Lite mera rosa reseblogg

Noraglass i Nora – ett smakprov på den dagsfärska glassen

26 april, 2020

Söderköping har Smultronstället, Linköping har Bosses glassbar, Karlskronas har Glassiären. I Nora har man NoraGlass. Igår tog vi en dagsutflykt från Arboga till Nora i Bergslagen och testade på den för sommaren nästan helt nyöppnade glasskioskens glassmagi. Som den glassälskare jag är gick det ju inte att missa den lilla stadens stolthet.

Jag skulle kunna välja bort annat godis och snacks för resten av livet om jag bara fick äta glass. Det har alltid varit min favorit bland sötsaker. Så när svägerskan nämnde NoraGlass som ett av dragplåstren i Nora var saken biff och färdvägen för dagsutflykten klar.

Noraglass i Nora – dagsfärsk glass sedan 1923

Dagens smak på NoraGlass

NoraGlass visar sig inte vara som alla andra glasställen jag besökt. På skylten utanför den ganska oansenliga kiosken på torget finns inte hundratals smaker att välja på. Det finns tre. Två av dem finns alltid på menyn. Vanilj och hasselnöt. Den tredje varierar från dag till dag. För dagen Mango. Men väggen i den lilla kiosken vittnar om att det finns långt många fler som tillverkas. Men det är andra dagar.

Dagsfärsk glass

För det är det som är NoraGlass specialitet. Dagsfärsk glass. Den glassen du serveras är tillverkad samma dag i glassfabriken bara en liten bit bort. Ibland tillverkas mer glass under dagen när man ser att åtgången är stor. Noraglass är verkligen inte som alla andra på det sättet. Och jag läser lite kort om företagets historia medan jag väntar på min tur.

På NoraGlass sätter man en stolthet i att du bara kan äta din glass på tre ställen i Nora. I den egna glasskiosken i närheten av torget och kyrkan, i Kafé Strandstugan som också drivs av NoraGlass och på kaféet i Göthlinska Trädgården ett stenkast bort.

NoraGlass finns inte paketerad och kan köpas i affären. Den dagsfärska glassen får du söka upp och inhandla på något av ställena ovan.

Dagens smaker i alla glassar

Utöver en vanlig strut eller bägare kan du lyxa till det med någon av de fem specialglassarna och då ingår alltid alla smaker om man inte önskar något annat. Själv valde jag Oreo-våfflan på omslagsbilden till detta inlägg som verkar vara en nyhet för säsongen. Och till den valde jag bort Mango som jag inte riktigt tyckte passade in i min Oreo-dröm.

Oreo-våffla respektive Pelle Pajas till de yngre i sällskapet.
För både bild och barn står Jessica Dahlin.

Hitta hit och dagens smak?

NoraGlass Glasskiosk hittar du på Storgatan 11 i Nora . Och funderar du på vilken som är dagens smak innan du åker dit? Självklart finns det en Facebooksida där du hittar just den informationen.

Är du nyfiken på vem som gjort just dagens glass hittar du fabrikörens namn i rutan på kiosken. Har du vägarna förbi Nora? Då rekommenderar jag varmt ett stopp på NoraGlass.

Och när du ändå är i Nora – passa på att avnjuta glassen med en promenad i de fantastiska miljöerna i den mysiga staden.

Har din stad sitt speciella glasställe? Eller har du din egen favorit. Berätta och ge mig tips på min nästa glassupplevelse.

Missa inte nästa inlägg. Följ mig gärna på Instagram eller på Facebook för fler bilder och tankar. Klicka bara på ikonerna här nedan. Tack för att du läser mina tankar.

Mer att läsa på Lite mera rosa

Fyra bröllop och åtta begravningar

25 april, 2020

Igår tog vi ett sista farväl av Andreas farfar i vackra Sankt Nicolaikyrkan i Arboga. Farfar Rolf. Jag har bara träffat honom några få gånger under de snart fem åren det varit Andreas och jag. Och av de gångerna mindes Rolf ingenting då han de sista åren blev mer och mer dement. Men det var verkligen en rekorderlig gammal farbror jag träffade de där gångerna. Korrekt och med håret väl kammat ovanför de fundersamma ögonbrynen som studerade mig innan handen sträcktes fram för att hälsa. Precis som han gjorde en halv minut tidigare. Det är aldrig lätt när någon nära lämnar. Men Rolf fick 92 år här på jorden och nu mår han bättre där livet fortsätter.

En av mina favoritfilmer brukar passera förbi i mitt medvetande vid dessa tillfällen. Fyra bröllop och en begravning. Och så kom det sig att jag började fundera på min egen statistik. Som lite av en sladdis har jag begravt bland annat både mamma och pappa. Men också sex personer till i det som är min närmaste familj eller vän-skara.

Men hur jag än räknar och räknar får jag inte statistiken över bröllop att se lika bra ut. Den stämmer förvisso överens med filmtiteln jag just nämnde. Fyra alltså. Men i relation till åtta begravningar känns det ganska hopplöst. Fyra bröllop och en begravning ger fyra gånger så många bröllop som begravningar. Det ger trettitvå bröllop i mitt fall. Jag har härmed ett starkt budskap till mina vänner att göra vad de kan för att rätta till dessa siffror. Och det pronto.

Farfar Rolf älskade blommor och färg. Och bakelser. Min svägerska Jessica stod för inköpet av fika efteråt och lyckades kombinera allt han älskade i ett. Själv fångade vi det mest på bild.

Svåger och Svägerska. Johan och Jessica. Herr och fru Dahlin på Tunadal.

I övrigt sänds härliga västmanländska hälsningar från köket hemma hos svåger och svägerska på Tunadal i Arboga. Andreas står vid spisen. Tre fjärdedelar av familjen Dahlin är på träningspass som Jessica leder och själv knappar jag ner dessa orden till dig som vill läsa. Om en stund beger vi oss av på roadtrip mot Närke. Ett landskap jag inte kan så mycket om. Ha en fortsatt fin lördag kära läsare.

