Posts by author

Cornelia

554 posts

Monteliusvägen – Stockholms kanske vackraste utsikt och mest okända plats

Stockholm Skyline från Monteliusvägen

Hur många gånger har du kommit med tåg till Stockholm söderifrån och inte kunnat slita dig från utsikten när du närmar dig centralen? När tåget tuffar ut ur tunnlarna och du ser Gamla Stan på ena sidan och Söders höjder på andra. Har du funderat på hur det skulle se ut om du stod där uppe på höjden och blickade ut över vattnet och stadshuset? I så fall kan jag berätta det för dig. Men ännu hellre vill jag att du själv tar en tur upp till Söders höjder. Till Mariaberget och till Monteliusvägen.

Högt över Söder Mälarstrands promenadstråk men så långt ut på Mariabergets kant att du nästan tror att du inte kan komma längre. Där ligger Monteliusvägen. 416 meter med Stockholms kanske vackraste utsikt och något jag inte tycker att du ska missa när du besöker vår huvudstad.

Beslutad 1977 invigd 1998

Vi är faktiskt lika gamla Monteliusvägen och jag kan man säga. Detaljplanen där Monteliusvägen var en del fastslogs nämligen 1977 samma år som jag föddes. Detaljplanen gällde för hela Mariaberget och kom till efter att Stockholms stad beslutat att bevara Mariabergets historiska bebyggelse. Ett riktigt bra beslut. Mariaberget är kanske Stockholms absolut mysigaste område om du frågar mig. Så mysigt att det är värt ett helt eget inlägg.

Tjugo år senare påbörjades bygget av Monteliusvägen och 1998 invigdes den.

Monteliusvägen börjar vid Kattgränd i väster, där trappor ansluter till Torkel Knutssonsgatan och Bastugatan. Och slutar i öster vid Bastugatan nr 16 i höjd med Cederborgska villan.

Stockholms vackraste utsikt

Stockholm har många vackra utsiktspunkter och kanske går det inte att utse den bästa men Monteliusvägen konkurrerar i alla fall kraftigt om en topp-placering.

Utmed promenadstråket finns flera terrasser och sittplatser för att slå sig ner och njuta lite extra. Och även om utsikten över Riddarholmen, Stadshuset och Mälaren är vacker dygnets alla timmar så är det något alldeles extra i solnedgång och soluppgång.

Skriv upp Monteliusvägen på listan över platser att besöka nästa gång du är i Stockholm.

Läs mer från våra dagar i Stockholm

Lite mer att läsa på Lite mera rosa

Share

Stegeborgs slottsruin – ett besök i Vasaborgen med blodig historia

Stegeborgs slottsruin

Det känns som att vi befinner oss mitt ute i ingenstans. Vi har tagit bilen ut mot Vikbolandet och den östgötska kusten. Har besökt Å ödekyrka och slussen i Mem där Göta kanal börjar. För att ta oss över till södra sidan av Slätbaken, viken som går som en kil in i vårt landskap, styr vi kosan ytterligare österut för att ta vägfärjan vid Norrkrog. Där ska det ligga en slottsruin har jag hört. Stegeborgs slottsruin.

Det är inte så mycket som avslöjar att vi närmar oss vattnet. Vägen slingrar som en orm genom Vikbolandets skogar. Och så plötsligt, som genom ett trollslag, öppnar landskapet upp sig. Vi ser Slätbakens vatten bada i sol och på en ö mitt i viken tronar lämningarna efter slottet. Vyn över Stegeborgs slottsruin gör sig tveklöst bäst att få som första intryck från norr.

Stegeborgs slottsruin – med anor från 1200-talet

De allra äldsta delarna av Stegeborg är ett fyrkantigt torn i den sydöstra delen av borgen. Denna del byggdes i början av 1200-talet ungefär samtidigt som Söderköping blev stad. På den tiden var Söderköping en viktigt handelsplats för Sverige och för att skydda den började bygget av det som skulle bli Stegeborg. Då som en enklare bostadsborg.

Det är under 1500- och 1600-talet som Stegeborg byggs ut och en av de första att påbörja detta projekt är ingen mindre än Gustav Vasa. Under Johan III:s tid får rundtornet sin nuvarande höjd och det tillkommer en slottskyrka.

Fler av Vasakungarna spenderar mycket tid på slottet och bor här under långa perioder. Som exempel är just Johan III, Gustav Vasas son, född här på Stegeborg år 1537. Och det är Johan som fortsätter Gustav Vasas byggprojekt och ser till att Stegeborg både får ytterligare en våning och väldigt påkostad inredning.

Stegeborg var under denna tiden ett av Sveriges viktigaste kungliga säten och flera blodiga strider och hårda förhandlingar mellan Sveriges viktigaste släkter utspelade sig just här.

I ruiner sedan 1700-talet

Under 1600-talet får pfalzgreven Johan Kasimir Stegeborg av Gustav II Adolf och slottet underhålls fram till Kasimir dör. Han son har sedan inga ekonomiska medel att fortsätt ta hand om borgen. 1689 övergår ägandeskapet till Kronan. Slottet besiktas och man kommer fram till att det behöver renoveras, något som dock aldrig görs.

Stegeborg i sin glans dagar enligt Suecia antiqua

1731 beviljas istället att man får lov att hämta sten från Stegeborg för att bygga nya byggnader inne i Norrköping. Det enda man beslutar att bevara för framtiden är det runda tornet, kastalen. Och det står där än idag och strävar stolt upp emot skyn.

Att besöka Stegeborg

Stegeborgs slottsruin är öppet för allmänheten att besöka och det är intressant att gå omkring inne i de ändå relativt välbevarade ruinerna. Man kan till och med gå någon våning i det gamla tornet.

Entréavgiften betalar du i en automat utanför och scannar sedan en kod för att komma in till ruinen. Vill du veta ännu mer om historien kan du kila över vägen ner till glasskiosken och låna en audioguide som ingår i entrén. Då kan du gå runt i byggnaden med Herman Lindqvist berättandes i öronen.

Vill du hellre läsa dig till informationen finns det skyltar med information uppsatt på flera platser.

Missa inte heller att ta en titt i slottets trädgård, där finns en örtagård och flera platser att slå sig ner på och njuta av den vackra utsikten över Slätbaken och de östgötska skogarna både i norr och söder.

I närheten av Stegeborgs slottsruin

Vid ditt besök på Stegeborg ska du inte heller missa:

  • Slussen i Mem som är Göta kanals första, eller sista beroende på hur man räknar, sluss.
  • Å ödekyrka. En vacker ödekyrka en bit väster om Stegeborg.
  • Skällviks kyrka, strax söder om Stegeborg.
  • Husby säteri – 1700-talsslottet på den södra sidan av Slätbaken om ligger mig lite extra varmt om hjärtat efter vårt besök där vi bodde helt ensamma på slottet en februarinatt.

Lite mer att läsa på Lite mera rosa

    Share

    Stens hus – ett undangömt smultronställe utanför Norrköping

    Stens hus

    Otaliga gånger har jag passerat ändå hade jag ingen aning om att det fanns. På en höjd ovanför väg 55 mellan Norrköping och Katrineholm. En väg vi åkt fler gånger än jag kan räkna eftersom det är vägen man åker hem till min sambos hemstad Arboga. Där ligger Stens hus. Via ett tips på den aldrig sinande kanalen för inspiration – Instagram – fick jag vet att det existerade. Och den fjärde adventssöndagen styrde vi kosan dit för en fika.

    Trots att det ligger precis intill vägen syns det inte just på grund av att det ligger så högt. Och även att jag har sett huset på bild blir reaktionen när det dyker upp bakom träden helt överväldigande. Det är en väldigt vacker och annorlunda byggnad. Lite som att kliva in i en saga. Och du är välkommen!

    Läs mer: Fler Upplevelser i Östergötland hittar du här

    Stens hus – en oas utanför Norrköping

    Men låt mig börja med lite historia. Jag skulle själv inte kunna placera byggnaden i historien på rak arm. Det skulle lika gärna kunna vara rasande gammalt som helt nytt. Men magnifikt – det är det oavsett.

