Personligt

176 posts

Här hittar du allt det där andra.
Allt som inte är en hotellrecension, en reseguide eller en resedagbok. Men ändå en story värd att berätta. Oftast från det djupaste av mitt hjärta.

En lista om sommaren 2021

Sommarlistan 2021

Listor – befriande härliga om du frågar mig. Och nu har Annika på Resfredag satt ihop en lista om sommaren 2021 som jag såklart vill haka på. Listor för mig är ett sätt att reflektera. Titta bakåt, framåt och ibland lite inåt. Eller som Annika skriver – som en statusuppdatering på livet. Nu kör vi!

Hitta lättare i inlägget

En lista om sommaren 2021

Vart gick min senaste resa?

Det beror lite på hur man räknar. I förrgår var vi på miniroadtrip här i Östergötland men den senaste lite längre resan gick till Stockholm med besök på Vasamuseet, Skansen (i 32-gradig sommarvärme) och test av två nya hotell At Six och Clarion Collection Hotel Tapetfabriken. En Stockholmsresa per sommar är trevligt. Stockholm är lite tommare på sommaren och vi kan uppleva i vår egen takt. Vi fick mersmak efter förra sommaren då vi upplevde allt det där vi inte upplevt förr i vår vackra huvudstad.

Vilken musik lyssnar jag på just nu?

När det kommer till musik är jag allätare och varje år har jag en lista som jag döper till årets namn på Spotify. Där lägger jag till låtar efter hand. Det kan vara nya jag hittar eller gamla jag återupptäcker. De senaste 5 tillagda låtarna i årets lista är dessa.

Antal bloggutkast som ligger och väntar?

Faktiskt bara 11. Men det är inte hela sanningen. För en tid sedan la jag om min strategi lite och blev lite analog även när det gäller bloggutkast. Jag är ju sedan tidigare helt fast i min analoga kalender så det kom kanske inte som en chock för de som känner mig. Alla de utkast som inte hade mer än bara en rubrik och en tanke tog jag bort från WordPress och la in i min rosa anteckningsbok. Där ligger ungefär 200 idéer och väntar på förverkligande.

Hur är det med blogginspirationen?

Jo tack, ganska bra faktiskt. Jag har inspiration att skriva men måste fånga stunderna på dagen då den finns. Och jag har upptäckt att det är på morgonen. Så jag försöker komma upp och skriva direkt. Det som däremot drar ner min blogginspiration är bilderna. Jag har alltid haft en hatkärlek till dem. Jag älskar att ta dem. Men när de sedan ska placeras rätt i inläggen, minskas i storlek, döpas rätt och kanske även redigeras något, då tappar jag det. Och dessutom strular ofta tekniken för mig när det gäller filformat och grejer. Då kallar jag in sambon.

Hur står det till med reslusten?

Just nu är jag märkligt nöjd med detta – Stendörrens naturreservat

Ja du, den är inte självklar. Inte om vi pratar utomlands i alla fall. Inom landet och i Östergötland är det på topp. Men vi hade faktiskt några dagar en resa bokad till Skiathos. Strax efter midsommar kändes det plötsligt okej och vi slog till. Men så kände vi efter lite till och ångrade oss. Det är inte så viktigt för oss att komma ut i världen. Vi kan vänta lite till. Ord jag kanske inte trodde att jag någonsin skulle skriva.

Det här blir jag glad av!

Jag blir glad av pirret och förundran att uppleva nya saker. Det kan vara en kyrkoruin eller midnattssolen. Det spelar ingen roll. Jag blir så ända in i själen glad av nya upplevelser.

Det här äter jag helst i sommar!

Vattenmelon. Denna sommarens, förra sommarens och troligen även nästa sommars bästa – kunde jag leva på vattenmelon hade jag gjort det.

Vad tycker jag om sommarpratarna?

Wow. Har lyssnat på rekordmånga hittills och är positivt överraskad. Benjamin Ingrosso, Niklas Strömstedt, Denise Rudberg. Agneta Sjödin, Peter Sjölund, Peter Jöback, Amelia Adamo. Alla har de på ett eller annat sätt påverkat mig. Ska jag välja ett av dem som stod ut lite extra så blir det Benjamin Ingrosso. Går inte att förklaras. Måste höras. Pojken går rakt in i hjärtat.

Hit längtar jag just nu:

Vadstena. En dag i sommar ska jag ha en riktig egodag och frodas i min historiefascination. Gå runt bland gränderna och gatorna i Vadstena och insupa allt. Gå guidad visning, både i stan på slottet och klostermuseet. Inte åka därifrån förrän jag vill, eller inte alls om jag bestämmer mig för att övernatta.

Det här har jag tröttnat på:

Pandemin har tagit fram många fina sidor hos oss alla, sidor som titt som tätt syns bland annat i sociala medier. Men. Det har också tagit fram en annan sida som är mindre angenäm. Folk som ägnar sitt liv åt att höja pekfingret så fort man rör sig utanför dörren. DET är jag trött på. Och tänker inte heller låta det uppta min tankeverksamhet mer än så.

Det här trendar i mitt flöde just nu:

Fjällvandring. Det är det första jag kommer på när jag låter tankarna flöda fritt. Kanske trendade det redan förra året. Men i så fall megatrendar det just nu. Alla ska vandra i fjällen.

Bästa citatet just nu:

”Some people wait all week for Friday,
all year for summer, and all their life for happiness”

Ja jag nöjer mig där. Fundera en stund på det.

Senaste inköpet

En dammsugare. Försökte fundera på hur länge jag haft min tidigare dammsugare. Kan lätt vara 15 år. Det var dags nu. Herrejösses vilket glädjeköp.

Min senaste skärmdump

Tack för tipset Klara

Förutom att min telefon tar skärmdumpar på lite av varje efter att dottern visat mig hur man ställer in så att det händer när man dubbeltapar på telefonens baksida och det därmed nu händer så snart jag lägger ifrån mig telefonen på ett bord så skärmdumpar jag alla platser som dyker upp i mitt flöde som jag blir sugen att besöka.

Den senaste är en plats på Gotland som min fellow resebloggarkollega och relativt nyfunna instagramvän rekommenderar.

Det här funderar jag på just nu:

Inte mycket alls faktiskt – tänkte jag först säga. Men så kom jag på att jag faktiskt funderar mycket på hur jag ska ta denna bloggen och tillhörande Instagram-konto vidare. Jag har inte kommit så mycket längre än så i mina funderingar men jag har en känsla av att hösten kommer att visa mig vägen och jag ser fram emot det.

Det här tränar jag helst på sommaren:

Uuuuuh, känsligt ämne. För ska jag vara riktigt ärlig så är jag ingen fan av att träna alls. Men, när jag kommer in i det så älskar jag att springa och gärna på sommaren. Men annars är såklart vandringen något som jag gärna gör sommartid.

Hajpen sommaren 2021:

Här får jag nog lov att hålla med Annika – SUP. Än så länge inte från min sida men för alla andra. Och jag kan inte annat säga än att det ser fridfullt ut. Som här när min svägerska och hennes barn glider runt i Stendörrens naturreservat för några dagar sedan.

Hur mår jag just nu?

B.R.A! Jag har min sista veckas semester och börjar jobba på måndag och det känns helt okej. Jag kände ingen euforiskt känsla när jag gick på semester och jag känner ingen panik över att börja jobba. Borde inte det innebära att jag gillar mitt jobbliv lika mycket som mitt semesterliv?

En lista om sommaren 2021 – din version

Sådär – då var det din tur. Oavsett om du vill sammanfatta för dig själv eller i ett eget inlägg. Har du gjort en egen lista? Kommentera gärna nedan.

Share

Självledarskap – 3 böcker som kommer att förändra ditt liv

Självledarskap

Ledarskap. Vad tänker du på när jag säger ledarskap? Kanske på chefen, teamledaren, lagledaren eller vår regering. Och det är lätt att det blir så. Jag tänker också så. Men jag har lagt till en aspekt i det hela det senaste året. Nämligen självledarskap. Du är din egen viktigaste ledare. Det är du som avgör vilken riktning ditt liv tar och då är ju det allra viktigaste att du är din egen bästa ledare. Och det behöver inte vara så svårt. På ämnet vill jag tipsa om tre böcker jag läst det senaste halvåret som alla på ett eller annat sätt både hjälpt mig och fastnat i mitt medvetande och gett mig insikter jag använder varje dag.