Läs också: Om vårt besök på NoraGlass i Nora

Mer att läsa på Lite mera rosa

Om 80-talets följare på Instagram och en resa i tiden

19 april, 2020

Jag får ganska ofta höra att jag textar fint och förutom att jag lärt mig att säga tack brukar jag fortsätta med att förklara det med att jag som liten hade många brevvänner. Och med många menar jag 74. I morse vid frukosten var det mina barn som tyckte att jag skrivit fint på ett papper och de fick samma förklaring. Det händer då och då att det jag säger skapar reaktionen som kom av just det. Den där minen av total oförståelse som säger mig att jag kanske ändå är född på stenåldern. Och under tiden jag förklarar fenomenet brevvän slår det mig att jag kanske just hittat 80-talets följare på Instagram eller i alla fall motsvarigheten.

Jag är född 1977 och när jag växte upp på 80-talet fanns det i varje välsorterad tidning en sida där man sökte brevvänner. Allt ifrån Frida till Starlet. Från Penny till Barbie och Kalle Anka. Det funkade som så att man kunde skriva in till redaktionen och liksom annonsera efter brevvänner. Och en ganska typisk sådan annons kunde se ut som denna.

Man berättade lite kort om sig själv gärna med inslag av ord som jordsnurr eller vårar och fånga en vässad penna som i exemplet ovan. Sedan skrev man sin adress och väntade på svar. Jag svarade på brevvänsannonser som passade in på mig och vid något tillfälle hade jag själv turen att få min annons publicerad i någon tidning.

Doftpapper och luktsudd

Stora delar av veckopengen spenderades på fina brevpapper, pennor, sudd och klistermärken att dekorera. Man skickade med det senaste lilla fotot från skolfotograferingen och bytte klistermärken eller bokmärken. Det var alltid kul att se vad som följde med det senaste brevet från brevkompisen.

Med alla svar jag själv skrivit och alla svar jag fick på min annons landade jag som mest i 74 brevvänner utspridda i hela Sverige. Jag älskade att vittja brevlådan och väntade ofta i fönstret när tiden för brevbärarens ankomst närmade sig. Så kom dagen när jag hade fått så många brev att brevbäraren satt ett gummiband runt min brevhög och min lycka var stor.

En lite rolig anekdot kring detta är också när jag många år senare fick ett meddelande en bekant vid namn Nina. Nina och jag gick Vings reseledarskola ihop på Mallis 1999. Det var vi och 96 andra elever från Sverige, Norge och Danmark. Nina var från Växjö och jag bodde då i Karlskrona. Vi höll kontakten även efter utbildningen och träffades några gånger genom åren. Numera är Nina en av de vänner jag har på Facebook.

För något år sedan rensade Nina bland gamla saker och hittade breven från 80-talets brevvänner. Några av breven kom från Cornelia Eriksson. Det var jag det. Tänk vad liten världen är ändå.

Läs också: Mitt brandgula hjärta och jag och lite Petter Stordalen.

80-talets Instagram?

För barnen vid frukostbordet och även för mig känns det såhär 2020 helt orimligt varför man skulle vilja skriva brev till vilt främmande människor bara för att vi kanske är lika gamla eller har samma intresse. Men så slår det mig. Brevvännerna var kanske 80-talets analoga variant av Instagram. För vad är det jag gör där? Jo jag letar upp intressanta konton och följer. Skriver en rad eller två och skapar kontakt och delar med mig av mitt eget liv. För att skapa intresse för mitt konto berättar jag om mig själv i min profil och i inlägg med jämna mellanrum.

Precis som brevvännerna på 80-talet tenderar de jag följer och kommunicerar med på Instagram att bli ”vänner” som jag nästan tycker att jag känner. Vars liv berör mig. Deras glädje är min glädje. Deras sorg är min sorg.

Hej, hur mår du? Jag mår bra.

Och bloggen kanske är förlängningen, de där brevvännerna som höll i ett tag. De som man lärde känna lite mer. De man delade lite mer med. De som man kanske till och med träffade på riktigt någon gång.

Så hej, kära läsare, hur mår du? Jag mår bra. Är en tjej på 42 jordsnurr som bor i Linköping med min sambo och mina två barn. Jag älskar att resa och att skriva. Berätta gärna mer om dig nu när vi är brevvänner.

Hade du brevvänner när du var liten? Eller har du det fortfarande? Eller har du ingen aning om vad jag pratar om?

Och på tal om Instagram. Följ mig gärna där eller på Facebook för fler bilder och tankar. Klicka bara på ikonerna här nedan. Tack för att du läser mina tankar.

Mer att läsa på Lite mera rosa

4 reseprogram jag drömmer mig bort med

17 april, 2020

Jag har aldrig varit så mycket för TV-serier och film. Jag har mina favoritfilmer och dem håller jag mig till. Och för något år sedan slog det mig dessutom att de alla har ett gemensamt tema. Nämligen resor. Och då fick det ett helt eget inlägg. Men inspirerad av Maria på mariasmemoarer kom jag att tänka på att det det finns en annan typ av program jag gillar som jag brukar fantasiresa med. Det är de gamla hederliga reseprogrammen. Här kommer 4 reseprogram jag drömmer mig bort med.

Minns ni program som När & Fjärran och Packat & Klart? Härliga gamla linjär-TV-fenomen långt innan YouTube och streamingtjänster. Som jag älskade dessa program. På den tiden var det bara så jag reste. Fun fact är att jag faktiskt under en tid jobbat på tidningen med samma namn som TV-programmet – När & Fjärran.

Idag följer jag mängder av resevloggare med fokus på alltifrån att besöka ett visst antal länder till att flyga de märkligaste flygbolagen och flygplanstyperna. Och program som Packat & Klart har kanske spelat ut sin roll men det finns liknande att inspireras av. Här är 4 reseprogram jag vill tipsa om.

Landgång – SVT

SVT har ett gediget arkiv av program. Så gediget att alla faktiskt inte kan finnas streamingbara samtidigt. Ett av de som inte går att se just nu men som dyker upp då och då är Landgång. Det är Anne Lundberg som far världen runt och lagar mat med eller utan sällskap av kocken Paul Svensson. Av en slump började jag titta på avsnittet där Anne bestiger Kilimanjaro och blev fast. Titta in på svtplay då och då och se. När du minst anar det kommer det tillbaka. Väl värt att titta på.

