Veckans lite mera rosa

Det var denna veckan det körde igång på riktigt. Efter en röd måndag var det obarmhärtigt vardag men just det hade jag försökt göra något åt faktiskt. Här kommer Veckans Lite mera rosa med fokus på me, myself & I.

Thailand

Tanken är väl att Veckans Lite mera rosa ska vara de där sakerna som är värda att lyfta fram men som inte fått äran till ett eget inlägg under veckan. Men bokar man en resa till Thailand med massor av flygtid i business class. Då får det både ett litet inlägg och en punkt på veckans lista. På torsdag drar vi.

Telefon

Jag har funderat länge. Har bett om råd på Instagram. Jag har läst på och velat fram och tillbaka. Men när Thailandsresan var bokad då fanns det ingen återvändo. I veckan beställde jag och fick hem en ny telefon. Och det blev en iPhone 11 Pro Max. Och jag är fullständigt förälskad. Kan man vara annat när man kan föreviga både favorit-orkidén som just börjat blomma och fredagens Espresso martini såhär. Vi kommer att bli ett radarpar, det känner jag på mig.

Tid

Visst drog det igång på riktigt denna veckan, ingen tvekan om det. Och det försökte jag göra det bästa av genom att boka in två dagars distansjobb det första som hände i jobbkalendern. Tisdag och onsdag skrotade jag runt här hemma och jobbade vid köksbordet. Jag fick till och med tid för ett pass på gymmet. Det var ett vinnande koncept och något jag tror att jag skall göra som rutin när man kommer tillbaka från längre ledighet. Ett par dagar på distans som mjukstart. Precis den tid jag behövde för att komma tillbaka till verkligheten.

Fler veckospaningar kan du läsa om du klickar dig vidare hit.

Följa gärna Lite mera rosa på Facebook eller Bloglovin för löpande uppdateringar! Eller följ mig på Instagram för mer bilder och tankar. Tack för att du läser mina tankar.

När det är söndag på en måndag får det vara lördag på en söndag. Hänger ni med? Det är inte svårare än att jag helt enkelt inte hann skriva Veckans Lite mera rosa igår när det faktiskt stod lördag i kalendern. Istället kommer den idag. Och det blir en salig blandning som startar 2020.

2020

Jag har verkligen längtat efter det nya året. Inte för att jag ogillade 2019. Det var fantastiskt. Men jag har sett fram emot sifferkombinationen i 2020. Det jämna i siffrorna tilltalar mig. Jag ser fram emot ett spännande år och avslutade 2019 på ett helt fantastiskt sätt.

Med en lugn och mysig nyårsafton. Följt av en härlig långpromenad i ett härligt väder. Med sällskapsspel i form av Vagabond-spelet. Och som avslutning med en Espresso-martini, med tryffelpasta och bubbel. Och bara det faktum att vi var vakna till klockan vart två visar på att vi är på väg mot nåt nytt. När hände det senast? Sen behöver vi inte prata mer om att jag fortfarande inte är i fas efter utsvävningen va?

Resplaner

Egentligen har vi inga resplaner alls just nu. Inte en enda resa är bokad. Men det pågår en intensiv resesökning här hemma just nu. Andreas letar nästan osunt mycket och vi har några perioder under januari och februari som är möjliga för en resa.

Det bästa av allt är att spelplanen är hela världen. Varhelst det är möjligt. Hittills har vi pratat om bland annat Manila, Egypten och Panama. Nu återstår det bara att se vart vi hamnar om vi hamnar någonstans.

Lov

Jullovet har fortsatt med flera aktiviteter. Någon på samma tema som förra veckans lista – det fina i det enkla. Och med någon lite mer avancerad och den faktiska anledningen till att det inte hanns med någon lista igår.

Då drog vi nämligen norrut och besökte Europas största aktivitetspark Exploria center. Åkte sedan vidare in mot Stockholm och bodde på ett för oss nytt hotell, Comfort Hotel Kista. Recensioner av båda kommer inom kort. Utöver det passade vi på att inviga barnen i tunnelbanans magiska (?) värld innan drömde oss bort och käkade middag på Koh Phangang.

Ljuvliga lovdagar är strax till ända och vardagen här. Och den första veckan av vardagen 2020 kommer jag att ägna åt mig, mig och mig. Men mer om det i nästa veckas sammanfattning.

Fler veckospaningar kan du läsa om du klickar dig vidare hit.

Det finns en gemensam nämnare i veckans Lite mera rosa och det är det fina i det enkla. I att allt inte alltid behöver vara så stort, dyrt, omfattande eller långt bort. Sommarens modeord hemester gjorde att flera av oss stannade hemma och upptäckte de närmaste omgivningarna. Jag var en av dem. Och jag har valt att fortsätta på samma tema. Så har även jullovsaktiviteterna den senaste veckan haft fokus helt nära.

