Lite mera rosa reseblogg

Tankar om traditioner och julmarknad på Ekenäs slott

8 december, 2018

Det har blivit lite av en tradition att besöka julmarknad på Ekenäs slott. Kanske min enda tradition. När jag var riktigt liten bestod julen i bästa fall av en skinkmacka. Hade jag tur mådde mamma bra och hade orkat göra egna köttbullar. Dom älskade jag av hela mitt hjärta. Annars blev det i bästa fall en bulle från en annan mamma. Mamma Scan.

Jag har mycket foton sparade från när jag var liten och jag har letat med ljus och lykta efter bilder men hittar inte en enda som jag ens kan låtsas är från ett julfirande. Lika blankt som julfirandet är i fotoalbumet lika blankt är det riktiga minnet.

Om att inte fira jul

När jag blev lite äldre firades ingen jul. Mamma som redan nämnts i ovanstående mening hade genom de där perioderna när hon inte mådde så bra hittat tryggheten i en församling som inte firade julen. Och under flera år i tonåren firade jag inte jul. Köpte inga julklappar och hade ingen gran. (Vi plockade alltså inte upp plastgranen som troligen ändå stod kvar i något förråd). Och jag fick undvika luciafiranden och julavslutningar i skolan för att respektera den tro vi hade just då.

För en orotad själ som jag har julen egentligen sedan jag börjat fira den igen varit en högtid där jag i ett undermedvetande strävat efter att verkligen skapa traditioner. Skapa traditioner för att bli så normal som möjligt. Jag vet att det låter tokigt. Men för en liten flicka som genom åren sett alla andra fira julen man bara ser på TV så har det liksom varit måttstocken för att verkligen skapa värdefulla traditioner att bära med sig.

Pressad potatis som jultradition

Med tiden har det neutraliserats. Jultraditionerna handlar mer om trygghet och välmående än om dopp i grytan och julgröt och när mina barn som jag har på deltid och inte just över julen, för några år sedan önskade sig biff och pressad potatis till middag när de kom till mig såg jag även det som möjlighet till en tradition.

Överenskommelsen är tydlig mellan mig och min före detta. Julen firar barnen med sin andra familj, den med kusiner, pysslingar, bryllingar, mostrar och morbröder i mängder. Dagarna efter julen är mina. Med en alternativ jul. Med biff och pressad potatis och klapparna vi sparat till vår egen jul.

Istället firar vi med julmarknad innan allt sätter fart och detta året blev det Jul på Ekenäs slott utanför Linköping som fick besöket. Stora hjärtat prioriterade kompisar medan det lilla hjärtat följde med och fick titta på hästar, smaka glögg och saffransmuffins. Men även klenät som fick ett något svalare mottagande. Slottet var spännande och kan nog tänkas få fler besök.

Jul är jul. Och främst ser jag det som ett sätt för oss att ta oss igenom den mörka tiden med ljus och mys. Mindre som ett traditionsenligt firande. För vad är traditioner egentligen? Är det inte de vi skapar själva?

Läs också

Fler inlägg från kategorin Från hjärtat

Världen ur olika perspektiv – hur ser din jordglob ut?

6 december, 2018

I ett magasin på 12 000 meters höjd på väg till Paris dyker det plötsligt upp en karta som får mig att fundera. Fundera på världen ur olika perspektiv.

Jag är så gammal att jag tydligt minns hur det fanns olika neddragbara rullar uppe i taket framme vid katedern i klassrummet. Läraren hade en speciell grej som han kunde dra ner dem med. Som en pekpinne fast med en krok i ena änden. Och det fanns många rullar att välja mellan minns jag och läraren tog ofta fel. En helt vit för när man skulle visa overheadbilder, jo minsann. Riktigt hightech. Och en för världskartan. Men det fanns fler. Vad det var på dem kan jag inte minnas nu, kanske någon som vet som kan stilla min nyfikenhet och fylla i mitt dåliga minne. Och finns sådana där kartor idag?

Europa – världens mitt?

Hur som helst. Världskartan. Den som åkte ner på geografilektionerna. Minns ni den? Med Europa och Afrika i mitten. Syd- och Nordamerika till vänster och Asien till höger.

