Resplaner- idéerna och önskningarna som blev resorna

Om hösten och dess planer

18 augusti, 2019

Jag har hängivet och envist hållit mig fast i sommaren. Eller i alla fall ledighetskänslan och detta trots att jag egentligen inte varit ledig speciellt mycket. Min vana trogen brukar jag jobba på sommaren och istället vara ledig andra tider på året. Ändå har jag velat vara kvar i sommarlunken ett tag till. Men nu börjar även jag inse att den går mot sitt slut och den välbekanta känslan av pepp smyger sig så sakteliga på. Och med den kommer tankar om hösten och dess planer.

2018 var ett reseintensivt år och 2019 var planen att dra ner på resorna och spara. Lägga lite pengar på hög istället för att resa upp dem. Att tanken sen kanske är att resa upp dem i alla fall kanske ni redan räknat ut.

Första delen av 2019

Och visst har året börjat ganska lugnt när det gäller resandet. Första halvåret hann vi med en tur och returresa till Los Angeles där resan var själva grejen snarare än just Los Angeles. Vi var i Tallin en helg när mars blev april. Vi reste jorden runt på åtta dagar och så besökte vi Aarhus och var på konsert med Rasmus Seebach midsommarhelgen.

När man nu läser det såhär så kanske jag får rätta mig själv och säga att vi tänkte att 2019 efter alla ovanstående resor skulle bli ett lugnt år.

Om hösten och dess planer

När jag nu har vänt blad och tittar på den analoga översikten av den andra delen av året så ser det absolut mer tomt ut än vad det brukar men ändå med en hel del härligheter inplanerat.

MoveEat

I mitten av september kommer MovEat för första gången till Linköping. Har du hört talas om det? En mat- och dryckesvandring till tio olika restauranger i staden. På varje restaurang får du en noggrant utvald smakportion som ingår i din biljett och möjlighet att köpa till dricka. Rundturen startar på en utpekad restaurang och sedan går du i valfri ordning till de övriga nio. Blir du nyfiken kan du kika in på deras hemsida här. MotEat finns i många städer förutom Linköping och hittar du inte din stad på listan så kan du tipsa dem om att intresse finns. Jag lär återkomma efter den 15 september när jag gått min runda.

En galen men än så länge lite hemlig grej

Sista helgen i september ska jag sedan bege mig iväg på en än så länge lite hemlig men galen grej som jag verkligen längtar efter att få dela med mig av. Jag kan bjuda på informationen att jag till och med är lite nervös och det blir jag inte i första taget.

Föreläsningar

I oktober har jag sedan två inspirationsföreläsningar inbokade. Jag älskar inspirationsföreläsningar. I detta fallet handlar en om vandring och bergsbestigning som jag är sjukt nyfiken på och en handlar om att hitta sin story. Den man bär med sig.

Utöver det så skall jag ju faktiskt själv föreläsa för första gången. Det hela går av stapeln i Partille och temat är hälsoångest och min erfarenhet av det.

Konferens på Söderköpings brunn

I mitten av november åker jag sedan på konferens med jobbet till det ganska närbelägna Söderköpings brunn. Har läst och hört mycket om Söderköpings brunn på slutet så förutom en intressant konferens hoppas jag mycket på vistelsen där.

Födelsedag

Och inte bara det. I direkt anslutning till det är det dags att fira födelsedag. 42 hela år fyller jag. Återstår att se vad jag skall hitta på då.

Det inte redan bestämda

Detta om hösten och dess planer. Utöver det så finns det så mycket tankar och idéer och det finns också en hel del semesterdagar som jag och sambon helt enkelt behöver ta ut. Vad vi ska göra med dem återstår att se.

Hösten 2019 – jag är redo!

Jorden runt på 8 dagar

14 april, 2019

Det var lite av en ingivelse när vi bokade. En fredagskväll i mitten av mörkaste december. Efter en lång jobbvecka och på målrakan in mot julledigheten slog vi till. Och bokade en resa jorden runt på 8 dagar.

