Lite mera rosa reseblogg

En berättelse om Starbucksmuggarna

11 december, 2019

Jag skulle vilja prata lite om muggarna. Om hur muggarna kan (nästintill) förstöra en hel resa om de inte finns men också om hur jag nu inte har en aning om hur jag skall förvara dem. Vi pratar om Starbucksmuggarna.

Det började i Dubai

Har ni följt mig ett tag har ni hört talas om muggarna. Starbucksmuggarna. Det enda jag köper med mig hem från mina resor runt om i världen. Alltihop började av en slump i Dubai. Innan dessa hade jag inte gett muggarna någon uppmärksamhet de gånger jag besökt Starbucks. Men muggen som uppenbarade sig i hyllan i Dubai var alldeles för fin för att inte vilja ha och på den vägen är det.

Kanske var det också där i mars 2018 som jag hade börjat inse att jag skulle fortsätta resa med någon typ av regelbundenhet och kanske var det därför det kändes fint att ha med sig ett minne från de platser jag besöker. Men det var också det faktum att just den muggen från Dubai var och är så rasande fin. Fortfarande den finaste av alla muggar jag nu har hunnit samla på mig.

Starbucksmuggarna jag missat

Nästa tanke att dyka upp var såklart tanken på muggarna jag ”missat”. Som Phuket eller möjligen Thailand, Gran Canaria, Paris och New York. De tre senare är muggar jag nu hunnit ”ta igen”. Den senaste i raden ligger i väskan framför mina fötter. Det är den från New York.

Starbucksmuggarna jag inte kan få

Men det finns också muggar jag aldrig kommer att få. Muggen med Göteborg. Döm om min förvåning när jag traskar mot Starbucks i Göteborg för några veckor sedan för att fiska upp en sådan mugg och ser att Starbucks är ersatt av en Life-butik. Antiklimaxen var total.

Muggen med Malmö på om den funnits. Jag har varit på Starbucks i Malmö flera gånger men det var f.m. Alltså före muggarna. Kanske fanns det inte ens en Malmö-mugg. I vissa städer och på vissa platser är det landets namn som står på muggen och inte stadens. Exempelvis i Doha. Där står det Qatar på muggen. Och en sådan har jag i hyllan efter vår mellanlandning där i maj.

För här gäller inte samma regler som exempelvis när man räknar vilka länder man varit i. Jag skulle aldrig sätta upp Qatar på listan över länder jag besökt när jag bara mellanlandat i ett par timmar. Men finns Starbucks och jag har möjlighet att inhandla den. Då är det okej.

Det är däremot inte okej att inhandla en mugg som det står Florida eller Miami på bara för att man är på en båt därifrån. Så var fallet i april 2018 när vi kryssade med Symphony of the seas i Medelhavet. Och på tal om den kryssningen så kan jag där ha upplevt ett av mina större antiklimax gällande muggarna.

Starbucksmuggarna som inte finns

För det finns ju faktiskt länder som inte har Starbucks. Tro det eller ej. Ett av de länderna är Italien (även om jag hört att de nu har öppnat ett Starbucsk-rosteri). Italien som stod för tre av fem stopp på vår resa med Symphony of the seas. La Spezia, Rom och Neapel. Inte en enda mugg. Men inte heller i Palma hittade jag det jag sökte. De Starbucks jag hittade hade bara Spanienmuggar och det var inte good enough for me. Men Marseille kunde man lita på.

Den gamla och nya varianten av muggar och de nyaste

Det finns faktiskt de som samlar på Starbucksmuggarna precis som jag. En av dem är Ann-Louise på Från Stad till Strand. Och när jag lättade mitt mugghjärta i november förra året berättade hon att hon också samlar. Hon har samlat på den äldre varianten men har ett par av de nya och i samband med det kunde jag göra avslöjandet att det hon kallar äldre är nu supergamla och de som hon kallar nya är det gamla och så finns det en ny variant. Hängde du med? Inte. Här kommer en förklaring i bild.

De olika muggarna

Eftersom jag inte själv har några av dessa muggar har jag bett min bloggkollega Ann-Louise om att bidra. Denna varianten är den äldsta jag känner till och finns inte längre att inhandla.

Bild: Ann-Louise på Från stad till strand

Efter det kom You are here-serien och det är denna serien som fanns när jag hittade min första mugg i Dubai. Fortfarande kan jag hitta dessa äldre muggar på några ställen i världen och då hugger jag dem såklart. Får jag välja tycker jag också att detta är den finaste av de tre olika varianterna.

Den nyaste serien som nu är den som finns på de flesta ställen är Been there-serien. Inte lika fin om du frågar mig. Den finaste av de nya muggarna är nog Los Angeles holiday-version som jag köpte i november förra året. Och det är muggarna som också inleder hela detta inlägget.

Årets mugginköp

Årets mugginköp då? Ja det har blivet ett par även om det dröjde ända till i maj innan det dök in en ny till samlingen. För inte heller Tallinn som vi besökte i mars/april har Starbucks. Faktum är att när jag googlade Starbucks Tallinn hittade jag en lista på alla de länder som INTE har Starbucks. Det är även listan på länder jag inte besöker i första hand. (Ett skämt om det inte var tydligt).

I maj inhandlade jag inte mindre än tre muggar. San Francisco, Singapore och Doha. Besvikelsen var stor när jag insåg att Starbucks inte fanns i den terminal vi landade på vid Heathrow i London.

I juni fick jag med mig Copenhagen och Denmark från vår trip till Aarhus. För i och med den nya serien finns inte längre Aarhus-muggen tyvärr.

