Lite mera rosa reseblogg

Påsken kan man lita på även om man ändrar sig

23 april, 2019

Jag har tagit med mig ett glas cava och några chips ut till uteplatsen. Klockan är halv sju och det är annadag påsk. För inte många veckor sedan alls var det kolsvart på himlen vid denna tiden. Nu skiner solen fortfarande men det har börjat svalna av och jag tar med mig en filt att sno om benen. Det är dags att summera en av de bästa påskhelgerna i mannaminne.

Det som inte redan är sagt om vädret vi fick påsken 2019 är antagligen inte värt att säga så jag låter bli. Istället kan jag konstatera att det blev en alldeles alldeles perfekt påsk trots att det inte blev alls som det var tänkt från början.

Påsken kan man lita på – garanterad ledighet

Jag har sagt det förr och jag säger det igen. Påsken kan man lita på. Till skillnad från jul och nyår, första maj och nationaldagen som kan dyka upp lite på vilken veckodag som helst så kan man alltid lita på påsken. För mig som jobbar på kontor betyder det alltid fyra hela dagars ledighet. Påsken kan man lita på helt enkelt. Man blir aldrig besviken.

Skärtorsdagens morgon vaknade jag och meddelade sambon att jag var riktigt taggad inför morgondagen. Han tittade storögt och meddelade försynt att han också såg fram emot ledigheten.
– Nej nej, jag menar att städa förrådet, meddelade jag.

Ni som känner mig höjer inga ögonbryn. Jag kan verkligen se fram emot en ledig dag och möjligheten att hugga tag i något riktigt härligt städprojekt. Det finns en anledning att jag skrev städerska på raden för drömyrke i Mina vänner-böckerna när jag var liten.

Nu hade jag länge planerat att spendera långfredagen inne i förrådet under trappen där det samlats mängder med skräp som inte skulle vara där. Men inte bara det. Det fanns också lådor där som jag visste att jag var redo att göra mig av med. I vissa fall trettiofem (!) år gamla.

Långfredag i Västervik

Klockan sex på långfredagens morgon ringde klockan, helt omedveten om röd dag. Jag somnar om och vaknar ett par timmar senare av att Andreas serverar kaffe på sängen. Bakom rullgardinen ser jag att solen redan skiner från en klarblå himmel och jag vet att det inte kommer att bli någon förrådsrensning idag.

Det handlar egentligen inte alls om vädret och att det inte passar för städning. Det handlar om känslan jag vaknar med. Jag hade lika gärna kunnat vakna supertaggad. Men idag – icke.

Istället går jag ner och njuter en stund i solen på uteplatsen innan grannarnas barn gått igång och fyllt grannskapet med liv. Vi avnjuter frukost utomhus för första gången denna säsongen och tillsammans bestämmer vi att det platsar bättre med en dagsutflykt. Den går till Gränsö slott utanför Västervik och den har jag redan berättat om här.

Kvällen avslutas med ett glas rosé på uteplatsen och vi somnar tidigt helt ovana vid den mängden både ledig tid och frisk luft som dagen har uppbringat,

Påskafton i förrådet och på tippen

Klockan vet hut när det är lördag och ringer inte på påskafton. Ändå vaknar jag tio i sex men väljer att sluta de blå och se om jag kan somna om. Det kan jag uppenbarligen och några timmar senare vaknar jag återigen av kaffe på sängen. När koppen är halvfull gör jag om gårdagens procedur och avnjuter de sista dropparna i lugnet på uteplatsen. Solen värmer redan ordentligt. Men jag har annat i tankarna och så öppnar jag dörren till förrådet.

Ett par timmar senare, med en paus bara för lite frukost, är lite av ett liv utrensat. Förutom det mest uppenbara som slängts in i väntan på annat så har jag rensat ut både böcker och filmer som fått följa med många flyttrundor runt halva södra Sverige. Böcker mamma läste för en sjuårig tjej hemma i Vinslöv och som satt sina spår. Böcker jag inte tidigare varit redo att släppa. Nu finns de att tillgå för någon annan.

En hel bil fick följa med till tippen innan vi åkte hem och åt välförtjänt lunch.

En förrådsrensning görs sällan utan att något kompletteringsinköp behöver göras och efter lunch styr vi kosan mot Tornby och IKEA för att inhandla lite ny förvaring. Och skor.

Från att ha varit skogalen i min ungdom (gah så gammalt det lät) har jag nu gått till att köpa skor en gång per säsong. En gång på våren och en gång på hösten typ. Med vårvädret (eller ska jag säga sommarvädret) som gjort entré var jag i stort behov av en och annan ballerinasko och bäst och billigast sådana hittar jag alltid på Skopunkten.

Utöver just ballerinaskor hittade jag även gudomligt sköna Sketchers-wannabes till vår jorden runt-resa. Allt för många resor har jag traskat runt tusentals steg i just ballerinaskor med ryggproblem som ett brev på posten när jag kommit hem. Denna resan tänkte jag dock vara bättre förberedd och Sketcher-wannabe’sen var precis det jag behövde.

Tyvärr fanns de bara i grått och rosa här i Linköping och även om jag älskar rosa så känner jag mig mer bekväm i svarta. Tant har trots allt storlek 41 i skor.

Sagt och gjort så satt vi i bilen på väg mot Norrköping. Och jag har ju hintat om det redan i min guide till Linköping, att shopping gör man bättre i grannstaden. Denna gången så bra att jag kom därifrån med inte enbart skor utan även nya gardiner till TV-rummet, diverse noteringsblock och en ny kabinväska i rosa. Ja det kan hända att vi tog en tur till närbelägna Åhléns outlet.

Som avslutning på en härlig påskafton blev jag ännu lite lyckligare av att ett program från SVT jag länge längtat efter nu åter finns i Öppet arkiv. Har du minsta lilla önskan om att en gång bestiga Kilimanjaro tycker jag att du pronto skall gå in och titta på detta avsnitt av Landgång med Anne Lundberg när hon bestiger just Kilimanjaro. En vacker dag ska jag stå där. Om Gud vill.

Påskdagen i skogen

Påskdagens morgon vaknade jag upp till meddelande att min kollega Linda var på väg till Rhodos och sin resa med Apollos nya koncept Destination okänd. Jag följde flighten på flightradar24 och strax efter två kom meddelande och bilder att hon var framme.

Under tiden hade flera av de saker jag under gårdagens rensning valt att inte göra mig av med fått en plats på olika försäljningssajter. Exempelvis tog jag äntligen mitt förnuft till fånga och insåg att det aldrig blir någon C-uppsats och kandidatexamen för mig. Tio år efter att jag började läsa till journalist har jag landat i det och böckerna hoppas jag nu skall få ett annat hem. Om studenter ens läser riktiga böcker nu för tiden, vad vet jag?

Planerna för dagen var absolut inga. Njuta av solen och ledigheten och när jag var klar med mina administrativa förehavanden och lunchen var i magen slog vi på stort och åkte och köpte glass. Både vårt mål att inte slösa och våra smaklökar förde oss till Mc Donalds som enligt mig har bland de bästa mjukglassarna. Även om själva locket var lite malplacerat.

Följer man mig på sociala medier kan man ha sett att påskdagen till annandag påsk skulle spenderas med staycation på Quality the Box. Så då borde det ju vara dags för incheckning kan man tänka.

Men påsken 2019 kan gå till historien som påsken då jag inte var sämre än att jag kunde ändra mig. Och inte bara en utan två gånger. Jag bytte inte bara rensa-förrådet-dag från långfredagen till påskafton. Vi bestämde oss också för att avboka vår staycation till förmån för att spendera mer tid i solen.

