Lite mera rosa reseblogg

Sportlovsspa på Gränsö slott – vid havet i Västervik

3 mars, 2021

När det handlar om slott brukar jag normalt fokusera helt och fullt på just det. Slottet alltså. Men denna gången får slottet i sammanhanget stå åt sidan för spa. Sportlovstorsdagen checkade vi nämligen in för sportlovsspa på Gränsö slott. Och det närmaste jag kom slottet var att längtansfullt blicka åt dess håll innan vi vände på klacken och styrde kosan mot tre timmar avkoppling.

Gränsö slott & spa

Gränsö är en ö alldeles precis i Västerviks ytterkant. Och på den ön finns ett slott. Gränsö slott. Och det är väl självklart att jag inte kan låta bli att nämna några ord om mitt favoritämne. Nämligen slottets historia.

Platsen i sig har medeltida anor men det ursprungliga slottet byggdes 1807. Under 1800-talet byggdes det sedan till flera gånger. 1969 kom slottet i kommunal ägo och förföll. I början av 1990-talet renoverades det sedan bara för att totalförstöras i en brand 1993. Året därpå återinvigdes ett något förändrat Gränsö slott och numera är det ett populärt utflyktsmål. Både för vandringar i dess omgivningar. För en slottsfika i slottscaféet eller som vi detta tillfälle, för att avnjuta spa vid resorten som ligger precis intill.

Sportlovsspa på Gränsö slott

Det gjordes en hel del research innan valet till slut föll på Gränsö för denna sportlovsaktivitet. Det finns många spa som, även om de inte välkomnar barn i vanliga fall, öppnar upp under just loven. Gränsö välkomnar barn fram till 17 varje dag även utanför loven. Men nu behövde vi ett spa i vår relativa närhet vilket Västervik ändå är och så såg jag gärna att det hade flera olika pooler och då tyckte jag att Gränsö verkade lovande. Jag hade höga förväntningar och blev inte besviken.

Välkommen till Gränsö spa

Vi välkomnades i hotellets reception där vi fick detaljerad information innan vi rörde oss vidare in till spareceptionen och utdelning av våra spakit innehållandes handduk, badrock och tofflor. För barnen hade vi tagit med egna badrockar och tofflor i händelse av att de som ingick skulle vara lite stora. Tofflorna kunde de använda men badrockarna var lite för stora för vår sju- och tioåring.

På andra sidan de ganska små men funktionella omklädningsrummen möttes vi av en stor loungedel med högt i tak och utsikt över vattnet. Loungedelen tycker jag personligen är en viktig del av ett spa. Sköna vilsängar och en härlig lugn atmosfär är underskattat. Jag tar gärna en paus i badandet och bara kopplar av och då är en fin loungedel ett stort plus.

Här fanns förutom fri tillgång till vatten och frukt även ingången till loungebaren som är som ett orangeri där man kunde köpa både något gott att drick och äta om så önskades.

Spadelen och vad som komma skall

Spadelen ligger precis intill loungedelen men ändå avskilt av en glasvägg och en glasdörr. Och även detta är ett stort plus. Spadelen med bubbelbad och andra ljud håller jag gärna avskilt från loungedelen som jag själv tycker ska vara tyst med tillhörande avslappnande musik. Och precis så var det här på Gränsö.

Väl inne i spadelen finns det många olika bad och bastumöjligheter. Här hittar du ångbastu (som är avstängd nu under pandemin), torrbastu, isländsk källa, åtta olika tempererade pooler, källor och spabad.

För tillfället byggs det ytterligare två isländska källor utomhus som skall stå klara i maj. Det innebär just nu lite bygge men det var klart överkomligt.

Nere vid vattnet finns också ett beach-house med bastu och möjlighet till såhär års ganska kyliga bad i havet.

Nöjda och glada efter tre timmar spa

Och tänk att det var här på Gränsö som jag till slut upptäckte tjusningen med att kallbada. Inte i havet men i den kalla källan inne i spadelen. Det var fyra nöjda och glada familjemedlemmar som checkade ut tre timmar senare. Personligen vill jag gärna komma tillbaka till våren för att testa de nya isländska källorna och självklart njuta av slottsfrukost.

Fakta Gränsö slott & spa

Gränsö ligger strax utanför Västervik. För vägbeskrivning klicka dig vidare hit (länken går till Googlemaps)
Barn från fem år är välkomna i spadelen fram till 17 varje dag.
Dagspa i tre timmar som vi valde kostar 550 kr/person, halva priset för barn, på vardagar. För övriga priser se Gränsös hemsida.
I priset ingår lån av spakit innehållandes badrock, badtofflor och handduk. Fri tillgång till frukt och vatten.
Gränsö spaavdelning är 600 kvadratmeter stort och bjuder på åtta olika tempererade pooler, källor och spabad samt ång- och torrbastu.

