.

23 posts

Att vandra på Omberg – allt du behöver veta inför din vandring och lite till

Vandra på Omberg Älvarums udde

I detta inlägget får du inte de där hardcore-vandringstipsen. Du får inte veta allt om de grymmaste kängorna eller tältet som tål regn bäst. Här får du tipsen om hur du som nybörjare kan lära känna det underbara berget vid Vätterns östra strand. Så är du nyfiken på att vandra på Omberg men aldrig varit där. Eller om du gjort något enstaka besök men vill ha mer. Då tycker jag att du ska fortsätta läsa.

Vårt första besök på Omberg

Den 13 april 2020 var en ganska blåsig men härlig annandag påsk. Och jag har faktiskt ingen aning om vad det var som gjorde att vi styrde bilen mot Omberg. Vi hade gjort ett par besök tidigare men då framför allt tagit oss upp på Hjässan och tittat på utsikten. Under påsken hade vi gjort några kortare vandringar här hemma i Linköping och kanske var de då tanken på Omberg kom. För där stod vi plötsligt. Vid Ekoparkscenter på Omberg, redo att göra vår första Ombergsvandring. Men var skulle vi börja?

Omberg
Det var här vi började en måndag i april. I ett kalt och grått landskap som vi sen fick se förändras till det grönaste grönt varefter veckorna gick.

Vid den tidpunkten hade jag ännu inte hittat kartorna på upplevvadstena. se så jag hade verkligen ingen aning om vilka alternativ vi hade. Vi följde vägen. Parkerade på första bästa parkering. Såg oss omkring och där såg jag en markering. Ellen Keys led 6,1 kilometer som du ser på bilden ovan. Det kändes lagom. Och så gick vi.

Hitta lättare i inlägget

Vilka förberedelser behövs för vandring på Omberg?

Vi var inte mer förberedda än att vi hade lite oömma kläder, vettiga skor och en fleecetröja, för det blåste ordentligt. Och sen gick vi. Missförstå mig rätt. Självklart ska man inte ge sig ut på värsta vandringarna i flera dagar utan att vara väl förberedd. Men för att njuta av någon av Ombergs vandringsleder behövs det inte mer än just detta. Och när du åter ser den parkerade bilen efter de dryga sex kilometerna skulle jag gissa att du vet om du är fast eller inte. Och då kan du med fördel se om du hittar ett par vettiga skor att gå i och lite andra attiraljer som förgyller din vandring.

Även här är det individuellt vad som passar. Men ett par vettiga vandringsskor med bra stöd är nog det enda jag skulle säga är nödvändigt för att vandra på lite mer allvar.

Bra att veta om Ombergs leder

Innan vi går in på vilka leder som finns på Omberg tar vi ett par ord generellt om Ombergs leder. För det är ett berg vi har att göra med här. Lederna är väl utmärkta (i de allra flesta fall) och på vissa ställen går det utan problem att ta sig fram på breda stigar. Men det finns också de delar av lederna som är naturstigar. Och med det menas motsatsen till breda stigar. Här tar du dig fram bland stock och sten. Och eftersom det är just ett berg kan dessa stigar gå nära ordentliga stup där det är viktigt att vara försiktig.

Jag vill inte på något sätt skrämma upp dig som läser detta. Men det är viktigt att vara varsam och inte ta onödiga risker genom att vara för oförsiktig eller ouppmärksam. Och på vissa delar av stigarna står det skyltar som säger exakt samma sak.

För en vuxen är det inga svårigheter att klara sig undan det värsta men tar du med dig barnen bör du ha dem under uppsikt.

Här börjar du din vandring på Omberg

Med ett helt berg att ta sig an finns det såklart många både större och mindre platser att börja vandringen på. Men varför krångla till det.

De platser där det finns parkering, toalett och även någonstans att ta en fika eller slå sig ner för att äta den medhavda om det lilla fiket är stängt är förslagsvis vid Stocklycke vandrarhem på den södra delen av Omberg eller vid Borghamns strand på den norra delen. Och jag kommer att återkomma till dessa platser flera gånger.

Som exempel startade vi vår första vandring vid Stocklycke vandrarhem och härifrån utgår flera av lederna nedan. Såhär kan det se ut där lederna startar och här ser ni också exempel på information som ges om de olika lederna som du kan påbörja just på den platsen.

Omberg
Omberg

Vandring på Omberg
– vilka leder har du att välja mellan?

Vår första vandring var vi som sagt helt oförberedda. Och så kom det sig att vi hittade första bästa utmärkta stig och gick. Första leden vi gick blev därmed Ellen Keyes led.

Ganska snart hittade jag sidan upplevvadstena.se och deras sida om Ombergs olika leder både naturleder, vandringsleder och pilgrimsleder. Och nästa gång vi besökte Omberg hade jag den som en guide. Även om vi under vandringens gång inte behövde följa några kartor utan kunde följa de väl utmärkta lederna.

Kartan på Uppevvadstena.se ser ut såhär och här ser du de längre lederna på Omberg.

Ombergs vandringsleder

Ombergs tre vandringsleder är Ellen Keyes led med blå märkning, Älvarumsleden med grön märkning samt Omberg runt som är en del av Östgötaleden med orange märkning. Och här följer lite mer info om dessa tre. Lite om terrängen, hur de är märkta, hur långa de är och var det passar att starta.

Ellen Keyes led (blå – 6,1 km)

Lite kort om vår vandring på Ellen Keyes led kan du läsa om sist i mitt inlägg 3 kortare vandringar i Östergötland. Denna led utmärker sig genom att gå förbi Ellen Keyes Strand och runt om på delar av leden finns små skyltar uppsatta med visdomsord från just Ellen.

Vi kunde nog inte ha fått en bättre start på vårt Ombergsäventyr.

En annan del på Ellen Keys led. På väg upp mot Hjässan.

Ellen Keyes led startar du med fördel från parkeringen vid Stocklycke vandrarhem vid Ombergs ekoparkcenter. På denna leden får du uppleva lite av allt som Omberg har att erbjuda. Fornlämningar, bokskog, tjärr och milsvida vyer.

Älvarumsleden (grön – 7,5 km)

Nästa led att ta oss an blev den något längre Älvarumsleden. Vi gjorde det en dag efter jobbet i tron om att 7,5 kilometer väl inte kunde vara så mycket värre än de 6,1 vi gått.

Vad vi inte visste då var att Älvarumsleden i höjd- och brantutmaning var betydligt större än Ellen Keyes led. Men vi klarade det. Och kanske klarade vi det just för att vi inte hade några förutfattade meningar om hur svårt det skulle bli.

För var den mer utmanande var den också vansinnigt mycket vackrare. Utsikten vid Älvarums udde över ett kav lugnt Vättern som du kan se i inledningen av detta inlägg var något helt magiskt.

Älvarumsleden ger också möjligheter till flera olika avstickare till både vattenfall, utsiktsplatser och fornborgar. Med kurrande magar valde vi att titta närmare på vattenfallet men sparade det övriga till nästa gång vi går leden.

Älvarumsleden startar du också från parkeringen vid Stocklycke vandrarhem vid Ombergs ekoparkcenter. En bit efter start kan du sedan välja om du tar vänstervarv eller högervarv. Vi valde vänstervarv.

Läs mer: Älvarumsleden på Omberg – en solig vårkväll

Omberg runt (orange – 27 km)

Omberg runt, som alltså är en del av Östötaleden och därmed markerad i orange markeringar, följer stundtals både Ellen Keyes led och Älvarumsleden och även Marialeden som jag ska komma till. Så delar av leden har vi redan vandrat. Innan löven trillat från träden hoppas vi ha vandrat hela som med fördel kan delas upp på flera dagar. Men vårt mål är att vandra den på en dag.

Vill man dela upp den kan man naturligtvis sova i tält på flera platser längs leden. Men det går också bra att hyra in sig på exempelvis både Stocklycke vandrarhem, Ombergs turisthotell och Borghamns strand som du passerar på din vandring.

Vill du så kan du även gå Omberg runt men korta ner sträckan på flera ställen och inte gå hela. Får jag ge dig ett gott råd om du inte vandrat så mycket förr så är det att gå några av de kortare lederna först och spara det bästa till sist.

Omberg runt kan du starta på flera ställen. Men bäst är att utgå från Stocklycke vandrarhem och parkeringen där eller Borghamns strand och parkeringen där.

Ombergs pilgrimsleder

För en person med en stor dröm om att en gång i tiden gå Camino de Santiago var det en stor dag när vi i maj åkte till Omberg och jag fick ta mina första steg på en riktig pilgrimsled. Omberg har två och den en av dem är Marialeden.