Ett besök på tomtestigen

Vi avslutade förra veckan med ett besök på samma 4H-gård där vi i somras njöt i fulla drag av sol och värme. Björkö 4H-gård utanför Ljungsbro. Men denna gången var solen utbytt mot tomtar och en hel stig fylld av dem. En interaktiv tipspromenad kan man kalla det. En stig rakt in i skogen fylld av tomtar och en sida på nätet med bilder på alla tomtar man skulle leta efter. Barnen blev som tokiga och vi hoppas såklart på vinst. Första priset var tydligen en ponnyridning.

Vinterljus

Linköping har en fin tradition mellan Lucia och strax efter jul och det är Vinterljus. Staden föräras under några veckor av diverse ljusinstallationer och med karta (men utan kompass) ska man sedan ta sig runt och beskåda dem. Det har varit ett ganska sömnigt event de senaste åren måste jag säga men ryktet gick att årets variant skulle vara lite utöver det vanliga. Och sanna mina ord. Det var det. I elfte timmen, bara några timmar innan det släcktes för i år, gick vi i torsdags kväll delar av rundan och såg de där installationerna som det pratats mest om. Och ljusspelet på vår även annars så vackra domkyrka blir garanterat svårslaget nästa år.

Med 3 x kollektivtrafik till grannstaden

Igår nyttjade vi alla de tre färdsätten vår kollektivtrafik i Östergötland har att bjuda på. Buss, pendel och spårvagn. Jag och barnen tog oss från vårt eget Linköping till grannstaden Norrköping. Målet var Arbetets museum och på väg dit hann vi både med att hitta och testa en härlig pastarestaurang och förkovra oss lite i industrialiseringen bland Norrköpings gamla kvarter. På Arbetets museum lekte vi detektiver och lärde oss mer om det mesta. Men mer om det i ett helt eget inlägg vad det lider.

Nu tittar vi istället framåt. Nästa gång listan skrivs är det nytt år och nytt decennium. Det är stort. 2020 here we come. Låt oss alla ta vara på det fina i det enkla under året som kommer.

Fler veckospaningar kan du läsa om du klickar dig vidare hit.

Veckan innan jul. Helt utan julstress. Jag är tacksamt ödmjuk inför att alla åren utan traditioner också inneburit att jag nu inte själv har några traditioner att leva upp till eller förbereda för. Jag gör så mycket som faller mig in men inte mer. I detta huset kokas ingen skinka, det rullas inga köttbullar och granen är fortsatt av plast. Så rubriken får vi helt enkelt härleda till något annat. Det är dock inte…

En sexårsdag

Förra veckan avslutades med en sexårsdag. Det var en söndag även den där dagen när vår minsta lilla guldklimp såg dagens ljus. Det var den sista söndagen jag vaknade upp utan att att känna den lille solstråle som senare under dagen skulle ta sin plats i denna värld. Den bästa av sexårspresenterna var solklart hockeyspelet. Ska jag tro hålen på byxknäna är det en ny Henke Lundqvist vi ser.

Jullunch på Bogestad krog

Jag pratar inte så mycket om dom här i bloggen. Min familj. Min jobbfamilj. De där fyra knasbollarna jag delar kontor med dagarna i ända och som på riktigt är som min familj. Utan dom hade min vardag varit så mycket tråkigare och i torsdags slöt vi alla, trots att vissa redan gått på julledigt, upp på Bogestad krog vid Landeryds Golfklubb för jullunch. Fantastiskt mysigt och prisvärt och en alldeles alldeles fantastisk jobbavslutning. Tack gänget!

Värre än såhär blir det inte

Och med värre menar jag mörkare. Vi har tagit oss igenom årets mörkaste dag as we speak. Imorgon bitti den 22 december klockan 05:19 exakt, då infaller vintersolståndet och då vänder det. Från den minuten blir det bara ljusare. De första dagarna är det bara några sekunder per dag men det blir i alla fall inte mörkare. Och det mina vänner är inte bara lite mera rosa utan mycket mera rosa.

Fler veckospaningar kan du läsa om du klickar dig vidare hit.

Efter ett par veckors uppehåll är veckans lite mera rosa tillbaka. De där höjdpunkterna från veckan som gått som inte får ett eget inlägg men som är värda att nämna. Och nu är det dags att summera den andra veckan i december med ljusen i decembermörkret.

Vi går in i vecka 50 och plötsligt blir det så tydligt att året snart är slut. Det har varit några tunga veckor sett ur ett inspirationsperspektiv. Lusten att skriva har inte funnits och jag har inte kunnat tvinga fram det. Men förra helgen hittade jag tillbaka och det i sig är ju faktiskt ganska mycket lite mera rosa.

