Om några möten en februaridag i Los Angeles

Det är tidig söndagsmorgon på ett Starbucks vid Venice beach. Vi är jetlaggade och har halvt i sömnen men ändå klarvakna tagit oss från vårt airbnb för att käka lite frukost. Vi är i Los Angeles på vår kanske märkligaste resa. För vår första 2-4-1 voucher med SAS Eurobonus har vi bestämt oss för att åka till Los Angeles. Över dan. Ja du läste rätt.

Vi åker från Arlanda tidigt på lördagen och flyger SAS Plus de dryga elva timmarna över Atlanten. Sover en natt i LA och åker hem på söndagen. Då i Business class för allra första gången.

Det är en märklig och lite galen resa och när jag sitter där på Starbucks i arla morgonstund känns världen så oändligt stor men ändå så väldigt liten. Här sitter jag klockan fem på söndagsmorgonen i Los Angeles. Hemma är klockan två på eftermiddagen och själv ska jag nästa dag hem och hämta barnen på fritis. Tidsskillnaden och jetlagen får mig helt ur balans.

Jag tittar omkring mig.

Det är jag och ett par hemlösa män som skrapat ihop till morgonkaffet.

Och jag tänker att jag är tacksam för allt jag får chansen att vara med om och uppleva. Tacksam för min plats i livet.

Det är söndagseftermiddag på LAX, Los Angeles flygplats. Vi har just gått på planet tillbaka till Sverige efter att vi ha hunnit besöka två olika lounger. Planet är lite försenat. Men vad gör det. Vi ska få flyga Business class. För allra allra första gången. Jag känner mig lite obekväm och malplacerad när flygvärdinnan kommer och serverar mig champagne. Vet inte riktigt hur jag ska sitta. Inte ens säkerhetsbältet är likadant som jag är van vid.

En stund senare kommer våra medresenärer in i planet. De som ska sitta på de andra två platserna på rad ett. Det är kungen och drottningen av Sverige. De slår sig ner. Silvia börjar jobba. Kungen ber om en konjak, men det finns tyvärr inte så han får välja något annat. Jag tittar på menyn. Två av oss på första raden har sitt hem avbildat på framsidan av SAS Businessclass-meny och det är inte jag och Andreas.

Jag tittar omkring mig.

Det är jag och Sveriges kungapar som troligen inte sparat så länge till denna biljetten.

Och jag tänker att jag är tacksam för allt jag får chansen att vara med om och uppleva. Tacksam för min plats i livet.