I Coronans år 2020 är det väl egentligen ingenting som man förväntar sig ska bli som vanligt. Och jag hade inte heller tänkt att det skulle bli det när det var dags för födelsedag igår. Men kanske hade jag inte tänkt att det skulle bli som det blev ändå.
Jag började storslaget. När oktober blev november planerade jag helt sonika för en födelsedagsmånad. För visst kan man fira sin födelsedag en hel månad när året i övrigt inte bjudit på några direkta överraskningar.
Med födelsedagsmånad menade jag helt enkelt att se till att göra roliga saker som inspirerar mig och som jag blir glad av hela månaden. Någonting varje vecka.
På agendan fanns just då att testa något nytt – jag hade tänkt mig att äta ostron som jag aldrig provat. Jag vill också resa bort men nära hemma en vecka. Helst av allt ville jag åka ut på landet eller i skogen. Jobba och vandra. Inte semester alltså. Bara jobb fast på annan plats.
Och på födelsedagen skulle jag fira. Att jag fick komma hit till jorden. Just den 16 november.
Nu blev det inte riktigt så.
Istället började mina mage krångla under helgen. Men eftersom barnen varit krassliga och snuviga tolkade jag den något förhöjda tempen som något annat.
Jag har sedan snart tio år tillbaka problem med divertiklar eller tarmfickor som det heter i dagligt tal. I söndags kväll blev jag varse att det var just dom som gjorde sig påminda.
Födelsedagsmorgonen bestod därmed av skönsång, presenter, våfflor som jag alltid vill ha på min födelsedag och magkramper. Inte det mest ideala tillfället att äta våfflor alltså men jag tuggade noga och ihärdigt. Åt sakta och väntade på att värktabletterna skulle kicka in.
Resten av dagen spenderades i sängen. Och de som känner mig vet att det är illa när jag tittar på tio avsnitt av en serie OCH en och en halv film efter det. Då är jag sjuk.
Födelsedagen 2020
Dagen då jag blev 43, kommer jag nog ändå att minnas mest för att det var den dagen som Sverige kom så nära lockdown vi kan komma. I ett töcken blandat av magvärk och fem avsnitt av Emily in Paris läste jag sammandraget från regeringens presskonferens. Och jag är i allt de säger helt odelat positiv. Jag kanske delar med mig av tankarna kring det senare. Det återstår att se.
En sak jag dock aktivt valde att göra annorlunda under årets födelsedag var att ta bort notisen om min födelsedag på Facebook. Jag har många härliga vänner på Facebook. 917 stycken närmare bestämt. Och de allra flesta har jag ett eller annat speciellt band med. Jag har haft förmånen att lära känna många under åren med många flyttar, många jobb och utbildningar.
När jag inför födelsedagen detta året började känna en stress över att hinna svara eller reagera på alla födelsedagsmeddelanden som brukar trilla in så insåg jag det alldeles galna med det fenomenet. Enkelt ordnat. Födelsedagen borttagen.
Meddelande kom ändå från de som har lika galet datumminne som mig. Och det värmde en sjuklings vardag.
Tids nog ska jag ta igen firandet ordentligt. Födelsedagspresenten från Andreas var att jag faktiskt skulle ha fått åka till den där stugan på landet. Ett airbnb på Vikbolandet. Men mina tarmfickor och hans dunderförkylning satte såklart stopp för det.
Men vi tar igen det vad det lider. Under en icke överskådlig framtid väljer jag istället att göra som Elin på teknifik.se och hennes hashtag #jagstannarhemma
