Personligt

Igår sammanfattade jag rese- och händelseåret 2018 här på bloggen. Ett år med fantastiskt många nya upplevelser både på hemmaplan och på andra sidan jorden. Ett år när denna bloggen Lite mera rosa föddes. Samtidigt sitter jag och gör upp planerna för det kommande året och åren.

Och någonstans här infinner sig känslan så starkt av att jag behöver definiera för mig själv och för er vart jag vill, vad jag har för syfte med bloggen, med skrivandet och nästan lite med mig själv. Jag hade kunnat välja att göra det i ett av mina många anteckningsblock, men jag vill göra det här. Jag vill berätta för er och mig själv. Inte på en sida gömd i bokhyllan som kan glömmas bort eller i värsta fall, rivas ut och kastas.

Och för att göra det så behöver vi titta lite bakåt, lite framåt och lite på nuet.

Vem är jag?

Cornelia Tonéri heter jag. Jag är i skrivande stund 41 år och jag bor i Linköping. Här har jag bott i snart sju år och hur jag hamnade här och vilka städer jag kan kalla hemma, har jag berättat om tidigare.

Jag är utbildad journalist men har inte jobbat som det mer än under en period åren 2010-2012. Men kärleken till att skriva har jag haft i hela mitt liv. Kanske var det därför jag en februaridag 2007 startade en blogg som sedan var min följeslagare i över tio år men som sedan har stängts ner. Olika tider i livet kräver olika åtgärder.

Varför just Lite mera rosa?

Det är november 2016 och jag ligger nerbäddad i sängen. Under många månader, kanske till och med något år har jag tagit av reserverna. Tagit av mig själv och gett och gett och under hösten har ögoninflammationerna avlöst varandra. Jag har skylt på otvättade sminkborstar och köpt på mig den ena rengöringen efter den andra istället för att fundera på om något egentligen är galet.

Samtidigt som jag ligger hemma sjuk väntar jag på ett telefonsamtal. Jag väntar på besked om jag har fått ett jobb jag har sökt och jag anar att jag inte har fått det. Det är egentligen inget besked jag kommer bli ledsen över. Jag har sökt jobbet för att andra har sagt att jag skulle passa för tjänsten snarare än att jag verkligen vill.

Så ringer det och beskedet är som jag har förväntat mig. Personen på andra sidan luren vill ge mig konstruktiv feedback på varför jag inte fick tjänsten som skulle innebära rollen som chef över en lite mindre grupp på företaget. Hon säger:

Cornelia, du är ju alltid sprudlande glad.
Men du bör dämpa din glädje och välja vid vilka tillfällen du är glad…

Jag sa tack för feedbacken, la på luren och drog täcket över huvudet.
I några minuter kände jag mig nedslagen. Sedan insåg jag att jag troligen just varit med om något livsomvälvande och skrev ner orden. Och där och då bestämde jag mig för att ingen i hela världen någonsin kommer få mig att dämpa min glädje.

En månad senare, för två år sedan igår, stod jag i Telia-butiken och skulle välja ny telefon. Jag var sugen på att ta den rosa varianten av den senaste iPhonen men som så många gånger tidigare hittade jag en tanke som pockade på uppmärksamhet:

– Ta en svart Cornelia, det ser seriösare ut.

Med orden från telefonsamtalet klingande som svar till den lilla tanken i mitt huvud gick jag fram till kassan och bad om att få köpa en rosa iPhone 7 plus. Och där och då föddes Lite mera rosa. Det blev ett inlägg om det på den andra bloggen och det blev en hashtag jag använde ganska flitigt på min Instagram.

Tanken var att leva livet lite mer rosa. Välja det som ger lite mera glädje. För mig ger en rosa telefon lite mera glädje än en svart. Men alla har vi såklart olika färger eller kanske något annat som vi associerar med glädje. Och det viktigaste av allt är glädjen!

Lite mera rosa – lite mera glädje!

En ny blogg föds

Till skillnad från många som började blogga för tiotalet år sedan har jag hållit fast vid samma bloggportal och samma blogg sedan 2007, fram till nu.