Marialeden (röd – 10 km)

Det är första gången vi startar vår vandring vid Borghamns strand denna söndag i maj när rapsfälten står i sin allra vackraste blom. Stigningen är rent ut sagt bedrövlig till en början men ger belöning när vi når toppen. När det gäller pilgrimslederna på Omberg är de inte lika väl utmärkta som de övriga och så här står det om Marialeden på upplevvadstena.se:

Observera!: Marialeden har ingen särskild egen märkning. Där Marialeden delar rutten med Klosterleden, förekommer röda stolpar med Birgittakringlan. I största utsträckning följer Marialeden dock Ombergsleden med sina orange markeringar. Nästan ingen märkning finns inom Borghamns komplicerat väg- och lednät. Följ UpplevVadstenas kartor noggrant eller använd vägbeskrivningen.

Lyckan är stor när jag för första gången ser ett pilgrimsmärke förutom den annars då ganska bristfälliga röda märkningen.

Marialeden är magisk. På nästan halva vägen passerar den Västra väggar på Omberg. Här sluttar berget lodrätt rakt ner i Vättern. Här är utsikten milsvid och hissnande. Ändå måste vi se oss mätta och vika av in mot land för att ta oss över berget.

På andra sidan väntar öppna fält och Ombergs eget kloster. Det känns verkligen som att jag är en pilgrim på riktigt. Marialeden kan varmt rekommenderas oavsett om du har pilgrimsdrömmar som jag eller inte.

Marialeden startar du med fördel på Borghamns strand. Då kan du passa på att ta en liten våffla när milen är avklarad.

Läs mer: Vandra Marialeden – en pilgrimsled på Omberg

Klosterleden Alvastra-Vadstena (lila – 40 km)

Över Omberg går också en annan pilgrimsled. Det är Klosterleden som startar i Alvastra, går över Omberg och sedan fortsätter vidare till Vadstena.

Detta är inte en rundslinga där du kommer tillbaka där du startade. Och vill du fortsätta leden efter Vadstena går den också vidare till Kolmården.

Hela leden från Kolmården till Alvastra har fått sitt namn av att den passerar 11 kloster och 5 olika klostertraditioner.

Övernattningsmöjligheter på delen mellan Alvastra och Vadstena är flera. Stocklycke vandrarhem och Borghamns strand ligger båda på vägen.

Denna leden startar du vid Alvastra kloster eller i Vadstena. På samma sätt som Marialeden är Klosterleden sparsamt utmärkt men följer andra leder på de flesta platser.

Ombergs naturstigar

Fyra naturstigar finns på Omberg. Vi har gått en av dem och delar av flera andra. Orkidéstigen var den första naturstigen vi tog oss an och då passade vi på att ta med oss de små.

Orkidéstigen (orange – 2 km)

Naturreservat Ombergslidens vandringsled är detta och det är föga förvånande orkidéernas rike.

Orkidéstigen har ingen egen märkning utan nyttjar Östgötaledens orange märkning.

Med en längd på 2 km, ganska påtagliga stigningar som går parallellt med en skidbacke med egen lift, passar stigen bra för barn. Vi kombinerade denna stig med en liten del av Ellen Keyes led upp på Hjässan och fick därmed en härlig vandring.

Orkidéstigen startar du vid Ombergsliden. Knappa in Ombergsliden i GPS:en så hittar du snart skyltarna till Orkidéstigen.

Bokskogsstigen (lila – 0,6 km)

Strax bakom Stocklycke vandrarhem går du in i en pelarsal av bokskog. Här hittar du också Bokskogsslingan som är anpassad att ta sig fram för både synskadade, barnvagnar och rullstolar.

Längs de 650 meterna finns två fika platser och en vacker bro över bäcken.

Bokskogsstigen startar du från Stocklycke vandrarhem vid parkeringsplatsen vid Ekoparkscenter.

Omberg och istiden (vit – 2,3 km)

Omberg har en alldeles unik historia. Här hittar du till exempel slukrännor som annars bara kan hittas på fjäll. Och dödisgropar. Vet du inte vad slukrännor och dödisgropar är? Då rekommenderar jag att du tar del av de informativa skyltar som förklara dessa historiska naturfenomen längs med leden Omberg och istiden.

Mitt i en slukränna

Omberg och istiden startar du från Stocklycke vandrarhem vid parkeringsplatsen vid Ekoparkscenter.

Skogsslingan Träd & buskar (gul – 1,8/2,2 km)

Ombergs nyaste tillskott. Skogsslingan har tidigare funnits på annan plats men är sedan sommaren 2020 ersatt av en ny stig. Slingan passerar den gamla skogsskolan, lärarbostaden och vaktmästarbostaden.

Utefter slingan kan du se över 40 olika sorters träd och buskar. Och mitt på kan du göra en avstickare och se Ombergs, kanske Sveriges, högsta gran.

Skogsslingan startar vid Hjässatorget där det också finns parkeringsmöjligheter.

Cykla på Omberg

Vill du hellre cykla på Omberg, då går det också bra. Däremot får du inte läsa mer detaljer om just detta här eftersom jag helt enkelt inte kan något om det. Däremot finns det precis som för vandringen fina kartor även för cykellederna på upplevvadstena.se – du hittar dem här.

Guidade turer och aktiviteter på Omberg

Vill du lära dig mer om Ombergs natur, om historien eller om fornlämningarna på och omkring Omberg? Då finns det flera olika guidade turer du kan ta.

På denna sida hittar du flera olika aktiviteter från flera olika arrangörer.

Personligen har jag en guidad vandring runt Ombergs södra delar och Alvastra kloster högt på min önskelista och skulle då gärna gå någon av turerna med Wettersaga, mer om deras program hittar du här på deras hemsida.

Hade jag varit lite mer äventyrlig av mig hade jag kanske valt att paddla kajak, köra MTB eller åka zipline på Omberg och då hade jag definitivt kontaktat Linda Staaf på Woods & Water. Följ gärna både Lindas och Woods & Waters Instagramkonto så blir du inspirerad att klicka dig vidare till hemsidan och boka. Jag lovar inget, men vem vet om jag upplever Omberg via zipline inom kort.

Lite mer att läsa på Lite mera rosa

Övernattningsmöjligheter på Omberg

Vill du stanna flera dagar på Omberg finns det övernattningsmöjligheter även om du inte vill bo i tält. Och jag har redan nämnt några.

  • Ombergs turisthotell – ligger precis vid foten av Omberg vid den södra sidan. Titta närmare på deras hemsida här för bokning.
  • Stocklycke vandrahem – här kan du i princip starta din vandring direkt från sängen. Stocklycke vandrarhem ligger precis där du startar det stora fleratalet av Ombergs alla leder på den södra sidan av berget. Och vill du inte bo över och gör besöket en helg sommartid, så kan du istället passa på att ta en fika i deras café. Öppettider varierar under året. Deras hemsida hittar du här.
  • Borgshamns strand – på norra sidan av berget hittar du Borghamn och här ligger Borghamns strand med både övernattningsmöjligheter, restaurang, fik och festlokal om det skulle behövas. Deras hemsida hittar du här.
Borghamn strand
Borghamnsvåfflan på Borhamns strand
Vad sägs om denna våffla i Borghamns strand och deras härliga lokaler.
  • Särtshöga vingård – vill du lyxa till det och passar på att besöka Omberg under sommarmånaderna kan du bo över på en äkta vingård i Ombergs närhet. Särtshöga vingård ligger vid foten av södra Omberg och här kan du både sova, äta en god middag, testa deras vin och få en tur i vingården. Deras hemsida hittar du här.

Väljer du istället att ta med dig ditt eget boende? Jag kan inte nog påpeka hur viktigt det är att du följer allemansrätten. Att du inte skräpar ner. Att du inte eldar på berget. Det är enkla förhållningsregler och då ger du tillbaka till berget det som det ger dig – och lite till.

När passar det att besöka Omberg?

Ja när passar det inte att besöka Omberg säger jag. Och som svar på min egen fråga skulle jag nog säga att jag personligen väljer bort att besöka Omberg när alla andra gör det.

Helger och högsäsong är berget fullt ändå. Kan du så rekommenderar jag dig att åka dit när inte alla andra gör det.

Vår första vandring gjorde vi alltså i mitten av april 2020 och när jag tittar tillbaka på bilderna då inser jag att det var ett annat Omberg jag lärde känna och blev lite smått förälskad i då. Ett kalt och grått berg med några få vitsippor på marken och ett argt vatten som slog mot klipporna i Stocklycke hamn.

Omberg
Omberg, rapsfält
Från det kala landskapet i april till blommande rapsfält i maj

Under de kommande veckorna förvandlades det till det grönaste gröna. Och medan jag har låtit det vila från mina besök under sommaren har jag väntat på och sett fram emot att få återse det när hösten närmar sig och till slut i full höstskrud.

