Vardagsfunderingar från— Sida 4 av 16 — lite mera rosa reseblogg

Reflektioner från en annorlunda födelsedag

17 november, 2020

I Coronans år 2020 är det väl egentligen ingenting som man förväntar sig ska bli som vanligt. Och jag hade inte heller tänkt att det skulle bli det när det var dags för födelsedag igår. Men kanske hade jag inte tänkt att det skulle bli som det blev ändå.

Jag började storslaget. När oktober blev november planerade jag helt sonika för en födelsedagsmånad. För visst kan man fira sin födelsedag en hel månad när året i övrigt inte bjudit på några direkta överraskningar.

Med födelsedagsmånad menade jag helt enkelt att se till att göra roliga saker som inspirerar mig och som jag blir glad av hela månaden. Någonting varje vecka.

På agendan fanns just då att testa något nytt – jag hade tänkt mig att äta ostron som jag aldrig provat. Jag vill också resa bort men nära hemma en vecka. Helst av allt ville jag åka ut på landet eller i skogen. Jobba och vandra. Inte semester alltså. Bara jobb fast på annan plats.

Och på födelsedagen skulle jag fira. Att jag fick komma hit till jorden. Just den 16 november.

Nu blev det inte riktigt så.

Istället började mina mage krångla under helgen. Men eftersom barnen varit krassliga och snuviga tolkade jag den något förhöjda tempen som något annat.

Jag har sedan snart tio år tillbaka problem med divertiklar eller tarmfickor som det heter i dagligt tal. I söndags kväll blev jag varse att det var just dom som gjorde sig påminda.

Födelsedagsmorgonen bestod därmed av skönsång, presenter, våfflor som jag alltid vill ha på min födelsedag och magkramper. Inte det mest ideala tillfället att äta våfflor alltså men jag tuggade noga och ihärdigt. Åt sakta och väntade på att värktabletterna skulle kicka in.

Resten av dagen spenderades i sängen. Och de som känner mig vet att det är illa när jag tittar på tio avsnitt av en serie OCH en och en halv film efter det. Då är jag sjuk.

Födelsedagen 2020

Dagen då jag blev 43, kommer jag nog ändå att minnas mest för att det var den dagen som Sverige kom så nära lockdown vi kan komma. I ett töcken blandat av magvärk och fem avsnitt av Emily in Paris läste jag sammandraget från regeringens presskonferens. Och jag är i allt de säger helt odelat positiv. Jag kanske delar med mig av tankarna kring det senare. Det återstår att se.

En sak jag dock aktivt valde att göra annorlunda under årets födelsedag var att ta bort notisen om min födelsedag på Facebook. Jag har många härliga vänner på Facebook. 917 stycken närmare bestämt. Och de allra flesta har jag ett eller annat speciellt band med. Jag har haft förmånen att lära känna många under åren med många flyttar, många jobb och utbildningar.

När jag inför födelsedagen detta året började känna en stress över att hinna svara eller reagera på alla födelsedagsmeddelanden som brukar trilla in så insåg jag det alldeles galna med det fenomenet. Enkelt ordnat. Födelsedagen borttagen.

Meddelande kom ändå från de som har lika galet datumminne som mig. Och det värmde en sjuklings vardag.

Tids nog ska jag ta igen firandet ordentligt. Födelsedagspresenten från Andreas var att jag faktiskt skulle ha fått åka till den där stugan på landet. Ett airbnb på Vikbolandet. Men mina tarmfickor och hans dunderförkylning satte såklart stopp för det.

Men vi tar igen det vad det lider. Under en icke överskådlig framtid väljer jag istället att göra som Elin på teknifik.se och hennes hashtag #jagstannarhemma

Det är en sak jag skulle vilja prata om

8 november, 2020

SAS A330 flygplansvinge på väg mot New York

Tårarna trillar ner för mina kinder. De bara kommer. Jag blir lika förvånad själv som Andreas som hittar mig där vid köksbordet. Det har egentligen inte hänt något särskilt. Och det finns många som har det mycket värre än jag. Men det är en känsla som anfaller med kraft och det är den känslan jag vill formulera i ord. Jag älskar att resa.

Otaliga gånger under månaderna som gått har jag fått frågan hur det känns att inte kunna resa. Ärligt har jag svarat att det känns helt okej. Att vi i januari hade förmånen att åka på en helt fantastisk resa till Thailand. I Business class med flera fantastiska flygbolag. Och vi hade ljuvliga dagar på ett underbart hotell på en mysig och inte så stor och turistexploaterad plats.

Sedan hade vi inga fler långa resor planerade eller bokade. Vi har inte fått ställa in några långresor. Vi har avbokat en och annan kortare resa med hotellvistelse här hemma i Sverige. För att vi känner att vi vill. Inte alla gånger för att råden har varit just de.

Jag vet också att jag inte ska säga att jag inte KAN resa. För visst kan man resa om man så önskar. Flera av mina kära bloggkollegor har rest på ett ansvarsfullt sätt. Så visst går det.

Det är inte alls det jag vill komma fram till…

Jag vill berätta om mina känslor för att resa. Jag vet att många av mina fellow resebloggarkollegor känner igen sig. Så detta är kanske mer till dig som inte delar exakt min passion för resandet. Fast du kanske tror att du gör det.