Vi ska inte vara borta i flera månader och vi ska inte besöka de sju underverken. Det blir ingen backpacking och vi ska inte se besöka mängder med platser. Nej vi ska göra precis som det låter. Vi ska åka jorden runt. På åtta dagar.

Jorden runt på 8 dagar -varför?

Ordet flygskam platsar då rakt inte i denna resa. Här ska spenderas ca 50 timmar ovan molnen. Och jo resan kommer sig egentligen av att jag ska övervinna en av mina rädslor. Jag trodde länge att jag aldrig skulle komma till USA. Var det något jag var mer rädd för än att flyga så var det nämligen att flyga över vatten. Att ta sig över Atlanten såg jag som ett oövervinnerligt hinder. Nu har jag varit i USA tre gånger på ett och ett halvt år. I en av de resevloggar vi följer såg jag en resa över Stilla havet och bestämde mig för att jag måste göra det. Men för att ta sig över Stilla havet måste man ju först ta sig TILL Stilla havet. Och på den vägen är det.

ARN-LHR-SFO-SIN-DOH-ARN

För den oinvigde har jag inte satt mig på tangentbordet. Nej ovanstående är flygplatskoder och betyder i klartext: Stockholm/Arlanda – London/Heathrow – San Francisco – Singapore – Doha – Stockholm/Arlanda. Och den rutten skall vi göra på de åtta dagar vi är iväg.

Den 22 maj flyger vi med SAS från Arlanda till London och fortsätter sedan vidare därifrån (utan ny Starbucks-mugg p.g.a. Starbucks finns bara i terminal 5) med Virgin Atlantic till San Francisco.

I San Francisco stannar vi i hela fyra dagar till den 26 maj. Då lyfter vi och åker 16 timmar och 20 minuter över Stilla Havet till Singapore med United Arlines flight UA1. Och under de 16 timmarna blir den 26:e den 28:e maj och Andreas 33:e födelsedag den 27:e går upp i rök.

I Singapore stannar vi i dryga två dygn när vi troligen behöver brottas med lite jetlag för att hinna uppleva så mycket som möjligt innan vi den 30 maj lyfter med Qatar Airways och mellanlandar i Doha innan vi flyger vidare hemåt till Stockholm och Arlanda.

Flygplanstyper kommer

För de av mina läsare som är lite mer intresserade av flygplanstyper än andra lovar jag att återkomma med mer info. Av erfarenhet vet jag att det kan ändra sig från planering till verklighet. Men att det blir tre helt nya flygbolag för mig är jag ganska säker på. Både Virgin, United och Qatar är nya för mig. Och denna gången blir det inga premiumsäten som sist om inte någon har en bra dag och uppgraderar oss.

Hela rutten flyger vi dock med olika allianser och tjänar poäng på resorna. Hur mycket och varför vi tjänar just så mycket ber jag att få återkomma till i ett annat inlägg. Och till dess får du gärna läsa mer om poängsnack här.

Rad 33 blev rad 16

Efter lite funderande blev vi nu i veckan några tusenlappar fattigare och lite mer benutrymme rikare på vår långa flight mellan San Francisco och Singapore. Rad 16 är bokat och det skall ge oss lite mer möjlighet att sträcka på benen och kanske till och med sova en liten stund. Men i övrigt blir placeringen i planen en överraskning.

San Francisco och Singapore-tips

Jag har naturligtvis dammsugit nätet och bloggar på tips vad vi inte får missa i San Francisco och Singapore men dina egna favoriter mottages såklart tacksamt i kommentarsrutan här nedan. Kanske de gömda pärlorna det inte pratas så mycket om?

Har du också åkt jorden runt eller gjort någon liknande resa? Berätta i en kommentar.

Följ gärna Lite mera rosa på Bloglovin, Facebook och Instagram för ännu mer vardagsinspiration.

