Meny
Personligt / Vardagsfunderingar

Allt det där jag redan hunnit

Vänd dig inte om. Se framåt. Att titta bakåt brukar ofta ganska felaktigt förknippas med att älta eller ångra. Men så behöver ju faktiskt inte vara fallet. Att blicka bakåt kan lika gärna vara att stolt se tillbaka på de man redan hunnit. Det man redan åstadkommit. Att se saker på nya sätt och ge möjlighet för det man upplevt att bli lärdomar. Just nu skriver jag på ett inlägg om 100 saker jag vill göra innan jag dör. Jag trodde det skulle bli enkelt. Men det var lättare sagt än gjort. Inspirerad av Gunilla på 4000mil.se väljer jag istället att blicka bakåt och fundera på det jag redan hunnit. Allt fantastiskt jag redan har på min lista.

Medie- och barnprogram

Sommaren mellan nian och första året på gymnasiet blev jag plötsligt osäker. Visste inte vad jag ville. Restaurang eller media. Det var inte lätt för en femton, snart sextonåring att veta och inte kunde jag förlita mig på mina föräldrars råd. Jag tog ett klokt beslut kan jag se såhär i efterhand. Jag gick ett öppet år, läste basämnen och praktiserade inom de olika branscherna. Dels på ett värdshus utanför Karlshamn och dels på Radio Blekinge. Och ett år senare hade jag bestämt mig. Jag skulle läsa media.

Ytterligare tre år senare hade jag bestämt mig för att inte bli journalist. Ändå började jag jobba på TV-produktionsbolag. Under den där korta tiden hann jag med både program för TV3 och ZTV och Rummel & Rabalder för TV4. Och döm om min förvåning när jag faktiskt hittade några avsnitt av Skandia Beachvolleytävlingarna 1997 uppladdade på YouTube. Skämskudde på. En fantastisk erfarenhet. Men jag var ändå på väg.

Vingskolan

Vägen bar till ett jobb inom något jag inte alls hade läst till men som det sedan blivit bra mycket mer av under åren. Nämligen IT och telefoni på dåvarande Sonera Sverige AB. Hur det kom sig att jag under åren på Sonera valde att fylla i en pappersansökan och skicka in till Ving vet jag faktiskt inte.

Varifrån min längtan efter att resa kommer har jag faktiskt ingen aning om då jag inte alls hade det med mig hemifrån. Men någonstans i någon av alla de resekataloger jag bar hem hittade jag en annons om att man kunde bli reseledare för Ving. Jag sökte och kom in och hösten/vintern 1999 spenderade jag två månader i Alcudia på Mallorca och läste till Vingguide. Jag blev godkänd men tackade nej till jobberbjudande. Planen var faktiskt aldrig att jobba som guide.

Bartenderskola & Casinochef

Istället stannade jag på hemmaplan. Jobbade som säljkoordinator dagtid och på restaurang nattetid. Tänk vad man orkade då. Jag följde hjärtat och hann med att utbilda mig både till croupiere och bartender, för det sistnämnda åkte jag tillbaka till Mallorca faktiskt. Med de utbildningarna åkte jag sedan halva södra Sverige runt. Öppnade upp nya casinon, anställde personal och jobbade i servisen. Allt nattetid såklart. För på dagarna var jag tillbaka på kontoret.

Tio städer

Under mina snart 42 år på jorden har jag bott på tio orter. Startade i Emmaboda som liten, flyttade vidare till Vinslöv och Hässleholm under grundskolan. Asarum, Karlshamn och Karlskrona betade jag av under gymnasiet och några år efter det. När sambo och plugg fick bestämma flyttade jag sedan vidare till Linköping och efter det har jag sedan hunnit med Halmstad, Malmö och Kalmar innan jag 2011 för första gången flyttade tillbaka till en stad. Linköping.

Journalist

Det var studierna som tog mig tillbaka till platsen där jag en gång faktiskt föddes. Kalmar. Under min gymnasietid bestämt mig alltså för att inte bli journalist. Det var faktiskt Estoniakatastrofen som fick mig att ta det beslutet. Sättet som journalisterna behandlade de överlevande. När de stoppade mikrofonen under nästan på dem som nästan kom direkt från livbåtarna fick mig att se rött och tjugo år senare kunde jag hitta fog för min ilska i de pressetiska reglerna. För jag blev ju faktiskt journalist till slut. Efter många år inom telefoni och IT och flera år inom kundtjänst bestämde jag mig och närmare 33 år ung började jag 2009 plugga till journalist i Kalmar. Att följa mitt hjärta och våga testa hade jag inte släppt än.

