Reseberättelser på — Sida 7 av 10 — lite mera rosa reseblogg

Jorden runt dag åtta – en reseberättelse

2 juni, 2019

Jag som var så säker på att behöva packa väskan igen redan nästa morgon var tacksam hela dagen. Jag hade ju liksom fått extra tid. På vår resa jorden runt dag åtta skulle vi undersöka närmare hur det egentligen ligger till med dresscoden 57 våningar upp och om vi kunde bli naturmänniskor i Gardens by the bay.

Det serverades inte frukost på Hotell Yan där vi bodde så vi gjorde som vi brukar och sökte upp närmaste Starbucks. Vana Asien-resenärer behöver inte sätta kaffet i vrångstrupen för detta. Vi är helt enkelt inte så förtjusta i den asiatiska frukosten.

Clarc Quay och Boat Quay

Vi startade vår resa jorden runt dag åtta med en promenad från Clarc Quay mot Marinan. Clarc Quay strax innan lunchtid en tisdag är färggrant men inte direkt det partyplace jag gissar att det blir lite senare på kvällen. Istället tog vi en avstickare upp i Fort Canning Park. Spanade in fyren och Raffles house och fick lite efterlängtad skugga i den 35-gradiga värmen. Att vara ute och traska mitt på dagen en dag i maj i Singapore är inte att rekommendera egentligen men nu gällde det att nyttja varje minut.

Från Clark Quay går ett fint promenadstråk ut mot marinan på båda sidorna om Singapore river. Vi valde inte Riverwalksidan och såg myllret bland restaurangerna på avstånd och spanade istället in Sir Thomas Stamford Raffles på lite närmare håll. Du kan inte besöka Singapore utan att på ett eller annat sätt stöta på hans namn och här nere vid kajen, på den plats det sägs att han gick i land, står han i egen hög staty.

Sir Thomas Stamford Raffles

Landstigningen gick av stapeln den 28 januari 1891 och sedan var det han som förvandlade Singapore från en enkel liten fiskeby till början på den metropol den är idag. Där står han framför den moderna tidens skyskrapor och blickar ut över sitt verk. Är det bara jag eller vore det inte kul om han kunde få komma till liv för en sekund, vända sig och titta. Tror ni han skulle trilla ner? Det tror jag.

Inte asiatiskt till lunch heller…

Det började bli dags för lunch och hur mycket jag än älskar asiatisk mat så gjorde hettan att jag hellre ville inta något annat. Det blev en supergod Ceasarsallad i shoppingmallen vid Marina Bay Sands och Black Tap Craft Beers & Burgers. Men det viktigaste här är faktiskt inte salladen eller ens maten utan det som gjorde att jag på riktigt funderade över om jag inte ska flytta till Singapore. Fanta Jordgubb. Har du smakat? Den är to die for.

Gardens by the bay

Ska jag erkänna vad jag kallade Gardens by the bay när vi pratade om vad vi ville besöka under vårt besök i Singapore? Okej då. Trädgården med fejkträden. Så kallade jag det. Jag erkänner. Det är inte så att jag inte ville besöka den. Jag var bara lite skeptisk till att prioritera det över annat om vi skulle behöva. Självklart ville även jag se det. Men som jag sa tidigare. Vi är inte de som går runt i en park och förundras över växter hur exotiska de än är. Och så kommer det sig också att det enda jag har förevigat i Gardens by the bay är just – fejkträden.

Vi är inte de typiska resenärerna som skall testa på allt, ganska ofta är vi eniga om att vi vill titta på snarare än testa på allt. Och därmed kan jag inte stoltsera med några bilder uppifrån den skyway som är byggd uppe mellan träden men däremot har jag väldigt fina bilder på dem. Vi promenerade en stund i parken men gick inte in i Cloudforest eller Flowerdome. Helt enkelt för att vi är lite mer för annat. Jag är övertygad om att det är väl värt ett besök men inte för oss. Istället promenerade vi tillbaka till hotellet för att undersöka hur det var med den där dresscoden som sägs vara så extrem uppe på taket till Marina Bay Sands.

