Lite mera rosa reseblogg

50 frågor om mig

12 november, 2019

Ibland försöker jag mig på att smyga mig in lite inlägg från min vardag här i bloggen. Men eftersom min vardag på mitt människojobb är så långt ifrån reseblogg man kan komma så har jag inte riktigt hittat formen för det – ännu. Så då tänkte jag att listan som jag nu sett hos Annika på Resfredag, Towe på Come fly with me och Lisa på Let´s go explore skulle passa toppen för att presentera lite mer av personen bakom Lite mera rosa. Håll till godo – 50 frågor om mig.

Vad åt du till frukost?

Om det inte är hotellfrukost så erkänner jag mig fantastiskt dålig på frukost. Jag har svårt att hitta någon ro i stunden. Idag blev det hur som helst två rostade Lingongrova med Bregott med havssalt. En ny yoghurt från Valio med smak av citron och ingefära och Garants Granola med kokos och quinoa. Och kaffe. Alltid kaffe.

Vilken film såg du senast? Jag ser mycket sällan på film. Och ser jag på film så är det någon gammal favorit. För ett tag sedan tipsade jag om mina fem favoritfilmer med restema. Dom kan jag se om och om och om igen. Men förra veckan var jag faktiskt på bio. Jag hade biopoäng som gick ut och då valde jag Tills Frank skiljer oss åt. Bra film ändå. Den innehåll både skratt och gråt.

Nämn fem saker man kanske inte vet om mig:

Ni som följer mig här vet ju redan att jag hoppat av ett plan jag just gått ombord på och följer ni mig på Instagram vet ni också att jag har en viss tendens till höjdrädsla som förvisso blivit bättre med åren. Så jag får väl helt enkelt leta i minnet och dåtiden efter lite annat smått och gott.

1. Jag är döpt tre gånger och barnvälsignad en. Som liten tillhörde min familj en rad olika kristna församlingar och därför är jag döpt i svenska kyrkan till mina namn, barnvälsignad och döpt i Pingstförsamlingen och döpt i Jehovas vittnen. När jag 15 år gammal flyttade hemifrån valde jag dock att lämna den tiden bakom mig. Idag är jag tacksam att jag har fått erfarenheten men lämnar det vid just det. 2. Jag har varit statist i Wallander och fick därmed testa på att ha en autentisk polisuniform. Har dock ingen aning om min scen sedan faktiskt kom med i filmen eftersom jag inte tittar på Wallander.

3. Direkt efter gymnasiet jobbade jag på ett TV-produktionsbolag och en av de produktioner jag var inblandad i var barnprogrammet Rummel och Rabalder som många har sett. 4. Många år senare valde jag sedan att läsa till journalist. När jag var klar jobbade jag ett tag på Östgöta Correspondentens lokal-TV och läste under en tid nyheterna. En screenshot från den tiden inleder detta inlägg. 5. När jag var liten hade jag som mest 74 brevvänner. En dag hade brevbäraren satt gummiband runt min brevhög och det var en stor dag. Jag älskade brev och att skriva dem. Fun fact är att jag 13-14 år senare gick Vingskolan på Mallis med en Nina. Vi har hållit kontakten och det var inte många år sedan hon hittat gamla brev på vinden. Det visade sig att vi varit brevvänner på den tiden.

Vilken film kan du alla replikerna till?

Det finns nog ingen film jag kan alla replikerna till men den jag kommer närmast är nog ändå Eat, pray, love.

Stör det dig om någon säger att dom ska ringa men sedan inte gör det? Absolut inte. Jag erkänner, det är troligen jag som är den som inte ringer upp. Jag är helt enkelt inte bra på det.

Vill du just nu göra några tatueringar? Nej, jag hade en period som yngre när jag gärna ville tatuera mig men är ganska glad för att det inte blev så.

Sover du med, eller utan kläder på dig? Det beror på men oftast utan.

Vilken parfym använder du? Ingen. Jag är verkligen så dålig på parfymer.

Hur många landskap har du bott i? 5. Småland, Skåne, Blekinge, Östergötland och Halland. Räknar jag städer blir det istället 9. Och adresser totalt 21.

Sover du på någon särskild sida? Helst vänster. Vill också allra helst ligga på höger sida av sängen.

Är du en beroendemänniska?

Nej, jag tror inte det. Visst kan jag bli ”hooked” på saker men det kan släppa lika lätt.

Vem är den roligaste människan du känner? Oj, vad svårt. Har svårt att säga det. Men jag skrattar aldrig så mycket som jag gör med min vän Fia. Å andra sidan har min vän Anna ett skratt som inte går att beskriva som är det mest smittsamma jag vet.

Har du fått fortkörningsböter någon gång? Nope. Och planerar inte att få det heller.

Dagens låt? Glasklart 22 indeni med Rasmus Seebach från hans nya album som släpptes i fredags.

Har du varit med i tidningen? Jepp. Under många år viktbloggade jag och dök då upp i reportage i lite blandade tidningar. Må bra till exempel men även Expressen. Det märkligaste var när jag hamnade på löpet när de återanvände en artikel och jag inte hade en aning. Kom till affären och höll på att tappa hakan.

På senare år har jag varit i flera tidningar på temat hälsoångest som ligger mig varmt om hjärtat.

Hur imponerar man på dig? Genom att våga säga vad man tycker på ett bra sätt. Inte nedvärderade men ärligt.

