Reseberättelser på — Sida 6 av 10 — lite mera rosa reseblogg

(Rese) sommaren 2019 i backspegeln

1 september, 2019

Våra somrar tenderar allt som oftast inte att bli så reseintensiva och sommaren 2019 är inget undantag. Det är ju så vi jobbar. Vi brukar stanna på hemmaplan på somrarna och förlägga resorna till andra delar av året. Det är därmed inte de stora och långa resorna du kommer att få läsa om i detta inlägget som sammanfattar sommaren 2019.

Koordinaterna för dagen när jag sätter mig ner för att sammanfatta sommaren 2019 är 27.782408 -15.516620 eller i klartext rum 284 på Tui Family life Bahia Feliz Tres Vidas på Gran Canaria. Precis som förra året väljer vi att avsluta sommaren med lite ledighet och värme när alla andra är tillbaka från sina semestrar.

För även om jag har förstått att vädret även hemma i Svedala ihärdigt hänger kvar vid sommartemperaturer så är sommaren slut. Det finns oändligt många sätt att räkna på det. Själv räknar jag de månader som i kalendern kallas sommarmånader och det är juni, juli och augusti. Och det är också de månader jag ser tillbaka på när sommaren 2019 skall summeras.

Juni

Resemätta och en trasig bil

Vi började sommaren ganska resemätta och lite lätt jetlaggade efter vår resa jorden runt på 8 dagar. Och redan den andra sommarmånadsdagen hände det som fick ganska stor inverkan på resten av sommaren. Vår bil bestämde sig för att börja krångla. Jag hade satt mig vid ratten för att köra minstingen till kalas när lampor som inte ska lysa och text som inte ska synas uppenbarade sig på instrumentpanelen. Lilleman fick åka med kompisen och Andreas fick börja leta verkstad.

Det skulle dröja nästa två månader ända fram till den 18 juli innan bilen var helt pigg igen och det kom som sagt att påverka sommaren. Såhär i efterhand är jag ganska nöjd med effekten, men hade du frågat mig i början av juli hade du troligen inte fått samma svar.

Smaka på Stockholm och tjejdygn

Några dagar in i juni satte jag mig på tåget och åkte till Stockholm för ett tjejdygn tillsammans med min allra bästa vän Fia. Denna gången stod hon för bokningen. Vi brukar turas om och har hittills varit i Jönköping, på Grand Hotel Saltsjöbaden, The Winery hotel, Story hotell Riddargatan och så nu då när vi bodde på Hotell Birger Jarl men spenderade en hel del tid i Kungsträdgården och på matfestivalen Smaka på Stockholm.

Minigolf i Berg och Midsommar i Aaruhus

Innan det blev midsommarhelg hann vi tillsammans med barnen med en tur ut till Berg och deras minigolfbana som ligger precis vid Göta kanal och slussarna. Det var så långt vi vågade ta bilen just då och det hjälpte också till med en fin start på det som blev ganska många bra hemesterupplevelser denna sommaren. Modeordet som det gick lite inflation i men som jag verkligen tagit på fullaste allvar.

När hela Sverige sedan förberedde midsommarens sill och nubbe satte vi oss i en bil som fått första hjälpen och därmed skulle klara av att ta oss tur och retur Arlanda. Vi åkte upp tidigt och hann flightspotta lite innan vi passade på att göra två loungebesök före planet lyfte mot vårt grannland i väster och dess näst största stad Aarhus.

Rasmus Seebach och småplan

Anledningen till att vi spenderade midsommarhelgen i Danmark var egentligen Rasmus Seebach. Det var en lite gråare vårmorgon än vanligt som Andreas försökte pigga upp sin lite dämpade sambo. Det gjorde han med lite Rasmus Seebach i högtalarna och innan jag visste ordet av även med bokade biljetter till hans konsert i Aarhus på midsommardagen. Och så var saken biff som man brukar säga.

Helgen i Aarhus blev fantastisk och den har jag berättat mer om här. Det var kul att flyga med lite mindre plan vilket jag noterade mina tankar kring här och så insåg jag ju faktiskt att jag på RIKTIGT nu blivit av med all min flygrädsla vilket jag också skrev ett helt inlägg om. Och bara en sån sak är ju värd att uppmärksamma.

Promenader i närområdet och slutet på juni

Av de små noteringarna jag gör dagligen i min kalender kan jag tyda att det var en ganska sliten Cornelia som avslutade juni detta året. Trots att planen var att jobba stora delar av sommaren tog jag någon spontant ledig dag och passade på att upptäcka det vackra i närområdet till fots och vips var den första halvan av 2019 över.

Juli

Hemester med stort H

Efter en riktig vardagsvecka som start på juli påbörjade jag sedan sommarens projekt. Att uppleva så mycket som möjligt i mitt absolut närområde. Och då menar jag verkligen mitt absoluta närområde.

På vägen från bussen till kontoret smet jag in i St Larskyrkan och beskåda de urgamla utgrävningarna. När jag på väg till en dag på en annan del av mitt jobb, Universitetssjukhuset i Linköping fick syn på en skylt med ett fornminnesmärke på tog jag en avstickare och hittade jättegrytor från Istiden. Lunchtimmen en annan dag ägnade jag till en guidad tur i Linköping fantastiska domkyrka.

Östergötland med barnen

Lagom till barnen kom hem från en vecka på Kreta var bilen åter i gammal hederlig form och vi gav oss ut på upptäcktsfärd lite längre bort men ändå väldigt nära.

Barnen fullkomligt älskade besökte på Björkö 4H-gård och det spontana stoppet i Vreta klosterkyrka utsåg jag för någon vecka sedan till sommarens absolut bästa ögonblick. Sedan körde vi på av bara farten och rev av både Fenomenmagasinet och Flygvapenmuseum när vi ändå var igång.

Östgötakusten och en oväntad grav

Med bilen som möjligt transportmedel vidgade vi våra vyer och en eftermiddag efter jobbet styrde vi kosan mot östkusten. Trots att jag älskar havet och saknar det mycket har besöken vid de delar av Östergötland som gränsar till vatten inte varit många. Nu åkte vi ut mot Arkösund och njöt av svalkan en av sommarens absolut varmaste dagar.

På vägen passade vi på att stanna till på Maurizbergs slott och kika lite. Ett lite mer oväntat stopp gjordes vid Häradshammars kyrka där det visade sig att Zarah Leander är begravd.

Slott för hela slanten

Juli månads sista dagar ägnade jag sedan åt mina absoluta favoritgöromål. Slott och flygplan.

Sista fredagen i juli ägnade jag lunchtimmen till ytterligare en guidad visning. Denna gången av Linköpings slott. Senare samma eftermiddag åkte jag ut till ett av de mindre östgötska slotten, det i Ljung för ytterligare en guidad visning. Sa jag att jag tog hemestern på allvar?

Dagen därpå hade Andreas bokat en övernattning på Arlandas bästa hotell och från ett av de mindre kända slotten slog vi på väg till Arlanda på stort och besökte ett av de mer kända svenska slotten. Drottningholm och Kina slott. Det var faktiskt mitt fösta besök.

Flightspotting och AC

Tanken med besöket på Arlanda över natten var nog snarast att få möjlighet till AC när kvicksilvret kröp för högt men självklart också lite flightpotting och tid att skriva i den kreativa atmostfären på Arlanda.

Augusti

Arboga

Juli hade just blivit Augusti när vi satte oss i bilen och åkte mot Västmanland för att ett sommarbesök hos Andreas syster med familj. Inget ont om Arboga men vi tog oss ändå därifrån en liten stund under besöket.

Resesommaren 2019 Open Art Örebro — Örebro slott

Det blev Örebro som fick äran och därmed ett besök vid sommarens sjätte slott. Förvisso beskådades det bara från utsidan men med den Open art-utställning som pågick i staden så var utsidan också lite utöver det vanliga.

Slott nummer sju besöktes en dryg vecka senare. Ytterligare lite hemester stod då på agendan och resulterade i en guidad tur på Löfstad slott utanför Norrköping.

Resesommaren 2019 Löfstad slott — Löfstad slott

Jakten på det försvunna munkklostret

Vid mitt besök på Linköpings slott tidigare under sommaren fick jag berättat en historia jag tidigare bara hört fragment av. Det är historien om det gamla munkklostret i Linköping.