Lejonagendan av Cecilia Duberg

Köp Lejonagendan här (adlink till Bokus)

När du behärskar konsten att reglera ditt inre tempo blir du en starkare och friskare version av dig själv. Du blir bekväm med att vara lugn och behöver inte stress för att känna dig levande.

Från Lejonagendan

Min första kontakt med Cecilia Duberg sker i de sista skälvande minuterna av livet innan pandemin. När Marie och Carina från nätverket 4good samlar 800 tjejer på Oscars i Stockholm för Sunshinepodden live. Det är februari 2020 och det är inte den kvällen som egentligen får mig att fastna för Cecilia. Det är istället några månader senare och jag har såklart börjat följa henne på Instagram och en dag träffar hennes inlägg rakt i hjärtat.

”Semester är att vila i stunden. Att inte jaga eller optimera nästa. Tips: Ta lite semester varje dag. Resten av livet.”

Nej, det finns ingen hejd på klokskapen hos denna kvinna vilket väl citatet här ovan visar inte minst. Hon är, lever och andas självledarskap.

Lycka till med resten av livet av Isabel Boltenstern

Köp Lycka till med resten av livet (adlink till Bokus)

Lycka är inte att uppnå högt uppsatta mål eller nyårslöften, det är att befria sig själv från kravet att ständigt förbättra sin person.

Från Lycka till med resten av livet

Min första kontakt med Isabel sker en kväll i april 2016 när jag sitter kvar på jobbet och får en länk skickad till mig. Någon som vill mig väl. Någon som tycker att jag ska läsa ett inlägg. Inlägget heter ”Problemet med att gilla sitt jobb för mycket”. Jag läser. Tårarna trillar. Och jag relaterar hårdare än vad jag någonsin gjort tidigare eller för den delen senare heller. I inlägget står det bland annat:

”jag har alltid varit en energisk människa, alltid gillat att ha fullspäckat schema och alltid längtat till den dagen ordning&reda släpper sina nya kalendrar för att man då får nya dagar att planera. jag gillar att ha fullt upp. pluggar jag heltid måste jag ha två deltidsjobb vid sidan av, och om jag jobbar 70 timmar i veckan tänker jag att jag ändå, kanske, om jag bara anstränger mig, kan läsa någon ekonomikurs på distans samtidigt.”

Sedan dess finns hon där i mitt liv Isabel. Ibland med kloka ord på Instagram. Stundtals med tänkvärda videor på Youtube.

Numera även med en bok och en mugg med världens bästa citat som du ser på omslaget till detta inlägg

Isabel kan kosten att berätta om en svår tid och ändå skapa feelgood och en hel massa jävlar-anamma av det.

Jag kan ha fel av Björn Natthiko

Köp Jag kan ha fel här (adlink till Bokus)

Ingen annan behöver ändra sig för att du ska bli vackrare inombords. Var det du vill se mer av i världen.

Från Jag kan ha fel och andra visdomar från mitt liv som buddhistmunk

Jag står på vår toalett och rullar papper från toapappersrullen och fulgråter så att Helena Bergström skulle bli grön av avund. I lurarna har jag Björn Natthikos sommarprat och det är andra gången jag lyssnar på det. Jag trodde att jag skulle kunna värja mig för känslorna som kommer men icke. Berättelsen om när de tar farväl av hans far på en klinik i Schweiz går in i varje fiber i min kropp.

Att mannen som gav upp en lovande karriär som högt uppsatt ekonom i ett globalt bolag för att bli skogsmunk i Thailand har en intressant historia kan man ju hoppa upp och slå sig på. Men att han som dödssjuk i ALS på ett sätt som ingen annan kan säga orden:

”dansa med livet, kontrollera det inte”

och på riktigt ge mig en stor dos livsglädje det är ta mig tusan galet. Björns bok kan inte förklaras, den måste läsas.

Lite mer att läsa på Lite mera rosa

Share

Remember when you dreamed of beeing where you are now – att vara i nuet och vara tacksam

Remember when you dreamed

Bilden här ovan är inte min egen. Och normalt brukar jag inte använda bilder såhär utan att veta vems den är, fråga om lov och ange fotograf. I förekommande fall betala för skapelsen. Men i detta fallet vet jag inte vem som ligger bakom bilden. Det gör den inte mindre tänkvärd. Remember when you dreamed of beeing where you are now?

Jag har själv stått just här. På Brooklyn Bridge i New York. Men det är inte den enda platsen jag varit på som jag så länge längtat efter att vara på.

Så hur känner jag då när jag står där? Är jag närvarande? Inser jag att jag är just där just då, på platsen jag längtat så länge efter att vara på?

Jag tycker orden säger så mycket och jag har en önskan om att ha dem med mig. I det lilla och nära och i det stora långt borta när världen återigen öppnas.

Remember when you dreamed of beeing where you are now

Varje plats jag besöker vill jag vara närvarande och känna in – minnas hur det var när det enda jag önskade var att vara just där.

Eiffeltornet

2017 besökte jag för första gången Paris. En stad jag sedan jag var mycket liten hade sett fram emot att besöka. Vi landade i ett gråmulet och regnigt Frankrike. Vi tog en promenad längs Seine. Och så plötsligt efter en krök så ser jag Eiffeltornet i fjärran.

One world trade center

Jag har sagt att detta är platsen i New York jag kommer att återkomma till varje gång jag är i New York. Att det är den platsen i New York jag hade valt att besöka även om jag bara hann med en enda plats. Och så är det. Båda gångerna jag varit i New York har jag varit där och båda gångerna har jag varit totalt närvarande.

Stilla havet

Stilla havet, Los Angeles

Stilla havet var länge min största rädsla och största fascination. Fascinationen för ett så stort vatten och rädslan för att någon gång behöver flyga över det. När jag första gången doppade tårna i det i november 2018 var det med nio välmående och en bruten tå. Men en sak är säker. Jag var totalt närvarande. Och så tacksam.

Marina Bay Sands

Byggnadsverket jag fastnat för. Förfasats över höjden och att en gigantisk pool med vatten skall bäras upp. Så har vi landat i Singapore på vår resa runt jorden 2019. Jag har en tro att Singapore är ganska stort. Vi promenerar runt bland skyskraporna och så plötsligt öppnar allt upp sig. Och där ligger det. Jag stannar upp. Står kvar länge. Längre än vad kanske mitt sällskap vill. Men jag vill insupa det faktum att jag är just där just då.

Uppsala domkyrka

Sedan jag var liten har jag läst om historien. Om Gustav Vasa, Uppsala. Och om domkyrkan. Fascinerad av det som som är det vi kommer ifrån. Och så en aprildag 2011 står jag där i domkyrkan framför Gustav Vasas grav. Trettiofyra år gammal står jag där och gråter. Av tacksamhet att äntligen vara där och få uppleva.

Nära eller långt borta. Låt mig fortsätta vara tacksam. Och låt mig fortsätta uppskatta det jag får vara med om. Låt mig inte ta för givet det jag får. Låt mig minnas när jag önskade att jag var just här.

Om du som tagit bilden skulle hitta hit. Kontakta mig gärna. Min förhoppning är att jag fortsatt får använda din bild. Men självklart vill jag göra rätt för mig.

Lite mer att läsa på Lite mera rosa

Share

Arlanda en lördag i februari 2021

Arlanda 2021

Folk har höjt på ögonbrynen förr när vi berättat att vi dragit till Arlanda över helgen. Helt utan resa därifrån bokad. Om man inte räknar med den hem igen några dagar senare. Att åka till Arlanda, bo på hotell, flightspotta och bara känna atmosfären har varit något vi gjort då och då tidigare. Det är en annan atmosfär på Arlanda en lördag i februari 2021 än vad det varit. Men det ändrar inte min känsla för resmålet som de flesta andra ser som en anhalt på resan någon annanstans.