Vilken är din favorit Disney film? Frost, utan tvekan!

Vem ringde du senast? Min f.d. eftersom jag hade ett missat samtal.

Vad skrämde dig om natten som barn? Inget vad jag kan minnas.

Vilken är din favoritjulsång? På samma tema som den första punkten i saker du kanske inte visste om mig så har jag med anledning av tillhörigheten till vissa församlingen inte alltid firat jul. Jag är därmed inte den galnaste julfiraren men julmusiken är något jag verkligen älskar. Min bästa jullåt sedan något år tillbaka är dock inte en av de vanligaste men jag ler lite i mjugg när jag inser att den faktiskt har restema. Julkort från New York med Mauro Scocco.

Vilken är din bästa egenskap?

Att jag ser det positiva i allt eller försöker se det bästa i situationen. Min kollega brukar fråga om det finns piller för det där.

Är du social? Jag tror att jag skulle beskrivas som väldigt social men det finns en sida hos mig som är en ensamvarg av rang.

Favoritland utanför Sverige? Nej, där går jag bet. Det är omöjligt att säga. Jag ber att få återkomma om tio år.

Vad läser du just nu? Jag skulle ljuga om jag sa att jag läser något alls just nu men bredvid sängen ligger tre böcker. Good morning av Kristin Kaspersen, Bli hälsoklok av Lovisa ”Lofsan” Sandström och Vid floden Piedra satte jag mig ner och grät av Paolo Coelho. De senaste jag läste var några kapitel i den senare av dessa.

Hur mycket kontanter har du på dig just nu? 220 kr. Av en enda anledning. Jag har sålt grejer och de som köpte dem hade inte swish.

Favoritskådespelare Julia Roberts

Isglass eller mjukglass? Älskar glass. Och då självklart mjukglass.

Vad är det första du gör på ett hotellrum? Numera är det att fota. Och det har både min sambo och min bästa vän Fia som är de som jag oftast bor på hotell med vant sig vid. Men tidigare var det titta på utsikten eller om det fanns balkong öppna och gå ut på den.

Från vem är ditt senast mottagna SMS? Från Östgötatrafiken. En kod för att börja använda deras nya app.

Vad stod det? Kod 1511. Tack för din registrering!

Vad skulle du vilja lära dig?

Ett nytt språk. Men jag kan inte välja mellan spanska eller italienska.

Vad var ditt senaste inköp? Kaplastavar till minstingen.

Till vem sa du ”Jag Älskar Dig” senast? Till min sambo. Idag av en alldeles speciell anledning. Vi vaknade till årets första snö och innan jag hade hunnit komma ner och börja dagen drog han igång julmusik i högtalarna. Det gjorde mig så lycklig.

Vad tänkte du när du såg dig själv i spegeln i morse? Att det var längesedan jag använde ansiktsmask och att det var dags snart.

Vad väljer du, godis eller chips? Godis, utan tvekan

Din absolut sämsta egenskap? Mitt temperament. Jag har ärvt det från pappa och kan tända till på två röda. Det går även över lika fort men det är ändå inte så kul. Har jobbat hårt de senaste åren på att dämpa det och förlänga stubinen.

Vad är ditt favoritdjur? I husdjursformat är det katt. Får jag välja på alla djur är det elefant.

Hur lång är du? 170

Vilken är din ögonfärg? Grå/blå/grön. Vid ovan nämnda temperament svart.

Om du skulle ändra någonting hos dig själv, vad ändrar du? Jag får återkomma till temperamentet. Och där är jag på god väg.

Vad värdesätter du hos dina vänner?

Att vi tar vid där vi slutade oavsett hur lång tid det var sedan vi sågs. Aldrig några dåliga samveten.

Vilket av plaggen i din garderob är din favorit? Har ingen speciell favorit. Kläder är verkligen bara ett nödvändigt ont för mig. Totalt ointresserad.

Vad får dig att gråta? Vad får mig inte att gråta är väl egentligen frågan här. Jag gråter lika mycket som jag skrattar. Gråter av fina saker, av glädje och av sorg. Jag älskar att gråta.

Nämn tre saker som får dig att le? Mina älskade små, att hitta ”viben” och min favoritmusik.

Om du fick tre önskningar, vad skulle det vara? Att få lov att vara frisk länge, att få avsluta mitt arbetsliv med ett arbete jag gör enbart för att jag älskar det och att mina barn går genom livet utan några hinder av större slag.

Vilka är dina favoritserier på tv? Jag kollar inte mycket på TV. Men på den tiden det begav sig så var det Vänner och Sex & the city. Numera kollar jag på Wahlgrens värld och Playa del Sol men gillade Över Atlanten mycket.

Vad har du på dig just nu? Jeans och linne med sambons fleece (som numera är min)

Vilken superkraft skulle du välja – att kunna flyga eller att vara osynlig? Flyga såklart!

Vilket är ditt favoritgodis? Chokladöverdragna skolkritor.

Vad är din största fobi? Vatten. Jag var sen att lära mig simma och det har förföljt mig. Jag är fruktansvärt obekväm i vatten.

Vet inte om detta gav en så bra bild av människan bakom Lite mera rosa. Men det var ett första försök i alla fall. Har du också svarat på listan. Länka gärna i kommentarsfältet nedan. Och har du inte redan gjort den är det inte för sent ännu.