Vi både kände att det inte var helt rätt att checka in på ett hotellrum just denna påsk. Tanken när vi bokade var fin men verkligheten var en annan och vi valde istället att spendera hela påskhelgen på hemmaplan.

-Känner du för att gå en promenad, frågade Andreas. Jag tänkte att vi kunde gå lite i skogen.

Drygt två timmar senare hade vi gått den så kallade Lokmilen i Vidingsjöskogen. Bra idé i alla fall efteråt, för precis när vi påbörjade milen undrade jag lite vad jag hade gett mig in på. Utöver min kära sambo hade jag finfint sällskap av följande.

Varav den till vänster efter en Instagramomröstning visade sig vara en huggorm. Hur det gick till att jag traskade en mil? Mycket oklart. Men en härlig påskdag blev det i alla fall. Om jag skulle ta mig ur sängen på annandag påsk var dock osäkert.

Annandag påsk vid Golden gates förlaga

Sista lediga påskdagen startade som de övriga. Jag skulle ljuga om jag inte sa att jag är lite bortskämd med kaffe på sängen. Men med lite svalare temperatur än de tidigare dagarna när solen doldes bakom lite lätta skyar och vinden var starkare, så jag spenderade förmiddagen framför datorn med mängder av tips om hur du kan förvandla dina vardagsinköp till Eurobonuspoäng och därmed resor.

Vi var helt överens om att den sista dagen av ledighet skulle spenderas utan måsten. Men så efter lunch kom frågan.

-Känner du för en promenad?

Jag borde kanske frågat lite mer exakt hur lång den tänkta promenaden skulle bli men istället sa jag bara ja. Man kan ju inte gå så långt dagen efter man traskat en mil för första gången på flera år tänkte jag.

Drygt två timmar senare hade vi gått längre än dagen innan och sett Linköpings motsvarighet till Golden gate-bron. Eller som en sann Linköpingsbo skulle sagt – förlagan till Golden gate.

Summa summarum

Det är dags att lägga påsken 2019 bakom sig och när detta inlägg når dig har jag troligen återigen gått in i jobb-bubblan. Men påsken 2019 får ändå summeras som en av de bästa påskhelgerna i mannaminne.

Tack vädergudarna och tack min egen förmåga att mitt i min egen principfasthet kunna ändra mig.

Hur har din påsk varit?

Följ gärna Lite mera rosa på Bloglovin, Facebook och Instagram för ännu mer vardagsinspiration.

Såhär förvandlar jag alla mina vardagsinköp till SAS Eurobonuspoäng

22 april, 2019

Sedan vi aktivt började samla Eurobonuspoäng, vilket var för drygt ett år sedan i mars 2018, har jag successivt satt mig in i hur jag kan samla poäng på flera sätt. Mitt motto är det klassiska ni vet, många bäckar små och så vidare. Mitt stora fokus under året har varit att se till att alla vardagsinköp jag gör på ett eller annats sätt skall generera poäng. Och jag har lyckats ganska bra om jag får säga det själv. Såhär blir alla mina vardagsinköp till SAS Eurobonuspoäng.

För bra för att vara sant?

Det kan ju låta nästan lite för enkelt att säga att alla dina vardagsinköp kan generera Eurobonus-poäng men det är fullt möjligt utan någon vidare ansträngning. Och för att förtydliga detta så tänkte jag helt sonika gå igenom de poäng som tickat in under kvartal ett 2019. Det kanske kan tyckas lite torrt och tråkigt men jag kan faktiskt inte komma på ett bättre sätt att visa på hur enkelt det faktiskt är.

Så här nedan följer en genomgång månad för månad under kvartal ett på transaktionerna på mitt Eurobonuskonto. Och i slutet av inlägget länkar och konkret info om hur du också kan samla poäng precis som vi.

SAS Eurobonuspoäng januari 2019

Vi började året med att bestämma oss för att spara snarare än spendera. Efter ett riktigt reseintensivt 2018 ville vi se till att sparkontot fylldes på och inte bara tömdes. De summor vi spenderar är därmed inga astronomiska sådana. Vi har alla olika förutsättningar och vi har inte snålat men vi har heller inte slösat. Och januari månads poängintjäning ser ut som följer:

850 poäng – Jag signar upp för en provperiod på Nextory. Har tidigare använt Bookbeat men har inget aktivt konto där just då och hoppar på konkurrenten. För det får jag 850 poäng och kan säga upp abonnemanget när jag önskar, ingen bindningstid.
137 poäng – Jag passar ibland på att handla lite på Matsmart och istället för att bara gå in på den vanliga sidan och klicka hem går jag via SAS onlineshop och får därmed poäng på mina köp. 40 poäng per 100 kronor spenderade närmare bestämt.
426 poäng – I början av februari åkte vi på en poängresa (med just poäng jag tjänat in på detta sätt). Vi åkte till Los Angeles i SAS Plus på väg dit och SAS Business på väg hem. Och inför den resan behövde jag en större ryggsäck. 426 poäng kommer från det inköpet som jag gjorde på en Accent-butik. Ta med dig ditt SAS Eurobonuskort och se till att dra det innan du betalar så får du poäng in på kontot.
820 poäng – Poäng från köp gjorda på SAS Eurobonus Mastercard under januari
2 892 poäng – Poäng från köp gjorda på AMEX under januari

Totalt samlade poäng under januari uppgick därmed till 5125 stycken.

SAS Eurobonuspoäng februari 2019

336 poäng – I februari inventerar jag badrumsskåpet och ser att det behöver fyllas på med både lite rengöring, hårspray och några ansiktsmasker. Köpet gör jag på Lyko (efter att ha inventerat att jag inte kan hitta samma saker billigare någon annanstans) och precis som på Matsmart går jag via SAS Online shop. På Lyko får du 70 poäng per spenderade 100 kronor.
246 poäng – Det man glömmer får man komplettera med senare och när paketet från Lyko kommer hem och jag placerar sakerna i skåpet inser jag att jag missade lite. Jag får komplettera helt enkelt och det ger ytterligare 246 poäng.
1590 poäng – Poäng från köp gjorda på SAS Eurobonus Mastercard under februari
1446 poäng – Poäng från köp gjorda på AMEX under februari

Totalt samlade poäng under februari uppgick därmed till 3618 stycken.

SAS Eurobonuspoäng mars 2019

343 poäng – Inför en kryssning till Tallin och inför vår resa jorden runt på 8 dagar i maj köptes i mars guideböcker till Tallin, San Francisco och Singapore. Köpet gjordes SAS Onlineshop och genom att klicka mig in till Adlibris därigenom fick jag 50 poäng per spenderad 100-lapp.
162 poäng – På väggen i köket har det sedan vi flyttat in suttit ett par tavellister som använts för kokböcker. Jag har tänkt ganska länge på att ha något mer personligt på de där hyllorna. På SAS Onlineshop valde jag ICA Foto för framkallning och nu pryder förutom barnen även bilder från Thailand väggen i några ramar.
117 poäng – I mars kompletterade jag med ytterligare lite från Matsmart och 117 fräscha poäng landade på vårt Eurobonuskonto.
132 poäng – Och innan mars var slut hade jag också via SAS Onlineshopping klickat mig vidare till H&M och beställt lite som verkligen behövdes i garderoben.
2835 poäng – Poäng från köp gjorda på SAS Eurobonus Mastercard under mars
1704 poäng – Poäng från köp gjorda på AMEX under mars

Totalt samlade poäng under mars uppgick därmed till 5293 stycken

Hur jag ändrat mitt tänk

Just köpet på H&M i mars tror jag är det som verkligen till störst del visar på hur jag tänker när jag aktivt handlar så att jag får Eurobonuspoäng. I just det fallet gick jag nämligen in i en fysisk H&M-butik och hittade vad jag önskade. Scannade varorna med H&M-appen. Den har en kanonfunktion där du kan scanna koderna på prislapparna och få upp produkterna i appen. I appen sparas de produkter jag vill köpa i min varukorg eftersom jag är inloggad på mitt konto. Därefter klickade jag mig in på H&M via SAS Onlineshopping loggade in på mitt konto och där låg varorna jag ville ha, bara att klicka hem. 30 poäng per 100 kronor får du vid köp hos H&M.