Så hur var det med dresscoden då?

Vi var förberedda och hade långbyxor med oss i väskan om ifall att. Och jag drog på mig en tunn tunika utanpå mitt linne. Planen var att besöka baren Cé la vie som är belägen högst upp på våning 57. För att komma upp köper man en voucher för 22 singaporeanska dollar. Vouchern kan du sedan använda och handla för i baren.

Och klädkoden var nog inte så strikt i alla fall inte vid denna tiden på dygnet för vi släpptes upp utan funderingar. Det är säkert en annan sak om man kommer när det närmar sig kvällen. Och det har jag förstått är vackert också. Blir det ett besök till i Singapore så får vi nog besöka både Cest la vie och Gardens by the bay när det skymmer.

Jetlag och tidig kväll

Jag måste säga att jag klarade mig bra från jetlagen i San Francisco men i Singapore gick ögonen igen som genom ett trollslag när klockan visade bara tidig kväll. Sista kvällen i Singapore fick Andreas dra upp mig ur sängen för att vi skulle få i oss lite käk innan natten.

Det blev inga överdådigt tjusiga middagar på finare restauranger denna gången. Men vi såg det vi kom för att se och njöt av tropisk värme några dagar i staden som liksom inte liknar något annat. Det var dag åtta av vår resa jorden runt på åtta dagar.

Tidigt nästa morgon påbörjade vi resan hemåt igen. Men den dagen ska jag berätta mer om i en tripreport om mina första erfarenheter av Qatar Airways.

Vill du läsa mer om vår jorden runt resa på 8 dagar än Jorden runt dag åtta? Klicka dig vidare hit för mer reseinlägg och läs om planeringen och varför vi gör denna resa.

Och så till sist, en liten uppmaning att följa Lite mera rosa på Facebook eller Bloglovin för löpande uppdateringar! Eller följ mig på Instagram för mer bilder och tankar. Tack för att du vill dela mina tankar med mig.

Jorden runt dag sju – en reseberättelse

1 juni, 2019

Fönstren på den dreamliner som tagit oss 15 timmar och 56 minuter över Stilla havet hade immat igen av den fuktiga värmen utanför fönstret. Graderna närmade sig redan 30 trots att klockan precis passerat 06:00. Jag hade gjort det. Jag hade flugit över Stilla havet och landat på andra sidan jorden. Och det var dags att ta sig an dag sju på vår resa jorden runt.

Det är svårt att klaga när man får starta dagen på världens bästa flygplats. Nu var fokus inte att stanna på flygplatsen ändå var det inte svårt att förstå varför Changi är överlägsen. Bara de minimala köerna i immigration och smidigheten hade jag gett vilket pris som helst i världen om du frågar mig. 6:06 landade vi. 6:29 hade vi tagit oss från gaten, förbi immigration, varit på toa, bytt skor och packat om. Det kallar jag smidigt.

En extra dag på sätt och vis

Jag har kallats kontrollfreak men det vill jag å det bestämdaste dementera. Och kan också numera grunda det med fakta. Under senare delen av resan mot Singapore tog jag upp min analoga kalender för en liten titt. Däri hade jag bland annat skrivit in tiderna för våra flyg. Till min stora förvåning upptäckte jag då att vi skulle sova två nätter i Singapore och var tvungen att ställa kontrollfråga till min kära sambo. Och jodå, vi skulle sova två nätter i Singapore. Det hade jag ingen aning om. Jag var helt inställd på att vi skulle stanna en natt och åka hem dagen därpå. Det måste väl ändå bevisa att det inte finns något kontrollfreak i mig eller vad säger ni?

Tidig morgon i Singapore

Jag ska återkomma till en lite närmare beskrivning av vår flygning med United Airlines men utan att avslöja allt för mycket så kan jag konstatera att vi behövde få något i magen innan vi tog oss in emot stan. En tunnelbanetur senare lämnade av våra väskor och svidade om till shorts på vårt hotell innan vi styrde kosan mot närmaste Starbucks för kaffe, frukost nummer två (eller tre om man nu kan räkna med flygplansmaten) och framför allt WiFi.