Jag vill förklara hur det kommer sig att tårarna trillar där vid köksbordet. Jag vill berätta om min kärlek till att resa.

Bilderna i telefonen som dyker upp som ett minne visar inte några palmer eller en sandstrand. Istället har jag förevigat kartan på flyplanets inflight entertainment-skärm och ett regnigt München precis efter att vi landat på väg till Los Angeles för två år sedan.

En flygplansvinge som den insatte ser är från en Airbus 340 och Los Angeles myller av gator vid inflygningen till LAX. Jag har till och med varit så busig att jag verkar ha dragit igång telefonen och fotograferat den Amerikanska flaggan på väg mot imigrations-köerna när vi kommit in i terminalen.

Och det är av just de där bilderna tårarna börjar trilla.

För herregud vad jag längtar

Jag vill berätta att jag älskar att resa.

Och när jag säger att jag älskar att resa så menar jag inte att jag älskar att ligga på en solstol och blir brun och ta en paraplydrink vid poolen eller stranden.

Jag älskar det också. Men jag älskar också allt det andra. Allt som många skulle göra vad de kan för att slippa.

Jag älskar att packa. Älskar att ställa klockan mitt i natten för tidig avfärd mot flygplatsen. Jag älskar att vara trött så jag nästan kräks när jag parkerar bilen på Arlanda och väntar på shuttle-bussen in till terminalen.

Älskar till och med kaffet i automaten i parkeringens lilla väntrum dit man kan ta sin tillflykt om det är bitande kyla utanför. Och jag älskar att se solen gå upp över Arlanda en sommarmorgon.

Jag älskar att komma in på en flygplats och se och höra myllret av människor. Alla på väg, på ett eller annat sätt. Jag älskar att köa till bagageincheckningen och jag älskar att nervöst placera väskan på vågen trots att jag vet att jag är långt ifrån gränsen på maxvikt.

Jag älskar till och med säkerhetskontrollen

Älskar det lite stressiga momentet att lägga alla saker i plastbackar för att sedan komma på att jag glömt solglasögonen på huvudet. Och jag får inte nog av känslan av att ha passerat just den där säkerhetskontrollen. Få alla saker på plats och ha hela världen framför mina fötter.

Känslan som i så många år var präglad av min flygrädsla. Men som jag ändå hade en hatkärlek till och som jag nu när jag kommit över flygrädslan kan njuta av till tusen procent.

Jag älskar känslan av att vara på en flygplats jag känner utan och innan eller en flygplats jag aldrig varit på förr. Älskar att ha loungeaccess och ser tjusningen i att inte ha det.

Jag älskar att närma mig gaten och få se planet för första gången. Och jag älskar att köa till boarding och jag skulle kunna ge vad som helst för att få ta steget in i planet och hälsa på flygvärdinnan.

Och jag älskar att kliva åt höger in i ekonomiklass och landa på de små sätena oavsett om jag ska åka en timme till Aarhus eller 16 timmar mellan San Francisco och Singapore.

Likväl som jag älskar att kliva åt vänster, landa i ett Business class säte och få ett glas Champagne serverat.

Jag älskar att vara lite sen och få sitta och vänta i planet och se andra plan lyfta och landa. Och jag älskar att få höra:

”Glöm inte att dra ner för fönstret så du inte väcks av soluppgången över Island”

från flygvärdinnan när jag bäddat ut och ska sova på vår väg mellan Los Angeles och Stockholm. Lika mycket älskar jag att känna marken under mig gunga av begynnande jetlag.

Kort sagt älskar jag varje fiber i resandet.

Minsta beståndsdel har en given plats i mitt hjärta. Och då har jag inte ens kommit till känslan av att få upptäcka allt jag får lov att uppleva på platsen dit resan tar mig.

Oavsett om det är ovan nämnda Aarhus en midsommarhelg, Gent i Belgien på en total överraskningsresa eller kanske Los Angeles. Det spelar ingen roll hur många mil jag reser eller hur få. Upplevelserna kan vara lika stora.

Och kanske är det därför jag håller modet uppe. För att jag väljer att se det härliga oavsett var jag befinner mig.

Oavsett om jag ser solen gå ner över ett sensommarvarmt Stockholm eller när jag hittar fram till ruinerna av det gamla klostret på Östgötaslätten just som ovädret dragit vidare och skapar den vackraste av kulisser.

Känslan i att uppleva är enastående.

Och när jag för första gången efter att denna pandemin släppt greppet om min värld ställer klockan på 01:15 för tidig avfärd då kan jag garantera att tårarna trillar igen. För jag älskar att resa.

Lite mer att läsa på Lite mera rosa

Höstlistan 2020 – och sommaren vi för alltid bär med oss

1 oktober, 2020

Här har det varit tyst ett tag. Bloggen har fått stå tillbaka för det mesta. Mängder av arbete på mitt människojobb, migränanfall och en oändlig trötthet. Allt det där som symboliserar hösten innan jag har vant mig vid tempot igen. Så vad passar då bättre än en höstlista inspirerad av både Lisa, Annika, Towe och Daniel som alla gjort sina egna varianter. Här kommer min.

