Försvara glädje, är det det jag gör? Jag brukar ofta vidhålla att jag skriver för min egen skull. För att kunna se tillbaka och minnas, för att få utlopp för den journalistiska ådran som jag bär med mig. Men de gånger jag skriver något som läses av lite fler och dessutom kommenteras inser jag hur mycket det ger att få en kommentar. Att ta till sig och reflektera över och att också det är en stor del i mitt skrivande. På detta inlägg fick jag en klok kommentar från en före detta kollega just inom journalistiken, Michelle. Hon skrev såhär:
Det känns som att du försöker försvara varför du är glad ibland. Gör inte det! […] Men det är liksom så det är. Försvara inte att du gör glada saker. Det måste alla människor göra för att överleva. Kram!
Försvara glädje – gör aldrig det!
Hon är så klok och har såklart helt rätt. Man ska absolut inte försvara att man ibland mår bättre eller gör roliga saker fast man egentligen inte mår så bra. Självklart inte, det är ju det som hjälper till att hålla näsan ovanför vattenytan. Jag reflekterade över hennes tankar och insåg att jag inte alls försökt försvara mig även om jag nu i efterhand kan se att det verkade så. Istället för att försvara så försökte jag förklara. Förklara hur det kan komma sig att jag i ena meningen kan säga att jag inte mår så bra för att i andra meningen må bättre än någonsin.
Har du själv aldrig känt hur det känns när man drabbats av utmattningssyndrom, ångestpåslag eller hälsoångest? Då kan det vara otroligt svårt att förstå. Faktum är att det kan vara svårt att relatera till helt och fullt även för oss som har erfarenheten, under de perioder vi mår bra. För hjärnan är inte logisk och det är det som gör det så obegripligt.
Varför berättar jag?
En del i att jag berättar är att försöka förklara. För både dig som har någon i din närhet som inte mår så bra och för dig som kanske just nu mår precis sådär genomuselt hur jag känner och har känt det. Jag har inte receptet på hur man tar sig ur det. Det finns det de som har otaliga universitetspoäng i ämnet som har eller i alla fall tror sig ha. Men jag kan berätta hur det känns och hur det funkar. I alla fall för mig. För denna sjukdomen har en stor palett av olika symptom att ösa ur.
Och för vem? Jo för dig!
Jag vill berätta för dig som är min ytliga bekant, som kanske smyger in och läser här av nyfikenhet. Hur det kommer sig att du ser mig på Storans uteservering med ett glas rosé i goda vänners lag en fredagseftermiddag när jag dagen innan publicerat ett tungt inlägg här. Jag vill berätta för kollegan i rummet bredvid som jag inte känner så väl men som jag ändå arbetar ganska mycket med. Förklara hur det kommer sig att jag vissa dagar inte är lika talför som jag brukar, kanske verkar jag till och med lite butter.
Jag vill berätta för mina allra närmaste. De som jag inte orkar prata med just då att det är en tung period och nej du kanske inte kan vänta dig ett samtal den närmaste tiden. Jag vill berätta för dig som hittat hit och kanske inte alls känner mig. Dig som och finner tröst i att någon mer känner som du. Berätta att det är helt okej att känna precis såhär. Och du ska inte heller försvara dig. Vi behöver inte försvara oss. Vi behöver inte heller förklara oss. Men jag tror att i de fall det finns någon som kan försöka förklara ens ett litet uns om hur det är, så kan det hjälpa. Hjälpa till att känna att det är okej och hjälpa andra i vår omgivning att börja förstå.
Jag har under många år lidit av hälsoångest. Mer om hur allt började kan du läsa här.
Alla inlägg om tiden med hälsoångest och vägen ur hittar du här.
No Comments