Personligt

Veckans lite mera rosa – om testbild, katastrofer och resesug

11 november, 2019

Du läser just nu det första inlägget i vad jag hoppas blir ett återkommande tema här. Tanken är nog att det snarast ska bli lördagens summering av veckan som gått. För i mångt och mycket är lördagen slutet på veckan för mig. Söndagen ägnar jag ofta till att tänka framåt och ibland även planera för kommande vecka. Jag tycker det blir bäst så. Lördagen är därmed en alldeles lysande dag att summera veckan som gått på. Notera ner veckans lite mera rosa. De där sakerna jag vill minnas som ändå inte fick ett eget inlägg.

Resesuget

När vi gick in i 2019 bestämde vi oss för att minska ner på resandet. Jag har skrivit om det flera gånger och jag har också hintat om att det inte har varit en helt enkel match. Vi hade varit vana att alltid ha en resa bokad. Något att se fram emot. När vi gick in i 2019 hade vi förvisso två resor planerade. Men efter det skulle det vara tomt.

Under året som gått har det stundtals varit svårt men jag inser idag när min timehop-app påminner mig om att jag för ett år sedan strosade runt på Hollywood boulevard och Rodeo Drive och för två år sedan landade i New York att jag ändå har kommit över det värsta.

Resesuget kvarstår men jag är okej med att inte ha någon resa bokad. Inte ens någon i planerna. ATT vi kommer att resa det vet jag. Vart eller när, det återstår att se. Jag välkomnar lugnet i denna känsla.

Katastrofer

Jag får ganska ofta frågan om jag inte saknar pulsen i journalistiken. För er som inte vet så är jag utbildad journalist och jobbade något år på Linköpings största nyhetstidning och dess TV-redaktion – Östgöta Correspondenten. Sedan sju, snart åtta, år tillbaka jobbar jag på Region Östergötland med telefoni. Och då kommer frågan om jag inte saknar pulsen från journalistiken i det jobbet. Svaret är alltid nej.

Tack och lov behöver jag inte uppleva pulsen varje dag i mitt nuvarande jobb men det ska gudarna veta att jag när vi har någon form av planerad eller gud förbjude oplanerad störning i vår telefoni eller larmplattform får känna av pulsen.

I fredags hade jag dessutom förmånen att vara med och leda en övning för hela regionen i just detta. Vi övade ett större avbrott i alla våra kommunikationskanaler och scenariot var stort. Ett omfattande nationellt hot mot våra kommunikationskanaler. Förberedelserna har pågått sedan början av året och resultatet blev fantastiskt.

Mina fantastiska kollegor och jag i övningsledningen

Det är så kul att jobba med kompetenta och hängivna kollegor som ger allt. Detta lever jag på länge.

Testbild

Vet inte om testbild är det bästa ordet för det som sedan hände i fredags kväll. Efter övningen åkte jag in till stan och hämtade upp sambon på jobbet. Vi tänkte ta en AW och starta med nya favoriten Espresso Martini på Brasseriet. Men Espressomaskinen var sönder och vi byttes den tänkta drinken mot Negroni och bubbel.

En stund senare bokade vi bord på Pinchos istället för att åka hem och laga mat. Allt hade kunna vara precis som vanligt. Om det inte var för att jag idag insåg att jag inte hade ett enda foto från kvällen.

Fantastiskt! Jag kategoriserar det som en av de bättre kvällarna på länge. Åker inte mobilen fram för att fota då har man annat och tänka på, så enkelt är det.

Fler veckosammanfattningar kan du läsa om du klickar dig vidare hit.

Ett överlevnadskit för nya bloggare

10 november, 2019

Härom veckan fyllde Lite mera rosa som blogg ett år. Tanken var såklart ett storslaget ettårsinlägg med pompa och ståt. Men känslan infann sig inte och det blev inte så. Det är lite så det är med denna bloggen. Jag har bloggat i tolv år lite drygt men när jag startade denna bloggen var det på ett helt annat sätt. Jag bloggade inte bara för skojs skull utan ville ha ett tänk bakom bloggen och det som publicerades. Under året har det varit både en styrka och en bromskloss men på köpet har jag hittat ett överlevnadskit för mig som ny bloggare. Inläggen från de där bloggarna som redan har gjort det ett tag och som delar med sig av sina erfarenheter. I detta inlägget har jag samlat alla guldkornen jag hittat under året och skapat ditt överlevnadskit som ny bloggare.

Inget annat är mer på sin plats än att börja med att tacka alla er bloggare som jag har följt under året och som på ett eller annat sätt har bjudit på både avgörande hacks och strategier för bloggandet men också oändligt med inspiration. Det har jag skrivit om tidigare bland annat här. Vad vore blogglivet utan er.

Till dig som ny bloggare – följ hjärtat

Till dig som hittat hit för att söka inspiration och kunskap. Som av en eller annan anledning vill börja blogga men inte vet var du ska börja. Till dig säger jag – börja med att följa hjärtat. Vänta med att spana in alla rubriker här nedan. Börja med att skriva för att du vill om det du vill. För om du älskar det du gör då är det svårt att misslyckas. Se till att drivas av en önskan och en passion för att skriva och skriva om det just du skriver om. Det är den bästa början du kan få. Sen kan du börja titta på allt det där andra som contentplanering, SEO och kanske göra det hela till ett företag.