    Stens hus

    Stens hus stod färdigbyggt 1897. Fasaden som är det som ger den omedelbara ahaupplevelsen och som är något jag aldrig sett like till är gjord av slaggsten. Slaggsten är en restprodukt från masugnarna vid Stens bruk i Graversfors som ligger bara ett stenkast från Stens hus. Och därav namnet på huset.

    Under åren har byggnaden använts för en rad olika områden. Fram till 1940-talet var det folk- och småskola. Under andra världskriget var det militärförläggning och när kriget var slut blev det istället flyktingförläggning.

    På 50-talet hade det som idag är Philips sin radiorörstillverkning här men 1967 köptes huset av familjen Rauker som hade huset som sin bostad ända till 2007. Numera ägs byggnaden av en ny familj som använder huset som både bostad, kontor och uthyrningsdel. Och det är i den senare delen som vi också avnjuter vår fika.

    Vill du läsa om fler café i Östergötland – då hittar du fler tips och inlägg här.

    Möten, mat och minnen

    Med utsikten över sjön Näknen och precis intill skogsbrynet tronar Stens hus upp sig denna sista adventssöndag. Solen skiner från en blå himmel. Vi får de perfekta förhållandena för en fin stund på detta smultronställe.

    Stens hus
    Stens hus
    Stens hus

    Jag är en känslomänniska, det råder det ingen tvekan om. När vi kliver in genom dörrarna kommer en tår. Den kommer av alla känslor som infinner sig. Av hur vacker platsen är. Hur mysigt det är ordnat. Men också av tacksamhet att få möjligheten att hitta dessa pärlor.

    Mat, möten och minnen är Stens hus fokusord. För Stens hus kan du hyra. Här finns en matsal för upp till 70 personer men också stora ytor utomhus för aktiviteter. Perfekt för bjudningar som bröllop och fest.

    När vi är på plats är det café med lunch och en liten butik som är dragplåstren. Och vilket dragplåster sen. Min pepparkaksmuffins med polkafrosting är to die for. Men de övriga sällskapens luncher ser oerhört inbjudande ut.

    Håll koll för nästa öppettillfälle

    Stens hus
    Stens hus
    Stens hus

    Den fjärde adventshelgen är den sista möjligheten att besöka Stens hus för 2020 och nästa tillfälle det är öppet är just då inte bestämt. Normalt är det öppet runt helgerna och vid speciella tillfällen. Ägaren berättar att det brukar anordnas matmarknader. I vanliga fall. Inte så mycket just nu. För öppettider rekommenderar jag att hålla koll på deras Instagram.

    Vi får en mysig stund vid den öppna spisen. Vi kommer garanterat att återkomma hit. I närheten finns flera fina vandringsmöjligheter som både Glotternskogen och vid Ågelsjön som jag spanat in och Stens hus är en perfekt avslutning på en fin vandring. Men väl värt en helt egen omväg också.

    Hitta hit: Stens hus (kartan öppnas i googlemaps)

    Share

    Enkelt, närvarande och glädjefyllt – fokusorden för 2021

    Ledord 2021

    Jag hade egentligen inte tänkt ha några fokusord 2021. Kände först inte att det behövdes. Tänkte att jag fick ta det som det kom. Lite som hela 2020. För jag gick ut hårt 2020. Olika fokusord varje månad var tanken då. Det funkade i januari och februari. I år går jag inte ut lika starkt. Men jag har valt tre ord som kommit till mig och som jag vill fokusera på hela 2021. Enkelt, närvarande och glädjefyllt.

    Låt mig utveckla dem lite var för sig. För det finns dimensioner i orden.

    Enkelt

    Enkelt för mig innebär inte att jag ska leva asketiskt som en munk. Det innebär inte att jag ska sälja allt jag äger och har. Nej istället innebär enkelt att jag vill förenkla mitt liv. För många kanske mitt enkelt är raka motsatsen. Jag tänker såhär.

    En av mina favoritaffärer är Granit. De har ett motto: Förenkla ditt liv, få tid att leva. Och det mottot grundar sig såklart i att de säljer saker för att organisera hemma. Och där landar även mitt enkelt.

    Jag vill göra det enkelt. Vill inte lägga tid på onödiga saker. Jag vill inte behöva leta efter vare sig nycklarna, barnens vinterkläder eller kvittot på något jag måste reklamera. Var sak har sin plats och den platsen vill jag skapa. För att livet ska vara enkelt.

    Men enkelt betyder också att jag vill göra saker enkelt. Inte tänka och dividera. Göra det jag känner för om jag känner för det. Inte skjuta upp saker till morgondagen.

    Närvarande

    Med enkelheten jag skapar i ovanstående stycke skapar jag mig själv ett utrymme för att vara närvarande där jag är just nu.

    Det handlar såklart om att jag vill vara mer närvarande med barn och familj. Och nyckeln till det för mig är att ha en så god planering och ordning i övrigt att jag kan vara närvarande där jag är just då.

    Ögonblicket i Tiveden fångat av min kära svägerska Jessica

    Med heltidsjobb och mina egna projekt och rörelser vid sidan av det där heltidsjobbet krävs det att jag planerar för att inte känna att jag borde göra något annat när vi är på den där utflykten.

    Exempelvis var det helt planerat att jag inte behövde producera ett enda inlägg eller en enda text när vi i början på förra veckan landade ett par dagar på Vildmarkshotellet i Kolmården. Och närvaron var därmed total.

    En annan sak inom detta spannet är mitt mål att lägga ifrån mig mobilen en timme innan läggdags och istället ta fram boken. Jajamen – den analoga. Det är min typ av närvaro.

    Glädjefyllt

    Glädjefyllt, inte bara ett fokusord för 2021 utan för hela livet. Det är ju det som Lite mera rosa står för. Att ta vara på och prioritera glädjen. Glädjen och skrattet är min viktigaste tillgång. Ett vapen som saknar motstycke i varje strid. I varje sammanhang.

    2021 ska bli glädjefyllt och jag det ska dessutom dokumenteras.

    Min dotter hade prickat julklapparna detta året så perfekt att det gjorde mig tårögd. Själv fick jag en rosa skrivbok med design av Efva Attling – en riktig favorit. Och till det en rosa glittrig penna.

    Båda har fått ta plats bredvid sängen. Och däri dokumenteras nu dagligen en rad eller två om det jag är tacksam över från dagen som gått och tacksamheten grundar sig i det glädjefyllda. Mer glädje ger mer tacksamhet.

    Och det handlar inte bara om att fylla agendan med saker att glädjas över. Det handlar minst lika mycket om att välja att glädjas över det agendan är fylld av. Jag tar helt enkelt med mig fokusordet från februari 2020 – att välja sina tankar och därmed välja glädje.

    Fokusord 2021 – har du några?

    Har du några fokusord 2021? Vilka i så fall eller har du bestämt dig för att ta året som det kommer?

    Lite mer att läsa på Lite mera rosa

    Share

    Naturbingo – ge extra spänning till din vandring med aktivtfamiljeliv.se

    Naturbingo

    Jag vill direkt säga att jag inte på något sätt kan ta åt mig äran för denna aktiviteten. Och det har jag egentligen klargjort redan i rubriken men det skadar inte att vara extra tydlig. All cred för detta Naturbingo skall ges till aktivtfamiljeliv.se som jag hoppas att ni besöker. Både för Naturbingo och en hel massa annan inspiration för lite härligare och mer spännande uteliv med barnen.

    Jag följer aktivitfamiljeliv på Instagram och det var där jag hittade idén om Naturbingo. Vi har vandrat mestadels själv men ibland tagit med barnen. Det kan vara ett visst motstånd innan men när vi kommer ut i skogen är det nästan alltid glada miner. Men visst, det skadar ju inte att ha med en barnanpassad aktivitet som ger lite extra krydda till vandringen. Och det är här Naturbingon kommer in i bilden.

