Nordamerika — Sida 2 av 3 — lite mera rosa reser västerut. Välkomna!

16 timmar mellan San Francisco och Singapore – United Airlines trip report

9 juni, 2019

Drygt 16 timmar i ett flygplan. Hade någon sagt till mig för bara ett år sedan att jag skulle spendera 16 timmar i ett flygplan hade jag skrattat gott. Men tiderna förändras och ni som följt min blogg ett tag vet att jag har utmanat mig själv och min flygrädsla. Detta var den ultimata utmaningen. 16 timmar transpacific över Stilla havet med United Airlines mellan San Francisco och Singapore. Håll tillgodo, här kommer United Airlines trip report.

United Airlines Trip report

United Airlines flight UA1 mellan San Francisco och Singapore avgår från San Francisco kl 22:55 och landar beroende på de dagsaktuella vindarna runt 16 timmar senare i Singapore vid sextiden på morgonen. Det innebär att man spenderar 16 timmar i mörker då flighten följer natten. Och kanske präglar det också hela flygningen. Jag får återkomma till det i det samlade betyget på flighten.

Flygplanet & kabinen

Rutten trafikeras av en Boeing 787-900, för dagen en maskin med registreringsnummer N26970 som enligt flightradar24 endast ska ha närmare två år på nacken.

Kabinen på dessa plan är rymlig. Det känns högt i tak och även de med lite klaustrofobiska utmaningar borde kunna känna sig tämligen lugna även om jag egentligen inte ska uttala mig om det. Men bagagehyllorna stängs på ett sätt som gör att det känns luftigt och högt i tak.

Under vår resa jorden runt flög vi även med Qatar och Virgin Atlantic och jag ska återkomma till de resorna. Men den stora skillnaden som jag kan nämna redan nu är solklart belysningen i kabinen. Något jag inte trodde jag skulle bry mig om alls faktiskt. När det snackats om det tidigare har jag negligerat betydelsen av den. Men med facit i hand gör det mycket.

United Airlines har ingen speciell belysning utan en standardbelysning om jag som lekman får uttala mig, fullt funktionell men den gör inte det lilla extra. Nu användes den ju inte heller speciellt mycket på just denna resa.

Sätena

Det var ingen businessclass som var vårt hem under de 16 timmarna. Denna resan avnjöts i helt vanlig hederlig ekonomiklass. Dock hade vi tagit vårt förnuft till fånga efter mycket tjatande från min sida och bokat säten med extra benutrymme. 344 dollar betalade vi för detta och det var det väl värt både innan och efter jag kunde konstatera att det hjälpte min sömn avsevärt.

Våra platser var 16 K och 16 L. Retligt nära businessclass-avdelningen. Men vi ska inte klaga. Vi hade det riktigt bra på rad 16. En filt och en kudde ingick i de extravanganzer som väntade i stolen.

Boeing 787-900 United Airlines — Retligt nära business. Till och med ett genomskinligt skynke skiljde oss åt.

Helt nyligen presenterades information om varför de flesta flygstolar är blå i färgen precis som United airlines stolar. Det sägs att en mörkare blå nyans skall få kroppen att utsöndra lugnande kemikalier som skapar känslor av välmående och minskar risken för ilska. Färgen blå är också synonymt med kyla och skall förutom att få oss lugna även få oss att känna oss svala. Mer om dessa konstateranden kan du läsa här.

Om det stämmer låter jag vara osagt. För egen del är favoriten fortfarande färgkombinationen i SAS Businessclass som du kan kika lite närmare på här om du önskar.

Inflight food & beverages

Detta var den första flighten någonsin där jag inte var vaken när vi lyfte. Det säger en hel del om att jag nu verkar ha kommit till bukt med min flygrädsla. Det säger också en hel del om hur trött man är när planet lyfter 22:55.

Planet hade knappt lättat från marken innan personalen i rask takt erbjöd en lättare varmrätt. Men eftersom vi precis kom från loungen tackade vi nej till det. En eloge dock till personalen som lyckades både servera och plocka undan detta i rasande takt. Kabinen släcktes sedan ner direkt. Det är helt enkelt tänkt att man ska sova på flighten. Jag vaknade till några gånger av att personalen gick runt och erbjöd vatten något som också fanns att tillgå hela tiden i pentrydelarna på planet. Några sippar, sedan somnade jag gott igen. Och resten av passagerarna, även de som var riktigt små, följde samma exempel.

Drygt sex timmar in i flygningen kom andra serveringen. En macka och en liten påse M&M till de som var vakna och villa ha. Inget utöver det vanliga.

Först sju och en halv timme senare, alltså efter 13,5 timmar av de totalt 16, var det dags för något alldeles alldeles underbart. Kaffe! Till det serverades frukost och man fick välja på någon typ av ägg och pannkakor. Vi valde pannkakor. Trots närmare 14 timmar utan mat hade jag svårt att få i mig dem. De var sega i kanterna, svampiga i mitten och totalt smaklösa, dessutom indränkta i något sött, kanske sirap som precis som pannkakorna var upphettade till någonstans kring kokpunkten.

Jag vill egentligen inte klaga. Men när man serverar två ynka mål på en så lång flygning hade frukosten kunna hålla något högre klass.

Inflight entertainment

Jag är inte rätt person att bedöma inflight-entertainment utbudet. Det har jag konstaterat redan tidigare. Och denna flighten var inget undantag. Jag konstaterade dock att de hade en film med mina favoritskådespelerska genom tiderna, Ingrid Bergman. Men inte ens den tittade jag på. Jag håller mig som vanligt till kartan och resrutten.

Får min sambo som faktiskt tittar en hel del på film och serier under flygningarna uttala sig så blir det ändå betyget standard. Med hänvisningen – ingenting slår ju Qatar. Och det får jag som sagt lov att återkomma till.

Service

Jag brukar försöka att inte påverkas allt för mycket av förutfattade meningar om saker och ting oavsett vad det gäller. Jag hade ändå hört ryktas om att just servicen inte är United Airlines starkaste sida men jag ville verkligen ge dem en chans. Och det fick dom. Någon andra chans vet i tusan om jag ger dem.

Det kan finnas förutsättningar jag inte känner till men med tanke på att serveringen inte var det som upptog den mesta av tiden för dem under denna flygning så kan man inte skylla den oerhört trista attityden på att de var stressade. Man kan inte heller skylla på att tiden inte räckte till för att ens ge toaletterna ett uns uppmärksamhet. De var rent ut sagt en sanitär olägenhet när vi närmades oss Singapore.

Kort sagt, detta var den sämsta servicen sedan jag flög med Lufthansa till Los Angeles.

Det samlade betyget United Airlines

Det skulle vara orättvist av mig att bedöma United Airlines i stort efter endast denna flygning mellan San Francisco och Singapore då jag faktiskt sov bort drygt tolv av sexton timmar. Planet var helt okej, sätena fullt funktionsdugliga. Inflight entertainment utbudet var godkänt. Personalen har lite att jobba på däremot. Allt som allt får de dock inte godkänt. En tvåa på en femgradig skala. På en så lång flight tycker jag att de hade kunna göra mer för att vi skulle känna oss omhändertagna och ens välkomna att resa med dem. Det lilla extra saknades definitivt. Vi kom inte ens upp i normal standard. Bättre kan ni United Airlines.

Har du flugit med United Airlines? Vilken är din erfarenhet?

Och så till sist, en liten uppmaning att följa Lite mera rosa på Facebook eller Bloglovin för löpande uppdateringar! Eller följ mig på Instagram för mer bilder och tankar. Tack för att du vill dela mina tankar med mig.

Jorden runt dag sex – en reseberättelse

29 maj, 2019

När klockan slog midnatt amerikansk tid hade vi hunnit en dryg timme från USA:s västkust och i vilken tidszon vi befann oss vet jag inte riktigt. Men någonstans emellan den 26:e och 28:e maj. Klockan på mobilen gick dock fortfarande på amerikansk tid och på 38 000 fot blev det istället för ingen födelsedag alls ett andra grattis till min kära sambo som under detta dygn i mörker, i luften mellan USA och Asien, i okända tidszoner vid datumgränsen på vår resa jorden runt dag sex fyllde 33 jordsnurr.

Tidsomställning, jetlag och datumgränser. Det finns så mycket man kan säga om detta. Man kan förbanna det när jetlagen är som värst och förundras när man kommer på att det också ger dig möjligheten att fira nyårsafton två gånger på samma år. Och även om jag, när vi satt där på SFO och skulle gå ombord på flighten som skulle ta upp emot 16 timmar, kände mig ganska mätt på att resa så känner jag mig nu sugen på just den där resan med två nyår. Vi får väl se vilket årsskifte det blir.