Det är andra gången vi är här sedan världen stängde. Senast var det slutet av juni 2020 och ska man jämföra var det mer öde då än nu även om smittspridningen då inte var i närheten av vad den är nu.

Arlanda i juni 2020

Tanken när vi besökte Arlanda i juni 2020 var att skriva om det. Berätta om känslan, och hur det faktiskt var. Men det blev inte så – då. Jag fixade det helt enkelt inte. Visste inte var jag skulle börja. Ska jag vara helt ärlig var jag nog lite rädd för att bli påhoppad. Min resebloggarkollega Inger på Halloj världen skrev ett riktigt bra och reflekterande inlägg häromdagen. Om reseskammandet. Och ställde sig frågan vad den handlar om egentligen. Och någonstans i det där reseskammandet tror jag att jag tappade bort mig själv. Mellan traumat av att se groundade plan och tomma incheckningsdiskar och funderingar på om världen någonsin kommer bli vad den har varit fick jag tunghäfta.

Arlanda 2020 var precis den ödeflygplats jag hade förväntat mig. Inget var öppet. Och jag kunde räkna människorna jag såg på ena handens fingrar. På Clarion Arlanda var det uppenbarligen så lite gäster att receptionisten när vi handlade lite dricka och slog oss ner i lobbyn direkt såg att vi inte bodde på hotellet, hon kände inte igen oss. Och hon hade helt rätt. Vi bodde på det nyöppnade grannhotellet Comfort.

SAS-planen trängdes, men inte i luften utan på marken.

Arlanda i februari 2021

Åtta månader senare är scenariot något annorlunda. Fortfarande används bara en bana för både lyft och landningar. Mer än så behövs inte. Men inne i terminalen har saker så sakta börjat öppna. Fiket mitt i Sky City där jag köpte mitt livs dyraste kaffe på väg till Gent i september 2019 är återigen öppnat. En bit bort köar människor för incheckning på planet till Paris.

Men på avgångslistan är det fortfarande relativt tomt. SAS dominerar. När hände det senast? Det mest exotiska du kan se på landningsbanan är Emirates 777.

Vi vandrar bort från terminal 5. Den enda öppna terminalen. Övriga är tillgängliga att passera men härifrån sker inga avgångar. Inrikesterminalen, terminal 4, varifrån jag flugit så många gånger är igenbommad mörk och tyst. Likaså tvåan och trean. Lite som en spökstad, en kyrkogård. Här står ett snötäckt Norwegian-plan. Kanske flyger det inte mer. Alls.

Kitchen & Table och nästan som vanligt

Någon timme senare har vi bokat bord på Kitchen & Table på Clarion Arlanda Airport. Mörkret har lagt sig så man ser inte startbanan, men det gör inte så mycket. Härifrån lyfter inga plan. Men i restaurangen är det nästan som vanligt. Lite glesare mellan borden och serveringen stänger såklart 20:00. Men annars. Vi är långt ifrån ensamma och det är ett mysigt mummel från sällskapen som samtalar. För en stund glömmer jag. Skulle nästan kunna drista mig till att få känslan av att det är jag som ska checka in på morgonflighten imorgon bitti. Men det är det inte. Inte än. Den tiden kommer. Men inte än. Arlanda en lördag i februari 2021 bjuder inte på en take off för mig.

Lite mer att läsa på Lite mera rosa

Share

Man kan inte göra allt

Hovetorps slussar

Exakt så. Skulle jag följa allt vad jag tutas i hade jag stigit upp ur sängen på morgonen för att meditera en stund innan morgonpromenaden. Därefter hade jag ätit det hembakta brödet till frukost.

Sedan hade jag såklart pausat en gång i timmen för lite stretchövningar innan lunchen som spenderats på en längre promenad.

När arbetsdagen var slut hade jag rullat ut yogamattan och checkat ut från arbetet mentalt innan jag i total harmoni hade fortsatt eftermiddagen och kvällen i total medveten närvaro.

Jag vet inte hur det är med dig, men jag har inte en chans att hinna med allt det där. Däremot vet jag att jag mår så mycket bättre om jag lyckas göra något för min egen skull under dagen.

Men man kan inte göra allt.

Jag har själv en tendens att vara lite så – allt eller inget. Hinner jag inte allt kan jag lika gärna hoppa över det helt. Men jag jobbar med att ändra tankemönster där.

Jag ägnade helgerna mellan 2020 och 2021 till att försöka landa i balansen.

Jag klarar det inte varje dag men jag har kommit en bra bit på vägen.

Jag har valt två moment som är viktiga för mig. Och dessa försöker jag hinna med så ofta jag kan.

För mig är morgonpromenaden viktig för en balanserad start på dagen. Den är inte lång men den är. Stunden vid frukostbordet med kaffekoppen och den frukost som finns hemma likaså. Den är viktig i förhållande till hur det annars lätt blir. En macka i farten framför datorn.

Något som också ger mig mycket är 10 minuters meditation efter jobbet. När datorn är nerstängd sätter jag lurarna i öronen och ger 10 minuter till Calm-appen och dagens reflektioner. Det hjälper mig att släppa jobbet.

Vissa dagar är det svårare. Går inte att få in i schemat. Och det är också helt okej. Det kommer en ny dag imorgon. Och man kan inte göra allt.

Share

Ett år på marken och en försiktig blick mot horisonten

Ett år på marken

Klockan skulle snart slå 07:00 söndagen den 26 januari 2020 när flight TG 0950 slog ner sina hjul på en av Kastrups landningsbanor. Vi var hemma i Norden igen efter härliga dagar i Thailand. En magisk Businessclass-upplevelse med Austrian på vägen dit och loungehoppning på Bangkoks flygplats på vägen hem. Min vana trogen blickar jag inte bara ut genom flygplansfönstret. Jag tar en snabb bild. Klockan i telefonen är fortfarande Thai-tid. En stund senare tar jag en smygbild på min forne barndomsidol Stefan Edberg som visar sig ha varit på samma plan som oss. Sedan kommer våra väskor rullande och vi beger oss ut i ankomsthallen för att fiska upp en kaffe innan vi kliver på snabbtåget hem till Linköping.

Tänk om jag då hade vetat att det skulle dröja ett år innan jag satte min fot i ett flygplan igen. Och inte bara ett år utan mer. Inte bara en gång under året som gått har jag funderat på hur det kommer att kännas den där dagen då det gått ett helt år sedan våra förra resa. Och nu är den dagen här.

Så hur känns det då? I ena sekunden känns det som en evighet. I nästa sekund kan jag inte förstå att det redan gått ett år. Att det jag då trodde var omöjligt, att stanna hemma ett helt år, inte ens var ett val jag skulle ha i mina egna händer.

Med en försiktig blick mot horisonten och världen

Vi har inte ens funderat i termerna av att resa under året som gått. Men jag vill verkligen poängtera att det inte innebär att jag på något vis har något ont att säga om de som har valt att resa. Vi har bara valt att inte göra det. Främst av skälet att jag faktiskt är lite harig av mig och inte riktigt har vågat. Varit osäker på försäkringar och vad som händer om man är hemifrån om världen stänger ner. Har inte velat behöva fundera på det under resans gång. Men också för att just resan alltid är en del av målet för mig. Jag älskar själva flygningen och allt som har med det att göra. Jag så till den milda grad att de tankarna fått ett helt eget inlägg. Och jag har inte velat flyga i dessa tider när det varit något helt annat än tidigare.

Men inte bara det, vi har också det faktum att listan är lång över saker jag vill upptäcka på hemmaplan. Det kommer aldrig ersätta utlandsresan men det kommer att fortsätta komplettera den.

Men så i veckan som gått, kanske i takt med att vaccinationerna kommer igång, så får jag den där frågan från sambon igen. ”Har vi några planer några speciella datum i september?” säger han.

Jag vet så säkert att det bara finns en enda anledning till att han frågar en sådan sak.

” Har du tittat på resor” frågar jag. Han ler lite klurigt, nästan som att han blivit påkommen med något han inte får. Och jag vet vad det betyder.