    Naturbingo – detta behöver du

    Det är inte mycket du behöver men en tom äggkartong per barn är att rekommendera. 12-pack är det som gäller. Därefter tittar du in på aktivitfamiljeliv.se och söker efter Naturbingo. Alternativt så klickar du dig direkt hit där de sparat ner en mall för utskrift. Skriv ut. Klipp till. Leta upp ett limstift eller så tar du tejp och klistrar fast i taket på äggkartongens lock. Voilà. Ditt naturbingo är klart.

    Som en överraskning eller inte

    Jag lyckades inte hålla det som en överraskning så våra barn var taggade när de hoppade ur bilen vid Ycke urskog. Och sen gällde det att hänga med. För med Naturbingot i hand satte de av in i skogen. Både på och vid sidan av stigen i en väldig fart.

    Ycke urskog är i sig en riktig upplevelse och med Naturbingot blev det ytterligare spänning. Vem skulle hitta alla och få bingo?

    Jag kan redan nu avslöja att det var lite svårt att hitta en spindel. Den fick kompletteras med i en lite mindre levande variant från trädgården dagen efter. Men det kan ju ha att göra med att vi gjorde Naturbingot i november.

    All cred till aktivtfamiljeliv.se alltså, för Naturbingot och för all inspiration ni ger.

    Lite mer att läsa på Lite mera rosa

    Share

    Tivedens nationalpark – ett smakprov som gav mersmak

    Tivedens nationalpark

    Tänk att det blev av till slut. Så högt upp på önskelistan har det stått hela 2020 och under årets nästintill sista skälvande minuter blev det verklighet. Ett besök i Tivedens nationalpark. Och nej, jag ska inte utge mig för att det där besöket har varit hett eftertraktat länge. Jag måste erkänna att innan 2020 var jag inte ens bekant med ordet nationalpark. Men jag är inte sämre än att jag kan ändra mig och detta var ett smakprov som gav mersmak.

    Och att vi faktiskt fick till det kan vi tacka det berömda läget i världen för. När julfirandet med Andreas syster och hennes familj hotades kom vi på idén att mötas upp utomhus för att ändå få träffas. Halva vägen mellan Arboga och Linköping – ja då hamnar vi i Katrineholm. Och inget ont om det, men då passade jag på att slänga in idén om att åka lika långt var och hamna i, jajamensan Tivedens nationalpark.

    Tivedens nationalpark – annandag jul 2020

    Tivedens nationalpark ligger mitt emellan norra Vättern och Vänern cirka en timme och fyrtiofem minuters bilväg från Linköping. Och det var utan några som helst hinder vi rundade Vättern och nådde nationalparkens huvudentré där vi bestämt träff med ankommande bil från Arboga.

    De tre entréerna till Tivedens nationalpark

    Det finns tre entréer till Tivedens nationalpark och vi valde alltså att mötas upp vid huvudentrén bara för att ganska snabbt välja att åka därifrån. Men innan dess hann vi se till att grilla lite korv till lunch på en av de fint ordnade grillplatserna.

    De övriga entréerna heter Ösjönäset och Vitsand och jag ska återkomma till varför vi valde att åka till en annan och självklart vilken. Men först måste jag stanna lite vid det första intrycket.

    Vi började vår vistelse med att traska ut på en stor träbro med magisk utsikt över vad som skulle visa sig heta Östgötaviken, en del av sjön Stora trehörningen som dominerar hela det västra delarna av Tivedens nationalpark. Det hade varit runt nollan några dagar och isen låg på viken. Några av oss roade sig med att kasta sten på isen så det fullkomligt sjöng mellan naturens väggar.

    Men klockan närmade sig lunchtid, det kurrade i allas våra magar. Och nu var goda råd dyra för att hålla humöret och energin uppe. Tanken var att göra en kortare vandring, stanna till för lite lunch och sedan vandra lite ytterligare. Men lederna som utgår från raskar man inte av på en kaffekvart och därför valde vi att inta lunch direkt och därefter bege oss mot den entré som hade de mest lockande lederna. Jag ska återkomma till det.

    Lunchgrillning vid Östgötaviken

    Vid huvudentrén finns faciliteter som toalett, kartor, vatten och flera fint ordnade grillplatser. Men tack vare barnens upptäckarlust hittade vi en grillplats nere vid vattnet. Det krävde förvisso sin klättring, men det var det värt. Här nere fanns ved, men det var fler som hade hittat samma plats som vi och vi behövde komplettera lite från förråden vid huvudéntren. Generellt kan man säga att det var väldigt ordnat med vet och även möjligheten att hugga till lite mindre tändmaterial.

    Är du vid Tivedens huvudentré? Missa inte att leta dig ner till sjön, det är det värt.

    Mot Entré Vitsand och Junker Jägares sten

    Kanske ser det vid blotta anblicken ut som att det finns lite rundslingor som inte är så långa även vid huvudentrén. Och visst är det så. Längdmässigt. Strapatsmässigt är det en helt annan sak. Och det finns en anledning till att man även skriver ut hur lång tid varje led beräknas ta i tid. Ta till exempel Stenkällerundan på 2,2 km som beräknas ta ungefär två timmar.

    Och det säger också lite om det landskap som möter oss i Tiveden. Lite av en vildmark. Höga stigningar. Mängder med snår och ganska otillgänglig men också alldeles alldeles underbar natur.

    Efter lunch packar vi alltså ihop oss och tar bilen ett par kilometer bort till Entré Vitsand. Dit är det väl skyltat från huvudentrén. Vitsand är också en populär badplats men just denna dag saknas det vinterbadare och det är inte ett epitet jag själv aspirerar på. Än i alla fall.

    Även här finns det fina grillplatser med sittmöjligheter både under och utan tak. Men vi är mätta och tar istället sikte på leden som är uppmärkt med vitt och sju svarta punkter. Junker Jägarerundan på 2,8 kilometer och en beräknad tid på cirka 1,5 timme.

    Junker Jägarerundan

    Leden följer till en början vattnet, som även här är sjön Stora Trehörningen. Efter en stund stiger den sedan uppåt och inåt skogen och en bit upp kan man få magiska utsikter över sjön. Men för dagen har vi fyra barn mellan 7 och 11 år i sällskap och dessa driver mer framåt än de tittar på utsikten så vi pinnar på.

    Stundtals är det lite som att vandra i de urskogar vi vandrat här i Östergötland på senare tid. Både Säby Västerskog och Ycke urskog. Träden ligger som plockepinn och man hoppar under och kryper över. Små bäckar bildar minivarianter av vattenfall. På vissa ställen har sommarens solstrålar blekt ledens uppmärkning. Och då kan det vara tryggt att veta att man inte bara har färgen att gå på utan även antalet prickar i själva uppmärkningen.

    Legenden om Junker Jägares sten

    Leden har fått sitt namn efter Tivedens största flyttblock. Junker Jägares sten. När vi vet att vi närmar oss börjar barnen fråga vid var och varannan sten om det är den. Och vi säger att vi nog tror att vi kommer att märka när vi är framme. Och vi har rätt. För det är inte litet Tivedens största flyttblock. 15 meter högt och en ganska speciell form. Barnen läser högt på skylten och fascineras av dess ålder. I runda slängar 10 000 år.

    Namnet har stenen fått ifrån en dramatisk sägen om Junker, en ung jägare från Norge som förälskade sig i en jungfru av kungligt blod. Hon var redan bortlovad till en annan men rymde med Junker natten före sitt bröllop. De slog läger just där under stenen. Men medan Junker gav sig ut för att jaga hade jungfruns far skickat ut sina män för att leta efter henne och föra hem henne. Levande eller död. Och medan Junker var ute på jakt hann faderns män ifatt dem och jungfrun blev tillfångatagen och halshuggen. Den sörjande Junker Jägare vände hem till Norge igen men sedan dess sägs de båda spöka vid stenen i skymningen.

    Huruvida sägnen stämmer låter vi vara osagt men skymningen närmade sig och vi begav oss tillbaka för en avslutande lyxfika framför en värmande eld.