I årtionden om inte snart ett sekel hade Linköpings skolbarn vallfärdat till huset på bilden ovan. Det som sågs som resterna av det gamla munkklostret. Linköping har en lång historia och det var viktigt att känna till den. Under 1200-talet fanns ett Franciskanerkloster i Linköping. Mycket gamla byggnader är bevarade men just den har under åren förstörts. Det enda som återstod var denna byggnad. Trodde man. Man har i och för sig inte, trots mängder av utgrävningar, hittat några kvarlämningar från den tiden och huset i sig är inte så gammalt. Men klostret måste ha legat där, det måste det. Så dit åkte man. Skolklass efter skolklass.

På 1990-talet lanserar en arkeolog tesen att klostret inte alls legat där utan några kvarter bort. Vid det nuvarande Hospitalstorget. Några år senare skall torget göras om och innan man gör det påbörjas utgrävningarna. En novemberdag 2015 gör arkeologerna ett mäktigt fynd. Under Hospitalstorgets gatsten hittar man inte bara lämningarna efter klostret utan efter en hel klosterkyrka. Och som i ett trollslag skrivs historien om.

Och kvar blev små guldcirklar i marken

När utgrävningarna är klara fylls torget igen och den dittills bortglömda historien är nu på god väg att glömmas bort igen. I Hospitaltorgets stenläggning syns några guldfärgade runda plattor i märkliga formationer. Men inte ens jag som verkligen letar efter dem ser dem enkelt. På två ställen på torget finns oansenliga skyltar med text som beskriver den bortglömda skatten från 1200-talet. Men inte mer än så. På en av skyltarna står det: ”På 1800-talet rivs många av de gamla hospitalsbyggnaderna. Vid den här tiden är kunskapen om klostret borta. Inget vet att det som förstörs är franciskanernas gamla klosterbyggnader.”

Och vad gör vi nu, nu när vi har chansen att bevara minnet för eftervärlden? Vi glömmer och gömmer det igen. Min högsta önskan hade varit att vi hade kunna få njuta av det som finns där under. Av vår historia. Öppna upp med glas så att vi kan vandra över och förundras istället för att tro att man råkat tappa en femkrona på marken. Jag gör i alla fall vad jag kan och en dag efter jobbet promenerar jag inte direkt till bilen utan tar en tur förbi torget. Läser, fotograferar och sätter mig ner en stund och funderar på hur det en gång var.

Matmarknad och stadsfest

Augusti betyder Stadsfest i Linköping och till det matmarknad. Detta året resulterade det spektaklet endast i en lunchlangos. Vi får ta nya tag till ett annat år. Nu laddade vi i stället för den sent inbokade veckan på Gran Canaria.

Summa summarum sommaren 2019

Det blev en sommar med mängder av upptäckter på hemmaplan. Och ändå är listan på saker jag hade hoppats hinna med men inte hann milslång. Alla de där sakerna sparar jag. Kanske till en höstweekend. Kanske till nästa sommar. Va härligt det är att det finns så mycket att se att man aldrig någonsin blir färdig. Tack sommaren 2019 – du blev till slut alldeles alldeles perfekt.

Missa inte att följa Lite mera rosa på Facebook eller Bloglovin för löpande uppdateringar! Eller följ mig på Instagram för mer bilder och tankar. Tack för att du vill dela mina tankar med mig.

Hej från Gran Canaria

29 augusti, 2019

– Va skönt att för en gångs skull komma fram och inte vara jetlaggad sa Andreas när vi landade på Gran Canaria igår.
– Verkligen, sa jag.
Innan klockan slog åtta hade jag lagt mig och sov gott.

Hej från det svenskaste av det utländska vi har. Det får man väl ändå fortsatt kalla det trots bubblare som både Thailand, Spanska solkusten och Mallis med flera.

Till Gran Canaria med en gammal bekant

Sedan igår strax efter lunch befinner vi oss alltså i Bahia Feliz på Gran Canaria. Vi har haft span på sista minuten-resor ett tag. Och med vi menar jag mest Andreas som är den som fixar sådant i denna familjen. Och nu är det definitivt fyndläge på resor.

I torsdags hittade han en resa och slog till och sex dagar senare var det igår dags att kliva på planet. Och inte vilket plan som helst. Exakt samma plan som för ett och ett halvt år sedan gjorde oss ett helt dygn försenade till Thailand. Då under brittisk flagg som G-OBYK nu under svenska flagg som SE-RFR. En 20 år gammal Boeing 767.

Tui Family Life Bahia Feliz

Det blev en riktigt klassisk charter och vi bor på ett av Tui:s flaggskepp här nere. Tui Familiy Life Bahia Feliz. Vi bor i en Select Familylägenhet med egen terass och solbäddar och begränsad havsutsikt som det heter. Ser det inte som så begränsad men klagar inte. Solbäddarna här hos oss lär bli flitigt använda då själva poolområdet var lite mer välbesökt än vad jag önskar mig. Tur då att det finns alternativ.

Solen har hunnit tillräckligt högt över horisonten för att börja skina på palmerna utanför mitt fönster och det börjar bli dags för dagens sysslor. Morgonpromenaden. Solstolshänget och den kalla ölen ni vet.

På återhörande.

Glöm inte att följa Lite mera rosa på Facebook eller Bloglovin för löpande uppdateringar! Eller följ mig på Instagram för mer bilder och tankar. Tack för att du vill dela mina tankar med mig.

Att göra i Singapore – en reseguide

20 augusti, 2019

”Två dygn, det är alldeles för lite när du ska besöka Singapore.” Det kan ha varit den absolut vanligast förekommande kommentaren inför vårt stopp där på vår resa jorden runt. Två dygn i Singapore var absolut för lite men också alldeles alldeles lagom. För allt blir ju vad man gör det till. Och skulle man ha tillräckligt med tid på alla ställen man besöker skulle man ju till slut ha sett precis allt och inte ha något kvar att längta efter. Summa summarum hann vi nu till slut se det vi ville på våra två dygn. Och det vi inte hann se och blev nyfikna på tittar på när vi kommer tillbaka. Mina 6 favoriter. Singapore – en reseguide.

Hitta lättare i inlägget

48 timmar i Singapore – en reseguide
Clarque quay & Boat quay
Raffles statyn
Merlion
Art science museum
Marina Bay Sands
Gardens by the Bay
Hoppa över om du inte måste
Det vi vill besöka som vi inte hann
Bra att veta i Singapore

48 timmar i Singapore – en reseguide

Clarque quay & Boat quay

När vi besökte Clarque quay vår dag två i Singapore var det tidigt förmiddag och lugnet rådde i dessa kvarter som kvällstid är kända för lite mer party. Jag vet inte om det hade hjälpt om vi hade varit i Singapore fler dagar än två och jetlagen hade lagt sig något. Vi är inga nattsuddare ändå. Clarque quay skall nog upplevas lite senare på dagen för att verkligen göra sig rättvisa men det var på sätt och vis ganska harmoniskt att strosa omkring även när allt var stängt. Fortsätter du längs med Singapore river når du snart Boat quay med mängder av mysiga restauranger längs med vattnet. Själva valde vi att beskåda dess på håll från andra sidan vattnet för att istället spana in personen under nästa punkt.

Raffles statyn

Du kan nästan omöjligt besöka Singapore utan att på ett eller annat sätt besöka något med namnet Raffles i. Och kanske ska man i Singapore ha besökt det legendariska hotellet Raffles och druckit the. Men det gjorde inte vi. Istället nöjde vi oss med att titta på statyn över Raffles himself och reflektera lite över om han hade trillat ner från sin stenpedistal om han för en sekund eller två hade väckts till liv och vänt sig om. Singapore såg inte ut som det gör idag när herr sir Thomas Stamford Raffles landsteg ganska precis här en januaridag 1819. Men Singapore hade troligen inte heller sett ut som det gör idag om han inte landstigit just där.

Merlion

Sjölejonet. Som helst ska förevigas så att det ser ut som att vattnet som sprutar ur sjölejonets gap landar i ens händer eller ännu hellre mun. Många var de turister som försökte sig på den konsten. Vi var dock inte en av dem. Istället förevigade jag de som försökte och gick ett par steg längre ut för att föreviga just sjölejonet.