Content & planering

Jag började ganska tidigt ha en planering. I analog form såklart. Jag älskar det analoga. Egentligen planerade jag nog inte så mycket de första månaderna. Jag hade nog i och med det bara möjligheten att planera men fyllde nog snarare i efterhand i vad jag verkligen hade publicerat. Och fortfarande ett år senare så är det lite olika beroende på hur livet ser ut hur mycket jag hinner planera och hur mycket jag bara fyller i i efterhand för att ha koll.

Anledningen till att jag faktiskt ens kom på tanken att skriva detta inlägg var dock ett mycket välskrivet och enkelt inlägg av den alltid så inspirerande Sara Rönne på traningsgladje.se. Jag önskar att hennes inlägg hade varit skrivet när jag började min planering. Och just den tanken fick mig att inse att jag ville sammanställa alla de där inläggen och all den informationen som jag själv haft möjlighet att ta del av under året som gått.

Sara skriver enkelt och opretentiöst (som vanligt) om hur hon planerar sitt innehåll. Läs och inspireras!

SEO

Som jag har kräkts på dessa tre bokstäver. När jag började förstå att detta var något jag behövde hålla koll på så övervägde jag på riktigt att lägga ner alltihop. Det var innan jag hittade Jennifer!

Jennifer Sandström hittar du på jennifersandstrom.se och jag tycker att du skall hitta henne av fler anledningar än SEO. Hon skriver fängslande och rappt om allt ifrån resor och upplevelser till att lära sig finska och företagande. Men hon är min absoluta guru när det gäller SEO. Alltså search engine optimization. Hon förklarar på svenska, inte tekniska, hur man ska använda sig av olika verktyg och hur man skall sökordsoptimera sina inlägg steg för steg. Alla hennes inlägg om SEO hittar du samlade här och det är en riktig överlevnadsguide för en nybörjare. Lite som ett flytta hemifrån-kit från IKEA. Ja du förstår.

Att våga hoppa

Kanske är du inte i läget att du funderar på att säga upp dig och satsa på bloggen på heltid. Det är inte jag heller. Ändå tycker jag att Moa på lyckligochlevande.nu berättar så fängslande om sitt eget beslut att göra just det.

Det behöver inte vara ditt mål just nu eller ens aldrig. Men det är inspirerande att läsa. Och nu alldeles nyligen gjorde hon ett litet bokslut som var lika inspirerande.

Och hur det kan gå om man hoppar

En av de där bloggarna jag läser dagligen som är en av de stora inspirationerna är resfredag.se. Bakom den bloggen står Annika som precis som jag räknar Karlskrona som hemma.

Hon har hoppat. Hon gör detta på heltid. Något jag ännu bara drömmer om. Och för bara några veckor sedan summerade hon två och ett halvt år som egen företagare. Det är så häftigt att läsa.

Återigen. Jag har just nu inte just de där planerna. Men det är inte att förakta att inspireras för en eventuell framtid. Gör det du också.

Ta betalt

Oavsett om du planerar att satsa på att bli influencer eller vill göra samarbeten med företag inom din nisch, eller om du inte planerar något om det men skriver så bra att du blir uppnosad av någon som vill samarbeta med dig så kommer du förr eller senare till det faktum att du ska ta betalt. Och betalt ska du ta. Det är vår skyldighet att inte jobba gratis.

Men hur mycket ska man ta betalt? Googlar du ”Hur tar jag betalt vid samarbete” dyker hon upp – allas vår guru när det kommer till sociala medier och influencing. La Linda – Linda Hörnfeldt. Hon som startade Influencers of Sweden. Hon som är pionjär inom detta. Och naturligtvis har hon skrivit om detta på sin egen blogg.

Utöver alla dessa första-hjälpen-inlägg för dig som ny bloggare så kryllar denna världen, och inte minst resebloggarvärlden, av bjussiga bloggare som skriver om både med och motvind. Och har vi inte skrivit om det så upplever jag att vi alltid är öppna för en fråga i ett DM. Det kan ju till och med mynna ut i inte bara ett svar utan ett helt nytt inlägg med mer bjussigheter.

Det svåra med att skriva denna typ av inlägg är ni vet det där ”ingen nämnd ingen glömd”. Nu nämner jag de facto ett antal bloggare här ovan. Därmed inte sagt att ni inte är så många fler som bidragit till både inspiration och livsnödvändig överlevnadsfakta i bloggvärlden.

Tack till Er Alla! Vilket gäng vi är.

Vart är jag på väg?

7 november, 2019

Kan du ta ledigt 25 till 28 november?
Det var lite mer ett påstående än en fråga och det kom från min kära sambo för några veckor sedan. Semestern är nu inlagd och jag ska vara tillgänglig från den 24:e eller snarare kvällen den 23:e har jag fått veta. Vart är jag på väg? Har ingen som helst aning.

När jag summerar 2019 får jag som det ser ut nu kalla det överraskningarnas år. Det var inte länge sedan jag begav mig på solo-semester till okänd destination och hamnade i Gent.

Nu är det troligen dags igen. Jag vet ju inte för jag har verkligen inte fått några som helst ledtrådar. Jag vet faktiskt inte ens om vi ska resa någonstans. Men jag vet att jag ska vara ledig från jobbet och vara tillgänglig från kvällen den 23:e till den 28:e november. Det är ganska många dagar tänker jag och spånar på om vi ändå inte skall resa någonstans.