    Tivedens nationalpark – smakprov som gav mersmak

    För en tid sedan ställde jag mig frågan när man kan räkna att man har varit i ett naturreservat. Jag räknar definitivt att jag nu kan säga att jag har varit i Tivedens nationalpark. Däremot är det mycket som återstår att upptäcka och vi kommer definitivt att komma tillbaka.

    Fakta Tivedens nationalpark

    Tivedens nationalpark
    • Tivedens nationalpark bildades 1983 och utvidgades 2017.
    • Nationalparken är 2030 hektar stor
    • Tiveden ligger i Örebro och Västra Götalands län
    • Det finns tre entréer. Huvudentrén, entré Vitsand och entré Östjönäs.
    • Sevärdheter i parken är bland annat: Stenkällan, Junker Jägares sten, Stigmanspasset, Stora Trollkyrkan, Lilla Trollkyrkan och Bergslagsleden.
    • Mer om Tivedens nationalpark kan du läsa här

    Lite mer att läsa på Lite mera rosa

    Share

    2020 och Lite mera rosa – en resebloggares betraktelser

    Jordglob

    Etthundratjugosex inlägg senare la resebloggaren i mig 2020 bakom sig. Det var aldrig något snack om saken. Jag funderade aldrig på att inte fortsätta blogga. Redan innan allt vändes upp och ner hade jag en stark grund i denna bloggen att inte bara handla om utlandsresor utan även resor och framför allt upplevelser på betydligt närmare håll. Och det fortsatte helt naturligt på det spåret under 2020.

    Årets första inlägg handlade ändå om Drömmar och planer inför 2020. Men det var ett ganska kortfattat inlägg som innehöll mestadels tankar om årets första månader. Tankar som ändå flera av dem gick i lås.

    Inlägget med framtidstankar om När jag summerar 2020 som publicerades i november 2019 var lite mer utsvävande och fick inte många rätt kan man säga. Men jag gillar konceptet och kanske återupplivar jag det inför 2022?!

    Nåväl. 126 inlägg blev det alltså på bloggen under året. Men lite mer än så ska jag väl kunna få ur mig. Om toppar och floppar. Inläggen som hamnar närmast hjärtat och de som aldrig publicerades. Håll till godo.

    Årets mest lästa

    Årets mest lästa inlägg på bloggen är också det inlägg som tog absolut kortast tid att skriva. Och som dessutom var helt oplanerat. I april gör vi vårens enda undantag från restriktionerna och beger oss på en tur till Västmanland för att delta på begravning på Andreas farfar. En minnesstund med en handfull personer.

    Dagen efter tar min svägerska som sett min passion för utflykter i Sverige med oss till närliggande pärlor. Vi åker till Nora och äter glass och så tar vi en tur förbi Uskavi kalkbrott som jag aldrig förr hört talas om. Det är som en blå lagun in the middle of nowhere och det blir ett ganska snabbt ihopknåpat inlägg. Det skall också bli årets mest lästa inlägg och många har kommit just hit efter att ha googlat på Uskavi.

    Dessvärre fick jag rapporter om att platsen under sommarmånaderna var oerhört nedskräpat. Det smärtar i hjärtat att vi inte kan ha lit hyfs och ta hand om vårt vackra land.

    Vill du också läsa om Uskavi kalkbrott klickar du dig vidare hit.

    Årets mest genomarbetade

    Idén till årets mest genomarbetade och ska det visa sig även årets näst mest lästa inlägg, får jag på den där trippen vi gör till Uskavi. Jag hade nämligen inte heller någon aning om den så populära glassen i Nora. Och är det något jag är svag för så är det just glass.

    Jag tänker att landet väl måste krylla av dessa glassplatser och lägger i en av våra större resegrupper på Facebook ut frågan om allas favoritglass. Svaren låter inte vänta på sig och jag skriver så tangentbordet glöder och så till den milda grad att jag nästan inte vill höra talas mer om glass. Men till slut, den tredje man, är inlägget klart och jag publicerar Sveriges bästa glass – landskap för landskap.

    Och kan du tänka dig. Jag använde det själv när vi hade vägarna förbi Ystad i somras och jag drog mig till minnes att jag hört talas om ett ställe där man inte ska missa.

    Vill du också läsa om Sveriges bästa glass klickar du dig vidare hit.

    Årets personliga favorit

    Det är midsommarafton, kanske den varmaste midsommarafton i mannaminne. Precis en sådan midsommarafton man drömmer om. Ändå är ingenting som det ska i en upp och nervänd värld.

    Rubriken till inlägget som plötsligt får text har funnits ett tag. När världen öppnades och stängdes. Texten formuleras helt oberoende av andras upplevelser. Det är bara min egen existens i vår stora värld jag skriver om. Om hur världen bokstavligt talat både öppnats och stängts för mig de senaste åren. Årets utan konkurrens mest personliga inlägg och även den personliga favoriten.

    Vill du också läsa När världen öppnades och stängdes klickar du dig vidare hit.

    Årets minst lästa

    Hur hittar man ens detta? Vet du får du gärna uppdatera mig så lovar jag att uppdatera kategorin. Istället använder jag detta tillfälle till att highlitghta det inlägg som utan konkurrens tappade flest placeringar på listan från förra året.

    Bland förra årets absolut mest lästa inlägg kom nämligen inlägget om min vän Linda när hon tidigt åkte med Apollo till deras nya satsning Destination okänd. Jag skrev och rapporterade och ni läste. Och det är kanske inte någon skräll att de inlägget inte toppar listan detta året.

    Vill du också läsa om när Linda åkte med Apollo på Destination okänd klickar du dig vidare hit.

    Årets aldrig publicerade

    Här blir det av förklarliga skäl svårt att publicera en länk till inlägget. Det har ju faktiskt inte publicerats. Men jag lever på hoppet. En dag skall det publiceras. Men jag ska vara bjussig. Du ska få en sneakpeak. Såhär kommer det att se ut den dagen det händer.

    Det ligger där i utkast. Helt klart. Det var till och med schemalagt. Den tolfte mars skulle det publiceras. Samma dag vaknar jag upp av nyheten att Trump stängt USA och plötsligt kändes rubriken ”15 gratisupplevelser i New York” inte helt aktuell.

    Årets återvinning

    Årets mest lästa inlägg som egentligen kommer från tidigare år är, och detta kan kanske tyckas lite märkligt, inlägget om hur du kopplar ditt betalkort till SAS Eurobonus.

    Poängintjäning för flygresor har kanske inte varit det mest aktuella just i år men vi har fortsatt samla för framtiden utan att göra någon större affär av det. Och här verkar det som att fler gjort samma sak för en ansenlig mängd människor har sökt sig till min sida om hur man kopplar betalkorten till SAS Eurobonus och förhoppningsvis lyckats.

    Vill du också läsa om hur man kopplar sina betalkort till SAS Eurobonus klickar du dig vidare hit.

    Lite mera rosa och siffrorna för 2020

    När vi gick in i 2020 var bloggen ett år och två månader gammal och jag känner mig fortfarande ett år senare som en riktig nybörjare. Men är det något som driver mig framåt och uppåt så är det mina mer erfarna kollegor. Tack alla ni fantastiska som inspirerar att kämpa för att sprida ännu mera rese- och upplevelseglädje.

    Och aldrig någonsin hade jag väl den där söndagen i oktober 2018 när bloggen föddes vågat tro att hela 51 056 personer skulle läsa min blogg under 2020. Eller att det skulle ske totalt 86 615 sidvisningar.

    Den förstnämnda siffran är en ökning på 138 procent om man jämför med 2019.

    Lite mera rosa och läsarna

    Och just det för mig in på det sista och absolut viktigaste jag vill säga med detta inlägget.

    Tack!

    Tack till just Dig.
    Tack till dig som läser varje inlägg.
    Tack till dig som googlat dig hit.
    Tack till dig som kanske vet lite vem jag är och är nyfiken på det jag skriver.
    Tack till dig du min närmaste vän som läser.

    Utan dig. Inget Lite mera rosa.