Hur det kommer sig att just det sjölejonet blivit så signifikativt och poppis vet jag inte. Men jag blev nyfiken på varför det var just ett sjölejon och varför det symboliserar Singapore och hittade denna förklaring. Singapore hette från början Singapura. Singa betyder lejon och pura betyder stad på malajiska. Namngivningen tillskrivs en prins vid namn Sang Nila Utama, som enligt folktraditionen som första levande varelsen på ön såg ett lejon och därför valde att kalla den Singapura. Inte svårare än så alltså.

Art science museum

Står du med Merlion i ryggen och blickar ut över marinan kan du sedan se alla de övriga tre måstepunkterna på min lista. För tvärtemot vad jag hade läst mig till tidigare är det inte långt mellan sevärdheterna i Singapore och vore det inte för hettan hade man enkelt tagit sig runt hela staden till fots. Hade jag varit du hade jag vänt mig om, sagt på återseende till Merlion och sedan svängt höger bort emot Art science museum. För att komma dit går du över Helix bridge som i sig också är lite av ett måste på listan även om den inte får en egen punkt här.

På andra sidan bron hittar du sedan Art science museum. Vid första anblicken ser det ut som en stiliserad hand som reser sig upp ur marken. Vi gick inte in. Museum hamnar nämligen på listan över saker vi inte brukar lägga tid på när vi är på resande fot och jag har besökt Paris utan att gå in i Louvren och New York utan att besöka Guggenheim. Men byggnaden i sig är väl värt att beskåda och även föreviga i mitt tycke.

Art science museum Singapore — Art science museum, Singapore

Marina Bay Sands

Och så ligger det ju faktiskt alldeles bredvid det som Singapore kanske numera är allra mest känt för. Marina Bay Sands.

Hotellet med världens mest berömda infinitypool på taket. Vi bodde inte på hotellet, denna gången. Och för att bada i poolen måste du på hotellet. Och en vacker dag ska det ske. Så är det bara. Istället åkte vi upp till skybaren på Cé la vie och mer om det besöket kan jag rekommendera dig att läsa här.

Ce La Vi Marina Bay Sands — Cé la vie 57 våningar upp på Marina Bay Sands

Men i övrigt är hela hotellet och dess omkringliggande byggnader sevärdheter och måsten i sig. Strosa omkring nere i den gigantiska lobbydelen. Åk en rulltrappa ner och hamna i casinot. Strosa vidare ut mot The shoppes at Marina Bay Sands. Ett gigantiskt köpcentrum med alltifrån lyxmärken till budget och lyxrestauranger till foodcourts.

The shoppes at Marina Bay Sands — The shoppes at Marina Bay Sand

Strosa sedan ut och fotografera byggnaden i alla möjliga och omöjliga vinklar och vrår. Det går inte att misslyckas med de bilderna.

Gardens by the Bay

Känner du dig klar med Marina Bay Sands följer du skyltarna från The shoppes (köpcentret) och beger dig ut mot Gardens by the Bay. Trädgården som ligger precis bakom Marina Bay Sands. Här ute finns det mängder med saker att uppleva. Cloudforest och Flowerdome är gigantiska växthus med både djur och växtlighet och förutom det är parken i sig värd att vandra runt i. Själva valde vi att beskåda fejkträden underifrån inte ovanifrån. Och precis som på Marina Bay Sands så förlade vi besöket till dagtid. Nästa gång får vi passa på att besöka det kvällstid. Ljusshowerna som utspelar sig här skall tydligen vara magnifika.

Hoppa över om du inte måste

Little India

Ett riktigt poppiskvarter som inte alls imponerade på mig var Little India. Vackra färger och härlig atomosfär, absolut men i övrigt vet jag inte riktigt vad man ska hitta på där. Missade jag något uppenbart? Berätta gärna i en kommentar här nedan.

Det vi vill besöka som vi inte hann

Det vi behövde prioritera bort som vi inte hann med denna gången då?

En tur i Singapore Flyer, Singapores eget skywheel. Ett besök på Sentosa Island. Och framför allt – mer tid på Changi. Det är inte för inte som Changi utsetts till världens bästa flygplats flera år i rad.

Läs mer: Besök i Plaza Premium Lounge Changi

Changi Singapore — Bara en glimt av Changi. Har egentligen allt kvar att se.

Bra att veta i Singapore

Är det så rent som det sägs i Singapore?

Kan man äta från gatan? Tja, både ja och nej. Det är helt klart olika från område till område. Men det märks att man värnar om sin stad. Det är ordning och reda och du ska inte ta lätt på reglerna att inte tugga tuggummi, äta eller dricka på tunnelbanan. Och vad du än gör, ta inte med dig frukten Durian ner i tunnelbanan.

Kollektivtrafik

Inget besök i Singapore utan kollektivtrafik. Tunnelbanesystemet är lättbegripligt och smidigt. Du kan ta tunnelbanan direkt från flygplatsen Changi och hela vägen in till stan. Vi valde att köpa ett Touristpass som gällde våra två dagar i Singapore. Återlämnar du sedan det fysiska kortet får du tillbaka en del av avgiften.

Vi valde sedan att betala återresan till Chang som enkelbiljett och här kan det vara bra att veta att en sådan resa bara går att betala med kontanter. Automaterna du måste köpa biljetten i tar bara kontanter och inte heller av några större valörer.

Det var mina 6 tips till Singapore. Hoppas du hittar något som lockar dig. Har du varit i Singapore och tycker att jag missat något. Kommentera gärna här nedan.

Följ gärna Lite mera rosa på Facebook eller Bloglovin för löpande uppdateringar! Eller följ mig på Instagram för mer bilder och tankar. Tack för att du vill dela mina tankar med mig.

Att göra i San Francisco – 8 måsten – en reseguide

23 juli, 2019

Om jag säger San Francisco vad tänker du på då? Det allra första som kommer upp i ditt huvud. Jag skulle kunna slå vad om att det stora flertalet tänker på Golden gate-bron. Det gjorde jag också. Och det gör jag fortfarande efter att jag har spenderat fyra dagar i den supermysiga staden på USA:s västkust. Men precis som när vi åkte till Los Angeles så var det inte så mycket mer jag visste om San Francisco innan vi åkte dit. Jag gjorde som jag brukar och googlade runt. Främst på andra resebloggares sidor. Och utifrån det och våra dagar där så kommer nu mina tankar om San Francisco.

Painted ladies

Vi gick lite drygt 35 000 steg vår första dag i San Francisco. Och det innebar att vi såg ganska många sådana där hus som de berömda ifrån serien Huset fullt. Just de husen kallas Painted ladies och ligger på Steiner street precis vid Alamo Square Park.

Husen ser liksom ut så i den här stan. Och frågar du mig så är inte ens Painted ladies de finaste av dem alla. Men nu är det de som syns i introt till TV-serien och då är det de som är berömda. Så självklart var även vi tvungna att promenera förbi och kika. Passa på att gå upp på höjden på Alamo Square Park, slå dig ner och vila en stund i gräset och bevittna de berömda husen och alla andra som också bevittnar de berömda husen.

Adress: Steiner St &, Hayes St, San Francisco, CA 94117, USA
Kostar alldeles gratis.

Fishermans Warf & Pier 39

Jag hade aldrig hört talas om Fishermans Warf innan jag åkte till San Francisco och min vana trogen så läser jag inte på för mycket om de sakerna jag konstaterar att jag vill besöka. Jag vill liksom bilda mig en egen uppfattning innan jag blir påverkad. Fishermans Warf är en stadsdel i San Francisco, de främsta turistkvarteren sägs det. Här hittar man allt från San Francisco Maritime National Park till karuseller och turistshoppar på Pier 39. Turistigt – javisst. Men ett härligt område som sjuder av liv något jag absolut inte skulle vilja missa. Restauranger, barer och affärer samsas om vartannat längs med hela kajen.

Skall jag nämna en sak som var lite utöver det vanliga just här så är det nog ändå sjölejonen vid Pier 39. Dessa hade inte sett någonting om under min research och blev därför glatt överraskad.

På små flottar på baksidan av Pier 39 ligger nämligen ofta en hel skock med sjölejon och solbadar. Att jag missade att filma får jag nog skylla på hur förvånad jag blev över att de verkligen var där. Och så många. Ljudet är obetalbart när de ömsom trillar ner av egen kraft ömsom puttas ner av kompisen som också vill solbada på samma flotte.