Inspirationen är tillbaka

För det har varit några tunga veckor ända sedan november. Jag trodde nog att överraskningsresan skulle hjälpa till att hitta tillbaka till inspirationen men icke. Jag har fått tvinga mig att sätta mig framför datorn och skriva. Och det är inte så jag vill ha det. Än så länge skall detta vara en blogg driven av skrivlust snarare än ett tvång på att producera. Så jag släppte det. Släppte stressen. Och nu har jag hittat tillbaka.

Lucia i Linköpings domkyrka

Ett lite mer konkret ljus sprider Lucia varje år i mitten av december och för andra året i rad inledde jag och min vän Johanna dagen i Linköpings domkyrka kl 07:00.

Jag skrev i somras om mitt besök i vår vackra kyrka och dess historia. Och jag kände historiens vingslag när jag betraktade den ensamma lucian i väntan på sina tärnor och stjärngossar.

Detta är en tradition vi inte kommer släppa. Eller som Johanna uttryckte det när vi traskade för att hämta upp en finkaffe innan jobbet. Det var som att vara på ett själsligt spa.

Italien i Linköping

Ett ställe som är värt och vad det lider ska få ett helt eget inlägg är Le Borgate i Linköping. Där hade vi bokat bord på lördagskvällen. Det var två år sen vi var där sist men det får inte gå två år till innan vi återkommer.

Med tanke på att den enda bilden på maten är den ovan ser jag det som ett tecken att jag måste komma tillbaka och ta en ny bild snart men även på att maten var så god att jag inte hade tid att kolla hur bilden blev. Min telefon börjar verkligen tacka för sig.

Så mycket Italien det kan bli på Östgötaslätten.

Full fart mot sista veckan före jul. Jag har börjat fundera på summeringen. Summeringen av året som gått och summeringen av decenniet som gått. Det är något visst med att få knyta ihop säcken.

Fler veckospaningar kan du läsa om du klickar dig vidare hit.

Det har varit en tyst vecka på bloggen. Ingenting har fått mig att sätta mig ner och skriva. Vare sig inspiration eller vilja har funnits. Och det kan ha att göra med ljuset, eller kanske snarare avsaknaden av just det. Det är inte många dagar i november det sett ut som på bilden ovan. Och mer om det i veckans lite mera rosa.

Poddebut

Veckan började dock lite ljusare med att jag gjorde poddebut. I slutet av oktober var jag i Stockholm och träffade Fia. Men innan vi checkade in på Stallmästaregården träffade jag härliga Annelie Ståhl som driver Beroendepodden. En timmes samtal resulterade i det avsnitt som släpptes i måndags och som handlar om hälsoångest.

Ni har läst mina skrivna ord. Vill ni höra min klingande småländska tycker jag att ni går in i den podapp ni föredrar och söker upp Beroendepodden. Berätta gärna vad du tyckte.

Ljuset

Det sägs att vår grannstad Norrköping har haft två soltimmar under hela november och att detta är den gråaste november på tjugofem år. Jag brukar normalt inte klaga på min novembermånad. Det är ju trots allt födelsedagsmånaden. Men årets november går till historien. Jag har nog inte ens vetat att det är möjligt med så tjocka gråa moln som visat sig de senaste veckorna.

En morgon i veckan syntes några få solstrålar bakom skogen vid lillemans skola. Skillnaden några dagar senare när molnen låg täta visar ganska tydligt på hur även humöret sett ut i dessa gråa dagar.

Men jag tog med mig soluppgången från den övre bilden till resten av veckan. Man får vara glad för det lilla.

Den stora överraskningen

Det börjar bli dags för den stora överraskningen. Jag har skrivit lite om den för någon vecka sedan. Och nu närmar det sig med stormsteg. I skrivande stund återstår fem timmar till avfärd. Detta har hänt.

I slutet av september blev jag ombedd att ta ledigt från jobbet den 25-28 november. Det skulle bli min födelsedagspresent och jag skulle inte få vet så mycket mer om den.

På min födelsedag fick jag veta att jag skulle bo på hotell. I veckan fick jag veta att jag inte ska flyga och inte åka tåg. Men jag börjar fundera på om det verkligen är sant eller om min kära sambo försöker förvirra mig.

Jag skall packa kläder för ett svenskt klimat och jag har fått veta att avfärd sker klockan 01:30 inatt. Det vill säga om fem timmar. Jag fick också veta att det kommer bli en lång dag imorgon. Och det tror jag att jag kan hålla med om utan att veta mer.

Med det sagt är det dags att fundera på refrängen och så får vi se var jag är när vi hörs nästa gång.

Fler veckospaningar kan du läsa om du klickar dig vidare hit.