Kanske kommer jag inte att gå de mest utmanande lederna när snön lagt sig. Men med rätt utrustning kanske jag kan ta mig upp till Hjässan och se ut över vintriga vidder när vi lämnar 2020 bakom oss.

Kort sagt om vandring på Omberg

Så till slut vill jag säga till dig: Vill du vandra på Omberg? Vill du se mer av och lära känna Omberg? Åk dit. Parkera bilen vid Stocklycke vandrarhem, Borghamns strand eller Hjässatorget. Leta upp en märkning du känner igen ovan och börja gå. Det är inte svårare än så. Du kommer inte att ångra dig.

Mina personliga favoriter på Omberg är Älvarums udde och Västra väggar. Där möter det karga stupande klipporna Vättern i räta vinklar. Och där kan det vara lika harmoniskt som argt vatten. Där hittar du urkraften i ovädret eller det absoluta lugnet.

Och har du efter att ha läst detta inlägget fler frågor än svar? Tveka inte att höra av dig. Via en kommentar här nedanför eller via mail på litemerarosa [at] gmail.com

Tack för att du har läst. Jag önskar dig en magisk vandring.

Share

Visingsö – den lilla ön med de stora upplevelserna

Visingsö med barn

Från att bara ha sett Visingsö som en tuva ute i Vättern har vi så besökt ön hela två gånger i år. Då första besöket blev något kallare än vad vi hade hoppats bestämde vi oss helt sonika för att åka tillbaka när det stod sommarmånad i kalendern. Och efter dessa besök skulle jag gärna åka tillbaka till ön på egen hand för det finns mycket historia att upptäcka. Denna gången blev det dock lite annat fokus när vi besökte Visingsö med barn.

Det går alldeles utmärkt att göra en dagsutflykt till Visingsö. För vår del tar det dryga timmen att åka från Linköping till Gränna där färjorna avgår och ön är så pass liten att man lätt tar sig runt på en dag men då får man välja vad man vill hinna se om du frågar mig. Det tycker jag till och med att vi fick göra när vi som vi valde att stanna över en natt.

Hitta lättare i inlägget

Åka till Visingsö med färja från Gränna

Visingsö hamn

Färjorna till Visingsö avgår från Gränna hamn. Sommartid trafikeras linjen något oftare än vintertid. Och tidtabell och information om hur du bokar hittar du här. Ska du ha med dig bilen som vi kan jag rekommendera att boka en färja och inte chansa. Det blir lätt fullt. Annars går det alldeles utmärkt att ta med sig egen cykel eller hyra på ön. Exempelvis på Leklandet som ligger precis vid färjeterminalen. Mer info hittar du här.

Bara att åka färja är ett litet äventyr och ännu mer äventyr skulle det bli när jag strax innan vi anlände Visingsö tog fram skattkartor som en överraskning. Jkpg.com har i år anordnat en skattjakt som främst riktar sig till de lite yngre i familjen. Skattkartan går att hämta i färjeterminalen. Men jag ville inte riskera att de var slut där så jag valde att skriva ut en egen och med lite rött paketsnöre blev det riktigt fint.

Skattjakt på Visingsö

Fem platser på södra delen av ön var föremål för besök via skattkartan. Ett par av dem besökte vi på vår förra tur till ön men då utan skattjägarögon. Nytt för sommaren 2022 är att det finns två rundor – mer info om de båda hittar du här. Vårt äventyr utgår från den tidigare skattjakten.

Vilken ordning du tar besöken bestämmer du själv. Personligen planerade jag för att efter sista platsen kunna pausa för lite medhavd lunch i gröngräset vid Visingsborgs slott. Istället började vi med Brahekyrkan.

Brahekyrkan

Även om Visingsö inte är så stort finns det två kyrkor som båda är unika i sitt slag och väl värda ett besök.

Den nyare av de två är Brahekyrkan som ligger helt nära färjelägret. Kyrkan är byggd under tidigt 1600-tal medan vissa delar är bevarade från den tidigare kyrkan som låg på platsen, Ströja kyrka. Brahekyrkan är en av landets mest utsmyckade kyrkor och vid en första anblick är det nästan svårt att ta in. Vissa av takmålningarna i de äldsta delarna är daterade till 1400-tal. Den äldsta detaljen i kyrkan är dopfunten som daterad till 1160-talet.

Brahe-kyrkan

Utöver ledtråden som går att hitta utanpå kyrkan fick barnen gå på ytterligare en skattjakt inne i kyrkan när de letade kyrkråttor som gömt sig runt om i kyrkan. Ett kul sätt att upptäcka även om mina barn aldrig haft något emot att besöka kyrkor. Skattjakten gav dock undertecknad lite möjlighet att göra en egen upptäcktstur. Men jag är långt ifrån klar.

Kungseken på Visingsö

Nästa stopp blev Kungseken, den allra största eken på hela Visingsö. Och ekar finns det gott om här. Hit kan man inte köra bil hela vägen men i närheten av Visingsö pensionat fanns förutom denna underbara varningsskylt också parkering så att vi kunde traska den sista biten.

Persgården

Ungefär vid denna tiden började det suga lite i magen och det passade fint med en fika. Den passade vi på att inmundiga på härliga Persgården.

Persgården har en egen müslifabrik med anor sedan 1972. Här producerar man även dadlar. På gården finns även utställningar och ett fik samt möjlighet till aktiviteter för stora och små.

Visingsö

Det som jag fastnade mest för var den makalösa utsikten över Vättern. Det är alltid nära till vatten på Visingsö. Men få ställen jag sett är lika vackert.

Här hittade vi såklart också en ledtråd innan vi mumsade på Persgårdens egen morotskaka på hemligt recept.

Silvergranen

Mitt i Visingsös stora ekskog hittade vi sedan efter en liten promenad, Silvergranen. Över 39 meter hög är den förevigades bäst med vidvinkel-lins som möjligen sätter proportionerna något ur balans men skapar ett ganska häftigt motiv.

Visingsborgs slott

Vi avslutade sedan med lunch i gröngräset framför Visingsborgs slott som planerat. Här hittade vi den sista ledtråden och när pastasalladen slunkit ner i allas våra magar och vi listat ut ordet begav vi oss mot färjeterminalen för att låsa upp skattkistan.

Visingsö

Ska sanningen fram så är det inte belöningen som är det bästa när man gör denna typen av äventyr. Det är ofta själva äventyret i sig som är behållningen.

Visingsö alpacka

Med skattjakten löst var det sedan dags för Alpackatrekking på Visingsö Alpacka. Och den turen har jag skrivit mer detaljerat om här.

Jag kan verkligen rekommendera ett besöka på alpackagården oavsett om du som vi väljer att boka några djur för en vandring eller om du bara vill beskåda dessa härliga djur.

Incheckning på Wisingsö hotell & konferens

Visingsö

Boendet för natten hade vi bokat på Wisingsö hotell & konferens. Här finns både en hotelldel och en vandrarhemsdel och vi hade valt hotelldelen. Alltid skönt med egen toalett och dusch. Så som jag förstått det så är det också en folkhögskola men det går också att boka konferenser här.

Boendet är enkelt men vårt rum kändes nyrenoverat i alla delar utom badrummet. Men det jag älskade mest med rummet var utsikten.

Visingsö

Rummen ligger i mindre hus med gemensamhetsytor som man delar och även en köksdel. Det är relativt lyhört både från de övriga ytorna på samma plan och även från de gästerna som bor ovanpå. Men så snart mörkret lagt sig hade de flesta kommit till ro precis som vi.

Här finns också stora ytor med flera sittmöjligheter för kvällshäng. Det blev en skön stämning på gården med många sällskap utomhus. Känner man hellre för lite aktivitet finns både fotbollsplan och tennisplaner.

Restaurang Framnäs – Visingsö

Visingsö

På området hittar man också Restaurang Framnäs. En vacker gammal villa från 1892. Här förstår jag det som att man kan boka bord oavsett om man bor på hotellet eller inte.

Vi hade bokat en tvårätters middag för både barn och vuxna och det såg verkligen toppen ut i menyn som går att hitta på hemsidan. Både interiören och exteriören satte stämningen direkt och det smärtar därför att säga att middagen inte alls levde upp till förväntningarna.

Till barnen serverades smördegspuffar med skinkröra och sedan fick man välja mellan panerad fisk med potatisgratäng eller köttbullar och pasta. Då våra hjärtan inte är så förtjusta i gratäng valde de köttbullar.

Smördegsknytena var små smördegsbitar med vad som i alla fall kändes som färdig skinkröra och huvudrätten serverades i en minitallrik som snarast mättar en treåring. Mamma Scans och spagetti. Rakt av. Inget grönt. Jag undrar om den panerade fisken hade varit Findus fiskpinnar. Det får jag aldrig veta.