Partnershopping

Utöver ovanstående köp har vi också under de tre gångna månaderna gjort ytterligare en typ av köp som på sikt kommer att generera Eurobonus-poäng.

Vi storhandlar nästan alltid en gång i veckan och det har vi tidigare gjort på ICA eller CityGross. En period testade vi på att handla på Mathem och få maten hemlevererad men var inte supernöjd så vi återgick till att handla själva.

Men i början av 2019 testade vi på att handla online hos Coop.se.Coop är en av de butiker som är med i SAS Eurobonus partnerprogram och alla våra inköp på Coop genererar poäng hos Coop. De poängen kan man sedan konvertera till Eurobonuspoäng.

För varje 1000 poäng du har hos Coop kan du växla in och få 100 Eurobonuspoäng. Just nu har vi 15 958 poäng som är intjänade under årets tre första månader, vilket ger ytterligare nästan 1 600 Eurobonuspoäng när vi växlar in dem.

Eurobonus partners — Fler partners att botanisera bland

Korten

Utöver köpen via SAS onlineshop, partners och andra tjänster jag signat upp för som gett poäng så är de största posterna varje månad de poäng som kommer från de kreditkort vi använder – AMEX och SAS Eurobonus Mastercard.

Och jag kan inte nog poängtera vikten av att det här inte handlar om att nyttja krediten för mer pengar än du tjänar.

Spendera inte mer än du har

Som jag berättat i ett tidigare inlägg hade min mamma oerhört svårt att hantera sin egen ekonomi och så sent som under påskhelgen när jag städade i förrådet hittade jag den pärm jag fortfarande har kvar nitton år efter hennes död. Pärmen innehåller alla de Inkassokrav och Kronofogdehandlingar jag tog hand om när hon hastigt gick bort i februari 2000. Genom åren hade hennes totala avsaknad av ekonomisk insikt gjort att hon även skuldsatt mig genom att handla i mitt namn. Tack och lov var jag minderårig och kunde därför inte få några prickar eller spår i några officiella register. Spåren sattes istället i mig själv och jag är allergisk mot att handla över mina tillgångar. Visst har det hänt att även jag gjort det. Men då alltid med en tanke om hur jag skall komma på rätt köl igen.

Så med det sagt hoppas jag att ni förstår att jag rekommenderar kreditkort av ”rätt” anledning. Av den enkla anledningen att de köp du gör kan du göra med ett kort där köpen genererar Eurobonuspoäng som genererar resor istället för att inte generera någonting, som köpen på ditt vanliga kort som är kopplat till ditt lönekonto gör.

Mer om de olika korten

Jag har skrivit mer om de olika korten, AMEX och Eurbonus Mastercard här. Fördelar och nackdelar med de olika varianterna och vilka vi själva använder och varför.

Bestämmer du dig för att själv signa upp för ett AMEX (oavsett vilket av korten du väljer) rekommenderar jag dig att göra det via denna länken. Då får vi båda en mycket förmånlig bonus på ganska många poäng som ger dig en bra start på ditt poängsamlande.

Och visst är det så som ni kanske redan har räknat ut att med kortens hjälp och med lite smarta vägar till inköp kan du samla poäng på två sätt. Dels genom att du göra köpen via rätt kanal, SAS onlineshop eller liknande. Och dels via köpet du gör med ditt kreditkort. Win win så att säga.

Tre gyllene regler – eller fyra

Jag skulle säga att jag har tre grundregler i hur jag gör mina vardagsköp. Tre grundregler som resulterar i en fjärde.

Finns möjligheten och den inte är dyrare än andra alternativ. Då rekommenderar jag dig att handla via en SAS Partner såsom Coop som jag nämner ovan. Eller Accent där jag kunde dra mitt Eurobonuskort och få poäng på köp du ändå skulle gjort.
Finns möjligheten och den inte är dyrare än andra alternativ. Handla det du handlar på nätet via SAS onlineshop och få poäng på köp du ändå skulle gjort. Tidigare använde jag mig av Refunder och Bonusway och fick pengar tillbaka. Men att samla Eurobonuspoäng som på sikt blir resor känns ännu mer taggande för mig.
Gör alla inköp på ett kreditkort där alla transaktioner ger dig Eurobonuspoäng. Och därmed har jag också hintat om min fjärde regel.
Att inga eller ett absolut fåtal av mina köp skall göras från mitt vanliga VISA-kort som belastar mitt vanliga konto i banken. En månad då jag inte har dragit det kortet är en lyckad månad.

Resultatet kvartal ett 2019

Det totala antalet poäng som är samlade tänkte jag inte räkna ut här. Det ser ni ju själva ovan och kan lägga ihop med en miniräknare om ni skulle vilja.

Nej resultatet för mig är ett annat. Har jag lyckats med att handla allt så att köpet på ett eller annat sätt har genererat poäng?

Svaret är nej. Men jag är väldigt nära. De enda köp jag varit tvungen att göra med pengar från mitt kort kopplat till mitt lönekonto är när jag varit och gjort mina naglar. Lily garden jag gör dem på är kopplade till bokadirekt.se. Och därigenom skulle jag ha kunnat handla presentkort via onlineshopen för att betala med. Men just Lily garden är ett av få ställen som är anslutna till Bokadirekt som inte tar emot deras presentkort. Så där går jag bet. Men å andra sidan. 300 kronor i månaden får väl även en poängsamlarnörd som jag stå ut med.

Hoppas detta inlägg kan peppa dig att också förvandla dina vardagsinköp till resor. För det är ju det som motiverar mig.

Har du fler tips och idéer? Lämna gärna en kommentar här nedan.
Vill du läsa fler inlägg om poäng och samlande klicka dig vidare hit.
Och tveka inte att höra av dig om du undrar över något.

Mer att läsa på Lite mera rosa

Och så till sist. Du vet väl om att du kan följa Lite mera rosa på Facebook eller Bloglovin för löpande uppdateringar! Eller följ mig på Instagram för mer inspiration.
Tack för att du vill dela mina tankar med mig.

Framme på Destination okänd – första rapporten

21 april, 2019

Klockan 02:25 i natt kom SMS från Linda, ni vet min kollega som vi får följa med till Destination okänd. Då var hon på väg mot Arlanda för att boarda morgonflyget på väg till Destination okänd. Eller kanske inte riktigt så okänd längre. Rhodos och Faliraki var ju känt sedan tidigare. Och 14:02 dök nästa SMS upp. Hon var framme på Destination okänd.

Hotel Epsilon

Nu återstod att se vad hon skulle få för sina 2000 kronor hon betalt för en helt okänd destination i en vecka.

Utan att ha hunnit utforska så mycket mer än de mest uppenbara är första betyget fint och fräscht. Och det tycker jag nog att bilderna går i god för också.