Giftermål och skilsmässa

Jag har under dessa åren både gift och skilt mig. Och tankarna kring det finns nedtecknade. Jag såg det aldrig som ett nederlag. Utan som en lärdom. Vi lovar aldrig en vän evig vänskap. Hur ska vi då kunna lova en partner evig trohet.

Två små guldklimpar

Giftermålet gav mig också det bästa jag har. Mina två små. Älskade ni. Jag som aldrig trodde att jag ville ha barn. Så glad jag är att er andra mamma övertygade mig. Vi är inte längre gifta men för det älskar jag henne för evigt. Utan hennes envishet hade livet inte haft samma mening. Meningen som ni ger mig.

Jorden runt

Med alla erfarenheter och det som finns i bagaget tar sig livet nya vändningar. Nya blad vänds upp. Och nya världar öppnas. Nya kapitel skrivs. På senare år har resevärlden åter fått en plats i mitt liv. En viktig plats. Världen har blivit mindre och möjligheterna större. Jag ser inte längre världen som oövervinnerlig utan som nära och som min. Jag vet att möjligheten finns att se det jag önskar. En möjlighet jag är tacksam för på ett sätt jag inte tror att jag hade varit om jag inte själv hade fått kämpa för att se det så.

Att resa runt jorden är inte längre omöjligt utan står numera med på listan över saker jag redan hunnit med.

Klar med flygrädslan

Flygrädslan kom och gick. Slog till med full kraft någon gång 2008 och hängde med mig i dryga tio år tills jag vinkade farväl till den så sent som i år 2019. Ett medvetet slit gav utdelning. Nu är jag inte längre rädd och mina resor har därmed fått ytterligare en dimension.

Behöver inte räkna

Jag behöver inte räkna upp antalet länder jag besökt eller städer jag upplevt. Genom åren har jag lärt känna fler av våra landskap som mina egna och fortsatt besöka mina tidigare hemlandskap regelbundet. Sakta men säkert hittar jag nya saker att upptäcka både nära och långt borta.

Visst betyder tryggheten för mig och de små att det inte längre är lika lätt att bryta upp och hitta på något nytt någon annanstans. Men möjligheterna har också förändrats och vetgirigheten inom mig har jag inte tappat.

Lugnet i att räkna vardagen som trygg blandas stundtals upp med önskan om att lära mig mer av något annat. Jag är inte klar. Det finns fortfarande saker jag vill lära mig, vill upptäcka och se. Men på vägen minns jag allt det där jag redan hunnit med. Det där som redan finns på listan över saker jag kommer att ha hunnit med innan jag dör.


I din iver att hinna med allt det där du vill göra. Glöm inte att stanna upp och njuta av allt det där du faktiskt redan har hunnit med.


Du vet väl om att du kan följa Lite mera rosa på Facebook eller Bloglovin för löpande uppdateringar! Eller följ mig på Instagram för mer inspiration. 
Tack för att du vill dela mina tankar med mig.

7 Comments

  • Malin Lundskog
    16 september, 2019 at 19:08

    Helt med dig på att vi inte alls behöver fästa blicken framåt hela tiden utan vara här och nu OCH uppmärksamma och fira allt fenomenalt vi har varit och gjort. Reflektion är ju en himla viktig del i att veta vilket framåt vi ska till – finns ju en himla massa som pockar på uppmärksamhet 🙂

    Det här var ett himla kul sätt att lära känna dig bättre. Tack för det. Och för inspirationen!

    Reply
    • corneliatoneri
      16 september, 2019 at 21:01

      Tack snälla. Va kul att du gillade inlägget och formen. Jag skriver inte längre så personligt. Kan sakna det ibland och då är det kul att få dela med sig ändå.

      Reply
  • Yvonne Bjerregaard
    16 september, 2019 at 21:23

    Så spännande att få ta del av din livsresa. Vad du har hunnit med! Det känns som ett bra sätt att reflektera – vad man har hunnit med!

    Reply
    • corneliatoneri
      16 september, 2019 at 21:27

      Ja det är skönt ibland att känna att man hunnit med lite. Det är så mycket fokus på allt man inte gjort när man gjort så mycket.

      Reply
      • Yvonne Bjerregaard
        16 september, 2019 at 21:34

        Så sant. Det kan en släppa det dåliga samvetet för att en inget hinner ?

  • Charlotte
    17 september, 2019 at 07:42

    Jo, det är verkligen viktigt att också se allt det där som livet gett en … och ofta går det att hitta en röd tråd i backspegeln. Tänk så många kompetenser du har, så många upplevelser som redan finns i din minnesbank.

    Reply
    • corneliatoneri
      21 september, 2019 at 19:07

      Tack för att du påminner mig om att det inte bara är minnen och upplevelser utan faktiskt kompetenser jag bär med mig. Det är lätt att glömma.

      Reply

Leave a Reply