Liksom man i tidernas begynnelse trodde att jorden var universums mitt och att de övriga planeterna snurrade runt oss är de kartor vi får oss till livs från unga år skapade på det sättet att Europa hamnar i mitten. Men det är ju naturligtvis bara för oss i Europa och Afrika. Det går ju att se på världen ur olika perspektiv.

I USA hittar barnen de båda amerikanska kontinenterna i mitten och i Asien har vi i Europa degraderats till världsdelen lite till vänster i bild. Detta året har jag haft en kalender tillverkad i Sydkorea (önskar någon en förklaring på det kan ni hojta till). Och kartan i den kalendern visar att jajamensan så är fallet.

Världens längsta flygning över nordpolen

När världens längsta flygning gjordes för första gången den 11 oktober 2018 gick den från Singapore till New York. 19 timmar tar det att flyga och på vägen tillbaka från New York till Singapore låg vindarna så att den allra förmånligaste rutten gick i princip rakt över nordpolen. Från New York upp över nordpolen och ner över Asien till Singapore. Då är det inte många av de världskartor som vi har i klassrummen runt om i världen som har mycket att komma med. Jag följde flygningen på Flightradar24 och det var nästintill omöjligt att ens förstå rutten. Ett tag var planet nära på utom synhåll då inga platta kartor kan återge rutten på ett vettigt sätt.

Att resa är att upptäcka världen men också att förstå att världen ses så olika beroende på var vi befinner oss. För att tänka sig att rutten ovan som är den längsta flygningen när den åker från Singapore till New York åker över Stilla havet är ju nästan omöjligt. Det finns ju nästan inte med på våra kartor här i Europa. Det är ju liksom på baksidan av jordgloben. Medan så inte alls är fallet om du tittar på en karta ifrån USA, då blir den rutten plötsligt den absolut mest logiska.

Karta amerika — En amerikans världskarta

En upp och nervänd värld – bokstavligt talat

En annan lite rolig karta jag sprang på på nätet är en karta där man experimenterat med att vända den upp och ner. För oss är det ju självklart att norr är uppåt och söder neråt, men hur ser världen ut upp och ner?

Det mina vänner var dagens tankeställare för lite mera rosa.
Hur ser din värld ut? Och hur ser din värld ut när du tänker dig dina resor över jordklotet? Har du tänkt på att det går att se på världen ur olika perspektiv?

Och så till sist. Du vet väl om att du kan följa Lite mera rosa på Facebook eller Bloglovin för löpande uppdateringar! Eller följ mig på Instagram för mer inspiration.
Tack för att du vill dela mina tankar med mig.

Solo travel trendar 2019

4 december, 2018

Det är inte utan att man känner sig lite ”inne” när man på sitt livs första utlandsresa på egen hand i stort sett blir överöst med information om att trenden 2019 verkar bli så kallad solo travel, alltså att resa på egen hand.

En av våra allra största resebloggare, Charlotte på readyfortakeoff.se har gjort det länge och har det som sin nisch och för några dagar sedan fick jag i flödet på Facebook upp reklam från Ving om deras ”ensamresor”, Ving Solo. Något jag inte tidigare har sett men som det visar sig att företaget har haft i flera år. TUI däremot har inget motsvarande. Jag har vid flera tillfällen tittat efter resor för att dra iväg på egen hand. Men när det gäller charter har det tidigare känts som att det varit anpassat för att åka flera, minst två. Och tydligen inte heller helt lätt att hitta även om det funnits.

Trendspaning 2019

I SAS-magasinet Scandinavian travler´s nummer för dec18/jan19 som finns att läsa på just SAS ägnas en hel avdelning åt resetrender 2019. En av dem är alltså solotravelling.

Utan att ha några som helst vetenskapliga bevis för uttalandet så tror jag kanske inte att ensamresandet är ämnat för alla. Och vill man resa ensam då vet man det. Då känner man det i ryggmärgen. Jag vet inte hur länge jag har kunnat tänka mig det men jag vet med bestämdhet när jag första gången aktivt tänkte på det. Min vän och tidigare frisör Maria brukade titt som tätt efter en intensiv jobbperiod packa väskan full av pocketböcker, en och annan bikini och det nödvändigaste och dra iväg till Thailand – själv! Det var med skräckblandad förtjusning jag hörde hennes berättelser i början.