Transpacific – min ultimata utmaning

So we meet again, skrev jag i ett inlägg på Instagram tidigare på dagen och lade upp en bild på Stilla havet från november 2018 vid vårt första besök i Los Angeles. Det var första gången jag såg och doppade fötterna i detta gigantiska hav.

Min flygrädsla har jag berättat om tidigare men även hur jag har kämpat för att bli av med den. Och jag skulle nog säga att jag är kvitt den nu även om respekten för att flyga finns kvar och jag är aldrig helt oberörd när vi lyfter.

Under lång tid fanns på min bucketlist att jag ville springa tjejmilen i New York. För många är en mil en oöverkomlig distans att springa, men för mig var det inte det som gjorde att jag var osäker på om det någonsin skulle bli av. Det var det faktum att jag skulle behöva flyga över Atlanten.

Nu har jag gjort den resan fyra gånger.

Kvar var att flyga över Stilla havet. Och i december 2018 bokade vi resan som skulle ta mig över Stilla havet. Och nu satt jag där, planet väntade vid gaten, det fanns ingen återvändo.

UA1 i 15 timmar och 56 minuter

Orden du läser skriver jag på 40 000 fot över havet med 2 timmar och 11 minuter kvar till landning i Singapore. Resan som vanligtvis brukar ta dryga 16 timmar kommer idag att ta 15 timmar och 56 minuter.

Om att flyga United Airlines tänker jag berätta mer senare. Men det är en speciell känsla att spendera närmare 16 timmar i mörker. Och det är en märklig känsla att lyfta på söndagskvällen och landa på tisdagmorgonen. Ännu mer speciellt är det att ur svensk tid sett lyfta en dag efter Sverige men landa en dag innan Sverige.

När vi lyfte från USA var det söndag kväll och på hemmaplan hade de redan hunnit påbörja måndagsfrukosten. När vi landar 2/3 av ett dygn senare är det tisdagmorgon i Asien medan måndagen bara precis har övergått till tisdag därhemma. Det gäller att inte tänka för mycket då blir man snurrig på riktigt.

Den längsta och den smidigaste resan

Det är inte säkert att jag någonsin kommer att flyga såhär länge igen. Det är inte ofta man gör det. Kanske kommer jag aldrig att åka vägen över Stilla havet till Asien igen. Och med facit i hand är det denna långa resa som har haft störst fokus på vår resa jorden runt i alla fall för mig. Så hur skulle jag då sammanfatta denna dag nummer sex. Dagen som egentligen inte fanns. Den längsta flygresan jag någonsin gjort.

Jo, som den absolut allra smidigaste någonsin.

Tröttheten var så bedövande att jag sov innan vi ens hade lyft. Jag som alltid sitter med mobilkameran vid fönstret har inte ett enda foto från detta lyft.

En timme in i flygningen vaknade jag till för lite vatten och ett grattis. Någon timme senare vaknade jag till snabbt igen för ett toabesök, en macka och lite M&M. Flera timmar senare vaknade jag igen. Kartan visade att det var det dryga tre timmar kvar av resan. Då satte jag igång bästa spellistan på Spotify och drog fram datorn och så skrev jag ner lite mer om vår resa jorden runt dag sex. Just de där orden som du precis har läst.

Vill du läsa mer om vår jorden runt resa på 8 dagar än Jorden runt dag sex? Klicka dig vidare hit för mer reseinlägg och läs om planeringen och varför vi gör denna resa.

Jorden runt dag fem – en reseberättelse

28 maj, 2019

Det skulle bli en lång dag den sista i San Francisco, det visste vi. Planet mot Singapore avgick inte förrän 22:55 på kvällen och vårt airbnb skulle vi lämna senast 11. Vi hade därmed ungefär ett halvt dygn att slå ihjäl. Och i ärlighetens namn är just den delen av resan inte det vi är bäst på. Jorden runt dag fem visste vi redan innan den började att den skulle bli en utmaning.

Vi bokar aldrig kvällsflyget från en chartersemester för att nyttja de sista timmarna vid poolen. Jag bokar aldrig det sista tåget hem från en tjejträff. När den sista dagen av en resa anländer, när resdagen börjar. Då är jag redan på väg. Jag har väldigt svårt att slappna av en sådan dag utan vill bara hem. På Rhodos för två år sedan när vi redan tidigt i veckan fick veta att vårt flyg var försenat och istället för vid lunchtid skulle gå mitt i natten, tolv timmar senare, då betalade vi för att ha rummet kvar, det hjälpte.

San Francisco dag fem – på väg

Nu väntade vi ut så länge det gick hemma i vårt mysiga Airbnb och klockan var nog på pricken 11 när vi gick ut genom dörren och låste in nyckeln i kodboxen igen. Munin in till stan från oss som bodde nästan vid ändhållplaten av N-linjen till Ocean beach, tog närmare tre kvart och vi hoppade av vid Powell station. En perfekt utgångspunkt om du vill shoppa eller hitta något att äta och vi tänkte göra båda. Längsmed Market street hittar du tre stora varuhus, Westfield, Bloomingdales och Nordstroms. Byggnaden är dessutom superhäftig.

Jag var imponerad av de vackra köpcentrumen i Dubai men San Francisco kan också bidra med ett. Leta dig upp några våningar i Westfield för att beskåda Domen som är renoverad och höjd för inte allt för längesedan. 1908 byggdes den upp igen efter att ha raserats av en stor jordbävning 1906.

Under Domen har man också försökt sig på en foodcoort som heter just Under the Dome. Men här tycker jag de har lite att jobba med. Vill du hitta ett bra och varierande matutbud skall du istället åka ner under mark till foodcorten i källaren på Westfield. Här hittade vi ett förvånansvärt stort och varierande utbud av det mesta. Och tro det eller ej men här kommer denna resas andra restaurangtips. Nu har jag helt glömt vad stället hette men det var koreanskt och vi åt världens godaste beefbowl med vitt ris.

Shopping med ett icke-shoppingfreak

I övrigt är det såklart shoppingen som står i centrum i dessa hus. Hade jag varit shoppingdrottning hade jag säkert kunnat uttala mig om både den ena och den andra piffiga butiken men där finns det andra bloggare som gör jobbet. Shoppar gör jag när jag behöver något. Som när jag var i Paris och mina byxor faktiskt gick sönder. Ja då måste man ju köpa nya och därmed kan jag stoltsera med att ha shoppat byxor på shoppinggatans shoppinggata, Champs Elysée. Att det var på H&M spelar väl mindre roll.

Nej istället fascinerades jag av att Nordstroms hade runda rulltrappor och kan inte för mitt liv komma ihåg var det var jag såg det sist. Jag har nämligen för mig att det inte var så längesedan. Kan det ha varit i Tallin? Klart skumt är det i alla fall att åka runt både upp och ner för en rulltrappa.

Med en tröja inhandlad till Andreas och mat i magen gav vi oss sedan ut på stan för lite steg till benen och för att sedan hitta en Starbucks där vi skulle hänga till det var dags att åka till flygplatsen.

Memorial helg

Vi verkar lyckas pricka in helger när vi åker till USA. När jag var i New York var det Veterans day och det var svårt att komma fram ordentligt på gatorna som var avstängda i vartenda gathörn till förmån för paraden. När vi var i Los Angeles första gången prickade vi också in Veterans day men Los Angeles kände inte lika påverkat, inte mer än att lokalbefolkningen valde att fly stan och åka ut på landet och det gjorde ju inte oss något nämnvärt.

Denna gången prickade vi istället in Memorial-ledigheten. Själva Memorial day inföll på måndagen när vi åkt vidare men hela helgen var det firande och det märktes en tydlig skillnad på mängden människor ute på gatorna mellan vår första och andra dag. Jag är glad att vi hann uppleva det mesta i lugn och ro vår första dag.

Nu var det istället mycket som var stängt under Memoral-helgen. Till och med Starbucks. Och vi fick en lite längre promenad än vad som kanske var tänkt när promenerade runt på jakt efter ett mysigt och inte för litet Starbucks att hänga på. Positivt med det var såklart att tiden gick. Och sitta visste vi ju att vi skulle få göra på flighten till Singapore.

Chinatown till slut

Så kom det sig också att vi hittade Chinatown, en av stadens sevärdheter som jag annars hade tänkt vi skulle hoppa över. Men nu fick vi se och föreviga Dragon gate och de små gatorna. Detta är faktiskt det första Chinatown jag besöker och jag måste väl då i ärlighetens namn säga att jag inte riktigt fattar grejen.