Mest troligt är det min födelsedag den 16 november som ligger till grund för det hela men jag har fått veta att det inte skall avslöjas något den dagen. Avslöjandet kommet i direkt anslutning till själva ledigheten som jag förstår det. Så nu är det bara och vänta.

Hade du spruckit av nyfikenhet eller hade du varit lika cool som jag?

Följa gärna Lite mera rosa på Facebook eller Bloglovin för löpande uppdateringar! Eller följ mig på Instagram för mer bilder och tankar. Tack för att du läser mina tankar.

Om hösten och förändring inifrån

6 november, 2019

Jag ogillar egentligen inte hösten. Som novemberbarn har jag ofta sett fram emot hösten. Men jag skulle ljuga om jag sa att den, i alla fall numera, går mig helt obemärkt förbi. Det minskade antalet timmar i dagsljus påverkar kroppen vare sig man vill det eller inte. Därför lockade temat för en öppen meditation jag var på i veckan som gick lite extra. Autumn is the seasonal portal to change. Glömmer jag någonsin bort det sättet att tänka på hösten så påminn mig är ni snälla.

Autumn is the seasonal portal to change

Jag brukar ha en förmåga att känna in och utifrån självbevarelsedriften se det positiva i det mesta. Det mest naturliga som finns, i alla fall här i norden, är att årstiderna skiftar och naturen förändras. När vi går mot ljusare tider är det lättare att följa med och inte kämpa emot förändringen. När vi går mot de mörkare tiderna blir det svårare. Jobbigare. Mer motstånd.

Se förändringarna i naturen som möjlighet till egen förändring. Se det som portaler in i nya möjligheter. Hösten är en av de portalerna. Och en allé i riktigt höstskrud skulle kunna inte bara symbolisera det utan till och med skapa en fysisk möjlighet att se den.

Låt det som tynger dig falla som löven faller från träden. Ömsa skinn. Öppna för förändring. I år har vi en alldeles unik möjlighet. Vi stänger ett decennium. Jag tycker inte det känns lika lätt att se det nu på 2000-talet. Men vi stänger århundradets andra decennium och går in i 20-talet.

Jag ser fram emot 2020. Till och med visuellt är årtalet jämnt och vackert.

2020

Du behöver inte meditera om du inte känner dig bekväm i det. Det är inte en värld jag heller är så hemma i. Jag är egentligen lite för mycket fröken quick-fix för att ha ro till att meditera.

Själv väljer jag att tänka tillbaka tio år tillbaka i tiden. Jag ser de tio åren som passerat som vägen jag kommer ifrån. Vägen jag ska gå är de kommande tio åren.

Hur såg livet ut för tio år sedan när jag stod på samma plats som idag. När vägen jag kommer ifrån låg framför mig. Vad har jag upplevt på den vägen och hur har det förändrat mig. Vad tar jag med mig från den vägen in i de kommande tio åren på nästa väg. Vägen som nu ligger framför mig.

Autumn is the seasonal portal to change

Låt förändringen du gör komma inifrån. Låt förändringen komma ifrån det du önskar och inte ifrån de som förväntas. Känn in. Vad vill du känna snarare än vad vill du göra eller vara. Vad vill du känna?

Mitt brandgula hjärta och jag – och lite Petter Stordalen

4 november, 2019

Ni vet när två människor man så länge tänkt passar så bra ihop plötsligt blir ett par. Eller när Daimen kommer i limited edition i just din favoritsmak. Som när jag läste den bästa boken jag någonsin läst, Eat, Pray, Love och det på sista sidan står att boken ska bli film med Julia Roberts, min absoluta favoritskådis, i huvudrollen. När kombinationen som är match made in heaven blir verklighet. Lite så kändes det för mig i onsdags när jag fick veta att Petter Stordalen köper Ving.

Förlåt alla kollegor som arbetar för andra bolag i branschen men mitt hjärta kommer alltid att vara brandgult. Jag är otrogen ibland. Men hjärtat kommer för alltid att vara brandgult.

För exakt tjugo år sedan spenderade jag november och december i Alcudia på Mallorca. Där gick jag reseledarutbildning för Ving. Och där blev mitt hjärta brandgult. Eller orange. Men jag gillar brandgul mer som ord. Så det får bli brandgult.

Ving + Petter = sant

Trots att jag aldrig jobbade för Ving eller ens i resebranschen över huvud taget blödde mitt hjärta när Thomas Cook gick i konkurs i september och framtiden för Ving var oklar. Lika mycket gladdes jag när man lyckades rädda situationen.

Det fanns inte i min värld att det skulle kunna bli den nya ägare det nu blev som presenterades i onsdags. Petter Stordalen. Han som tagit platsen som den person jag ser upp till mest. Han fick ta över förstaplatsen när Ingvar Kamprad lämnade jordelivet för ett par år sedan.

För liksom mitt hjärta klappar extra för Ving klappar det också extra för Nordic Choice-hotellen. Jag kan inte förklara det. Det är bara alltid något alldeles extra på de hotellen.

Nordic Choice-favoriter

Här i Linköping har vi ett av mina absoluta favorithotell i koncernen med Quality hotel The Box. Det var inte många dagar sedan jag stack ut hakan och sa att Sveriges bästa hotellfrukost finns på Clarion Post i Göteborg. Sedan länge är ett av mina favorithotell Malmö Live. Och så har vi ju Arlandas bästa hotell – Clarion Hotel Arlanda Airport.