Om att inte vilja åka till London och drömmen om Skottland

25 februari, 2019

Kan man tröttna på London? Det är titeln på ett blogginlägg hos mina bloggkollegor på Anngelic.com som jag ramlade över för några dagar sedan. Samtidigt i en annan blogg låg just detta inlägg och väntade på att bli skrivet. Inlägget som är tänkt att handla om att vara precis tvärtemot. Att inte vilja åka till London.

Fråga vem du vill om vilken som är deras favorithuvudstad i Europa och jag kan garantera att många svarar London. Det finns självklart undantag men det är få människor jag har träffat som INTE vill åka till London även om man har en annan favoritstad.

London? Nej tack!

Men här har ni undantaget. Jag vill verkligen inte åka till London. Har aldrig haft längtan. Har haft personer i min absoluta närhet vars högsta önskan har varit att åka till London och som gjort vad de kunnat för att försöka få med mig men jag har bestämt tackat nej.

Jag har liksom inte alls sett tjusningen i det. Det närmaste jag kommit är väl att jag gillar Pernilla Wahlgrens gamla dänga Picadilly Circus från 1985. Ni får gärna rätta mig och försöka överbevisa mig men för mig är London, dimma, regn, smog och grått och det lockar mig inte. Shopping tänker du då, men icke sa nicke, jag gillar inte att shoppa heller.

Skottland? Ja tack!

Jag har inte haft någon längtan alls till Storbritannien över huvud taget men så dök denna bilden av Comflywithme.se upp i flödet på Instagram för ett tag sedan och omvände mig.

Jag hade inte ens tänkt på Skottland. På Edinburgh. Jag har sett bilder såklart men liksom inte tänkt på att man kunde åka dit. Nej – jag är inte alltid en typisk globetrotter. Det har jag redan erkänt en gång.

Men detta ger ju solklara The Holiday-vibbar och det gillar jag ju! Så jag kanske kommer till Storbritannien ändå. Men i London kommer ni nog aldrig att hitta mig, om man inte räknar flygplatsen, där landar jag i maj, men bara för att resa vidare.

London, ja eller nej – frågan engagerar

I morse la jag i korta ordalag upp ovanstående tankar om London i inlägg på både Facebook och Instagram (följer ni mig inte där så in och gör´t) och har fått mängder med återkoppling. Både från er som tycker som jag men såklart mängder med underbara inlägg som talar om motsatsen mot vad jag trodde. Inte visste till exempel jag att London är en av Europas torraste huvudstäder (avseende regn då).

Jag tackar allra ödmjukast för alla tips och all övertygelse om hur fel jag har. Allt ifrån hur man bör äta våfflor vid Themsen till afternoon tea och musikaler. Och jodå, visst har sambon redan börjat kolla flyg. Det kanske är så att jag blivit omvänd på kuppen.

Följ gärna Lite mera rosa på Bloglovin, Facebook och Instagram för ännu mer vardagsinspiration.

Låter du upplevelsen styra resan?

23 januari, 2019

Hur menar hon egentligen tänker du nu.
Och vet du, det tänker jag också – lite.

Det är ju liksom svårt att inte uppleva om du reser. Och oftast när du reser så gör du det för att uppleva. Så vad tusan menar jag då med frågan om du låter upplevelsen styra resan?

På min bucketlist står bland annat att se norrskenet och att uppleva midnattssolen och det är egentligen exakt det jag menar. För att jag skall kunna uppleva båda dessa fenomen och naturföreteelser måste jag obönhörligen ta mig norr ut, gärna norr om polcirkeln för att verkligen uppleva det. Och visst finns det arrangerade resor för att uppleva detta men det är själva upplevelsen i sig som gör resan och därmed även får styra den, exakt var jag skall se det är ju liksom inte hugget i sten. Men nu kan jag ha tagit det steget ännu lite längre.