Hotellet heter Epsilon hotel och enligt Apollos hemsida är det ett 4-soligt hotell.

Taxi rekommenderas

Innan Linda lutade sig tillbaka i solstolen tipsade hon också om att ta en taxi till hotellet. Blev både billigare än att ta transferbuss och innebar mindre väntetid. Win-win!

Ha nu en underbar ledighet Linda. Jag lovar att fråga ut henne om allt när hon är åter på svensk mark.

Fotocred till resenären själv.

Såhär lyder Apollos egen beskrivning av resorna:

Live a little: Upptäck något nytt med Apollo. Det händer något med oss när vi reser. Vi slappnar av, blir friare och öppnar upp för nya intryck. Nya maträtter, nya människor, nya stilar, nya gångstilar. Vi kallar det Live a little!

Har du själv en resa bokad till Destination okänd eller känner du någon som bokat. Let me know i en kommentar nedan.

Fler inlägg om Lindas resa till Destination okänd hittar du här

Följ gärna Lite mera rosa på Bloglovin, Facebook och Instagram för ännu mer vardagsinspiration.

En dagsutflykt till vackra Gränsö slott & café

19 april, 2019

Det har dykt upp i mitt flöde ganska många gånger. Ofta då vänner varit där på konferens eller privat på spa. Själv har jag alltid bara passerat skylten på väg ner mot Kalmar, Öland eller Karlskrona. Men så dök det upp att slottscaféet på Gränsö slott öppnade för säsongen på Långfredagen, och med vädergudarna på bästa humör så slog vi till på en utflykt.

Jag har sagt det förr och jag säger det igen. Det är lätta att missa de där små pärlorna som finns nästgårds. Ja okej. Gränsö slott är kanske inte nästgårds om man bor i Linköping men för en som är ordentligt svältfödd på vatten här på östgötaslätten så går det bra att köra långt för lite hav.

Från Linköping till Gränsö

Enligt Google Maps är det 10,7 mil från Linköping och Gränsö slott. Det ger en timme och 32 minuter i bil. Väg 35 mellan Linköping och smålandskusten är inte den största och har en fin blandning av både 50, 70, 80 och 90-sträckor innan man når E22:an. Så det gäller att ha lite tålamod.

Gränsö slott ligger sedan cirka fyra kilometer utanför Västervik på just Gränsö. Och du passerar centrum för att komma ut till slottet.

Gränsö slott är inte ett jättegammalt slott. Det byggdes så sent som 1848. Men redan på 1500-talet skall det ha funnits två gårdar på ön. Och ”kunglig” glans hade ägorna redan på 1700-talet då en av Karl XII:s karoliner kom hem till Gränsö efter att ha suttit i fångenskap i Ryssland.

Efter sin storhetstid har slottet förfallit under kommunal ägo under 60-80-talet men också drabbats av en stor brand 1993 och fått byggas upp igen. Endast kakelugnar, pelare och en gammal ektrappa fanns kvar när lågorna slocknat. Idag har man konferens, festvåning och slottsrestaurang i den gamla slottsbyggnaden och på ägorna finns även ett litet slottscafé som var vårt utflyktsmål för dagen. Men även en hotellanläggning med spa som går att besöka vid övernattning men också över dan.

Ekholmen

Som om det inte vore nog i sig att lilla Gränsö är en ö så har Gränsö en egen liten skärgårdsö. Ekholmen heter den och man når den via en liten brygga nedanför slottet. Hela Gränsö är ett naturreservat och Ekholmen är en del i det. Det finns en jättemysig liten promenadstig som är lätt att följa och som går runt hela ön. Mitt på ön finns en grillplats. Och runt hela ön finns klippor som lämpar sig finfint för lite sol och bad i ganska bra avskildhet.

Vid vårt besök hade vitsipporna nästan blommat ut men jag kan förstå att det känns som att gå i ett hav av dem om man besöker ön mitt under blomning.

Hela ön är orörd och för att den inte skall förväxa betar det under delar av året får i det fira på ön. För den fågelintresserade finns det flera sjöfåglar som trivs alldeles särskilt runt ön och på Gränsö finns också den sällsynta Ekoxen.

Gränsö Slottscafé

Så till målet för dagen. Det lilla slottscaféet som återfinns i en liten träbyggnad till höger om slottet sett från landsidan.

Med fullständiga rättigheter och ganska många delikatesser på menyn förstår jag att det är ett populärt lunchställe för Västerviksbor och turister. Själva slog vi till på en finfika med vit chokladcheesecake, kaffe och cola zero.

Jag saknade lite smak av just den vita chokladen i kakan. Men det var förlåtet när utsikten var så strålande vacker.

Skulle man hitta ha lika mycket tur med vädret som vi är det ändå värt en fika i caféets inomhusfik. Som att stanna tiden.

Gränsö slott – Resort & spa

Några hundra meter från slottet finns Gränsö resort & spa. Denna gången kikade vi lite utifrån på faciliteter som utomhuspooler och beachhouse. Nästa gång kanske vi kan slå till på en liten vistelse.

Av omgivningarna att döma och det som står på hemsidan verkar man inte på långt när vara klar med anläggningen. Den fräschas upp, byggs om och till för att göra det lite bättre.

Nöjd dagsutflyktare

Jag är så nöjd att jag övertygade mig själv om att det var värt tre timmar i bil denna den varmaste dagen hittills detta år.

Gränsö och slottet var definitivt väl värt ett besök. Och jag hoppas få återkomma men då för att titta närmare på spadelarna. Och har du vägarna förbi eller som jag är svältfödd på kust och hav så kan jag varmt rekommendera även en omväg för att göra ett besök.

Läs mer på Lite mera rosa

Att uppleva Paris på egen hand – en reseberättelse

15 april, 2019

I december 2018 åkte jag på egen hand till Paris. Jag har skrivit om hur planerna såg ut och om hur stolt jag var över mig själv för att jag gjorde resan men när det kommer till hur det egentligen var har det inte skrivits många ord. För en tid sedan fick jag frågan. Men hur var det att uppleva Paris på egen hand? Jo, såhär.

Lika säker som jag hade känt mig sedan den där dagen i juli när jag bestämde mig för att göra resan. Lika osäker kände jag mig när jag satte mig på tåget upp till Arlanda på kvällen den 1 december. När Andreas vinkade av mig och gick tillbaka mot bilen var en tår nära ögonvrån och jag kände mig ensammast i hela världen. Vad hade jag nu hittat på och hur tänkte jag?

En resa för att skriva

När tåget rullade ut från Linköpings station tog jag upp datorn och började skriva. Det var ju det hela resan handlade om. Att skriva. Och det jag hade drömt om så länge skulle nu bli verklighet. Jag skulle bara komma till rätta med mina tvivel först och komma tillbaka till säkerheten i att det skulle bli en bra resa.

Några timmar senare steg jag av det sista trappsteget på den oändligt långa rulltrappan från tågperrongen under Arlanda och klev in på en av de bästa platserna jag vet. Jag andades flygplatsluften och när jag promenerade upp emot Clarion Arlanda för att checka in på mitt rum för natten spred sig åter leendet över mina läppar. Jag var på väg.

I maj 2017 besökte jag Paris för allra första gången. Då i sällskap med min sambo och det fanns nog en anledning att jag valde en stad jag redan besökt för min allra första solo-resa. Jag ville känna mig lite hemma.