Det tog ett tag innan jag förlikade mig med tanken att dra iväg ensam. Men när jag väl gjorde det så har tanken fastnat. Och nu sitter jag här, i Paris, på min allra första resa på egen hand. Jag kan absolut tänka mig att resa ensam fler gånger men jag vill inte bara resa ensam. Ändå finns det något som lockar med tanken att packa en väska och dra iväg bara me, myself and I. Ligga på stranden i Thailand och plöja ljudböcker eller vandra 80 mil på Camino de Santiago i norra Spanien.

Läs mer: Reseberättelserna från mina resor på egen hand till bland annat Paris, New York och Gent.

Resa ensam eller på egen hand?

Och om jag någonsin haft något tvivel på att jag skulle gilla det så har jag fått svaret nu. Att resa ensam är inte att resa ensam, det är att resa på egen hand men det öppnar å andra sidan upp för så mycket mer än om du rest på tu man hand. Kontakter och dialog som du troligen missat om du inte varit själv.

Enligt Hostelworld ´s statistik är det främst kvinnliga turister som står för den nya trenden. Och bland destinationerna som är populärast på egen hand bland kvinnor hittar vi i tur och ordning:

Cuba
Nicaragua
Sydafrika
Bulgarien
Guatemala

Sannerligen en brokig samling ställen där Sydafrika definitivt hamnar i topp på min lista över resemål jag önskar besöka. Men då får jag nog vackert ta med mig sambon som också har resemålet högt på sin lista.

Så – solotravelling. Hiss eller diss? Jag har ju redan gjort min röst hörd, men vad säger du?

Läs mer: Att åka tillbaka eller uppleva nytt?

Med datorn under armen i Paris

2 december, 2018

Det är lite svårt att förklara. Det kanske inte ens går.
Men när jag för en stund sedan efter att ha checkat in på mitt supermysiga hotell tog datorn under armen och begav mig ut i Paris på jakt efter ett mysigt ställe att slå mig ner på för att skriva, då var det så nära man kan komma att leva i en dröm.

Att jag skulle åka iväg ensam. Att jag skulle göra det för att fokusera på skrivandet. Och att resan dessutom skulle gå till Paris. Det hade jag väl kanske aldrig trott var möjligt. Och trots att jag haft resan bokad sedan i juli och utan problem har kunnat vänja mig vid tanken så kunde jag inte stoppa ett fånigt leende från att sprida sig över mina läppar när jag på väg till mitt lilla hak för kvällen passerade statyn av Jeanne d´Arc och Eglise Saint-Augustin. Vilken möjlighet. Jag är så oerhört tacksam.

Att åka ensam

Jag har fått frågan om jag är rädd eller nervös inför att resa ensam. Absolut inte.Jag trodde att jag skulle göra detta helt utan att blinka. Men det är ändå en speciell känsla att lämna någon hemma för att bege sig ut i världen.

Det är inte känslan av rädsla eller nervositet utan en blandning mellan dåligt samvete och vetskapen om att man för alltid kommer att uppleva något som jag inte kan dela med någon och framför allt då den jag lever med.

Han släpper iväg mig utan att blinka och även om han är avis så unnar han mig detta från hjärtat.

Nu väntar två och ett halvt dygn med näsan i datorn stora delar av tiden. Några timmar mitt på dagen skall jag unna mig att bege mig ut och uppleva – uppleva Paris.

Läs också

Drömmiga skrivdagar i Paris

Det är dags att summera Paris

Drömmen om Paris

Story hotel Riddargatan Sthlm och frukostmisären – en hotellrecension

30 november, 2018

Vad skulle du säga är det bästa med att bo på hotell?
En helt ovetenskaplig bedömning jag gör på stående fot är att de allra flesta av oss skulle säga frukosten. Komma ner till dukat bord och slippa disken. What´s not to like liksom. Möjligen det som saknades på Story hotel Riddargatan.

Själv har jag under olika delar av min tid som bloggare haft tanken om att göra en grej av att bedöma de olika hotell jag bott på utifrån det betyg jag ger deras äggröra. För just det är bland det första jag plockar åt mig var jag än är.

Frukost på Story hotel Riddargatan

Frågan är då vilket betyg ett hotell skulle få om det inte ens har just äggröra på frukosten. För just det var fallet på Story hotel Riddargatan i Stockholm där jag och min vän Fia möttes upp för ett av våra tjejdygn.