Hitta lättare i inlägget

Känner du dig klar med sommaren?
Hur såg din höst ut för ett år sedan?
Hur såg din höst ut för fem år sen?
Vad var det bästa och sämsta med sommaren?
Vad för kultur har du tänkt konsumera i höst?
Vad blir det mest använda plagg i höst?
Kommer du boka en utlandsresa i höst?
Vad är dina mål i höst och vad ser du fram emot?

Känner du dig klar med sommaren?

Ja men faktiskt. Ganska länge kände jag att jag absolut inte var redo för höst och jag blev på riktigt provocerad av alla extremt hurtiga inlägga på Instagram om höstpeppen. Jag var absolut INTE redo. Men så åkte vi ett par dagar till Stockholm i slutet av augusti. Bodde på Hotel Frantz och njöt av en sensommarvarm huvudstad. Och så plötsligt någon gång under september så vände det. Sommaren 2020 kunde läggas till handlingarna.

Hur såg din höst ut för ett år sedan?

För exakt ett år sedan hade jag precis kommit hem från min härliga överraskningsresa till Gent med Trip me up och jag var nyförälskad i denna lilla underbara belgiska stad. Framför mig låg en staycation på Stallmästaregården och någon typ av överraskning i november. Inte hade jag någon aning om att jag skulle bli placerad på ett plan till New York. Det var helt klart en höst i resandets tecken. Både långa och korta resor.

Hur såg din höst ut för fem år sen?

Hösten 2015 var jag både nyseparerad och nyförälskad. Under sommaren hade jag träffat Andreas och vi spenderade hösten med att slå våra påsar ihop. Vi flyttade ihop och så gjorde vi den där första resan tillsammans. En klassisk charter till Mallis. Föga anade vi att vi fem år senare skulle ha sett mer av världen än någonsin tidigare. Inte heller anade vi vad 2020 skulle bära med sig.

Vad var det bästa och sämsta med sommaren?

Det bästa med sommaren? Jag låter känslan och tanken bara komma till mig. Och då säger den mig våra dagar på Öland. Känslan att komma fram till vårt airbnb och hitta ett smultronställe man inte hade vågat hoppas på var oslagbar och det blev galet mysiga dagar. Mjo, det blir det som klassas som det bästa med sommaren 2020.

Det sämsta. Nej jag kan inte klämma fram något endaste faktiskt. Förutom den övergripande situationen i världen. Men det är ju liksom inget att göra åt och för egen del har den påverkat sommaren på bästa sätt. Genom ännu fler upplevelser här hemma.

Vad för kultur har du tänkt konsumera i höst?

Jag är ingen stor kulturkonsument. Inte alls faktiskt. Vet knappt vad som räknas in i kultur i och för sig. Men barnen har varsitt presentkort på bio som går ut snart så ett biobesök kan vi nog bocka av. Det är nog det närmaste kultur jag kan komma.

Vad blir det mest använda plagg i höst?

Här hittar du Sveriges minst klädintresserade resebloggare. Jag lovar dig. Shopping kommer långt ner på min lista av älsklingssaker. Men två långkoftor har jag inhandlat mig till hösten. 150 kronor styck på Lager157 och jag lever praktiskt taget i dem. Fint så.

Kommer du boka en utlandsresa i höst?

Fram till för några dagar sedan hade jag faktiskt en utlandsresa bokad. Ända till Danmark skulle vi åka. En natt i Köpenhamn. Jag skrev om det här. Om tankarna kring att se fram så mycket emot något som tidigare var alldeles självklart.

Men så började rubrikerna komma om stor ökning i Danmark. Lite senare blev vårt hotell i Malmö avbokat då hela hotellet valt att stänga på obestämd tid. Och då kändes det liksom som att alla tecken visade mot att det är bäst att stanna hemma.

Vi måste inte resa just nu. Vi kommer garanterat att resa igen. Många många många gånger. Men just nu väljer vi att avstå. För att det helt enkelt inte känns bra i magen.

Att hjärtat blöder när ett helt hotell väljer att stänga på obestämd tid ska vi inte bara prata om hur det känns. 2020 alltså. Vad hände?

Vad är dina mål i höst och vad ser du fram emot?

Fram till för någon vecka sedan hade jag så mycket mål. Så mycket på agendan. Kalendern började fyllas. Jag har gått en utbildning helt på egen hand för att jag verkligen ville det. Kompetensutvecklat mig själv. Diplomerad livscoach lägger jag till på mitt CV.

En utbildning som satte sig djupt i roten av hela mig. Som gjorde att jag saktade ner. Mediterar. Går på hela fotsulorna. Närvarar. Här och nu. Och gör allt jag kan för att bli bättre på det.

Målet för hösten är att inte fullständigt uppslukas av ekorrhjulet som jag var så glad att jag hoppat ur under våren.

Jag vill summera 2020 som året då jag landade lite extra. Samlade energi och gjorde mig redo för resten av mitt liv.

Att se fram emot det tidigare så självklara

12 september, 2020

Det må vara så att det ska bli 23 grader varmt nästa vecka men med höststorm och regn utanför fönstret får jag ändå konstatera att sommaren är förbi. Det är höst både kalendermässigt och känslomässigt. Inte nödvändigtvis på ett negativt sätt. Jag menar nog snarare så att jag börjar spåna på höstaktiviteter och saker att boka in i kalendern. Och det är då det slår mig. Att se fram emot det tidigare så självklara. Det är höstens grej. Och nästa ord i det sammanhanget är ofrånkomligt tacksamhet.