Efter några kvarter kände vi oss båda klara med både Chinatown och San Francisco och drog oss ner mot Marketplace för en sista vy över havet, en sista känsla av saluhallen och för att hitta en bra upphämtningsplats för den Lyft som skulle ta oss ut till SFO – San Francisco international airport.

Födelsedag eller inte födelsedag?

Planet lyfte som sagt från San Francisco 22:55 den 26 maj för att landa på morgonen den 28 maj i Singapore. Den 27 maj är det Andreas födelsedag och en av de lite roliga sakerna med just det var att han skulle missa sin födelsedag. Men faktumet att det blev den 27:e hemma i Sverige innan det kom vi inte ifrån och jag hann med ett första grattis innan vi lämnade San Francisco när klockan slagit midnatt hemma.

För övrigt var vi vår vana trogen på plats tidigt på flygplatsen, vi är ju båda barnsligt förtjusta i flygplatser både för att de ofta innehar en större mängd flygplan men också för pulsen och känslan av att ha hela världen för sina fötter.

Flygplatshäng

Flighten avgick från den internationella terminalen även kallad G och incheckning och säkerhetskontroll gick smidigt. Men efter fyra besök i USA i tre olika städer måste jag nog ändå konstatera att det inte är i säkerhetskontrollen man känner sig som mest välkommen i landet. Vi kan väl bara låta det var sagt.

San Francisco International airport — SFO – i väntan på färden upp i molnen

Med nuvarande uppsättning Amex-kort min sambo innehar skulle vi även kunna besöka AMEX Centurion-lounge. Dit har man dock bara access tre timmar innan avgång så vi hann bland annat med att besöka utomhusterassen med finfin utsikt över den längre av banorna och därmed även där de stora planen lyfter. Och för en flygnörd på hobbynivå innebar det stor lycka när jag tajmade in både en 747 från British Airways och en 380 från Emirates. Sedan satt vi en stund innanför och såg ett ordentligt skådespel av oväder passera.

SFO — En tidtabell sorterad på namn och inte avgångstid. Första och enda gången hittills

Amex Centurion lounge

Amex Centurion-lounge på SFO ligger i terminal tre precis vid gate 74. Informationen på olika sidor på nätet sa lite olika saker. På nåt ställe stod det att vi skulle behöva gå igenom en säkerhetskontroll till mellan terminalerna på en annan att det inte behövdes. I verkligheten behöver man inte gå igenom någon ytterligare säkerhetskontroll. Det går alldeles utmärkt att gå emellan terminal G och terminal 3. Det är dessutom helt nära och från ena änden av terminal G till loungen i terminal 3 tar det inte mer än fem minuter.

Loungen i sig var inget speciellt. Jag må tycka att Centurion-loungen på Arlanda är liten men efter förutsättningarna är den bättre. I San Francisco serverades en enklare buffé och självklart den dryck du önskade. Det lilla extra här kom i form av vinprovningsmöjligheten. Precis som på The Winery hotell i Stockholm för er som varit där.

I övrigt var det ganska mycket folk och mycket öppna ytor vilket skapade en ganska hög ljudvolym. Jag har varit med om bättre lounger men tycker ändå att det är fantastiskt lyxigt att få en stund med fri mat och dryck i en avskild del. Jag hoppas att jag aldrig slutar vara tacksam för det.

Right on time mot Singapore

Planet lyfte sedan right on time. Åtminstone tror jag det. Då hade jag nämligen redan somnat och vaknade inte förrän en bra stund senare när vi varit i luften i närmare en timme. Men då har vi gått händelserna i förväg. Då är vi på vår resa jorden runt dag sex och inte dag fem. Dagen som egentligen inte riktigt fanns.

Vill du läsa mer om vår jorden runt resa på 8 dagar än Jorden runt dag fem? Klicka dig vidare hit för mer reseinlägg och läs om planeringen och varför vi gör denna resa.

Jorden runt dag fyra – en reseberättelse

27 maj, 2019

Det var aldrig en fråga om utan en fråga om vilken dag. Är man i San Francisco ska man se det staden är absolut mest känd för Golden Gate-bron. Och på vår resa jorden runt dag fyra hände det.

Jag har redan nämnt det. Att jag inte riktigt förstår vad det är som är så speciellt med just Golden gate-bron. Kanske är det för att jag inte sett alla de där filmerna bron förknippas med? Men när vi vår första dag i San Fancisco fick syn på och stiftade närmare bekantskap med Bay Bridge som går till Oakland tyckte jag att den var bra mycket häftigare. Sedan visade det sig vid lite googlande att den var både längre och äldre och då förstod jag verkligen ingenting. Men vad vet jag. Och är man i San Francisco då ska man ju se Golden Gate.

Golden gate – och hur röd den är

Det går finfint att ta bussen ut till Golden Gate men för oss som var på andra sidan stan och hade behövt ta en Muni in till stan innan vi tog bussen ut till Golden Gate var det lika smidigt att ta en Lyft direkt ut. Men först tog vi lite välförtjänt sovmorgon. Klockan hade hunnit slå 11 när vi klev ut genom dörren.

Och så var den bara där. Den där världsberömda bron i det världsberömda diset i San Francisco. Vi traskade runt vid Welcome center och plåtade på alla möjliga olika håll och kanter och sätt. Och så tog vi en liten promenad ut på bron.

Det var inte särskilt blåsigt men ordentligt bullrigt från all trafik och dessutom ganska skumpigt när trafiken åkte över bron. Det var absolut ingen angenäm upplevelse och efter några foton tagna på bron av bron men också in emot Downtown så traskade vi tillbaka och tog bussen tillbaka till stan.

-Jag trodde den var rödare, reflekterade Andreas efter besöket. Och det fick mig att fundera lite i ett inlägg på Instagram. För jag förstår honom. Jag trodde nog också att den var rödare. Som på bilden som inleder detta inlägg. Men i ljuset för dagen var den inte alls så röd. I verkligheten är den ganska dovt röd. Men det gör ju sig inte så bra vare sig på bild eller film och alla andra precis som jag förbättrar verkligheten innan vi presenterar den för alla andra. Resultatet? Att vi blir besvikna på verkligheten. Det tål att tänkas på. Och hur såg bron ut på riktig då? Jo såhär.

En tidig middag på Marketplace

Dagens första uppdrag var klart. Det andra återstod fortfarande. Att käka en tidig middag på Bouli Bar på Marketplace. En restaurang vi spanade in redan vår första dag när stegen var på väg upp emot 35 000.

Detta är inte bloggen med de många restaurangtipsen men här kommer ett av de få. Är du i San Francisco? Stanna förbi Marketplace i Färjeterminalen och käka en pizza på Bouli Bar. Är inte restaurangdelen öppen? Häng i baren. Det är minst lika trevligt. Kanske till och med trevligare.

Dags att packa ihop

Det började bli dags att packa ihop. Det blev en tidig kväll inför vad som komma skulle. Den mest intensiva delen av resan återstår fortfarande. Dag fem spenderar vi stora delar av dagen i San Francisco men då på väg. På väg mot Asien på väg mot Andreas födelsedag som detta året liksom inte finns.

Vill du läsa mer om vår jorden runt resa på 8 dagar än Jorden runt dag fyra? Klicka dig vidare hit för mer reseinlägg och läs om planeringen och varför vi gör denna resa.

Jorden runt dag tre – en reseberättelse

26 maj, 2019

Benen var förvånansvärt pigga och agendan läskigt tom när vi startade dag tre på vår resa jorden runt och vår andra dag i San Francisco. Vad återstod att se efter allt vi hann med dagen innan? Jo cable car, rooftop-bar och tydligen Richard Branson.

Hållplatsen för Munin (a.k.a metron) som tar oss hela vägen in till downtown är precis utanför boendet vi hyr via Airbnb här i San Francisco. Vi hoppar på vid 46th avenue och dagen till ära hoppade vi av vid Powell station i Downtown med ett enda mål. Att åka Cable car. Det är ett måste enligt varenda förståsigpåare.

Cable car – ett måste eller inte?

Var helst där klockan 7 rådde den ena. Köerna är oändliga sa den andra. Vi var där klockan 10. Och ja, det var lång kö. Vi väntade i kanske 40 minuter. Och det var överkomligt.

Embarcadero San Francisco — Cable car stationen vid Embarcadero

Måste man åka cable car när man är i San Francisco? Nej självklart måste man inte göra det, men då vet du inte heller hur det känns. Skulle jag åka igen? Nej, faktiskt inte. I alla fall inte någon av de två linjer som går från Powell station i rusningstid. Självklart vill man få på så mycket folk som möjligt på vagnarna och för mig som inte ville stå upp och hänga ut under hela resan innebar det att det var ganska svårt att både se och uppleva resan på ett bra sätt.