Missa inte heller att promenera vidare efter Pier 39, det finns flera vackra broar att vandra ut på och även små restauranger att stanna till på.

Adress: Klicka här för en karta över hela Fishermans Warf.

Union square

Vill du spana på fantastiskt vackra byggnader och shoppa på Macys, då är det hit du ska bege dig. Shopping ligger mig inte så varmt om hjärtat men en islatte på Starbucks i Macys med vyn över Union square och Hilton var inte fy skam och kan absolut rekommenderas.

Cable car

Måste man åka cable car när man är i San Francisco? Nej självklart måste man inte göra det, men då vet du inte heller hur det känns. Skulle jag åka igen? Nej, faktiskt inte. I alla fall inte någon av de två linjer som går från Powell station i rusningstid. I ivern att få på så mycket folk som möjligt på vagnarna och minska på de ganska långa köerna blir det ordentligt trångt i vagnarna. Och för mig som inte ville stå upp och hänga ut under hela resan innebar det att det var ganska svårt att både se och uppleva resan på ett bra sätt.

Det var en hissnande känsla både i upp- och nerförsbacke. Det var en härlig stämning med personalen i vagnen som gjorde det nästan till en liten föreställning. Men skulle jag åka en gång till skulle jag nog välja att åka från Embarcadero. När vi passerade där lite senare på kvällen var det inget folk alls i kö och den färden tror jag skulle vara lite lugnare och skulle upplevas mer.

Vi åkte rutten med bruna skyltar från Powell station ner till Fishermans Warf, den så kallade Powell Hyde-line och passerade ovanför Lombard street.

Lombard street

Ytterligare ett ställe jag inte hade hört talas om innan jag började göra lite research på San Francisco. Känd som världens krokigaste gata och med en blomsterprakt utöver det vanliga. Den är verkligen ett annorlunda inslag bland de övriga raka gatorna. Gatan kan beskådas både uppifrån och nerifrån om du åker Cable car men jag skulle nog ändå rekommendera att du hoppar av och promenerar ner för den ganska spektakulära gatan.

Golden gate park

Ett ställe vi kanske inte besökt om det inte hade varit för att vi bodde bara ett par kvarter därifrån var Golden gate park. Parken är den största stadsparken i San Francisco och är storleksmässigt större än Central Park i New York. Parken planerades och bygget under 1860- och 1870-talet. Här finns både en botanisk trädgård och Japanese tea garden som är välbesökta. Men då vi inte är några botaniker någon av oss nöjde vi oss med att beskåda dem utifrån då det kostar pengar att gå in i dem båda.

Golden gate-bron

”Jag trodde att den skulle vara rödare”. Det är nog det jag kommer minnas allra klarast av vårt besök vid Golden gate-bron en ganska mulen förmiddag. Vi har gått runt och beskådat bron från alla möjliga och omöjliga vinklar och vrår och bestämmer oss till slut när vi börjar bli lite hangry för att ta oss tillbaka in emot stan. När vi promenerar från bron frågar jag vad Andreas tyckte om upplevelsen. Och det är då han säger: Jag trodde den skulle vara rödare.

Jag reflekterade över det där både i ett inlägg på Instagram och bloggen senare samma dag.
Världen på Instagram med filter och bildredigering är inte nödvändigtvis världen som den är i verkligheten. Och vi riskerar att bli besvikna när vi kommer till platser som vi tror ska se ut på ett visst sätt men som sedan inte alls gör det. För visst kunde även jag få bron rödare om jag kämpade med lite inställningar i bilderna.

Det var en mäktig känsla att vara där. Där man sett så många bilder ifrån. Men om jag får välja en bro i San Francisco så är det inte Golden Gate. Då är det Bay Bridge som går till Oakland. Den är faktiskt när man läser på både längre och äldre. Men inte röd och inte känd. Men frågar du mig så är den bra mycket mäktigare.

Hoppa över om du inte absolut måste

China town

China town i San Francisco är utöver China town i New York världens största utanför Asien. Jag vet inte om jag höll mig till fel gator eller om jag var trött och spänd inför vår resa över Stilla havet senare samma kväll men på mig imponerade det inte.

Glöm inte att boka om du inte vill missa

Alcatraz

Planen att vi skulle åka ut till Alcatraz. Det var inte ett måste men det var planen. Men det sket sig. Bra att veta är att man behöver boka innan. Ibland ganska långt innan.

Nu blev det inte en tragedi för mig att vi missade det. Men för dig som absolut inte kan vara utan det rekommenderar jag att titta in här i god tid innan din resa.

Summa summarum San Francisco

De branta backarna

När jag för någon dag sedan scrollade i flödet på Instagram passerade en bild från San Francisco. En såndär sned bild. En bild när du endra vrickar huvudet av dig för att se vad som är upp och ner eller bara inser att det är sådär det ser ut. För är det något jag tar med mig som inte går att peka ut på en karta var du ska besöka så är det backarna. De måste upplevas strosande gata upp och gata ner. Och när du tror att det inte kan gå mer uppför eller bli brantare. Då är det just så det blir.

Men belöningen är magisk. När du traskat uppför de branta stupen till gator och möts över den allra första vyn över till Alcatraz eller den första glimten av Golden Gatebron. Då är det värt all möda.

Det är San Francisco.

Vill du läsa min inlägg med berättelsen dag för dag om vår resa jorden runt? Klicka dig då vidare hit.

Och så till sist. Du vet väl om att du kan följa Lite mera rosa på Facebook eller Bloglovin för löpande uppdateringar! Eller följ mig på Instagram för mer inspiration.
Tack för att du vill dela mina tankar med mig.

Om resebloggarna själva får välja

2 juli, 2019

Vilket inlägg är lite mer speciellt än alla andra om resebloggarna själva får välja? Resebloggar-communityn som jag har äran att fått bli en del av är fantastisk på att hylla varandra och andras inlägg. Men vad händer om man får frossa i sina egna inlägg och välja det man själv tycker bäst om eller det som betytt mest? Bilden i början av detta inlägg kommer från Ann-Louise på Från stad till strand.se och hennes favoritinlägg från Chicago.

Kanske var det den speciella San Francisco-luften eller det faktum att jag var på andra sidan jorden på väg till den helt andra sidan. Men i ett infall lade jag i en av de resebloggargrupper jag är med i på Facebook upp detta inlägg:

Kanske blir man lite extra eftertänksam på andra sidan jorden? Kanske är jag bara tacksam för den nya värld av härliga peppande människor jag hittat sedan jag startade min blogg?
Sitter här i San Francisco och funderar. Om du skulle lyfta fram ett av inläggen på din blogg. Det du är mest stolt över. Eller det som betytt mest på vägen. Det mest lästa eller det mesta eller bästa av någon annan anledning. Vilket skulle det vara och varför?

En fantastisk tråd om resebloggarna själv får välja

Resultatet och svaren blev en fantastisk tråd där jag fått ta del av de olika bloggarnas egna favoriter olika kategorier. Och jag insåg ganska snabbt att det var alldeles för fantastiskt för att inte dela med mig av dem alla i ett inlägg så att även ni får ta del av dem. Så här kommer de utan någon inbördes ordning förutom den ordning som kommentarerna gjordes i inlägget.

De bästa, mest betydelsefulla, mest lästa eller bästa blogginläggen av någon helt annan anledning. Om resebloggarna själv får välja.

Medmänsklighet i Gambia och spa i Serbien

Marlene (aka Fd Ensamma mamman) väljer ett inlägg som bevisat att det finns så mycket medmänsklighet i världen och som fångar mig direkt. Det handlar om geten Svea och om hur man med små medel kan bidra med så mycket. Geten Svea är numera mamma till två killingar avslöjar också Marlene. Inlägget hittar du via länken här nedan:

Geten Svea flyttar in!

Johanna på johannaelisabet.com har som så många andra svårt att välja ett inlägg men väljer till slut ett inlägg som blivit populärt och som även fångar mig och gör att jag vill sätta av idag och åka till Serbien. Det är inte bara ett spa Johanna berättar om. Det är om ett land, om en ritual, historia. Läs och inspireras här

Dourodalen och USA

Resebloggarnas bästa — Foto: Eva Gyllenberg på rucksack.se

Eva på rucksack.se berättar om sin egen favorit. Inlägget om Dourodalen. Statistikmässigt menar hon att det är bara hon själv och numera även jag som har läst det. Något jag absolut inte kan gå med på. Både berättelsen och de underbara bilderna är värt mer. Och Dourodalen står numera på min önskelista över platser jag vill åka till.