Det är härligt att se kalendern fyllas. Evenemang på plats varvas med de på distans. Jobbaktiviteter med privata. Höstens fokus är att ge mig själv de bästa förutsättningarna för att må bra. Och då handlar det inte bara om vad jag stoppar i mig och hur mycket jag rör på mig. Jag pratar även om det själsliga. Att skapa den vibe som gör att jag känner kraften, glädjen och inspirationen. Och den största utmaningen med det är att det kan skifta från dag till dag. Det gäller att hänga med i den själsliga berg och dalbanan.

Hitta lättare i inlägget

Klippning och Cava
Utbildning och Questropolis
Stockholm och Fia
Tjejmiddag och utlandsresa att se fram emot
Resten av hösten ett oskrivet blad
Lite mer att läsa på Lite mera rosa

Klippning och Cava

Jag började starkt i veckan som gick men fick också ett oväntat bakslag. Tisdag förmiddag var avslappningsmassage inbokat. Glad i hågen passade jag på att fixa nytt körkort precis innan. Tänk vad som har hänt på de tio åren det gamla hängt med mig.

Efter avslappningsmassagen sa dock kroppen ifrån, drog i handbromsen och däckade mig totalt. Resten av dagens planer som bestod av både jobb och AW fick avbokas. Fyra timmar spenderades raklång i soffan.

Till torsdagen var jag på fötterna. Och tack och lov för det. Ett och år och en dag efter det förra besöket var det nämligen dags för klipp & färg. Inte en dag för tidigt om man säger så. Och inte bara det, jag hade passat på att boka in AW med min vän Johanna samma dag för att nyttja hårpiffet och för att få en välbehövlig stund med Johanna såklart.

Utbildning och Questropolis

Och vet ni, jag tänker att det ska fortsätta lite i samma anda. Härliga saker som stärker och skänker glädje. Kommande vecka står det semester i kalendern. Men ingen resa är inbokad. Istället tänker jag sätta mig i skolbänken. Nästan. Det blir nog köksbordet som får agera skolbänk när jag drar igång en utbildning på distans. Ämnet är livscoachning. Ska bli så spännande. När fredagen kommer och kursen är slut firar vi med Pinchos och i helgen ska vi testa på Questropolis allra nyaste nyckeljakt i Vadstena.

Vi älskade Linköpingsvarianten och jag har svårt att tro att vackra Vadstena med dess historia gör oss besvikna.

Stockholm och Fia

Helgen därpå står det Fia i kalendern. Vi har inte setts sedan i februari även om vi varit duktiga på att höras på video då och då. Nu har jag bokat hotell fredag till lördag men eftersom jag tänkte att det ska bli en överraskning och risken finns att hon tittar in här så får jag återkomma kring vart vi checkar in.

Min egen plan är att ta ett tidigt tåg till Stockholm och hänga på något trevligt ställe och jobba innan jag möter upp Fia. Att se fram emot detta. Det som tidigare ändå hände ganska ofta. Men som det nu gått ett år sedan vi gjorde sist.

Tjejmiddag och utlandsresa att se fram emot

Helgen därpå är det tjejmiddag på agendan och en vecka senare händer det. Eller jag hoppas i alla fall att det händer. Vi har nämligen en utlandsresa inbokad. Och det är just det som får mig att inse hur mycket jag ser fram emot det tidigare så självklara.

I januari vann jag en natt på Quality hotell The Mill i Malmö. Och den natten ska vi nyttja nu. Och tvärtemot hur det brukar se ut när vi reser har vi kvällens middagsbokning redan klar. Vi testar Occo som nyligen öppnat upp i nya lokaler i Malmö.

Dagen efter åker vi sedan över sundet om gudarna och den danska motsvarigheten till folkhälsomyndigheten vill. Det blir den andra utlandsresan för året. Och troligen den sista.

Tänk om jag vetat när vi landade på Kastrup den där lördagen i januari och bara ville hem att jag tio månader senare skulle längta så rasande mycket efter att få åka tillbaka. Till det som alltid varit så självklart. Så nära. Som inte ens var möjligt senast vi var i Malmö.

Och nu tror jag knappt mina egna ord men även lördagskvällens middagsbokning är redan klar. Vi som aldrig brukar fokusera på maten har denna resan fullt fokus på restauranger. Natten spenderar vi med poängnatt på Comfort hotel Vesterbro.

Resten av hösten ett oskrivet blad

Den kommande månaden alltså, den är något att se fram emot. För allt det där jag skriver om ovan ryms de närmaste fyra veckorna. Vilken lycka.

Resten av hösten är sedan ett oskrivet blad. Jag skulle så gärna vilja hitta på något mysigt med dottern på höstlovet, jag drömmer om några skrivdagar på ett höstigt Visingsö och så har jag och Johanna bokat in några dagars vandring på Birgittaleden från Linköping till Vadstena i början av november.

