När klockan slog midnatt amerikansk tid hade vi hunnit en dryg timme från USA:s västkust och i vilken tidszon vi befann oss vet jag inte riktigt. Men någonstans emellan den 26:e och 28:e maj. Klockan på mobilen gick dock fortfarande på amerikansk tid och på 38 000 fot blev det istället för ingen födelsedag alls ett andra grattis till min kära sambo som under detta dygn i mörker, i luften mellan USA och Asien, i okända tidszoner vid datumgränsen på vår resa jorden runt dag sex fyllde 33 jordsnurr.
Tidsomställning, jetlag och datumgränser. Det finns så mycket man kan säga om detta. Man kan förbanna det när jetlagen är som värst och förundras när man kommer på att det också ger dig möjligheten att fira nyårsafton två gånger på samma år. Och även om jag, när vi satt där på SFO och skulle gå ombord på flighten som skulle ta upp emot 16 timmar, kände mig ganska mätt på att resa så känner jag mig nu sugen på just den där resan med två nyår. Vi får väl se vilket årsskifte det blir.
Transpacific – min ultimata utmaning
So we meet again, skrev jag i ett inlägg på Instagram tidigare på dagen och lade upp en bild på Stilla havet från november 2018 vid vårt första besök i Los Angeles. Det var första gången jag såg och doppade fötterna i detta gigantiska hav.
Min flygrädsla har jag berättat om tidigare men även hur jag har kämpat för att bli av med den. Och jag skulle nog säga att jag är kvitt den nu även om respekten för att flyga finns kvar och jag är aldrig helt oberörd när vi lyfter.
Under lång tid fanns på min bucketlist att jag ville springa tjejmilen i New York. För många är en mil en oöverkomlig distans att springa, men för mig var det inte det som gjorde att jag var osäker på om det någonsin skulle bli av. Det var det faktum att jag skulle behöva flyga över Atlanten.
Nu har jag gjort den resan fyra gånger.
Kvar var att flyga över Stilla havet. Och i december 2018 bokade vi resan som skulle ta mig över Stilla havet. Och nu satt jag där, planet väntade vid gaten, det fanns ingen återvändo.
UA1 i 15 timmar och 56 minuter
Orden du läser skriver jag på 40 000 fot över havet med 2 timmar och 11 minuter kvar till landning i Singapore. Resan som vanligtvis brukar ta dryga 16 timmar kommer idag att ta 15 timmar och 56 minuter.
Om att flyga United Airlines tänker jag berätta mer senare. Men det är en speciell känsla att spendera närmare 16 timmar i mörker. Och det är en märklig känsla att lyfta på söndagskvällen och landa på tisdagmorgonen. Ännu mer speciellt är det att ur svensk tid sett lyfta en dag efter Sverige men landa en dag innan Sverige.
När vi lyfte från USA var det söndag kväll och på hemmaplan hade de redan hunnit påbörja måndagsfrukosten. När vi landar 2/3 av ett dygn senare är det tisdagmorgon i Asien medan måndagen bara precis har övergått till tisdag därhemma. Det gäller att inte tänka för mycket då blir man snurrig på riktigt.
Den längsta och den smidigaste resan
Det är inte säkert att jag någonsin kommer att flyga såhär länge igen. Det är inte ofta man gör det. Kanske kommer jag aldrig att åka vägen över Stilla havet till Asien igen. Och med facit i hand är det denna långa resa som har haft störst fokus på vår resa jorden runt i alla fall för mig. Så hur skulle jag då sammanfatta denna dag nummer sex. Dagen som egentligen inte fanns. Den längsta flygresan jag någonsin gjort.
Jo, som den absolut allra smidigaste någonsin.
Tröttheten var så bedövande att jag sov innan vi ens hade lyft. Jag som alltid sitter med mobilkameran vid fönstret har inte ett enda foto från detta lyft.
En timme in i flygningen vaknade jag till för lite vatten och ett grattis. Någon timme senare vaknade jag till snabbt igen för ett toabesök, en macka och lite M&M. Flera timmar senare vaknade jag igen. Kartan visade att det var det dryga tre timmar kvar av resan. Då satte jag igång bästa spellistan på Spotify och drog fram datorn och så skrev jag ner lite mer om vår resa jorden runt dag sex. Just de där orden som du precis har läst.
Vill du läsa mer om vår jorden runt resa på 8 dagar än Jorden runt dag sex? Klicka dig vidare hit för mer reseinlägg och läs om planeringen och varför vi gör denna resa.
Och så till sist, en liten uppmaning att följa Lite mera rosa på Facebook eller Bloglovin för löpande uppdateringar! Eller följ mig på Instagram för mer bilder och tankar. Tack för att du vill dela mina tankar med mig.
2 Comments
pernillabredolt
29 maj, 2019 at 12:19Grattis! lång flight det där. ser fram mot trip reporten.
corneliatoneri
30 maj, 2019 at 07:25Sannerligen. Ska bli intressant att se hur många ord jag kan knåpa ihop om den med tanke på hur mycket jag sov ?