    Lite mera att läsa på Lite mera rosa

    Share

    Vandring vid Vättern – mina bästa tips på östra sidan

    Östgötaleden Medevi Västanvik

    Sveriges näst största sjö har fantastisk vandring att bjuda på och då ska jag ändå bara beröra den ena sidan. Här hittar du mina bästa tips på vandring vid Vättern på östgötasidan.

    Det är något speciellt med vandring vid Vättern. De milsvida vyerna. De höga bergen. De strandnära stigarna. Dimman som lägger sig över Omberg snabbare än du hinner blinka och de undangömda små vikarna lite längre norrut.

    Omberg

    • Älvarumsleden Omberg
    • Omberg
    • Älvarumsleden Omberg

    Spara det bästa till sist? Nej varför det. Frågan är väl egentligen om det går att utse det bästa. Men jag kan väl medge att jag går ut starkt och börjar mina tips med Omberg – vandringens Mecka runt Vättern. På Omberg hittar du inte bara vacker natur, du hittar historia och fornminnen, och om du så önskar rejält utmanande vandring, i det närmaste klättring.

    Och utsikt. Herregud utsikten från Hjässan. Vattnet, vyn över västgötasidan, söderut mot Småland och in i landet över östgötaslätten. Magiskt. Längre ner mot vattnet hittar du Ellen Keyes Strand. Och norrut dramatiska Västra väggar där Omberg stupar rakt ner i Vättern.

    Oavsett vilken du väljer av de många leder Omberg har att erbjuda så lovar jag dig att det blir magiskt. Vill du läsa mer om Omberg så rekommenderar jag dig att klicka dig vidare hit:

    Vandra på Omberg – allt du behöver veta och lite till.

    Östgötaleden Medevi

    • Östgötaleden Medevi Västanvik
    • Östgötaleden Medevi Västanvik
    • Östgötaleden Medevi Västanvik

    Strax norr om Motala hittar du Medevi brunn. Och härifrån kan du starta Östgötaledens rundslinga runt Västanvik en liten halvö i Vättern.

    Här vandrar du stundtals nästan i vattnet och passerar flera fina badplatser. Leden har också flera fina grillplatser och några som kallar sig Måndagsklubben har på flera platser längs leden sett till att snickra både sköna pausbänkar och söta små broar ut till öar.

    Läs mer om vår vandring på Östögtaleden Medevi Västanvik här

    Harge uddar

    Tar du dig längre upp mot Vätterns norra spets kommer du in i Örebro län och här hittar du Harge uddar. Ett naturreservat med vacker och Vättern-nära vandring ut på just de där uddarna som namnet hintar om.

    Och underskatta inte ett besök höst och vintermånader för ett dramatiskt landskap. Blir det tillräckligt kallt så Vättern fryser kan du till och med ha turen att kunna åka lite skridsko på sjön.

    Läs mer om Harge uddar på Länsstyrelsens hemsida.

    Lite mer att läsa på Lite mera rosa

    Share

    Rese- och upplevelseåret 2020

    Rese- och upplevelseåret 2020

    När orden till detta inlägget börjar flöda ut över tangentbordet är det juldagens morgon. Frosten har tagit ett hårt grepp om vårt landskap så väldigt passande just till jul och solen som lyst med sin frånvaro har gett oss en egentligen helt perfekt jul i mitt tycke. Kallt, soligt, ingen snö men ändå vackert vitt. Dessutom en jul i lugn och ro med bara de närmaste. Man kan säga mycket om 2020 men när jag summerar året blir det just så. 2020 har tagit men det har också gett, i alla fall mig, så ofantligt mycket. Det är dags att summera rese- och upplevelseåret 2020.

    Men vi börjar väl som sig bör. Som jag har gjort de senaste åren. Vi börjar med att se tillbaka på hur jag avslutade förra årets sammanfattning. Orden som blickade fram emot 2020.

    Jag ser tillbaka på ytterligare ett innehållsrikt år och kan knappt vänta på att få sätta tänderna i 2020. Bara sammansättningen av siffror ger mig goda förhoppningar om ett år i balans med innehåll jag just nu bara kan drömma om. I skrivande stund är 2020 nästan helt ett oskrivet blad. Två hotellvistelser är bokade. En i Kolmården i mars och en i Aarhus i augusti. Vi skall tillbaka och se Rasmus Seebach. Men i övrigt är det blankt.

    Från inlägget Rese- och upplevelseåret 2019
    Som sig bör, en karta över årets flygningar. Färre än vanligt men en magisk resa

    När jag nu sammanfattar 2020 är det två av ovanstående uttryck som fått stor plats och som jag kommer återkomma till. Balans och oskrivet blad. Det var 2020 och det var annorlunda men riktigt riktigt bra.

    Januari

    Detektiver i Linköpings domkyrka

    Vi börjar 2020 upplevelseintensivt både högt och lågt. Vi nyttjar jullovsdagarna till att uppleva lite av vår närmiljö när vi den tredje dagen på året tar oss till Linköpings domkyrka för att leka detektiver. En barnanpassad upptäcktsfärd i vår domkyrka. Vi lär oss om historia, dåtids- och nutidshistoria. Innan vi gör om helt och sätter oss i bilen mot huvudstaden.

    Ett efterlängtat besök på Exploria center hägrar. Och efter några intensiva timmar på det som skall vara Europas största nöjescenter beger vi oss vidare norrut, men inte längre än till Kista där vi bor på Comfort hotell Kista över natten. Ett riktigt bra och prisvärt familjehotell som rekommenderas varmt.

    Även en tunnelbanefärd kan vara spännande, i alla fall om det är livets första.

    Vi njuter av en hotellnatt men tar också tunnelbanan in till stan, vilket i sig var ett äventyr för de små som gjorde det för allra första gången. Sedan tar vi sikte mot Thailand för första gången av två under denna månad när vi intar middag på favorithaket Koh Phangan på Östermalm. En upplevelse i sig inte bara för maten.

    Andra halvan av januari på hemmaplan

    Vad gör man inte för en geocach

    På hemmaplan igen upptäcker jag och det stora hjärtat Geocaching. Innan vi för andra gången denna månad tar sikte på Thailand. Men denna gången på riktigt. En bonusresa som tar oss en otippad tur väl dokumenterad här på bloggen med slutdestination Surin beach i Thailand.

    Den tjugosjätte i månaden landar vi efter 10 dagar på varmare breddgrader åter på Köpenhamns flygplats. Av denna resans flygplansmat minns jag speciellt två serveringar. Tryffelpastan på Austrian airlines som var så god att den fick mig att gråta på vägen till Thailand. Och frukosten på Thai airways denna januarimorgon på väg hem. Att jag en stund senare skulle kliva av planet för sista gången på längre tid än jag någonsin kunde tänka mig visste jag inte då. Och jag har många gånger funderat över hur det hade känts OM jag hade vetat.

    En bild säger mer än tusen ord sägs det…

    Tacksamheten över denna resa är stor. Resan i businessclass dit. Dagarna i underbara Surin beach. Och upplevelsen med loungehopping på Bangkoks flygplats. Fantastiska minnen och något att se fram emot att göra igen.

    Månadens mest lästa inlägg på bloggen var:
    Koppla ditt betalkort till Eurobonus

    Februari

    Februari månads femte dag sätter jag mig på tåget mot Stockholm för ett event som är så långt ifrån 2020 man kan komma. Carina och Marie på 4Good har samlat 800 tjejer, damer, ladies på Oscars i Stockholm för Sunshinepodden live. Jag ska möta upp min vän Fia och delta på plats.

    Jag laddar upp med ett besök på restaurang Himlen i Skrapan på Söder och går en tur längs minnenas allé. Kvällen blir magisk och ett fint minne att ha med sig. Så mycket energi och glädje på en och samma plats.

    Sedan hinner jag med en resemässa här i Linköping innan vi påbörjar det som skall bli årets melodi. Att upptäcka nytt i närområdet.

    Den 23:e i månaden besöker vi för första gången en plats vi återvänt till flera gånger sedan dess. Fantastiskt mysiga Boställets vedugnsbageri.