Digital konferens med användarföreningen där jag sitter i styrelsen. Och så är det födelsedagsmånad i november. Varför inte fira lite extra ett år som detta?

För likväl som man ser fram emot det tidigare så självklara kan man väl slå på lite större än vanligt tänker jag.

Det blir en bra höst 2020. Vad har du att se fram emot?

Lite mer att läsa på Lite mera rosa

Stockholm och allt det där jag inte sett

16 augusti, 2020

Jag tar stegen ut från Clarion Amarantens entré och ut på Kungsholmens gator. Hela helgen ligger framför oss. Vi har tagit fredagen ledigt och anlänt Stockholm för tidig incheckning. Känslan av att jag har all tid i världen infinner sig. Jag hastar inte fram till något. Jag kan planlöst flanera omkring. Se Stockholm och allt det där jag inte sett utan någon stress.

Visst finns det en tanke bakom vart jag styr stegen. Men det finns ingen plan. Tanken kan i vilken sekund som helst ändra sig och stegen styras åt ett annat håll. Men först styr de mot Norr Mälarstrand och Stadshuset.

Jag kan inte räkna antalet gånger jag varit i Stockholm. Nöjesresor har varvats med arbete och utbildning. Jag har sett mycket av lite och oftast samma saker. Det finns så mycket jag faktiskt aldrig har sett. Stadshuset på nära håll är en av dem. Utsikten över Söder från Norr Mälarstrand en annan.

Där på Münchenbryggeriet har jag spenderat otaliga timmar bakom Black Jackbordet. Men dit tog jag mig med tunnelbanan utan att ens veta var jag var.

Vi promenerar längs med Norr Mälarstrand. Ser båtar och barn på SUP:ar passera förbi. Fotograferar Stadshuset i alla möjliga och omöjliga vinklar. Funderar över Birger Jarl. Vem var han egentligen? Vi kanske måste googla. Visste du att han kommer från Östergötland?

Att gå upp i stadshusets torn har stått på min önskelista ett tag. Just nu är det inte möjligt. Vi fortsätter istället via Klara Mälarstrand in mot stan. Några byggarbetsplatser leder oss andra vägar än normalt men jag förvånas över enkelheten i att ta sig från en stadsdel till en annan. Och plötsligt står jag där på Tegelbacken med Strömsborg, Riksdagshuset, Slottet och Gamla stan framför mig.

Vi väljer att ta vägen in på Drottninggatan. I slutet av juli var det öde. Nu är det mer folk men långt ifrån som vanligt. Det finns några hotell vi vill spana in för kommande resor och vi spatserar in på dem alla. Downtown Camper, Hobo och At six. En stund senare kommer vi till Hötorget och tittar till Haymarket.

Downtown Camper, Stockholm — Downtown Camper

På Downtown Camper blir vi haffade av receptionisten. Jag förklarar vårt ärende. Hon frågar om vi har tid? Och det är ju just det vi har. Hon rekommenderar att vi spanar in deras ”game-room” och därefter åker upp till terassen på taket på våning nio. Vi tackar för tipsen och gör som hon säger. Vi hade redan blivit lite förälskade. Gästfriheten och serviceandan spär på det lite extra. När vi kommer upp till terassen är vi sålda. Här vill vi bo nästa gång vi kommer till Stockholm.

Från Haymarket strosar vi vidare mot Sveavägen. Tar en tur upp på Urban Delis takpark efter tips från flera. Magiskt vackert. Ger vibbar från såväl New York som Aarhus. Men det är ganska fullt. En DJ spelar lite för högt för vår smak. Fredagens AW är igång. Vi beundrar utsikten och tänker att vi kommer tillbaka.

Så flyr vi värmen på ett sätt som bara vi kan. Strosar in i PK-huset och botaniserar i det gigantiska Systembolagets sortiment. Men går ut en stund senare utan att ha handlat en pinal.

Fortsätter genom Kungsträdgården. Passerar Operan och tittar till slottet. Andreas övertalar mig att ta en tur över Strömsbron. Otaliga gånger har jag besökt slottet från Gamla Stan, spenderat tid inne i slottet och beskådat Stockholm från Lejonbacken. Hur det kommer sig att jag aldrig varit på slottets vackraste sida vid Skeppsbron är en gåta. Men nu tar vi oss dit.

Kungliga slottet, Stockholm — Slottet från Skeppsbron

Strosar sedan tillbaka in mot Grand hotell, svänger av vid Hotell Lydmar och sätter kurs mot Nybrokajen. Vi har gått och gått i timtals nu. Fortfarande höga på allt vackert vi ser. Men magen börjar kurra betänkligt. Vi följer Nybrokajen runt och svänger in mellan Dramaten och Hovstallet. Vi ska äta det minst Östermalmska vi kan hitta på Östermalm. Koh Phangang. Alltid när vi är i Stockholm. Och alltid samma rätter. Så får det också vara ibland.

Koh Phangang – så god mat att jag glömde fota den

Men allt är inte som vanligt. Ingen kö. Och ganska snabbt får vi maten. Den är lika bra som vanligt. Och när den är uppäten väntar nästa upplevelse. Andreas har snokat upp Restaurang Artilleriet. Kanske Stockholms hemligaste restaurang med tillhörande Stjärtilleriet. Deras bar.