Fahléns matäventyr – TV4

Det är så nära man kan komma När & Fjärran att kika in på tv4play och titta på Fahlens matäventyr. Tillsammans med härliga kocken Peter Norman åker de världen runt. Hans rapporterar från platserna och Peter letar maten. Fantastiskt härligt radarpar som lockar till skratt.

Gone Camping – Viafree & YouTube

Minns ni Lingo? Biip, boop boop boop boop, boop. Ordleken som sändes i fyran på eftermiddagarna. Programledare för detta var Martin Örnroth och minns jag inte helt fel kunde man sedan hitta honom också i När & Fjärran. Numera hittar man honom i programmet Gone Camping. Med husbilen tar han oss med runt både Sverige och Europa med en härlig röd tråd. Livsnjutning och en liten del äventyr.

Jag minns inte hur jag upptäckte detta programmet heller men jag minns att det första avsnittet jag såg gjorde mig helt fast. Då besökte han nämligen Treriksröset och det är verkligen en av mina absolut drömdestinationer. I senare avsnitt har han även haft programledarkollegor så som Erika Johansson. Och Treriksröset kompletteras med vinresor, storstad och strand. Programmet går nu att se på YouTube.

När & Fjärran – TV4

Och när jag gör lite research för detta inlägget hittar jag nya program av TV-serien När & Fjärran inspelade 2016. Med programledare som Allt ifrån Camilla Läckberg & Simon Sköld till Jenny & Steffo.

Mitt favoritprogram att drömma mig bort till

Det är svårt att utse en favorit av ovanstående men måste jag så blir det Gone Camping. Jag gillar Martins lugna guidning genom alla resmål och hans känsla för detaljer och lugn. Nu väntar jag bara på nästa säsong.

Har du några tips på liknande program? Hit me!

Update! Måste också ge er en bonus. En bonus som min bloggkollega Dryden påminde mig om. En resevloggare som inte är som alla andra resevloggare. Attacheé. Snyggt. Genuint. Varmt. Väl värt en titt.

Följ gärna Lite mera rosa på Facebook eller Bloglovin för löpande uppdateringar! Eller följ mig på Instagram för mer bilder och tankar. Klicka bara på ikonerna här nedan. Tack för att du läser mina tankar.

Mer att läsa på Lite mera rosa

3 kortare vandringar i Östergötland

15 april, 2020

Vem är jag? Skrev jag just rubriken ”3 kortare vandringar i Östergötland”? Ja det gjorde jag. Har du hittat hit av just den anledningen kan du möjligen bli lite besviken. I alla fall om du besöker bloggen i april-ish 2020. Detta är nämligen mitt allra första inlägg om vandring. Och kanske hade en inbiten vandrare inte ens kallat det vandring. Men man måste börja någonstans och vi börjar här.

Detta är ett inlägg i serien Förträffliga Östergötland. En inläggsserie som är en hyllning till mitt nuvarande hemlandskap och allt fantastiskt som finns att se och göra här. Här kan du bland annat läsa om Hemester i Linköping och besök på några av våra slott som Ljung, Löfstad och Husby Säteri.

Läs också: Vandringsleder i Östergötland – 20 tips på leder och naturreservat

Är jag en vandrare?

Är jag en vandrare? Nej, till dags dato skulle jag inte kalla mig det. Men drömmen har länge funnits om att vandra. Och då menar jag vandra. Långt. Sedan 2007 när jag första gången hörde om ”Caminon”, pilgrimsleden på 80 mil i norra Spanien, har jag drömt om att gå den. Och för att göra det säger det ju sig självt att man behöver ta ett par steg innan. För fem år sedan köpte jag mig ett par riktiga vandringsskor. Men de användes bara ett fåtal gånger och sedan har de stått i garderoben. Där har du status på min vandringserfarenhet fram till idag.

Vill jag bli en vandrare?

Det är möjligt att jag kan skylla på eller tacka Corona-krisen för det som nu händer. De senaste veckorna har vi nämligen upptäckt några kortare vandringsleder kring Linköping och vi har fått blodad tand. I påskhelgen har vi vandrat tre kortare sträckor omkring Linköping och en bit längre bort och det är dessa jag tänkte berätta mer om här.

Så var ska detta sluta då? Det är det ingen som vet. Det jag dock vet är att jag har hittat vandringsbyxor – rosa såklart. Jag ska bara trycka på beställ-knappen också. Det jag också vet är att vi planerar en roadtrip ganska långt norrut i sommar och där kommer det bli en hel del vandring. Jag tänker att jag lämnar det där så får jag lov att återkomma i frågan. Ingen press. Bara lust.

Läs också: Om mitt carepackage från Emelie som hjälpt till med vandringssuget.

3 kortare vandringar i Östergötland

Rosenkällastigen

Precis i utkanten av Linköping finns naturreservatet Tinnerö Eklandskap. 687 hektar stort är det och gömmer mängder av ovanliga växter och djur och till min stora lycka även en hel del fornlämningar. Jag skrev lite om det i mitt inlägg från Jureskogs. Utöver historia från Stenåldern och framåt har även reservatet varit hemvist för en hel del militär aktivitet då det var övningsfält mellan 1911 och 1998. Något som också bidragit till att hålla naturen konserverad då området inte var tillgängligt för allmänheten.

Naturreservatet gömmer också flera vandringsleder och stigar som går på alltifrån breda grusvägar till relativt oframkomliga skogsstigar. Vi valde Rosenkällastigen denna påskafton. Solen sken och det var nästintill vindstilla. Jag är ingen fågelexpert men till och med jag blev imponerad av fågellivet runt sjön.

Rosenkällastigen är 3,7 kilometer lång. Vi parkerade vid Röda bron och fick därmed ihop ytterligare några kilometer och landade på totalt strax över 7.

Askaleden

Samma morgon som vi vandrade Rosenkällastigen såg jag tips om appen Naturkartan och laddade ner den till min telefon. Där i hittade jag vandringsleden för påskdagen. Vid Lilla Aska strax utanför Linköping finns en begravningsplats och ett vackert kapell. Men därifrån utgår också Askaleden i två varianter. En på 2 och en på 4,2 kilometer.

Vi valde den lite längre men lyckades gå lite fel vid något tillfälle och landade till slut på ganska exakt 4 kilometer.