För oss vuxna serverades Caprese som förrätt med mozzarella och tomat som absolut var god om än lite torftig. Till huvudrätt röding med stompad potatis. Fisken var smaklös och till det fick vi två potatisar. Allt som allt en stor besvikelse. Och eftersom jag verkligen strävar efter att berätta sanningen här så är det det ni får höra.

Däremot måste jag säga att frukosten som serverades morgonen efter var riktigt bra. Men tvårättersmenyn för 250 kronor per vuxen och 125 kronor per barn exklusive dryck. Nej, det rekommenderar jag inte.

Kvällen skulle sedan avslutas med ett litet dopp på Visingsö nordöstra sida på Sandudden. Men barnen somnade som stockar i bilen på väg dit. Vi passade istället på att ta en liten roadtrip för sightseeing på ön. Inget är vackrare än solnedgångarna här.

Åka Remmalag på Visingsö

Den kanske allra vanligaste aktiviteten på Visingsö är att åka Remmalag. Remmalag är en hästdragen åkvagn där man sitter i två längsgående rader med ryggarna mot ett ryggstöd i mitten. På Visingsö har det funnits sedan slutet av 1800-talet och förr fanns det även i Medevi.

Efter frukost och utcheckning tog vi oss ner till färjelägret där turerna utgår ifrån. Vi valde Kumlabyturen som tar ungefär en timme. Den turen tar passagerarna genom både lite skog och lite bebyggelse. Den lite mer renodlade skogsturen går bara genom skog och vi var sugen på lite av varje. Och att åka remmalag är verkligen en toppenaktivitet när du besöker Visingsö med barn.

Kumlabyturen tog oss tillbaka nästan till vårt hotell men till den närliggande Kumlaby kyrka. På vägen passerade vi flera platser vi inte sett tidigare och fick guidning av remmalagsföraren.

Vid Kumlaby stannar turen i cirka en kvart. Och en av de mest populära aktiviteterna under stoppet är att besöka tornet på Kumlaby kyrka. Öns äldsta kyrka. Besöket kostar 20 kronor. Men att bara gå in i kyrkan är kostnadsfritt.

Kumlaby kyrka på Visingsö

Kumlaby kyrka byggdes under 1100-talets första hälft medan tornet är något yngre. Tornet hade från början en hög och spetsig spira. Den togs dock av till hälften av Per Brahe d.y.

Han bestämde sig nämligen för att göra om kyrkan till en skola och uppe i tornet var det tänkt att eleverna skulle praktisera sina studier i astronomi. Och tänk att där kan vi som besökare traska upp ännu idag. Det är dock rejält branta trappsteg på vägen upp. I dessa Coronatider är det ett begränsat antal besökare som får vistas där uppe och denna gången hann vi inte upp. Men vi kommer ju tillbaka.

Visingsö

En annan liten anekdot om Kumlaby kyrka handlar om det faktum att det inte finns några fasta bänkar i kyrkan. Anledningen till det är att predikan på 1100-1500-talen hölls på latin. Ett språk som ingen förstod. För att motverka att deltagarna somnade av tristess fick de helt enkelt stå under predikan.

Lunch på restaurang Solbacken

Det började närma sig hemfärd. Men innan det passade vi på att äta lunch på vad som verkar vara Visingsö´s absoluta favoritrestaurang. Den ligger precis i hamnen med makalös utsikt över fastlandet och Vättern.

Här åt vi även förra gången och var mycket nöjda. Nästa gång vi kommer till Visingsö blir det nog här vi äter middag. Ett besök på Solbacken rekommenderas varmt.

Leklandet innan avfärd hemåt

Mycket är anpassat för att besöka Visingsö med barn. Som lite tidsfördriv innan båten avgick hemåt passade vi på att leka av oss lite i Leklandet. Samma plats där man kan hyra cyklar och som också ligger precis vid färjeterminalen. Några av de vanliga attraktionerna är stängda detta året men det finns också flera öppna. Fiskdammen till exempel. Tänk att det alltid är lika spännande.

Allt vi inte hann på Visingsö

Trots en övernattning så finns det så mycket vi inte hann.

Lite mer vandring i den vackra ekskogen står definitivt på min önskelista liksom ett besök på Näs slottsruin. Dit kan man bland annat ta sig med Visingsö-tåget. Ett litet sightseeingtåg som även det utgår precis bredvid färjelägret. Vill man inte bada i Vättern finns det en tempererad bassäng i Kumlaby. Där finns också ett museum. Och så har vi såklart alla fornlämningar runt om på ön. Man skulle kunna stanna var tionde meter om man ville för att titta på nya gravhögar och ruiner. Och det är såklart något som lockar mig.

Oavsett om det blir på egen hand eller med barnen så kommer jag tillbaka. Var så säker. Denna ön är ett riktigt litet paradis.

Har du varit på Visingsö med barn (eller utan) och tycker att jag missat något. Skriv gärna en kommentar så missar jag det inte nästa gång jag är på besök.

Lite mer att läsa på Lite mera rosa

Share

Marmorbruksleden – vandring med det lilla extra

Marmorbruksleden

En led, eller snarare flera leder, som länge stått på vår önskelista är de som ligger runt Marmorbruket och Kolmården i Östergötland. Av bilder att döma skall utsikten var något utöver det vanliga, men det ska inte heller vara enbart en walk in the park att ta sig runt. Så vi har väntat till rätt tillfälle. Om det var rätt tillfälle årets varmaste dag med dryga 30 grader på kvicksilvret vet jag inte. Men det var då andan föll på. Såhär tog vi oss an en del av Marmorbruksleden.

Hitta lättare i inlägget

Start vid Marmborbrukets huvudentré

Efter tips valde vi att parkera och börja vår vandring vid Marmorbrukets hvudentré. Här finns parkeringsplats och även informationsskylt. Men här finns också museum och café där man om man vill kan lära sig mer om Marmorbrukets historia.

Det kan man även göra på vägen på ett litet antal skyltar vid de olika brotten. Jag lärde mig exempelvis att den första och största gruvan, eller brottet, är 190 meter djupt. Bara det ger mig rysningar. En annan intressant sak är att härifrån levererade man marmor bland annat till bygget av Drottningholms slott.

Läs mer: Ett besök på Sveriges första världsarv – Drottningholms slott

Men utöver det är detta en bra plats att utgå ifrån. Vi valde att direkt traska upp till utsiktsplatsen Tittut som finns skyltat härifrån. Efter vägen ligger Marmorbrukets naturutställning med bland annat detta söta insektshotell.

Marmorbruksleden
Marmorbruksleden

Väl uppe vid Tittut får man en första, men absolut inte sista bedårande vy över Bråviken.

Marmorbruksleden
Marmorbruksleden
Marmorbruksleden
Marmorbruksleden

Marmorbruksleden längs med Bråviken

Den lilla leden upp till Tittut är egentligen inte en del av Marmorleden och härifrån kan du välja att gå tillbaka och ansluta till Marmorleden vid parkeringen eller om du vill traska vidare på en väl upptrampad stig ner emot Bråviken. Vi gjorde det senare och det var stundtals hisnande även om det finns staket på sidan. Här sattes min höjdrädsla på det första svåra provet.

Längs med Bråviken är Marmorbruksleden mer lättillgänglig, man strövar på breda fina grusvägar och kan njuta av utsikten och vattnet. Och det är ingen omöjlighet att ta ett dopp för den som så önskar.

Upp och mot vildmarken

Vid Flathällen svänger stigen uppåt i skogen igen och vi får välja om vi svänger vänster tillbaka bort mot parkeringen eller höger mot Vildmarkshotellet. Eftersom klockan närmar sig lunch väljer vi höger med planen om att ta en paus där för lunch.

Marmorbruksleden
Marmorbruksleden

Här går stigen vidare in i underbar grönska men också för dagen väldigt välkommen skugga och därmed svalka. Och det gäller att passa på för det dröjer inte länge innan leden går ut och framför allt upp på flacka stenklippor.

Vi har inte gått mer än 2,6 kilometer när vi närmar oss Vildmarkshotellet. Det känns som betydligt mer. Detta är helt andra typer av stigningar än de vi gjort på Omberg. Djärvare och mer agressiva. Och då har vi ändå inte kommit till det ”värsta”.

Missa inte: Kombinera vandringen på Marmorbruksleden med leden vid Kvarseboklint

Lunchpaus på Vildmarkshotellet

Det är två varma vandrare som kliver in i Vildmarkshotellets restaurang och ber om att få äta lite lunch. Senast vi var där var det slutet av mars och kyligt ute. Vi njöt av spa och aktiviteter inomhus och blickade ut på verandan. Nu valde vi istället ett bord just där. Men ändå i skuggan.