En annan Eva på Evas resetips lyfter fram ett superhärligt inlägg från när de var och hälsade på sin dotter i USA. Underbart bekant i vissa delar för mig och nytt i andra. Och jag blir riktigt sugen på Washington. Förutom det noterar jag noggrant tipsen om Niagarafallen.

”Hela kartan” tipsar om Tilos

Tilos-1 — Ön Tilos från inlägget på The Whole Map. Bildcred: The Whole Map.

Det är inte svårt att förstå att Gustav på TheWholeMap tipsar om deras inlägg om Tilos när man ser bilden ovan. Vi blev riktigt förtjusta i Skiathos när vi var där 2017 och det gläder mig så fantastiskt att få detta tips om Tilos, som ger mig Skiathos-vibbar de luxe. Inlägget lyfts fram både för att det är en fantastisk destination och för att de fått fin feedback på inlägget. Och jag förstår verkligen varför.

Family Earth Trek har svårt att välja men tipsar om ett inlägg som ligger dem varmt om hjärtat. Ett härligt inlägg om Schweiz hela vårblomsprakt.

Om livets viktiga vägval

Moa på Lycklig och levande nu skriver i efterhand att hon kanske inte verkat tolka min frågeställning som alla andra. Men det är ju precis det som är meningen. Frågan var vilket inlägg som låg lite extra varmt om hjärtat, för att det varit populärast, för att man är mest nöjd med det inlägget, för att det öppnat någon dörr eller helt enkelt någon helt annan anledning. Och Moa väljer inlägget som handlar om när hon omvärderade livet, lyssnade inåt och sa upp sig. Ett inlägg som jag personligen inspireras oerhört mycket av. Och Moa, jag är superglad att du uppfattade frågan precis som du gjorde.

Uddevalla och det bästa-värsta

Härliga Tina på WorldbyTina vill lyfta fram detta inlägg om hennes före detta hemstad Uddevalla. Och sånt gillar jag. Att blogga om resor behöver inte betyda att skriva om det som ligger längst bort. Ibland är det det som ligger oss närmast som är det allra häftigast.

Har du hört talas om bästa-värsta? Nu har du det! Eva på levasomeva.se delar med sig av ett inlägg som tar mig genom en känslomässig bergodalbana från förtjusning, till förfasning från skratt till tårar. Inlägget hittar du via nedan länk.

Min bästa värsta reseupplevelse!

Fjällvandring på Kungsleden och Doktorn kan komma

Finns det en genväg till pannacottan så tar man den. Den textraden och många fler inspirerande hittar man i Sofia på Fantasiresors berättelse från deras vandring på Kungsleden mellan Abisko och Nikkaluokta. Att hon väljer att lyfta fram just detta inlägg är bland annat för att hon fått respons om att inlägget inspirerat fler till vandring. Och det kan jag skriva under på.

Från Abisko till Doktorn kan komma tar vi oss med Helena på ohdarling.org
Helena har också svårt att välja och lyfter fram två olika inlägg från sin blogg varav jag väljer det ena. Inlägget från när hon besökte en liten stad i Australien och inspelningsplatsen för sin favoritserie Doktorn kan komma. Själv har jag inte sett ett enda avsnitt av serien men kan verkligen via berättelsen förstå hur stort det är att komma in i scenerna från något man följt på TV. Funderar fortfarande på vad som skulle få lika stort intryck på mig dock.

Coopers crossing eller som det heter i verkligheten – Minyip. Inspelningsplatsen för Doktorn kan komma som Helena på Oh darling besökt. Bildcred Helena på Oh darling

Från Chicago till Damaskus

Ann-Louise på Från stad till strand lyfter fram ett av de inlägg hon är mest stolt över själv som sin favorit. Chicago är en av hennes favoritstäder och detta inlägg med allt du behöver veta för ett besök där är definitivt värt att spara inför en resa. Tackar också ödmjukast för lånet av bild till inledningen av detta inlägg.

Cathinka från På vift tipsar i sin tur om hennes inlägg om Damaskus. En resa men ändå två. En resa på två olika plan. Ni förstår varför när ni klickar er vidare hit.

Allt annat än resmål och lite till

Att resebloggandet handlar om så mycket mer än bara guider och resmål visar våra två sista härliga resebloggare om. Det är Madeleine på firstmorning.se och Gunilla på 4000mil.se som båda lyfter fram inlägg om det där runt om själva resandet.

Madeleine berättar att deras blogg fullkomligt exploderade den dagen hon skrev det mycket viktiga inlägget om Att resa med paniksyndrom och fobier – går det? Gripande och så viktigt!

Gunilla på 4000mil.se som först tänkte att hon inte hade något att bidra med i tråden kom till sist, tack och lov, till sans och lyfter sitt inlägg Att bli sjuk eller råka ut för en olycka på resan. Ett inlägg med mängder med viktiga fakta för oss som reser men berättat med den vanliga inlevelsen som Gunilla besitter. Dessvärre efter en ganska allvarlig olycka hon själv råkade ut för. Ett inlägg som gav mig rysningar över hela kroppen flera gånger om.

Och jag då?

Ja du, ska jag själv lyfta fram ett inlägg då sitter jag ju här och tycker att det är precis lika svårt som alla andra. Men. Tittar vi bara lite torrt och tråkigt på mitt mest lästa inlägg sedan jag startade bloggen i slutet av oktober 2018 då är det mitt inlägg med Mina bästa tips för att resa billigare.

Det inlägget är dock tätt följt av ett inlägg från just en av de där resorna jag själv reste billigare. Till Los Angeles i SAS Plus och SAS Business. Med hjälp av intjänade Eurobonuspoäng.

Men ingenting av allt det där hade ändå varit något jag hade velat tipsa om. Om det inte hade varit för att Kungen kom och ”förstörde” upplevelsen i Business class. Det inlägget vill jag lyfta fram eftersom det är ett inlägg jag aldrig någonsin trodde att jag skulle få skriva.

Kungen och jag i Business class — Jag, sambon och ett par till på rad ett.

Tack alla fina resebloggare och kollegor för att ni bidragit med era bästa inlägg så att detta inlägget var möjligt att skriva. Utan er hade jag aldrig haft så mycket inspiration till att fortsätta skriva.

Aarhus – Vår midsommarhelg i Danmark

30 juni, 2019

Det är svårt att inte älska Danmark. Men det är inte svårt att förstå att Danmark utsetts till nummer två på listan över världens lyckligaste länder. Från att tidigare mest ha hållit mig till Köpenhamn och Helsingör tog mig Rasmus Seebach denna gången till Aarhus. Danmarks näst största stad. Kulturhuvudstad 2017 och Jyllands största stad. Aarhus fick definitivt en plats i mitt hjärta efter vår midsommarhelg i Danmark

Hygge – en dansk institution

Googlar du på ordet hygge landar du ganska snart på vistidenmark.se och följande förklaring:

Hygge är lika danskt som fläskstek eller smörrebröd och fenomenet ligger djupt rotat i den danska folksjälen. Grundläggande kan hygge beskrivas som en mysig och varm atmosfär där man tar sig tid att njuta av det goda i livet tillsammans med människor man tycker om. Men hygge är mer än så; det kan vara det varma skenet från ett tänt ljus, vänner och familj eller god mat och dryck.

Det känns som att hygge är en av grundpelarna i Lite mera rosa och i Aarhus kändes det som att hygge låg som mjuk bomull runt hela staden.

Midsommar i Aarhus

Vi landade på Aarhus flygplats medan svenskarna höll på att äta upp midsommaraftonens flintastek och väntade på jordgubbstårtan. Detta året inföll midsommar den 21 juni och eftersom motsvarigheten i Danmark, Sankt Hans aften, alltid firas den 23 juni oavsett veckodag var det vanlig fredag i Aarhus. Och med vanlig fredag menar jag då självklart hygge.

Den Linköpingska hettan vi lämnade ersattes av en behagligt sval sommarvärme. Det är något speciellt med kuststäder.

Efter ganska många timmar på resande fot gjorde vi som vi brukar. Direkt efter incheckning på mysiga Hotell Oasia gick vi istället för att hungriga ge oss ut på jakt efter ett bra ställe att käka på till – tada – Mc Donalds. Ett par hamburgermenyer senare var vi redo att börja upptäcka lite smått.