En försiktig blick mot horisonten. En önskan om att kanske mot slutet av året kunna göra det igen. Gå genom säkerhetskontrollen. Avnjuta ett glas bubbel. Köa till boardingen och ta jetbryggan ner till planet för att en stund senare höra motorerna varva upp.

En resa västerut?

Kanske blir det verklighet? Men än så länge så bubblar det lite extra och fjärilarna ger sig till känna i magen bara av att veta att vi börjat fundera. Och inte för att jag någonsin tvivlat men när jag pratar om ett besök i staden som aldrig sover så vet jag att jag aldrig någonsin kommer sluta älska att vara på resande fot.

Lite mer att läsa på Lite mera rosa

Share

Enkelt, närvarande och glädjefyllt – fokusorden för 2021

Ledord 2021

Jag hade egentligen inte tänkt ha några fokusord 2021. Kände först inte att det behövdes. Tänkte att jag fick ta det som det kom. Lite som hela 2020. För jag gick ut hårt 2020. Olika fokusord varje månad var tanken då. Det funkade i januari och februari. I år går jag inte ut lika starkt. Men jag har valt tre ord som kommit till mig och som jag vill fokusera på hela 2021. Enkelt, närvarande och glädjefyllt.

Låt mig utveckla dem lite var för sig. För det finns dimensioner i orden.

Enkelt

Enkelt för mig innebär inte att jag ska leva asketiskt som en munk. Det innebär inte att jag ska sälja allt jag äger och har. Nej istället innebär enkelt att jag vill förenkla mitt liv. För många kanske mitt enkelt är raka motsatsen. Jag tänker såhär.

En av mina favoritaffärer är Granit. De har ett motto: Förenkla ditt liv, få tid att leva. Och det mottot grundar sig såklart i att de säljer saker för att organisera hemma. Och där landar även mitt enkelt.

Jag vill göra det enkelt. Vill inte lägga tid på onödiga saker. Jag vill inte behöva leta efter vare sig nycklarna, barnens vinterkläder eller kvittot på något jag måste reklamera. Var sak har sin plats och den platsen vill jag skapa. För att livet ska vara enkelt.

Men enkelt betyder också att jag vill göra saker enkelt. Inte tänka och dividera. Göra det jag känner för om jag känner för det. Inte skjuta upp saker till morgondagen.

Närvarande

Med enkelheten jag skapar i ovanstående stycke skapar jag mig själv ett utrymme för att vara närvarande där jag är just nu.

Det handlar såklart om att jag vill vara mer närvarande med barn och familj. Och nyckeln till det för mig är att ha en så god planering och ordning i övrigt att jag kan vara närvarande där jag är just då.

Ögonblicket i Tiveden fångat av min kära svägerska Jessica

Med heltidsjobb och mina egna projekt och rörelser vid sidan av det där heltidsjobbet krävs det att jag planerar för att inte känna att jag borde göra något annat när vi är på den där utflykten.

Exempelvis var det helt planerat att jag inte behövde producera ett enda inlägg eller en enda text när vi i början på förra veckan landade ett par dagar på Vildmarkshotellet i Kolmården. Och närvaron var därmed total.

En annan sak inom detta spannet är mitt mål att lägga ifrån mig mobilen en timme innan läggdags och istället ta fram boken. Jajamen – den analoga. Det är min typ av närvaro.

Glädjefyllt

Glädjefyllt, inte bara ett fokusord för 2021 utan för hela livet. Det är ju det som Lite mera rosa står för. Att ta vara på och prioritera glädjen. Glädjen och skrattet är min viktigaste tillgång. Ett vapen som saknar motstycke i varje strid. I varje sammanhang.

2021 ska bli glädjefyllt och jag det ska dessutom dokumenteras.

Min dotter hade prickat julklapparna detta året så perfekt att det gjorde mig tårögd. Själv fick jag en rosa skrivbok med design av Efva Attling – en riktig favorit. Och till det en rosa glittrig penna.

Båda har fått ta plats bredvid sängen. Och däri dokumenteras nu dagligen en rad eller två om det jag är tacksam över från dagen som gått och tacksamheten grundar sig i det glädjefyllda. Mer glädje ger mer tacksamhet.

Och det handlar inte bara om att fylla agendan med saker att glädjas över. Det handlar minst lika mycket om att välja att glädjas över det agendan är fylld av. Jag tar helt enkelt med mig fokusordet från februari 2020 – att välja sina tankar och därmed välja glädje.

Fokusord 2021 – har du några?

Har du några fokusord 2021? Vilka i så fall eller har du bestämt dig för att ta året som det kommer?

Lite mer att läsa på Lite mera rosa

Share

2020 och Lite mera rosa – en resebloggares betraktelser

Jordglob

Etthundratjugosex inlägg senare la resebloggaren i mig 2020 bakom sig. Det var aldrig något snack om saken. Jag funderade aldrig på att inte fortsätta blogga. Redan innan allt vändes upp och ner hade jag en stark grund i denna bloggen att inte bara handla om utlandsresor utan även resor och framför allt upplevelser på betydligt närmare håll. Och det fortsatte helt naturligt på det spåret under 2020.

Årets första inlägg handlade ändå om Drömmar och planer inför 2020. Men det var ett ganska kortfattat inlägg som innehöll mestadels tankar om årets första månader. Tankar som ändå flera av dem gick i lås.

Inlägget med framtidstankar om När jag summerar 2020 som publicerades i november 2019 var lite mer utsvävande och fick inte många rätt kan man säga. Men jag gillar konceptet och kanske återupplivar jag det inför 2022?!

Nåväl. 126 inlägg blev det alltså på bloggen under året. Men lite mer än så ska jag väl kunna få ur mig. Om toppar och floppar. Inläggen som hamnar närmast hjärtat och de som aldrig publicerades. Håll till godo.

Hitta lättare i inlägget

Årets mest lästa

Årets mest lästa inlägg på bloggen är också det inlägg som tog absolut kortast tid att skriva. Och som dessutom var helt oplanerat. I april gör vi vårens enda undantag från restriktionerna och beger oss på en tur till Västmanland för att delta på begravning på Andreas farfar. En minnesstund med en handfull personer.

Dagen efter tar min svägerska som sett min passion för utflykter i Sverige med oss till närliggande pärlor. Vi åker till Nora och äter glass och så tar vi en tur förbi Uskavi kalkbrott som jag aldrig förr hört talas om. Det är som en blå lagun in the middle of nowhere och det blir ett ganska snabbt ihopknåpat inlägg. Det skall också bli årets mest lästa inlägg och många har kommit just hit efter att ha googlat på Uskavi.

Dessvärre fick jag rapporter om att platsen under sommarmånaderna var oerhört nedskräpat. Det smärtar i hjärtat att vi inte kan ha lit hyfs och ta hand om vårt vackra land.

Vill du också läsa om Uskavi kalkbrott klickar du dig vidare hit.

Årets mest genomarbetade

Idén till årets mest genomarbetade och ska det visa sig även årets näst mest lästa inlägg, får jag på den där trippen vi gör till Uskavi. Jag hade nämligen inte heller någon aning om den så populära glassen i Nora. Och är det något jag är svag för så är det just glass.

Jag tänker att landet väl måste krylla av dessa glassplatser och lägger i en av våra större resegrupper på Facebook ut frågan om allas favoritglass. Svaren låter inte vänta på sig och jag skriver så tangentbordet glöder och så till den milda grad att jag nästan inte vill höra talas mer om glass. Men till slut, den tredje man, är inlägget klart och jag publicerar Sveriges bästa glass – landskap för landskap.

Och kan du tänka dig. Jag använde det själv när vi hade vägarna förbi Ystad i somras och jag drog mig till minnes att jag hört talas om ett ställe där man inte ska missa.

Vill du också läsa om Sveriges bästa glass klickar du dig vidare hit.

Årets personliga favorit

Det är midsommarafton, kanske den varmaste midsommarafton i mannaminne. Precis en sådan midsommarafton man drömmer om. Ändå är ingenting som det ska i en upp och nervänd värld.