I augusti följde en Gran Canaria-mugg med mig hem och i september välkomnade jag Belgium i familjen. Och så nu för ett par veckor fick jag komplettera samlingen med en New York-mugg. Det fanns både New York och New York City och eftersom jag tyckte den senare var finast så fick den följa med hem.

I samlingen totalt

I samlingen finns nu totalt 18 muggar. Några av dem står på jobbet då det var där jag placerade dem först. Övriga står i sina lådor hemma i hyllan och jag har ingen aning om hur jag skall förvara dem. Tips mottages tacksam. Och skulle nu någon vara lika nördig som jag så kommer här dessutom en uppradning av de muggar som hittills finns i min samling.

Dubai, Marseille, Barcelona, Stockholm, Sweden, Helsinki, Copenhagen, Denmark, Los Angeles, Californien (holiday version), San Francisco, Paris, Singapore, Canary Islands, Qatar, Antalya, Belgium & New York City.

Samlar du på något från dina resor? Eller samlar du också på Starbucksmuggarna och har några att göra mig avundsjuk på? Berätta gärna.

Följa gärna Lite mera rosa på Facebook eller Bloglovin för löpande uppdateringar! Eller följ mig på Instagram för mer bilder och tankar. Tack för att du läser mina tankar.

Prisvärt hotelltips i New York – Hilton Garden Inn

9 december, 2019

Mitt i smeten, granne med Empire State Building och världens största Macy´s. Ett stenkast från både 5th Avenue, Central Park och Times Square. Där ligger det. Ett prisvärt hotelltips i New York. Hilton Garden Inn.

Allt var bokat och klart när jag fick boardingkort och pass på Arlanda och jag skulle bege mig iväg på min överraskningsresa. Och när han nu skickade iväg mig till andra sidan jorden (eller i alla fall nästan) så hade han sett till att boka ett riktigt bra hotell min kära sambo.

Hilton Garden Inn

Att hitta hotell i New York är som en djungel och han berättade att han in i det sista letat prisvärda centrala hotell och bokat om flera gånger. Till slut föll valet på Hilton Garden Inn på West 35th street. Det är ingen överdrift att hotellet verkligen har nära till allt.

Mitt i smeten

Beroende på var ditt rum ligger har du utsikt mot antingen Empire State building som ligger en gata bort alternativt världens största Macy´s som du bor granne med. Några gator norr ut hittar du Times Square och några gator ytterligare norr ut kan du påbörja din morgonpromenad i Central Park.

Hilton Garden Inn ligger precis bredvid Broadway och 6th avenue vilket innebär att du på andra sidan har 5th Avenue. Några gator ner för Broadway hittar du Flatiron Building. Och vill du vidga dina vyer ytterligare vilket du troligen vill ligger hotellet precis bredvid Metron för möjligheten att upptäcka resten av staden som aldrig sover om du inte vill promenera vidare.

Rummet på våning 29

Solnedgången över Manhattan upplevde jag i en taxi på väg från Newark och när jag kom upp till rummet på våning 29 hade mörkret hunnit falla över staden och neonljusen hunnit tändas. Jag fick ett hörnrum med utsikt norrut mot Times Square och västerut mot just Broadway och Macy´s.

En av anledningarna till hotellvalet var att det fanns skrivbord med riktigt kontorsstol så att jag skulle kunna sitta och skriva på ett vettigt sätt. Han hade tänkt på allt min kära sambo.

Utöver kontorsstolen var min favoritdetalj på rummet kaffemaskinen. Ett hotellrum med kaffemaskin ligger på plus direkt och framför allt när man korsat Atlanten och gärna vaknar ganska tidigt.

Hilton Garden Inn

Förutom en liten pratstund med receptionisten vid ankomst och några ord ytterligare när jag checkade ut tog jag inte del av hotellets serviceutbud.

Bredvid receptionen fanns en mindre liten butik med möjlighet att köpa sig det där mest viktiga. Något litet att äta eller dricka eller tandkräm om du skulle glömt den hemma. Innanför entrén fanns också en liten bar där det framåt kvällen hängde lite gäster, dock inte jag. I vanliga fall stannar jag gärna på hotellet men är man i New York så är man.

Hur viktigt är hotellet i New York?

För det är ju just det. Hur viktigt är det egentligen med hotellet när du åker till staden som aldrig sover?

För mig är det viktiga att känna mig trygg och framför allt eftersom jag nu dessutom reste på egen hand. Att känna mig trygg på hotellet. Att det är rent och fräscht. Och att det ligger i ett område där jag känner mig trygg att röra mig. Att Hilton Garden Inn ligger med närheten till så mycket är definitivt ett plus.

Hilton Garden Inn är ett prisvärt hotelltips i New York och rekommenderas varmt för ett besök på Manhattan.

Läs också: När jag fick en överraskningsresa till New York på egen hand

Fakta Hilton Garden Inn

Hilton Garden Inn ligger på 63 West 35th Street
WiFi ingår och funkade alldeles utmärkt
Frukost ingår inte men kan köpas till.
Incheckning 15:00 och utcheckning 12:00

Följa gärna Lite mera rosa på Facebook eller Bloglovin för löpande uppdateringar! Eller följ mig på Instagram för mer bilder och tankar. Tack för att du läser mina tankar.

Koppla ditt betalkort till Eurobonus och tjäna extrapoäng

8 december, 2019

Missa inte en enda Eurobonuspoäng! Nu lanserar SAS en ny möjlighet för dig som samlar Eurobonuspoäng att inte missa en enda poäng. Inte ens om du inte visste att du kunde tjäna poäng kan du missa dem. Nu kan du nämligen koppla ditt betalkort till Eurobonus och tjäna extrapoäng – utan att veta om det.

