Så är jag som vandrare

Jag som vandrare

För en tid sedan kändes det på sin plats att uppdatera min bio på Instagram. Följer du mig där? Annars är du varmt välkommen dit. Du hittar mig på @litemerarosa såklart. Varför behövde jag uppdatera bion tänker du. Jo för att många nya följare hade hittat dit och jag kunde se ett mönster. Det var när jag la ut något som har med vandring att göra som det tickade uppåt på följarantalet. Och jag vill inte luras. Är man på jakt efter en inspirerande outdoor-profil så är jag inte rätt person. Och att börja med att vara ärlig och berätta vem man är ger ju det allra bästa första intrycket tänker jag. Och därför vill jag berätta – så är jag som vandrare.

Som med så mycket annat har jag istället valt att ta vandringen till mitt hjärta på mitt eget sätt. Jag blandar och ger. Kombinerar lyx med budget. Och så kom texten i bion till.

Jag som vandrare

För det är precis så det är. Jag vandrar gärna. Men på mitt sätt. Utan stormkök och tält.

Så är jag som vandrare

Här vandrar jag

Jag drar mig inte för att åka en bit med bil för att ta mig dit där jag vill vandra. Härifrån Linköping till Omberg är det sex mil, en sträcka vi har åkt flertalet gånger på senare tid för att vandra både Älvarumsleden, Ellen Keyes led och Marialeden.

Analyserar jag de vandringar vi har gjort hittills och graderar dem på en gilla-skala kan jag se att jag gillar att vandra vid vatten. Det får gärna vara varierande terräng och lite utmaningar med höjdskillnader men jag klättrar inte vare sig uppför eller nerför stup.

Lederna jag vandrar får gärna vara väl uppmärkta. Och jag vandrar inte gärna ”off-pist” så att säga. Favoriten är en rundslinga där jag kommer tillbaka till samma plats som vi började och slipper gå tillbaka samma väg som vi kom.

Detta har jag på mig

Jag är ingen prylnörd när det gäller sport eller aktivitet. Jag är inte en sådan som måste vara kittad och klar med proffsverktygen innan jag har börjat. Istället vill jag gärna testa på och känna om det är något jag vill fortsätta med innan jag köper på mig prylar. Det är väl den ekonomiska smålänningen i mig som talar här. Jag använder det jag har och ogillar starkt när nästan nya attiraljer läggs in i garderoben och skräpar för att man ångrade sig.

Därmed vandrar jag i mina vanliga träningskläder just nu. Riktiga vandringsskor köpte jag för ganska många år sedan när jag satte upp ett mål att en gång klara av att gå Camino de Santiago. Och skulle det varit något jag hade satsat på tidigt under vandringen även innan jag vet om det är något jag vill göra mer av så är det bra skor. För vandrar man på lite mer utmanande leder kan man trampa ordentligt snett och skada sig om man inte har bra skor.

Men i övrigt ser jag inga problem att vandra i kläder jag redan har. Jag ser det istället som en morot. Vandra och blir riktigt biten så får du köpa ett par fina vandringsbyxor som du verkligen gillar sen.

Detta har jag med mig

Hittills har vi inte vandrat så långt men den dag vi gör så kommer jag inte vara den som bär med mig stormköket i ryggsäcken. Istället kommer jag troligen ha med mig färdigbredda mackor eller en kall sallad. Matigt så jag klarar mig utan att för den delen laga en hel måltid på plats ute i naturen.

Jag har helt enkelt med mig så lite som möjligt. För att vandra så bekvämt som möjligt i mitt tycke.

Såhär sover jag

”Vandrar – utan stormkök & tält” står det i bion.

Jag har en romantiserad syn på detta med att sova i tält som brukar raseras ganska snabbt så snart jag kommer in i själva tältet. Jag ser framför mig och på andras Instagram-konton hur tältet är uppslaget med den mest magiska utsikt över skärgårdens solnedgång eller det vida fjället och midnattssolen som sakta börjar stiga innan den försvunnit.

I verkligheten vet jag att jag får fullständig panik över småkryp som rör sig in i tältet, den fuktiga luften när jag vaknar på morgonen och tanken på att inte ha en toalett i närheten. Utan att gå in på några närmare detaljer är min blåsa den minsta i detta universum.