Det var därmed inte alls obekant för mig att kliva in på Charles de Gaulles flygplats utanför Paris. Jag kände igen vägen mot tåget som skulle ta mig in mot stan och behövde egentligen bara fokusera på att hitta till en annan tunnelbana än förra gången när jag hoppade av vid Gare du Nord. Jag kunde njuta av varje sekund och jag njöt i fulla drag.

På egen hand

Det var ett sargat Paris jag kom till denna dag och just det har jag berättat mer om tidigare. Efter att ha checkat in på mitt rum och gjort mig hemmastadd strosade jag ut i den franska huvudstaden med enda mål att hitta ett Starbucks. Där skulle jag handla en kaffe och nyttja WiFi för att göra min allra första noteringar på resan. Men jag hade ju ingen brådska.

Att strosa ut från hotellet och styra stegen precis dit du vill är att resa på egen hand. Eller inte behöva undra om ditt sällskap vill gå till höger eller vänster. Att inte behöva fråga om sällskapet också kan tänka sig att ta en tur in i kyrkan du passerar. Och inte fråga om det är okej att du bara tittar in i butiken du blir nyfiken på på vägen. Att se ett café och spontant styra stegen in och beställa ett glas vin eller en croissant. Det är att uppleva på egen hand. Och lika fint som det är att ha någon att dela det med lika fint känner jag det är att uppleva precis det just du önskar.

Att stanna upp och bara titta på en vacker byggnad. Att beundra den lite extra länge och ta bilder från precis alla vinklar du vill. Eller att inte orka gå den sista biten och ta tunnelbanan bara en station. Det är att uppleva något på egen hand.

Starbucks och häng på rummet

Klockan hade hunnit bli nio innan jag ens lämnade rummet min andra dag i Paris. Den lilla vattenkokaren och pulverkaffe räckte gott för mig att starta dagen på. Jag öppnade dörren till min franska balkong och lät Paristrafiken ackompanjera mina tryck på tangenterna. Och flera timmar senare begav jag mig sedan ut för en snabb, men sen frukost.

Tvärtemot hur jag hade tänkt mig mina dagar begav jag mig sedan snabbt tillbaka till hotellrummet och datorn för att skriva vidare.

Vid mitt senaste besök i Paris såg jag nästan allt det där man måste se, Eiffeltornet, Triumfbågen, Notre Dame och Seine. Champs Elyseé såg jag från hop-on-hop-off-bussen och där ville jag gärna strosa denna gången men i övrigt var det bara Sacré-Cœur som stod på to-do och uppleva-listan vid mitt besök på egen hand.

Väderprognosen såg dyster ut och regnet strilade ner utanför fönstret. Regnjackan som jag köpt i Paris förra gången hade varit på sin plats men den hade jag lämnat hemma.

Champs Elyseé i regn

En timme efter lunch gav jag mig ändå ut för att äta och med siktet inställt på just Champs Elyseé. Jag hade kanske föreställt mig mitt strosande på en av världens mest berömda gator på ett lite mer glamouröst sätt men å andra sidan smakade min crêpe med Emmentaler-ost och ett glas vitt extra gott när jag genomblöt hittade en plats på en av caféerna mellan alla de exklusiva butikerna.

Triumfbågen Paris — Triumfbågen i regn snabbt förevigad för att inte vattenskada telefonen

Till och med en shoppingpåse var bättre kittad än jag för vädret…

Google maps avslöjade att avståndet till en vacker vy över Eiffeltornet inte var så långt som jag trott och när regnet för en stund avtog lite begav jag mig ut. Strosade förbi lyxhotell efter lyxhotell och ännu lyxigare butiker än de på Champs Elyseé och undrade om det kanske till och med var inträde för att gå på just den gatan. Och sedan som genom ett trollslag öppnar gatan upp sig efter ett hörn och där ligger Seine och en bit bort Eiffeltornet.

Regnet hade upphört. Timmarna hade gått och solen som var på väg neråt börjar tränga igenom molnen. Jag beskådar Flame of Liberty på Place d´Alma som kommit att bli en plats för minnet av Prinsessan Diana som omkom i tunneln under monumentet. Och så bestämmer jag mig för att sätta mig på en servering och avnjuta ett glas vitt till.

Eiffeltornet och sol

Runt hörnet på huset som precis skymmer utsikten över Eiffeltornet från min plats på restaurangen ser jag ett alldeles magiskt sken och när vinet är uppdrucket tar jag mig åter ner till vattnet och får beskåda den allra vackraste av solnedgångar.

Jag står en lång stund och bara insuper känslan. Känslan över att jag står där. I Paris. På en resa för att skriva. Och hur lyckligt lottad jag är som har möjligheten att göra just det.

Sedan unnar jag mig lyxen att ta metron tillbaka till hotellet och ägnar resten åt kvällen till att skriva.

Jag vaknar senare än vanligt min tredje dag. Har skrivit långt in på småtimmarna och under natten konstaterat att det är ett lyhört hotell jag bor på. Frukost avnjuter jag denna dag på hotellet och skriver inte många rader innan jag beger mig ut på Paris gator igen. Jag tar metron till Montmartre och hoppar av på en station som skall visa sig ligga många trappsteg under gjord.

Många trappor upp till Montmartre

Jag kommer småsvettig upp till de vackra små gatorna i Montmartre och med mobilens hjälp kryssar jag mig upp genom gränderna mot Sacré-Cœur. Passerar underbart vackra små hus och väggmålningar. Passerar ett par som poserar för bröllopsbilder och upptäcker bland de gulligaste Starbucks jag sett och de ena huset vackrare än det andra.

Så händer det igen. Bakom ett hörn öppnar gatan upp sig och framför mig tornar den gigantiska Sacré-Cœur upp sig. Nedanför den vackra basilikan ligger hela Paris för mina fötter. Utsikten är enastående men svår att ta in.

Jag väljer att gå in i i kyrkan och slår mig ned en stund i en bänk. Kyrkor ligger mig varmt om hjärtat. Jag går gärna in men det var längesedan jag tog mig tid att sätta mig ner en stund. Det är svårt att ta in storheten i denna byggnad. Svårt att ta in att jag är där.

Så oändligt stort, så makalöst vackert.

Jag tar trapporna ner mot nya gränder i Montmartre och när jag gått några kvarter och inte längre har Sacré-Cœur i sikte slinker jag in och köper en crêpe to-go att äta på min fortsatta promenad.

På promenad utan karta eller mål

Kartappen är nedstängd. I varje gathörn tittar jag åt alla håll och väljer det håll dit husen är som vackrast. När crêpen är avnjuten och fötterna trötta låter jag google berätta var närmaste metrostation finns och konstaterar att jag promenerat så långt att jag nästan är hemma. Jag bryr mig inte om metron utan promenerar den sista biten tillbaka till hotellet. Fotograferar solen som är på väg ned bakom Paris ståtliga hus och det sötaste Mc Donalds jag någonsin skådat.

Med själ och hjärta fyllt till bredden av inspiration ägnar jag några timmar till åt tangentbordet. Sedan packar jag ihop mina saker och beger mig ut på Paris gator en sista gång innan hemfärd.

Maten för dagen intar jag på det där vackra McDonaldset jag passerat tidigare. Jag planerar för en tidig kväll innan hemresan imorgon. På väg hem till hotellet igen kan jag ändå inte låta bli att fastna på en av Paris uteserveringar. Det är den 4 december och jag sitter ute och avnjuter ett glas rött, franskt såklart.

Mitt lilla hotell och där uppe där det lyser där bor jag.