Bor du på hotell i Frankrike kan du vara ganska säker på att frukost inte ingår utan måste köpas till. Men lika naturligt som det för oss här i Sverige är att det ingår frukost lika naturligt är det att äggröra är ett stående inslag i just denna frukost.

Döm om min förvåning när det då inte gick att hitta på Story hotell i Stockholm.

Som små osaliga själar strosade vi runt i frukostmatsalen för att se om vi missat någon del av uppdukningen. Men nej. Det enda varma som återfanns var några kokta ägg.

Plus för croissant-utbudet

Med en kopp kaffe i ena handen och en halvhjärtat rostad macka i den andra satte vi oss snopet ner och avnjöt de övriga delarna. Och är det en sak de får plus för så är det ”croissant-utbudet”.

I övrigt var vi ändå nöjda med vår vistelse på detta hotell vi bokade via Secret Escapes.

Kanonläge inte långt från Stureplan och mycket fräscht. Rummet var stort och rymligt och ganska olikt alla andra hotellrum jag bott i. Får det något minus så är det nog att det var ganska kalt. Men det vägdes upp av snygga detaljer såsom kanske det snyggaste handfat jag sett.

I hotellets nedre plan ligger Ling Long, en restaurang och bar i supermysiga lokaler.

För övrigt hade vi ett alldeles enastående härligt dygn i Stockholm. Som brukligt är fastnade vi med lite bubbel och färsk frukt på hotellet på fredagskvällen medan vi uppdaterade varandra på allt som hänt sedan sist.

Tjugo år och halva livet

Vi firar tjugo (!) års vänskap i år Fia och jag. Halva livet har vi känt varandra. Och den 13 december är det exakt tjugo år sedan vi båda klev in på samma utbildningstillfälle och träffades för första gången. Sedan skulle det dröja några månader till innan vi blev vänner på riktigt och spenderade timtals i fikafåtöljerna på Lobby i Karlskrona.

Vi var och är båda duktiga på att dokumentera våra liv i kalendrarna och det har bringat oss många skratt att läsa igenom våra noteringar från förr.

Mest skratt denna gången rev nog ändå den brevkorrespondens ner som skedde november till december 1999. Jag befann mig på reseledarskola på Mallorca i två månader och Fia dokumenterade i upp till fjorton sidor långa brev allt om vardagen där hemma med klipp från lokaltidningen, reklam från krogen som var vår gemensamma arbetsplats och servetter från kebab-haket vi hängde på efter avslutade arbetspass.

Vår vänskap startade i ett djungelinspirerat casino på K i Karlskrona 1999. Aldrig hade vi väl trott att vi skulle sitta och läsa våra brev och noteringar tjugo år senare på Casino Cosmopol i Stockholm.

Tack för ännu ett oförglömligt dygn min vän. Oavsett var livet leder oss finns vi kvar för varandra.

Nyfiken på fler hotell tips? Läs också fler av mina hotellrecensioner här

Världens muggar

28 november, 2018

Vad har Stockholm, Dubai, Antalya, Helsingfors, Los Angeles, Marseille, Barcelona och snart Paris gemensamt, förutom att jag ganska nyligen varit på alla dessa ställen? Jo muggar med alla dessa namn står på min bokhylla på jobbet. Världens muggar.

Allting började i mars i Dubai när vi gick in på Starbucks för att köpa en islatte innan vi tog en promenad i Marinan. Där på hyllan som så många gånger förr stod muggarna. Men denna gången drogs min blick till färgsättningen på den lokala muggen. Lila, turkost och guld och riktigt snyggt. Och jag kunde inte motstå den. Den fick följa med hem.

En samling världens muggar

Där och då föddes en liten tanke. Förutom ett litet Eiffeltorn (rosa såklart) som hänger på min nyckelknippa så har jag inga minnen från städerna och platserna vi besökt. Jag är inte så mycket för kylskåpsmagneter eller prydnadssaker (om det inte är presenter från barnen). Men kaffe gillar jag och kaffemuggar likaså. Och från och med resan till Dubai har en eller flera muggar följt med hem från varje resa.

Bild från bokhyllan i början av oktober, sedan dess har fyra ytterligare muggar tillkommit.