Det var en hissnande känsla både i upp- och nerförsbacke. Det var en härlig stämning med personalen i vagnen som gjorde det nästan till en liten föreställning. Men skulle jag åka en gång till skulle jag nog välja att åka från Embarcadero. När vi passerade där lite senare på kvällen var det inget folk alls i kö och den färden tror jag skulle vara lite lugnare och skulle upplevas mer.

Vi åkte rutten med bruna skyltar från Powell station ner till Fishermans warf, den så kallade Powell Hyde-line och passerade ovanför Lombard street.

In-n-out och fortfarande inte imponerad

När vi landade nere i Fishermans warf tog vi en liten promenad ut mot Golden gate och snodde en liten vy över bron. Idag var inte dagen för den riktiga färden dit och vi vände ganska snabbt tillbaka in mot piren för lunch på In-n-out.

Det är andra gången för mig. Första gången var vid vårt första besök i Los Angeles i november 2018 och då var jag inte imponerad. Jag ville ge det ett försök till. Men nej, jag förstår inte grejen. Personligen gillade jag Mc Donalds-burgaren i går bättre.

Lyxhotell och rooftopbar – men vilken?

Gårdagens antal steg började ge sig till känna både i benen, resten av kroppen och knoppen så vi tog en av spårvagnarna från Pier 39 in emot stan och hoppade återigen av vid Powell station. Därifrån promenerade vi några kvarter till Union square där vi tog en iskaffe på Starbucks på Macys.

Planen var att avsluta dagen i en rooftopbar. Mitt förslag var sedan länge Cityscape på Hilton men efter att ha åkt med Virgin Atlantic hit till San Francisco hade Andreas nosat upp att Virgin helt nyligen öppnat sitt första hotell här i stan. Likt flygen skall det vara en speciell känsla på dessa hotell och de skulle också ha en rooftopbar om än inte lika högt upp som Hilton. Dagen innan hade den varit stängd för privat event men idag var den öppen.

– Ahaaa säger Andreas där vi sitter med varsin islatte på Macys. Det var invigning igår, det var därför det var stängt, kolla vem som var där.
Andreas håller upp telefonen och visar en Instagram story medan jag höjer på ögonbrynen. Mannen på bilden har jag aldrig sett förr.
-Det är Richard Branson ägaren, förtydligar Andreas.
-Ahaaa säger jag. Honom hade jag kunnat gå förbi på gatan utan att veta vem det var säger jag.
-Han är väl till och med adlad, kontrar Andreas för att väcka mitt intresse. Men efter min fadäs med Windsor castle ligger jag lågt på den kungliga engelska fronten.

Lägg till lite jetlag på tunga ben och ni får en i det närmaste ohållbar situation men vi skall kämpa oss kvar i stan till baren på Virgin-hotellet öppnar vid fem. Vi spanar in lyxhotellen vid Union square och Museum of Ice cream.

Ice cream museum San Francisco — Ett museum för bara glass. bara i Amerika.

Vi strosar runt på H&M och Target. Går in på ett annat Starbucks och införskaffar San Francisco-muggen och så närmar sig klockan äntligen fem.

Hipp kö och Branson himself

Vi styr stegen mot Virgin-hotellet. Blir vänligt men bestämt hänvisad runt hörnet av några vakter i hotellentrén som undrar om vi ska till baren. Jag är på väg att ta upp telefonen för att fotografera Virgin-loggan och den engelska telefonkiosken utanför hotellet men hinner inte innan vi svänger runt hörnet och ser kön. Den är längre än vi någonsin orkar vänta och personerna i kön är hippare än vi någonsin ens kan stava till.

Samtidigt kör det upp en bil precis framför oss och ut ur baksätet hoppar – Richard Branson.

Jag petar Andreas i sidan och hasplar ur mig – men men men – det är ju han.

Jag kan garantera att hade inte Andreas visat bilden på honom en stund tidigare hade jag lika gärna kunnat missa honom helt. Nu missade jag istället att föreviga ögonblicket eftersom mobilen låg i fickan.

En avslutning 46 våningar upp

Kön till Virgin-baren hoppade vi över och traskade istället bort till mitt förstahandsval. Cityscape på Hilton. 46 våningar upp avnjöt jag mitt första (och andra) glas bubbel i San Francisco och såg molnen dra förbi skyskraporna. Kan man annat än älska rooftopbarer?

Två slitna jorden runt-resenärer spenderade sedan inte kvällen på någon lyxig restaurang utan köpte med sig varsin kycklingmacka från Walgrens hem till huset. Det kostar att ligga på topp som bekant. Och dag tre låg för våra fötter. Fötter som dag två trampande endast 15 160 steg.

Vill du läsa mer om vår jorden runt resa på 8 dagar än Jorden runt dag tre? Klicka dig vidare hit för mer reseinlägg och läs om planeringen och varför vi gör denna resa.

Jorden runt dag två – en reseberättelse

25 maj, 2019

35 981 steg senare har vi upplevt en hel dag till fots i San Francisco.
26, 5 kilometer och 45 våningar beräknar också stegräknarappen. Hade någon sagt till mig när vi knatade ut på morgonen att din resa jorden runt dag två skulle sluta med just det där antalet stegen, då är frågan om jag ens hade klivit ut genom dörren.

Vi hade egentligen tänkt hyra bil en av dagarna under vårt besök. Bilen var till och med bokad. Men så kom det ett mail om att bilen var bokad tidigt dagen efter och när vi kunde lämna den. Samtidigt märkte Andreas att vi bokat bilen till torsdagen och inte fredagen som han trodde. En sak ledde till nästa och så avbokade vi den. Därmed kändes det nästan som vi fick en extra dag i San Francisco. När vi med lite jetlag i kroppen klev ut genom dörren dag två var det därmed utan mål. Fokus nummer ett var frukost på ett ganska närbeläget Starbucks. Sedan fick vi se. Och se fick vi på vår resa jorden runt dag två.

Jorden runt dag två – 35 981 steg i San Francisco

Promenaden till Starbucks gick delvis genom den helt närbelägna Golden Gate Park. Vi har bara några kvarter till parken och det blev en fin start på dagen. Molnen hade inte hunnit lätta ännu och luften var fortfarande lite krispigt kylig. Jag är inte så mycket för växter i allmänhet. Men gröna omgivningar och natur mår ingen dåligt av.

Efter favoritfrukost på Starbucks bestående av en latte och Strawberry & toasted almonds overnight grains styrde vi sedan stegen mot The Painted ladies. Planen när vi satt på Starbucks var att promenera dit, det skulle ta oss en timme ungefär. Därefter tänkte vi ta Munin (San Franciscos svar på Metro) därifrån någonstans. Så blev nu inte fallet.

Turister på topp vid Painted ladies

Backe upp och backe ner med en extra omväg förbi en gigantisk kyrka. Skulle någon tro att det är en myt att San Francisco är backigt kan jag avliva den myten direkt. Men det finns en fördel med allt och man vänjer sig. De backarna som i början var gigantiska blev så småningom inte så farliga.

Precis som i New York känns det mesta väldigt nära här. Jag minns att jag vid mitt besök i New York slogs av att det fanns sevärdheter i vart och vartannat hörn. Lite så känns det här också.

En timme senare gick vi genom Alamo square park och framför oss låg The Painted ladies. Husen som blev världskända i TV-serien Huset fullt och som sedan är en av de mest fotograferade turistmålen här i San Francisco.

Vi satte oss ner en stund i parken och beskådade husen med San Franciscos downtown i bakgrunden. Tanken slog mig att det nog inte är så kul att bo i ett av dem. Och med tanke på att det är ganska många ställen i San Francisco som ser ganska snarlika ut så måste det väl ha varit i allra högsta grad en tillfällighet att det blev just dessa husen som blev plåtade för vinjetten.

Mc Donalds – det självklara valet

Det finns dom som aldrig skulle sätta sin fot på ett Mc Donalds när de är ute och reser. Vi är tvärtom. I alla fall en gång varje resa så testar vi på den lokala maten på Mc Donalds. Oftast blir det den dagen vi inte har ork eller inte hittar något annat. Denna gången blev det dag två på vår resa jorden runt. Och jag tycker inte man skall underskatta Mc Donalds. Det är inte särskilt dyrt, gratis WiFi och så vet man vad man får. Dessutom kan du hitta riktigt trevliga lokala varianter. Som när vi var i Barcelona och de hade en Selection-variant med getost. Galet gott.