Lite mer att läsa på Lite mera rosa

Remember when you dreamed of beeing where you are now – att vara i nuet och vara tacksam

16 februari, 2021

Bilden här ovan är inte min egen. Och normalt brukar jag inte använda bilder såhär utan att veta vems den är, fråga om lov och ange fotograf. I förekommande fall betala för skapelsen. Men i detta fallet vet jag inte vem som ligger bakom bilden. Det gör den inte mindre tänkvärd. Remember when you dreamed of beeing where you are now?

Jag har själv stått just här. På Brooklyn Bridge i New York. Men det är inte den enda platsen jag varit på som jag så länge längtat efter att vara på.

Så hur känner jag då när jag står där? Är jag närvarande? Inser jag att jag är just där just då, på platsen jag längtat så länge efter att vara på?

Jag tycker orden säger så mycket och jag har en önskan om att ha dem med mig. I det lilla och nära och i det stora långt borta när världen återigen öppnas.

Remember when you dreamed of beeing where you are now

Varje plats jag besöker vill jag vara närvarande och känna in – minnas hur det var när det enda jag önskade var att vara just där.

Eiffeltornet

2017 besökte jag för första gången Paris. En stad jag sedan jag var mycket liten hade sett fram emot att besöka. Vi landade i ett gråmulet och regnigt Frankrike. Vi tog en promenad längs Seine. Och så plötsligt efter en krök så ser jag Eiffeltornet i fjärran.

One world trade center

Jag har sagt att detta är platsen i New York jag kommer att återkomma till varje gång jag är i New York. Att det är den platsen i New York jag hade valt att besöka även om jag bara hann med en enda plats. Och så är det. Båda gångerna jag varit i New York har jag varit där och båda gångerna har jag varit totalt närvarande.

Stilla havet

Stilla havet var länge min största rädsla och största fascination. Fascinationen för ett så stort vatten och rädslan för att någon gång behöver flyga över det. När jag första gången doppade tårna i det i november 2018 var det med nio välmående och en bruten tå. Men en sak är säker. Jag var totalt närvarande. Och så tacksam.

Marina Bay Sands

Byggnadsverket jag fastnat för. Förfasats över höjden och att en gigantisk pool med vatten skall bäras upp. Så har vi landat i Singapore på vår resa runt jorden 2019. Jag har en tro att Singapore är ganska stort. Vi promenerar runt bland skyskraporna och så plötsligt öppnar allt upp sig. Och där ligger det. Jag stannar upp. Står kvar länge. Längre än vad kanske mitt sällskap vill. Men jag vill insupa det faktum att jag är just där just då.

Uppsala domkyrka

Sedan jag var liten har jag läst om historien. Om Gustav Vasa, Uppsala. Och om domkyrkan. Fascinerad av det som som är det vi kommer ifrån. Och så en aprildag 2011 står jag där i domkyrkan framför Gustav Vasas grav. Trettiofyra år gammal står jag där och gråter. Av tacksamhet att äntligen vara där och få uppleva.

Nära eller långt borta. Låt mig fortsätta vara tacksam. Och låt mig fortsätta uppskatta det jag får vara med om. Låt mig inte ta för givet det jag får. Låt mig minnas när jag önskade att jag var just här.

Om du som tagit bilden skulle hitta hit. Kontakta mig gärna. Min förhoppning är att jag fortsatt får använda din bild. Men självklart vill jag göra rätt för mig.

Lite mer att läsa på Lite mera rosa

Arlanda en lördag i februari 2021

14 februari, 2021

Folk har höjt på ögonbrynen förr när vi berättat att vi dragit till Arlanda över helgen. Helt utan resa därifrån bokad. Om man inte räknar med den hem igen några dagar senare. Att åka till Arlanda, bo på hotell, flightspotta och bara känna atmosfären har varit något vi gjort då och då tidigare. Det är en annan atmosfär på Arlanda en lördag i februari 2021 än vad det varit. Men det ändrar inte min känsla för resmålet som de flesta andra ser som en anhalt på resan någon annanstans.

Det är andra gången vi är här sedan världen stängde. Senast var det slutet av juni 2020 och ska man jämföra var det mer öde då än nu även om smittspridningen då inte var i närheten av vad den är nu.

Arlanda i juni 2020

Tanken när vi besökte Arlanda i juni 2020 var att skriva om det. Berätta om känslan, och hur det faktiskt var. Men det blev inte så – då. Jag fixade det helt enkelt inte. Visste inte var jag skulle börja. Ska jag vara helt ärlig var jag nog lite rädd för att bli påhoppad. Min resebloggarkollega Inger på Halloj världen skrev ett riktigt bra och reflekterande inlägg häromdagen. Om reseskammandet. Och ställde sig frågan vad den handlar om egentligen. Och någonstans i det där reseskammandet tror jag att jag tappade bort mig själv. Mellan traumat av att se groundade plan och tomma incheckningsdiskar och funderingar på om världen någonsin kommer bli vad den har varit fick jag tunghäfta.