Den längre av de två lederna går på varierat underlag men är i mitt tycke ändå lättvandrad. Leden har fyra citatstenar med tänkvärda och ord och är också uppmärkt med skyltar om intressanta platser man passerar. Till min stora glädje dolde sig även här fornlämningar i form av gravhögar. Östergötland är fantastiskt för en historieintresserad.

Ellen Keys led

Författaren Ellen Key levde sina sista år vid Vätterns strand på Ombergs södra sida. Idag är Omberg en Ekopark och Ellen Keys hem, kallat Strand, finns kvar som ett personligt museum. En av lederna på Omberg kallas Ellen Keys led och på den passerar du hennes Strand. Den gick vi sista dagen på påskledigheten. Längs med leden finns Ellens klokskap att ta del av på skyltar längs med stigen.

Leden är 6 kilometer lång och går mestadels på naturstigar som kan både vara branta och svåra att ta sig fram på. Under de 6 kilometerna får du uppleva allt från den ljusaste bokskog till riktig trollskog. Från strand till topp och en milsvid utsikt över Vättern och Östgötaslätten. Branta stigningar och snåriga stigar är värt mödan när man blickar ut över landskapet från Hjässan på Omberg.

På och runt Omberg finns många olika leder och vi lär definitivt komma tillbaka snart för att ta del av fler.

Berätta nu för mig, brukar du vandra, vart vandrar du helst? Har du någon favoritled jag bordet testa? Det behöver inte vara i Östergötland.

Följ gärna Lite mera rosa på Facebook eller Bloglovin för löpande uppdateringar! Eller följ mig på Instagram för mer bilder och tankar. Du kan också klicka på ikonerna här nedan. Tack för att du läser mina tankar.

Vill du läsa mer på Lite mera rosa?

Det kom ett brev

12 april, 2020

Det är inte många i vår värld som är helt opåverkade av det som just nu händer. I resebloggarnas värld är det många som har bloggen och allt runt om den som sin huvudsakliga inkomstkälla som drabbats hårt i vardagen. För mig som har bloggen som ett hobbyprojekt har det mest påverkat mig genom att jag har haft lite mindre inspiration att skriva än tidigare. För någon vecka sedan kom min kollega Daniela på Discovering the planet på den geniala idén att vi resebloggare skulle skicka ett care-package till varandra. Alla som ville vara med fick anmäla sig i ett inlägg på Facebook och vi blev ett gäng som hakade på. Och det kom ett brev för bara några dagar sedan.

Tanken bakom var att inspirera varandra. Att göra en annan typ av resa. En resa i våra olika genrer. För även att vi alla bloggar om resor gör vi det med olika vinklar. Vissa med fokus på mat, andra med fokus på outdoor, några med fokus på specifika delar av världen och andra bara mer generellt på resor.

Vid en angiven tidpunkt avslutades anmälan och Daniela lottade vem som skulle skicka till vem. Personligen skulle jag skicka till Maria på Fantasy Dining och själv väntade jag på brev från Emilie på Emilies Travels. I veckan dök det upp i brevlådan.

Det kom ett brev – från Emilies Travels

Och Emilie är ju faktiskt just en av de som bloggar med lite mer fokus på äventyr och outdoor än vad som går att hitta här hos mig. Ännu mer spännande då att få paket just från henne.

Det var som att gå in i en helt annan värld när jag öppnade paketet. En frystorkad påse med mat, ett kameraband (rosa såklart) och en printout av en av Emilies egna bilder som finnas att beställa i hennes egen nyöppnade Print Shop. Bilden är tagen i Aktse en STF-stuga längs med Kungsleden.

Och jag vill ge mig på att skriva lite om mina känslor inför var och en av dessa saker.

På väg in i en ny värld

Jag har aldrig ätit en påse med frystorkad mat. Aldrig. Det beror helt enkelt på att jag aldrig har varit en friluftsmänniska. Jag fick det definitivt inte med modersmjölken och jag har inte hittat intresset på egen hand heller. Men. Sedan några år tillbaka har jag en dröm om att vandra caminon. Vägen mellan Saint Pierre de Port i södra Frankrike och Santiago de Compostella i västra Spanien. Jag har köpt vandringsskor. De har stått i garderoben i ett par år och sedan några dagar tillbaka är de nu framtagna. Jag vet inte om det är världsläget eller något annat men både jag och Andreas har börjat intressera oss mer för att vara ute och vandra och vi har planer som gör att den där frystorkade påsen kommer väl till pass. Jag har en alldeles speciell tanke kring den. Men jag återkommer till det.

Med kameran i högsta hugg – not

I gymnasiet gick jag medieprogrammet. På min tid var det fortfarande filmrulle och mörkrum som gällde. Och jag kämpade. Men jag blev aldrig klok på bländare och slutartider. Femton år senare var kameran digital och jag gick Journalistik- och mediproduktion på universitetet. Återigen kämpade jag. Men nej, jag blir inte klok på det. Hittills har jag varit bestämd på att fotografering med kamera inte är något för mig. Jag har en kamera i skåpet men jag nöjer mig med min iPhone. Tills igår. När vi var ute och vandrade runt Rosenkällasjön här i Linköping och jag så gärna hade velat kunna ta lite bättre bilder på svanarna. Kanske ska jag inte ge upp det där med fotografering med ”riktig” kamera? Vad sägs om tredje gången gillt?

Med målet på Aktse

Bilden från Aktse ska bli min målbild. Jag har länge haft en längtan norrut. Jag har sagt det förr och jag säger det igen. Överst på min bucketlist, alla kategorier, står att få besöka Treriksröset, se midnattssol och se norrsken.

Vi håller nu på att planera för en tur norrut i sommar. Vi hoppas att det kommer att vara möjligt att göra den resan. Aktse ligger troligen längre fram i tiden än så. Men bilden ska bli min målbild. En dag ska jag avnjuta den där vyn på riktigt. Men fram till dess blir din bild inramad Emelie och placerad bredvid min arbetsplats här hemma. Som en morot.

Tack snälla Emelie för de fantastiska sakerna. Tack för inspirationen. Jag tror inte att du anar vad det har satt igång.

Här hittar du Danielas inlägg om hela idén med länkar till flera bloggare som skrivit om sina paket.