Nåväl, i San Francisco var inte Selection-burgaren något för mig utan de blev en hederlig QP med bacon. Här hann vi också med att kolla av kartan lite. Vi funderade en stund och kom fram till att en timmes promenad till inte kändes så farligt. Och så styrde vi kosan mot Fishermans warf.

Lombard street

På vägen dit skulle vi dessutom ha turen att passera Lombard street. Jag var däremot inte alls beredd på att vi på vägen också skulle få våra första glimtar av både Golden Gate och Alcatraz.

Efter några riktigt kämpiga backar belönades vi med vyerna man liksom får nypa sig i armen när man får se. När sedan den lilla snirkliga gatan bland alla de andra helt raka uppenbarade sig befann vi oss högst upp i backen och kunde föreviga den ovanifrån innan vi traskade neråt och även föreviga den från det hållet.

Fishermans warf

Bara ett stenkast bort hittade vi sedan Fishermans warf. Ett område som är ordentligt turistigt men också mysigt och sprudlar av liv. Flera gånger under vår promenad tänkte jag nämligen att det var förvånansvärt lite människor ute för att vara en så stor stad ändå. Svaret fick jag på Fishermans warf det var där de höll till och på Pier 39 som jag ska komma till.

Efter att ha flanerat en stund i Fishermans warf och känt pulsen och fotograferat vyerna ut mot Alcatraz promenerade vi vidare. Tog en glass. Och inte vilken glass som helst. En Ben & Jerrys-glass. Och inte vilken Ben & Jerrys-glass som helst utan en glass jag väntat på i flera år.

Coffee coffee buzz buzz buzz Ben & Jerrys

För några år sedan slutade man nämligen med smaken Coffee coffee buzz buzz buzz i Sverige. Men i USA finns den kvar. Jag har letat båda gångerna i Los Angeles men inte hittat den. Så det var ett stort ögonblick när smaken fanns här. Himmel så gott.

Pier 39

När vi tidigare i år besökte Tallin hade jag en tydlig plan för allt vi skulle se. Även inför detta besök hade jag en plan. Men – den var inte helt nedskriven. Jag har läst på i min guidebok och framför allt har jag lusläst Ann-Louise 10 saker att göra i San Francisco. Men tanken med en extra dag när vi avbokade bilen var att jag skulle sätta ihop planen under kvällen dag ett. Därför var jag inte helt påläst och hade därmed heller inga förväntningar på Pier 39.

Bakom ett hus öppnade sig världens myller av affärer, restauranger, nöjesfält och barer. Turistigt – absolut. Men också riktigt mysigt. Allting blir ju vad man gör det till, eller hur.

Och här finns också en utsiktsplats där man kan se sjölejon. Men vad är oddsen att de är där tänkte jag. Där hade jag lite fel för på sina viloplattor låg de och gottade sig. Det kan vara bland det märkligaste men också gulligaste jag sett.

Sedan kan det vara så att turisterna som står och tittar på sjölejonen är lika mycket av en attraktion som själva sjölejonen.

Marketplace och Oakland bay bridge

Vid detta laget hade vi slutat tänka på att ta en Muni någonstans. Istället fortsatte vi bara gå och gå. Vi fortsatte längs vattnet och kikade in på Marketplace, en typ av saluhall kan man väl säga ur ett svenskt perspektiv. Det är inget jag har läst om hittills någonstans men hit kommer vi absolut tillbaka under resan. Denna gången gick vi mest igenom för att kolla läget.

Golden gate fick vi denna dag bara en liten smygtitt på. Istället stiftade vi närmare bekantskap med Oakland bay bridge. Den är förvisso inte röd. Men den är både längre och till och med lite äldre än Golden gate. Så hur det kommer sig att det är Golden gate och inte Oakland bay som är så ikonisk är för mig en gåta. Någon kanske känner till varför? Let me know i så fall.

Financial district Downtown

Från kvarteren runt Marketplace begav vi oss sedan i mot stan igen och promenerade en stund genom Financial district och skyskraporna. Men här någonstans började jag inse att de redan då 30 000 stegen skulle ta ut sin rätt och att det var dags att tänka på den berömda refrängen.

Så kom det sig att vi till slut letade upp närmaste Muni och tog den från Embarcadero hela vägen hem till Ocean bay.

Jorden runt dag två avslutas med solen och fisk

Efter en stund vid datorn traskade vi sedan ut igen för att se solen gå ner i Stilla havet bara ett stenkast bort från där vi bor och på vägen hem stannade vi till på Hooks fish och handlade hem Avocado tacos och Fish n chips.

35 981 steg senare kan jag summera jorden runt dag två som härlig spontan och alldeles alldeles underbar.

Vill du läsa mer om vår jorden runt resa på 8 dagar än Jorden runt dag två. Klicka dig vidare hit för mer reseinlägg och läs om planeringen och varför vi gör denna resa.

Jorden runt dag ett – en reseberättelse

23 maj, 2019

Larmet från gårdagens tidiga uppstigning inför flyget från Arlanda till London ljuder igen fast i en annan tidszon och många timmar senare. Klockan är 4:20 i San Francisco den 23 maj 2019 och igår började vår jorden runt på 8 dagar-resa som tog oss till San Francisco. Jorden runt dag ett – håll till godo.

Jag gissar att jag kommer att vilja skriva mer på djupet om allt vi ser och gör under denna korta och intensiva resa jorden runt. Men i sann dagsboksanda vill jag också fånga dagarna som de var precis när det just hänt och det tänker jag göra nu.

Jorden runt dag ett – resedag

Den första dagen är en dag av resande. Vi har flugit tidigare än 7:55 från Arlanda och ändå åkt hemifrån på natten så för den sakens skull hade det kanske inte behövts. Men det är ändå skönt att slippa gå upp innan man ens hunnit somna för att sätta sig i bilen och åka. Att hitta ett hotellrum i Stockholm medan ett stort amerikanskt företag som börjar på Ama och slutar på zon har konferens just där var däremot lönlöst. Istället hittade Andreas ett rum på airbnb i Märsta. Perfekt för oss.

Långtidsparkering P1

Det är massor av saker som vi kan kalla första gången på denna resan. Stora som små och en av dem är att vi för första gången parkerade på Swedavias långtidsparkering P1. Vår hemmaparkering är annars Beta. Där står vi alltid men nu bokade poängnörden jag bor med parkeringen på något sätt via Norwegian och fick cashpoints och då var P1 det alternativ som fanns. Och vi blev inte besvikna i alla fall inte jag.

Den ligger en bra bit längre ut, i höjd med Eurostop Arlanda precis bredvid E4. Men väl på plats fanns en loungedel med både incheckningsmaskin, möjlighet att slå sig ner, en maskin med möjlighet att köpa enklare snacks och sist men inte minst – gratis kaffe! Det behövs med tidig morgon. Det visar inte minst screenshoten från storyn jag la upp på Instagram. När jag pratar om kaffet drar ögat iväg nåt så till den milda grad. Trots att jag inte vanligtvis skelar.

Varje kvart går det sedan gratisbussar in till terminalerna vilket är något mer sällan än från exempelvis Beta men det vägs upp av kaffet om man säger så.

Loungefrukost på Pontus in the air

Vi reser denna resan med endast handbagage det blir verkligen galet mycket smidigare så. Och efter att vi skrivit ut boardingpassen blev det Fast track genom security.

Det höll dock på att inte bli fast alls när mannen i säkerhetskontrollen inte gav med sig på frågan om det fanns några vätskor i mitt mobilfodral. Rosa och fint som det är kanske han misstog det för att vara en necessär men han kan väl i alla fall ge sig när jag bedyrat att det inte finns några vätskor i den i alla fall tre gånger.

Frukost intogs sedan i AMEX-loungen Pontus in the air. Men lite mer om just det kan jag tänka mig att skriva i ett kommande inlägg. Det är dock aldrig fel med frukost och utsikt över flygplanen.

Arlanda – Heathrow med SAS Ireland

Medan SAS pilotstrejk pågick som bäst satt vi ändå ganska lugna i båten. Den påverkade nämligen inte SAS Ireland och det var dem vi flög med mellan Arlanda och Heathrow. Lite udda kändes det ändå att inte ha skandinavisktalande personal på SAS. Det var en Airbus 320 neo som lyfte från Arlanda och med vindarna startbana för dagen fick vi fantastiskt fin vy ovanifrån av vår största flygplats. Det tog oss sedan nästan tre timmarna till London. Staden jag tidigare basunerat ut att jag inte vill besöka. Och eftersom jag nu bara spenderade cirka fyra timmar på flygplatsen kan jag fortfarande inte säga att jag besökt staden. Än mindre har jag en Starbucksmugg därifrån eftersom Starbucks i terminal tre har stängt sedan en tid tillbaka.