Arlanda 2020 var precis den ödeflygplats jag hade förväntat mig. Inget var öppet. Och jag kunde räkna människorna jag såg på ena handens fingrar. På Clarion Arlanda var det uppenbarligen så lite gäster att receptionisten när vi handlade lite dricka och slog oss ner i lobbyn direkt såg att vi inte bodde på hotellet, hon kände inte igen oss. Och hon hade helt rätt. Vi bodde på det nyöppnade grannhotellet Comfort.

SAS-planen trängdes, men inte i luften utan på marken.

Arlanda i februari 2021

Åtta månader senare är scenariot något annorlunda. Fortfarande används bara en bana för både lyft och landningar. Mer än så behövs inte. Men inne i terminalen har saker så sakta börjat öppna. Fiket mitt i Sky City där jag köpte mitt livs dyraste kaffe på väg till Gent i september 2019 är återigen öppnat. En bit bort köar människor för incheckning på planet till Paris.

Men på avgångslistan är det fortfarande relativt tomt. SAS dominerar. När hände det senast? Det mest exotiska du kan se på landningsbanan är Emirates 777.

Vi vandrar bort från terminal 5. Den enda öppna terminalen. Övriga är tillgängliga att passera men härifrån sker inga avgångar. Inrikesterminalen, terminal 4, varifrån jag flugit så många gånger är igenbommad mörk och tyst. Likaså tvåan och trean. Lite som en spökstad, en kyrkogård. Här står ett snötäckt Norwegian-plan. Kanske flyger det inte mer. Alls.

Kitchen & Table och nästan som vanligt

Någon timme senare har vi bokat bord på Kitchen & Table på Clarion Arlanda Airport. Mörkret har lagt sig så man ser inte startbanan, men det gör inte så mycket. Härifrån lyfter inga plan. Men i restaurangen är det nästan som vanligt. Lite glesare mellan borden och serveringen stänger såklart 20:00. Men annars. Vi är långt ifrån ensamma och det är ett mysigt mummel från sällskapen som samtalar. För en stund glömmer jag. Skulle nästan kunna drista mig till att få känslan av att det är jag som ska checka in på morgonflighten imorgon bitti. Men det är det inte. Inte än. Den tiden kommer. Men inte än. Arlanda en lördag i februari 2021 bjuder inte på en take off för mig.

Lite mer att läsa på Lite mera rosa

Open New Doors Banhof i Sya – café & restaurang i hjärtat av Östergötland

9 februari, 2021

I en nedlagd järnvägsstation i en ort med bara drygt 300 invånare mitt ute på Östgötaslätten ligger ett café och restaurang som innan Arla valde att lägga ner hela alltihopa, innehade förstaplatsen på listan över Sveriges godaste semla. Jag tänker att det där med tävlingen kan vi orda om lite senare möjligen. För nu vill jag fokusera helt på Open New Doors Banhof.

Jag kan inte stoltsera med att jag har gjort ett större test av deras utbud. Inte heller kan jag säga att jag har satt mig ner och avnjutit något i de mysiga lokalerna. Jag har endast besökt Open New Doors Banhof för en take away-semla. Ändå är jag helt förälskad. I semlan (såklart), i lokalen och i historien bakom.

En slump så god som något

Men jag måste först få förtälja historien om slumpen som gjorde att jag över huvud taget hittade hit. Vi bor i Linköping och ni som följer mig mer frekvent på Instragram vet att jag har en enorm förkärlek för Chop Chop och lite för ofta sätter vi oss i bilen och åker de nästan fem milen (!) till Mjölby för att äta. Då förstår ni hur gott jag tycker det är. Ni förstår kanske också att jag och vår bensinräkning är glad för att Chop Chop planerar att öppna i Linköping till hösten. Men nog om Chop Chop.

I söndags sitter vi där på Chop Chop i Mjölby och väntar på vår mat. Jag scrollar igenom Instagramflödet och hittar ett av mina favoritkonton, matilinköping, som gjort ett semmeltest. Det är inte ofta jag läser kommentarerna på bilder men något styr mitt öga till en av kommentarerna som pratar om en semla som ska vara något alldeles extra. Och den finns – i Mjölby! På ett ställe jag aldrig hört talas om.

Så kommer det sig att vi tar en annan väg hem och tar vägen förbi Open New Doors Banhof för första men inte sista gången.