Men det är inte bara de där stora lite lyxigare hotellen i kedjan jag gillar. Ett av de mindre Quality Hotell Winn i Göteborg fick en alldeles speciell plats i hjärtat när vi spenderade en natt där efter hemkomsten från Thailand. Scrolla längst ner i detta inlägg för att hitta min berättelse om den vistelsen.

Kan jag välja så väljer jag alltid ett Nordic Choice-hotell.

Hjärtat och glädjen och Petter

Det finns ett hjärta i den koncernen och nu är det brandgult. Ving är nordiskt igen. Jag hoppas och tror att vi kan få se lite nyheter när Ving blir en del av Nordic Choice och Nordic Choice blir en del av Ving. Kanske inte bolagsmässigt på pappret. Men i hjärtat. Från hjärtat på Petter Stordalen. För det är så det känns. Att hjärtat finns med i hans rörelser. Hjärtat och glädjen. Och det är som ni vet ett tema som ligger mig varmt om hjärtat.

Grattis Ving till Petter och grattis Petter till Ving. Jag kan inte tänka mig en bättre kombination. Mitt hjärta har ni redan. Nu återstår att se när jag får åka med detta flygbolag första gången i ommålade plan.

Och så till sist. Du vet väl om att du kan följa Lite mera rosa på Facebook eller Bloglovin för löpande uppdateringar! Eller följ mig på Instagram för mer inspiration.
Tack för att du vill dela mina tankar med mig.

När jag summerar 2020

3 november, 2019

Nej, jag har inte sluntit på tangenterna. Jag har inte skrivit fel. Jag menar precis det jag skriver här ovan. När jag summerar 2020. Idén kom igår och resulterade i att sambon fick ett uppdrag av mig. Uppdraget var – när vi summerar 2020, vilka tre platser vill du ha besökt om du får välja en i Norden, en i Europa och en i världen.

Jag hade ju ett litet försprång och var redan klar med min lista så han fick en stund på sig. Jag hade inte funderat så mycket utan skrev ner de platser som kom till mig när jag tänkte tanken. Ibland tror jag att vi tänker för mycket. Låter inte hjärtat utan hjärnan styra. Men nu lät jag hjärtat helt bestämma mina platser. Såhär såg våra listor ut.

Norden

Till att börja med fick jag som vanligt googla vad som egentligen är Norden och vad som är Skandinavien eftersom jag alltid blandar ihop dessa två. Vill ju definitivt inte komma med faktafel här i bloggen. Nu hade förvisso våra platser klarat sig både inom Norden och Skandinavien men området jag hade i åtanke var Norden.

Min plats: Lofoten – Andreas plats: Tromsö

Här hamnar vi ganska nära varandra ändå även om jag ännu inte har hunnit undersöka vilka möjligheter det finns att ta sig emellan dessa platser. Här kryper det också fram att Andreas nog egentligen inte har samma längtan att uppleva vårt Norden som jag och att han absolut trots valet av Tromsö kan tänka sig Lofoten.

Anledningen att jag valde Lofoten är för att det kommit upp i olika sammanhang den senaste tiden som en ”måste”-plats att besöka. Jag ogillar verkligen ordet ”måste”-plats. Därav fnuttarna.

Min vän Eva-Lena var där i våras och någonstans i cyberspace läste jag någons reseberättelse som kungjorde att detta var den första och hittills enda plats som fått hen att börja gråta av upplevelsen. En sådan plats är kanske okej att kalla måste-plats ändå. I alla fall till jag själv gjort bedömningen.

Europa

Här har vi inga problem med den geografiska avgränsningen. Men däremot så blev resmålet jag skrev ner inte det jag vare sig själv trott eller det min sambon trodde. Jag har på senare tid pratat en hel del om Budapest. Nu blev det istället en helt annan Europeisk huvudstad som fick komma med på listan.

Min plats: Athen – Andreas plats: Lissabon

Jag tror att ögonen öppnades för Athen i samband med att jag skrev listan över huvudstäder jag besökt och inte. När jag insåg hur många gånger jag varit i Grekland men faktiskt inte i Athen. Jag som älskar historia har inte varit i historiens vagga i Europa. Ungefär därifrån tror jag att mitt plötsliga infall att skriva Athen kommer.

Andreas val av Lissabon kommer efter att ha stått en stund framför den världskarta vi har ovanför soffan. Andreas önskan och blick är nog generellt inställd lite längre bort än min och han får leta efter en plats i Europa han skulle vilja åka till. Lissabon är ett resmål som varit på tapeten ett tag nu och därmed faller valet på det.

Världen

Det blir ganska svårt när man plötsligt har hela världen att välja mellan. Men om man gör som i den akademiska världen och helt klassiskt försöker avgränsa sig så kan man komma en bit på väg. Även om jag har hela världen att välja på så har jag endast det kommande året att tänka inom. När jag nästa år vid denna tiden ungefär, kanske lite senare, summerar året som gått. Vilken plats i världen vill jag då ha hunnit besöka. Resterande platser kan jag ju ta kommande år.

Min plats: Bali – Andreas plats: Bali

Nämen hallå där. En plats vi har gemensamt. Då ska det väl mycket till att vi inte också kommer dit tänker jag.