Vi cirkulerade lite över London innan vi fick lov att landa och även om jag nu då sagt att jag inte har någon längtan till London så var det makalösa vyer och färger jag inte sett någon annanstans som målade upp sig utanför flygplansfönstret.

Vi landade med SAS i The Queens terminal nummer 2. Det går sedan gratis bussar från den terminalen till terminal nummer 3 där planet mot San Francisco avgick från. Riktigt smidigt.

En burgarmeny och en öl senare var vi redo att boarda vår flight. Men innan det. Kan vi ta ett ögonblick för detta.

Det är min första gång i Storbritannien. Jag tänker att en öl måste jag väl ta till maten. Andreas får välja och det bli en öl från USA. Döm om min förvåning när det sedan står på danska på burken och det visar sig att den är bryggd i Köpenhamn.

Heathrow – San Francisco med Virgin Atlantic

Nästa första för oss var resan med ett helt nytt flygbolag Virgin Atlantic. Jag har förstått att det finns mycket gott att säga om dem och drygt tio timmar senare håller jag med. Det kräver ett helt eget inlägg.

Men innan det hinner bli klart kan jag konstatera att vi trivdes bra på rad 66 längst bak på vår flight med Miss Moneypenny en Boeing 787-900 Dreamliner. Även det en förstagångare. Att flyga dreamliner alltså.

Det kliar lite in fingrarna att få skriva lite om resan men jag håller lite på det som sagt.

Att jag däremot i vanlig ordning medan vi lyfte fotograderade landskapet. Fångade ett slott på bild och la ut det på Instagram med texten: ”Någon som vet vilken slottsliknande byggnad jag fångade på bild?” Det kan jag ju dela med mig av. Att det är Storbritanniens största slott och att jag inte hade stenkoll kan vi väl prata tystare om.

Vi landade istället 10 timmar och en kvart senare på SFO, San Francisco International airport. Jag som hade tänkt skriva massor ägnade istället resan till allt utom just det. Bland annat till lite sömn. Därmed var jag inte helt slut när vi ställde oss i en timme kö till immigration. Det absolut sämsta med att åka till USA om du frågar mig.

Lyft till 46th avenue

Dryga halvtimmen tog det sedan att ta oss med en Lyft från flygplatsen till vår airbnb-adress. 1443 46th avenue. Precis bredvid Golden gate-park och ett stenkast från Ocean beach.

En eloge måste han ha min sambo för att han lyckas hitta de allra mysigaste airbnb-boendena. I Los Angeles tror jag att han lyckades hitta det bästa i stada. Och detta stället ligger inte långt efter måste jag säga.

Vem kan gissa att detta ligger bakom någons garage?

Jetlag till slut

Jorden runt dag 1 gick mot sitt slut. Och till slut fick jag ändå ge mig för jetlagen. Den omisskännliga overklighetskänslan som börjar krypa på en när man varit mer eller mindre vaken i ett dygn. För egen del brukar jag också börja känna att golvet gungar. Första gången i Los Angeles var jag övertygad om att det var små jordbävningar. Men icke.

En kort promenad i kvarteret och inköp av lite vatten. Über-eats levererat till dörren. Sedan sov jag som en prinsessa till larmet alltså ringde.

Jorden runt dag 1 är avklarad. Nu är vi redo för dag två och att börja upptäcka San Francisco. Vi börjar med Starbucks.

Vill du läsa mer om vår jorden runt resa på 8 dagar än Jorden runt dag 1. Klicka dig vidare hit för mer reseinlägg och läs om planeringen och varför vi gör denna resa.

Lite mer att läsa på Lite mera rosa

I SAS Business Class från Los Angeles

17 februari, 2019

Utöver det faktum att kungen med bara sin blotta närvaro tog över hela upplevelsen fick jag naturligtvis med mig lite intryck från min allra första resa i SAS Business Class mellan Los Angeles och Arlanda. Och just det tänkte jag berätta mer om nu. Och det är nog inte bara kungens fel att jag känner att jag måste göra det igen.

Jag har redan berättat att resan i Business class möjliggjordes av att vi hade samlat Eurobonus-poäng med AMEX. Det innebar att vi inte betalade fullpris för denna resa. Istället gav vi 1226 kronor för hela resan tur och retur Arlanda Los Angeles. Vi åkte i SAS Plus på ditvägen och i SAS Business på hemvägen. Men upplevelsen blev ju inte sämre för det.

Lounge-hopping

I upplevelsen att flyga Business ingår också naturligtvis möjligheten att innan resa uppehålla sig i en eller flera lounger som man ges tillgång till i och med biljetten.

Och det var inte alls länge sedan jag knappt visste vad det var. Jag var befriande okunnig skulle man kunna säga. I samband med våra senaste resor har vi haft kort som gett oss Priority pass och har då besökt exempelvis Pontus in the airs AMEX-lounge på Arlanda. Jag har förvisso ätit den absolut godaste pastan någonsin där. Men i övrigt måste jag säga att jag inte är jätteimponerad. Men för att inte låta allt för bortskämd är det självklart alltid fördelaktigt med kostnadsfri mat och dryck. Framför allt på en flygplats där maten annars tenderar att sno en hel del av reskassan.

United Polaris Lounge LAX

Nu besökte vi två lounger på Los Angeles flygplats. Den ena var Uniteds Polaris lounge. En sprillans ny lounge som öppnade så sent som den 12 januari 2019. Dit har man endast tillträde om man åker Business Class. Från Tom Bradley-terminalen (den terminal där i stort sett alla internationella flyg går från) är det en ganska lång väg till den nya loungen. Men det var absolut värt det. 22 minuter tog det att gå enkel väg och ja, det är så långt bort du kan komma i princip.

I Uniteds Polaris lounge hittar du en väl tilltagen yta med sköna fåtöljer och utsikt över flygplanen på plattan och en av landningsbanorna. Lite längre in i loungen finns restaurang-del där du kan välja lite mer casual style och käka buffé eller beställa från menyn. I loungen finns också en tyst avdelning med möjlighet till en lugn stund och även en dusch.

Star Alliance Gold-lounge LAX

Efter lite lunchbuffé i Polarisloungen traskade vi de 22 minuterna tillbaka till vår terminal och slog oss ner i Star Alliance Gold-loungen. Och ska jag vara helt ärlig (och det brukar jag ju vara) så trivdes jag absolut bättre där än i Polaris-loungen. Självklart kan jag med objektiva ögon se att det är lyxigare i Polaris-loungen men den avslappnade stämningen i Gold-loungen tilltalade mig mer. Också väl tilltagen med gott om plats både inne och ”ute” med utsikt över terminalen. I Gold-loungen finns också en omtalad utomhusterass som dessvärre var stängd just för tillfället.

Buffén i Gold-loungen var något mindre väl tilltagen än i Polaris-loungen men hade definitivt ett bra utbud. Men min favorit var solklart ostbordet. Jag kanske inte är den typiska businessresenären men jag hade nöjt mig bra med ”bara” det.

Det blev nästan lite för mycket service i Polaris-loungen vilket säkert också berodde på att vi var få besökare där utöver att det är mer av deras koncept. Den vanliga Polaris-besökaren förväntar sig kanske mer lyx och upp-passning än vad undertecknad gör.

SAS Business class

En stund senare var det dags att boarda vår Airbus 330 till Stockholm. På grund av gediget snöoväder i Stockholm var flighten ungefär en och en halv timme försenad. Men hur är det man säger, den som väntar på något gott väntar aldrig för länge. Våra platser för dagen var 1 F och 1 H längst fram i planet och det ger snäppet mer privacy såklart.

SAS Business Class-kabin är i mitt tycke mycket snygg. Avskalad och stilren utan för mycket krusiduller som det annars verkar vara lätt att det blir när flygbolagen skall försöka bräcka varandra i lyx.

SAS har väl tilltagna säten, gott om avlastningsutrymme, snygga färger, bra avskildhet och den goda smaken att ha en 1-2-1 konfiguration vilket gör att alla säten har direkt access till gångarna.

Första intrycket

Så hur kändes det då att sätta sig där? Lite såhär…

Ganska märkligt måste jag säga. Innan ”boarding completed” var jag mest fundersam över om det var okej att jag lastat av täcke och kudde på den lilla platsen under skärmen. Jag råkade trycka till på en knapp som justerade stolen när jag lutade armbågen på bordet. Sedan visste inte hur jag skulle lyckas få tillbaka den till ursprungsläget igen. Mitt i kaoset hade jag glömt att ta ur mina hörlurar ur väskan som nu var förpassad till bagagehyllan. Det har aldrig hänt förr. När det sedan visade sig att det i dessa säten är någon typ av trepunktsbälte då gav jag nästan upp. Kände mig inte alls speciellt hemma utan som en utomjording som nyss landat.

