-Tänk content, säger jag till Andreas för att motivera den extra omvägen till platsen jag så gärna vill se trots att vi egentligen är på väg hem och magen kurrar betänkligt. I samma stund som jag säger de där orden känner jag det. Känslan av att ha sålt mig till influencerjävulen om det nu finns någon. Och jag vill inte sälja mig till honom eller någon annan av samma sort. Nu har tankarna fått löpa fritt ett tag. Jag har landat i känslan. Är det så att jag gör saker för att skriva om det eller är det så att jag skriver om saker jag gör?
Frågan är ändå motiverad. Jag lever med Lite mera rosa 24 timmar om dygnet 7 dagar i veckan. Bloggen är inget arbete men det är inte heller bara en hobby. Det är en livsstil. Och den livsstilen är jag.
På kylskåpet sitter två önskelistor. Listan över Östergötland och listan över övriga Sverige. De innehåller båda platser jag vill besöka och saker jag vill göra. Och jag skulle ljuga om jag sa att jag inte tänker skriva om dem när jag väl har gjort eller besökt dem. Jag tar ett par steg tillbaka och tittar på situationen så objektivt jag kan. Jag funderar ur lite olika perspektiv.
Gör jag saker jag inte vill för att skriva om dem?
Absolut inte. Jag skulle aldrig göra något jag inte vill eller inte är intresserad av bara för att skriva om det. Jag skulle däremot kunna utmana mig själv att göra något som egentligen inte ligger för mig. Men då skulle det vara för att jag själv vill, inte för att nödvändigtvis skriva om det.
Skriver jag om saker jag inte vill?
Nej inte det heller. Och det händer absolut att jag gör saker jag inte skriver om sen. Helt enkelt för att jag inte får skrivlusten om just det. Och är det något som är genomgående i varenda litet tryck på tangenterna här på bloggen så är det att det måste ligga skrivlust bakom. Även bakom det du läser nu.
Gör jag saker bara för att skriva om dem?
Nej inte det heller. Inte ens om det skulle komma en förfrågan om ett samarbete skulle jag göra det bara för pengarna. Gör jag saker så är det för att jag vill. Oavsett blogg eller ej.
Varför skriver jag om sakerna jag gör?
Först och främst skriver jag, oavsett vad jag skriver om, för att jag älskar att skriva. Jag har alltid älskat att skriva. När jag var liten skrev jag berättelser och hade 74 (!) brevvänner som jag älskade att skriva till. När jag blev större fick mitt intresse mig att till slut läsa till journalist och på vägen har jag skrivit på två olika bloggar från 2007 fram tills idag.
För det andra. Varför skriver jag om mina upplevelser och mina resor? För att spara för mig själv. Senast igår gick jag själv in på ett av mina gamla inlägg och letade upp namnet på en restaurang på Skiathos. Men jag skriver också för att berätta för dig som läser här om mina upplevelser och för att inspirera dig. Kanske kan jag inspirera dig att uppleva det jag upplever för att jag tycker att det var alldeles fantastiskt? Eller så kan jag inspirera dig att göra något som inspirerar dig lika mycket.
Tänk content eller ej – mitt löfte till dig
här vill jag att du ska hitta glädje
Så när jag tänker content – då tänker jag att det är något jag vill visa dig. Något som gör mig glad som jag vill att du också ska få ta del av.
Mitt löfte till dig är att jag aldrig far skriver något jag inte tycker. Eller skriver något för att någon annan tycker att jag ska skriva det. Det jag skriver kommer från mitt hjärta. Och tar jag omvägen trots att sinnesstämningen är farligt nära hangry, då är det för att jag tror att jag har hittat det lilla extra som både jag vill uppleva och som jag vill visa vidare till dig.
Och med det sagt – tack för att just du läser mina tankar. Tack för att du följer med på mina resor i text och bild. Långa som korta. Utan dig vore Lite mera rosa mycket mindre härligt.
1 comment
Intressant! Så tror jag (hoppas jag) att det är för de flesta. Att man gör det för att man vill. För min del har det nästan varit som en livlina under en period. Bloggen har lärt mig se de små sakerna, det vackra i det lilla och att faktiskt göra lite mera avkopplande och härliga saker. Jag som tidigare bara körde på (vila kan man göra när man blir gammal, typ) kraschade in i den berömda väggen 2016. Jag tvingades plötsligt dra i handbromsen och bara ta mig ut på lugna promenader. Kamerans lins hjälpte mig att vara fokuserad på här och nu. Visserligen har jag bloggat sedan 2012, men då var det mycket mera inredning och kläder. Sen har det blivit lite mera avskalat med friluftsliv och det enkla.
Kram Lena