Mer läsning på Lite mera rosa

En lista om att resa i Sverige

10 april, 2020

Vad är det som gör att det är så kul att skriva listor? Lika kul som att skriva en egen är det att hoppa på någon annans och göra sin egen variant. Som idag när jag ska skriva en lista om att resa i Sverige som Annika på resfredag.se var först med och som Lisa på letsgoexplore.se redan har hunnit göra sin egen variant av. Mitt enkla svar på detta är att man får fantasiresa lite. Man får liksom gå igenom i detta fallet sitt eget Sverige och resa i tankarna. Och med det sagt är det väl lika bra att gå rakt på sak.

Här kommer en lista om att resa i Sverige. Hissarna och dissarna från Lite mera rosa.

#1. Min favoritplats i Sverige

Risken är egentligen stor att hela den här listan skulle kunna bli en enda hyllning till staden i mitt hjärta. Karlskrona. Men faktum är att på senare år har andra pärlor kommit att segla upp och dela pallplats med min tidigare hemstad. Men om jag ska välja min favoritplats i Sverige. Då blir det ändå Karlskrona och en bra start på listan.

Läs mer: Din guide till Mitt Karlskrona

#2. Ett ställe jag inte vill resa tillbaka till

Jag hoppade medvetet över denna punkten. Jag svarade på varenda punkt ända ner till nummer 25 för att gå tillbaka hit. Men nej, jag kan verkligen inte komma på något. Hittills har jag inte besökt en enda plats i vårt avlånga land dit jag inte vill åka tillbaka. Jag lovar att återkomma om någon plats varit så otrevlig att jag skulle ha lyckats förtränga den så till den milda grad att jag inte minns den.

#3. Bästa utsiktsplatsen i Sverige

Kitchen & Table Clarion Hotel Arlanda AIrport

Jag tror mig ännu inte har besökt just den. Jag har i ärlighetens namn inte besökt så många utsiktsplatser utomhus. Det har säkert att göra med mitt obefintliga intresse för skidåkning. På senare år har jag dock lockats av att vandra i de svenska fjällen när snön har vikt hädan. Och då hoppas jag på att få uppleva en sådan utsiktsplats. Istället väljer jag utsikten från en av mina favoriter bland skybarer. Den på Clarion Arlanda Airport. Att därifrån sitta och se planen lyfta och landa är oslagbart och i dessa tider dessutom efterlängtat. Och numera har Clarion Arlanda fått en syster i Comfort Hotel Arlanda Airport. Även det hotellet med fina utsiktsmöjligheter.

Läs mer: Clarion Hotel Arlanda Airport – bästa hotellet på Arlanda & Prisvärt hotell på Arlanda – Comfort Hotel Arlanda Airport

#4. Mitt bästa loppisställe

Detta kan vara punkten jag faktiskt går bet helt att svara. Jag har nämligen ingen som helst aning. Jag har aldrig stannat på en loppis. Det skulle kunna vara av självbevarelsedrift. Att jag vet något undermedvetet att jag skulle kunna få med mig för mycket. Har jag missat något är kanske min spontana fråga till dig som läser?

#5. Jag drömmer om att resa till

Var drömmer jag inte om att resa till är väl den stora frågan. Men om jag ska välja en resa jag drömmer om så är det den som går väldigt väldigt långt norr ut. När jag skriver min bucketlist över resor börjar jag alltid med tre punkter. Treriksröset, se midnattssolen och se norrsken. Allt kan man göra i nordligaste Norrland. Dock inte vid samma tillfälle av förklarliga skäl. Men det är i alla fall dit jag drömmer om att resa.

#6. Mitt lyckligaste barndomsminne från en resa i Sverige

Här kan jag inte välja ett enda minne. Det är omöjligt. Men jag kan välja ett sätt att resa som jag och min mamma gjorde varje sommar under stora delar av min skoltid mellan årskurs ett och sex. Jag bodde ensam med min mamma som hade det man då kallade förtidspension. Det var därmed inga stora pengar vi kunde lägga på resor och när jag gick i nionde klass sträckte sig mina reserfarenheter inte längre än Skåne, Småland, Öland och Blekinge.

Men varje sommar under låg- och mellanstadiet kostade mamma på sig ett Sommarkort på Skånetrafikens bussar och plötsligt låg hela landskapet framför mina fötter. Från busshållplatsen som låg nästan precis utanför huset där vi bodde tog vi oss vidare och besökte som jag minns det nästan hela Skåne. Från Båstad och Torekov till Briomuseumet i Osby och Bromölla. Via Kivik och Åhus till Smygehuk och Lund. Skåne känner jag mer eller mindre som min egen ficka tack vare det där sommarkortet. Och fortfarande ligger landskapet mig varmt om hjärtat. Kanske var det där och då resenären i mig vaknade.

Läs mer: På resande fot genom livet – min resehistoria

#7. Min finaste fikaupplevelse

Här behöver jag inte gå så långt tillbaka i tiden. Det var inte många veckor sedan vi en lite halvtråkig söndagseftermiddag styrde kosan mot ett bageri jag hört talas om så många gånger. Boställets vedugnsbageri. Vackert beläget på den östgötska slätten utanför Linköping.

Läs mer: Boställets vedugnsbageri – Fikatips i närheten av E4:n vid Linköping

#8. Sveriges bästa hotellfrukost

Den första och kanske enda kategorin där det liksom inte finns annat än ett svar. Jag har ju för tusan gubbar till och med skrivit ett helt inlägg om detta och stuckit ut hakan och utsett just detta. Och för mig är Sveriges bästa hotellfrukost den på Clarion Hotel Post i Göteborg. Men med tanke på hur mycket jag gillar hotellfrukost så är jag öppen för tips att testa för att ändra mig.

Läs mer: Sveriges bästa hotellfrukost – Clarion Hotel Post

#9. Sveriges bästa hotellupplevelse

Jag tror faktiskt aldrig att jag kommer att kunna utse detta. För någonstans tror jag verkligen att det beror på så många faktorer och kan ändra sig från tid till tid. Som liten åkte vi varje sommar på en liten avstickare från Skåne, då la mamma till lite på Sommarkortet och vi åkte bussen hela vägen till Karlshamn. Där bodde vi i Vägga på ett litet pensionat som hette Oskar och som enligt tillförlitliga källor också gett namn till Jonas Gardells film med samma namn. Just de där upplevelserna minns jag tillbaka på som magiska.

