Om 80-talets följare på Instagram och en resa i tiden

Jag får ganska ofta höra att jag textar fint och förutom att jag lärt mig att säga tack brukar jag fortsätta med att förklara det med att jag som liten hade många brevvänner. Och med många menar jag 74. I morse vid frukosten var det mina barn som tyckte att jag skrivit fint på ett papper och de fick samma förklaring. Det händer då och då att det jag säger skapar reaktionen som kom av just det. Den där minen av total oförståelse som säger mig att jag kanske ändå är född på stenåldern. Och under tiden jag förklarar fenomenet brevvän slår det mig att jag kanske just hittat 80-talets följare på Instagram eller i alla fall motsvarigheten.

Jag är född 1977 och när jag växte upp på 80-talet fanns det i varje välsorterad tidning en sida där man sökte brevvänner. Allt ifrån Frida till Starlet. Från Penny till Barbie och Kalle Anka. Det funkade som så att man kunde skriva in till redaktionen och liksom annonsera efter brevvänner. Och en ganska typisk sådan annons kunde se ut som denna.

80-talets följare på Instagram

Man berättade lite kort om sig själv gärna med inslag av ord som jordsnurr eller vårar och fånga en vässad penna som i exemplet ovan. Sedan skrev man sin adress och väntade på svar. Jag svarade på brevvänsannonser som passade in på mig och vid något tillfälle hade jag själv turen att få min annons publicerad i någon tidning.

Doftpapper och luktsudd

Stora delar av veckopengen spenderades på fina brevpapper, pennor, sudd och klistermärken att dekorera. Man skickade med det senaste lilla fotot från skolfotograferingen och bytte klistermärken eller bokmärken. Det var alltid kul att se vad som följde med det senaste brevet från brevkompisen.

Med alla svar jag själv skrivit och alla svar jag fick på min annons landade jag som mest i 74 brevvänner utspridda i hela Sverige. Jag älskade att vittja brevlådan och väntade ofta i fönstret när tiden för brevbärarens ankomst närmade sig. Så kom dagen när jag hade fått så många brev att brevbäraren satt ett gummiband runt min brevhög och min lycka var stor.

En lite rolig anekdot kring detta är också när jag många år senare fick ett meddelande en bekant vid namn Nina. Nina och jag gick Vings reseledarskola ihop på Mallis 1999. Det var vi och 96 andra elever från Sverige, Norge och Danmark. Nina var från Växjö och jag bodde då i Karlskrona. Vi höll kontakten även efter utbildningen och träffades några gånger genom åren. Numera är Nina en av de vänner jag har på Facebook.

För något år sedan rensade Nina bland gamla saker och hittade breven från 80-talets brevvänner. Några av breven kom från Cornelia Eriksson. Det var jag det. Tänk vad liten världen är ändå.

Läs också: Mitt brandgula hjärta och jag och lite Petter Stordalen.

80-talets Instagram?

För barnen vid frukostbordet och även för mig känns det såhär 2020 helt orimligt varför man skulle vilja skriva brev till vilt främmande människor bara för att vi kanske är lika gamla eller har samma intresse. Men så slår det mig. Brevvännerna var kanske 80-talets analoga variant av Instagram. För vad är det jag gör där? Jo jag letar upp intressanta konton och följer. Skriver en rad eller två och skapar kontakt och delar med mig av mitt eget liv. För att skapa intresse för mitt konto berättar jag om mig själv i min profil och i inlägg med jämna mellanrum.

Precis som brevvännerna på 80-talet tenderar de jag följer och kommunicerar med på Instagram att bli ”vänner” som jag nästan tycker att jag känner. Vars liv berör mig. Deras glädje är min glädje. Deras sorg är min sorg.

Hej, hur mår du? Jag mår bra.

Och bloggen kanske är förlängningen, de där brevvännerna som höll i ett tag. De som man lärde känna lite mer. De man delade lite mer med. De som man kanske till och med träffade på riktigt någon gång.

Så hej, kära läsare, hur mår du? Jag mår bra. Är en tjej på 42 jordsnurr som bor i Linköping med min sambo och mina två barn. Jag älskar att resa och att skriva. Berätta gärna mer om dig nu när vi är brevvänner.


Hade du brevvänner när du var liten? Eller har du det fortfarande? Eller har du ingen aning om vad jag pratar om?

Och på tal om Instagram. Följ mig gärna där eller på Facebook för fler bilder och tankar. Klicka bara på ikonerna här nedan. Tack för att du läser mina tankar.


Mer att läsa på Lite mera rosa

2 svar till “Om 80-talets följare på Instagram och en resa i tiden“

  1. Oj så många brevvänner du hade! Jag hade också en hel del men började lite senare, jag var typ 26 när jag skaffade en massa brevvänner och det var i samband med att jag skaffade Internet och upptäckte att det fanns en massa sidor på nätet där man kunde hitta brevvänner i andra länder. De flesta brevväxlade jag med via e-post men det kompletterades också med vanliga brev och paket där vi skickade små saker till varandra. När jag var i USA första gången, för 21 år sen, så besökte jag många av de brevvänner som jag hade där. En del, men inte alla, har jag fortfarande kontakt med men nu mest via Facebook istället för mail och brev.

    1. corneliatoneri skriver: Svara

      Så coolt. Jag hade bara en brevvän utomlands och det var i USA. Men henne har jag tyvärr inte någon som helst kontakt med fortfarande. Hade ju varit hur kul som helst att hitta henne.

Lämna ett svar