Bali har funnits på Andreas lista konstant ett längre tag. För egen del har den hoppat lite upp och ner. Det senaste året har den fallit tillbaka lite i rent självbevarelsesyfte. När vi i början av året tog beslutet att ta det lite lugnt med resandet under 2019 hade jag som mål att ändå i september befinna mig i totalt semestermode just på Bali.

Men – sen ändrade vi våra planer lite efter omständigheterna som var och jag insåg att jag inte skulle befinna mig där. Därmed åkte det ner ett par pinnhål. Men nu har det åkt upp igen och även om jag hoppas få besöka även någon annan plats i världen under det kommande året så har Bali återigen blivit lite av en dröm.

Läs också: Såhär såg våra resplaner ut när 2019 tog sin början

Det var våra listor. Nu vill jag veta dina tre platser du hoppas ha besökt när 2020 summeras. Let me know i kommentarsfältet nedan. Eller varför inte via en egen lista. Glöm inte att länka här nedan i så fall.

Och så till sist, en liten uppmaning att följa Lite mera rosa på Facebook eller Bloglovin för löpande uppdateringar! Eller följ mig på Instagram för mer bilder och tankar. Tack för att du läser mina tankar.

Stallmästaregården – staycation på en pärla mitt i Stockholm

29 oktober, 2019

Vi kan ha tajmat vår staycation på Stallmästaregården till några av höstens absolut vackraste dagar. Hagaparken utanför fönstren gnistrade i alla de där nyanserna av gult och orange som bara syns en kort stund, ibland timmar, innan den första höststormen kommer. Just då checkade vi in för staycation på Stallmästaregården i Stockholm.

Kanske får jag inte räkna det som en staycation eftersom jag inte bor i Stockholm. Men min vän Fia gör det så därför blir det en staycation. Vi har blivit ganska duktiga på att hålla i vår tradition och ungefär en gång i halvåret ses vi på något ställe. Denna gången var det min tur att boka och jag kände instinktivt att vi behövde en stunds avkoppling snarare än sus och dus och cityliv. Och förra fredagen checkade vi in på Stallmästaregården. Det blev en riktig fullträff.

Stallmästaregården via Secret Escapes

Jag får härmed utnämna Secret Escapes till ett vinnande koncept när det gäller att hitta mysiga ställen. Jag letar alltid där för att hitta bra deals och framför allt mysiga ställen. Stallmästaregården i Solna precis intill Hagaparken fick jag upp ögonen för helt nyligen och efter en snabb googling hittade jag positiva ord även på min bloggkollega Lisas blogg. Sagt och gjort så var bokningen klar.

I vår deal ingick boende i superior-rum, tvårätters middag med ett inledande glas champagne och frukostbuffé.

Centralt men i en egen liten bubbla

Stallmästaregården ligger egentligen supercentralt men så snart du går in på den mysiga lilla gården bland de små gula husen är det som att du är långt från huvudstadens stress. Framför dig ligger Brunnsviken och Hagaparken. Och skönheten i utsikten är vi inte ensamma om att se.

Det sägs att orsaken till att det över huvud taget blev en Stallmästaregård som det är idag var att Drottning Kristina på 1645 red förbi och såg platsens skönhet. Hon bestämde sig för att fira midsommar i salen hos stallmästare Ebbe Håkansson som efter händelsen öppnade värdshus på platsen. Utan Drottning Kristinas förtjusning för snart fyra hundra år sedan hade vi kanske inte kunnat checka in för en stunds avkoppling. Tack Kristina!

Rummet

Precis som vid vår vistelse på Grand Hotel Saltsjöbaden så tog vi oss inte så långt utanför hotellets omgivningar. Det är så det ska få lov att vara ibland. Fia hade varit sjuk under veckan och passade på att ta en tupplur i de magiskt sköna sängarna medan jag satte mig framför datorn och sippade på lite bubbel.

Rummet var personligt och inrett med diverse udda detaljer. Utsikten som gjord för inspiration.

Rummen ligger i små flyglar med en vacker innergård i mitten. I höstrusket kunde man bara få en idé om hur mysigt det är sommartid.

Runt om i hotellet finns mysiga små gemensamhetsytor med lågt i tak och öppna spisar.

Tvårätters med bubbel

Middagen serverades i den ganska nyligen omgjorda restaurangen med utsikt över Brunnsviken och Hagaparken. I vår deal fick vi möjlighet att välja två rätter helt fritt från menyn. Förrätt och varmrätt eller varmrätt och dessert. Eller kanske förrätt och efterrätt som Fia funderade på. Det blev till slut varmrätt och dessert.

Jag hade siktat in mig på rödingen som tyvärr var slut. Istället fick det bli lax. Till efterrätt choklad fondant. Vansinnigt god även om man inte helt lyckats med ”rinnet”. Det är inte många som gör det. Både bubbel och framför allt vin till maten var outstanding.

Vi satt kvar så länge att servitriserna meddelade att vi gärna fick sitta så länge vi ville men att vi då fick beställa ytterligare dricka i receptionen. Så härligt familjärt att ge den möjligheten. Men eftersom vi satsade på att öppna frukosten dagen därpå såg vi det som ett tecken på att det var dags att krypa till kojs.