När det kommer till resmål och drömresor har jag absolut några platser jag verkligen skulle vilja besöka. Jag skulle gärna vilja åka till Mexico, jag vill kryssa i Karibien, jag vill se pyramiderna i Egypten och och så vidare och så vidare.

Men jag har märkt att jag på senare tid fått idéer på resor som inte nödvändigtvis behöver innebära att jag vill besöka en speciell plats.

Och det är det jag menar med frågan om du låter upplevelsen styra din resa. Det första exemplet är resan som är bokad till i maj. Den har jag redan berättat lite löst om och planerna tar nu form ytterligare. Vad vi skall se och var vi ska bo. Men resan i sig kom sig ur min dröm om, eller snarare genom att jag ville utmana mig själv, att flyga över Stilla havet. Varifrån och vart fanns ingen exakt tanke om. Istället blev det önskemålet att göra just den flygningen kombinerat med att just den resan just den dagen innebar att Andreas 2019 kommer att missa sin födelsedag som gjorde att just den resan blev bokad. Vi lät alltså i allra högsta grad upplevelsen styra själva resan.

Och vet ni – jag har redan en idé till.

Den föddes på nyårsaftonskvällen. Jag satt och funderade och ställde frågan om det skulle vara praktiskt möjligt att hinna fira samma nyårsafton två gånger på samma år. Och ja!
Det är fullt möjligt om än lite galet.

Firar du nyårsafton förslagsvis i Auckland hinner du till och med sova lite. Sedan tar du en tretimmarsflight till Cooksöarna för att fira ytterligare en nyårsafton med de sista som går in i det nya året.

Just dom planerna är i sin linda men absolut påbörjade. Flighter är kollade och tankar om datum är sagda. Nu skall vi bara bestämma vilket år. Kanske blir det 2020?

Följa gärna Lite mera rosa på Facebook eller Bloglovin för löpande uppdateringar! Eller följ mig på Instagram för mer bilder och tankar. Tack för att du läser mina tankar.

Drömmar och planer inför 2019

1 januari, 2019

När 2017 blev 2018 hade vi två resor bokade. Vi skulle till Thailand och Khao Lak i slutet av januari. Och vi skulle åka på kryssning i Medelhavet i slutet av april. Mer än så hade vi ingen aning om när det gällde året som låg framför oss.

2017 hade blivit ett relativt reseintensivt år. Vi hade hittat vår grej och vi visste att vi ville resa mer så att vi skulle boka fler resor under 2018 var underförstått.

Ett ämne jag berört som hastigast tidigare är att min kära sambo ser det som en hobby att hålla koll på resor och deals. Och hade jag inte stoppat honom, om vi hade haft obegränsat med pengar och inte varsitt jobb att sköta samt två barn på deltid, hade han nog kunnat boka ett par resor i veckan.

För en planeringsnörd som undertecknad fanns det en del att önska i det ganska oplanerade året 2018. De långsiktiga tankarna och planeringen för hela året. Och ändå älskar jag även att vara spontan. Men jag tror på att i just dessa sammanhang ha en grov plan att följa, främst av ett par olika anledningar:

Jag tror att det är på det sättet man verkligen kommer till platser man vill besöka av hela sitt hjärta istället för att komma till de där platserna som står högst upp på någon annans önskelista eller har bäst deals för tillfället.

När nu 2019 ligger som ett oskrivet blad har vi om möjligt ännu mindre bokat och ännu mindre planerat. Hur är det möjligt?

Jo främst för att 2019 är året vi tänker oss att spara snarare än spendera. Spara för spontanitet blandat med detaljerade planer i framtiden.

På årets första dag är läget det att vi har två ”längre” resor planerade.

En kryssning till Tallinn i mars eller april – en födelsedagspresent till min sambos mamma.
Och så den resa jag redan nämnt. Resan runt jorden runt i maj med stopp i San Francisco och Singapore.