Little India innan incheckning

Rummet hade vi blivit lovade vid 11 och nu hade vi lite tid att ”slå ihjäl” innan vi kunde komma in och ta en dusch och fräscha till oss lite. Jag var förvånansvärt pigg efter den långa flygningen men vem tackar nej till en dusch efter vilkn flygning som helst? Dessutom vet jag inte vad jag hade förväntat mig men värmen kom lite som en chock för mig.

Området Little India låg helt i närheten av där vi bodde och vi promenerade dit och strosade runt.

På sätt och vis tror jag att det var ganska bra att det var vår första upplevelse av Singapore. Staden som det går rykte om att är så ren att du kan äta direkt från gatan. Visst är det rent men det finns också undantag. Little India är mer som Asien är mest och kanske är det därför det är så exotiskt och välbesökt här – för i Singapore är det kanske lite av ett undantag.

Byggnader som tagna ur en animation

Lite mer steg och några tunnelbanebyten till hann vi med innan incheckning och bland annat flanerade vi förbi Park Royal hotell som både i verkligheten och på bild ser ut mer att vara från en animerad tänkt verklighet i ett produktblad än på riktigt. Jag förvånades själv när jag i efterhand tittade igenom mina bilder. Det ser liksom inte ut som ett foto.

På många sätt är Singapore likt Dubai. Surrealistiskt och nästan inte på riktigt. Och om det handlade om den långa resan eller om likheten var väldigt slående vet jag inte men flera gånger under resan fick tänka till på var vi egentligen var. Jag får väl återkomma med en jämförelse mellan de båda när jag hunnit landa lite mer efter resan.

Hotell Yan i Kallang

När det kommer till att boka resor och boende är det alltid min kära sambo som står för den delen och här i Singapore bokade han ganska sent inpå om från ett hotell till ett annat då han hittade ett bättre pris på ett likvärdigt hotell. Vi bodde på Hotell Yan i området Kallang som sägs vara up and coming så att säga.

Rummet var litet eller platsoptimerat om man så vill. Och min första kommentar när vi kom in var:

-Älskling, det är ingen dörr till toan.

Det är tydligen det ”nya” nu även om jag som vanligt kanske är sist på bollen. Istället för en toalett och dusch i det privata så ingår en glasvägg och ett draperi. Jag låter möjligen lite gammalmodig men jag undrade först lite hur det skulle funka i praktiken. Men man vande sig ganska snabbt. Däremot kan jag nog rekommendera att man åker som par eller väldigt nära vänner när man bor i denna typ av rum.

En dusch, lite datortid och en liten tantvil senare var vi redo att bege oss ut på stan igen. Jag ska återkomma till tunnelbanesystemet och att åka kommunalt men låt mig säga som så att två timmar in i vistelsen i Singapore förstod jag mer än jag gjorde efter fyra dagar i San Francisco.

Dumplings och skyskrapor

Det var dags för lunch. Vi lät google bestämma och tog oss till en rekommenderad restaurang vid namn Dumpling Darlings för ett skrovmål och sedan gjorde vi som vi brukar. Med karta och kompass, kanske inte kompass men det lät bra, gav vi oss ut på upptäcktsfärd.

Tog oss igenom de centrala delarna ner emot Marinan som jag gärna ville få en titt på, tanken var egentligen att uppleva den delen lite mer under dag två. Men så plötsligt mitt emellan några skyskrapor jag troligen förevigade så dök det upp. Kännetecknet för Singapore. Marina Bay Sands.

Singapore - dag sju — Marina Bay Sands & Art Science Museum

Jag skrev för en tid sedan om platser som gjort mig mållös. Just denna kvalar inte in på listan men själva ögonblicket när det uppenbarade sig gör det definitivt.