Rubriken till inlägget som plötsligt får text har funnits ett tag. När världen öppnades och stängdes. Texten formuleras helt oberoende av andras upplevelser. Det är bara min egen existens i vår stora värld jag skriver om. Om hur världen bokstavligt talat både öppnats och stängts för mig de senaste åren. Årets utan konkurrens mest personliga inlägg och även den personliga favoriten.

Vill du också läsa När världen öppnades och stängdes klickar du dig vidare hit.

Årets minst lästa

Hur hittar man ens detta? Vet du får du gärna uppdatera mig så lovar jag att uppdatera kategorin. Istället använder jag detta tillfälle till att highlitghta det inlägg som utan konkurrens tappade flest placeringar på listan från förra året.

Bland förra årets absolut mest lästa inlägg kom nämligen inlägget om min vän Linda när hon tidigt åkte med Apollo till deras nya satsning Destination okänd. Jag skrev och rapporterade och ni läste. Och det är kanske inte någon skräll att de inlägget inte toppar listan detta året.

Vill du också läsa om när Linda åkte med Apollo på Destination okänd klickar du dig vidare hit.

Årets aldrig publicerade

Här blir det av förklarliga skäl svårt att publicera en länk till inlägget. Det har ju faktiskt inte publicerats. Men jag lever på hoppet. En dag skall det publiceras. Men jag ska vara bjussig. Du ska få en sneakpeak. Såhär kommer det att se ut den dagen det händer.

Det ligger där i utkast. Helt klart. Det var till och med schemalagt. Den tolfte mars skulle det publiceras. Samma dag vaknar jag upp av nyheten att Trump stängt USA och plötsligt kändes rubriken ”15 gratisupplevelser i New York” inte helt aktuell.

Årets återvinning

Årets mest lästa inlägg som egentligen kommer från tidigare år är, och detta kan kanske tyckas lite märkligt, inlägget om hur du kopplar ditt betalkort till SAS Eurobonus.

Poängintjäning för flygresor har kanske inte varit det mest aktuella just i år men vi har fortsatt samla för framtiden utan att göra någon större affär av det. Och här verkar det som att fler gjort samma sak för en ansenlig mängd människor har sökt sig till min sida om hur man kopplar betalkorten till SAS Eurobonus och förhoppningsvis lyckats.

Vill du också läsa om hur man kopplar sina betalkort till SAS Eurobonus klickar du dig vidare hit.

Lite mera rosa och siffrorna för 2020

När vi gick in i 2020 var bloggen ett år och två månader gammal och jag känner mig fortfarande ett år senare som en riktig nybörjare. Men är det något som driver mig framåt och uppåt så är det mina mer erfarna kollegor. Tack alla ni fantastiska som inspirerar att kämpa för att sprida ännu mera rese- och upplevelseglädje.

Och aldrig någonsin hade jag väl den där söndagen i oktober 2018 när bloggen föddes vågat tro att hela 51 056 personer skulle läsa min blogg under 2020. Eller att det skulle ske totalt 86 615 sidvisningar.

Den förstnämnda siffran är en ökning på 138 procent om man jämför med 2019.

Lite mera rosa och läsarna

Och just det för mig in på det sista och absolut viktigaste jag vill säga med detta inlägget.

Tack!

Tack till just Dig.
Tack till dig som läser varje inlägg.
Tack till dig som googlat dig hit.
Tack till dig som kanske vet lite vem jag är och är nyfiken på det jag skriver.
Tack till dig du min närmaste vän som läser.

Utan dig. Inget Lite mera rosa.

Lite mera att läsa på Lite mera rosa

Share

Rese- och upplevelseåret 2020

Rese- och upplevelseåret 2020

När orden till detta inlägget börjar flöda ut över tangentbordet är det juldagens morgon. Frosten har tagit ett hårt grepp om vårt landskap så väldigt passande just till jul och solen som lyst med sin frånvaro har gett oss en egentligen helt perfekt jul i mitt tycke. Kallt, soligt, ingen snö men ändå vackert vitt. Dessutom en jul i lugn och ro med bara de närmaste. Man kan säga mycket om 2020 men när jag summerar året blir det just så. 2020 har tagit men det har också gett, i alla fall mig, så ofantligt mycket. Det är dags att summera rese- och upplevelseåret 2020.

Men vi börjar väl som sig bör. Som jag har gjort de senaste åren. Vi börjar med att se tillbaka på hur jag avslutade förra årets sammanfattning. Orden som blickade fram emot 2020.

Jag ser tillbaka på ytterligare ett innehållsrikt år och kan knappt vänta på att få sätta tänderna i 2020. Bara sammansättningen av siffror ger mig goda förhoppningar om ett år i balans med innehåll jag just nu bara kan drömma om. I skrivande stund är 2020 nästan helt ett oskrivet blad. Två hotellvistelser är bokade. En i Kolmården i mars och en i Aarhus i augusti. Vi skall tillbaka och se Rasmus Seebach. Men i övrigt är det blankt.

Från inlägget Rese- och upplevelseåret 2019
Som sig bör, en karta över årets flygningar. Färre än vanligt men en magisk resa

När jag nu sammanfattar 2020 är det två av ovanstående uttryck som fått stor plats och som jag kommer återkomma till. Balans och oskrivet blad. Det var 2020 och det var annorlunda men riktigt riktigt bra.

Hitta lättare i inlägget

Januari

Detektiver i Linköpings domkyrka

Vi börjar 2020 upplevelseintensivt både högt och lågt. Vi nyttjar jullovsdagarna till att uppleva lite av vår närmiljö när vi den tredje dagen på året tar oss till Linköpings domkyrka för att leka detektiver. En barnanpassad upptäcktsfärd i vår domkyrka. Vi lär oss om historia, dåtids- och nutidshistoria. Innan vi gör om helt och sätter oss i bilen mot huvudstaden.

Ett efterlängtat besök på Exploria center hägrar. Och efter några intensiva timmar på det som skall vara Europas största nöjescenter beger vi oss vidare norrut, men inte längre än till Kista där vi bor på Comfort hotell Kista över natten. Ett riktigt bra och prisvärt familjehotell som rekommenderas varmt.

Även en tunnelbanefärd kan vara spännande, i alla fall om det är livets första.

Vi njuter av en hotellnatt men tar också tunnelbanan in till stan, vilket i sig var ett äventyr för de små som gjorde det för allra första gången. Sedan tar vi sikte mot Thailand för första gången av två under denna månad när vi intar middag på favorithaket Koh Phangan på Östermalm. En upplevelse i sig inte bara för maten.

Andra halvan av januari på hemmaplan

Vad gör man inte för en geocach

På hemmaplan igen upptäcker jag och det stora hjärtat Geocaching. Innan vi för andra gången denna månad tar sikte på Thailand. Men denna gången på riktigt. En bonusresa som tar oss en otippad tur väl dokumenterad här på bloggen med slutdestination Surin beach i Thailand.

Den tjugosjätte i månaden landar vi efter 10 dagar på varmare breddgrader åter på Köpenhamns flygplats. Av denna resans flygplansmat minns jag speciellt två serveringar. Tryffelpastan på Austrian airlines som var så god att den fick mig att gråta på vägen till Thailand. Och frukosten på Thai airways denna januarimorgon på väg hem. Att jag en stund senare skulle kliva av planet för sista gången på längre tid än jag någonsin kunde tänka mig visste jag inte då. Och jag har många gånger funderat över hur det hade känts OM jag hade vetat.

En bild säger mer än tusen ord sägs det…

Tacksamheten över denna resa är stor. Resan i businessclass dit. Dagarna i underbara Surin beach. Och upplevelsen med loungehopping på Bangkoks flygplats. Fantastiska minnen och något att se fram emot att göra igen.

Månadens mest lästa inlägg på bloggen var:
Koppla ditt betalkort till Eurobonus

Februari

Februari månads femte dag sätter jag mig på tåget mot Stockholm för ett event som är så långt ifrån 2020 man kan komma. Carina och Marie på 4Good har samlat 800 tjejer, damer, ladies på Oscars i Stockholm för Sunshinepodden live. Jag ska möta upp min vän Fia och delta på plats.