För det som varit en hashtag och det som av det blivit små tankar från nära och kära, allt ifrån taggningar på rosa konton på sociala medier till en av mina vänner som gjorde en rosa variant av vårt företags logga till mig att ha som bakgrund på mobilen, det har fått följa med mig och gro i nästan två år fram till i slutet av oktober i år.

Under vår kryssning till Helsingfors föddes en tanke. Och det tog inte många minuter efter att jag landade hemma innan jag hade registrerat domän-namn och börjat leta tema för det som nu är litemerarosa.com.

Med ett år bakom mig som innehållit sex olika resor till världens alla hörn fick bloggen omedvetet och ganska naturligt ett fokus på resor. Jag har valt att plocka med mig vissa inlägg från min förra blogg hit eftersom de bildar en grund i det jag vill fortsätta utveckla. Många av dessa inlägg handlar om resor. Men jag har även valt att ta med mig inlägg som är lite mindre rosa. Det är inläggen om separation och den hälsoångest jag ständigt har med mig.

För när det gäller skrivande så kan jag inte bara skriva om ytliga och kommersiella ämnen. På ett eller annat sätt kommer ni att få lära känna personen bakom Lite mera rosa. Personen som också kan se det tunga bakom glädjen.

Nu

I skrivande stund håller jag på att forma tankarna och planerna för det kommande året. Jag erkänner så smått för mig själv att jag vill lägga mer tid på detta. På skrivandet. Det är självklart men också lite skrämmande.

Under 2018 fick jag en första artikel publicerad. Den handlade inte alls om resor, var inte alls rosa men väldigt viktig och publicerades i Amelias nummer 13. Det innebar att jag också startade ett litet företag. Mitt eget företag. Något jag jobbar med vid sidan av mitt jobb åtta till fem.

Bloggen och Lite mera rosa-konceptet blir sakta men säkert också en del av det företaget. Med tankar och idéer och planer för framtiden.

Allt väl förankrat i berättandet, upplevelserna och glädjen i livet oavsett om det handlar om att hitta glädjen efter något tungt eller om att ge glädjen plats i en i övrigt stabil vardag. Jag vill inspirera och berätta historier som peppar och berör.

Framåt

2019 har jag ett mål – inget löfte – utan ett mål. Och det är att prioritera mig själv. Jag har allt för länge prioriterat vad andra önskat för att inte göra någon ledsen eller besviken men då missat att det innebär att jag har prioriterat bort mig själv. 2019 vill jag prioritera mig själv och det jag vill.

Att jobba mer med skrivandet är en sådan sak.

På företagsfronten kommer det att innebär ett ökat engagemang i nätverk, föreningar och organisationer där andra i samma bransch finns och verkar. Och ett medvetet arbete med mål och planer för min lilla verksamhet.

På resandefronten kommer det att innebära ett stort fokus på att besöka platser som ger mig den där känslan av rosa. Känslan av glädje.

På jobbfronten som inte har med företaget att göra innebär det att jag kommer att fortsätta med det fokus jag har haft även under 2018. Att inte lägga för mycket energi på saker jag inte kan förändra men ändå göra det absolut bästa jag kan och kunna stå rakryggad för beslut jag tar.

Om jag får drömma

Om jag får drömma då. Drömma och inte planera.

Mitt mål är att jag på ett eller annat sätt kan jobba med mitt koncept Lite mera rosa. Mitt mål är att kunna jobba med att inspirera till lite mera rosa, lite mera glädje. Att få jobba med att hjälpa andra att prioritera glädjen i vardagen.

Till sist vill jag tacka

Jag vill tacka ovan nämnda person för de där orden. För den konstruktiva feedbacken. Jag hoppas och tror att just de orden är det som jag kommer att kunna se tillbaka på som avgörande för mig.

För jag kommer alltid att välja glädjen och jag kommer aldrig någonsin att dämpa den.

Tack Herregud & co för alltid lika pricksäkra quotes!

---

Följa gärna Lite mera rosa på Facebook eller Bloglovin för löpande uppdateringar! Eller följ mig på Instagram för mer bilder och tankar. Tack för att du läser mina tankar.