Den dagen vi gör en längre vandring som kräver övernattning tror jag att ni kommer se mig planera in vandringen så att vi passerar ett B&B eller liknande vi kan sova över på.

Senare i sommar hoppas vi kunna göra Omberg runt. Vill vi dela upp den leden i två dagar skulle jag utan tvekan vilja bo över på Borghamns strand en natt.

Såhär långt går jag

En vandring behöver inte vara flera mil. Vissa dagar passar en kortare vandring bättre andra dagar har man tid för en längre. En led som på pappret ser kort ut kan ta lång tid på grund av terräng.

En dag när jag har mer tid på mig ger jag mig gärna ut på milen eller mer. En annan dag räcker tre kilometer gott för att fylla vandringssuget.

Hur är du som vandrare?

Att vandra är inte bara en sanning, ett sätt. Alla vandrar på sina egna villkor. På sitt eget sätt. Såhär är jag som vandrare. Hur är du som vandrare? Var går du helst? Gillar du att sova i tält? Och vilken är den bästa vandringen du hittills gjort?


Läs mer på Lite mera rosa

5 svar till “Så är jag som vandrare“

  1. Min vandringsstil är väldigt lik din. Kör på träningskläder, en rygga från garderoben och färdigbredda mackor eller bulle. Och en termos kaffe. Kan tänka mig sova i tält ngn gång MEN gillar att komma fram till en riktig säng, en skön dusch osv. plus ogillar bära med mig av grejer. Men visst ser det mysigt ut med tältlivet.

    1. corneliatoneri skriver: Svara

      Det låter onekligen som vi är ganska lika i detta med vandringen. Men jag tänker att en skön säng gör vandringen så mycket bättre dagen efter 🙂 Men nog tusan vill jag också vakna upp till soluppgångar över fjället á la Sara Rönne 🙂

  2. Det som är bra med vandring är att alla kan göra på sitt egna sätt. Det finns inget rätt eller fel.

    Jag vandrar också mest i vanliga kläder, det går jättebra. Förutom mina vandringsleggings som jag köpte förra våren – bor i dom i princip haha. Skor är dock bra att ha om man går mycket och värt att investera i, precis som du gjort.

    Jag hatar också småkrypen i tälten och en natt när jag sov i tält så hade jag otroligt svårt att somna pga tusentals… okej, ett tiotal spindlar som också ville övernatta fast utanpå tältet. Men vetskapen om att de fanns där… fy fan! Har lärt mig att klara mig utan toalett även om det är bekvämt. Men en natt eller två med världens vackraste utsikt gör att jag kan leva utan toalett just då.

    Jag har svårt att säga vilken som är min bästa vandring. Måste jag välja bara en? Jag gillar dock berg och fjäll och vill gärna ha utsikt hela tiden. Med andra ord så tyckte jag inte riktigt om att vandra i fjällbjörkskog längs Padjelantaleden även om det överlag var en fin vandring. Gillar också att vandra till glaciärsjöar som glittrar i solskenet. Trollsjön i Lappland, Grinnell Glacier i Montana, Blåisvatnet i Lyngenalperna.

    1. corneliatoneri skriver: Svara

      Så många vackra vandringar du har på din lyra. Förstår att det inte går att välja. Och det är ju alldeles fantastiskt att vi kan ta oss an vandringen på det sätt vi önskar oavsett hur det är.
      Men när jag läser om de där tusental, eller tiotals spindlarna så ryser jag. Även om de är utanpå tältet. Man ser säkert siluetten av dem genom tältduken. Hua…

      1. Ja alltså det var en hemsk natt. Jag vågade ju heller inte lämna tältet och är glad att jag inte visste om att de var där när jag klev in i tältet för natten. Usch, ryser också nu! Med ficklampa så såg man dom lite för tydligt men när jag släckte ned så såg jag ingenting som tur var. Men vad hjälper det när jag ändå visste att de fanns där. På morgonen så var de som bortblåsta som tur var. Annars hade jag kanske fortfarande suttit där i tältet…

Lämna ett svar