    Vi passar också på att besöka nyöppnade Jureskogs i Mjölby. Och fortsätter februari med att ”boka hotell till våren” som jag skriver i min analoga kalender. Hotell som senare skulle avbokas vartenda ett.

    2020-års extradag den 29:e februari checkade sedan jag och min vän Linda in på Husby säteri för en natt vi sent ska glömma. Vi hade hoppats på spänning och ett och annat spöke. Men aldrig hade vi trott att vi skulle bli helt ensamma en natt på slottet.

    Månadens mest lästa inlägg på bloggen var:
    Maten jag skulle kunna åka tillbaka till en plats bara för att få äta en gång till

    Mars

    Efter att ha huserat med spöken och gastar på Husby inledde vi mars med fika på ett av Linköpings absolut mysigaste caféer, Café Berget.

    I backen började vårblommorna visa sig och dagarna blev ljusare och ljusare. I min bloggplanering skulle jag publicera ett inlägg med titeln 15 gratisupplevelser i New York. Har du läst det inlägget? Inte. Du är inte ensam. Ingen har nämligen läst det. Samma dag som det skulle publiceras möttes världen av nyheten att Trump stängt landet och ja på den vägen är det. Men en vacker dag kommer det publiceras.

    Kanske kände vi direkt att det skulle bli en tid för hemmaupptäckter för i telefonens fotoalbum och bloggens inlägg ser jag ett förändrat upptäckarmönster. I mitten av mars åker vi några mil bort till Stjärnorp. För en ruin och en ravin. Och några dagar senare återvänder vi till den nyfunna favoriten Boställets vedugnsbageri för en fika i vårsolen på slätten. Och när vi sedan åker därifrån åker vi vänster istället för höger och om det blir det ett helt inlägg.

    I mars tar vi också våra första stapplande vandringssteg i Tinnerö Eklandskap här i Linköping och så firade jag våffeldagen på Linköpings våffelmästare nummer ett Melins. Och sedan fortsatte mars lite som det började. Samma dag som vi skulle åka till Vildmarkshotellet för övernattning och spa kom de första direktiven från regeringen och FHM. Det kändes först oklart vad som gällde men efter samtal med hotellet packade vi in oss och åkte till ett Corona-säkert och riktigt härligt Kolmården och Vildmarkshotellet.

    Månadens mest lästa inlägg på bloggen var:
    En natt helt ensamma på Husby säteri

    April

    April månad startade med att jag checkade in och på hotell. Men inte för en hotellnatt utan en hotelldag. Jag hakade på Nordic Choice nya satsning Check-in office och checkade helt enkel in för en kontorsdag på hotell. Riktigt bra koncept jag skulle kunna tänka mig att göra igen.

    I början av april var det sedan dags för påsklov och vi fortsatte våra upptäcktsresor i Östergötland. Först åkte vi västerut för påsklovsaktiviteter i Vadstena. Leksaksmuseet, glasbruket, Klosterkyrkan och Vadstena slott besöktes. På slottet gick vi på skattjakt och lärde oss mer om slottets byggherre Gustav Vasa.

    Och sedan fortsatte slottstemat detta påsklov när jag några dagar senare tog med mig mina små hjärtan österut, tillbaka till Husby säteri. Denna gången i dagsljus tillsammans med långt många fler än vid det senaste besökte. Här testade vi på luftgevärsskytte, knyta egna påskkvastar och att åka häst och vagn. Och så avslutade vi med slottslunch. Och denna gången höll sig andarna i schack.

    Till påskhelgen passade vi på att upptäcka fler vandringsstigar i Tinnerö Eklandskap och vandrade vi den vackra Rosenkällasjön. Och jajamen, visst avslutade vi med fika på Bostället. Fika värt en omväg.

    Vandringsled vid Lilla Aska i Linköping

    Jag hittade appen Naturkartan och letade upp de nya vandringsstigar helt nära i Lilla Aska. Och sedan checkade vi in på The Box för spa.

    Men är det någon dag i april 2020 som kom att ändra på hela vår tillvaro så är det den 13:e. Då styr vi kosan mot Omberg, vandrar Ellen Keyes led och sedan är vi fast. Både för Omberg och vandringen.

    Från vårt första besök på Omberg och vandring på Ellen Keyes led

    Andra halvan av april och en ersatt resejävul

    Redan en vecka senare är vi tillbaka tillsammans med barnen, går Orkidéleden och spanar ut över slätterna från Hjässan. På vägen besöker vi också Rökstenen och Alvastra klosterruin som ligger i närheten av Omberg och är några av den västra sidan av Vätterns måsten att besöka.

    Resejävulen är nu ersatt av vandringsjävulen. Och tänk vad som händer då. Då upptäcker man att det bara några hundra meter hemifrån det senaste året har anlagts ett helt nytt naturreservat. Fantastiskt på alla sätt ändå är vi bara någon dag senare för tredje gången på lite drygt en vecka tillbaka på berget och vandrar Älvarumsleden en kväll efter jobbet.

    Mot slutet av månaden gör vi vårens enda undantag från Covid-rekommendationerna och reser i bil till Arboga för begravning av Andreas farfar. En liten minnesstund med bara de absolut närmaste närvarande. Ett litet missöde i packningen gör sedan att jag får göra en snabbutryckning till Västerås. Och på vägen gör vi ett av årets många spontanavstickare. Strömsholm blir målet. Och hade vi bara varit några timmar senare så hade vi stött ihop med ägaren. Jajamen, kungen.

    Strömsholms slott

    Dagen efter tar min svägerska med oss på sightseeing som leder till årets både mest lästa och näst mest lästa inlägg här på bloggen. Vi besöker Uskavi kalkbrott och äter glass i Nora.

    En annan glass testar vi dagen efter när vi på väg hemåt Östergötland stannar till vid Hjälmare docka. Götlunda glass är glassen och den avnjuts med lite härlig kanalromantik vid Hjälmare kanal. Långt ifrån den sista kanalromantiken för sommaren 2020.

    Götlundaglass vid Hjälmare kanal utanför Arboga
    Månadens mest lästa inlägg på bloggen var:
    Tre kortare vandringar i Östergötland

    Maj

    Vårens sista månad började med försiktigt framtidshopp. Vi bokade preliminära midsommarplaner norröver. Sådant som gick att boka av om det skulle vara omöjligt såklart.

    Den nionde dagen i maj begav vi oss ut på Linköpings gator för att upptäcka nya områden med hjälp av appen Questropolis. Historia, upptäckter och skattjakt. Allt i ett. Och en varm rekommendation om du besöker Linköping, Vadstena eller Gamla stan.

    På upptäcktsfärd med Questropolis Linköping

    Och sedan begav vi oss tillbaka till Berget. Vi visste det inte då men det skulle faktiskt bli sista gången på ett tag. Och vi avslutade vårens vandringar på topp. Med Marialeden och mina första steg på en Pilgrimsled. Men också med en rasande god våffla på Borghamns strand.

    Marialeden på Omberg och avslutande våffla med ramslök och sik på Borghamns strand

    Dagen efter passade vi på att supporta våra lokala företagare och avnjöt glass från Stafsäters.

    Den trettonde i månaden gjorde jag ett av vårens få restaurangbesök när jag mötte upp Lina på stan för mat och dryck på Pappa Grappa. En riktig höjdare.

    Pappa Grappa i Linköpöping

    I maj upptäckte vi också både Viggeby naturreservat och Getåravinen och skrapade ihop mängder av vandringssteg. Ännu fler steg skulle det bli men det hade sambon ingen aning om. Den 22:a i månaden begav vi oss till Sörmland och Sundbyholm för födelsedagsöverraskning. Andreas fyllde 34. Vid 32 överraskade jag med Yasuragi. Vid 33 spenderade vi 16 timmar i ett flygplan och missade egentligen hela dagen då vi lyfte från San Francisco på kvällen den 26:e och landade i Singapore på morgonen den 28:e. Så nu var det dags att fira igen. Och det gjorde vi med vandringshelg på Sundbyholm.