Från kryssningen fick jag med mig endast en – från Marseille. I Barcelona skulle jag ha handlat en på hemresan. Men efter att jag blev dålig i Rom så orkade jag inte så jag fuskade och bad Andreas köpa hem en till mig när han var där i september. I Palma fanns bara Spanienmuggar, och det tyckte jag inte ”gilldes” och Starbucks har inte varit välkommen till Italien tidigare. Nu vet jag att det skall vara på G eller ha öppnats ett Starbucks på Termini i Rom, Italiens första faktiskt. Men när vi var där så hade det inte hunnit öppnas.

När det höll på att ta en ände med förskräckelse

Därefter har jag hämtat hem en mugg i Antalya, en i Helsingfors och två i Los Angeles. Där hade de nämligen börjat sälja den nya varianten, Been here. Och dessutom en julversion av den som jag var tvungen att köpa på mig. Nu i helgen fick Stockholmsmuggen följa med hem och det höll på att ta en ände med förskräckelse när man på shoppen i centralen hade inte mindre än tre varianter av muggar. En vanlig av den gamla modellen You are here. En mugg med ”Sweden” på och en julvariant likt den jag köpte i Los Angeles.

Såhär gick dialogen med sambon som var kvar på hemmaplan.

Nästa helg får det rosa Eiffeltornet en kompis när jag tar med mig en mugg från Paris. Sedan får jag vänta till i mars 2019. Då hoppas jag få med mig både Köpenhamn och New York hem.

Har du något du alltid köper med dig hem från städerna du besöker som ett minne?

Läs också mina reseberättelser från platserna där jag köpt muggarna

The Steam hotel och skyhöga förväntningar – en hotellrecension

27 november, 2018

Det kan väl inte ha undgått någon att ett arton våningar högt och hundra år gammalt ångkraftverk i Västerås har blivit hotell. Ett helt sekel efter att huset byggdes invigdes The steam hotel i augusti 2017. Ett drygt år senare åkte vi dit. Jag med skyhöga förvängningar.

Besöket hade stått högt på önskelistan ända sedan invigningen och blev verklighet när vi hade vägarna förbi Västerås för att titta på Pernilla Wahlgrens show ”Kort, glad och tacksam”. En show som för övrigt var riktigt riktigt bra!

Ny kraft och energi, till ditt förfogande

Hotellet ingår i ESS group. Och några av de övriga hotell som ägarna till detta ligger bakom är Ystad Saltsjöbad, Falkenberg Strandbad & Hotel Pigalle i Göteborg. Ingen dålig skara hotell minsann.

Man gör ingen hemlighet av att man sätter byggets originalverksamhet i fokus. Genomgående i hela huset dras paralleller mellan ångkraftverkets dåvarande kraftbidrag med dagens möjlighet att samla kraft i hotellets spa på våning sju.

Hotellets slogan lyder The Steam Hotel – Ny kraft och energi, till ditt förfogande.

Huset är alltså arton våningar högt och kulturminnesmärkt. Och överallt i lokalerna hittar man svartvita bilder från tiden då det byggdes uppblandat med bilder från den varsamma och väl genomtänkta renoveringen i samma stil som originalbilderna.

Höga förväntningar som infriades på The Steam hotel

Jag hade höga förväntningar, något som inte alltid är så positivt. Man riskerar att bli grymt besviken. Men det visade det sig inte var någon risk här.

Vi hade inte så många timmar på oss att uppleva The steam hotel denna gången och fick ta vara på varje sekund. Och så snart jag klev in i den pampiga entrén med oändliga meter i takhöjd visste jag att jag kommer att komma tillbaka.

De historiska vingslagen ger lokalerna och hotellet en magisk stämning som en blandning mellan ett chict boutiquehotell och en mysig fjällstuga.

Gemensamhetsytorna med flera öppna eldar och mysiga möblemang under gigantiska kristallkronor med de röda tegelväggarna ständigt närvarande inbjuder till avkoppling.

Rummen

Inte heller rummet lämnade något att önska. I nummer 1611 på 16:e våningen sov vi gott även om vi inte spenderade överdrivet mycket tid på just rummet. Magisk utsikt över Mälaren och kaffemaskin på rummet får extra plus från mig utöver ett generellt supermysigt rum.

Och för en liten städfascist som mig får detta en guldstjärna i kanten. Vad skådar mitt öga? Något har trillat ner under sängbordet. 1-0 till Steam!

