Planen denna sommaren var att inte göra så mycket alls. Stanna hemma. Inte resa. Jobba. Och det var som att vi fick lite extra hjälp med det. För utöver våra egna planer på att stanna på hemmaplan har vår bil inte varit direkt samarbetsvillig utan snarare tvärtom. Det innebär att vi inte ens har tagit oss några kortare sträckor som jag ändå tänkt mig. Men det innebär också en nyfunnen glädje för mig att se och upptäcka på hemmaplan – hemester.
Det pratas och skrivs mycket om hemester. Och just de fenomenet och även svemester och problematiken kring att ta ledigt över huvud taget har jag ett helt eget inlägg på gång om. Men om det är någon som borde kunna få ta patent på just hemester efter denna sommarens första del så är det faktiskt jag.
Upptäcka på hemmaplan – hemester på riktigt
För om jag så hade velat så har jag liksom inte tagit mig så långt. Och därmed har jag verkligen behövt se och upptäcka på hemmaplan för att stilla min nyfikenhet och min önskan om att uppleva. Den gångna veckan har det tagit mig på bärplockarjakt, besök i två kyrkor och vid ett forminnesmärke.
Men bärplockningen och tankar kring den sparar jag till det där inlägget om semester. Nu ska ni får höra om vad Linköping har att bjuda på i form av fornminne och kyrkor.
Och det är verkligen inte några större ansträngningar jag gjort. På väg till jobbet eller på lunchen har jag passat på att se vad som finns att erbjuda.
Jättegrytorna i Kittelberget
Detta var nog egentligen det absolut mest spontana av de tre upplevelserna. Jag har gått förbi skylten otaliga gånger på den tiden vi bodde i Södra Ekkällan och jag lämnade dottern på dagis bara några kvarter bort. Numera händer det att jag passerar när jag ibland sitter och jobbar på sjukhusområdet. I torsdags förra veckan var en sådan dag. Jag hoppade som vanligt av bussen vid Tinnerbäcksbadet och började gå upp för lasarettsbacken. Hann till och med byta sida när jag ser skylten mot Jättegrytorna. Jag funderade någon liten millisekund och bestämde mig. Spatserade tillbaka över gatan och följde skyltarna in emot Klostergatan och upp för ett par trappor som leder rakt upp i berget.
Runt om mig finns hyreshus och företagsbyggnader och precis nedanför passerar en av Linköpings mest trafikerade cykelvägar. Men bara några trappsteg upp ser jag de osannolika formationerna. De perfekt runda hålen i berget. Hål som bara kan ha skapats av naturens krafter under många många år.
Jättegrytorna i Kittelberget sägs ha uppstått under vår senaste istid. Och det är en kittlande känsla att ens försöka förstå hur länge de har funnits där. Numera är de inte så lätta att upptäcka. Men för bara några hundra år sedan var det inte bebyggelse utan åkrar runt berget och då var de uppseendeväckande.
Jag fotograferade. Försiktigt så jag inte skulle tappa ner telefonen i den vattenfyllda grytan. Och så stod jag en stund och funderade över tidens gång. Sedan spatserade jag den korta biten uppför backen och påbörjade dagens arbete.
Sankt Lars kyrka i Linköping
Hundra meter från mitt jobb ligger den. Sankt Lars kyrka. Linköping kan stoltsera med två stora fina kyrkor mitt i centrum och denna passerar jag dagligen på väg till jobbet men endast en gång tidigare har jag varit inne i kyrkan. Då på en konsert.
I onsdags passerade jag inte utan gick in.
Kyrkan är vitputsad på utsidan och även på insidan och den känns inte så gammal när man kommer in.
Arkeologiska utgrävningar visar på att det har legat en romansk kyrka på platsen som daterats till 1100-talet. Men kyrkan som den är idag är från 1700-talet. Tornet från den första delen och långhuset från den senare delen. Och det är ju i svenska historiska mått mätt ganska ungt.
De efterlämningar av gamla murar från 1100-talet som hittats under den nuvarande kyrkan vid utgrävningar kan bland annat ses inne i kyrkan genom glas i golvet.
Linköpings domkyrka
Med sitt 106 meter höga torn syns den lång väg och den där augustidagen 2003 när jag för första gången satte min fot i Linköping minns jag så väl att det var det absolut första jag såg när vi närmade oss från slätten. Då var det inget jag förknippade med glädje. Nu förknippar jag det med det som till slut blev min stad.