Vildmarkshotellet
Vildmarkshotellet Lunch

Läs mer: Vildmarkshotellet – ett hotell för hela familjen

Efter vårt besök i mars var vi riktigt nöjda med maten där och det visar sig inte vara en engångsföreteelse. Min räkmacka var riktigt god och gav bra med energi för den vidare vandringen.

Uppåt och min egen Via Ferrata

Utan att slappna av för mycket njöt vi av den goda lunchen lagom länge innan vi fortsatte vidare. Från Vildmarkshotellet går stigen stadigt uppför på berget och vi satte kurs mot vindskyddet jag hört talas så mycket om och som det också är skyltat till.

Leden är väl utmärkt men ibland gör nivåskillnaderna att det krävs ett par kliv upp för att se nästa märkning. I vissa fall behöver kliven lite hjälp av en eller annan repstump. Närmare en Via Ferrata än såhär har jag inte kommit. Och med tanke på min respekt för klättring kanske jag inte heller kommer närmare än just såhär.

Vindskyddet med den bästa utsikten, Spiran och utför

Här uppe hittar du efter en stund vindskyddet med Östergötlands bästa utsikt. Tycker du att jag har fel? Har du hittat ett med bättre utsikt? Överbevisa mig gärna med en kommentar. Här har du i alla fall min guldmedalj.

En bit efter vindskyddet ligger Spiran. En utsiktsplats som inte är av denna värld. Men här satte värmen sig hårt i benen som trots intag av god räkmacka började kännas som gummi. Vi valde att istället för att utsätta oss för ännu mer gassande sol och lite mer klättring, gå vidare nerför berget. Spiran tar vi vid nästa tillfälle.

Rep på ena sidan. Stup på andra.

För här börjar den ganska kraftiga utförsvandringen. Stundtals med rep som solklart behövs.

Tillbaka ner mot Marmorbruket

En stund senare delar sig vägen och vi får välja om vi fortsätter leden höger mot Snörom eller vänster tillbaka ner till Marmorbruket. Vi väljer att gå tillbaka mot bilen. Trots att kilometerantalet visar en av de kortare vandringarna har det varit en av de absolut mest påfrestande. Och vi vet med säkerhet att vi kommer att komma tillbaka och vandra vidare.

Väl nere på på backen igen dröjer det inte länge innan vi är tillbaka vid huvudentrén och möts av 40 gradig värme i bilen.

Lite mer att läsa på Lite mera rosa

Marmorbruksleden vi kommer tillbaka

Kort sammanfattat var detta en av de bästa och roligaste vandringarna vi har gjort. Kul med lite utmaningar i lagom dos. Magiska vyer och väldigt varierad terräng. Lägg till det både lite historia och lyxig lunch samt möjligheten att lära sig ännu lite mer om områdets historia. Jag då har du allt du kan önska dig för en i det närmaste perfekt vandring. Marmorbruksleden – vi kommer tillbaka.

Fakta Marmorbruksleden

  • Marmorbruksleden består av flera olika leder som du både kan välja att gå var för sig och kombinera. Den ligger i Norrköpings kommun vid Kolmården.
  • Du kan börja din vandring på flera olika platser. Vi valde att börja vid Marmorbrukets huvudentré. Men du kan också börja vid Marmorbrukets västra entré. Där startar den handikappsanpassade delen ner mot Flathällen längs med Bråviken.
  • Allra bäst överblick över lederna och hur de går, var du kan vika av och hur du kan kombinera dem får du i appen Naturkartan som du också kan titta på i din dator här.
  • Vill du inta medhavd fika finns flera platser för detta runt leden. Vill du äta lite mer rejält finns det eldstad bland annat vid vindskyddet uppe på berget. Det skulle jag verkligen rekommendera.
  • Vill du stanna på vägen och göra en avstickare för lunch eller fika rekommenderar jag varmt Vildmarkshotellet. Det finns även ett café i Marmorbruket som tyvärr var stängt när vi var där och som jag därför inte kan gå i god för.
Share

Förträffliga Östergötland – en inläggsserie om mitt hemlandskap

Nya saker i mitt liv

Det var inte kärlek vid första ögonkastet, snarare tvärtom. Jag pratar om relationen mellan mig och mitt nuvarande hemlandskap Östergötland. Som född i Småland, uppväxt i Skåne och Blekinge och med en kärlek till havet fick jag en tuff start i förhållandet till det nya hemlandskap. Men när jag nu snart 17 år senare är tillbaka i Östergötland ser jag det på ett annat sätt. Och när min kollega i branschen Lina Skandevall för ett tag sedan medverkade i P4 Radio Östergötland och uttalade sig om hur livet förändrats som resejournalist pratade hon om Östergötlands förträfflighet. Det gav mig idén om denna inläggsserie. Och den är ju faktiskt egentligen redan är påbörjad med alla inlägg och alla texter om mitt nya hemlandskap – förträffliga Östergötland.

Jag har haft lite svårt att greppa Östergötland som landskap. Geografiskt är det inte speciellt stort. Ändå känns det som att det ligger mitt i och gränsar till i sig så olika delar av Sverige. I de allra sydligaste delarna med gräns mot Småland kan det till och med vara svårt att urskilja på dialekten om man befinner sig i Småland eller Östergötland. Vid de nordligaste delarna är vi nästan upp i huvudstaden. I väster en skarp gräns med Omberg och Vättern. Och i öster skärgården och det havsnära kustlandskapet som det är lätt att glömma bort att Östergötland har.

Förträffliga Östergötland nu och då

Från den djupa Kolmårdsskogen till de vida slätterna. Från Norrköpings industrilandskap med sin nutidshistoria, till Gustav Vasa och Heliga Birgitta med renässansslott och klosterordnar i Vadstena och en helt annan historia. Till Östergötland som det är idag. Med ett högteknologiskt universitet i Linköping och svenska mästarna i fotboll 2015 i Norrköping. Historien är vackert bevarad i det förträffliga Östergötland av idag.

En hyllning till Östergötland

Detta är mitt sätt att hylla mitt nya hemlandskap Östergötland. Och du är varmt välkommen att delta. Både genom att läsa mina inlägg men även bidra med dina bästa tips. Tagga dina bästa bilder från Östergötland med #förträffligaöstergötland på Instagram och gå med i gruppen Förträffliga Östergötland på Facebook.

Förutom alla inlägg som redan är publicerade med tips och hyllningar till Östergötland, kan du nu förvänta dig ännu fler inslag av Östergötland här i bloggen. Har du en plats du vill att jag besöker och skriver om? Hör av dig.

Nu sätter vi Östergötland på kartan.

Mera att läsa på Lite mera rosa

    Missa inte nästa inlägg. Följ mig gärna på Instagram eller på Facebook för fler bilder och tankar. Klicka bara på ikonerna här nedan. Tack för att du läser mina tankar.

    Share

    Lördag på Östgötaslätten

    Lördag på Östgötaslätten

    Tanken var en tur till Boställets vedugnsbageri för att stötta en av våra lokala företagare. Men så när vi hade fikat klar och vårsolen sköljde över Östgötaslätten tog vi vänster istället för höger och svängde ut på nya vägar. Lördag på Östgötaslätten.

    ”Åh, där är Östergötlands största bronsåldersgravhög, kan vi stanna och titta?” Det är en mening man faktiskt kan få höra om man är ute och åker bil med mig. Fråga min kära sambo. Han fick höra den tidigare idag. Jag är inte bara fascinerad av slott, jag älskar historia i både allmänhet och synnerhet och då är ju Östergötland ett perfekt landskap att bo i.

    Boställets vedugnsbageri i vårsolen

    Boställets vedugnsbageri

    Det var lördag och det där viruset som lagt sig som en blöt filt över hela världen har också fått mig att sakta ner ett par kilometer i timmen. Inget ont som inte för något gott med sig som det heter. När frukosten landat i magen föreslog jag att vi skulle bege oss till Boställets vedugnsbageri för en förmiddagsfika. Och det var nästan så jag ångrade att jag redan har skrivit ett helt inlägg här på bloggen om det mysiga stället ute på slätten. Jag skulle vilja skriva ett nytt för varje besök. Det är inte direkt jobbigt att stötta våra locals här i Linköping.

    Boställets vedugnsbageri
    Boställets vedugnsbageri

    När vi fikat klart och lämnade det lilla vedugnsbageriet svängde vi vänster istället för höger och möttes av den vackraste av slätter.

    Björkebergs kyrka och Klosterleden

    Att upptäcka omgivningarna helt nära är inget jag börjat med nu. Jag har verkligen uppskattat det även tidigare. Inte minst eftersom jag älskar då inte bara slott utan även kyrkor och historia i allmänhet.