Marina Bay Sands

Med en sambo som följer Formel 1-tävlingarna i det närmaste slaviskt har jag sett byggnaden på TV några gånger. Flera är de bloggar och vloggar jag följer som visat upp bilder ur varje vinkel och vrå som går att föreviga byggnaden på. Och det är många det kan jag skriva under på vid detta laget. För ganska länge sedan såg vi en dokumentär om hur byggandet av husen gick till och inte minst plattformen som vilar högst upp. Då var jag övertygad om att jag aldrig någonsin skulle befinna mig där. Och avsett om jag skulle komma till Singapore skulle jag aldrig i livet våga åka upp. Men saker förändras.

The shoppes att Marina Bay Sands

Framför hotellet ligger ett stort shoppingcenter där du hittar varenda lyxbutik som går att uppbringa i världen men även restauranger och barer. Efter en snabb titt i köpcentret och hotellets första våning fortsatte vi promenaden över bron tillbaka in emot stan. Fotograferade hotellet ur ännu några fler vinklar men även Art Science museum som ligger precis bredvid och så vid andra änden av bron hittade vi en av de där andra sakerna som man måste se när man är i Singapore. Merlion – Sjölejonet.

Jag var lite nyfiken på historien bakom sjölejonet och varför det har kommit att symbolisera Singapore. Singapore hette från början Singapura. Singa betyder lejon och pura betyder stad på malajiska. Namngivningen tillskrivs en prins vid namn Sang Nila Utama, som enligt folktraditionen som första levande varelsen på ön såg ett lejon och därför valde att kalla den Singapura. And voilá där har du historien.

Närmare än jag trott

I vloggar och bloggar jag sett från Singapore har jag fått uppfattningen om att det är långa avstånd mellan sevärdheter och att man ska passa sig för att inte hamna fel. Personligen kändes det helt tvärtom. Bara genom att titta mig omkring kunde jag se både Merlion, Marina Bay Sands, Art Science museum, Pariserhjulet och Gardens by the bay. Kanske gäller de långa avstånden andra delar av Singapore men inte här.

Hetta och jetlag

Den drygt trettiogradiga hettan började ta ut sin rätt på två resenärer som kanske inte var helt förberedda på vädret. När vi spanade in väderprognosen innan vi startade resan utlovades förvisso värme men också regn hela dagarna och vi hade förväntat oss att använd paraply för nederbörd snarare än för sol. Kanske var det också 16 timmar flyg och många tidszoners förändring som till slut gjorde att vi innan klockan slog åtta och utan mat i magen somnade som två små barn och inte vaknade förrän dag sju hade blivit dag åtta på vår resa jorden runt.

Vill du läsa mer om vår jorden runt resa på 8 dagar än Jorden runt dag sju? Klicka dig vidare hit för mer reseinlägg och läs om planeringen och varför vi gör denna resa.

Jorden runt dag sex – en reseberättelse

29 maj, 2019

När klockan slog midnatt amerikansk tid hade vi hunnit en dryg timme från USA:s västkust och i vilken tidszon vi befann oss vet jag inte riktigt. Men någonstans emellan den 26:e och 28:e maj. Klockan på mobilen gick dock fortfarande på amerikansk tid och på 38 000 fot blev det istället för ingen födelsedag alls ett andra grattis till min kära sambo som under detta dygn i mörker, i luften mellan USA och Asien, i okända tidszoner vid datumgränsen på vår resa jorden runt dag sex fyllde 33 jordsnurr.

Tidsomställning, jetlag och datumgränser. Det finns så mycket man kan säga om detta. Man kan förbanna det när jetlagen är som värst och förundras när man kommer på att det också ger dig möjligheten att fira nyårsafton två gånger på samma år. Och även om jag, när vi satt där på SFO och skulle gå ombord på flighten som skulle ta upp emot 16 timmar, kände mig ganska mätt på att resa så känner jag mig nu sugen på just den där resan med två nyår. Vi får väl se vilket årsskifte det blir.

Transpacific – min ultimata utmaning

So we meet again, skrev jag i ett inlägg på Instagram tidigare på dagen och lade upp en bild på Stilla havet från november 2018 vid vårt första besök i Los Angeles. Det var första gången jag såg och doppade fötterna i detta gigantiska hav.

Min flygrädsla har jag berättat om tidigare men även hur jag har kämpat för att bli av med den. Och jag skulle nog säga att jag är kvitt den nu även om respekten för att flyga finns kvar och jag är aldrig helt oberörd när vi lyfter.