Sugen på fler fikatips i Östergötland? Här hittar du fler tips i vårt landskap .

I ett gammalt stationshus från tidigt 1900-tal

Den lilla orten Sya ligger mitt emellan Mjölby, en gammal järnvägsknut där du troligen stannat till med alternativt bytt tåg någon gång, och Mantorp som kanske är mest känt för travet eller för motorsporten på Mantorp park. Mitt emellan dessa orter ligger lilla Sya. 1880 uppförs det första stationshuset här. Och någon gång i början av 1900-talet byggdes sedan det stationshus i rött tegel som vi ser idag. Efter att ha fått förfalla i omgångar under åren i slutet av 1900-talet och början av 2000-talet har det nu fått nytt liv.

Jag är en av tre gäster när jag kliver in genom dörrarna som har de gamla järnvägsskyltarna kvar. Det är generellt mycket bevarat. Biljettluckan och perrongsangivelser. Charmigt så det förslår.

Innanför entrédörrarna möts jag direkt av kassadisken och montern som visar upp dagens godsaker. Högst upp hittar jag det jag är här för. Semlorna.

Med hjärtat från Göteborg till Sya

Jag ser mig omkring. Storögt. Jag skulle ljuga om jag sa att det är varsamt renoverat. Det är inte renoverat. Det är bara varsamt ändrat från stationshus till café. Inte ens ändrat. Bara kompletterat så att det ska fungera som café. Och det är det som är det häftiga. Själen i huset är kvar.

Den trevliga tjejen bakom disken berättar att Open New Doors Banhof har funnits i två och ett halvt år. Ägarna bor här uppe säger hon och pekar en våning upp. De kommer från Göteborg, hade drivit några restauranger där men ville göra något annat. Så de flyttade hit och öppnade detta.

Gåshuden sprider sig över kroppen. Som jag älskar berättelser som denna. Om att följa sitt hjärta.

Växtbaserat på Östgötaslätten

I efterhand har jag läst på mer. Allt hos Open New Doors Banhof är växtbaserat. Något jag själv inte strävar efter men som jag absolut inte har något emot. Hade jag däremot fått gissa hade jag aldrig kunnat ana att det inte var ”riktig” grädde på semlan jag snart ska berätta mer om.

I familjen Frost som alltså är de som bor där uppepå hittar vi bland annat mamma Erika som med sin förkärlek för den veganska matlagningen inspirerat många genom åren, både genom bloggande, genom SVT och genom sin bok Rå matglädje.

Så hur var semlan då?

När min semla är nerpackad i påse och jag har spenderat de 40,50 svenska riksdalerna den kostar på take away tar jag en tur genom lokalerna och förevigar. Solen skiner in genom de inte så välputsade fönstren och ger en extra krydda till atmosfären. En gammal koffert slåss med Sveriges rikes lagbok om platsen i ett av de inre rummen i lokalen och dörren till Perrong 1 agerar i Coronatiderna vi lever i endast utgång.

Jag tar min semla på påse och beger mig ut till bilen igen. Hit kommer jag att komma tillbaka tänker jag. Och då har jag inte ens provat semlan än.

En stund senare sjunker jag ner med en kopp kaffe vid mitt köksbord och medan jag scrollar i Open new doors flöde på Instagram tar jag den första tuggan på semlan.

Jag är ingen finsmakare. Men jag gillar semlor. Jag kanske inte uppskattar det andra tycker är delikatesser så det du läser här är endast mitt eget tycke och smak grundat i enkelheten vad jag tycker är gott.

Och detta är gott!

Jag tänker inte ge mig in på textur i bullen och så vidare. För mig var bullen god. Som en bulle. Grädden var fluffig och bättre än snittet. Men det unika är mandelmassan som har en magisk rostad och söt smak. Den gör hela semlan och den gör det med besked.

Min vinnare oavsett tävling eller ej

På Instagram stories berättar jag om vårt besök. Om tävlingen ”Stans bästa” som Arla ordnar för tionde året i rad. Tävlingen där det lilla caféet i Sya toppar listan. Jag uppmanar att gå in och rösta. En dag senare är tävlingen plötsligt nedlagd. Stängd. Ersatt av något annat. Ett fint initiativ. Men varför? Någon menar på att det handlar om att den semla som ledde tävlingen inte passar in i Arlas marknadsföring eftersom den är växtbaserad. Jag vill hoppas att vi kommit längre än så. Jag vet inte. För mig är Open New Doors Banhof vinnare ändå. Och om inte förr så till sommaren kommer jag tillbaka.