På egen hand i en drömstad

Jag summerar några underbara dygn i en riktig drömstad. Jag är tacksam för att jag kan och tacksam för att jag vågar och vill uppleva världen. På egen hand eller tillsammans. Det finns en tjusning med både och. Men jag är säker på att det inte är sista gången jag upplever på egen hand.

Har du åkt på en solo-resa eller skulle du vilja göra det? Eller skulle du absolut inte kunna tänka dig att göra det? Dela gärna med dig av dina tankar i en kommentar nedan.

Vill du läsa fler inlägg från mina resor till Paris kan du klicka dig vidare hit.

Jorden runt på 8 dagar

14 april, 2019

Det var lite av en ingivelse när vi bokade. En fredagskväll i mitten av mörkaste december. Efter en lång jobbvecka och på målrakan in mot julledigheten slog vi till. Och bokade en resa jorden runt på 8 dagar.

Vi ska inte vara borta i flera månader och vi ska inte besöka de sju underverken. Det blir ingen backpacking och vi ska inte se besöka mängder med platser. Nej vi ska göra precis som det låter. Vi ska åka jorden runt. På åtta dagar.

Jorden runt på 8 dagar -varför?

Ordet flygskam platsar då rakt inte i denna resa. Här ska spenderas ca 50 timmar ovan molnen. Och jo resan kommer sig egentligen av att jag ska övervinna en av mina rädslor. Jag trodde länge att jag aldrig skulle komma till USA. Var det något jag var mer rädd för än att flyga så var det nämligen att flyga över vatten. Att ta sig över Atlanten såg jag som ett oövervinnerligt hinder. Nu har jag varit i USA tre gånger på ett och ett halvt år. I en av de resevloggar vi följer såg jag en resa över Stilla havet och bestämde mig för att jag måste göra det. Men för att ta sig över Stilla havet måste man ju först ta sig TILL Stilla havet. Och på den vägen är det.

ARN-LHR-SFO-SIN-DOH-ARN

För den oinvigde har jag inte satt mig på tangentbordet. Nej ovanstående är flygplatskoder och betyder i klartext: Stockholm/Arlanda – London/Heathrow – San Francisco – Singapore – Doha – Stockholm/Arlanda. Och den rutten skall vi göra på de åtta dagar vi är iväg.

Den 22 maj flyger vi med SAS från Arlanda till London och fortsätter sedan vidare därifrån (utan ny Starbucks-mugg p.g.a. Starbucks finns bara i terminal 5) med Virgin Atlantic till San Francisco.

I San Francisco stannar vi i hela fyra dagar till den 26 maj. Då lyfter vi och åker 16 timmar och 20 minuter över Stilla Havet till Singapore med United Arlines flight UA1. Och under de 16 timmarna blir den 26:e den 28:e maj och Andreas 33:e födelsedag den 27:e går upp i rök.

I Singapore stannar vi i dryga två dygn när vi troligen behöver brottas med lite jetlag för att hinna uppleva så mycket som möjligt innan vi den 30 maj lyfter med Qatar Airways och mellanlandar i Doha innan vi flyger vidare hemåt till Stockholm och Arlanda.

Flygplanstyper kommer

För de av mina läsare som är lite mer intresserade av flygplanstyper än andra lovar jag att återkomma med mer info. Av erfarenhet vet jag att det kan ändra sig från planering till verklighet. Men att det blir tre helt nya flygbolag för mig är jag ganska säker på. Både Virgin, United och Qatar är nya för mig. Och denna gången blir det inga premiumsäten som sist om inte någon har en bra dag och uppgraderar oss.

Hela rutten flyger vi dock med olika allianser och tjänar poäng på resorna. Hur mycket och varför vi tjänar just så mycket ber jag att få återkomma till i ett annat inlägg. Och till dess får du gärna läsa mer om poängsnack här.

Rad 33 blev rad 16

Efter lite funderande blev vi nu i veckan några tusenlappar fattigare och lite mer benutrymme rikare på vår långa flight mellan San Francisco och Singapore. Rad 16 är bokat och det skall ge oss lite mer möjlighet att sträcka på benen och kanske till och med sova en liten stund. Men i övrigt blir placeringen i planen en överraskning.

San Francisco och Singapore-tips

Jag har naturligtvis dammsugit nätet och bloggar på tips vad vi inte får missa i San Francisco och Singapore men dina egna favoriter mottages såklart tacksamt i kommentarsrutan här nedan. Kanske de gömda pärlorna det inte pratas så mycket om?

Har du också åkt jorden runt eller gjort någon liknande resa? Berätta i en kommentar.

Följ gärna Lite mera rosa på Bloglovin, Facebook och Instagram för ännu mer vardagsinspiration.

Älskade Anna – allt det där som inte hanns med på fyra minuter

12 april, 2019

När en gammal blogg stängs ner finns det inlägg som är alldeles för viktiga för att inte få leva vidare. Detta är ett sådant. I kategorin Tjej of the day finns det en tjej som har en alldeles speciell plats i mitt och många andras hjärta. Hon heter Anna och för två år sedan i sommar hade jag äran att hålla ett tal till henne när hon gifte sig med sin Fredrik. Men allt det där som inte hanns med på fyra minuter, eller kanske lämpade sig i ett bröllopstal, det skrevs ner i bloggen. Idag får det inlägget nytt liv här. Anna – du är tjej of the day idag. Men för mig alla andra dagar också.

Hon retar mig ständigt för min analoga kalender och blandar ihop min förtjusning över att lösa Melodikrysset med Ring så spelar vi. Hon har satt mig i en taxi hem när dagens intag av föda inte matchade intaget av mängden vin eller om det var tvärtom. Vi har firat alla hjärtans dag tillsammans. Hon har bäddat ner mig under en filt i sitt uterum och serverat te när livet varit tungt och hon har räddat mig från argsinta småkryp i stugan i Nedralid samtidigt som hon jämförde oss med tanterna i Helt hysteriskt.

Bloggvännen som blev chef som blev en vän

Hon är bloggvännen som blev min chef som visade sig vara min tvillingsjäl och en lördag i början av augusti försökte jag på hennes och Fredriks bröllop sammanfatta vår vänskap på de där fyra minuterna som det är kutym att att hålla sig inom i ett bröllopstal. Det var lättare sagt än gjort och det som inte sades då sägs nu, i text och bild.

Historien börjar för tio år sedan, 2007. Hemma vid skrivbordet på sjätte våningen under Malmös takåsar skrev jag de första orden på bloggen som skulle dokumentera min viktresa. Jag hade en tanke om att jag kanske till och med var först på bollen med detta tema, men det skulle visa sig att jag var ute och cyklade rejält. Där i djungeln av bloggare hittade jag en som tilltalade mig lite mer. Hon skrev rasande bra, ärligt, rappt och igenkänningsfaktorn var hög. Och så kom hon från Linköping, en stad jag kände till efter några år som Linköpingsbo.

Hon kallade sig Viktdrottningen och efter ett tag förstod jag att det var kopplat till hennes efternamn, Drott. Förnamnet var Anna. Hon jobbade på den stora tidningen här i Linköping, Östgöta Correspondenten, i folkmun kallad Corren och mer specifikt som chef på deras TV-kanal, 24Corren. Vi började följa varandra. Hon hakade så småningom på mina Rivstarter och peppade och motiverade både mig och många andra.

2009 bestämde jag mig för förändring. En gammal barndomsdröm gick i uppfyllelse och jag flyttade från Malmö till Kalmar för att läsa till journalist. Utan att ens ha träffats slängde Anna in en kommentar på bloggen. ”Om du är intresserad av praktik är det nog ingen omöjlighet här på 24Corren”. Sagt och gjort, när det var dags att söka praktikplats under andra året av utbildningen kontaktade jag Anna och platsen var min. Ungefär i samma veva hade vi också bestämt oss för att packa våra pinaler och flytta tillbaka ”hem” till Linköping.