När vi i november 2016 efter en oerhört stressig period på jobbet åkte till Stockholm och checkade in på Scandic Park var just det tillfället ett av mina absolut bästa hotellminnen. För att jag just då behövde det som allra mest.

Ett annat supermysigt hotell där helhetsupplevelsen med rum och personal var rakt igenom genuin var när vi bodde på Clarion Collection Victoria i Jönköping. Och då höll jag nästan på att glömma Yasuragi.

Nej, jag tror inte jag kan utse en enda hotellupplevelse som den bästa. Det finns för många bra och förhoppningsvis kommer det bli fler.

#10. Sötaste staden i Sverige

Jag tror att jag kommer få förmånen att besöka städer som kommer att slås med denna om guldplatsen. Men i skrivande stund är det den staden där jag ser mig själv bli gammal. Sigtuna.

Läs mer: Där jag ser mig själv bli gammal

#11. Skog, hav eller fjäll?

Tveklöst. Nu och för alltid. Havet. Sedan vi möttes första gången är det kärlek. Om än med några svackor. Havet är och förblir min stora kärlek.

Läs mer: När vågen kom

#12. Bästa tågresan genom Sverige?

Jag kan inte gå i god för detta men det jag tror är den bästa tågresan genom Sverige och en resa jag mer än gärna vill göra är den som grundaren av denna lista satt som sin bästa tågresa genom Sverige. Nattåget mellan Stockholm och Kiruna. En vacker dag ska jag åka den. Och även den som utsetts till Sveriges vackraste. Den på Kinnekulle.

#13. Hit åker jag helst på roadtrip

Svaret är enkelt. Jag åker helst på roadtrip till nya platser på vägar jag aldrig tidigare åkt.

#14. Bästa bok att läsa om Sverige

Även här minns jag tillbaka till barndomen. Till den där tiden då Skåne, östra delarna av Småland, Blekinge och Öland var allt jag kände till. Hemma hade vi då en stor och tjock bok som jag inte vet var mamma hade fått tag på. Pärmarna täcktes av en ganska suddig bild på de skånska rapsfälten i full blom och över hela framsidan stod med stora bokstäver SVERIGE.

Varje landskap i hela Sverige gicks igenom i boken och jag minns att den till slut höll på att falla sönder av mitt bläddrande. Genom den boken fantasireste jag och lärde mig allt om vårt land. Saker jag fortfarande har nytta av.

#15. Vänern eller Vättern

Sjöar har aldrig kommit speciellt högt upp på min lista och jag har ingen närmare relation till någon av dessa. Men en sommarkväll 2014 åkte jag och min vän Anna till en stuga vid Nedralid. Och den kvällen, just den kvällen, får avgöra att valet ändå faller på Vättern. Varför? Se omslagsbilden.

#16. Stockholm, Göteborg eller Malmö?

Malmö – älskade Malmö. En av de där städerna jag kallar hemma. Under några år 1999 till 2001 pendlade jag dit varje vecka. Mellan 2006 och 2009 bodde vi i en vindsvåning precis bredvid Gustav Adolfs torg och kanalen. Malmö har för alltid en plats i mitt hjärta. Där blir hösten aldrig vinter. Där försvinner aldrig löven helt från träden. Malmö är det närmaste vi kommer kontinenten här i Sverige.

#17. Favoriten bland svenska nationalparker

Här åker skämsmössan fram. Inte bara fick jag googla för att se vilka som är svenska nationalparker. Det visar sig därefter att jag inte har varit i en enda. Ridå!

Uppdatering 2022: Det går sakta (mycket sakta) men säkert framåt. Sedan listan skapades har jag hunnit besöka i alla fall en av dem – Tivedens nationalpark.

Det besökte kan du läsa mer om här.

#18. En svensk restaurang jag ständigt återkommer till

Vad räknas till en svensk restaurang, måste den bara servera svenska mat? För i så fall tror jag att jag går fullkomligt bet här (också). När jag tänker på restauranger i Sverige som jag återkommer till så finns båda i Malmö. Men båda serverar internationell mat. Det handlar om Mosaik och Lemongrass. Så det får bli mitt svar.

#19. Sveriges mest romantiska plats

Precis som när det gäller den bästa hotellupplevelsen så tror jag att detta kan vara olika. För visst handlar det också om sällskapet och tillfället. På en av våra första bilresor från Andreas hemstad Arboga tillbaka till Linköping stannade han plötsligt till. Det var vid Hjälmaresund och han visste att jag älskade vatten. Platsen i sig kanske inte är den mest romantiska men tanken gjorde tillfället och platsen till något jag minns. Annars kan du nog skriva upp varje liten vattengnutta där du kan se solen gå ner som en av de mer romantiska platserna.

#20. Öland eller Gotland?

Min erfarenhet av Gotland sträcker sig till ett tillfälle. Det tillfället var fantastiskt härligt och jag skulle gärna åka tillbaka men här väljer jag ändå Öland. Här bor min bror. På Öland har jag spenderat tid sedan jag var liten. Både med familj och med vänner. Känslan när jag når krönet på Ölandsbron är det närmaste jag kommer en utlandssemesterkänsla här hemma i Svedala.

#21. Favoriten bland svensk husmanskost

Och på tal om Öland. Kroppkakor såklart!

#22. Svenskt godis som alltid finns med på bilresan

Här inser vi att vi faktiskt ganska sällan har med godis på bilresan. Men skulle vi ha det skulle valet falla på Gott & Blandat eller möjligen Ahlgrens bilar.

#23. Här firar jag helst midsommar, påskafton och julafton

När jag tänker tillbaka på dessa tre svenska storhögtider och var de har firats finns det absolut ingen röd tråd. Jag har inga traditioner av att ha firat högtider på samma ställe i någon typ av föräldrahem. Jag har inte ens en tradition att alltid ha firat dessa högtider, men det är en annan historia.

Istället tänkte jag tillbaka för att minnas de tillfällen jag firat som är de jag minns med det största leendet på läpparna. Och då kommer jag att tänka på tre specifika tillfällen.

Midsommar i en stuga i Kollevik i Karlshamn.