Uppdatering: Efter att detta inlägg skrevs har Arla bekräftat på telefon till Open New Doors Banhof att de inte kommer att köpa 100 semlor Open New Doors Banhof som låg på första plats när tävlingen avbröts. De kommer enbart att handla semlor med djurgrädde för att stötta mejeribranschen. Jag är inte någon som letar efter eller förespråkar endast veganskt i vanliga fall. Men här är min åsikt att detta borde ha klargjorts innan tävlingen startade. Som en bonus för Open New Doors Banhof har det nu i alla fall gett dem välförtjänt publicitet.

Och eftersom jag förstår att du vill göra detsamma hittar du vägbeskrivning i Googlemaps här.

Skärmdump från Open new door Banhofs hemsida

Lite mer att läsa på Lite mera rosa

En bucketlist i min hemstad Linköping

4 februari, 2021

Visst är det härligt att drömma stort. Men det är minst lika fint att drömma nära. Och därför har jag en bucketlist i min egen hemstad. En lista på saker jag vill göra och besöka här på hemmaplan. Så håll till godo, här kommer den. En bucketlist i min hemstad.

Kanalkrogen Delimo

Precis vid Bergs berömda slusstrappa ligger Kanalkrogen Delimo. Det går liksom inte att inte vilja testa detta ställe. Det är inte bara för ett fantastiskt läge. Nej, här hittar du burgare i en klass för sig och här får också Östergötlands kanske mest kända glasskapelser på Smultronstället sig en rejäl utmanare. Kanalkrogen Delimo står högt upp på på önskelistan.

Hitta hit: Kanalkrogen Delimo, Berg slussar, Vreta kloster (kartan öppnas i Googlemaps)

Hilma Winblads Bed & Breakfast

Trots att jag i dagarna har bott total tolv år i Linköping och flera gånger besökt Gamla Linköping var det inte förrän jag tog en tur på egen hand i höstas och strosade runt på de små gatorna som jag fick nys om Himla Winblads Bed & Breakfast.

Gamla Linköping är en stadsdel i Linköping och ett friluftsmuseum. En av de allra häftigaste sakerna här är att det faktiskt finns flertalet bostäder om hyrs ut och där man kan bo. Kanske är det inte något för gemene man att bo i ett museum och vänja sig vid att ha turister springandes i trädgården. Men för mig skulle det vara lite av en dröm att få bo i en del av historien. En natt eller två på Hilma Winblads är kanske det närmaste jag kommer att få bo här.

Det lilla hotellet ligger i två hus från 1800-talet. Alla rum är varsamt och vackert renoverade. Flera av dem har eget badrum. Frukost ingår i rumspriset och serveras i Dahlbergs café som ligger runt hörnet bara.

Här drömmer jag om en staycation till våren eller sommaren. Vem Hilma var? Ingen aning faktiskt, det får ingå i mitt besök att ta reda på det.

Uppdatering: Bucketlists är ju till för att bocka av och i maj tog jag in just här på Hilma och njöt och tog såklart reda på vem hon var. Läs mer om mitt besök på Hilma Winbladh här

Hitta hit: Kopparslagaregränd 2, Linköping (kartan öppnas i Googlemaps)

Café Tannefors slussar

Genom Linköpings centrala delar rinner Stångån eller Kinda kanal. Kinda kanal, Göta kanals mindre kända lillasyster som jag brukar kalla den, fyller 150 år i år. Och bitvis följer den samma sträckning som Stångån.

En av två slussar som finns på sträckan som numera räknas som Linköping city är Tannefors sluss. En riktig oas mitt i stan. Men på den tiden när kanalen byggdes låg Tannefors på landet.

Här finns Café Tannefors slussar och här ska man fördel inta en räkmacka och spana ut över Hawaii. Jo visst. Mitt i vattendraget vid Tannefors finns en liten ö som ligger mitt emellan kanalen och Stångån. Och den kallas Hawaii. Här hittar du mig med en kall en eller flera eftermiddagar i sommar.

Hitta hit: Fornhemsgatan 7, Linköping (kartan öppnas i Googlemaps)

Vandra från Bjärka Säby och hem

Härifrån Bjärka-Säby nya slott tänkte jag starta vandringen i något mer somriga mijöer

Drygt en mil söderut hemifrån mig hittar vi Bjärka Säby med inte mindre än två slott, gamla och nya slottet. Och har du hängt med här ett tag så vet du att jag har en förkärlek för just slott. Men i denna punkten på min bucketlist ska jag faktiskt ta mig därifrån så snabbt det går.

För här handlar det om en vandring jag vill göra. En del av östgötaleden går just härifrån och vidare mot Linköping och en stund senare skall vi om vi inte gått vilse passera helt nära hemma och just den lilla vandringen står på min bucketlist för våren.

Östgötaleden Bjärka-Säby – Vidingsjö i på Naturkartan.