    Innan maj var till ända hann vi också reka på ett kylslaget Visingsö. Då skulle vi inte ha litat på väderprognosen. Men vi är ändå nöjda med rekningen. Det skulle bli en härlig varmare och lite längre vistelse senare under sommaren.

    Visingsborg på Visingsö i ett kylslaget majväder
    Månadens mest lästa inlägg på bloggen var:
    Sveriges bästa glass landskap för landskap

    Juni

    Jag skulle återkomma till orden balans och blankt blad och kanske är det dags nu? För när jag nu återupplever årets första månader minns jag att många av alla härliga händelser är resultatet av ett blankt blad. Ett blankt blad som fylldes av det som kändes rätt för dagen. Ena dagen spa, andra dagen vandring, tredje dagen ett spontant besök i grannstaden och stadsvandring och fjärde dagen absolut ingenting. Och det mina vänner är det som skapar balans.

    Juni inleddes med ett av ovanstående. Kompensation för att årets nationaldag inföll på en dag när vi redan var lediga gav en extra ledig dag och vi passade på att lägga den dagen innan nationaldagen. Sedan styrde vi kosan mot Himmelsby spa mitt på Östgötaslätten för lite återhämtning.

    Återhämtningen resulterade senare samma helg i en dryg mils vandring på det som kom att bli en av mina absoluta favoritleder- Östgötaledens rundslinga vid Västanvik och Medevi.

    Sommaren var på stark frammarsch. Vi prövade avokadoglass på Gelatohouse i Valla och promenerade nya vägar mellan Valla och Vallastaden.

    Valla och Vallastaden

    Årets midsommar inföll den 19:e. Det var strålande sol och varmt. Och jag fick äta en rosa trekantiga småkaka som jag inte har ätit sedan jag var liten och fikade på Fenix konditori i Emmaboda. Jag hittade den av en slump på Café Bagareboden i Rimforsa. Och när solen stod som högst begav vi oss dit. För en fika. Och för att spana in båda Trollegater och Hallstad ängars naturreservat. Och just de besöken föranledde också ett inlägg som inte är så gammalt med funderingar på när man egentligen har varit i ett naturreservat?

    Midsommaraftonens eget inlägg hette När världen öppnades och stängdes och är mitt eget favoritinlägg från året som gått.

    Andra halvan av juni och vi beger oss utanför Östergötlands gränser

    Regnet öste ner och åskan gick en bit bort när jag dagen efter midsommar parkerade bilen och promenerad upp emot Ekenäs slott och sommarens första aktivitet. Guidad tur på ett av Östergötlands vackraste slott.

    Ekenäs slott

    Uppfylld av upptäcktslust tog det inte ens ett dygn innan vi återigen begav oss ut på de östgötska vägarna. Denna gången blev det en roadtrip österut för ett besök där Göta kanal startar, en ödekyrka på en bokstav och en borgruin av det vackrare slaget.

    Och innan vi sedan styrde kosan utanför länets gränser passade vi på att vandra både i vår direkta närhet i Kärna mosse och en bit bort när vi årets kanske varmaste dag klättrade upp och ner i Kolmårdens vackra skogar på Marmorbruksleden.

    Dag 27 av månad 6 styrde vi sedan kosan mot en plats vi besökt många gånger tidigare men aldrig sett i detta skick. Arlanda. På vägen tog vi en avstickare till en rosa gräddtårta – Skånelaholms slott och sedan checkade vi in och ut ur sviten på Arlandas nyaste hotell Comfort hotell Arlanda.

    På väg hemåt tittade vi in i Stockholm och upplevde öde gator. Så mycket som var sig likt men ändå så annorlunda.

    Drottninggatan en söndagseftermiddag i juni
    Månadens mest lästa inlägg på bloggen var:
    Uskavi kalkbrott – en dold pärla i Västmanland

    Juli

    Det var halvtid på rese- och upplevelseåret 2020 och den första dagen i juli satte vi oss sedan i bilen och styrde kosan mot Öland. Boendet hade jag hittat på airbnb och det var en hårfin linje mellan att vilja skrika ut för hela världen att vi hittat ett riktigt smultronställe och att hålla tyst och behålla det för mig själv. Jag valde det första alternativet.

    Några dagar på Öland i början av juli

    Vi hade galet mysiga dagar på Öland med barnen och kommer garanterat återkomma.

    När vi åter landade hemma hade vi en vecka kvar av semestern och återigen låg ett oskrivet bland framför oss. Återigen skulle just det bli ett riktigt lyckokast när vi valde att sätta oss i bilen med okänt mål och endast en natt bokad. Det resulterade i att vi började i Lund och avslutade med en riktig barndomsdröm i Sunne.

    Från Lund till Sunne. En roadtrip där resan var målet.

    Vi kom tillbaka hem när juli var halvt gången och det var dags att lösa av kollegorna på jobbet. Det gav utrymme för upplevelser kvällstid och på helgerna. Och nog upplevde vi allt. Jordgubbsplock i Tift, trampbåt på Mickeys strandfik och så fick vi till slut den där varma härliga vistelsen på Visingsö i dagarna två med både Remmalag och Alpackatrekking.

    Mot slutet av juli tog vi med två besök till Bergs slussar, en turistattraktion vi har haft så nära att jag inte ens förstått hur eftertraktad den är. Förrän nu då.

    Och sedan avslutade jag och barnen juli med en härlig vistelse på Sunlight i Nyköping och en avstickare till Stendörrens naturrerservat.

    Stendörrens naturreservat med sina karaktäristiska hängbroar
    Månadens mest lästa inlägg på bloggen var återigen:
    Sveriges bästa glass – landskap för landskap

    Augusti

    Sista sommarmånadens första dag tog vi med Andreas mamma till de där orterna vi besökte i början av sommaren. Mem och Stegeborg. Det toppade vi sedan med fika i Söderköping och en titt på de magiskt vackra Drothemskvarteren.

    Drothemskvarteren i Söderköping

    Jag och barnen passade på att spana in kanalbåtarna på Göta kanal samtidigt som vi spelade minigolf på Kaffeteriet i Borensberg. Och när vi nått halvtid i augusti åkte jag och Andreas till Stockholm.

    Kafferiet i Borensberg

    Återigen med ett blankt blad framför oss. Inget inplanerat och alla möjligheter. Det blev några dagar då vi upplevde allt det där man nästan trodde att man redan sett fast man aldrig gjort det.

    Två favoriter som upptäcktes var Hotel Frantz och Stjärtilleriet. Och så Monteliusvägen såklart som faktiskt får äran att agera omslagsbild till denna summering även om den ännu inte fått ett eget inlägg här på bloggen.

    När augusti närmar sig sitt slut är det tydligt att det är jobbagendan som tar över. Men vi hinner ändå med ytterligare ett besök på den nyblivna favoriten Bostället och därifrån tar vi omvägen förbi Brunneby musteri och intilliggande Brunneby kyrka som ursprungligen faktiskt uppfördes av Heliga Birgittas morfar år 1269.

    Brunneby musteri med delikatesser i mina färger. Samta Brunneby kyrk till höger.
    Månadens mest lästa inlägg på bloggen var nu tillbaka på:
    Uskavi kalkbrott – en dold pärla i Västmanland

    September

    Första höstmånaden bjuder till en början på väldigt lite resor och upplevelser. Vi känner oss krassliga lite om vartannat och stannar såklart hemma. Det blir så pass lite upplevelser att jag den tjugonde dagen i brist på annat beger mig till Linköpings egen stolthet, friluftsmuseet Gamla Linköping, för lite strosande och ett besök i Cloettaboden.

    Gamla Linköping

    Och några dagar senare har jag sedan kanske årets viktigaste bokning i kalendern. Men det visste jag inte då. På agendan stod ett Stockholmsbesök och date med min fina vän Fia. Och lite tur var det att vi fick till detta, för ganska snart efter det var restriktionerna åter vår vardag. Vi checkade in på Downtown Camper och rörde oss knappt utanför hotellet förutom för en promenad i ett tomt Gamla stan.