Salling rooftop-bar

” Va f*n är det där?” utbrast jag kanske lite för högt när jag tittade uppåt där vi gick på det Aarhusiska Ströget.

Högt där uppe, någon typ av ramp rakt ut i luften. Att jag ganska nyligen varit 57 våningar upp i Marina Bay Sands kändes ganska oviktigt när jag såg denna ramp gissningsvis sju våningar upp.

Det visade sig vara en utsiktsplats på Salling rooftopbar som jag innan vår resa hade spanat in och ville besöka. Rooftopbars är ju lite av ett måste för mig när vi besöker nya platser. Och där låg den.

Det danska fredagshygget hade pågått en stund och folk var på väg att lätta när vi kom upp. Supermysigt ställe med flera byggnader liknande växthus uppe på taket till köpcentret Salling. Runt om mängder med sittmöjligheter vid bord och i trappor uppbyggda för ändamålet.

Och glasgolvet…

Och så rampen då. Byggd så att den sticker ut över tak-kanten så att du står ovanför Ströget och dessutom med glasgolv längst ut.

För en tid sedan såg jag Towe på comeflywithme.se som besökte Bangkok och hasade sig ut på kanten till en utsiktsplats ganska många fler våningar upp än denna. Även den med glasgolv. Towe beskrev det som en spärr som fick henne att inte kunna gå ut på glasgolvet. Jag ska erkänna att jag diskuterade det med min sambo och att jag kan ha kläckt någon kaxig kommentar som att: ”Precis som att det skulle vara farligare bara för att det är glasgolv…”

Där stod jag nu, sju (!) våningar upp. Benen darrade. Jag skakade och grät och hasade med små steg ut en bit på glaset för att sedan hasa mig tillbaka utan att vända mig om. Så avancerade rörelser som att vända mig om var precis stört omöjligt. Respekt Towe, jag hade nog inte ens vågat hasa mig ut på kanten som du.

Men nog om Bangkok. Åter till Aarhus. Fantastiskt mysigt var det uppe på Salling Rooftop och vi fick se ett ganska ambivalent väder växla från sol till mörka moln via några små regnstänk tillbaka till den vackraste sol.

Vi fortsatte promenad ytterligare några kvarter runt staden innan vi drog oss tillbaka mot rummet för en god natts sömn i våra Hästens-sängar innan dagen D.

Aarhus dag två

Frukost ingick på vårt supermysiga hotell som jag tänkte berätta mer om sen. Men generellt märkte vi att det inte är lika vanligt att frukost ingår på hotell i Danmark som det gör i Sverige. Och för att köpa till var det ganska dyrt. Men på Hotell Oasia ingick det.

Efter en hyfsat tidig frukost och en stund med bloggen på rummet var det dags att upptäcka hela Aarhus på en dag och det var ingen tvekan om att det var promenadavstånd var vi än ville ta oss inom stan.

Aros

Det är inte vanligt att du hittar oss på besök i stadens museum. Men här i Aarhus fanns det en alldeles speciell anledning att vi uppsökte Aros – konstmusemeum i Aarhus.

Överst i detta museum finns det nämligen en rund glasgång i regnbågens alla färger som kallas Rainbow Panorama och DEN ville vi såklart besöka. Först blev jag nästan yr av alla färger, sedan trodde jag att telefonens skärm hade gått sönder eftersom den var helt rosa (passande i och för sig). Men efter det njöt jag av en helt magisk utsikt och galna färger som gav häftiga bilder.

Den gamle by

Bara några kvarter bort ligger friluftsmuseet Den gamle by som jag läst om i varje text som berört Aarhus. Ett besök här gick inte att räkna bort och för mig som gillar historia var det en självklarhet.

Men låt dig inte luras. Förutom husen från 14- 15- och 1600-talet finns det också en del där det är betydligt nyare hus á la 1970-tal med tidstypiska butiker och skyltar. Historia och nostalgi på ett helt annat sätt. Mycket lyckat inslag.

Aarhus central food market

Hungern började sätta in och innan jag blev för hangry styrde vi kosan tillbaka mot de centrala delarna av Aarhus och en av två foodcourts vi sett dagen innan. Aarhus central food market fick ett besök av oss och vi delade på en fantastisk tapastallrik och tog varsin öl. Vad annars när man är i Danmark.

Aarhus å och de tre kyrkorna

Mätta och glada spatserade vi sedan vidare på Ströget, spanade in Aarhus å och de mysiga uteserveringarna längs med ån. Letade upp ett Starbucks och konstaterade att det inte fanns någon Aarhus-mugg utan endast Danmark och Köpenhamn och så kikade vi på stadens tre fantastiska kyrkor.

Domkyrkan, Vår fru kirke och den katolska Vår fru kirke. Jag fullkomligt älskar kyrkor och Aarhus har alltså tre riktigt maffiga kyrkor mitt i city. Domkyrkan tajmade vi väl och kom precis när det nyvigda brudparet kom ut genom portarna och kyrkan öppnade för allmänheten igen. I Vår fru kirke lyckades vi med motsatsen och kom precis när vigselceremonin skulle börja.

Sankt Klemens kirke, Aarhus — Sant Klemens kirke

Rasmus Seebach

Att vi över huvud taget var i Aarhus kan vi skylla på Rasmus Seebach. En dansk artist mest känd för låten Natteravn. Jag har velat se honom i många år och en vårmorgonen när mitt humör inte var på topp bokade Andreas biljetter till konserten för att pigga upp mig.

Rasmus var finalnumret på en familjekonsert men då de övriga artisterna inte var några jag kände till valde vi att komma lagom till Seebach, eller en liten stund innan. Och jag säger det igen. Är det något danskarna kan så är det att hygge sig. Konsertplatsen var som ett enda stort hav av pick-nickfiltar och det märkets inte minst på vissa som hade glömt solskyddsfaktor att de nog hade suttit där några timmar.

Härlig stämning bjöd konsertplatsen på och bra musik bjöd Seebach på. En konsert fylld av de allra bästa låtarna från de tio år som gått sedan han släppte sin första skiva. Kvällen avslutades med allsång i Under stjernerne på himlen. Och jag gick med ett leende på läpparna tillbaka in mot stan.

Aarhus street food

Middag inmundigades på Aarhus street food. Food court nummer två i Aarhus. Den lite större av dem båda som jag verkligen kan rekommendera ett besök på. Denna gången blev det fantastiskt god thai och ett glas vitt innan det var dags att traska hemåt och sluta de blå efter en intensiv men underbar dag i Aarhus.

Dag tre

Vi unnade oss lite sovmorgon och snoozade klockan både en och fyra gånger innan vi tog oss upp ur sängen denna sista dag i Aarhus. Utcheckningen skulle ske klockan 11 och vi nyttjade varje minut vi hade i rummet.

Innan flygbussen hämtade upp oss hann vi sedan med ytterligare en lunch en Starbucks-iskaffe och en promenad nere i hamnen runt Dokk1. Ett område som kan få mer uppmärksamhet vid nästa besök.

Aarhus imponerade. Jag såg verkligen fram emot vår resa till Aarhus och jag blev inte besviken. Snarare tvärtom. Får du möjlighet så rekommenderar jag verkligen ett besök i denna Danmarks näst största stad.

Virgin Atlantic mellan London och San Francisco – a Trip report

27 juni, 2019

Vi är framme vid den tredje och sista trip reporten från vår resa jorden runt på 8 dagar. Och jag har sparat det bästa till sist. Inte det bästa om du läser Skytrax nyligen publicerade lista, men den bästa av våra tre upplevelser. Här kommer allt om vår resa med Virgin Atlantic mellan London och San Francisco – the Trip report.

Har ni följt mig ett tag så vet ni att jag inte är den som har bäst koll på exakt alla detaljer kring våra resor. Jag tänker till exempel på den gången när vi bokade en resa till Los Angeles utan att jag hade en aning om att Hollywood låg där.

Virgin – är inte det ett skivbolag?

På samma sätt visste jag väldigt lite om flygbolaget Virgin Atlantic. Och hade vi pratat om det innan så hade jag kanske slängt ur mig frågan om inte Virgin egentligen var ett skivmärke. Jag kunde liksom dra mig till minnes den gamla LP-skivan med den röda etiketten. Och visst tusan stod det Virgin på den? Men det kom sig aldrig att jag frågade.