Den nya funktionen innebär inte att du behöver ha ett kreditkort från exempelvis AMEX eller Mastercard för att tjäna poäng. Kreditkortsintjäning är något helt annat och är du nyfiken på hur du kan tjäna poäng genom det och vilket kort du skall välja och varför, då rekommenderar jag dig att klicka dig vidare hit. Men först efter att du har läst om denna nya möjlighet att tjäna ytterligare poäng. Och varje poäng att tjäna är ju ett steg på vägen mot en plats i business. Eller hur?

Tänk bort kreditkorten

Men för tillfället kan du tänka bort kreditkorten. Det enda du behöver är egentligen ett SAS Eurobonuskonto där du samlar poäng. Ungefär som att du samlar poäng på ICA, H&M och Åhlens.

Baspoäng samlar du genom flygresor. Men extrapoäng tjänar du genom köp av olika slag, med eller utan kreditkort. Och jag har skrivit mer om hur jag gör nästintill varje vardagsinköp till en eller annan Eurobonuspoäng. Inlägget om det hittar du här.

Men utöver de butiker du kan handla på nätet och tjänar poäng från via onlineshoppen så finns det ett antal riktiga, fysiska affärer där du kan tjäna poäng. Det är både rena affärer som exempelvis Accent till gymkedjor, optiker och många olika restauranger. Hela listan hittar du här.

Tidigare har det fungerat som så att du har behövt ha med dig ditt Eurobonuskort för att dra det i den aktuella affären innan du genomför köpet. Precis som man gör på tidigare nämnda Åhléns, H&M och ICA. Och i ärlighetens namn, om jag skulle gjort ett besök på Aifur i Gamla Stan eller Pappa Grappa här i Linköping som är anslutna som partner i Eurobonusprogrammet. Hur troligt är det att jag hade vetat att man kan tjäna Eurobonuspoäng just där? Och i nästa steg, hur troligt är det att jag skulle ha med mig kortet.

Läs mer: Såhär förvandlar jag alla mina vardagsinköp till SAS Eurobonuspoäng

Koppla ditt betalkort till Eurobonus

Men nu lanseras tjänsten att du kan koppla ditt betalkort till Eurobonus, oavsett vilken typ av kort det är du betalar med. Och därmed automatiskt få de poäng du fått om du dragit ditt Eurobonuskort ändå. Affärer som tidigare har haft det så i sina vanliga poängsystem som jag känner till är Eurosport och Hemköp där man kunnat koppla sitt betalkort till sitt bonusprogram.

Fördelen är alltså att du inte behöver tänka på att ha med dig kortet och dra det. Men den allra bästa fördelen som jag ser det är att du inte ens behöver ha koll på att det är ett Eurobonusanslutet ställe du besöker. Poängen dyker in på Eurobonuskontot ändå. Kanske som en glad överraskning.

Du kan koppla alla dina kort

Har du flera kort du använder att betala med behöver du inte välja. Du kan koppla alla dina kort till ditt Eurobonuskonto. Själv har jag precis kopplat både mitt VISA-kort till mitt bankkonto och mitt AMEX. Mastercard kommer man att kunna koppla om 8-10 dagar så där får jag vänta lite.

Jag bor inte i Stockholm, är det då värt det?

Tittar man på listan över anslutna butiker kan man konstatera att de allra flesta anslutna butikerna ligger i Stockholm och våra andra Skandinaviska huvudstäder. Är det då värt det om man inte bor i storstan?

Det tycker jag absolut. För vem av oss är inte på besök i Stockholm då och då. Eller Oslo, eller Köpenhamn. Och utöver det så finns det flera butiker och kedjor som finns i hela landet. Och registrerar du inte ditt kort så riskerar du att missa ett bonusköp.

Läs också denna recension: SAS Business Class mellan Los Angeles och Arlanda

Rekommendera fler butiker

Och är det någon butik du saknar vill SAS gärna ha tips om fler butiker att bjuda in till EuroBonusprogrammet. Passa på att fylla in information om din favoritbutik i formuläret på sas.se

Lycka nu till med din registrering och är du sugen på att läsa mer om att samla bonuspoäng och åka på bonusresor så finns en hel kategori full med bonussnack och businessglamour. Allt samla i kategorin Samla bonuspoäng.

Mer att läsa om bonuspoäng på Lite mera rosa

Följa gärna Lite mera rosa på Facebook eller Bloglovin för löpande uppdateringar! Eller följ mig på Instagram för mer bilder och tankar. Tack för att du läser mina tankar.

I behov av en rensning

26 november, 2019

Kanske vore det på sin plats med ett härligt inlägg från mina dagar här i New York. Men det få vänta. Jag har fönstret på glänt här på 29:e våningen och hör kvällstrafiken utanför. Fötterna har vandrat många steg på några dagar. Huvudet är fullt av intryck. Trots att jag har massor att skriva om är det stopp. Jag har fått tid för tankar. Låta dem bli klara. Inte förbli halvtänkta. Och det är en tanke som funnit där länge nu som äntligen landat. Jag är i behov av rensning.

Hitta din nisch. Vilket är ditt budskap? Planera ditt flöde på Instagram. I samma andetag som vi förfasas över hur vi bara visar det mest fördelaktiga i sociala medier planerar vi flödet för att passa in.

Det ena eventet efter det andra som man borde gå på flimrar förbi. Det ena tipset efter det andra hur man sticker ut sparas för att gås igenom senare. Saker bokas in i agendan för att vara på rätt plats vid rätt tillfälle snarare än för att jag verkligen vill.