Under lång tid fanns på min bucketlist att jag ville springa tjejmilen i New York. För många är en mil en oöverkomlig distans att springa, men för mig var det inte det som gjorde att jag var osäker på om det någonsin skulle bli av. Det var det faktum att jag skulle behöva flyga över Atlanten.

Nu har jag gjort den resan fyra gånger.

Kvar var att flyga över Stilla havet. Och i december 2018 bokade vi resan som skulle ta mig över Stilla havet. Och nu satt jag där, planet väntade vid gaten, det fanns ingen återvändo.

UA1 i 15 timmar och 56 minuter

Orden du läser skriver jag på 40 000 fot över havet med 2 timmar och 11 minuter kvar till landning i Singapore. Resan som vanligtvis brukar ta dryga 16 timmar kommer idag att ta 15 timmar och 56 minuter.

Om att flyga United Airlines tänker jag berätta mer senare. Men det är en speciell känsla att spendera närmare 16 timmar i mörker. Och det är en märklig känsla att lyfta på söndagskvällen och landa på tisdagmorgonen. Ännu mer speciellt är det att ur svensk tid sett lyfta en dag efter Sverige men landa en dag innan Sverige.

När vi lyfte från USA var det söndag kväll och på hemmaplan hade de redan hunnit påbörja måndagsfrukosten. När vi landar 2/3 av ett dygn senare är det tisdagmorgon i Asien medan måndagen bara precis har övergått till tisdag därhemma. Det gäller att inte tänka för mycket då blir man snurrig på riktigt.

Den längsta och den smidigaste resan

Det är inte säkert att jag någonsin kommer att flyga såhär länge igen. Det är inte ofta man gör det. Kanske kommer jag aldrig att åka vägen över Stilla havet till Asien igen. Och med facit i hand är det denna långa resa som har haft störst fokus på vår resa jorden runt i alla fall för mig. Så hur skulle jag då sammanfatta denna dag nummer sex. Dagen som egentligen inte fanns. Den längsta flygresan jag någonsin gjort.

Jo, som den absolut allra smidigaste någonsin.

Tröttheten var så bedövande att jag sov innan vi ens hade lyft. Jag som alltid sitter med mobilkameran vid fönstret har inte ett enda foto från detta lyft.

En timme in i flygningen vaknade jag till för lite vatten och ett grattis. Någon timme senare vaknade jag till snabbt igen för ett toabesök, en macka och lite M&M. Flera timmar senare vaknade jag igen. Kartan visade att det var det dryga tre timmar kvar av resan. Då satte jag igång bästa spellistan på Spotify och drog fram datorn och så skrev jag ner lite mer om vår resa jorden runt dag sex. Just de där orden som du precis har läst.

Vill du läsa mer om vår jorden runt resa på 8 dagar än Jorden runt dag sex? Klicka dig vidare hit för mer reseinlägg och läs om planeringen och varför vi gör denna resa.

Jorden runt dag fem – en reseberättelse

28 maj, 2019

Det skulle bli en lång dag den sista i San Francisco, det visste vi. Planet mot Singapore avgick inte förrän 22:55 på kvällen och vårt airbnb skulle vi lämna senast 11. Vi hade därmed ungefär ett halvt dygn att slå ihjäl. Och i ärlighetens namn är just den delen av resan inte det vi är bäst på. Jorden runt dag fem visste vi redan innan den började att den skulle bli en utmaning.

Vi bokar aldrig kvällsflyget från en chartersemester för att nyttja de sista timmarna vid poolen. Jag bokar aldrig det sista tåget hem från en tjejträff. När den sista dagen av en resa anländer, när resdagen börjar. Då är jag redan på väg. Jag har väldigt svårt att slappna av en sådan dag utan vill bara hem. På Rhodos för två år sedan när vi redan tidigt i veckan fick veta att vårt flyg var försenat och istället för vid lunchtid skulle gå mitt i natten, tolv timmar senare, då betalade vi för att ha rummet kvar, det hjälpte.

