På egodag i Vadstena – en dag som gav mersmak

Jag trodde kanske inte ens själv på att det skulle bli verklighet. Jag pratar om min egodag. Den jag spenderade i Vadstena den 10 augusti helt på egen hand. Den som jag har drömt om så länge men som fått stryka på foten några gånger för sådant som var lite viktigare. Men nu när jag väl gjort det en gång kan ingen stoppa mig från att göra det igen.

Idén föddes från tre tidigare tillfällen jag varit i Vadstena. En gång med bara barnen, en gång med bara Andreas och en gång med dem allihop. Och missförstå mig rätt nu, de gångerna har haft sin plats på alla sätt. Men jag skulle ljuga om jag sa att jag har fått stanna på de ställen som intresserat mig. Och har vi stannat har vi kanske inte stannat riktigt så länge som jag önskat.

Vi kan illustrera det med vår skattjakt i Vadstena slott på påsklovet 2020. ”Kör hårt nu barn”, sa den vänliga mannen i receptionen efter att han gett dem varsin karta. Så tittade han på mig och sa, ”räkna med att det tar en timme ungefär att ta sig runt”.

En halvtimme senare var barnen tillbaka och bad om priset för skattjakten.

Vadstena i min egen takt

Jag kan ha snöat in lite på Den Heliga Birgitta på senare tid, men det är en kvinna som fascinerar mig mycket. Så jag hade bokat inte bara en utan två guidade turer om henne. Utöver det stod det lite allmänt stros på schemat tillsammans med lunch någonstans och sedan ett par stopp på vägen hem. Men ett möte kunde jag inte komma ifrån den dagen vilket ledde mig till en alldeles perfekt start.

Kaffe på Gamla Konditoriet

Strax efter nio var jag parkerad och klar och hade slagit mig ner med kaffe och en Milanostång på Gamla Konditoriet mitt på Storgatan i Vadstena. Och här har vi ett sådant där konditori som är ett konditori. Väl värt ett besök om du besöker Vadstena. Och ja, det kommer att få ett helt eget inlägg här på bloggen vad det lider.

I de små gränderna

Med möte avklarat och kaffe uppdrucket passade jag på att spatsera i några gränder jag inte gått förut på väg bort emot Klosterkyrkan och Klostermuseet. Här passerade jag den gamla muren som skilde klostret från staden och var man än går i Vadstena så ser man tornet från Klosterkyrkan. Men även om det syns var du än är så kan det inte bistå med någon klockringning. Det saknar nämligen helt klocka. Klockringningen sker istället från Rödtornet som du kan skymta från klosterområdet. Det är tornet från den tidigare kyrkan som revs då det inte behövdes två kyrkor i Vadstena.

Guidade visningar och sen lunch på Pilgrimscentrum

SOM jag önskade att tiden skulle stå still denna dag. Och som det kände som att den istället bara sprang iväg. Två guidningar senare och stund i stillhet framför kistan som den Heliga Birgittas reliker bars hem i från Rom slog jag mig ner på Pilgrimscentrum för en mycket sen lunch.

Pilgrimscentrum ligger precis intill Klosterkyrkan och fun fact är att jag besökte platsen första gången 111111 alltså 11 november 2011. Då för tre dagars tyst retreat. Känner du mig så förstår jag om du tvivlar. Men det är sant, jag klarade det och det var alldeles fantastiskt.

Allt jag inte hann i Vadstena

Så, hann jag allt jag ville se i Vadstena? Absolut inte. Jag vill äta på Rådhuskällaren som ligger i Sveriges äldsta rådhus byggt redan på 1400-talet. Jag vill gå på guidad visning på slottet och jag vill bo över i Klosterhotellet som faktiskt huserar i flera av de byggnader som en gång i tiden varit klostret. Men mer om det i ett annat inlägg.

Att ställa sig på bromsen när andan faller på

Att gå precis vart man vill och stanna där så länge man vill är härligt. Något som också är alldeles underbart är att ställa sig på bromsen så fort man ser något intressant att besöka även om man kanske inte tänkte det från början. Och det gjorde jag på vägen hem.

Nu hade jag redan ett par tänkta stopp på vägen och jag besökte dem också men det blev några avstickare jag kanske inte hade tänkt.

Ladugård 206 var tyvärr stängt så det var tur att jag inte sparade lunchen till dess. Ovädret över Omberg var varken planerat eller tänkt att föreviga men gjordes i alla fall.

Gripenbergs gårdsbutik stod på schemat men kanske hade jag inte tänkt att jag skulle ackompanjeras av åska i solrosplanteringen.

Skänninge blev en positiv överraskning. Vilken mysig liten stad. Och så mycket historia. Det får bli ett helt eget inlägg om bara det. Och en klosterruin på det – Sankta Ingrids klosterruin.

Öjebro stenbro och Kvarnby

Sista stopp var tänkt att bli Öjebro stenbro från 1797 men så insåg jag att på bron ser man ganska lite av just bron vilket föranledde mig att åka inåt Öjebro för att hitta en bättre vy. Det hittade jag inte. Men däremot hittade jag hela Öjebro Kvarnby som blev en upplevelse i sig bara det.

Stenbron går tydligen att beskåda bara några meter från där jag var och jag tänker att det kanske var meningen att jag inte skulle veta det, för annars hade jag ju inte hittat kvarnbyn.

Stenvalvsbron får jag stanna till och titta närmare på när jag åker nästa egodag till Vadstena.

Fler egodagar

För det är ingen tvekan om att det blir fler egodagar. Kanske åker jag tillbaka till Vadstena för nästa och gör allt det där jag inte hann som jag beskriver ovan. Eller så åker jag till nästa ställe jag verkligen fastnat för och vill göra i egen takt. Visingsö. Vi får se.

Vad säger du? Skulle du vilka ha en egodag? Och hur skulle du i så fall spendera den?