    På hemmaplan återvänder vi till ett lite mer höstlikt Omberg än vi lämnade i maj och på hemvägen stannar vi till och hämtar upp fika på ett av Östergötlands konditori som fått en plats på listan från White Guide – Väderstad Centralkonditori.

    Vi avslutar september med att testa mysiga restaurangen Funky Corks i Linköping.

    Månadens mest lästa inlägg på bloggen var:
    Att vandra på Omberg – allt du behöver veta inför din vandring och lite till

    Oktober

    Oktober månad inleds starkt när vi drar till det jag helt självsvåldigt utsett till Östergötlands historiska centrum. Vadstena. Appen vi i maj testade i Linköping – Questropolis – har lanserats för Vadstena och vi är såklart inte sena att testa. Förutom historisk förkovring tar vi tillfället i akt att prassla med höstlöven.

    Den sjunde i månaden checkar vi in för en klassisk staycation på The Box. Vårt självklara val när vi behöver en fristad men inte kan eller bör åka så långt hemifrån.

    Samma kväll som vi kom hem från ovanstående Questropolisutflykt till Vadstena fick jag för första gången höra talas om Hospitalet i Skänninge. Vid byggandet av väg 50 år 2010 gjordes utgrävningar på platsen och vid dessa hittades lämningar som kunde datera hospitalet till 1100-talet och därmed kan det titulera sig Sveriges äldsta hospital. Utgrävningarna visade också att det redan innan det fanns en gård på platsen, den kan ha anor från Vikingatiden. En kväll i oktober när ovädret drog över Östergötland tog vi en tur för att söka efter platsen. Just som vi kom fram lättade molnen och skapade en magisk kuliss förr denna historiska plats.

    Det gamla hospitalet i Skännige – Sveriges äldsta?

    En annan magisk plats vi besökte i oktober var Säby Västerskog. Ett naturreservat inte alls långt hemifrån med fantastiskt fin bevarad urskog, något det stora hjärtat läst om i skolan och här fick uppleva på riktigt.

    En lördag mot slutet av oktober låg så åter dagen som ett blankt blad. Det blanka bladet fylldes med en tur med buss och pendel till grannstaden. Vi gjorde som i Stockholm. Upplevde allt det där vi borde sett men aldrig hade haft möjlighet till – i grannstaden Norrköping. Och DET blev kärlek vid första ögonkastet.

    Fina Knäppingsborg i Norrköping

    Oktober månad avslutades sedan med våffla på Stafsäters gårdsglass. Ännu en oas vi har nästan på hemmaplan.

    Månadens mest lästa inlägg på bloggen var en favorit i repris:
    Att vandra på Omberg – allt du behöver veta inför din vandring och lite till

    November

    I samband med att vi gick in i november slog jag på stora trumman och meddelade på Lite mera rosas Instagram att jag minsann skulle fira födelsedag hela månaden. Själva dagen infaller i stort sett i mitten, den sextonde. Men ett år som detta borde man väl kunna fira hela månaden.

    Att fira födelsedagsmånad skulle innebära att göra nya saker jag vill testa och i allmänhet må bra. Istället blev november lite mer likt september och självaste födelsedagen spenderades under täcket.

    Det skulle dröja till den 22:a i månaden innan jag tog mig någonstans och precis som i september åkte jag då till Gamla Linköping. Denna gången för att se startskottet för vinterns event – Tidernas jul.

    Gamla Linköping en inte så vintrig novembersöndag

    Sista helgen i november tog vi sedan med oss barnen och åkte till ännu ett av Östergötlands naturreservat – Ycke urskog utanför Ulrika. Här blev det utelunch, naturbingo och gofika och en tur på urskogsstigen såklart.

    Månadens mest lästa inlägg på bloggen var för tredje månaden i rad:
    Att vandra på Omberg – allt du behöver veta inför din vandring och lite till

    December

    Och så blev det december detta året också. Och trots att inget var som vanligt var allt sig likt i form av att snön lyste med sin frånvaro. Det är ju oftast så på dessa breddgrader.

    Efter att ha arbetat hemifrån sedan mitten av oktober gjorde vi i början av december slag i sak och traskade bort till den lokala kvarterskrogen för lite lunch. Och inte vilken kvarterskrog som helst. Vi bort i stort sett granne med Landeryds golfklubb och deras restaurang serverar lunch – inget att klaga på från hemmakontoret.

    Och på temat hemmaupplevelser beställde vi lagom till Lucia hem frukost till dörren. Något som går att göra genom ett samarbete mellan Corren och Ronaldos via minfrukost.com. Nybakade frallor och Lussebullar hem till dörren. Bara att hämta upp och njuta. Vem säger att det inte går att njuta av upplevelser på den absoluta hemmaplanen?

    Tidernas jul i ett lite mer vintrigt Gamla Linköping. Med betoning på lite.

    Lucia firade vi sedan med familjebesök i Gamla Linköping för Tidernas jul ur barnens perspektiv. Här finns både tipsrunda, bingo och julklappsjakt att delta i. Samtidigt kan man ta del av filmer i fönstren för att lära sig mer om julen nu och då.

    De lokala pärlorna och nya vanorna under rese- och upplevelseåret 2020

    Något jag verkligen lärt mig att uppskatta är att hitta de lokala pärlorna man inte hade en aning om. En av dem var Stens hus som vi besökte den fjärde adventshelgen. Så många gånger har vi passerat detta smultronställe utan att veta om det. Högt uppe på kullen bredvid väg 55 mellan Norrköping och Katrineholm i höjd med Åby hittar vi det så rasande vackra huset som rymmer både festlokal, butik och café. Det var det senare vi var spekulanter på.

    Stärkta med hembakt tog vi sedan årets första och sista promenad längs med vackra Göta kanal från Malfors vid Ljungsbro. Lite som ett statement på allt vackert vi har att uppleva här i vårt Förträffliga Östergötland.

    Och även om året har några timmar kvar att uppleva så får jag ändå säga att vi fick mer än en värdig avslutning när vi på Annandag Jul möttes upp för nya traditioner med Andreas syster och familj i Tivedens nationalpark.

    Annandag jul i Tivedens nationalpark

    Vårt första, men definitivt inte sista besök i en nationalpark får avsluta 2020. Som ju med ovanstående sagt kanske inte blev som jag trodde men ändå alldeles alldeles underbart.

    Vågar man titta framåt mot 2021?

    Jag är inte känd för att vara pessimisten i min omgivning och jag tänker inte vara det nu heller. Jag väljer att kalla det realist. För när klockan slår tolv imorgon kväll och vi lämnar 2020 bakom oss kommer ju faktiskt ingenting vara förändrat. Det tar lite längre tid än så. Och aldrig har det väl varit tydligare att våra egenpåhittade magiska gränser som årsskifte och tolvslag egentligen inte betyder någonting.

    Nu gäller det att vi håller ut och håller i. Ställer om och är rädda om varandra.

    Jag siar inte fram emot några längre resor 2021. Blir det så blir det. Och blir det inte så vet jag att det finns så rasande mycket mer att uppleva både i min absoluta närhet och i Sveriges avlånga land om den möjligheten ges.

    Med det säger jag tack till rese- och upplevelseåret 2020. Det blev balans och oskrivna blad och det blev helt fantastiskt.

    Gott nytt 2021

    Flera av mina kollegor har också sammanfattat sina år och dessa hittar ni här:

    Annika på Resfredag
    Johnnybajdzjan
    Freedomtravel
    Matochresebloggen
    4000mil.se
    Ladiesabroad
    Travelbug.se
    Discoveringtheplanet
    Dryden
    Comeflywithme
    Lifsresor
    LinizTravels
    Rucksack
    Ingelas resor
    Leva som Eva
    GyllinTours
    Readyfortakeoff
    Från Stad till Strand
    Halloj Världen
    Dianas drömmar

    Lite mer att läsa på Lite mera rosa

    Share
    - Resor, glädje & upplevelser -