San Francisco dag fem – på väg

Nu väntade vi ut så länge det gick hemma i vårt mysiga Airbnb och klockan var nog på pricken 11 när vi gick ut genom dörren och låste in nyckeln i kodboxen igen. Munin in till stan från oss som bodde nästan vid ändhållplaten av N-linjen till Ocean beach, tog närmare tre kvart och vi hoppade av vid Powell station. En perfekt utgångspunkt om du vill shoppa eller hitta något att äta och vi tänkte göra båda. Längsmed Market street hittar du tre stora varuhus, Westfield, Bloomingdales och Nordstroms. Byggnaden är dessutom superhäftig.

Jag var imponerad av de vackra köpcentrumen i Dubai men San Francisco kan också bidra med ett. Leta dig upp några våningar i Westfield för att beskåda Domen som är renoverad och höjd för inte allt för längesedan. 1908 byggdes den upp igen efter att ha raserats av en stor jordbävning 1906.

Under Domen har man också försökt sig på en foodcoort som heter just Under the Dome. Men här tycker jag de har lite att jobba med. Vill du hitta ett bra och varierande matutbud skall du istället åka ner under mark till foodcorten i källaren på Westfield. Här hittade vi ett förvånansvärt stort och varierande utbud av det mesta. Och tro det eller ej men här kommer denna resas andra restaurangtips. Nu har jag helt glömt vad stället hette men det var koreanskt och vi åt världens godaste beefbowl med vitt ris.

Shopping med ett icke-shoppingfreak

I övrigt är det såklart shoppingen som står i centrum i dessa hus. Hade jag varit shoppingdrottning hade jag säkert kunnat uttala mig om både den ena och den andra piffiga butiken men där finns det andra bloggare som gör jobbet. Shoppar gör jag när jag behöver något. Som när jag var i Paris och mina byxor faktiskt gick sönder. Ja då måste man ju köpa nya och därmed kan jag stoltsera med att ha shoppat byxor på shoppinggatans shoppinggata, Champs Elysée. Att det var på H&M spelar väl mindre roll.

Nej istället fascinerades jag av att Nordstroms hade runda rulltrappor och kan inte för mitt liv komma ihåg var det var jag såg det sist. Jag har nämligen för mig att det inte var så längesedan. Kan det ha varit i Tallin? Klart skumt är det i alla fall att åka runt både upp och ner för en rulltrappa.

Med en tröja inhandlad till Andreas och mat i magen gav vi oss sedan ut på stan för lite steg till benen och för att sedan hitta en Starbucks där vi skulle hänga till det var dags att åka till flygplatsen.

Memorial helg

Vi verkar lyckas pricka in helger när vi åker till USA. När jag var i New York var det Veterans day och det var svårt att komma fram ordentligt på gatorna som var avstängda i vartenda gathörn till förmån för paraden. När vi var i Los Angeles första gången prickade vi också in Veterans day men Los Angeles kände inte lika påverkat, inte mer än att lokalbefolkningen valde att fly stan och åka ut på landet och det gjorde ju inte oss något nämnvärt.

Denna gången prickade vi istället in Memorial-ledigheten. Själva Memorial day inföll på måndagen när vi åkt vidare men hela helgen var det firande och det märktes en tydlig skillnad på mängden människor ute på gatorna mellan vår första och andra dag. Jag är glad att vi hann uppleva det mesta i lugn och ro vår första dag.

Nu var det istället mycket som var stängt under Memoral-helgen. Till och med Starbucks. Och vi fick en lite längre promenad än vad som kanske var tänkt när promenerade runt på jakt efter ett mysigt och inte för litet Starbucks att hänga på. Positivt med det var såklart att tiden gick. Och sitta visste vi ju att vi skulle få göra på flighten till Singapore.

Chinatown till slut

Så kom det sig också att vi hittade Chinatown, en av stadens sevärdheter som jag annars hade tänkt vi skulle hoppa över. Men nu fick vi se och föreviga Dragon gate och de små gatorna. Detta är faktiskt det första Chinatown jag besöker och jag måste väl då i ärlighetens namn säga att jag inte riktigt fattar grejen.

