Klockan är strax efter 17 och det är fredag. På personaltoaletten har jag har precis svidat om från vanliga jobbkläder till svarta byxor och vit skjorta och satt upp håret i en stram svans. Jag är redo för mitt kvällsjobb i festvåningen. Mitt första pass på typ tolv år och jag är lite nervös. Det är dags att ta en selfie.
Tack och lov är kontoret tomt. Ändå ser jag mig omkring när jag tar upp mobilen, byter till ”selfiekameran” och smäller av en bild som jag skickar hem till sambon för att förmedla min känsla. Jag vill ju inte att någon ska se att jag tar en bild på mig själv.
En selfie, smaka på ordet. Vad får du för associationer? Är de positiva eller negativa? Vad är din första tanke?
Jag ska vara helt ärlig. Min första tanke är inte helt positiv. Fortfarande tycker jag att det är lite pinsamt och skulle inte gärna slänga upp mobilen och ta en selfie på allmän plats, om jag inte har Eiffeltornet, Colloseum eller utsikten från Empire state bilden i bakgrunden och det är tydligt att jag vill få med mig själv framför just det motivet.
I lördags var jag med på ett superintressant webinarie som hölls av Linda Hörnfeldt (aka @lalinda) inför att hon nu lanserar en superbra utbildning, Social Brand Lab.
Bästa råden för att lyckas i sociala medier
På webinariet gav hon oss några av sina bästa råd för att lyckas i sociala medier, en av dem var att lägga upp bilder på sig själv i flödet. Det behöver inte alls vara studiobilder eller tillrättalagda foton. Bara en bild på dig själv. Då blir det lättare att skapa en relation till den som äger kontot.
Hon rekommenderade att man skulle ha en bild på sig själv som var sjätte eller minst var nionde bild på Instagram. Och min första tanke var: varför i all världen då?
Jo, helt enkelt för att beroende på vilken enhet du använder dig av så är det de senaste sex eller nio bilderna som syns om någon går in på din profil. Kanske av den anledningen att hen är sugen på att börja följa just dig. Och om det då finns en bild på dig, en bild att skapa relation med så är det mycket större chans att personen klickar på följ-knappen.
Jag gick tillbaka till mig själv och analyserade mitt eget beteende och jajamen, visst är det precis så. Jag klickar in på en profil. Ögnar snabbt igenom de senaste bilderna och söker efter någon att relatera till. Vem är det egentligen som äger detta konto? Vem är personen bakom som vill att jag skall börja följa honom eller henne. Visst händer det att jag scrollar ner en bit till för att hitta en bild men jag vill ju såklart att min potentiella följare skall hitta mig direkt.
Jag erkänner att det känns märkligt att lägga upp en bild på sig själv. Men jag tycker samtidigt att det är kul att se bilder på andra.
Mina känslor för selfien
Så tillbaka till mina känslor för selfien. För visst är det så att selfien i början i alla fall sågs som något ”barnsligt”. Men vad hände när de största bloggarna istället anlitade assisten att ha som sin egen fotograf som hängde med dem om dagarna och tog foton till dagens outfit (finns det kvar förresten)? Jo då var ju inte heller det bra såklart. Att ha en egen fotograf med sig – vem trodde dom att dom var egentligen?
Så – om man inte ska ta selfies och inte får ha en fotograf i släptåg, hur tusan ska man då ta den där bilden som vi alla gärna ser i flödet?
Jag tror det handlar om vår kära gamla jantelag. Men vi skippar den va. Fram för fler selfies i flödet. Fram för att våga visa vem vi är, oavsett om mascaran hänger på trekvart, utväxten är ett halvår gammal och glowet du målade på i morse har falnat. Här är jag – följ mig – jag har något att berätta för dig.
Min senaste bild på Instagram ser därför ut exakt såhär:
Följa gärna Lite mera rosa på Facebook eller Bloglovin för löpande uppdateringar! Eller följ mig på Instagram för mer bilder och tankar. Tack för att du läser mina tankar.
1 comment
Vilken spännande tanke 🙂