Utöver det har vi sparade poäng och voucher från våra kort kopplade till SAS Eurobonus som vi behöver nyttja och som kommer ta oss på någon typ av resa andra halvan av 2019 och då är planen att åka på en riktigt semester med bara sol och bad.

I kalendern står även att jag åker till Stockholm på utbildning i slutet av januari. Och så åker vi åker till Malmö för att titta på Mia Skäringers ”No more fucks to give” i början av mars. Men där slutar planerna.

Jag har en önskan jag hoppas går i uppfyllelse under året och det är att jag kommer att få se mer av Sverige som jag ännu inte har sett. Jag har också försiktiga tankar om hur det skulle gå till. Vi får se om det går i lås och hur jag kan summera 2019 om 365 dagar.

Tror ni att vi kommer att hålla oss till det? Eller kommer vi lockas av finfina deals och landa på det dubbla antalet resor även i år? Och framför allt, hur många nya Starbucksmuggar får jag i min samling 2019?

Läs också fler inlägg om våra resplaner

Tack för att du läser mina tankar. Följa gärna Lite mera rosa på Facebook eller Bloglovin för löpande uppdateringar! Eller följ mig på Instagram för mer bilder och tankar.

Lite mera rosa – The Bucketlist

27 december, 2018

Detta är bland det läskigaste jag har gjort. Jag har nog alltid haft en bucketlist. För tre år sedan fick den fysisk form på en anteckningssida i min analoga kalender. Därefter har den flyttat till en och annan anteckningsbok och nu äntligen flyttar den hit till bloggen och blir helt officiell. Och det är det som är det läskiga. För i samma stund den blir publik så känner jag en lite större press att faktiskt göra dem. Det å andra sidan är ju inte alls så tokig för sakerna på min bucketlist vill jag ju uppleva. Och några av dem kan jag egentligen nästan bara ta och boka in. Men när det gäller ett par av dem så behöver jag nog ligga i och träna lite.

Så mina vänner, här kommer de. Utan inbördes ordning men alla resor och upplevelser jag verkligen drömmer om. The Bucketlist.

Treriksröset

Ända sedan jag första gången någon gång i lågstadiet hörde talas om punkten långt upp i norr där du med en ganska enkel akrobatisk rörelse kan stå med två fötter och en hand i tre länder så har jag velat åka dit. Det behöver väl kanske egentligen inte förtydligas mer än så. Det finns något exotiskt med att kunna vara i tre länder samtidigt.

Midnattssol

Möjligen skulle jag kunna kombinera min önskan om att åka till Treriksröset med önskan om att uppleva midnattssolen. För det är nästa punkt på önskelistan. Att uppleva ett dygn utan mörker. Att fira midnatt i ljuset.

Uppdatering juni 2021: Så fick jag uppleva midnattssolen till slut och på självaste midsommarafton dessutom. Läs mer om vår resa till midnattssolens land här.

Norrsken

Att förära Treriksröset med ett besök samtidigt som jag bevittnar Norrskenet har jag dock förstått är en mindre bra idé. Vintertid kan det vara ganska otillgängligt så Norrskenet tänker jag att jag får kika på vid annat tillfälle.

Uppdatering februari 2023: Aldrig hade jag väl trott att första norrskenet jag skulle se var hemifrån sovrumsfönstret i Linköping. Men så blev det. Nu vill jag bara se mer. Men bor du som jag i södra Sverige och vill se det har jag lite tips.

Hawaii

Kanske är det att jag är sjuttiotalist för ganska högt på bucket-listan kommer ett besök på Hawaii. Har jag fel eller var åttiotalets Maldiverna just Hawaii? Jag är lite rädd för att bli besviken. Att det inte skall vara den paradisö jag förväntar mig. Men då får det vara så. Att stryka Hawaii är inte ”en option”.