Strategier och planering har på senare tid snarare hämmat än främjat mitt skrivande och flöde. Samma flöde som innehåller så mycket mer än vad som egentligen inspirerar mig.

Flödet stressar. Talar om det andra gör som inte jag hinner. Talar om vad jag ”borde” göra. Var jag borde finnas och synas. Det får mig att känna mig otillräcklig när jag faktiskt räcker till på alla sätt.

Missförstå mig rätt. Jag skyller inte på någon annan. Det är min egen inställning som sätter käpparna i hjulet. Men nu är det dags för en rensning. Jag talar på alla plan.

Rensa i kraven på mig själv. Rensa i köksskåpet där innehållet har en tendens att trilla ut så snart jag öppnar dörren. Rensa i planerna och idéerna. Rensa bort högen av böcker jag på riktigt tror att jag kommer att läsa men som i själva verket bara ligger och samlar damm. Fokusera på det som gör mig lycklig. På det som ger mig glädje.

Jag måste lägga undan det dåliga samvetet för det jag inte hinner. Inget blir bättre av det. Dygnet har inte mer än 24 timmar. Och jag vill göra det bästa av dem.

Det var egentligen bara det jag ville säga.

När jag fick en överraskningsresa till New York på egen hand

25 november, 2019

Igår morse körde min älskade sambo upp mig till Arlanda. Väl där gav han mig en biljett för två och en halv dag i New York på egen hand! Det var hans födelsedagspresent till mig. Jag har det senaste dygnet gråtit mer än vad jag gjort det senaste året. Och då är jag en person som gillar att gråta. Jag har gråtit av tacksamhet och lycka men också för en stark känsla av en inre styrka som växt inom mig och som jag först nu verkligen känner och uppskattar. Detta är berättelsen om min födelsedagsöverraskning. Lite som en förlossningsberättelse utan förlossning eller som inspiration till dig som vill överraska någon.

Jag har skrivit om det tidigare men för den oinvigde kan det vara bra att börja från början. I slutet av september fick jag frågan om jag kunde ta ledigt den 25-28 november. Det såg okej ut i kalendern så jag la in om semester. Det skulle bli min födelsedagspresent berättade Andreas och jag förstod att det handlade om någon typ av resa. Men mer än så sa han inte. Och DET mina vänner är den största bedriften. Vi talar om mannen som gav mig en väska i present en vecka innan Alla hjärtans dag för att han inte kunde hålla sig till rätt dag.

Att leva i nuet

En sak jag lärt känna hos mig själv som växt fram på senare år är förmågan att leva i nuet. Det fungerar också vid resor och tydligen även vid överraskningar och medförde att jag inte tänkt särskilt mycket på vad som skulle hända. Några gånger under de månader som gått har vi berört ämnet. Som exempelvis när Andreas konstaterade hur många semesterdagar han skulle ha kvar när året var slut och jag menade på att det var innan semesterdagarna vid överraskningen. Eller du kanske inte ska med, skojade jag. Men i övrigt har vi inte berört ämnet.

Jag fick veta att jag inte skulle få veta mer på min födelsedag utan att mer info skulle komma inför händelsen. Inte mig emot. Ju senare desto bättre tyckte jag som ju redan rest på en överraskningsresa i år och älskade just överraskningsmomentet.

En ledtråd på födelsedagen

På min födelsedag den 16 november fick jag veta att det ingick att bo på hotell i överraskningen. Och i veckan som gått efter min födelsedag har vi också berört ämnet vid ett tillfälle. Andreas undrade om jag var nervös. Jag svarade att det enda jag funderade på var om han hade en plan för själva avslöjandet. Det hade han. Och det var då jag bad om att verkligen så sent som möjligt få veta. I samband med den dialogen berättade han att överraskningen inte innebar att vi skulle vare sig flyga eller åka tåg. Och där kollrade han faktiskt bort mig lite. För med tanke på antalet dagar det handlade om så tyckte jag det kändes som att någon typ av sådan resa borde ingå.

I veckan passade jag sedan på att bli förkyld för första gången på evigheter och jag fick en vänlig men ganska bestämd tillsägelse att se till att vila så mycket jag kunde. Annars var lördagen fri för valfri aktivitet men inte för ansträngande. Det skulle bli en lång dag på söndagen.

Avresa 01:30

Att händelsen skulle påbörjas söndagen den 24 november visste jag sedan tidigare och dagen innan, i lördags, kom nästa ledtråd. Eller kanske snarare hålltid. Avresa hemifrån skulle ske 01:30 natten mellan lördagen och söndagen.

Det var alltså i runda slängar tolv timmar kvar till avresa när jag fick veta att det inte skulle bli mycket sömn den natten. Och med tanke på informationen om att vi inte skulle flyga eller åka tåg började jag här ana de berömda ugglorna i mossen. Varför skulle vi åka 01:30 om vi inte hade en tid (läs flyg) att passa?

Jag är en person som är svår att överraska. Som yngre letade jag verkligen aktivt efter ledtrådar. Det gör jag inte längre. Men med förmågan att vara en spindel i nätet och ha koll på detaljer kan jag allt för ofta lägga ihop ett och ett och lägga pussel helt ofrivilligt.

Vi har levt tillsammans i fyra och ett halvt år snart och under dessa åren gjort otaliga resor jag och Andreas. Och är det något jag vet är det att han är den som är mest uppstressad av oss två inför resor. Det gäller allt ifrån packning till att elkontakter är utdragna och soporna tömda. Men nu var han helt lugn. Visst hade han tagit fram resenecessären men han hade inte ”panikat” över vad som var tvättat och inte i sin garderob.