Så kom det sig däremot att jag slängde ur mig ”honom hade jag inte känt igen om jag så mött honom på gatan” om Richard Branson. Det var vår tredje dag i San Francisco. Och vill ni läsa mer om att jag lite senare samma dag faktiskt mötte honom på gatan OCH kände igenom honom, då kan ni klicka er vidare hit.

Planet och kabinen

Med med denna långa utläggning tänker jag mig nog snarast förtälja att jag hade väldigt dålig koll på Virgin Atlantic. Jag hade inga förväntningar och visste inte heller vad jag skulle kunna förvänta mig, när jag klev på vår Dreamliner 787-9 som lystrade till namnet Miss Moneypenny. Det lite mer formella registreringsnumret var istället G-VSPY.

Virgin Atlantic Dreamliner 787 Miss Moneypenny — Miss Moneypenny redo att ta oss till San Francisco

Något jag förstod efter att vi väl flugit med Virgin är att de är kända för att försöka få kabinen att kännas lite hipp. Lite party liksom. Ett av sätten de gör det på är genom belysningen. Och visst var den annorlunda. Framförallt inser jag såhär i efterhand när jag skall välja ut bilder till detta inlägg att även tonen på fotona kommer att vara, låt oss säga annorlunda.

Men i övrigt gillade jag kabinen i dreamlinern över lag. Ljust, rymligt och som jag nämnde redan i inlägget om Qatar så blev jag, till min stora förvåning, helt såld på dimfunktionen i fönstren. Det jag gillar mest med det är att det går att få det mörkare men ändå med möjligheten att se ut. Stort plus!

Sätena

Andreas hade med avsikt bokat platserna längst bak till oss. 66J och 66K var våra och vi hade turen att få hela den raden för oss själva precis som vi hoppats. Trots att det var sista raden var det bra recline i sätena. Det enda minuset var att armstödet inte gick att fälla lika långt bak som stolsryggen så det stack ut en bit.

Gott om benutrymme dessutom för mig som mäter 170 cm i strumplästen. Ett annat plus som kan verka som en petitess var att filten som väntade på oss i sätet var formad för att kunna läggas över axlarna med ett litet hål för halsen. Vet inte riktigt hur jag ska förklara det på ett bättre sätt än så. Men det var förvånansvärt användbart. Filten får tio av tio Miss Moneypenny.

Inflight food & beverages

Direkt efter start delades menyn ut – och även vi i ekonomi hade möjlighet att välja mellan tre olika huvudrätter. Till valproceduren serverades snacks och något att dricka. För egen del valde jag sedan pastan och var mycket nöjd med hela måltiden.

En stund innan landning serverades något som liknade en mindre variant av en pirog tillsammans med en scones med sylt och mjukost. Det bästa med den måltiden var nog snarast den lilla lådan alltsammans kom i. Urgullig. Och rosa!

Inflight entertainment

Nej inte heller på denna flight nötte jag ut inflight entertainmentsystemet. Men min sambo ett säte bort tittade både på film och serier som det fanns ett brett utbud av.

Och när han inte gjorde det skickade han meddelande mellan våra stolar. Det är ju lite svårt att höra varandra med de brusreducerande lurarna ni vet.

Något jag upptäckte på flyget hem från New York med SAS i november 2017 var att det fanns relaxmusik att lyssna på för att underlätta insomning. Och det kände jag ett starkt behov av att se om de kunde erbjuda på detta flyg.

Istället för det hittade jag ASMR-ljud. Vet ni inte vad det är så googla, endra älskar man det eller så hatar man det och det är ett riktigt YouTube-fenomen. Själv blir jag väldigt lugn av ASMR generellt och här hade de ASMR i form av regn. Jag drog igång, satte på mig lurarna och somnade gott i ett par timmar.

På flighten med United några dagar senare fanns inte detsamma att tillgå men jag hade varit förutseende och laddat ner en lista med ASMR-ljud från Spotify. Jag somnade fint till den också men vaknade abrupt av en rejäl åsksmäll. Just regn med åskljud är inget jag rekommenderar att man lyssnar på när man är på lite dryga 10 000 meters höjd.

Service

Egentligen är det svårt att bedöma servicen, jag inser det nu efter ett antal trip reports. Det är så mycket som kan påverka. Och jag försöker med alla medel att vara så objektiv jag kan och inte bedöma eller döma människorna bakom servicen.

Jag kan inte förklara det på ett bättre sätt än att toppbetyget jag kommer att ge till servicen på detta flyg grundar sig i att alla i kabinen verkligen verkade älska att gå till jobbet. De kändes som ett team och de gjorde detta med glädje.

Den klanderfria servicen som på exempelvis Qatar utförs med stor seriositet, utfördes på Virgin med en betydligt mer avslappnad känsla. Utan att för den delen tumma på kvalitén.

Personalen fanns alltid till hands och kom titt som tätt och erbjöd dricka och något att äta. Toaletter och övriga utrymmen hölls fräscha under hela resan. Och det låg en känsla över deras bemötande att de verkligen var glada över att få resa med just oss över Atlanten idag.

Det samlade betyget – Virgin Atlantic

Miss Moneypenny tog oss tryggt och säkert över det stora blå och vi landade med ett leende på läpparna i San Francisco.

Att vi vill åka Virgin Atlantic igen är det ingen tvekan om även om jag självklart är medveten om att servicen och känslan kan skilja sig från flight till flight.

Vi gillade Virgin och det jag tror att bolaget vill stå för. Och för att förtydliga exakt hur mycket vi vill resa med dem igen kan jag avslöja att jag hittade Andreas surfande på Momondo på flighten hem till Stockholm från Doha. Vad han letade efter? Vilka destinationer Virgin Atlantic flyger till från London.

16 timmar mellan San Francisco och Singapore – United Airlines trip report

9 juni, 2019

Drygt 16 timmar i ett flygplan. Hade någon sagt till mig för bara ett år sedan att jag skulle spendera 16 timmar i ett flygplan hade jag skrattat gott. Men tiderna förändras och ni som följt min blogg ett tag vet att jag har utmanat mig själv och min flygrädsla. Detta var den ultimata utmaningen. 16 timmar transpacific över Stilla havet med United Airlines mellan San Francisco och Singapore. Håll tillgodo, här kommer United Airlines trip report.

United Airlines Trip report

United Airlines flight UA1 mellan San Francisco och Singapore avgår från San Francisco kl 22:55 och landar beroende på de dagsaktuella vindarna runt 16 timmar senare i Singapore vid sextiden på morgonen. Det innebär att man spenderar 16 timmar i mörker då flighten följer natten. Och kanske präglar det också hela flygningen. Jag får återkomma till det i det samlade betyget på flighten.

Flygplanet & kabinen

Rutten trafikeras av en Boeing 787-900, för dagen en maskin med registreringsnummer N26970 som enligt flightradar24 endast ska ha närmare två år på nacken.

Kabinen på dessa plan är rymlig. Det känns högt i tak och även de med lite klaustrofobiska utmaningar borde kunna känna sig tämligen lugna även om jag egentligen inte ska uttala mig om det. Men bagagehyllorna stängs på ett sätt som gör att det känns luftigt och högt i tak.

Under vår resa jorden runt flög vi även med Qatar och Virgin Atlantic och jag ska återkomma till de resorna. Men den stora skillnaden som jag kan nämna redan nu är solklart belysningen i kabinen. Något jag inte trodde jag skulle bry mig om alls faktiskt. När det snackats om det tidigare har jag negligerat betydelsen av den. Men med facit i hand gör det mycket.

United Airlines har ingen speciell belysning utan en standardbelysning om jag som lekman får uttala mig, fullt funktionell men den gör inte det lilla extra. Nu användes den ju inte heller speciellt mycket på just denna resa.

Sätena

Det var ingen businessclass som var vårt hem under de 16 timmarna. Denna resan avnjöts i helt vanlig hederlig ekonomiklass. Dock hade vi tagit vårt förnuft till fånga efter mycket tjatande från min sida och bokat säten med extra benutrymme. 344 dollar betalade vi för detta och det var det väl värt både innan och efter jag kunde konstatera att det hjälpte min sömn avsevärt.