Jag laddar upp med ett besök på restaurang Himlen i Skrapan på Söder och går en tur längs minnenas allé. Kvällen blir magisk och ett fint minne att ha med sig. Så mycket energi och glädje på en och samma plats.

Sedan hinner jag med en resemässa här i Linköping innan vi påbörjar det som skall bli årets melodi. Att upptäcka nytt i närområdet.

Den 23:e i månaden besöker vi för första gången en plats vi återvänt till flera gånger sedan dess. Fantastiskt mysiga Boställets vedugnsbageri.

Vi passar också på att besöka nyöppnade Jureskogs i Mjölby. Och fortsätter februari med att ”boka hotell till våren” som jag skriver i min analoga kalender. Hotell som senare skulle avbokas vartenda ett.

2020-års extradag den 29:e februari checkade sedan jag och min vän Linda in på Husby säteri för en natt vi sent ska glömma. Vi hade hoppats på spänning och ett och annat spöke. Men aldrig hade vi trott att vi skulle bli helt ensamma en natt på slottet.

Månadens mest lästa inlägg på bloggen var:
Maten jag skulle kunna åka tillbaka till en plats bara för att få äta en gång till

Mars

Efter att ha huserat med spöken och gastar på Husby inledde vi mars med fika på ett av Linköpings absolut mysigaste caféer, Café Berget.

I backen började vårblommorna visa sig och dagarna blev ljusare och ljusare. I min bloggplanering skulle jag publicera ett inlägg med titeln 15 gratisupplevelser i New York. Har du läst det inlägget? Inte. Du är inte ensam. Ingen har nämligen läst det. Samma dag som det skulle publiceras möttes världen av nyheten att Trump stängt landet och ja på den vägen är det. Men en vacker dag kommer det publiceras.

Kanske kände vi direkt att det skulle bli en tid för hemmaupptäckter för i telefonens fotoalbum och bloggens inlägg ser jag ett förändrat upptäckarmönster. I mitten av mars åker vi några mil bort till Stjärnorp. För en ruin och en ravin. Och några dagar senare återvänder vi till den nyfunna favoriten Boställets vedugnsbageri för en fika i vårsolen på slätten. Och när vi sedan åker därifrån åker vi vänster istället för höger och om det blir det ett helt inlägg.

I mars tar vi också våra första stapplande vandringssteg i Tinnerö Eklandskap här i Linköping och så firade jag våffeldagen på Linköpings våffelmästare nummer ett Melins. Och sedan fortsatte mars lite som det började. Samma dag som vi skulle åka till Vildmarkshotellet för övernattning och spa kom de första direktiven från regeringen och FHM. Det kändes först oklart vad som gällde men efter samtal med hotellet packade vi in oss och åkte till ett Corona-säkert och riktigt härligt Kolmården och Vildmarkshotellet.

Månadens mest lästa inlägg på bloggen var:
En natt helt ensamma på Husby säteri

April

April månad startade med att jag checkade in och på hotell. Men inte för en hotellnatt utan en hotelldag. Jag hakade på Nordic Choice nya satsning Check-in office och checkade helt enkel in för en kontorsdag på hotell. Riktigt bra koncept jag skulle kunna tänka mig att göra igen.

I början av april var det sedan dags för påsklov och vi fortsatte våra upptäcktsresor i Östergötland. Först åkte vi västerut för påsklovsaktiviteter i Vadstena. Leksaksmuseet, glasbruket, Klosterkyrkan och Vadstena slott besöktes. På slottet gick vi på skattjakt och lärde oss mer om slottets byggherre Gustav Vasa.

Och sedan fortsatte slottstemat detta påsklov när jag några dagar senare tog med mig mina små hjärtan österut, tillbaka till Husby säteri. Denna gången i dagsljus tillsammans med långt många fler än vid det senaste besökte. Här testade vi på luftgevärsskytte, knyta egna påskkvastar och att åka häst och vagn. Och så avslutade vi med slottslunch. Och denna gången höll sig andarna i schack.

Till påskhelgen passade vi på att upptäcka fler vandringsstigar i Tinnerö Eklandskap och vandrade vi den vackra Rosenkällasjön. Och jajamen, visst avslutade vi med fika på Bostället. Fika värt en omväg.

Vandringsled vid Lilla Aska i Linköping

Jag hittade appen Naturkartan och letade upp de nya vandringsstigar helt nära i Lilla Aska. Och sedan checkade vi in på The Box för spa.

Men är det någon dag i april 2020 som kom att ändra på hela vår tillvaro så är det den 13:e. Då styr vi kosan mot Omberg, vandrar Ellen Keyes led och sedan är vi fast. Både för Omberg och vandringen.

Från vårt första besök på Omberg och vandring på Ellen Keyes led

Andra halvan av april och en ersatt resejävul

Redan en vecka senare är vi tillbaka tillsammans med barnen, går Orkidéleden och spanar ut över slätterna från Hjässan. På vägen besöker vi också Rökstenen och Alvastra klosterruin som ligger i närheten av Omberg och är några av den västra sidan av Vätterns måsten att besöka.

Resejävulen är nu ersatt av vandringsjävulen. Och tänk vad som händer då. Då upptäcker man att det bara några hundra meter hemifrån det senaste året har anlagts ett helt nytt naturreservat. Fantastiskt på alla sätt ändå är vi bara någon dag senare för tredje gången på lite drygt en vecka tillbaka på berget och vandrar Älvarumsleden en kväll efter jobbet.

Mot slutet av månaden gör vi vårens enda undantag från Covid-rekommendationerna och reser i bil till Arboga för begravning av Andreas farfar. En liten minnesstund med bara de absolut närmaste närvarande. Ett litet missöde i packningen gör sedan att jag får göra en snabbutryckning till Västerås. Och på vägen gör vi ett av årets många spontanavstickare. Strömsholm blir målet. Och hade vi bara varit några timmar senare så hade vi stött ihop med ägaren. Jajamen, kungen.

Strömsholms slott

Dagen efter tar min svägerska med oss på sightseeing som leder till årets både mest lästa och näst mest lästa inlägg här på bloggen. Vi besöker Uskavi kalkbrott och äter glass i Nora.

En annan glass testar vi dagen efter när vi på väg hemåt Östergötland stannar till vid Hjälmare docka. Götlunda glass är glassen och den avnjuts med lite härlig kanalromantik vid Hjälmare kanal. Långt ifrån den sista kanalromantiken för sommaren 2020.

Götlundaglass vid Hjälmare kanal utanför Arboga
Månadens mest lästa inlägg på bloggen var:
Tre kortare vandringar i Östergötland

Maj

Vårens sista månad började med försiktigt framtidshopp. Vi bokade preliminära midsommarplaner norröver. Sådant som gick att boka av om det skulle vara omöjligt såklart.

Den nionde dagen i maj begav vi oss ut på Linköpings gator för att upptäcka nya områden med hjälp av appen Questropolis. Historia, upptäckter och skattjakt. Allt i ett. Och en varm rekommendation om du besöker Linköping, Vadstena eller Gamla stan.

På upptäcktsfärd med Questropolis Linköping

Och sedan begav vi oss tillbaka till Berget. Vi visste det inte då men det skulle faktiskt bli sista gången på ett tag. Och vi avslutade vårens vandringar på topp. Med Marialeden och mina första steg på en Pilgrimsled. Men också med en rasande god våffla på Borghamns strand.

Marialeden på Omberg och avslutande våffla med ramslök och sik på Borghamns strand

Dagen efter passade vi på att supporta våra lokala företagare och avnjöt glass från Stafsäters.

Den trettonde i månaden gjorde jag ett av vårens få restaurangbesök när jag mötte upp Lina på stan för mat och dryck på Pappa Grappa. En riktig höjdare.