Något av de första åren på 2000-talet har vi tagit bilen från Malmö till Karlshamn för att möta upp min numera före detta svärmor. Med mig i bagaget har jag mängder med jobb. Det var en hektiskt tid just då. Midsommaraftonen spenderar jag vid det lilla köksbordet i stugan med datorn framför mig medan regnet öser ner utanför fönstret. En stund senare tar vi en promenad längs med strandpromenad in till Utvandrarmonumentet. Jag minns även att våra ganska nyinköpta regnkläder från Ullared fick bekänna färg. Det gick inget vidare.

Midsommaraftonen minns jag dock som en av mina bättre någonsin.

Påsk i en stuga i Åhus

Även här trillar jag tillbaka till ett av de första åren på 2000-talet. Vi kör rakt över Skåne från Malmö till Åhus och en stuga precis vid havet. Vi strosar runt i Åhus och äter Otto-glass och på kvällen grillar vi vid stugan. Enkelt och alldeles magnifikt.

Julafton i Sälen

2008 är första gången jag besöker de svenska fjällen. Vi bokar spontant ett rum på Hotell Bügelhof i Sälen. Vi äter julbord på Harrys som står för restaurangdelen av hotellet och när mörkret sänker sig på julaftonskvällen och snöflingorna trillar ner utanför fönstret är vi i stort sett ensamma i hotellets lobby.

Så vad vill jag säga med detta. Det spelar inte så stor roll för mig var jag firar dessa högtider. Men jag gör det gärna enkelt och i liten skala.

#24. Saker jag saknar med Sverige när jag är utomlands

Det finns inte så vansinnigt mycket jag saknar när jag är utomlands. Men det jag skulle säga att jag uppskattar mest när jag landar i Sverige igen är bekvämligheten att kunna göra mig förstådd på mitt eget språk. Kunna läsa skyltarna och förstå vardagens alla detaljer vi tar för givet.

#25. Favoriten bland svenska slott

Så avslutar vi listan med ett riktigt favoritämne. Det finns ju en hel kategori bara för slott här i bloggen. Jag älskar verkligen slott. Varje slott har sin charm, sannerligen. Stockholms slott är magiskt att besöka. Få möjlighet att gå igenom alla de salar vi ser vid de högtidliga tillfällena på TV. Drottningholm. Den magiska parken. Sveriges första världsarv. Kungens hem faktiskt. Linköpings eget slott. Där jag faktiskt i mitt liv som journalist fick ta en liten titt i det sovrum som alltid står förberett för kungaparet. Och så alla de där slotten man inte får lov att gå in i av en eller annan anledning.

Men mitt favoritslott just nu måste ändå bli Husby säteri. Slottet jag och min vän Linda övernattade på helt ensamma den sista dagen i februari. Det är verkligen en historia för sig. En historia jag fortfarande undrar om den verkligen är på riktigt.

Måste jag utse det vackraste slottet i Sverige? Då faller valet på Stora Sundby slott. Svårslaget.

Detta var min lista. Hur skulle din lista se ut om du skulle skriva en lista om att resa i Sverige. Kommentera gärna om du har gjort en likadan lista. Berätta gärna om du gör din egen så kan jag länka.

Annika på Resfredag har skrivit sin lista här

Påsklovskul på Husby Säteri

9 april, 2020

För en tid sedan besökte jag och min vän Linda Husby Säteri. Har du missat historien om det tillfället föreslår jag att du klickar dig vidare hit och läser mer om när vi skulle bo i den mest hemsökta sviten i jakten på ett eller annat tecken och det slutade med att vi bodde ensamma på hela slottet en natt. Det var en upplevelse som har satt sig minst sagt. Utöver den speciella upplevelsen älskade jag verkligen det lilla mysiga slottet och omgivningarna och när jag fick möjlighet till en extra ledig dag med de små och det var påsklovskul som aktivitet på schemat på Husby var saken klar. Det blev påsklovskul på Husby Säteri.

Mellan 10-15 var det fullt ös i slottsparken och på slottet. Det kändes fint att åka upp igenom allén igen. Och vi möttes direkt av allehanda aktiviteter i parken.

Fem gånger aktiviteter i parken

Vi gick ut hårt och testade först pilbåge och sedan luftgevärsskytte. Inte helt enkelt visade det sig men vi hade proffsiga instruktörer.

Näst på tur stod slangbella och kvastbindning. Båda aktiviteterna krävde ett visst mått av skicklighet måste jag säga men kvasten överlevde en biltur mellan Husby och Linköping i alla fall.

Sedan avslutade vi med ett par rundor med häst och vagn runt gårdsplanen. Oklart dock om det var själva åkningen eller hästförarens förmåga att bedöma barnens ålder genom att titta på deras tänder som imponerade mest. Det var slottsfrun själv som satt bakom tömmarna och det visade sig att det ligger en tandsköterska där i botten. Barnen gapade stort när hon gissade rätt på åldern bara genom en blick på tandraden.

Slottslunch med viltköttbullar

Efter aktiviteter var det dags för slottslunch och härligt återseende med Sussi vår servitris från förra gången.

Idag serverades köttbullar och potatismos med lingon och saltgurka. Och först efter vi alla slurpat i oss alltsammans med god aptit avslöjades det att det var köttbullar på älg och vildsvin. Magiskt gott. Och då brukar jag säga att jag inte är så mycket för vilt.

Marshmallowsgrillning till efterrätt

Efter lunch var det förberett för marshmallowsgrillning ute i slottsträdgården. Barnen jobbade på bra med tålamodet och fick till slut lite färg på de vita godsakerna.

Solen som visat sig från sin bästa sida innan lunch hade ersatts av en bitvis riktigt kall vind. Och efter grillning bestämde vi oss för att bege oss hemåt, glada och nöjda efter fint anordnad påsklovskul på Husby Säteri.

Tack Fredrik & Irene och all härlig personal för ännu ett minnesvärt besök hos er. Vi kommer garanterat tillbaka.

Detta är ett inlägg i serien Förträffliga Östergötland. En inläggsserie som är en hyllning till mitt nuvarande hemlandskap och allt fantastiskt som finns att se och göra här. Här kan du bland annat läsa om besök på Björkö 4H-gård samt familjeweekend på Vildmarkshotellet i Kolmården.