En tidig måndag. Klackar i trappan.

En måndagsmorgon i februari 2011 hördes klackar i spiraltrappan från redaktionen på andra våningen och Anna uppenbarade sig i Correnhusets entré. Som om vi känt varandra i alla år fick jag en kram och ett varmt välkomnande. I bloggen skrev jag den dagen:
Ni har väl inte missat att jag börjat praktiken idag. Den gör jag hos en av Rivstartsdeltagarna och tillika en bloggskribent jag följt länge – Anna Drott.
Hittills har hon lärt mig att hitta till kaffeautomaten, hon har visat mig ett fantastiskt system som heter Final cut och en hel massa annat.
Det känns som att jag kommer att trivas här.

Anna är chefen som stod på telefonkataloger för att nå upp och se prompten med texten när hon läste nyheter (se bildbevis ovan). Anna är chefen med en idérikedom som aldrig sinade. Anna är chefen med skrattet som hördes på flera kvarters avstånd men som inte går att beskriva, det måste höras. Anna är chefen som gärna levererade både frågorna och svaren på uppslagen hon skickade iväg sina videoreportrar att göra. Anna är chefen som ledde sin arbetsgrupp med ett skratt och hade vårt fulla förtroende och vår respekt utan undantag.

Anna Björk — Chefen på väg på uppdrag, måste förevigas. Inte bara av mig utan även av Corren-fotografen i bakgrunden

Jag skötte mig nog ganska bra för några månader efter praktiken började jag mitt sommarvikariat som sedan övergick i lite av en timanställning och en septembermorgon när jag just kommit tillbaka till redaktionen från ett jobb och inte mådde så bra satt jag vid mitt skrivbord och importerade materialet. Anna kom förbi. Hon behövde bara en snabb blick för att se att något var på tok. Hon hämtade upp varsin kopp kaffe till oss och så slog vi oss ner i fåtöljerna en bit bort precis utanför studion där vi spelade in.

Hon frågade vad som tyngde mig och jag berättade. Hon frågade mer och jag berättade. Sedan berättade hon och vi rös båda två. På två skilda håll hade vi under alla år levt nästintill identiska liv. Med alltifrån våra sökande mammor, som inte alltid mådde så bra och med speciella idéer som lämnat sina döttrar och jordelivet i allt för ung ålder. Med en barndom som inte varit spikrak. Med religiösa erfarenheter som präglat livet. Kärleken till journalistiken. Rädslan för döden och kampen mot kilona. Och så allt det där som vi behåller för oss själva. Vi talade i munnen på varandra och avslutade varandras meningar och många timmar senare när kaffet för längesedan var uppdrucket hade ett starkt vänskapsband knutits.

Som kollegor jobbade vi sedan vidare. Dök ibland ner i ett djupare samtal men värnade om att ha en relation som chef och medarbetare. 2011 blev 2012 och jag hade sakta men säkert börjat känna att journalistyrket inte var mitt kall. Kärleken till det skrivna ordet och bilden finns kvar men som jag brukar säga, jag är journalist på pappret och kontorsråtta i hjärtat. I februari 2012 avslutade jag min anställning hos Anna och hittade tillbaka till kontorslivet. Men innan dess tog jag, i sann Rivstartsanda, ett av mina uppdrag på största allvar. Uppdraget att uppmärksamma när chefen högg in på en kaka (inför stundande Thailandsemester om jag inte missminner mig). Och uppdraget, det kom från chefen själv.

Med fullbokade kalendrar höll vi kontakten på SMS och sociala medier. Vi stötte på varandra då och då som på Stadsfesten. Och tant Anna fick för alltid en plats i lilla V:s hjärta med hjälp av nåt så enkelt som en Festis.

Så under sommaren hade jag bestämt mig för att dra ihop en bloggträff i Linköping. Hon är vass på mycket Anna och att fixa tillställningar är en av de där sakerna. Så det slutade med att jag påbörjade planeringen och hon tog över, med den äran. Utan henne hade det inte blivit goodiebags till exempel. Sista dagen i augusti det året slöt ett härligt gäng bloggare och icke-bloggare upp för käk och dricka på stan.

Bloggträffen avslutades med ett ”nu måste vi ses snart igen” och denna gången blev det inte bara ord. Denna gången blev det verklighet och vi bokade in en ny träff på Riva snart igen.

Den 27 oktober 2012 tog vi vid där vi slutade sist i fåtöljerna utanför 24Corren-studion och resten är som det brukar heta – historia.

Att inför talet leta igenom fem års mobilbilder i jakt på de förevigade ögonblicken var inte bara en härlig tidsresa, det var en ren vitamininjektion. Som Anna själv säger – woop woop – håll till godo här kommer det. Tidigare visat och ibland av olika anledningar inte visat material.

November 2012
På Riva och en underbar kommentar

December 2012. Pepparkaksbak med våra tjejer i Kaga

Januari 2013.
Utan mobiltäckning försmäktar vi här.
Med Therese och Lina på Riva.

Maj 2013.
En spontanare. På Riva? Absolut!

Senare samma månad. Juli 2013. Med ”the claw” och nya upptäckter kring iPhonekameran

Varför ändra på ett vinnande koncept? Senare samma månad är vi tillbaka.

Februari 2014. Ett snabbt glas rött på BK´s innan jag skulle på Mello.

Mars 2014. På stan. Och ett oplanerat men välkommet möte.

Mars 2014. Yellow fellow. Och en helt omöjligt bakgrund att föreviga Anna framför. Om man inte älskar kamouflage.

Augusti 2014. En catch up över en kaffe på Espresso house med en sovande B i vagnen.

September 2014. På BK´s. Laddar för Näringslivsgalan.

Oktober 2014. Med liten B hos Anna i Kaga.

November 2014. På Ekenäs slott och julmarknad efter att Anna kidnappat mig på min födelsedag.

December 2014. Ännu lite mera julpyssel i Kaga.

Januari 2015. Mitt i varsitt uppbrott. På BK´s med planer om tungor.

Alla hjärtans dag 2015. I Kaga. Med smågodis, mello och brudklänningar

Mars 2015. Lunchdate på Hälsofreak. Och Snapchat-kurs.

Också mars 2015. Och födelsedag. Den sista på trettio-något. Och med en uppenbarelse jag sent ska glömma.

April 2015. Nedbäddad under den där filten i Annas uterum i Kaga.

Maj 2015. Och man kan ha turen att hitta Anna på web-TV när man får för mycket abstinens.

Juni 2015. I Kaga. På tweetup. Här med Tirrebirre.

Augusti 2015. Post-semester-AW på Storan

Mars 2016. När en bild säger mer än 1000 ord. 40 and fabulous.

Juli 2016.
En date på Storan som inte förevigades på bild.

September 2016. Vi får dela Anna och Fredriks sommar i vinupplevelser med vänner.

December 2016. SEB:s julfest på Pinchos.

Augusti 2017. Med nyblivna fru Björk och bubbel i Kaga.

Olika tider i livet ger olika möjligheter till att ses. Både gällande plats och frekvens. Men varje tillfälle har sin egen alldeles speciella plats i mitt hjärta. Och så finns det bilderna från de där tillfällena som har en alldeles särskild plats av en eller annan anledning.