Under månaderna som gått sedan han bokade hade jag vid ett par tillfällen snuddat vid tanken på att vi kanske skulle till New York. Lite beroende på saker som sagts och hur de sagts. Och eftersom jag ofta i efterhand säger att jag visste det, passade jag på att notera ner mina tankar i ett mail till mig själv för att kunna påvisa att jag faktiskt visste!

Något stämmer inte

Väskan packades och vi försökte få lite sömn fyra timmar innan avresa. Och när jag checkade av innan jag la mig låg passen kvar där de skulle. Vi kanske inte skulle flyga i alla fall?

Att jag kollade passen handlade om lika delar kontrollbehov som lite nyfikenhet. På samma sätt hade jag nästan omedvetet sett till att packa så att jag kunde ta med allt i handbagaget.

Det blev inte mycket sömn den natten. För lika mycket som jag fram till stunden hade kunnat leva i nuet, lika mycket hade jag nu börjat fundera. Insett att jag nog skulle åka någonstans själv, något jag faktiskt inte förväntat mig och jag behövde vänja mig vid tanken.

På väg

Strax innan vi går ut genom dörren gör jag en sista kontroll. Mitt pass ligger inte längre på sin plats. Men det gör Andreas.

Här skulle man kunna tänka sig att jag ”förstör” överraskningen. Men i efterhand tror jag att det var det bästa som kunde ha hänt. De första timmarna i bilen som styr norrut på E4 sitter vi helt tysta. Andreas gör allt för att inte avslöja något och själv landar jag i det faktum att jag ska ut och resa på egen hand.

Jag har ju inget problem med det. Jag har gjort det ett par gånger och jag älskar det verkligen. Men denna gången hade jag inte valt det själv och var inte heller beredd på det. Jag behövde landa i det.

Med avgångstider på flyg i det närmaste i huvudet och med det faktum att jag skall resa själv börjar jag nu fundera. Sömnbristen tillsammans med den nattsvarta E4:an som vi rusar fram på hypnotiserar mig nästan. Kanske ska jag åka till Paris? Eller Rom? Eller Island? Men inget stämmer riktigt med flygtiderna. Och inte heller med de hintar jag fått om att det skall bli en lång resdag.

När vi passerat Stockholm tar han till orda och säger det jag redan vet.

VI ska inte flyga men…

Jo, han harklar sig, VI ska inte flyg idag. Men DU ska flyga, säger han. Och så tar vi igen alla de tysta timmarna som passerat hittills.

Jag får inte veta mer än så. Men nu vet jag att jag ska flyga.

Vi ställer bilen på parkering Beta och tar bussen in till terminal 5. Jag får packa om det lilla jag behöver och han har förberett med en liten påse till vätskorna. Mina förberedelser gör att det inte behövs så mycket korrigeringar.

Han går bort och trycker ut boardingkort och jag ser att han fipplar med en plastficka med papper i. Själv andas jag snabbt och skakar. Är jag verkligen samma person som för två månader sedan helt ensam åkte upp till Arlanda och öppnade ett kuvert med information om var jag skulle åka några timmar senare? Här står jag och skakar som ett asplöv.

Jag får inte veta mer riktigt ännu. Vi har tydligen gott om tid. Min nervositet visar sig som vanligt med att jag springer och kissar konstant.

Vi promenerar bort till Sky City. Och nu är det dags.

När du får boardingkortet vill jag att du ska veta att jag har koll. På allt. Han säger så för att han vet att jag annars direkt börjar med följdfrågor. Sedan ger han mig den lilla lappen.

Trots att jag läst ett boardingpass osunt många gånger tidigare hittar jag först inte var destinationen står. Sen ser jag. Och börjar gråta helt ohämmat.

New York

För trots att destinationen tidigare funnits som möjlig kunde jag inte för mitt liv tänka mig att jag skulle resa dit på egen hand.

Jag ska flyga till New York. Med SAS. För dagen via Köpenhamn och på hemresan direkt till Stockholm. I Business Class. På plats 1A både till och från New York.

Boarding börjar om en dryg halvtimme. Och Andreas passar på att påminna om att jag med biljetten har tillgång till SAS Lounge. Men det är inget som är aktuellt. Jag måste landa innan jag ska upp i luften.

Jag gråter av lycka. Gråter av chock. Jag gråter av en sådan enorm tacksamhet men jag gråter också för att jag vet att Andreas också verkligen skulle vilja uppleva detta och nu ger han det till mig. Sedan gråter jag för att jag förstår att även om det finns ups and downs så inser jag att jag har fått den finaste kärlek man kan tänka sig.

Så vinkar jag en sista gång innan jag går in i säkerhetskontrollen och Andreas försvinner utom synhåll. Jag är på väg.

Är det verkligen kärlek?

Men, kanske någon säger, är det verkligen kärlek att skicka iväg sin sambo helt ensam till andra sidan jorden? Jag är säker på att det inte är så för alla. Men för mig och oss är det så.

Nu får du åka själv till New York och njuta av Business Class utan att kungen förstör, sa Andreas när han avslöjat resmålet.

Vad ligger bakom de orden? Jo. Den 16 september 2017, på dagen två månader innan jag fyllde 40, satt vi hemma i TV-soffan och kollade på en vlogg av Jon Olsson. De var i New York och jag var flygrädd. Som om någon slår mig i huvudet så bestämmer jag mig. Jag ska åka till New York, jag ska göra det innan jag fyller 40, alltså inom två månader. Och jag ska göra det själv.