Korridorerna som leder till rummen är helt svartmålade men med en väl genomtänkt belysning skapar de en känsla av att vara tillbaka 100 år i tiden.

The topfloor bar – The Steam hotel

Innan kvällens show passade vi självklart på att åka upp till våning 18 och baren med utsikt över hela Västerås. Och till och med hissarna är genomtänkta ut i fingerspetsarna. Vackert utsmyckade inuti och visaren för aktuell våning riktigt retro.

Frukosten på The Steam hotel

Vår vistelse i Västerås sträckte sig mellan en söndag och en måndag. Och det kändes lite extra lyxigt att vakna upp en måndagsmorgon och ha några extra lediga timmar innan arbetsveckan tog sin början. Att vi sedan fick spendera de första timmarna med hotellfrukost kan ha haft lite extra positiv effekt.

Frukosten på ett hotell är viktig för mig. Det behöver inte vara överflöd men det skall vara väl genomtänkt. Som på Quality hotell Winn i Göteborg där vi bodde efter att vi kom hem jetlaggade och trötta från Thailand i januari. Mer om det kan du läsa här.

Frukosten på Steam var som allt annat på hotellet väl genomtänkt och hade det lilla extra. Att sedan möblerna i frukostmatsalen som är samma lokaler som baren på 18:e våningen, var rosa gjorde ju inte det hela sämre.

Voltage lounge – ny energi på våning sju

På våning sju hade vi gärna spenderat mer tid än vad vi nu hade möjlighet till. Steams spa heter Voltage lounge och som tidigare nämnts är hela den sjunde våningen på hotellet vigd åt just spaet med den självklara höjdpunkten utomhuspoolen med utsikt över hela Mälaren. Hit kommer vi definitivt tillbaka för att njuta och tanka ny energi.

Jag hade som sagt sjukt höga förväntningar på The Steam hotel och de uppfyllde varenda en av dem.

Detta är inget samarbete, jag är inte köpt att säga detta och jag kan också avslöja att jag är relativt kräsen när det gäller hotell och dess faciliteter. Men här kunde jag koppla av. Detta hotellet hade allt jag kan önska mig.

Efter frukost och en stund med kaffe och dator i sängen packade vi mycket nöjda ihop oss och åkte hemåt mot en arbetsvecka med den bästa starten på länge.

Är inte spa livet så säg? Vill du läsa fler av mina recensioner så klicka dig vidare hit.

Läs mer på Lite mera rosa

Att åka tillbaka eller uppleva nytt?

25 november, 2018

Du har rest runt halva jordklotet och upplever ditt livs drömresa i en storstad eller på en karibisk strand. Du har efter en tuff jobbvår packat väskorna och spenderar en välbehövlig vecka med kalasväder på en solstol med all inclusive. Eller så har du just bestigit det där berget du övat så intensivt inför under lång tid.

När du är just där, mitt i din drömresa. Oavsett om det är nära eller långt borta, så kan det hända att du tänker att HIT, hit måste jag komma tillbaka. För att i nästa sekund börja drömma om alla nya platser du vill besöka.

I backspegeln och framåt

Under början av 2000-talet åkte jag flera gånger tillbaka till platser jag redan besökt. Cypern åkte jag till två gånger inom loppet av sex månader år 2000. Men till olika hotell och med olika resesällskap. Mallorca har jag åkt till av olika anledningar och med olika resesällskap fler gånger än jag kan minnas. Och Kreta har fått besök två gånger.

I mitt nya liv, med mitt nya intresse och min nya passion för att resa går tankarna på annat sätt. Men ändå inte. När jag nu jobbat med att flytta över blogginlägg om mina resor från min tidigare blogg och hit. Och samtidigt passat på att återuppleva och korrekturläsa det jag skrivit, märker jag att jag ofta skriver om att jag vill åka tillbaka till alla platser jag varit på. En av de platser vi besökt har vi faktiskt åkt tillbaka till. Och då gjorde vi det med besked. Vi åkte inte bara tillbaka, vi åkte tillbaka till exakt samma hotell, och exakt samma bungalow exakt ett år efter vårt första besök. Det var Rhodos 2016 och Rhodos 2017 och hotellet var Sunprime Miramare beach. Och vet ni. Jag skulle kunna tänka mig att åka tillbaka igen. Det är lite som mitt home away from home.