Naturlogi

Detta stället fick jag upp ögonen för redan 2020 när jag sammanställde en lista på fem unika boenden i Östergötland. Ett av dem var Naturlogi som ligger en bit ifrån väg 23/34 mellan Vimmerby och Linköping och här kan du bo i precis det namnet hintar om. Ett rum mitt ute i skogen.

Till sommaren 2021 byggdes två ytterligare rum som är lite större med lite mer bekvämligheter och även om jag helt omöjligt skulle kunna ranka några av punkterna på denna lista så är detta högt önskat.

Uppdatering: Ännu en plats jag besökt och upplevt efter att detta inläggs skrevs. Läs med om vår natt med skogen som väggar och stjärnhimlen som tak här.

Hitta hit: Dänskebo Kojtet, Linköping (kartan öppnas i Googlemaps)

En tur på Kinda kanal

Tänkte passera här, vid Hjulsbro sluss. Kanalens minsta sluss med endast 0,2 meter i nivåskillnad.

2021 fyllde Kinda kanal 150 år och jag har redan snuddat lite vid kanalen i punkten från Tannefors slussar här ovan och jag tänker att jag avslutar med jubliaren.

Det är lika delar skräck och förtjusning som jag känner när jag nu skriver ner detta som en del av min bucketlist. Förtjusningen är såklart att få se så många fina delar av mitt vackra landskap från vattnet. Skräcken ligger i ett inte helt okomplicerat förhållande till slussar i största allmänhet. Varifrån den kommer vet jag inte, men jag inbillar mig att de inte skall kännas lika skräckinjagande från vattennivån som de gör från kanten med en bra bit ner till botten.

Jag hoppas att jag snart får uppleva kanalen dess 15 slussar i all sin 150-åriga prakt på en av Rederi AB Kinds båtar.

Omslagsfoto från just Kinda kanal och Stångs magasin i centrala Linköping.

En bucketlist i min hemstad – det finns mer

Det är inte lätt att välja ut bara ett antal av de saker jag vill göra men dessa har ändå stått på listan ett tag nu. Men i ett tappert försök att faktiskt checka av några av dem under året präntar jag nu ner dessa önskningar för världen att beskåda.

Har du någon bucketlist i din egen stad eller har du besökt några av platserna på min lista? Berätta gärna i en kommentar och inspirera flera precis som jag hoppas att jag kan inspirera dig.

Man kan inte göra allt

2 februari, 2021

Exakt så. Skulle jag följa allt vad jag tutas i hade jag stigit upp ur sängen på morgonen för att meditera en stund innan morgonpromenaden. Därefter hade jag ätit det hembakta brödet till frukost.

Sedan hade jag såklart pausat en gång i timmen för lite stretchövningar innan lunchen som spenderats på en längre promenad.

När arbetsdagen var slut hade jag rullat ut yogamattan och checkat ut från arbetet mentalt innan jag i total harmoni hade fortsatt eftermiddagen och kvällen i total medveten närvaro.

Jag vet inte hur det är med dig, men jag har inte en chans att hinna med allt det där. Däremot vet jag att jag mår så mycket bättre om jag lyckas göra något för min egen skull under dagen.

Men man kan inte göra allt.

Jag har själv en tendens att vara lite så – allt eller inget. Hinner jag inte allt kan jag lika gärna hoppa över det helt. Men jag jobbar med att ändra tankemönster där.

Jag ägnade helgerna mellan 2020 och 2021 till att försöka landa i balansen.

Jag klarar det inte varje dag men jag har kommit en bra bit på vägen.

Jag har valt två moment som är viktiga för mig. Och dessa försöker jag hinna med så ofta jag kan.

För mig är morgonpromenaden viktig för en balanserad start på dagen. Den är inte lång men den är. Stunden vid frukostbordet med kaffekoppen och den frukost som finns hemma likaså. Den är viktig i förhållande till hur det annars lätt blir. En macka i farten framför datorn.

Något som också ger mig mycket är 10 minuters meditation efter jobbet. När datorn är nerstängd sätter jag lurarna i öronen och ger 10 minuter till Calm-appen och dagens reflektioner. Det hjälper mig att släppa jobbet.

Vissa dagar är det svårare. Går inte att få in i schemat. Och det är också helt okej. Det kommer en ny dag imorgon. Och man kan inte göra allt.

Flightspotting på Skiathos – Europas Sint Maarten

30 januari, 2021

Bilden visar flightspotting på Skiathos. Ett flygplan från British airways går ner för landning på Skiathos airport

Ska vi drömma oss bort för en stund? Till en varm julidag 2017. Vi har just landat på en av Europas mest speciella flygplatser. En tropisk värme har lagt sig över den grekiska ö-världen med grader upp emot 40 och ägarinnan till hotellet vi ska bo på välkomnar oss med orden ”Welcome to Africa”. Men vi är inte alls i Africa. Vi är på Skiathos och här ska vi stanna en vecka. Förutom sol och bad ska vi också ägna oss åt något du säkert sett i ett eller annat sammanhang. Nämligen flightspotting på Skiathos.