    Bara några kilometer bort körde vi igenom det lilla samhället Björkeberg och redan på långt håll såg jag en spira som lovade något vackert. Och inte bara vackert, det visade sig vara en av de allra vackraste kyrkor jag någonsin sett. Och då har jag ändå inte haft möjlighet att se den inifrån.

    Björkebergs kyrka

    De äldsta delarna av Björkebergs kyrka är från 1200-talet och i kordelen finns målningar i kyrkans tak från 1300-talet. Som så många andra kyrkor har den både eldhärjats och plundrats under krig men står ändå fortfarande i stort sett intakt förutom mindre delar från Medeltiden. Från 1300-talet finns även en runinskrift på latin ingraverad i kyrkans fasad.

    Björkebergs kyrka
    Östgöraslätten

    Jag ser fram emot att få se kyrkans insida. Kanske blir det i sommar. Då planerar jag och min vän Johanna att vandra i Östergötland. Kanske blir det Klosterleden som passerar utanför Björkebergs kyrka.

    Östergötlands största bronsåldersgravhög

    En betydligt yngre kyrka är Ledbergs kyrka en bit därifrån. Men bredvid Ledbergs kyrka finns den där bronsåldersgravhögen jag så gärna ville kliva ur bilen och se. Östergötlands största bronsåldersgravhög dessutom, kallad Ledbergs kulle med en höjd på ca 6-7 meter. Där ligger den med vidunderlig utsikt över slätten och Roxen med Svartån som rinner precis förbi.

    Gravhögen är inte utgrävd men det har gjorts några mindre provschakt och grävningar. Kol som tagit ut har med C14-metoden daterat graven till 800-1000 e. Kr. En enstaka guldring har också hittats precis i närheten och den daterades till 500-600 e. Kr. Man kan bara ana vilka hemligheter graven ruvar på.

    Lördag på Östgötaslätten

    Bara 20 minuter senare rullade vi in bilen i carporten och landade hemma efter en lördag på Östgötaslätten på äventyr men ändå helt nära hemma. Det finns så mycket att uppleva även här hemma. Har du något i närheten av dig du vill tipsa om?

    Detta är ett inlägg i serien Förträffliga Östergötland. En inläggsserie som är en hyllning till mitt nuvarande hemlandskap och allt fantastiskt som finns att se och göra här. Här kan du bland annat läsa om Hemester i Linköping och besök på några av våra slott som Ljung, Löfstad och Husby Säteri.

    Share

    Hej från Thailand och livsnjutaren

    Hej från Thailand. Vi landade här igår eftermiddag lokal tid och har varit här i nästan ett dygn och då är det väl i alla fall på sin plats med ett litet hej eller vad säger ni?

    Det finns massor att säga om resan hit såklart. Den med tre mellanlandningar i München, Wien och Bangkok. Om huruvida det blev 747 mellan Bangkok och Phuket eller inte. Om den första flygplansmaten i världshistorien som fått mig att gråta – av lycka. Och om det går att tröttna på flygplatslounger?

    Allt det där kommer såklart. Men för nu så nöjer jag mig med att konstatera att vi har det härligt. Att jag hittills på dygnet som gått har testat Oreo Martini som en uppgradering av fredagsdrinken. Har sovit gott och inte känner av någon direkt jetlag men att jag ändå valde att ta en tantvil under eftermiddagen som min vän Anna skulle sagt.

    Att jag tagit en timmes massage på stranden och njutit av en öl på vår egen uteplats med pool. För även om jag har gjort to-do-listor för semestern och har jobbdatorn med mig till Thailand så är jag precis lika bra på att jobba som jag är på att livsnjuta. Och det mina vänner är inte underskattat.

    Läs mer: Vår senaste resa till Thailand gick till Khao Lak, läs gärna mer om den här.

    Följa gärna Lite mera rosa på Facebook eller Bloglovin för löpande uppdateringar! Eller följ mig på Instagram för mer bilder och tankar. Tack för att du läser mina tankar.

    Share

    När jag fick en överraskningsresa till New York på egen hand

    New York

    Igår morse körde min älskade sambo upp mig till Arlanda. Väl där gav han mig en biljett för två och en halv dag i New York på egen hand! Det var hans födelsedagspresent till mig. Jag har det senaste dygnet gråtit mer än vad jag gjort det senaste året. Och då är jag en person som gillar att gråta. Jag har gråtit av tacksamhet och lycka men också för en stark känsla av en inre styrka som växt inom mig och som jag först nu verkligen känner och uppskattar. Detta är berättelsen om min födelsedagsöverraskning. Lite som en förlossningsberättelse utan förlossning eller som inspiration till dig som vill överraska någon.

    Jag har skrivit om det tidigare men för den oinvigde kan det vara bra att börja från början. I slutet av september fick jag frågan om jag kunde ta ledigt den 25-28 november. Det såg okej ut i kalendern så jag la in om semester. Det skulle bli min födelsedagspresent berättade Andreas och jag förstod att det handlade om någon typ av resa. Men mer än så sa han inte. Och DET mina vänner är den största bedriften. Vi talar om mannen som gav mig en väska i present en vecka innan Alla hjärtans dag för att han inte kunde hålla sig till rätt dag.

    Hitta lättare i inlägget

    Att leva i nuet

    En sak jag lärt känna hos mig själv som växt fram på senare år är förmågan att leva i nuet. Det fungerar också vid resor och tydligen även vid överraskningar och medförde att jag inte tänkt särskilt mycket på vad som skulle hända. Några gånger under de månader som gått har vi berört ämnet. Som exempelvis när Andreas konstaterade hur många semesterdagar han skulle ha kvar när året var slut och jag menade på att det var innan semesterdagarna vid överraskningen. Eller du kanske inte ska med, skojade jag. Men i övrigt har vi inte berört ämnet.

    Jag fick veta att jag inte skulle få veta mer på min födelsedag utan att mer info skulle komma inför händelsen. Inte mig emot. Ju senare desto bättre tyckte jag som ju redan rest på en överraskningsresa i år och älskade just överraskningsmomentet.

    En ledtråd på födelsedagen

    På min födelsedag den 16 november fick jag veta att det ingick att bo på hotell i överraskningen. Och i veckan som gått efter min födelsedag har vi också berört ämnet vid ett tillfälle. Andreas undrade om jag var nervös. Jag svarade att det enda jag funderade på var om han hade en plan för själva avslöjandet. Det hade han. Och det var då jag bad om att verkligen så sent som möjligt få veta. I samband med den dialogen berättade han att överraskningen inte innebar att vi skulle vare sig flyga eller åka tåg. Och där kollrade han faktiskt bort mig lite. För med tanke på antalet dagar det handlade om så tyckte jag det kändes som att någon typ av sådan resa borde ingå.

    I veckan passade jag sedan på att bli förkyld för första gången på evigheter och jag fick en vänlig men ganska bestämd tillsägelse att se till att vila så mycket jag kunde. Annars var lördagen fri för valfri aktivitet men inte för ansträngande. Det skulle bli en lång dag på söndagen.

    Avresa 01:30

    Att händelsen skulle påbörjas söndagen den 24 november visste jag sedan tidigare och dagen innan, i lördags, kom nästa ledtråd. Eller kanske snarare hålltid. Avresa hemifrån skulle ske 01:30 natten mellan lördagen och söndagen.

    Det var alltså i runda slängar tolv timmar kvar till avresa när jag fick veta att det inte skulle bli mycket sömn den natten. Och med tanke på informationen om att vi inte skulle flyga eller åka tåg började jag här ana de berömda ugglorna i mossen. Varför skulle vi åka 01:30 om vi inte hade en tid (läs flyg) att passa?

    Jag är en person som är svår att överraska. Som yngre letade jag verkligen aktivt efter ledtrådar. Det gör jag inte längre. Men med förmågan att vara en spindel i nätet och ha koll på detaljer kan jag allt för ofta lägga ihop ett och ett och lägga pussel helt ofrivilligt.

    Vi har levt tillsammans i fyra och ett halvt år snart och under dessa åren gjort otaliga resor jag och Andreas. Och är det något jag vet är det att han är den som är mest uppstressad av oss två inför resor. Det gäller allt ifrån packning till att elkontakter är utdragna och soporna tömda. Men nu var han helt lugn. Visst hade han tagit fram resenecessären men han hade inte ”panikat” över vad som var tvättat och inte i sin garderob.

    Under månaderna som gått sedan han bokade hade jag vid ett par tillfällen snuddat vid tanken på att vi kanske skulle till New York. Lite beroende på saker som sagts och hur de sagts. Och eftersom jag ofta i efterhand säger att jag visste det, passade jag på att notera ner mina tankar i ett mail till mig själv för att kunna påvisa att jag faktiskt visste!