Hagaparken i höstskrud

Vi vaknade till en solig morgon. Och kanske var det meningen att de skulle ha problem med ugnarna till frukosten för den varma maten lät dröja något. Vi traskade ner till öppning och tog en kopp kaffe och en smörgås. Sedan tog vi på oss och vandrade ut i Hagaparken. Målet var att få en skymt av Haga slott och spana in mitt sjätte kungliga slott, Gustav III:s paviljong.

Jag har läst om och sett mängder av bilder från hurtigare personer än undertecknad som brukar vara ute och motionera i Hagaparken. Och nu förstår jag varför. Det kan som sagt också varit så att vi tajmade in höstens absolut vackraste dag för telefonens fotoalbum ser ut såhär. Det fullkomligt sprakade om naturen.

Vyerna från Ekotemplet ut över Brunnsviken var övernaturligt vackra och stegen vi fick ihop togs inte i något löpartempo. Istället gick vi sakta och betraktade allt omkring oss. Till sommaren blir det definitivt återbesök för att se parken i sommarskrud och för att besöka den kungliga begravningsplatsen.

Frukost nummer två och dags för utcheckning från Stallmästaregården

När vi kom tillbaka från vår runda var äggröran framställd och vi unnade oss en andra frukost. Blickade en sista gång ut över Brunnsviken och insöp lite extra av atmosfären i detta historiens första Wärdshus.

Jag kommer gärna tillbaka och håller utkik efter nästa erbjudande hos Secret Escapes. Vill du göra detsamma kan du klicka dig in här och precis som jag prenumerera på deras erbjudanden som landar rakt ner i mailen.

Nästa gång är det Fias tur att boka men gången därpå är det min tur igen. Fyll gärna på med förslag för mig att ta i beaktande för nästnästa träff.

Följ gärna Lite mera rosa på Facebook eller Bloglovin för löpande uppdateringar! Eller följ mig på Instagram för dagliga uppdateringar. Tack för att du vill läsa mina tankar.

Att leva med rädsla för döden – en föreläsning om hälsoångest

28 oktober, 2019

Som en peppad disktrasa. Det är lite så jag känner mig. Som en väldigt peppad men helt urvriden disktrasa. Jag håller på att landa efter en riktig urladdning förra veckan i Partille. Allt började med ett mail i slutet av juni och i tisdags stod jag i hörsalen i Partilles Kulturrum och höll mitt livs första föreläsning om hälsoångest. Jag hoppas att det inte var den sista.

Har du hittat hit för att du är intresserad av min föreläsning om hälsoångest. Hör av dig till mig på [email protected]

Jag satt på jobbet och tittade till på telefonen när den blinkade till. Någon hade använt sig av kontaktformuläret i min blogg och ville mig något. Det är långt ifrån alla gånger det ens är värt att höja på ögonbrynet. Men det var det denna gången.

Föreläsning om hälsoångest

I inkorgen låg ett mail från Partille kommun med en förfrågan om det fanns en möjlighet att boka mig för en föreläsning för allmänheten om min hälsoångest. OM det var möjligt. Det fanns inte ens någon mening att spela svår. Självklart ville jag göra detta.

Hälsoångest här i bloggen

Häsloångesten har fått en mindre framträdande roll här i bloggen. En kategori under Personligt här upp i listen och ett antal inlägg med ganska långa mellanrum. Alla med grunden i det inlägg som fått följa med från min gamla blogg. Inlägget från april 2014 som berättar hur allting började. Inlägget som också lett till att det skrivits en hel del artiklar under åren.

Och nu låg det en förfrågan i min inkorg om jag kunde hålla en föreläsning för allmänheten i Partille. Jag svarade ja på stående fot.

Dagen D

Fyra månader senare var det så dags i tisdags. Material till föreläsningen finns. Men inte förrän så sent som förra helgen tog det sin slutliga form. Jag var inte nervös. Jag kände mig så säker i ämnet. Och jag tänkte att om det fanns någon som kom och lyssnade fanns det säkert ett intresse.

Jag har stått inför publik och pratat mängder av gånger och jag har stått på scen inför flera hundra personer myggad och allt. Publiken har varit både stora och små grupper. Jag har läst nyheter i lokal-TV. Och jag har blivit intervjuad i flera olika sammanhang och gjort ännu fler intervjuer med andra. Jag har hållit tal och till och med sjungit på både bröllop och födelsedagskalas. Men jag har aldrig stått och berättat om mig och min historia.

Hur intressant är min hälsoångest?

Jag var inte nervös. Men jag funderade en del på hur intressant min resa kunde vara.

Och sen började det. Och jag berättade. Såg leendena i bänkraderna. De igenkännande minerna. Nickningarna. Jag fick frågor efteråt och det fanns de som dröjde sig kvar och pratade vidare.

Det är inte så svenskt men jag måste säga det. Det gick riktigt bra! Jag fick massor av fin feedback från både gäster och min uppdragsgivare.

Sedan åkte jag tillbaka till hotellet. Tog ett glas bubbel och en räkmacka. Vad annars när man är i Göteborg. Och så bestämde jag mig. Detta var första – men inte sista gången jag gjorde detta.

Vi behöver prata om hälsoångest

Vi behöver prata mer om ämnet hälsoångest. Jag önskar att vi inte behövde det. Men nu behövs det och jag tänker prata så länge någon vill lyssna.

Vill du boka mig som föreläsare? Kontakta mig på tonerimedia [at] gmail.com

Mer om min historia och hur allting började kan du läsa här. Artiklar skrivna om mig finns samlade i detta inlägg.