Båda ligger beläget i en liten sidoflygel till Armémuseet. Solen är på väg att gå ner över Stockholm. Och medan jag fotograferar motsvarigheten till Manhattanhenge får Andreas en nära-kändis-upplevelse med Izabella Scorupco. Lite av ett sammanträffande ändå. Vi pratade om just henne lite tidigare på dagen. Vårt rum på hotellet har Bond-tema och filmen Golden Eye kommer på tal. Världen är bra liten ändå.

Restaurang Artilleriet, Stockholm — Artilleriets Stjärtilleri och Fetaostdrinken

Stjärtilleriet har en fetaostdrink. Och som planetens kanske största fetaostälskare måste jag testa. Jag blir inte besviken. Vare sig på drinken, Stjärtilleriet eller Artilleriet. Och det kan hända att vi måste återkomma för en bit mat nästa kväll.

Drygt 20 000 steg senare ömmar fötterna. Planen är en tunnelbana från Östermalm tillbaka till Kungsholmen. Men natten är ljum och från Kungsträdgården kan vi ta blå linjen direkt. Vi strosar några tusen steg till.

Förevigar tunnelbanekonsten på språng med lite lätt oskärpa. Vad kan vara mer passande än på språng i tunnelbanan.

Så landar vi återigen på Kungsholmen och Clarion Amaranten. Vi har värmt upp oss lite inför kommande dagar. Stockholm är vackert. Så rasande vackert. Och jag får aldrig nog.

En Sverige-resa med mening utan mål

15 juli, 2020

Året är 2000 och jag och mina vänner Fia och Bird ska åka på semester till Gotland. En gemensam vän till oss skickar iväg oss med kommentaren ”här kommer livsnjutaren, visionären och projektledaren”. Livsnjutaren var Bird som du några dagar senare kunde beskåda på stranden med händerna i luften och näsan i vädret. Visionären var Fia. Med karta i hand och visionen om att hinna med så mycket mer än vad vi någonsin kunde knö in på dygnets timmar. Och så jag. Projektledaren. Med mobilen intill örat och kalendern i högsta hugg. Som köpte vykort och frimärken och skickade hälsningar till dem där hemma. Och så har bilden av mig sett ut både före och efter den där resan. Men jag tror att vi kan skrota den bilden nu.

Vi spolar tillbaka bandet en dryg vecka. Det var måndag och en helt obokad vecka låg framför oss, vår sista semestervecka. Inga planer och alla möjligheter. Andreas som står för kollen på poäng och andra möjligheter öppnade upp för tanken att boka en poängnatt för Eurobonuspoäng och därefter nyttja lite kampanjer på Strawberry för att samla lite mer poäng. Jag var inte sen att haka på. Och så bokade vi.

Första natten i Lund. Andra natten i Malmö och i mitt huvud hade jag redan rutten klar mellan de där städerna. Och det var inte rutten som tog oss raka vägen.

Kanske trodde jag på max en natt till och sen hemåt. Tredje natten bestämdes inte förrän på morgonen samma dag. Ytterligare en natt i Malmö. Nytt hotell. Sen utcheckning från det första hotellet. Nya upplevelser i min gamla hemstad.

Morgonen därpå vaknade jag till beskedet att det var dags att åka vidare – till Göteborg. Jag packade ner de få sakerna som fått komma upp ur väskan och gjorde mig redo. Hade ännu en plan för stoppen på vägen men får se dem regna bort.

Landar i Göteborg. Letar badbyxor till Andreas för att kunna nyttja hotellets pool. Inser att Göteborg tagit pandemin på största allvar och har inte bättre öppettider än Laholm som vi passerade på vägen upp. Förlåt Laholm.

Badbyxorna förblir oanvända och till slut beställs det hämtmat till rummet när även hotellets restaurang valt att stänga. Ska resan sluta i moll?

Till min kebabrulle får jag frågan:
-Vilket spa skulle du helst av allt vilja bo på om du fick välja?

Jag spånar bland mina önskespa. Ästad vingård är ett av dem. Men sen landar jag ändå i min barndomsdröm – Selma spa.

-Vilken tur då, för vi åker dit imorgon, säger Andreas.

Morgonen efter styr vi kosan från Göteborg till Sunne och checkar in för kanske den bästa avslutningen på fem dagar med mening utan mål.

Jag har fått blodad tand. Vill packa väskan igen. Ge mig av. Med mening utan mål. Se var dagen tar mig. Öppen för nytt.

Omslagsbild: Utsikt över Mellan-Fryken i Sunne

Fototema juli – människor i mina bilder

7 juli, 2020

Ny månad och nytt fototema hos Marias Memoarer. Och fototema juli är ett tema som jag direkt kände att jag ville delta i. Det är nämligen något jag har tänkt på ett tag av en väldigt speciell anledning. Och nu får jag äntligen en gratis chans att skriva om just detta.

Precis som Maria skriver så är det lite av ett dilemma det där med människor i bild. Vem frågar egentligen alla människor som syns i ens bilder om lov innan man publicerar dem. Men här får det väl också vara en gråzon hur väl de syns. Oftast försöker jag ta bilder där personerna inte syns direkt. Men ibland är det ju helt omöjligt.