Jag hann boka både biljett och boende. Men det kändes inte helt hundra. Det kändes mer som att jag gjorde det för grejen än för rätt syfte. Så kom min vän Eva-Lena med frågan om hon fick följa med. Och det var helt rätt. Vi spenderade 57 timmar i New York och utan henne är jag ganska säker på att jag inte ens kommit med planet. Var det något jag vid den tiden var mer rädd för än att flyga så var det att flyga över vatten. Och Atlanten kändes oövervinnerlig.

Jag har aldrig ångrat att jag inte åkte själv. Det var helt rätt. Men jag har tänkt att jag vill göra det igen. Och lika mycket som jag vill åka med Andreas så har jag velat åka själv.

Nu fick inte kungen förstöra

När vi reste i Business Class första gången i februari i år var det en stor händelse för mig. Jag såg fram emot att njuta nästan 10 timmar hem från Los Angeles. Och den historien har ni väl hört till leda nu, men det var då Kungen och Silvia bestämde sig för att åka samma plan hem, och inte bara samma plan utan sitta på samma rad.

Vill ni läsa den historien kan ni klicka er vidare hit. Men kontentan av det hela var att upplevelsen av Business class blev lite decimerad och togs upp av det faktum att vårt kungapar satt ett par meter ifrån mig.

Nu skulle jag få njuta närmare sexton timmar tur och retur i Business Class. På Silvias plats.

Så därmed sagt. Att skicka iväg mig på egen hand till andra sidan jorden, även om det hade varit i ekonomiklass, är helt rätt.

New York på egen hand

Ändå hade jag inte ens i min vildaste fantasi kunnat tro att det skulle bli så. När jag insåg att jag skulle åka själv var jag mer inställd på något närmare resmål.

Det var en intressant känsla att ena minuten inte ha en aning om var jag skulle och i nästa minut inse att jag skulle till New York. Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte blev nervös. För även om jag älskar att resa på egen hand är det en speciell känsla att göra det så långt första gången.

Jag är så tacksam för möjligheten. Tacksam till Andreas för att han ger mig den. Tacksam till mig själv för att jag vågar och vill. Jag är tacksam för att jag utan givna förutsättningar har tagit mig till den plats i livet där ingenting är omöjligt.

Nu ska jag ge mig ut och möta dagen i New York. Tack livet! Tack älskade Andreas! Och tack till dig som delar mina äventyr med mig.

Följa gärna Lite mera rosa på Facebook eller Bloglovin för löpande uppdateringar! Eller följ mig på Instagram för mer bilder och tankar. Tack för att du läser mina tankar.

Mer läsning på Lite mera rosa

Ett snabbt hej från New York

25 november, 2019

Ja var ska jag egentligen börja? Klockan hemma i Sverige slår strax halv ett på natten. Och det är i det närmaste ett dygn sedan klockan ringde. Tjugofyra timmar senare sitter jag på 29:e våningen på Hilton hotel Garden Inn. Hej från New York.

Några timmars sömn på flyget och otaliga tårar av glädje senare. Två flygturer, en från Stockholm till Köpenhamn och sedan en från Köpenhamn till New York. Och så en hysterisk bilfärd över Manhattan. Champagne och löjrom har inmundigats. Likväl som en klassisk QP på McDonalds i det lika klassiska Macy´s som ligger precis intill hotellet.

Det finns så mycket att berätta om det som hänt det senaste dygnet. Men kroppen börjar känna av de många vakna timmarna. Imorgon ska jag berätta allt.

Veckans lite mera rosa – poddebut, ljuset och den stora överraskningen

23 november, 2019

Det har varit en tyst vecka på bloggen. Ingenting har fått mig att sätta mig ner och skriva. Vare sig inspiration eller vilja har funnits. Och det kan ha att göra med ljuset, eller kanske snarare avsaknaden av just det. Det är inte många dagar i november det sett ut som på bilden ovan. Och mer om det i veckans lite mera rosa.

Poddebut

Veckan började dock lite ljusare med att jag gjorde poddebut. I slutet av oktober var jag i Stockholm och träffade Fia. Men innan vi checkade in på Stallmästaregården träffade jag härliga Annelie Ståhl som driver Beroendepodden. En timmes samtal resulterade i det avsnitt som släpptes i måndags och som handlar om hälsoångest.

Ni har läst mina skrivna ord. Vill ni höra min klingande småländska tycker jag att ni går in i den podapp ni föredrar och söker upp Beroendepodden. Berätta gärna vad du tyckte.

Ljuset

Det sägs att vår grannstad Norrköping har haft två soltimmar under hela november och att detta är den gråaste november på tjugofem år. Jag brukar normalt inte klaga på min novembermånad. Det är ju trots allt födelsedagsmånaden. Men årets november går till historien. Jag har nog inte ens vetat att det är möjligt med så tjocka gråa moln som visat sig de senaste veckorna.

En morgon i veckan syntes några få solstrålar bakom skogen vid lillemans skola. Skillnaden några dagar senare när molnen låg täta visar ganska tydligt på hur även humöret sett ut i dessa gråa dagar.

Men jag tog med mig soluppgången från den övre bilden till resten av veckan. Man får vara glad för det lilla.

Den stora överraskningen

Det börjar bli dags för den stora överraskningen. Jag har skrivit lite om den för någon vecka sedan. Och nu närmar det sig med stormsteg. I skrivande stund återstår fem timmar till avfärd. Detta har hänt.