Pappa Grappa i Linköpöping

I maj upptäckte vi också både Viggeby naturreservat och Getåravinen och skrapade ihop mängder av vandringssteg. Ännu fler steg skulle det bli men det hade sambon ingen aning om. Den 22:a i månaden begav vi oss till Sörmland och Sundbyholm för födelsedagsöverraskning. Andreas fyllde 34. Vid 32 överraskade jag med Yasuragi. Vid 33 spenderade vi 16 timmar i ett flygplan och missade egentligen hela dagen då vi lyfte från San Francisco på kvällen den 26:e och landade i Singapore på morgonen den 28:e. Så nu var det dags att fira igen. Och det gjorde vi med vandringshelg på Sundbyholm.

Innan maj var till ända hann vi också reka på ett kylslaget Visingsö. Då skulle vi inte ha litat på väderprognosen. Men vi är ändå nöjda med rekningen. Det skulle bli en härlig varmare och lite längre vistelse senare under sommaren.

Visingsborg på Visingsö i ett kylslaget majväder
Månadens mest lästa inlägg på bloggen var:
Sveriges bästa glass landskap för landskap

Juni

Jag skulle återkomma till orden balans och blankt blad och kanske är det dags nu? För när jag nu återupplever årets första månader minns jag att många av alla härliga händelser är resultatet av ett blankt blad. Ett blankt blad som fylldes av det som kändes rätt för dagen. Ena dagen spa, andra dagen vandring, tredje dagen ett spontant besök i grannstaden och stadsvandring och fjärde dagen absolut ingenting. Och det mina vänner är det som skapar balans.

Juni inleddes med ett av ovanstående. Kompensation för att årets nationaldag inföll på en dag när vi redan var lediga gav en extra ledig dag och vi passade på att lägga den dagen innan nationaldagen. Sedan styrde vi kosan mot Himmelsby spa mitt på Östgötaslätten för lite återhämtning.

Återhämtningen resulterade senare samma helg i en dryg mils vandring på det som kom att bli en av mina absoluta favoritleder- Östgötaledens rundslinga vid Västanvik och Medevi.

Sommaren var på stark frammarsch. Vi prövade avokadoglass på Gelatohouse i Valla och promenerade nya vägar mellan Valla och Vallastaden.

Valla och Vallastaden

Årets midsommar inföll den 19:e. Det var strålande sol och varmt. Och jag fick äta en rosa trekantiga småkaka som jag inte har ätit sedan jag var liten och fikade på Fenix konditori i Emmaboda. Jag hittade den av en slump på Café Bagareboden i Rimforsa. Och när solen stod som högst begav vi oss dit. För en fika. Och för att spana in båda Trollegater och Hallstad ängars naturreservat. Och just de besöken föranledde också ett inlägg som inte är så gammalt med funderingar på när man egentligen har varit i ett naturreservat?

Midsommaraftonens eget inlägg hette När världen öppnades och stängdes och är mitt eget favoritinlägg från året som gått.

Andra halvan av juni och vi beger oss utanför Östergötlands gränser

Regnet öste ner och åskan gick en bit bort när jag dagen efter midsommar parkerade bilen och promenerad upp emot Ekenäs slott och sommarens första aktivitet. Guidad tur på ett av Östergötlands vackraste slott.

Ekenäs slott

Uppfylld av upptäcktslust tog det inte ens ett dygn innan vi återigen begav oss ut på de östgötska vägarna. Denna gången blev det en roadtrip österut för ett besök där Göta kanal startar, en ödekyrka på en bokstav och en borgruin av det vackrare slaget.

Och innan vi sedan styrde kosan utanför länets gränser passade vi på att vandra både i vår direkta närhet i Kärna mosse och en bit bort när vi årets kanske varmaste dag klättrade upp och ner i Kolmårdens vackra skogar på Marmorbruksleden.

Dag 27 av månad 6 styrde vi sedan kosan mot en plats vi besökt många gånger tidigare men aldrig sett i detta skick. Arlanda. På vägen tog vi en avstickare till en rosa gräddtårta – Skånelaholms slott och sedan checkade vi in och ut ur sviten på Arlandas nyaste hotell Comfort hotell Arlanda.

På väg hemåt tittade vi in i Stockholm och upplevde öde gator. Så mycket som var sig likt men ändå så annorlunda.

Drottninggatan en söndagseftermiddag i juni
Månadens mest lästa inlägg på bloggen var:
Uskavi kalkbrott – en dold pärla i Västmanland

Juli

Det var halvtid på rese- och upplevelseåret 2020 och den första dagen i juli satte vi oss sedan i bilen och styrde kosan mot Öland. Boendet hade jag hittat på airbnb och det var en hårfin linje mellan att vilja skrika ut för hela världen att vi hittat ett riktigt smultronställe och att hålla tyst och behålla det för mig själv. Jag valde det första alternativet.

Några dagar på Öland i början av juli

Vi hade galet mysiga dagar på Öland med barnen och kommer garanterat återkomma.

När vi åter landade hemma hade vi en vecka kvar av semestern och återigen låg ett oskrivet bland framför oss. Återigen skulle just det bli ett riktigt lyckokast när vi valde att sätta oss i bilen med okänt mål och endast en natt bokad. Det resulterade i att vi började i Lund och avslutade med en riktig barndomsdröm i Sunne.

Från Lund till Sunne. En roadtrip där resan var målet.

Vi kom tillbaka hem när juli var halvt gången och det var dags att lösa av kollegorna på jobbet. Det gav utrymme för upplevelser kvällstid och på helgerna. Och nog upplevde vi allt. Jordgubbsplock i Tift, trampbåt på Mickeys strandfik och så fick vi till slut den där varma härliga vistelsen på Visingsö i dagarna två med både Remmalag och Alpackatrekking.

Mot slutet av juli tog vi med två besök till Bergs slussar, en turistattraktion vi har haft så nära att jag inte ens förstått hur eftertraktad den är. Förrän nu då.

Och sedan avslutade jag och barnen juli med en härlig vistelse på Sunlight i Nyköping och en avstickare till Stendörrens naturrerservat.

Stendörrens naturreservat med sina karaktäristiska hängbroar
Månadens mest lästa inlägg på bloggen var återigen:
Sveriges bästa glass – landskap för landskap

Augusti

Sista sommarmånadens första dag tog vi med Andreas mamma till de där orterna vi besökte i början av sommaren. Mem och Stegeborg. Det toppade vi sedan med fika i Söderköping och en titt på de magiskt vackra Drothemskvarteren.

Drothemskvarteren i Söderköping

Jag och barnen passade på att spana in kanalbåtarna på Göta kanal samtidigt som vi spelade minigolf på Kaffeteriet i Borensberg. Och när vi nått halvtid i augusti åkte jag och Andreas till Stockholm.

Kafferiet i Borensberg

Återigen med ett blankt blad framför oss. Inget inplanerat och alla möjligheter. Det blev några dagar då vi upplevde allt det där man nästan trodde att man redan sett fast man aldrig gjort det.

Två favoriter som upptäcktes var Hotel Frantz och Stjärtilleriet. Och så Monteliusvägen såklart som faktiskt får äran att agera omslagsbild till denna summering även om den ännu inte fått ett eget inlägg här på bloggen.

När augusti närmar sig sitt slut är det tydligt att det är jobbagendan som tar över. Men vi hinner ändå med ytterligare ett besök på den nyblivna favoriten Bostället och därifrån tar vi omvägen förbi Brunneby musteri och intilliggande Brunneby kyrka som ursprungligen faktiskt uppfördes av Heliga Birgittas morfar år 1269.

Brunneby musteri med delikatesser i mina färger. Samta Brunneby kyrk till höger.
Månadens mest lästa inlägg på bloggen var nu tillbaka på:
Uskavi kalkbrott – en dold pärla i Västmanland

September

Första höstmånaden bjuder till en början på väldigt lite resor och upplevelser. Vi känner oss krassliga lite om vartannat och stannar såklart hemma. Det blir så pass lite upplevelser att jag den tjugonde dagen i brist på annat beger mig till Linköpings egen stolthet, friluftsmuseet Gamla Linköping, för lite strosande och ett besök i Cloettaboden.