Följ gärna Lite mera rosa på Facebook eller Bloglovin för löpande uppdateringar! Eller följ mig på Instagram för mer bilder och tankar. Klicka bara på ikonerna här ovan. Tack för att du läser mina tankar.

Mer läsning på Lite mera rosa

Påsklov i Vadstena

8 april, 2020

Första påsklovsdagen satte vi oss i bilen och styrde kosan till Östergötlands historiska centrum. Det är en egen utnämning. Men jag tycker att det är med all rätt jag utnämner Vadstena till just det. Här finns Vadstena slott och Pilgrimscentrum och precis intill Vadstena Klosterkyrka med resterna av det anrika klostret planerat av det mest kända av de svenska helgonen och tillika Europas skyddshelgon Heliga Birgitta. För en historieintresserad är det rena julafton. Och även för barnen var det spännande att inleda med påsklov i Vadstena.

Vi prickade in påsklovets absolut finaste dag för vårt besök och väg 206 mellan Mantorp och Vadstena visade upp Östgötaslätten på ett magiskt sätt. Det är speciellt att närma sig Vadstena. Man anar Vättern och ser tornen och spirorna på både slottet och kyrkan på långt håll. Vi hade fyra mål för dagen, eller egentligen fem. Leksaksmuseum, VaS Vitreum Glasbruk, Klosterkyrkan och Slottet. Utöver det skulle vi hitta något trevligt ställe för lunch och jag tycker vi lyckades med allt.

En dag på påsklov i Vadstena

Leksaksmuseum

Vi började med ett besök på Slottsgården och Leksaksmuseum. Slottsgården är inte bara museum. Fint beläget precis bredvid slottet så har det både hotell, café, konferensmöjligheter och ja, museum då. Innanför caféets lokaler hittar man en riktig skatt för den leksaksintresserade med allt ifrån stora installationer med modelltåg och järnvägar till gamla skolbänkar och Lego.

Barnen hittade en overhead-apparat som inte ingick i utställningen men som orsakade nästan mer intresse och nyfikenhet än det som egentligen skulle beskådas. Den åldrande modern fick berätta för storögda barn om overhead-maskinens förträfflighet innan vi kände oss färdiga och gav oss ut på upptäcktsfärd i Vadstena.

VaS Vitreum Glasbruk

Sommartid kan jag tänka mig att området vid hamnen och slottet sjuder av liv i de gamla husen. Bland annat har VaS Vitreum en liten bod med glasförsäljning där. Vi balanserade på de gamla järnvägsspåren förbi bodarna på väg mot de lokaler där glasbruket har sin verksamhet året runt.

VaS Viterum är ett familjeägt glasbruk där den fjärde och femte generationen nu driver vidare de 120 år gamla familjetraditionerna. Bland annat är det VaS Vitreum som står bakom de vackra fönstren i Maria-koret i Linköpings domkyrka som jag var och tittade på förra sommaren. En av världens största handgjorda glasgravyrer.

Vi hade turen att få se glasbrukets formgivare och glaskonstnär Mikael Kenlind tillverka ett alster från grunden. Det var med stora och till en början lite förfärade ögon som vi bevittnade arbetet alla tre faktiskt. Inte ens för en luttrad smålänning född i mitten av glasriket går obemärkt förbi detta.

Lunch på Gamla Konditoriet

På vår väg mot klosterområdet passerade vi sedan det som blev lunchstället för dagen. Gamla Konditoriet precis intill torget serverade pannkakor till de små och toast till mamman i supermysiga lokaler. Och med vädret på vår sida intog vi den på den lummiga bakgården.

Vadstena klosterkyrka

Med påfylld energi spatserade vi vidare på Vadstenas supermysiga gator, förbi torget och ner emot vattnet och klosterområdet. Här återfinns de äldsta delarna och byggnaderna i Vadstena. Bland annat det kloster som Den Heliga Birgitta grundade 1370. Numera återstår bara ruinerna som går att utforska närmare bakom kyrkan ner emot Vätterns strand.

Vi tog även en tur in i kyrkan och tände ljus för de som inte längre är med oss. En fin gest vi försöker göra så ofta vi kan och som barnen också uppskattar mycket. När ljusen var tända landade barnen i pysselhörnan och jag fick en egen stund att vandra runt. Bland annat förvaras det som i alla fall sägs vara relikerna efter Heliga Birgitta här.

Vadstena Slott

Från Klosterkyrkan vandrar man sedan med fördel den vackra strandpromenaden till Slottet. Vi tog en liten avstickare och kände på Vätterns kalla vatten innan vi promenerade bort och in igenom de stora portarna till slottets innergård för dagens huvudaktivitet. En liten skattjakt på slottet. Påsken till ära har slottets grundare, ingen mindre än Gustav Vasa, bjudit in ett antal släktingar på middag. Men gästerna har försvunnit och barnens uppgift är att hitta dem i slottets olika vrår. Varje släkting bjöd på en ledtråd och tillsammans lade man sedan ihop ledtrådarna och fick fram ett årtal.

Som belöning fick barnen varsin klubba och ett bevis på att de klarat uppgiften. Ska vi tro det certifikatet är de numera adlade av ingen mindre än herr Vasa själv.

Slottet kommer få ytterligare ett besök av undertecknad – då på en guidad vandring. Rundvandringen som borde ta en timme tog barnen mindre än hälften. Så går det när man är mer intresserad av uppgiften än det historiska värdet om man säger så. Men kanontornet fascinerade både små och stora och var slottets stora behållning för oss alla.

Påsklov i Vadstena

I bilen på väg hemåt utvärderade vi sedan dagen. Bäst var slottet tätt följt av glasblåsningen. Minst bra var leksaksmuseum. Men allt var toppen och vi kan varmt rekommendera Vadstena för både påsklovsfirare och andra.

Detta är ett inlägg i serien Förträffliga Östergötland. En inläggsserie som är en hyllning till mitt nuvarande hemlandskap och allt fantastiskt som finns att se och göra här. Här kan du bland annat läsa om familjeweekend på Vildmarkshotellet i Kolmården och besök på Björkö 4H-gård och Fenomenmagasinet.

Du vet väl om att du kan följa Lite mera rosa på Facebook eller Bloglovin för löpande uppdateringar! Eller följ mig på Instagram för mer inspiration.
Tack för att du vill dela mina tankar med mig.