Man behöver inte vara lika ”nördig” som jag för att uppskatta flightspotting på Skiathos. Personligen brukar jag ju åka till Arlanda bara för att titta på när planen lyfter och landar. Och även om man kan hitta häftiga platser att se det på även där så är det ingenting emot vad du kan på Skiathos. Men vi börjar väl från början.

Skiathos – Europas Sint Maarten

Kanske har du sett bilder som här nedan på en karibisk sandstrand och ett gigantiskt plan, troligen en Boeing 747, som går ner för landning. Då är det med all säkerhet en bild eller film från Sint Maarten du sett. Sint Marteen är ett av de fyra autonoma länderna i kungariket Nederländerna och ligger i Västindien. Här hittar du Princess Juliana International airport och det är här du kan se spektakulära landningar på riktigt nära håll även om just Boeing 747 inte längre landar där.

Men om man nu inte vill eller kan åka till Västindien och ändå vill se något liknande, då är Skiathos resmålet för dig.

Alexandros Papadiamantis International Airport – Skiathos

Av de landningsbanor i Medelhavet som ligger intryckta mellan öarnas båda ändar är Skiathos landningsbana den allra mest speciella. Här får du uppleva en av de mer dramatiska inbromsningarna efter landning och för att få landa här behöver du vara specialutbildad.

Många är de som försökt sig på att stå pall för flygplansmotorernas styrka. Få har lyckats. Dehär små liven flög all världens väg.

Endast 1628 meter är landningsbanan här och det största plan som kan landa är en Boeing 757. När vi landar på ön i juli 2017 har jag fortfarande sällskap av en ganska rejäl flygrädsla och den blir inte bättre av att kapten berättar ingående om vad vi kan vänta oss när vi närmar oss. En lång och låg inflygning och en abrupt inbromsning så snart hjulen slagit i backen. Och det är också precis det som händer.

Läs mer: Om vår resa till Skiathos – Mamma Mia-land

Flightspotting på Skiathos

Men för oss som då redan landat och gjort oss hemmastadda på Skiathos väntar, om man så önskar, härligt flightspotting. För här kan du komma riktigt nära landningsbanan där planen både landar och lyfter.

På promenad ut till flygplatsen. Passar på att föreviga en TUI på väg in för landning.

Från Skiathos hamn kan du promenera den lilla biten bort till flygplatsen och har du tur så kan du även få föreviga ett eller annat plan längs vägen. Landningen följer vägen ut till flygplatsen. 1,3 kilometer är det och på vägen finns flera mysiga restauranger intill havet att slå sig ner och pausa på. Här på Skiathos är nog den enda platsen där jag faktiskt sett ett stoppljus för flygplan. När de går in för landning får nämligen inte bilarna köra på vägen förbi banan.

Precis intill landningsbanan ligger ett litet café och restaurang och det kan vara välkommet då det inte alltid är så frekvent flygtrafik här.

Spana in de lite mer trafiktäta dagarna och tiderna här på flygplatsens egen hemsida.

Flightspotting på Skiathos är för alla, inte bara för de som brukar spana på flygplan. På Skiathos är det en del av ön, en del av staden, en del av det häftigaste att se på ön.

Hade du valt att besöka flygplatsen utöver vid resans start och slut?

Lite mer att läsa på Lite mera rosa

Ett år på marken och en försiktig blick mot horisonten

26 januari, 2021

Klockan skulle snart slå 07:00 söndagen den 26 januari 2020 när flight TG 0950 slog ner sina hjul på en av Kastrups landningsbanor. Vi var hemma i Norden igen efter härliga dagar i Thailand. En magisk Businessclass-upplevelse med Austrian på vägen dit och loungehoppning på Bangkoks flygplats på vägen hem. Min vana trogen blickar jag inte bara ut genom flygplansfönstret. Jag tar en snabb bild. Klockan i telefonen är fortfarande Thai-tid. En stund senare tar jag en smygbild på min forne barndomsidol Stefan Edberg som visar sig ha varit på samma plan som oss. Sedan kommer våra väskor rullande och vi beger oss ut i ankomsthallen för att fiska upp en kaffe innan vi kliver på snabbtåget hem till Linköping.

Tänk om jag då hade vetat att det skulle dröja ett år innan jag satte min fot i ett flygplan igen. Och inte bara ett år utan mer. Inte bara en gång under året som gått har jag funderat på hur det kommer att kännas den där dagen då det gått ett helt år sedan våra förra resa. Och nu är den dagen här.