Och så kom bubblet

Det var en befrielse när flygvärdinnorna kom med den välbekanta brickan med champagne och juice och första sippen bubbel var ljuvlig. Och sen kom kungen och ja… det har jag ju redan berättat om.

Mitt i allt ståhej glömde jag bort att sippa vidare på bubblet. När flygvärdinnan passerat för femte gången och spanat in mitt ännu inte tomma glas halsade jag resten och lyckades med mycket möda och stort besvär spänna fast bältet. Vi skulle lyfta.

Det var ett inte så stilla Stilla havet vi lyfte över denna gången. Men som vi brukar säga, ovanför molnen skiner alltid solen.

Kapten varnade för turbulenta områden att flyga igenom men det märkte vi mycket lite av.

In flight service

Så snart vi var uppe i luften började serveringen och den startade i vanlig ordning med det jag i Flygvärdinnepodden lärde mig kallades för ”hottisarna”. De varma små handdukarna för att fräscha upp oss. Därefter kom flygvärdinnan med dukar och tog fram bordet för att påbörja dukningen. Någonstans här undrade jag om jag verkligen hade kommit rätt.

Den stora utmaningen var solklart för mig att vänja mig vid de många valen. Man är ju van att bli tilldelad den mat som finns på brickan. Här skulle allt väljas och jag var nära på nervös inför varje gång serveringsvagnen syntes i gluggen. Men kabinchefen för dagen, Petra, som för övrigt också var med på flygningen till Los Angeles och tittade storögt på mig när hon kände igen mig från resan dit, var helt fantastisk och guidade igenom varje steg. Bara det att det fanns en meny att välja ifrån, en riktig. Och det är nog säkert inte vanligt att ha lika tacksamma kunder i Business som den hon hade på 1H just denna dag.

SAS Meny Business Class — SAS tjusiga meny

Före middagen serverades varma nötter och lite dricka. Jag var så imponerad av att nötterna var varma att jag av chocken beställde vitt vin. Min kära flygvärdinna Petra, undrade då lite försynt om det inte skulle vara lite Champagne istället och det klart att det skulle.

Läs också: SAS Business class meny vintern 2019/2020

Middagen är serverad

En stund senare anlände förrätten och här fanns det lite olika att välja mellan såklart, jag valde kalv med en grönsallad. Och denna gången ett glas vitt på riktigt. Mycket gott. Men det absolut sötaste var ändå den lilla oljeflaskan i riktigt glas.

Skönt att ha kungen bredvid också, han är väl om någon proffs på att ha många bestick att välja mellan om man skulle ha dålig koll.

Till huvudrätt valde jag pastan och rött vin, och om jag inte hade varit så mätt efter både loungehopping, nötter och förrätt hade jag slukat den. Nu fick jag inte i mig hela portionen. Kan man fråga om doggybag nästa gång tror ni?

Till dessert en vit chokladkaka. Det fanns inte mycket att tycka illa om kring det.

Amenity kit

Inför resan hade jag som mål att under flygningarna spendera så mycket tid som möjligt med att skriva. Kanske framför allt på hemresan då jag verkligen hade alla möjligheter till en perfekt arbetsplats i det rymliga sätet. Jag kan härmed informera om att jag tryckte på exakt inga tangenter på vägen hem. Den stora anspänningen inför resan och kungens ”apperance” gjorde sig påmind och efter maten valde jag att öppna upp amenity-kitet från Filippa K, bädda upp sängen och slockna!

Sju timmars sömn senare

Jag slocknade till och med innan jag hann fotografera innehållet i den lilla necessären, tur att jag tog med den hem så att jag kan fixa det i efterhand om ni är nyfikna. Än mindre förevigade jag sätet i fullt liggläge.

-Dra ner för fönstren så du inte vaknar av soluppgången över Island tipsade Petra innan jag slöt ögonen och vaknade cirka sju timmar senare.

Det kan vara bland de vackraste ord jag någonsin hört.

Dra ner för fönstren så att du inte vaknar av soluppgången över Island.

Om man förstår vad jag menar förstår man, annars går det nog inte att förklara.

Sju timmar senare vaknade kungen med morgonfrisyr och jag med mascaran en bit ner på kinderna och blev serverade en smarrig frukost som jag inte heller riktigt tog för mig av på grund av de många valen.

Men någon typ av äggskapelse, lite grönsaker, varmt bröd, frukt, juice och kaffe slank det ner innan vi lämnade solens strålar ovanför molnen och landade på ett snöigt Arlanda.

Summa summarum SAS Business Class

En lika gedigen recension som den för SAS Plus blev det inte i Business. Av två anledningar. Trötthet och Kungen. Men en liten sammanfattning ska jag ändå ge. De största fördelarna jag såg med Business var solklart dessa:

Att kunna sova en hel natt! Åker du ett nattflyg är det ju helt outstanding att faktiskt kunna sova ordentligt på planet.
Att ha gott om utrymme att jobba. Åker man ett dagflyg finns det inget som hindrar dig att jobba hur mycket du än vill. Bättre arbetsplats kan du nog inte önska dig.
Kvalitén på maten. Som på en bättre restaurang. Och det bidrar ju såklart också till att man landar som en ny människa snarare än som ett vrak.

Ja det var nog faktiskt det.

För precis som i plus är det stora värdet inte att få äta med riktiga bestick och dricka i riktiga glas och bli serverad med en duk på bordet. Fast det klart att det kändes oerhört lyxigt. Jag hoppas att jag aldrig någonsin kommer att bli så bortskämd att jag tar det för givet. Det vill jag vara för evigt tacksam för.

Pris

Även i detta fall vill jag återigen poängtera att vi alltså betalade resan med Eurobonuspoäng och voucher. Hela resan tur och retur i SAS Plus på utresan och SAS Business på hemresan kostade oss 1226 svenska kronor.

Vill du läsa mer om mina tankar kring kreditkort och bonuspoäng kan du klicka dig vidare hit. En bit ner i inlägget kan du läsa mer om mina tankar kring det.

En jämförelse mellan olika biljetter

Men i just detta fall vill jag jämföra priset mellan ordinarie resa och biljetter. Allt för att bedöma om jag utifrån min erfarenhet tycker det är värt att betala de extra kronorna för att åka i Business.

Därför kommer här ett prisexempel taget från verkligheten.
Säg att du åker Arlanda till Los Angeles mellan den 20-25 februari. Priset för en vuxen tur och retur skulle då bli:

I SAS Economy – 7 048 kronor
I SAS Business – 29 582 kronor
Alltså drygt tre gånger så mycket. Business Class skulle kosta dig 22 498 kronor.
Så till den stora frågan då, skulle jag betala det?

SAS Business class – är det värt det?

Om jag hade haft obegränsat med pengar och åkte nattflygning. JA!
Annars är svaret nej.
Så mycket är SAS Business class inte värt. Men om du har möjligheten att komma över en billig biljett eller har tjänat in bonuspoäng då tycker jag du ska ta chansen. Det tänker jag göra – IGEN. För jag måste ju göra det igen så att jag förhoppningsvis kan göra en något mer närvarande review av upplevelsen.

Är du nyfiken på hur du kan betala dina vardagsinköp med AMEX och tjäna bonuspoäng? Vill du också kunna åka tur och retur Los Angeles i SAS Plus och SAS Business class, två personer, för bara 1226 kr. Klicka dig vidare hit och läs mer.

Läs mer på Lite mera rosa

Och så till sist. Du vet väl om att du kan följa Lite mera rosa på Facebook eller Bloglovin för löpande uppdateringar! Eller följ mig på Instagram för mer inspiration.
Tack för att du vill dela mina tankar med mig.

SAS plus mellan Stockholm och Los Angeles – såhär lyxigt är det

12 februari, 2019

Har ni möjligen under årets första månad hört mig ”tjata” om att vi ska spara och inte resa? Hur kommer det sig då att ni för en dryg vecka sedan kunde hitta mig på ett plan tur och retur Stockholm Los Angeles? Det kan kräva sin förklaring. Och den förklaringen kommer dessutom att innehålla information om att åka i SAS Plus och hur lyxig det kan vara.

Förutom att döva vårt allra värsta resesug innan vi i mars tar båten till Tallin så hittade Andreas en bonusresa tur och retur Los Angeles för inte många kronor alls.