Kilimanjaro

I slutet av 2016 fastnade jag av en slump i programmet Landgång på SVT. I just det avsnittet besteg Anne Lundberg Kilimanjaro. 59 minuter senare återfick jag förmågan att prata och återgick till verkligheten. Och då hade jag bestämt mig att jag också skulle bestiga Kilimanjaro. Det blir inte imorgon, troligen inte ens nästa år. Men en vacker dag ska jag stå där på toppen. (Och om det undgår någon är detta då den första punkten som kräver inte bara lite utan ganska mycket träning.)

Flyga över Stilla havet

Som jag redan nämnt så trodde jag länge att min flygrädsla skulle sätta stopp för att jag skulle ta mig till USA. För förutom att flyga så var att flyga över Atlanten det värsta jag kunde tänka mig. Efter att nu ha besökt både New York och Los Angeles inser jag att Atlanten flyger man inte nämnvärt mycket över och med flygrädslan som ett minne blott var en resa över Stilla havet det som var kvar att göra för att verkligen testa på om rädslan var borta. Kanske trodde jag inte att det skulle hända så snabbt för nu är faktiskt den resan bokad och jag kan om ett halvår stryka min första punkt på denna lista.

Uppdatering maj 2019: Vill du veta hur det gick när vi reste jorden runt på åtta dagar och flög nästan 16 timmar över Stilla havet? – klicka dig vidare hit

Camino de Santiago

2007 hörde jag för första gången talas om pilgrimsleden i norra Spanien och sedan dess har jag haft en stark önskan om att gå alla de 80 milen. Jag har läst all litteratur jag kommit över och studerat alla guideböcker jag hittat. Och så har jag ju faktiskt äran att ha en nära vän som har redan har gått den. Så henne har jag frågat om och om igen om allt och lite till. Att vandra hela sträckan tar definitivt längre tid än jag önskar vara ifrån barnen just nu så det får vänta några år. Men en ”teaser” någon av sträckorna gör jag gärna snart.

Det var min bucketlist som den ser ut just nu. Saker kan tillkomma och saker kan bli upplevda. Men listan lever vidare.

Hur ser din bucketlist ut?

Vi ska resa jorden runt

21 december, 2018

Det finns en sida jag har filat på ett tag men som ännu inte publicerats här i bloggen. Sidan med rubriken ”The Bucketlist”. Det kan vara för att just den där bucketlistan förändras dagligen. Jag lägger till saker men drar nog sällan ifrån saker. Men den stora anledningen att den inte är publicerad tror jag är för att då blir det på riktigt. Låter det konstigt? Jag ska förklara.

Det är ju ingen större deal att skriva att man exempelvis vill besöka Treriksröset eller se norrskenet. Men om jag skriver att jag vill bestiga Kilimanjaro – ja då kräver det med ens att jag börjar jobba på. Alla de där sakerna och många fler finns med på bucketlistan. Och i sinom tid kommer den nog upp här i bloggen också.

Läs också: The Bucketlist som faktiskt publicerades

Att flyga över Stilla havet

En av sakerna som inte stått på listan så värst länge är att flyga över Stilla havet. Orsaken är enkel. Det var inte länge sedan alls jag aldrig trodde att jag skulle komma till Nordamerika för att jag var så galet rädd för att flyga över vatten att Atlanten var ett oövervinnerligt hav att flyga över.

Sedan insåg jag att man i stort sett ändå inte flyger över Atlanten utan över Island och Grönland och ner över USA. Men det var i samma stund jag satt på planet till New York ungefär.

Och i takt med att min flygrädsla minskat (mer om hur det gått till kan du läsa här) och i takt med att jag haft en önskan om att utmana mig själv och mina rädslor så har önskan att flyga över Stilla havet kommit upp på bucketlistan.

Och som några gånger förr så kan det då hända ganska stora saker ganska snabbt.

Bokat och klart – vi ska resa jorden runt

I torsdags kväll förra veckan tittade vi på Kara & Nates video nedan. Och jag blev inspirerad.