I haven´t been everywhere but it´s on my list

Men analyserar jag alla de andra gångerna jag tänker att jag vill åka tillbaka så kanske jag innerst inne inte riktigt menar det. För om jag måste välja mellan att åka tillbaka till något jag redan upplevt eller uppleva nya platser så är valet enkelt. Jag vill fortsätta uppleva resten av världen och allt jag ännu inte sett. Och ändå kan jag garantera att jag varje gång jag åker till en ny plats troligen kommer att ha en önskan om att åka tillbaka. Kanske är det av självbevarelsedrift för att man där och då inte vill åka hem. Och kanske är det så att tanken att man aldrig mer kommer att komma tillbaka till den underbara plats man just då upplever är för svår att ta in.

Hur tänker du? Finns det någon plats du har svårt att aldrig få återvända till? Eller ser du framåt utan nostalgi? Vill du helst åka tillbaka eller uppleva nytt?

Läs mer om: Hur resandet fick en stor del i mitt liv och tankarna om hur jag tog mig hit.

Följa gärna Lite mera rosa på Facebook eller Bloglovin för löpande uppdateringar! Eller följ mig på Instagram för mer bilder och tankar. Tack för att du läser mina tankar.

Drömmiga skrivdagar i Paris

19 november, 2018

Det var torsdagen den 19 juli och det var en av de där veckorna när jag höll ställningarna på jobbet när övriga hade semester. Efter jobbet bestämde jag mig för att hoppa över den planerade städningen. Istället korkade vi upp lite bubbel och kollade på en film mitt i högsommarvärmen. Det blev en favorit som jag sett tidigare. 100 steg från Bombay till Paris. En liten feelgoodpärla med bland annat Helen Mirren. Filmen handlar om en färgstark familj från Indien som öppnar en indisk restaurang i en liten by i södra Frankrike. De blir snart ovänner med den fina Michelin-belönade restaurangen på andra sidan gatan. Och i synnerhet med dess kyliga ägare, Madame Mallory.

Utan att spoila hela historien så måste jag för att berätta min historia, avslöja att sonen i den indiska familjen som är den duktiga kocken, av olika anledningar hamnar i Paris för att praktisera på en fin restaurang. I en scen i filmen ser man honom gå över Pont Neuf mitt i ett nyårsfirande Paris. Scenen är stämningsfull och känslosam. Och då fick jag en ingivelse.

– Jag ska åka till Paris i december och skriva, sa jag högt rakt ut i luften.

Sex dagar senare var biljetterna bokade. Och måndag om två veckor sluter jag om en stund ögonen för lite sömn efter min andra dag i den franska huvudstaden.

Kan man annat än älska Paris?

Jag har varit där en gång förr. Det är ett och ett halvt år sedan nu och då hade jag med mig min kära sambo och utforskade staden. Denna gången blir det en annan upplevelse. Planen är som följer.

Med mig på resan följer dator och skrivböcker, idéer och skrivlust. Jag ser mig själv vakna tidigt för att ta med mig datorn till ett närbeläget café. Där avnjuter jag en kaffe och en croissant eller två medan jag skriver dagens första berättelser och spånar idéer. När det närmar sig lunch och dagsljuset är som bäst beger jag mig ut på stadens gator och upplever det jag inte hann med sist eller det jag vill se igen. Strosar på de magiska små bakgatorna och insuper atmosfären innan jag avnjuter en lättare lunch. Framåt kvällningen hämtar jag återigen upp datorn för att slå mig ner i någon takbar eller på en mysig restaurang och skriver sedan vidare ackompanjerad av ett glas rött.

Vad tror ni? Låter det inte alldeles alldeles underbart?

Jag är fullt medveten om att den där scenen från filmen där snön låg i drivor i ett juligt Paris antagligen ersätts av en höstruskigt scenario. Men det gör inte så mycket – inte när jag får spendera tre dagar i Paris för att skriva.

Läs också:

Om mitt första och hittills enda besök i Paris i maj 2017. När kapten på planet när vi närmade oss inflygning hälsade oss välkomna med orden:
– Då möter vi våren i Paris med duggregn och tio grader.
Tack och lov ordnade det upp sig och vi fick några fina dagar.

Följ gärna Lite mera rosa på Facebook eller Bloglovin för löpande uppdateringar! Eller följ mig på Instagram för mer bilder och tankar. Tack för att du läser mina tankar.