I slutet av september blev jag ombedd att ta ledigt från jobbet den 25-28 november. Det skulle bli min födelsedagspresent och jag skulle inte få vet så mycket mer om den.

På min födelsedag fick jag veta att jag skulle bo på hotell. I veckan fick jag veta att jag inte ska flyga och inte åka tåg. Men jag börjar fundera på om det verkligen är sant eller om min kära sambo försöker förvirra mig.

Jag skall packa kläder för ett svenskt klimat och jag har fått veta att avfärd sker klockan 01:30 inatt. Det vill säga om fem timmar. Jag fick också veta att det kommer bli en lång dag imorgon. Och det tror jag att jag kan hålla med om utan att veta mer.

Med det sagt är det dags att fundera på refrängen och så får vi se var jag är när vi hörs nästa gång.

Fler veckospaningar kan du läsa om du klickar dig vidare hit.

I mitt handbagage

22 november, 2019

Jag har åkt jorden runt med handbagage men till Aarhus med incheckad väska. Handbagaget har bestått av allt ifrån en liten ryggsäck till en kabinväska så stor som den får vara när den är som störst. Handbagage kan väcka starka känslor. Inte minst när ens medresenärer maxat lite väl. Det går att skriva spaltmeter om den bästa väskan och måtten på desamma. Men letar du efter det så får du hitta en annan blogg. Här pratar vi istället essentials – det där jag inte kan vara utan i mitt handbagage.

Inspirerad av Helena på Oh darling let´s be adventurers och även Freedom Travels som båda skrivit inlägg på ämnet har nu det där inlägget som legat och mognat till sig någon månad blivit klart. Tankarna har format sig och blivit redo att möta världen.

Aldrig utan mina lurar

Det finns en sak jag skulle riskera att missa planet för att åka hem och hämta om jag glömde dem. Mina brusreducerande hörlurar. Första resan de fick åka med på var resan till Thailand. Och nu förstår jag inte hur jag någonsin har kunnat flyga utan dem. Jag erkänner att jag var skeptisk. Trodde att min teknikgalne sambo bredde på förträffligheten i dessa lurar för att få anledning till ett nytt inköp. Jag ber lurgudarna (och Andreas) om ursäkt. De är fantastiska. Vare sig du behöver utestänga barnskrik eller snarkningar eller inget mer än flygplansljudet så är de fullständigt oersättliga. Jag reser aldrig mer utan mina lurar.

Batteripack

Förvånansvärt många plan och de allra flesta flygplatser har numera möjlighet att ladda telefonen. Och det är ju fint såklart men jag skulle ändå inte våga åka utan mitt batteripack. Ser iPhones fotoalbum ut som nedan efter varje resa så kan du kanske förstå att det går åt lite batteri. För det är inte några nedladdade filmer eller serier som slukar mina procent. Det är fotograferande och möjligen lite Spotify. Jag ska återkomma till det.

Skrivböcker och pennor

Jag glömmer aldrig Andreas totalt oförstående blick när han spanade ner i min handväska på vår första gemensamma resa. Den gick till Mallis och det var hösten 2015. När vi ska plocka ur bagaget ur vår bil ser han att min kalender, min skrivbok och mitt pennskrin ligger i min handväska och han börjar helt sonika plocka ur det ur väskan innan jag säger. men vad gör du? Ska du ha med dig kalendern, undrar han. Varför ska jag inte ha med mig kalendern, undrar jag.

Här kanske jag delar min läsarskara som Moses delade Röda havet i Bibeln. Men ni som är lika analoga som jag förstår förtjusningen. Aldrig får jag så mycket lugn och ro att sitta och pyssla, skriva och planera som på ett plan. Allra helst om det inte finns WiFi. Och aldrig någonsin skulle jag drömma om att resa utan min kalender. Stackars Andreas. Men han har vant sig nu.

Offlinelistor på Spotify

Spellistor med den där musiken som får mig lugn är min melodi. Numera krävs de inte i syfte att dämpa någon flygrädsla utan mer för att få mig i rätt stämning. Och efter vår resa mellan London och San Francisco där de hade ASMR-ljud med regn så finns även det i mina nedladdade listor på Spotify.

Jag har rört vid ämnet förr. Jag tror att det är min tid som flygrädd som gör att flygplanens entertainment-utbud inte blir utslitet av just mig. Ett och annat avsnitt av Vänner har jag sett på någon flygning men i övrigt har jag trots mina vid detta laget ganska många timmar på flyg bara sett en hel film. Det var på planet mellan München och Los Angeles och filmen var Mama Mia Here we go again.

Patiens-appen

När allt är skrivet. Molnen och flygplansvingen fotograferad tillräckligt många gånger. När det blivit för trist att kolla var på vår jord planet befinner sig och maten är uppäten. När till och med jag börjar bli lite uttråkad. Då åker Patiens-appen fram. Jag är inte mycket för sällskapsspel men patiens kan jag pyssla med hur länge som helst. Lagom monotont och lagom lätt att göra utan att behöva använda för mycket hjärnceller.

Pass & analoga biljetter

Kanske det mest självklara. Pass och biljetter. Jag har skrattat många gånger åt min kollegas berättelse när han la passet i väskan och checkade in den. Det var på håret att de hann stoppa den innan den försvann ner i flygplatsens underjord. Men han är liksom jag tidigare varit hysteriskt flygrädd och hade nerverna utanpå kroppen den där dagen. Att höra honom berätta historien med glimten i ögat är en av de där grejerna som verkligen får mig att klucka av skratt.