Våra platser var 16 K och 16 L. Retligt nära businessclass-avdelningen. Men vi ska inte klaga. Vi hade det riktigt bra på rad 16. En filt och en kudde ingick i de extravanganzer som väntade i stolen.

Boeing 787-900 United Airlines — Retligt nära business. Till och med ett genomskinligt skynke skiljde oss åt.

Helt nyligen presenterades information om varför de flesta flygstolar är blå i färgen precis som United airlines stolar. Det sägs att en mörkare blå nyans skall få kroppen att utsöndra lugnande kemikalier som skapar känslor av välmående och minskar risken för ilska. Färgen blå är också synonymt med kyla och skall förutom att få oss lugna även få oss att känna oss svala. Mer om dessa konstateranden kan du läsa här.

Om det stämmer låter jag vara osagt. För egen del är favoriten fortfarande färgkombinationen i SAS Businessclass som du kan kika lite närmare på här om du önskar.

Inflight food & beverages

Detta var den första flighten någonsin där jag inte var vaken när vi lyfte. Det säger en hel del om att jag nu verkar ha kommit till bukt med min flygrädsla. Det säger också en hel del om hur trött man är när planet lyfter 22:55.

Planet hade knappt lättat från marken innan personalen i rask takt erbjöd en lättare varmrätt. Men eftersom vi precis kom från loungen tackade vi nej till det. En eloge dock till personalen som lyckades både servera och plocka undan detta i rasande takt. Kabinen släcktes sedan ner direkt. Det är helt enkelt tänkt att man ska sova på flighten. Jag vaknade till några gånger av att personalen gick runt och erbjöd vatten något som också fanns att tillgå hela tiden i pentrydelarna på planet. Några sippar, sedan somnade jag gott igen. Och resten av passagerarna, även de som var riktigt små, följde samma exempel.

Drygt sex timmar in i flygningen kom andra serveringen. En macka och en liten påse M&M till de som var vakna och villa ha. Inget utöver det vanliga.

Först sju och en halv timme senare, alltså efter 13,5 timmar av de totalt 16, var det dags för något alldeles alldeles underbart. Kaffe! Till det serverades frukost och man fick välja på någon typ av ägg och pannkakor. Vi valde pannkakor. Trots närmare 14 timmar utan mat hade jag svårt att få i mig dem. De var sega i kanterna, svampiga i mitten och totalt smaklösa, dessutom indränkta i något sött, kanske sirap som precis som pannkakorna var upphettade till någonstans kring kokpunkten.

Jag vill egentligen inte klaga. Men när man serverar två ynka mål på en så lång flygning hade frukosten kunna hålla något högre klass.

Inflight entertainment

Jag är inte rätt person att bedöma inflight-entertainment utbudet. Det har jag konstaterat redan tidigare. Och denna flighten var inget undantag. Jag konstaterade dock att de hade en film med mina favoritskådespelerska genom tiderna, Ingrid Bergman. Men inte ens den tittade jag på. Jag håller mig som vanligt till kartan och resrutten.

Får min sambo som faktiskt tittar en hel del på film och serier under flygningarna uttala sig så blir det ändå betyget standard. Med hänvisningen – ingenting slår ju Qatar. Och det får jag som sagt lov att återkomma till.

Service

Jag brukar försöka att inte påverkas allt för mycket av förutfattade meningar om saker och ting oavsett vad det gäller. Jag hade ändå hört ryktas om att just servicen inte är United Airlines starkaste sida men jag ville verkligen ge dem en chans. Och det fick dom. Någon andra chans vet i tusan om jag ger dem.

Det kan finnas förutsättningar jag inte känner till men med tanke på att serveringen inte var det som upptog den mesta av tiden för dem under denna flygning så kan man inte skylla den oerhört trista attityden på att de var stressade. Man kan inte heller skylla på att tiden inte räckte till för att ens ge toaletterna ett uns uppmärksamhet. De var rent ut sagt en sanitär olägenhet när vi närmades oss Singapore.

Kort sagt, detta var den sämsta servicen sedan jag flög med Lufthansa till Los Angeles.

Det samlade betyget United Airlines

Det skulle vara orättvist av mig att bedöma United Airlines i stort efter endast denna flygning mellan San Francisco och Singapore då jag faktiskt sov bort drygt tolv av sexton timmar. Planet var helt okej, sätena fullt funktionsdugliga. Inflight entertainment utbudet var godkänt. Personalen har lite att jobba på däremot. Allt som allt får de dock inte godkänt. En tvåa på en femgradig skala. På en så lång flight tycker jag att de hade kunna göra mer för att vi skulle känna oss omhändertagna och ens välkomna att resa med dem. Det lilla extra saknades definitivt. Vi kom inte ens upp i normal standard. Bättre kan ni United Airlines.

Har du flugit med United Airlines? Vilken är din erfarenhet?

Och så till sist, en liten uppmaning att följa Lite mera rosa på Facebook eller Bloglovin för löpande uppdateringar! Eller följ mig på Instagram för mer bilder och tankar. Tack för att du vill dela mina tankar med mig.

Smaka på Stockholm och Birger Jarl

6 juni, 2019

Vi har varit duktiga på att ses den senaste tiden min bästa vän Fia och jag och det betyder dessutom ofta att jag får möjlighet att uppleva nya platser och bo på nya hotell. När Fia fortfarande bodde i Helsingborg möttes vi upp i Jönköping. När Fia sedan flyttade till Stockholm har vi passat på att bo på lite olika ställen runt vår huvudstad, som på The Winery hotell, Grand hotell Saltsjöbaden och Story hotell Riddargatan. Igår var det dags igen och vi checkade in på Hotel Birger Jarl och besökte Smaka på Stockholm.

Det är inte så komplicerat egentligen. Vi ses någon gång under eftermiddagen och då har någon av oss köpt med en flaska bubbel och lite snacks. Sedan pratar vi tills vi inte orkar mer och behöver käka. Oftast blir det inget direkt fancy – snacket är även fortsatt i fokus. Allt som oftast landar vi i sängen tidigt och hänger på låset till frukosten dagen efter. Och sen brukar vi passa på att krypa ner för en förmiddagslur innan det är dags att checka ut. Kravlöst men peppande. Det är våra dejter, mina och Fias.

Hotel Birger Jarl

Denna gången fick Fia ansvaret att boka hotell och hittade trevliga Hotel Birger Jarl i Vasastan i Stockholm. Det är ganska befriande att inte bo på de stora kedjorna ibland utan på mindre hotell utan krav på att passa in i ett koncept.

Hotell Birger Jarl ligger på Tulegatan precis bredvid Regeringsgatan med närhet till det mesta. Rådmansgatan som är närmaste tunnelbanestation ligger bara två stopp från T-centralen. Helt enkelt ett hotell mitt i smeten men ändå avskilt och lugnt.

Rum och frukost

Vi fick ett rum på våning ett med utsikt mot gatan. Förvånansvärt ljudisolerade fönster. Bra luftkonditionering som uppskattades i de närmare 30 graderna och i övrigt ett fullt funktionellt rum utan några större extra vaganser.

Viktigast är ju ändå som ni säkert vet att jag tycker vid detta laget frukosten och här får de massor av plus. En väl genomtänkt frukost som kändes omhändertagen under hela öppettiden. Och det är mer värt för mig än att den är gigantisk men med tomma fat.

Vi lyxade till det och tog en frukost 2.0 strax innan den stängde och då var det fortsatt välfyllt på de flesta av faten. Pluspoäng för det som sagt.

Smaka på Stockholm

Under tiden för mitt besök i hufvudstaden pågick också Smaka på Stockholm ett årligt återkommande event. En matfestival i Kungsträdgården. Vi promenerade givetvis dit när bubblet var slut och magarna kurrade.

För vår del blev det indiskt och för egen del en klassisk Tikka Masala innan vi slog oss ner på ett av trappstegen och spanade ut över folkhavet. Härlig stämning. Mängder med olika matkreationer att testa. Musik och folkfest. Definitivt värt inte bara ett utan flera besök så att det går att smaka på mer än bara det indiska.

Men för mig får det bli ett annat år. Redan idag checkade jag ut från Birger Jarl och Stockholm och begav mig hemåt slätten för att ta mig an den sista dagen i denna Nationaldagsvecka.

Nu ska jag inte packa väskan på hela två veckor. Då bär det av mot Aarhus och Rasmus Seebach.