Direkt när jag lästa Marias tema visste jag vilka tre bilder jag ville ha med i detta inlägg, samt en bonus. Det är nämligen tre väldigt speciella bilder från tre speciella resor.

Tre bilder – Tre resor

För att börja med resorna och det speciella med just dessa tre. Vi pratar Paris i december 2018, Gent i september 2019 och New York november 2019. Alla dessa resor är resor jag gjort på egen hand. Därmed inte sagt att det har något att göra med de motiv jag fångat på just dessa resor. Men det är en lite rolig tillfällighet.

Montmartre, Paris december 2018

Kanske hade jag föreställt mig att det skulle var snö i Paris när jag skulle vandra på stadens gator i december. Istället är det gråmulet denna onsdag i början av december. Jag tar metron till Montmartre och strosar runt i kvarteren som är just sådär som jag alltid tänkt mig dem.

Och det är där jag fångar bilden som inleder detta inlägg. Ett brudpar. En fotograf. Och kanske deras livs viktigaste förevigande. Allt medan livet runt om går sin gilla gång.

En annan kittlande tanke vore att få fatt på just det där paret. Som inte har en aning om att jag har förevigat deras stund i förbifarten.

Läs mer: Att uppleva Paris på egen hand

Gent, Belgien september 2019

I september 2019 åker jag till Arlanda med ett kuvert utan att veta var jag ska. Resan görs i samarbete med Trip me up och en tidig fredagmorgon öppnar jag kuvertet i Sky City. Resan tar mig till Gent i Belgien. En stad jag möjligen hört namnet på någon gång men inte mer. Det blir kärlek vid första ögonkastet.

Huruvida det var just det för brudparet jag förevigar utanför Belfrey of Gent vet jag dock inte.

Läs mer: En weekend i Gent – som en resa i tiden

Brooklyn bridge, New York november 2019

Två månader senare åker jag återigen till Arlanda utan den minsta aning om var jag ska. Andreas skjutsar upp mig och överraskar mig med en resa till New York och jag fulgråter mig igenom hela säkerhetskontrollen.

Väl i New York upplever jag nytt och gammalt. En av de sakerna jag återser är Brooklyn bridge. Och där händer det igen.

Ännu ett brudpar till mitt inofficiella fotoalbum.

Läs mer: När jag fick en överraskningsresa till New York på egen hand

En bonus Surin beach, Thailand januari 2020

Kanske dröjer det innan jag återigen vänder ut i världen på egen hand. Och jag utlovade en bonus. Inte ett brudpar men ett par med klar potential för det. Det är vår sista utlandsresa innan världen stängdes. Vi är i Thailand och jag kan inte låta blir att föreviga ett par på stranden som förgäves försöker föreviga sin egen skugga. En med lite mer inlevelse än den andra. Underbart att se. Influencers in the wild.

Tack Maria för dina inspirerande teman.
Utöver detta tema har jag även deltagit i dessa teman.
April månads tema – Vatten
Juni månads tema – Moln

Lite mer att läsa på Lite mera rosa

När världen öppnades och stängdes

19 juni, 2020

Det är tidig morgon den 26 september 2015. Jag har lämnat Andreas på rummet och traskat ner till stranden i Alcudia innan jag ska handla vår frukost. Jag tar av mig mina sandaler och doppar fötterna i vattnet där allt en gång började. Och nu börjar det igen, men det vet jag inte då. Detta är min berättelse om när världen öppnades och stängdes igen.

Jag är nyss fyllda 20 när jag i början av 1998 gör min allra första utlandsresa, om man inte ska räkna turerna över sundet till Danmark. Och när jag väl gör det tar jag i från tårna. Jag åker tillsammans med min dåvarande sambo och hans familj till landet han är adopterad ifrån – Sri Lanka. Det är en total kulturkrock och det finns stunder då jag överväger att aldrig, jag menar aldrig, resa igen. Men det finns också stunder då jag älskar det. Man kan säga att när jag gör den resan är världen som ett blankt blad för mig. Jag har aldrig haft en längtan att resa och jag har inte heller haft någon i min närhet som gjort det.

Ett och ett halvt år senare sitter jag på planet igen. Det är november 1999 och jag ska spendera två månader på Sunwing i Alcudia på Mallorca. Jag ska bli reseledare. Det var på den tiden man gick in i Ving-butiken eller på resebyrån och hämtade kataloger där man bläddrade och drömde sig bort. På en av de tummade bladen hittar jag reklamen för reseledarutbildningen. Jag söker och kommer in. Och det är där jag får upp ögonen för att resa. Även om det ska dröja många år innan jag verkligen förstår att världen är min.

Där på stranden i Alcudia promenerar jag och drömmer mig bort. Där på Mallorca träffar jag människor som också vill resa. Som har rest. Som är på resa. Och jag vill vara en av dem. De kommande åren gör jag kortare resor inom Europa. Oftast med Ving – och jag älskar det.

Så är vi tillbaka där detta inlägget började. När jag är tillbaka på just den där stranden. I september 2015. Jag och Andreas gör vår första gemensamma resa. Och min första resa på många år. Kanske är det där världen öppnas igen. Jag återupptäcker möjligheterna. Och jag vill ha mer.