    Något stämmer inte

    Väskan packades och vi försökte få lite sömn fyra timmar innan avresa. Och när jag checkade av innan jag la mig låg passen kvar där de skulle. Vi kanske inte skulle flyga i alla fall?

    Att jag kollade passen handlade om lika delar kontrollbehov som lite nyfikenhet. På samma sätt hade jag nästan omedvetet sett till att packa så att jag kunde ta med allt i handbagaget.

    Det blev inte mycket sömn den natten. För lika mycket som jag fram till stunden hade kunnat leva i nuet, lika mycket hade jag nu börjat fundera. Insett att jag nog skulle åka någonstans själv, något jag faktiskt inte förväntat mig och jag behövde vänja mig vid tanken.

    På väg

    Strax innan vi går ut genom dörren gör jag en sista kontroll. Mitt pass ligger inte längre på sin plats. Men det gör Andreas.

    Här skulle man kunna tänka sig att jag ”förstör” överraskningen. Men i efterhand tror jag att det var det bästa som kunde ha hänt. De första timmarna i bilen som styr norrut på E4 sitter vi helt tysta. Andreas gör allt för att inte avslöja något och själv landar jag i det faktum att jag ska ut och resa på egen hand.

    Jag har ju inget problem med det. Jag har gjort det ett par gånger och jag älskar det verkligen. Men denna gången hade jag inte valt det själv och var inte heller beredd på det. Jag behövde landa i det.

    Med avgångstider på flyg i det närmaste i huvudet och med det faktum att jag skall resa själv börjar jag nu fundera. Sömnbristen tillsammans med den nattsvarta E4:an som vi rusar fram på hypnotiserar mig nästan. Kanske ska jag åka till Paris? Eller Rom? Eller Island? Men inget stämmer riktigt med flygtiderna. Och inte heller med de hintar jag fått om att det skall bli en lång resdag.

    När vi passerat Stockholm tar han till orda och säger det jag redan vet.

    VI ska inte flyga men…

    Jo, han harklar sig, VI ska inte flyg idag. Men DU ska flyga, säger han. Och så tar vi igen alla de tysta timmarna som passerat hittills.

    Jag får inte veta mer än så. Men nu vet jag att jag ska flyga.

    Vi ställer bilen på parkering Beta och tar bussen in till terminal 5. Jag får packa om det lilla jag behöver och han har förberett med en liten påse till vätskorna. Mina förberedelser gör att det inte behövs så mycket korrigeringar.

    Han går bort och trycker ut boardingkort och jag ser att han fipplar med en plastficka med papper i. Själv andas jag snabbt och skakar. Är jag verkligen samma person som för två månader sedan helt ensam åkte upp till Arlanda och öppnade ett kuvert med information om var jag skulle åka några timmar senare? Här står jag och skakar som ett asplöv.

    Jag får inte veta mer riktigt ännu. Vi har tydligen gott om tid. Min nervositet visar sig som vanligt med att jag springer och kissar konstant.

    Vi promenerar bort till Sky City. Och nu är det dags.

    När du får boardingkortet vill jag att du ska veta att jag har koll. På allt. Han säger så för att han vet att jag annars direkt börjar med följdfrågor. Sedan ger han mig den lilla lappen.

    Trots att jag läst ett boardingpass osunt många gånger tidigare hittar jag först inte var destinationen står. Sen ser jag. Och börjar gråta helt ohämmat.

    New York

    För trots att destinationen tidigare funnits som möjlig kunde jag inte för mitt liv tänka mig att jag skulle resa dit på egen hand.

    Jag ska flyga till New York. Med SAS. För dagen via Köpenhamn och på hemresan direkt till Stockholm. I Business Class. På plats 1A både till och från New York.

    Boarding börjar om en dryg halvtimme. Och Andreas passar på att påminna om att jag med biljetten har tillgång till SAS Lounge. Men det är inget som är aktuellt. Jag måste landa innan jag ska upp i luften.

    Jag gråter av lycka. Gråter av chock. Jag gråter av en sådan enorm tacksamhet men jag gråter också för att jag vet att Andreas också verkligen skulle vilja uppleva detta och nu ger han det till mig. Sedan gråter jag för att jag förstår att även om det finns ups and downs så inser jag att jag har fått den finaste kärlek man kan tänka sig.

    Så vinkar jag en sista gång innan jag går in i säkerhetskontrollen och Andreas försvinner utom synhåll. Jag är på väg.

    Är det verkligen kärlek?

    Men, kanske någon säger, är det verkligen kärlek att skicka iväg sin sambo helt ensam till andra sidan jorden? Jag är säker på att det inte är så för alla. Men för mig och oss är det så.

    Nu får du åka själv till New York och njuta av Business Class utan att kungen förstör, sa Andreas när han avslöjat resmålet.

    Vad ligger bakom de orden? Jo. Den 16 september 2017, på dagen två månader innan jag fyllde 40, satt vi hemma i TV-soffan och kollade på en vlogg av Jon Olsson. De var i New York och jag var flygrädd. Som om någon slår mig i huvudet så bestämmer jag mig. Jag ska åka till New York, jag ska göra det innan jag fyller 40, alltså inom två månader. Och jag ska göra det själv.

    Jag hann boka både biljett och boende. Men det kändes inte helt hundra. Det kändes mer som att jag gjorde det för grejen än för rätt syfte. Så kom min vän Eva-Lena med frågan om hon fick följa med. Och det var helt rätt. Vi spenderade 57 timmar i New York och utan henne är jag ganska säker på att jag inte ens kommit med planet. Var det något jag vid den tiden var mer rädd för än att flyga så var det att flyga över vatten. Och Atlanten kändes oövervinnerlig.

    Jag har aldrig ångrat att jag inte åkte själv. Det var helt rätt. Men jag har tänkt att jag vill göra det igen. Och lika mycket som jag vill åka med Andreas så har jag velat åka själv.

    Nu fick inte kungen förstöra

    När vi reste i Business Class första gången i februari i år var det en stor händelse för mig. Jag såg fram emot att njuta nästan 10 timmar hem från Los Angeles. Och den historien har ni väl hört till leda nu, men det var då Kungen och Silvia bestämde sig för att åka samma plan hem, och inte bara samma plan utan sitta på samma rad.

    Vill ni läsa den historien kan ni klicka er vidare hit. Men kontentan av det hela var att upplevelsen av Business class blev lite decimerad och togs upp av det faktum att vårt kungapar satt ett par meter ifrån mig.

    Nu skulle jag få njuta närmare sexton timmar tur och retur i Business Class. På Silvias plats.

    Så därmed sagt. Att skicka iväg mig på egen hand till andra sidan jorden, även om det hade varit i ekonomiklass, är helt rätt.

    New York på egen hand

    Ändå hade jag inte ens i min vildaste fantasi kunnat tro att det skulle bli så. När jag insåg att jag skulle åka själv var jag mer inställd på något närmare resmål.

    Det var en intressant känsla att ena minuten inte ha en aning om var jag skulle och i nästa minut inse att jag skulle till New York. Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte blev nervös. För även om jag älskar att resa på egen hand är det en speciell känsla att göra det så långt första gången.

    Jag är så tacksam för möjligheten. Tacksam till Andreas för att han ger mig den. Tacksam till mig själv för att jag vågar och vill. Jag är tacksam för att jag utan givna förutsättningar har tagit mig till den plats i livet där ingenting är omöjligt.

    Nu ska jag ge mig ut och möta dagen i New York. Tack livet! Tack älskade Andreas! Och tack till dig som delar mina äventyr med mig.

    Följa gärna Lite mera rosa på Facebook eller Bloglovin för löpande uppdateringar! Eller följ mig på Instagram för mer bilder och tankar. Tack för att du läser mina tankar.

    Mer läsning på Lite mera rosa

    Share

    När jag summerar 2020

    Bali

    Nej, jag har inte sluntit på tangenterna. Jag har inte skrivit fel. Jag menar precis det jag skriver här ovan. När jag summerar 2020. Idén kom igår och resulterade i att sambon fick ett uppdrag av mig. Uppdraget var – när vi summerar 2020, vilka tre platser vill du ha besökt om du får välja en i Norden, en i Europa och en i världen.

    Jag hade ju ett litet försprång och var redan klar med min lista så han fick en stund på sig. Jag hade inte funderat så mycket utan skrev ner de platser som kom till mig när jag tänkte tanken. Ibland tror jag att vi tänker för mycket. Låter inte hjärtat utan hjärnan styra. Men nu lät jag hjärtat helt bestämma mina platser. Såhär såg våra listor ut.

    Norden

    Till att börja med fick jag som vanligt googla vad som egentligen är Norden och vad som är Skandinavien eftersom jag alltid blandar ihop dessa två. Vill ju definitivt inte komma med faktafel här i bloggen. Nu hade förvisso våra platser klarat sig både inom Norden och Skandinavien men området jag hade i åtanke var Norden.