I fredags kväll för en vecka sedan bokade vi en jorden runt flygning i maj nästa år där ovanstående flight är en del av resan.

Det finns flera riktigt häftiga saker med denna resan. Nummer ett är såklart att jag får flyga över Stilla havet. En annan sak är att just den flygresan med United har flightnummer ett. Alltså UA1. För en i det närmaste flygnörd är det coolt. Utöver det kommer vi att lyfta från San Francisco den 26 maj på kvällen och landa i Singapore den 28 maj på morgonen. Min kära sambo fyller år den – 27 maj. Han kommer alltså inte att uppleva sin födelsedag året 2019. Istället har vi bokat sittplatser på planet på rad 33 som han fyller den dagen han missar.

Läs mer: Här hittar du alla inlägg från vår resa jorden runt.

Men han säger att han är okej med att missa sin födelsedag. Han får ju trots allt flyga jorden runt som present.

Jorden runt på åtta dagar blir det då vi flyger från Stockholm till London och från London till San Francisco. I San Francisco stannar vi i fyra dagar innan vi flyger vidare till Singapore. Där stannar vi två dagar innan vi flyger med Qatar till Doha och sedan vidare med samma flygbolag från Doha och hem tillbaka till Arlanda.

Om jag fattat att det är på riktigt? Nej inte än!

Följa gärna Lite mera rosa på Facebook eller Bloglovin för löpande uppdateringar! Eller följ mig på Instagram för mer bilder och tankar. Tack för att du läser mina tankar.

Att åka tillbaka eller uppleva nytt?

25 november, 2018

Du har rest runt halva jordklotet och upplever ditt livs drömresa i en storstad eller på en karibisk strand. Du har efter en tuff jobbvår packat väskorna och spenderar en välbehövlig vecka med kalasväder på en solstol med all inclusive. Eller så har du just bestigit det där berget du övat så intensivt inför under lång tid.

När du är just där, mitt i din drömresa. Oavsett om det är nära eller långt borta, så kan det hända att du tänker att HIT, hit måste jag komma tillbaka. För att i nästa sekund börja drömma om alla nya platser du vill besöka.

I backspegeln och framåt

Under början av 2000-talet åkte jag flera gånger tillbaka till platser jag redan besökt. Cypern åkte jag till två gånger inom loppet av sex månader år 2000. Men till olika hotell och med olika resesällskap. Mallorca har jag åkt till av olika anledningar och med olika resesällskap fler gånger än jag kan minnas. Och Kreta har fått besök två gånger.

I mitt nya liv, med mitt nya intresse och min nya passion för att resa går tankarna på annat sätt. Men ändå inte. När jag nu jobbat med att flytta över blogginlägg om mina resor från min tidigare blogg och hit. Och samtidigt passat på att återuppleva och korrekturläsa det jag skrivit, märker jag att jag ofta skriver om att jag vill åka tillbaka till alla platser jag varit på. En av de platser vi besökt har vi faktiskt åkt tillbaka till. Och då gjorde vi det med besked. Vi åkte inte bara tillbaka, vi åkte tillbaka till exakt samma hotell, och exakt samma bungalow exakt ett år efter vårt första besök. Det var Rhodos 2016 och Rhodos 2017 och hotellet var Sunprime Miramare beach. Och vet ni. Jag skulle kunna tänka mig att åka tillbaka igen. Det är lite som mitt home away from home.

I haven´t been everywhere but it´s on my list

Men analyserar jag alla de andra gångerna jag tänker att jag vill åka tillbaka så kanske jag innerst inne inte riktigt menar det. För om jag måste välja mellan att åka tillbaka till något jag redan upplevt eller uppleva nya platser så är valet enkelt. Jag vill fortsätta uppleva resten av världen och allt jag ännu inte sett. Och ändå kan jag garantera att jag varje gång jag åker till en ny plats troligen kommer att ha en önskan om att åka tillbaka. Kanske är det av självbevarelsedrift för att man där och då inte vill åka hem. Och kanske är det så att tanken att man aldrig mer kommer att komma tillbaka till den underbara plats man just då upplever är för svår att ta in.