Jag gav mig inte av med en ryggsäck och backpackade i Asien efter gymnasiet, jag var inte Au Pair i USA eller pluggade i England. Jag åkte inte med familjen på charter på loven i min barndom. Det som är att resa för mig har jag hittat själv och nu har jag hittat tillbaka till det. Det är september 2015 och världen öppnas.

Sedan den där septemberdagen har jag sett världen som jag inte gjort tidigare. Det är inte alltid resmålet i sig som är det storslagna och viktiga. Ibland är det resan i sig som är målet. Jag älskar känslan av att världen är nåbar. Inget är omöjligt. Och det mesta är bara en flygresa bort. Svårare än så är det inte. Världen som var ett blankt blad, något okänt och inte för mig är plötsligt min. Den känslan är befriande.

Det är september 2015 och de kommande fyra och ett halvt åren ska jag se mer av världen än jag någonsin hade vågat drömma om och hoppas på. Från att aldrig ha satt min fot på andra sidan Atlanten ska jag besöka USA fem gånger. Från att länge ha närt en dröm om att se Thailand ska jag åka dit dubbelt upp. Jag ska få se öknen i Dubai, dricka bubbel på Marina Bay Sands i Singapore och åka på världens största kryssningsfartyg i Medelhavet. Jag ska få uppleva Colloseum och jag ska åka till Arlanda utan att överhuvudtaget veta var jag ska. Två gånger.

Världen har bokstavligt talat öppnat sig för mig. Och när jag dessutom övervinner min flygrädsla är världen min. Frågan är in OM jag ska besöka nästa plats på önskelistan utan NÄR.

Och där står vi när jag slår upp de blå på morgonen torsdagen den 12 mars 2020 till en helt ny värld. En stängd värld. Där frågan inte är NÄR jag ska besöka nästa plats på önskelistan utan OM jag kommer att kunna besöka den. Det är i det närmaste bokstavligt talat min värld öppnas och stängs inom loppet av några år.

För några dagar sedan hävde UD avrådan om att resa, till en början till ett litet antal länder. Men jag hängde inte på bokningsknappen. Önskelistan är ändrad. Världen är inte längre min. Den är vår. Att ta hand om. Tids nog blir den min igen men kanske i en annan form. Och fram till dess är Sverige min värld. En värld väl värd att se och upptäcka. Önskar dig en fin midsommar.

Mera att läsa på Lite mera rosa

Missa inte nästa inlägg. Följ mig gärna på Instagram eller på Facebook för fler bilder och tankar. Tack för att du läser mina tankar.

Treriksröset blev Höga kusten blev ?

29 maj, 2020

Även om det inte har varit så sannolikt har vi ändå haft försiktiga planer för en roadtrip i sommar. Jag tog i från tårna och tänkte slå flugor på min bucketlist i en smäll. Midnattssolen och Treriksröset. Men det får nog bli en annan sommar.

Vägen till Treriksröset i en excelfil

Jag hade resrutten klar, i ett excel-dokument såklart med mil och tidsåtgång samt stopp som skulle göras på vägen i olika kolumner. Vi skulle spendera elva dagar runt midsommar i bil på roadtrip från Linköping till Treriksröset med omgivande sevärdheter och en hel del kul på vägen. Lapporten var en av höjdpunkterna som skulle ses. Men så insåg jag att Treriksröset nås via Finland. Och oavsett hur långt vi tillåts åka i Sverige i sommar så känns Finland ganska omöjligt. Bara att inse fakta. Excel-filen arkiverades för en kommande sommar.

Höga kusten och Åre

Istället övertog sambon planeringen. På några timmar en eftermiddag hade han planerat en ny lite mer rimlig rutt. När jag tappade stinget tog han över. En av höjdpunkterna här var Höga kusten. En annan Åre och boende i Airbnb precis vid St Olavsleden. Något kortare rutt men fantastiskt fina planer. Sedan meddelade herr statsminister att det är två timmar hemifrån i bil som gäller. I alla fall tills vidare. Och även om Folkhälsomyndigheten hintat om att rekommendationerna för sommarsemestern kommer i början av juni så vågar vi inte hoppas. Och varför ska vi hålla på fantastiska boenden när någon annan faktiskt kan få möjligheten att boka dem. Både Åre och St Olavsleden står ju kvar.

Midsommar i?

Det kommer bli en midsommar betydligt närmare hemma. Nu är bara frågan var. Vi är långt ifrån traditionsbundna när det gäller midsommar. Vår första ”date” var en midsommarafton. Då käkade vi tacos och drack rödvin. En annan midsommar har vi spenderat på ArlandaMed flightspotting. Förra året satt vi på ett flyg till Danmark när det var primetime för de små grodorna. Det är helt enkelt inte dans kring midsommarstången, jordgubbstårta, matjessill och färskpotatis som är det viktiga för oss.

Så nu återstår det att se var vi landar för midsommar i år. Kanske blir det på uteplatsen här hemma med ett försök till det vi oftast misslyckas med på nyårsafton. Att vara uppe till tolvslaget. Hur firar du midsommar?

Missa inte nästa inlägg. Följ mig gärna på Instagram eller på Facebook för fler bilder och tankar. Klicka bara på ikonerna här nedan. Tack för att du läser mina tankar.