    Min plats: Lofoten – Andreas plats: Tromsö

    Här hamnar vi ganska nära varandra ändå även om jag ännu inte har hunnit undersöka vilka möjligheter det finns att ta sig emellan dessa platser. Här kryper det också fram att Andreas nog egentligen inte har samma längtan att uppleva vårt Norden som jag och att han absolut trots valet av Tromsö kan tänka sig Lofoten.

    Lofoten
    Lofoten. Bild: Pixaby

    Anledningen att jag valde Lofoten är för att det kommit upp i olika sammanhang den senaste tiden som en ”måste”-plats att besöka. Jag ogillar verkligen ordet ”måste”-plats. Därav fnuttarna.

    Min vän Eva-Lena var där i våras och någonstans i cyberspace läste jag någons reseberättelse som kungjorde att detta var den första och hittills enda plats som fått hen att börja gråta av upplevelsen. En sådan plats är kanske okej att kalla måste-plats ändå. I alla fall till jag själv gjort bedömningen.

    Europa

    Här har vi inga problem med den geografiska avgränsningen. Men däremot så blev resmålet jag skrev ner inte det jag vare sig själv trott eller det min sambon trodde. Jag har på senare tid pratat en hel del om Budapest. Nu blev det istället en helt annan Europeisk huvudstad som fick komma med på listan.

    Min plats: Athen – Andreas plats: Lissabon

    Jag tror att ögonen öppnades för Athen i samband med att jag skrev listan över huvudstäder jag besökt och inte. När jag insåg hur många gånger jag varit i Grekland men faktiskt inte i Athen. Jag som älskar historia har inte varit i historiens vagga i Europa. Ungefär därifrån tror jag att mitt plötsliga infall att skriva Athen kommer.

    Lissabon. Foto: Pixaby

    Andreas val av Lissabon kommer efter att ha stått en stund framför den världskarta vi har ovanför soffan. Andreas önskan och blick är nog generellt inställd lite längre bort än min och han får leta efter en plats i Europa han skulle vilja åka till. Lissabon är ett resmål som varit på tapeten ett tag nu och därmed faller valet på det.

    Världen

    Det blir ganska svårt när man plötsligt har hela världen att välja mellan. Men om man gör som i den akademiska världen och helt klassiskt försöker avgränsa sig så kan man komma en bit på väg. Även om jag har hela världen att välja på så har jag endast det kommande året att tänka inom. När jag nästa år vid denna tiden ungefär, kanske lite senare, summerar året som gått. Vilken plats i världen vill jag då ha hunnit besöka. Resterande platser kan jag ju ta kommande år.

    Min plats: Bali – Andreas plats: Bali

    Nämen hallå där. En plats vi har gemensamt. Då ska det väl mycket till att vi inte också kommer dit tänker jag.

    Bali. Foto: Pixaby

    Bali har funnits på Andreas lista konstant ett längre tag. För egen del har den hoppat lite upp och ner. Det senaste året har den fallit tillbaka lite i rent självbevarelsesyfte. När vi i början av året tog beslutet att ta det lite lugnt med resandet under 2019 hade jag som mål att ändå i september befinna mig i totalt semestermode just på Bali.

    Men – sen ändrade vi våra planer lite efter omständigheterna som var och jag insåg att jag inte skulle befinna mig där. Därmed åkte det ner ett par pinnhål. Men nu har det åkt upp igen och även om jag hoppas få besöka även någon annan plats i världen under det kommande året så har Bali återigen blivit lite av en dröm.

    Läs också: Såhär såg våra resplaner ut när 2019 tog sin början

    Det var våra listor. Nu vill jag veta dina tre platser du hoppas ha besökt när 2020 summeras. Let me know i kommentarsfältet nedan. Eller varför inte via en egen lista. Glöm inte att länka här nedan i så fall.

    Och så till sist, en liten uppmaning att följa Lite mera rosa på Facebook eller Bloglovin för löpande uppdateringar! Eller följ mig på Instagram för mer bilder och tankar. Tack för att du läser mina tankar.

    Share

    On top of the world – Cé la vi på Marina Bay Sands

    Cé la vie Marina Bay Sands Singapore

    I varje stad jag är i vill jag om det finns ett Starbucks, köpa en mugg med stadens, eller i värsta fall landets, namn på. Utöver det finns det en sak jag gärna gör i alla städer jag kommer till och det är ett besök i en rooftopbar, takbar, skybar. Kärt barn har många namn. En bar eller restaurang med vidunderliga vyer över staden. För en tid sedan sammanfattade jag de jag varit på dittills. Och nu har jag haft förmånen att besöka ett par till. Och här spar vi inte på krafterna utan börjar berättelsen med THE rooftopbar. Cé la vi på Marina Bays Sands.

    Finns det en tävling för rooftopbarer så är min starka åsikt att Cé la vi på Marina Bay Sands i Singapore ska vinna. Känner du inte till Marina Bay Sands så är det huset på bilden nedan. Ett hotell helt enkelt i Singapores marina. Och det finns dokumentärer som ingående beskriver exakt hur man byggde huset.

    Infinitypoolen på Marina Bay Sands

    Marina Bay Sands Singapore
    Marina Bay Sands i Singapore

    Högst där uppe på det som ser ut som en surfbräda, där finns den infinitypool du ser på bilden som inleder detta inlägg. Och för att bada i den måste du bo på hotellet. Det är inte gratis. Men det är inte heller icke omöjligt för en medelsvensson som ändå lyckats ta sig till andra sidan jorden och Singapore att ha råd med en natt. Och det kan det kanske vara värt för att hänga över kanten där 57 våningar upp.

    Sands skypark observation deck

    Cé la vi Marina Bay Sands Singapore
    Sands skypark observation deck

    Men, om du som vi inte bor där men ändå vill njuta av utsikten. Då har du två alternativ. Du kan besöka Sands skypark observation deck på plan 56. Då betalar du som vuxen 23 singaporeanska dollar och kan blicka ut från den överskjutande delen som går ut över kanten på det vänstra tornet.

    Cé la vi och dresscode

    Cé la vi Marina Bay Sands Singapore
    Cé la vi på Marina Bay Sands

    Eller så gör du som vi. Betalar 22 singaporeanska dollar för en voucher och åker upp till baren Cé la vi på våning 57. Jag hade läst på lite innan och var orolig för att det jag valt att sätta på mig i den ganska extrema hettan i Singapore inte helt skulle passa in på ställets dresscode. Men – man måste försöka och iklädd jeansshorts och linne med en liten lös tunika ovanpå var det ingen som stoppade oss.

    • Cé la vi Marina Bay Sands Singapore
    • Cé la vi Marina Bay Sands Singapore
    • Cé la vi Marina Bay Sands Singapore

    Vouchern för 22 dollar kan du sedan använda för att handla i baren. Klart värt. Och förutom att spana på den magnifika utsikten över Singapore spanade vi också på infinitypoolen som ligger granne.

    Leta upp smokingen efter 17

    Är du i Singapore och inte är hysterisk höjdrädd får du inte missa ett besök här. Dresscoden som vi nu klarade oss förbi blir definitivt striktare framåt kvällen och skall du göra ett besök efter 17 skulle jag rekommendera dit lite snyggare kläder. Det sägs att solnedgången är magisk att bevittna där uppifrån. En dag kanske det blir vår tur. Men då ska vi inte har rest nästan ett varv runt jorden innan.

    Våning 56 eller våning 57?

    Cé la vi Marina Bay Sands Singapore
    Inte så många val i hissen upp.

    Så vad ska du då välja? Sands skypark observation deck på våning 56 eller Cé la vi på våning 57? Ekonomiskt skiljer det en dollar per person. Möjligen kan utsikten från observation deck vara lite häftigare eftersom du ser ut över vattnet också. Men å andra sidan kan du då inte slå dig ner i en skön soffa och njuta ett glas bubbel som nästan inte kostade någonting eftersom man kunde använda vouchern som var inträdet för betalning i baren.

    Jag hade solklart valt våning 57 nästa gång också.

    Cé la vi hittar du alltså uppepå Marina Bay Sands. Du tar hissen upp ifrån torn tre som är det tornet som syns längs till vänster på bilden ovan i detta inlägg. En bra karta över hela området hittar du här.

    Har du besökt Marina Bay Sands? Kanske till och med bott på hotellet? Vad tyckte du? Var det värt pengarna? Kommentera gärna och länka till eventuella egna inlägg.

    Och så till sist, en liten uppmaning att följa Lite mera rosa på Facebook eller Bloglovin för löpande uppdateringar! Eller följ mig på Instagram för mer bilder och tankar. Tack för att du vill dela mina tankar med mig.

    Share
    - Resor, glädje & upplevelser -