Visst kan man resa utan pass inom EU, men det är ju dumt att chansa. Personligen är jag en av de där som också har med mig biljetter och boardingpass utskrivet. Att jag skriver ut boarding-pass har med mina samlarinstinkter att göra. Jag har boardingpass-sparade ända sedan min första resa till Sri Lanka 1999. Men det skall också sägas att jag behövt dem när jag ansökt om ersättning vid försenat flyg på senare år, så helt onödigt har det inte varit att jag skrivit ut dem och inte bara haft dem i appen.

Att jag inte litar på att ha både biljetter och boardingpass i just appar eller digitalt har kanske att göra med att jag ändå jobbar med just telefoni på mitt vanliga ”människojobb”. Våra smarta telefoner är som jag brukar säga bland det osmartaste vi har. Och att riskera att det är det enda stället där jag har en värdehandling kommer inte på fråga. Precis vad som helst kan hända.

Lösgodis

Har jag möjligheten så brukar det slinka ner en liten påse med favoritgodisarna i handbagaget. Få saker är så gott att ha där som en påse favoriter. Jag försöker hålla mig. Försöker glömma bort att det finns och när minst halva resan har gått då är det dags att plocka fram det.

Svårare än såhär är det inte enligt mig. Åker jag med bara handbagage ser jag till att packa ner kläder och hygienartiklar också såklart. Och datorn. Men åker jag med incheckat bagage får just det oftast åka med under planet.

Vad har du i ditt handbagage? Har du något du inte kan resa utan som du vill tipsa världen om. Då finns det ett kommentarsfält precis här nedanför.

Veckans lite mera rosa – om Tuvalu, födelsedag och ärlighet

17 november, 2019

Det är dags att summera ännu en vecka. Min födelsedagsvecka som spenderats på spa, med hotellfrukost och julmarknad på slott och med en YouTube film om Tuvalu som satte spår. Här kommer veckans lite mera rosa.

Tuvalu

Har ni hört talas om kanalen Yes Theroy på YouTube? Tre grabbar från USA, en av dem (han på bilden nedan) med rötter i Sverige faktiskt, som tror på att ett ja oavsett om det är utanför din comfort zone kan få livet att bli lite mer intressant. Jag gillar såklart tanken.

För en vecka sedan la de upp en video om Tuvalu. Jag hade aldrig ens hört namnet innan. Videon heter Traveling to the Least Visited Country in the world och filmen lämnar mig med en massa fina känslor i hjärtat och en ny punkt på listan över 100 saker jag vill göra innan jag trillar av pinn och lämnar in handduken. Tvekan inte. Titta på filmen och bli varm i hjärtat

Födelsedag

I går fyllde jag år. 42 närmare bestämt. I ett helt år, nästan, har jag gått och sagt att jag skall fylla 42. Och därmed missat att jag varit 41. Så nu får jag vara 42 i två år. Påminn mig snälla om jag börjar säga att jag ska fylla 43.

Har fått flera kommentarer om Liftarens guide till galaxen och att siffran 42 i den boken inte är så dum alls faktiskt. Så jag får nog ta och läsa boken under mitt andra år som 42.

Dagen spenderades i övrigt med tre av mina favoritsaker. Barnen, hotellfrukost och julmarknad på slott. Ekenäs slott.

Födelsedagsmiddagen intogs sedan med stil på ett av Linköpings nyaste hamburgerhak. Bore. In goda burgare we trust är deras ordspråk. Mitt är mer specifikt – In Tryffeln we trust.

Influencers ärlighet

För inte alls längesedan skrev Lisa på letsgoexplore.se ett fantastiskt bakom kulisserna-inlägg om deras samarbete med Countrysides hotell. Inlägget som jag verkligen tycker att ni skall läsa publicerades i samma veva som Isabella Löwengrips uttalande om att influencer-marknaden är död. Ett uttalande för att, enligt mitt tycke, rädda sitt eget ansikte. Och då vill jag påtala att jag som en av inte så särdeles många verkligen har stått upp för Isabella. Bland annat efter hennes sommarprat här.

Lisas inlägg tillsammans med Isabellas uttalande fick mig att lägga ihop ett och ett och när jag delade Lisas blogginlägg på min egen Facebook-sida skrev jag såhär.

”Jag tror att hela branschen har kommit till en punkt där man började ifrågasätta influencermarketing”
Citatet kommer från Isabella Löwengrip för några dagar sedan, i vad jag anser är ett försök att rädda ansiktet efter att ha ljugit om sina följarsiffror. Hon må ha varit bland de första men hon har ett och annat att lära. Lära av dom som gör samarbeten som värmer in i själ och hjärta. Som ett samarbete ska vara. Isabella och alla ni andra – läs och lär och gläds över att branschen inte är död. Man ska bara göra samarbeten av rätt anledning och med hjärtat. Tack för bakom kulisserna berättelsen Let’s Go Explore ???

Min egen ärlighet

I veckan var jag på just ett av de där Countrysides-hotellen. Söderköpings brunn närmare bestämt. Anledningen till besöket var konferens och vi fick möjlighet att testa på både konferens, övernattning, spa och flera måltider. Och för att jag skall kunna stå för min egen trovärdighet kommer inte min recension av anläggningen bli lika översvallande som de jag läst hittills. Jag vill inte säga att det var dåligt men inte heller att det levde upp till mina förväntningar. Mer om det kommer jag förhoppningsvis att kunna teckna ner i skrift i veckan som kommer.

Därmed är veckans lite mera rosa avhandlade. Hur såg din vecka ut. Vad vill du lyfta som mest tänkvärda eller bästa?

Fler veckosammanfattningar kan du läsa om du klickar dig vidare hit.