Res billigare och bättre – tipsen

I mitt inlägg Mina tips för att resa billigare berättade jag om hur man kan samla poäng, SAS Eurobonus, bara genom att välja att betala sina vardagsinköp med kreditkort som Amex och Eurobonus Mastercard. Det har vi gjort i snart ett år nu och poäng och voucher gav oss möjligheten till en resa i SAS Plus och/eller Business för bara kostnaderna för skatter och avgifter när det fanns bonusplatser kvar. För några dagar sedan kom frågan.

-Vad skulle du säga om att åka till Los Angeles nästa helg?

Ordningsfascisten i mig behövde naturligtvis kolla av kalendern både under aktuell helg, dagarna före och efter. Och det dröjde inte många minuter innan svaret var ja. Jag såg framför mig nästan ett dygn med en enda möjlig aktivitet. Att skriva. Hur ofta har man den möjligheten utan att vardagens måsten pockar på uppmärksamhet. Om det blev så? Kanske inte riktigt, jag kommer att återkomma till det – i nästa inlägg – det om hemresan i SAS Busienss.

24 timmar i Los Angeles

Utöver det såg jag såklart fram emot 24 h i Los Angeles och ett besök på Eggslut något jag inte trodde skulle hända på mycket länge och som jag längtat efter ända sedan… i november när vi var i Los Angeles sist. Om det nu blev så? Kanske inte riktigt det heller, jag återkommer till det också – i inlägget om våra timmar i LA.

Sagt och gjort, några sista detaljer klarades ut och mitt under ett möte på jobbet kom det en liten alert i telefonen att resan var bokad.

9:50 på lördagsmorgonen skulle SK939 ha lyft från Arlanda men på grund av en försenad ankomst från ett kylslaget Chicago dröjde det till strax efter 10 innan vår A330-343 med registreringsnummer LN-RKR lyfte mot ”drömmarnas stad”. Med väderförhållandena för dagen fick vi dessutom lite bonustid i planet med en restid på hela 11:05 och en ordentligt nordlig rutt över nordligaste Grönland. På utresan skulle vi alltså husera i SAS Plus något jag aldrig tidigare åkt på långflygning utan bara passerat för att inta den egna platsen i Economy.

Vid första anblicken måste jag säga att Plus-sätena nog inte ser så mycket mer ut för världen en economy-sätena och jag har varit tveksam till att betala extra för produkten. Jag återkommer till ämnet igen men först en liten recension av komforten i SAS Plus.

SAS Plus – Sätena

Är man van vid vanliga economy-säten är ett plus-säte att jämföra med att sätta sig i en mjuk fåtölj. Det är betydligt mjukare säten med mer stoppning. De känns också bredare. Lite oklart dock om det bara var som det kändes. Nackstödet är mer justerbart både på höjd och bredd.

SAS Plus – Benutrymme

Benutrymmet är amazing (37-38 tum enligt specifikationen). Och inte bara det. Det lilla fotstödet som går att fälla ner gör jättemycket för känslan och möjligheten att variera sättet att sitta.

SAS Plus – Bekvämligheter

I SAS plus får du ett litet amenity-kit bestående av sovmask (nu väljer jag solklart ändå min egen jag redan skrivit om här i alla fall), tandborste, liten tandkräm och öronproppar (något som inte heller användes då mina Sony fick följa med även denna resa). Själva påsen som amenity-kitet kommer i är sedan en skopåse för att gömma undan skorna i under den långa resan. Utan att låta allt för otacksam måste jag säga att amenity-kitet kanske mer är för syns skull än speciellt användbart. Men visst är det en fin gest.

I stolen väntar dig också en kudde och ett riktigt skönt täcke som blev en klar favorit och som jag nog kommer att ha svårt att klara mig utan på kommande resor.

Skärmen i Plus-sätena är också riktigt mycket större än de i ekonomi-sätena. I tum är skillnaden 12 tum mot 9 tum i ekonomi.

SAS Plus Skärm — Min skärm användes som vanligt mest till att visa var vi befann oss.

Men det bästa med plussätena förutom benutrymmet är nog ändå hur mycket de går att fälla, det blir riktigt bekvämt och inte ens svårt att ta en tupplur.

En annan sak jag uppskattar mycket är att bordet plockas upp ur ett utrymme mellan sätena som på raden längst fram i ekonomi. Bordet sitter alltså inte fast i sätet framför, utrymmet du får är därmed helt oberoende av hur mycket personen framför väljer att fälla sitt säte och jag kunde med gott om plats ha min dator uppe för att skriva. Det är ingen dålig arbetsplats. Min favorit.

SAS Plus – In flight service

Maten som serveras i SAS plus är ganska lik den i ekonomi. Huvudrätten är densamma men man får lite finare förrätt och efterrätt. För dagen riktiga godingar. En förrätt med räkor och äggröra och en efterrätt som tycktes komma direkt från chokladhimlen. Huvudrätten – jag valde torsk – var däremot inte riktigt i min smak.

I plus får du dessutom riktigt glas, riktiga bestick och dryck i valfri form (och även mängd) ingår.

Fem, sex timmar in på flighten serverades sedan ostmacka, kaffe och lite snacks, precis när man som mest började bli lite sugen. Och innan vi landade i LA bjöds det sedan på en kall rätt med parmaskinka.

Generellt sett är jag mycket imponerad av inflight-servicen i SAS Plus. Även om själva huvudrättens huvudrätt inte var så imponerande så var resten mycket bra. Det känns såklart lite extra lyxigt med riktiga glas och riktiga bestick. Men det allra största pluset går till SAS personal som var på tårna hela tiden, alltid fanns där och var mycket generösa och uppmärksamma.

Regn i Los Angeles

Och lite drygt elva timmar senare landade vi i ett regnigt Los Angeles. Men lagom till vi tagit oss igenom immigrationskontrollen så sprack solen igenom och vi fick en riktigt härlig eftermiddag och kväll.

SAS Plus – det samlade betyget

De största fördelarna jag såg med Plus-sätena var solklart dessa:

Möjligheten till recline, ett ord jag sällan säger på svenska. Men helt enkelt möjligheten att fälla sätet. Så stor skillnad mot ekonomi och därmed också större möjlighet att få landa utvilad.
Hur bordet fälls upp. Det är så stor skillnad på att ha bordet i mitten och fälla upp det mot att fälla ner det från stolsryggen framför dig. Framför allt när man som jag tänker sig att man ska jobba lite framför datorn på vägen.

Ja det var nog faktiskt det.

För mig är det stora värdet inte att få äta med riktiga bestick och dricka i riktiga glas. Inte heller benutrymmet är det viktiga. Det finns säten även i ekonomi du kan välja (och betala bara lite mer för) som ger extra benutrymme.

SAS Plus – Priset

I vårt fall betalade vi alltså resan med Eurobonuspoäng och voucher och hela resan tur och retur i SAS Plus på utresan och SAS Business på hemresan kostade oss 1226 kr för båda.

Vill du också får möjligheten till det genom att samla SAS Eurobonuspoäng med AMEX. Ansök om ditt eget kort via denna länken. Då får vi båda en mycket generös välkomstbonus i form av ganska många extrapoäng och en skjuts i starten av poängsparandet. Vill du läsa mer om mina tankar kring kreditkort och bonuspoäng kan du klicka dig vidare hit och scrolla ner en bit i inlägget.

Men i just detta fall vill jag jämföra priset mellan ordinarie resa och biljetter för att bedöma om jag utifrån min erfarenhet tycker det är värt att betala de extra kronorna för ett Plus-säte.

SAS Plus – en prisjämförelse

Därför kommer här ett prisexempel taget från verkligheten.
Säg att du åker Arlanda till Los Angeles mellan den 20-25 februari. Priset för en vuxen tur och retur skulle då bli:

I SAS Economy – 7 048kr
I SAS Plus – 13 142kr
Alltså nästan dubbelt så mycket. Plussätet skulle kosta dig 6094 kronor.
Så till den stora frågan då, skulle jag betala det?

Det rungande svaret är – NEJ!
Då hade jag hellre åkt på en ny resa. Två resor i ekonomi slår högre än en i Plus

Så mycket är det inte värt. Men om du har möjligheten att komma över en billig biljett eller har tjänat in bonuspoäng då tycker jag du ska ta chansen.

Men efter att ha testa på att åka ekonomi i SAS Airbus 330 tur och retur till New York så vet jag att det också är helt överkomligt.

Är du nyfiken på hur du kan betala dina vardagsinköp med AMEX och tjäna bonuspoäng så att även du kan åka tur och retur Los Angeles i SAS Plus och Business, två personer, för bara 1226 kr. Klicka dig vidare hit och läs mer.