme. Av starten som jag i vanliga fall förvisso brukar tycka är lite obehaglig men ändå gärna dokumenterar finns inte en bild i mobilalbumet.

Planet var långt ifrån fullt och jag var såklart beredd på ett snabbt lyft. Jag var dock inte beredd på exakt så snabbt lyft som det blev och hade jag svimmat hade det inte varit av rädsla utan av andnöd då jag nästan glömde att andas när vi lyfte.

I vanliga fall sitter jag lutad över Andreas med telefonen upptryckt i rutan så snart hjulen lämnar marken. Här är den första bilden tagen när vi redan varit i luften i flera minuter. Som en berg och dalbana. Jag kan inte förklara det på bättre sätt.

I Aarhus väntade vindbyar och lite halvdåligt väder som hade hunnit dra ut till havs innan vi landade och jag kunde summera denna resa i ett av de mindre planen i mitt liv som behaglig. När jag väl hade börjat andas igen efter lyftet alltså.

Aarhus

Landningen å andra sidan visade på vyer som jag mer än gärna förevigade.

ATR 72-600 Aarhus – Köpenhamn

Två dagar senare var vi tillbaka på Aarhus flygplats för att åka hem igen. Denna gången via Köpenhamn och därmed med ett ännu mindre plan. Ett propellerplan som lyssnar till modellnamnet ATR 72-600 och som går att beskåda i sin helhet som inledning till detta inlägg.

ATR 72-600

Vi åkte SAS Plus även denna resa och det mest anmärkningsvärda här är väl att dessa platser återfinns längst i bak i kabinen på denna typ av plan. Jag har hört ryktas att det kan ha att göra med att just propellrarna gör att den främre delen av kabinen är den bullrigaste till skillnad från andra plan. Och längst bak fanns det knepiga små hålrum som jag fortfarande undrar lite vad man använder till.

Av benutrymmet från resan ner fanns inget kvar och våra säten längs bak i kabinen var små både två bredden, tvären och längden. Men vad gör väl det med en så kort resa.

ATR 72-600

Flighten var beräknad till femtio minuter men landade just denna dag på nästan exakt hälften. 27 hela minuter. Mitt livs absolut kortaste men kanske också vackraste flygresa. Dryga 3900 meter hann vi upp till innan vi vände neråt igen och fick en fantastisk vy över Helsingborg/Helsingör, Öresund och bron innan vi landade i Köpenhamn.

ATR 72-600
ATR 72-600

ATR 72-600 och CRJ-900 ett betyg

Så vad blir min recension av dessa resor med ATR 72-600 och CRJ-900?

Sammanfattningsvis tyckte jag inte det var så farligt att flyga mindre plan. Varje vindpust kändes inte som ryktet kan ha sagt mig. Är du som jag orolig skulle jag nog endast vilja tipsa om att vara beredd på en lite annorlunda start än vad man är van vid i de större planen. Och vem vet i framtiden kanske till och med jag törs flyga från Norrköping.


Och så till sist. Du vet väl om att du kan följa Lite mera rosa på Facebook eller Bloglovin för löpande uppdateringar! Eller följ mig på Instagram för mer inspiration. 
Tack för att du vill dela mina tankar med mig.

2 svar till “Den kortaste resan i mitt livs allra minsta plan“

  1. ann beutler skriver: Svara

    Härligt att du vänjer dig..jag har gjort den resan dvs att våga..att vänja sig..minns Costa Rica 2016..flög fr San Miguel upp till San Jose..propellerplan typ 10 platser..Jag satt bakom piloten. Han öppnad sidorutan så frisk luft kom in..Jaja livet blir vad man gör det till:)

    1. corneliatoneri skriver: Svara

      Ohh, så litet plan var ju inte detta. Någon gång får jag kanske också åka ett så litet plan. Jag skulle inte tveka 🙂

Lämna ett svar