Gamla Linköping

Och några dagar senare har jag sedan kanske årets viktigaste bokning i kalendern. Men det visste jag inte då. På agendan stod ett Stockholmsbesök och date med min fina vän Fia. Och lite tur var det att vi fick till detta, för ganska snart efter det var restriktionerna åter vår vardag. Vi checkade in på Downtown Camper och rörde oss knappt utanför hotellet förutom för en promenad i ett tomt Gamla stan.

På hemmaplan återvänder vi till ett lite mer höstlikt Omberg än vi lämnade i maj och på hemvägen stannar vi till och hämtar upp fika på ett av Östergötlands konditori som fått en plats på listan från White Guide – Väderstad Centralkonditori.

Vi avslutar september med att testa mysiga restaurangen Funky Corks i Linköping.

Månadens mest lästa inlägg på bloggen var:
Att vandra på Omberg – allt du behöver veta inför din vandring och lite till

Oktober

Oktober månad inleds starkt när vi drar till det jag helt självsvåldigt utsett till Östergötlands historiska centrum. Vadstena. Appen vi i maj testade i Linköping – Questropolis – har lanserats för Vadstena och vi är såklart inte sena att testa. Förutom historisk förkovring tar vi tillfället i akt att prassla med höstlöven.

Den sjunde i månaden checkar vi in för en klassisk staycation på The Box. Vårt självklara val när vi behöver en fristad men inte kan eller bör åka så långt hemifrån.

Samma kväll som vi kom hem från ovanstående Questropolisutflykt till Vadstena fick jag för första gången höra talas om Hospitalet i Skänninge. Vid byggandet av väg 50 år 2010 gjordes utgrävningar på platsen och vid dessa hittades lämningar som kunde datera hospitalet till 1100-talet och därmed kan det titulera sig Sveriges äldsta hospital. Utgrävningarna visade också att det redan innan det fanns en gård på platsen, den kan ha anor från Vikingatiden. En kväll i oktober när ovädret drog över Östergötland tog vi en tur för att söka efter platsen. Just som vi kom fram lättade molnen och skapade en magisk kuliss förr denna historiska plats.

Det gamla hospitalet i Skännige – Sveriges äldsta?

En annan magisk plats vi besökte i oktober var Säby Västerskog. Ett naturreservat inte alls långt hemifrån med fantastiskt fin bevarad urskog, något det stora hjärtat läst om i skolan och här fick uppleva på riktigt.

En lördag mot slutet av oktober låg så åter dagen som ett blankt blad. Det blanka bladet fylldes med en tur med buss och pendel till grannstaden. Vi gjorde som i Stockholm. Upplevde allt det där vi borde sett men aldrig hade haft möjlighet till – i grannstaden Norrköping. Och DET blev kärlek vid första ögonkastet.

Fina Knäppingsborg i Norrköping

Oktober månad avslutades sedan med våffla på Stafsäters gårdsglass. Ännu en oas vi har nästan på hemmaplan.

Månadens mest lästa inlägg på bloggen var en favorit i repris:
Att vandra på Omberg – allt du behöver veta inför din vandring och lite till

November

I samband med att vi gick in i november slog jag på stora trumman och meddelade på Lite mera rosas Instagram att jag minsann skulle fira födelsedag hela månaden. Själva dagen infaller i stort sett i mitten, den sextonde. Men ett år som detta borde man väl kunna fira hela månaden.

Att fira födelsedagsmånad skulle innebära att göra nya saker jag vill testa och i allmänhet må bra. Istället blev november lite mer likt september och självaste födelsedagen spenderades under täcket.

Det skulle dröja till den 22:a i månaden innan jag tog mig någonstans och precis som i september åkte jag då till Gamla Linköping. Denna gången för att se startskottet för vinterns event – Tidernas jul.

Gamla Linköping en inte så vintrig novembersöndag

Sista helgen i november tog vi sedan med oss barnen och åkte till ännu ett av Östergötlands naturreservat – Ycke urskog utanför Ulrika. Här blev det utelunch, naturbingo och gofika och en tur på urskogsstigen såklart.

Månadens mest lästa inlägg på bloggen var för tredje månaden i rad:
Att vandra på Omberg – allt du behöver veta inför din vandring och lite till

December

Och så blev det december detta året också. Och trots att inget var som vanligt var allt sig likt i form av att snön lyste med sin frånvaro. Det är ju oftast så på dessa breddgrader.

Efter att ha arbetat hemifrån sedan mitten av oktober gjorde vi i början av december slag i sak och traskade bort till den lokala kvarterskrogen för lite lunch. Och inte vilken kvarterskrog som helst. Vi bort i stort sett granne med Landeryds golfklubb och deras restaurang serverar lunch – inget att klaga på från hemmakontoret.

Och på temat hemmaupplevelser beställde vi lagom till Lucia hem frukost till dörren. Något som går att göra genom ett samarbete mellan Corren och Ronaldos via minfrukost.com. Nybakade frallor och Lussebullar hem till dörren. Bara att hämta upp och njuta. Vem säger att det inte går att njuta av upplevelser på den absoluta hemmaplanen?

Tidernas jul i ett lite mer vintrigt Gamla Linköping. Med betoning på lite.

Lucia firade vi sedan med familjebesök i Gamla Linköping för Tidernas jul ur barnens perspektiv. Här finns både tipsrunda, bingo och julklappsjakt att delta i. Samtidigt kan man ta del av filmer i fönstren för att lära sig mer om julen nu och då.

De lokala pärlorna och nya vanorna under rese- och upplevelseåret 2020

Något jag verkligen lärt mig att uppskatta är att hitta de lokala pärlorna man inte hade en aning om. En av dem var Stens hus som vi besökte den fjärde adventshelgen. Så många gånger har vi passerat detta smultronställe utan att veta om det. Högt uppe på kullen bredvid väg 55 mellan Norrköping och Katrineholm i höjd med Åby hittar vi det så rasande vackra huset som rymmer både festlokal, butik och café. Det var det senare vi var spekulanter på.

Stärkta med hembakt tog vi sedan årets första och sista promenad längs med vackra Göta kanal från Malfors vid Ljungsbro. Lite som ett statement på allt vackert vi har att uppleva här i vårt Förträffliga Östergötland.

Och även om året har några timmar kvar att uppleva så får jag ändå säga att vi fick mer än en värdig avslutning när vi på Annandag Jul möttes upp för nya traditioner med Andreas syster och familj i Tivedens nationalpark.

Annandag jul i Tivedens nationalpark

Vårt första, men definitivt inte sista besök i en nationalpark får avsluta 2020. Som ju med ovanstående sagt kanske inte blev som jag trodde men ändå alldeles alldeles underbart.

Vågar man titta framåt mot 2021?

Jag är inte känd för att vara pessimisten i min omgivning och jag tänker inte vara det nu heller. Jag väljer att kalla det realist. För när klockan slår tolv imorgon kväll och vi lämnar 2020 bakom oss kommer ju faktiskt ingenting vara förändrat. Det tar lite längre tid än så. Och aldrig har det väl varit tydligare att våra egenpåhittade magiska gränser som årsskifte och tolvslag egentligen inte betyder någonting.

Nu gäller det att vi håller ut och håller i. Ställer om och är rädda om varandra.

Jag siar inte fram emot några längre resor 2021. Blir det så blir det. Och blir det inte så vet jag att det finns så rasande mycket mer att uppleva både i min absoluta närhet och i Sveriges avlånga land om den möjligheten ges.

Med det säger jag tack till rese- och upplevelseåret 2020. Det blev balans och oskrivna blad och det blev helt fantastiskt.

Gott nytt 2021

Flera av mina kollegor har också sammanfattat sina år och dessa hittar ni här:

Annika på Resfredag
Johnnybajdzjan
Freedomtravel
Matochresebloggen
4000mil.se
Ladiesabroad
Travelbug.se
Discoveringtheplanet
Dryden
Comeflywithme
Lifsresor
LinizTravels
Rucksack
Ingelas resor
Leva som Eva
GyllinTours
Readyfortakeoff
Från Stad till Strand
Halloj Världen
Dianas drömmar

Lite mer att läsa på Lite mera rosa

Share
- Resor, glädje & upplevelser -