Som dygnet i Nedralid. Magiskt.
Vi köpte vartenda snacks som fanns i den lilla butiken.
”Vi” badade i Vättern och jagade insekter. Och så pratade vi och löste världsproblem.

Som den där kvällen på Storan. När blicken säger mer än ord.

Som en stund med dessa två. De som var så ment to be som nu är man och fru.

Älskade Anna. Att sammanfatta en vänskap med dig på fyra minuter var inte så lätt. Och det finns inte heller det blogginlägg i världen som kan sammanfatta det helt rättvist. Vänskapen med dig är värd långt mer än vad som kan mätas i någon form av enhet. Att få dela Er dag var en ynnest ända från hjärteroten. Att få ser er två bli Ett är det yttersta beviset på att allt är möjligt och att kärleken övervinner ALLT.

Tack för glädjen och inspirationen du ger. Tack för att du finns.

Följ gärna Lite mera rosa på Bloglovin, Facebook och Instagram för ännu mer vardagsinspiration.

Om att se tillbaka, summera och blicka framåt – del 2

10 april, 2019

För någon vecka sedan återgav jag här i bloggen ett inlägg från mitt tidigare bloggliv. Ett inlägg från juli 2007. Ett inlägg som summerade de då senaste åren och blickade framåt. Sex år senare, 2013, var det dags igen. Jag tittade tillbaka till 2007 och summerade åren som gått och blickade framåt.

Jag konstaterade att lite av det som jag hoppats och önskat den där julidagen 2007 hade gått i uppfyllelse. Och jag konstaterade att fortfarande fanns det mål att uppfylla.

På de sex åren som gått hade jag hunnit flytta två gånger, läsa en utbildning, gifta mig, få barn och nu var ett andra på väg. Det var den 13 augusti 2013 och jag skrev såhär:

Är jag nöjd nu då?

Det händer ganska ofta att jag tittar tillbaka här i bloggen. Den har varit en del av mig i sex och ett halvt år nu och målar upp bilden av mitt liv och lägger ett pussel jag tycker om att minnas. Ibland tittar jag tillbaka för att se vad jag gjorde idag för något år sedan eller denna månaden ett specifikt år. För några dagar sedan läste jag lite om vad jag hade för mig i juli 2007. Jag fastnade på ett lååångt inlägg som heter Ständigt på väg eller nöjd och belåten – hur långt är ditt CV?

Inlägget är mer eller mindre en överblick över de tio år som då hade gått efter gymnasiet, om mina val och varför jag gjorde dem. Vad som tog mig dit jag var då. Om nyfikenheten som har gett mig bland annat en reseledarutbildning. Om rastlösheten som fått mig att våga säga upp mig och prova på många typer av arbete och om min kärlek till arbetet och till att lära mig nya saker som fått mig att jobba i många olika branscher – gärna samtidigt.

Inlägget handlar också om allt det jag skulle vilja göra som jag inte gjort ännu och hur jag tänker mig att få in allt det där i ett redan fullspäckat schema. Det handlar om vännerna som jag vill vara mer social med. Det instämmer jag fortfarande i och framför mig ser jag grillkvällar och partaj i vår kommande trädgård. Boka in kräftfest redan nästa år.

Det handlar om resor jag vill göra, att uppleva nya platser, i Sverige och utomlands. Nu satte Mini stopp för en höstsemester i år men i juni nästa år hittar ni mig med säkerhet på Rhodos. Och så när Mini blivit stor nog Thailand. Och sen USA. Dit måste man ju.
Och så allt jag vill lära mig. Ekonomi. Och Italienska. Bara för att nämna något.

Efter att ha kommit en bra bit i inlägget från 2007 blev jag lite nedstämd och tankfull och funderade på om livet på något sätt stannat upp. Har jag blivit nöjd och belåten eller är jag fortfarande, som jag vill, på väg? På väg i livet, för att lära mig mer och nya saker.
Avslutningen på inlägget, på den tiden skrev jag inte ut mitt namn i bloggen, gav mig svaret. Såhär avslutar jag.

”I övrigt känner jag mig ganska nöjd med min tillvaro. Känner att jag kan slå mig till ro snart.
Det enda jag skulle vilja göra är kanske att resa lite mer, se världen… Thailand, New York, Hawaii har alltid varit en dröm. Las Vegas naturligtvis – där kanske man skulle kunna gifta sig…
Men i övrigt känner jag mig helt nöjd!
Mia
– som med detta oändligt långa blogginlägg (hoppas ni inte somnat) visar sin kärlek till skrivandet. Drömmen om att bli journalist lever fortfarande!”

Året var 2007 – två år senare påbörjade jag min journalistutbildning i Kalmar. Och under tiden jag läste där gifte jag mig. Förvisso har vissa detaljer satt stopp för det där examensbeviset. Men fråga mig igen om ett år så ska nog det också vara löst. Jag är och kommer alltid att vara på väg, på ett eller annat sätt.

Som av en händelse har det nu gått ytterligare sex år. Och som av en händelse kan det hända att det ligger ett inlägg och mognar. Ett inlägg sen sist. Är jag slutligen nöjd? Eller är jag fortfarande på väg? Är du?

Följ gärna Lite mera rosa på Bloglovin, Facebook och Instagram för ännu mer vardagsinspiration.

Kan vi prata om detta med ”bulle med bulle”?

10 april, 2019

Den senare delen av högstadiet och närmare bestämt andra delen av nian är inte en period jag minns med några ljusa minnen. I september i nian flyttade vi från Hässleholm i norra Skåne till ett litet samhälle utanför Asarum i Blekinge. Totalt sett blev det inte den bästa flytten jag varit med om men en sak minns jag som om det var igår och jag minns det med förtjusning. Bulle med bulle eller specialare som vi kallade det.

Jag hade inte gått många dagar i min nya klass innan jag blev medsläpad till ett litet konditori som låg alldeles i närheten av Stenbackaskolan. Om jag ska försöka mig på att dra mig till minnes vad det hette så kan det ha hetat Floréns. Där blev jag instruerad att handla en så kallad ”Specialare”. Helt enkelt en fralla och en Mums mums. Skär frallan i två delar, lägg Mums mumsen i mitten. Tryck ner överdelen och ”mosa” Mums mumsen. Et voliá, du har din alldeles egen ”Specialare”. Var och varannan dag stack vi dit på lunchen och köpte Specialare. Och det vattnas fortfarande i munnen när jag tänker på delikatessen.

Bulle med bulle föll i glömska

Sedan flyttade jag vill Karlskrona och stoppade undan det där minnet av Specialaren till minnesbanken och där har det legat sedan dess fram till för ett par år sedan när Isabel Boltenstern i en blogg eller vlogg tog upp ämnet igen men då under epitetet Bullemedbulle och med Mums mumsen utbytt till en chokladboll á la Delicatoboll. Det var nästan så jag fick en liten tår i ögat.

Under alla dessa år och alla dessa flyttar som skett sedan jag flyttade från Asarum har jag vid minsta lilla hint om Specialare mötts av ett höjt ögonbryn och skeptisism. Men nu plötsligt verkar det ha blivit värsta grejen. Och vet ni vad? Idag är det bulle med bullens dag. Mängder av människor känner numera till begreppet och tycker att det är en alldeles lysande idé att mosa en mums mums eller en delicatoboll i en fralla. Även om jag själv tycker att det är en mums-mums som passar bäst i frallan. Halleluja! Och ha en underbar Bulle-med-bullens dag.

Följ gärna Lite mera rosa på Bloglovin, Facebook och Instagram för ännu mer vardagsinspiration.