Hur tänker du? Finns det någon plats du har svårt att aldrig få återvända till? Eller ser du framåt utan nostalgi? Vill du helst åka tillbaka eller uppleva nytt?

Läs mer om: Hur resandet fick en stor del i mitt liv och tankarna om hur jag tog mig hit.

Följa gärna Lite mera rosa på Facebook eller Bloglovin för löpande uppdateringar! Eller följ mig på Instagram för mer bilder och tankar. Tack för att du läser mina tankar.

Drömmiga skrivdagar i Paris

19 november, 2018

Det var torsdagen den 19 juli och det var en av de där veckorna när jag höll ställningarna på jobbet när övriga hade semester. Efter jobbet bestämde jag mig för att hoppa över den planerade städningen. Istället korkade vi upp lite bubbel och kollade på en film mitt i högsommarvärmen. Det blev en favorit som jag sett tidigare. 100 steg från Bombay till Paris. En liten feelgoodpärla med bland annat Helen Mirren. Filmen handlar om en färgstark familj från Indien som öppnar en indisk restaurang i en liten by i södra Frankrike. De blir snart ovänner med den fina Michelin-belönade restaurangen på andra sidan gatan. Och i synnerhet med dess kyliga ägare, Madame Mallory.

Utan att spoila hela historien så måste jag för att berätta min historia, avslöja att sonen i den indiska familjen som är den duktiga kocken, av olika anledningar hamnar i Paris för att praktisera på en fin restaurang. I en scen i filmen ser man honom gå över Pont Neuf mitt i ett nyårsfirande Paris. Scenen är stämningsfull och känslosam. Och då fick jag en ingivelse.

– Jag ska åka till Paris i december och skriva, sa jag högt rakt ut i luften.

Sex dagar senare var biljetterna bokade. Och måndag om två veckor sluter jag om en stund ögonen för lite sömn efter min andra dag i den franska huvudstaden.

Kan man annat än älska Paris?

Jag har varit där en gång förr. Det är ett och ett halvt år sedan nu och då hade jag med mig min kära sambo och utforskade staden. Denna gången blir det en annan upplevelse. Planen är som följer.

Med mig på resan följer dator och skrivböcker, idéer och skrivlust. Jag ser mig själv vakna tidigt för att ta med mig datorn till ett närbeläget café. Där avnjuter jag en kaffe och en croissant eller två medan jag skriver dagens första berättelser och spånar idéer. När det närmar sig lunch och dagsljuset är som bäst beger jag mig ut på stadens gator och upplever det jag inte hann med sist eller det jag vill se igen. Strosar på de magiska små bakgatorna och insuper atmosfären innan jag avnjuter en lättare lunch. Framåt kvällningen hämtar jag återigen upp datorn för att slå mig ner i någon takbar eller på en mysig restaurang och skriver sedan vidare ackompanjerad av ett glas rött.

Vad tror ni? Låter det inte alldeles alldeles underbart?

Jag är fullt medveten om att den där scenen från filmen där snön låg i drivor i ett juligt Paris antagligen ersätts av en höstruskigt scenario. Men det gör inte så mycket – inte när jag får spendera tre dagar i Paris för att skriva.

Läs också:

Om mitt första och hittills enda besök i Paris i maj 2017. När kapten på planet när vi närmade oss inflygning hälsade oss välkomna med orden:
– Då möter vi våren i Paris med duggregn och tio grader.
Tack och lov ordnade det upp sig och vi fick några fina dagar.

Följ gärna Lite mera rosa på Facebook eller Bloglovin för löpande uppdateringar! Eller följ mig på Instagram för mer bilder och tankar. Tack för att du läser mina tankar.