Så hur känns det då? I ena sekunden känns det som en evighet. I nästa sekund kan jag inte förstå att det redan gått ett år. Att det jag då trodde var omöjligt, att stanna hemma ett helt år, inte ens var ett val jag skulle ha i mina egna händer.

Med en försiktig blick mot horisonten och världen

Vi har inte ens funderat i termerna av att resa under året som gått. Men jag vill verkligen poängtera att det inte innebär att jag på något vis har något ont att säga om de som har valt att resa. Vi har bara valt att inte göra det. Främst av skälet att jag faktiskt är lite harig av mig och inte riktigt har vågat. Varit osäker på försäkringar och vad som händer om man är hemifrån om världen stänger ner. Har inte velat behöva fundera på det under resans gång. Men också för att just resan alltid är en del av målet för mig. Jag älskar själva flygningen och allt som har med det att göra. Jag så till den milda grad att de tankarna fått ett helt eget inlägg. Och jag har inte velat flyga i dessa tider när det varit något helt annat än tidigare.

Men inte bara det, vi har också det faktum att listan är lång över saker jag vill upptäcka på hemmaplan. Det kommer aldrig ersätta utlandsresan men det kommer att fortsätta komplettera den.

Men så i veckan som gått, kanske i takt med att vaccinationerna kommer igång, så får jag den där frågan från sambon igen. ”Har vi några planer några speciella datum i september?” säger han.

Jag vet så säkert att det bara finns en enda anledning till att han frågar en sådan sak.

” Har du tittat på resor” frågar jag. Han ler lite klurigt, nästan som att han blivit påkommen med något han inte får. Och jag vet vad det betyder.

En försiktig blick mot horisonten. En önskan om att kanske mot slutet av året kunna göra det igen. Gå genom säkerhetskontrollen. Avnjuta ett glas bubbel. Köa till boardingen och ta jetbryggan ner till planet för att en stund senare höra motorerna varva upp.

En resa västerut?

Kanske blir det verklighet? Men än så länge så bubblar det lite extra och fjärilarna ger sig till känna i magen bara av att veta att vi börjat fundera. Och inte för att jag någonsin tvivlat men när jag pratar om ett besök i staden som aldrig sover så vet jag att jag aldrig någonsin kommer sluta älska att vara på resande fot.

Lite mer att läsa på Lite mera rosa

Vreta kloster & kyrka – ruinerna efter Sveriges första kloster

23 januari, 2021

Strax utanför Linköping, alldeles i närheten av Berg och Bergs slussar ligger ruinerna efter Vreta kloster och Vreta klosters kyrka. Kyrkan ligger vackert på en höjd och syns på långt håll när man närmar sig. Och det är inte vilken kyrka och vilka ruiner som helst. Detta är ruinerna efter Sveriges äldsta kloster.

Jag har alltid känt en stark dragning just till Vreta klosterkyrka och stannar gärna till när jag har vägarna förbi. Och till min stora glädje brukar även barnen be om att få stanna till. De uppskattar att få tända ett ljus för nära och kära som inte längre finns ibland oss.

Vreta kloster – Sveriges äldsta

Vreta kloster grundades omkring år 1100 och är därmed Sveriges äldsta kloster. Idag ligger klostret i ruiner och är delvis rekonstruerade men kyrkan finns helt bevarad. Klosterbyggnaden stod färdig 1289 och invigdes i närvaro av självaste kungen Magnus Ladulås.

Med rinnande vatten inomhus på 1300-talet

Klostret var bland de finaste i Sverige. Bland annat hade man rinnande vatten inomhus. Vattenledningen i trä som man hittat finns bevarad och visas upp i muséet på området. Det går alldeles utmärkt att ta en promenad och titta runt på både på och i ruinerna. På flera ställen kan man klättra ner i de gamla rummen och överallt finns det förklarande skyltar om vilken av de gamla salarna du befinner dig i just nu.

Välbevarad 1200-talsbyggnad

Den enda byggnad som återstår av Vreta kloster är spannmålsmagasinet. Hur portalerna är huggna daterar byggnaden till andra hälften av 1200-talet. Och i dessa lokaler är det nu museum.

Vreta klosterkyrka och de vackra omgivningarna

Vreta klosterkyrka är också helt bevarad och går bra att besöka. Den är oerhört vackert belägen på en höjd med den östgötska slätten som breder ut sig runt om och med en magisk vy in över Linköping. Denna plats är en av mina absoluta favoritplatser för att föreviga solnedgången över östgötaslätten.

Missa inte – i närheten av Vreta kloster

Bergs slussar – ett helt litet Göta kanal i miniatyr
Linköping – mina bästa tips på upplevelser
Boställets vedugnsbageri – väl värt en omväg