I vilken annan stad som helst hade jag beundrat en byggnad som denna och inte kunnat slita ögonen ifrån den, men allt blir ju vardag och numera ser jag tornen på kyrkan varje dag när jag närmar mig jobbet. Jag vet att det finns mängder med historia i kyrkan och att dess äldsta delar kan dateras till 1100-talet. Men jag visste inte så mycket mer, förrän i fredags.
Öppen kyrka med dagliga visningar
Linköpings domkyrka är en öppen kyrka. Och nästan dagligen mellan 9-18 kan du besöka den. Under sommaren kan man delta i kostnadsfria guidade turer. På vardagar mellan 11-12 och på helger mellan 17-18. Och i fredags använde jag lunchtimmen till att lära mig mer om den.
stod på platsen tidigare tros ha sett ut.
Jag fick till exempel veta att kyrkan som står där idag började byggas 1232 men att kyrkan som då redan stod där revs när den nya kyrkan blev tillräckligt stor och stenarna från den gamla 1100-talskyrkan användes i den nya kyrkan. Det tog 300 år att bygga den nya kyrkan och 1516 invigdes den.
Brandhärjad kyrka
Kyrkan har också förstörts i olika bränder och byggts upp igen. 1567 drabbades kyrkan av en omfattande brand och taket rasade in. Vid den förstördes alla takmålningar och man vet idag inte hur målningarna såg ut. Kyrkans tak saknar fortfarande målningar.
På bilden syns också tydligt var den gamla delen slutar och den nya börjar på valven.
Var den ursprungliga kyrkodelen slutar och den nya börjar kan man se genom att titta upp i taket. Den gamla delen har rundare valv och den nyare har mer spetsiga valv.
Mariafönstret
En annan sak jag inte kände till är Maria-fönstret i Maria-kapellet, den ”främre delen av kyrkan”. Fönstret syns i sin helhet i bilden som inleder detta inlägg. Det är lätt att missa Maria då fönstren inte är i färg som många kyrkofönster. Gravyren som är gjord som skall föreställa Marias klänning är en av de två största fönstergravyrerna i världen och tog 10 år att göra.
Går du runt i kyrkan är det lätt att man vill kryssa mellan de olika stenbeläggningar med text och avbildningar som finns i golvet. Detta är dock inte längre några gravar. Allt som hittats under dessa är sedan länge flyttat och dessa stenar är mer att betrakta som minnesmärken.
Krucifixet med nio liv
De äldsta delarna i kyrkan är krucifixet som härstammar från 1300-talet. Det är av trä och har mirakulöst överlevt flera svåra bränder.
Även dopfunten är gammal, från 1400-talet. På den tiden stod den dock inte i mitten av kyrkan utan vid dörrarna. Odöpta barn fick nämligen inte komma in i kyrkan. Därför var dopfunten placerad vid dörren. Kyrkan som då inte var uppvärmd var mycket kall och så även vattnet. Man var heller inte direkt noga med att byta vattnet. Kylan, vattnet och avsaknaden av utbyte av det resulterade ofta i att barnen blev sjuka efter sitt kyrkobesök.
Missa inte heller
Det finns mängder av saker att se i kyrkan. De vackra fönstren, altartavlorna och den storslagna predikstolen. Missa inte heller den lilla utställningen längst ner i kyrkan där man kan se hur kyrkan har sett ut eller tros ha sett ut från 1100-talet och framåt.
Att upptäcka på hemmaplan
Jag gick runt med ett fånigt leende på läpparna under hela visningen. Nästan orimligt nöjd med att jag verkligen tagit mig denna tid. Glad att jag upptäcker det som finns i min närhet. Är det inte hemester på riktigt så säg?
Var bor du? Och vad finns det att upptäcka i din stad? Tipsa gärna i en kommentar.
Detta är ett inlägg i serien Förträffliga Östergötland. En inläggsserie som är en hyllning till mitt nuvarande hemlandskap och allt fantastiskt som finns att se och göra här. Här kan du bland annat läsa om en natt helt ensamma på spöslottet Husby Säteri och familjeweekend på Vildmarkshotellet i Kolmården.
Och så till sist. Du vet väl om att du kan följa Lite mera rosa på Facebook eller Bloglovin för löpande uppdateringar! Eller följ mig på Instagram för mer inspiration.
Tack för att du vill dela mina tankar med mig.