Efter några kvarter kände vi oss båda klara med både Chinatown och San Francisco och drog oss ner mot Marketplace för en sista vy över havet, en sista känsla av saluhallen och för att hitta en bra upphämtningsplats för den Lyft som skulle ta oss ut till SFO – San Francisco international airport.

Födelsedag eller inte födelsedag?

Planet lyfte som sagt från San Francisco 22:55 den 26 maj för att landa på morgonen den 28 maj i Singapore. Den 27 maj är det Andreas födelsedag och en av de lite roliga sakerna med just det var att han skulle missa sin födelsedag. Men faktumet att det blev den 27:e hemma i Sverige innan det kom vi inte ifrån och jag hann med ett första grattis innan vi lämnade San Francisco när klockan slagit midnatt hemma.

För övrigt var vi vår vana trogen på plats tidigt på flygplatsen, vi är ju båda barnsligt förtjusta i flygplatser både för att de ofta innehar en större mängd flygplan men också för pulsen och känslan av att ha hela världen för sina fötter.

Flygplatshäng

Flighten avgick från den internationella terminalen även kallad G och incheckning och säkerhetskontroll gick smidigt. Men efter fyra besök i USA i tre olika städer måste jag nog ändå konstatera att det inte är i säkerhetskontrollen man känner sig som mest välkommen i landet. Vi kan väl bara låta det var sagt.

San Francisco International airport — SFO – i väntan på färden upp i molnen

Med nuvarande uppsättning Amex-kort min sambo innehar skulle vi även kunna besöka AMEX Centurion-lounge. Dit har man dock bara access tre timmar innan avgång så vi hann bland annat med att besöka utomhusterassen med finfin utsikt över den längre av banorna och därmed även där de stora planen lyfter. Och för en flygnörd på hobbynivå innebar det stor lycka när jag tajmade in både en 747 från British Airways och en 380 från Emirates. Sedan satt vi en stund innanför och såg ett ordentligt skådespel av oväder passera.

SFO — En tidtabell sorterad på namn och inte avgångstid. Första och enda gången hittills

Amex Centurion lounge

Amex Centurion-lounge på SFO ligger i terminal tre precis vid gate 74. Informationen på olika sidor på nätet sa lite olika saker. På nåt ställe stod det att vi skulle behöva gå igenom en säkerhetskontroll till mellan terminalerna på en annan att det inte behövdes. I verkligheten behöver man inte gå igenom någon ytterligare säkerhetskontroll. Det går alldeles utmärkt att gå emellan terminal G och terminal 3. Det är dessutom helt nära och från ena änden av terminal G till loungen i terminal 3 tar det inte mer än fem minuter.

Loungen i sig var inget speciellt. Jag må tycka att Centurion-loungen på Arlanda är liten men efter förutsättningarna är den bättre. I San Francisco serverades en enklare buffé och självklart den dryck du önskade. Det lilla extra här kom i form av vinprovningsmöjligheten. Precis som på The Winery hotell i Stockholm för er som varit där.

I övrigt var det ganska mycket folk och mycket öppna ytor vilket skapade en ganska hög ljudvolym. Jag har varit med om bättre lounger men tycker ändå att det är fantastiskt lyxigt att få en stund med fri mat och dryck i en avskild del. Jag hoppas att jag aldrig slutar vara tacksam för det.

Right on time mot Singapore

Planet lyfte sedan right on time. Åtminstone tror jag det. Då hade jag nämligen redan somnat och vaknade inte förrän en bra stund senare när vi varit i luften i närmare en timme. Men då har vi gått händelserna i förväg. Då är vi på vår resa jorden runt dag sex och inte dag fem. Dagen som egentligen inte riktigt fanns.

Vill du läsa mer om vår jorden runt resa på 8 dagar än Jorden runt dag fem? Klicka dig vidare hit för mer reseinlägg och läs om planeringen och varför vi gör denna resa.

Jorden runt dag fyra – en reseberättelse

27 maj, 2019

Det var aldrig en fråga om utan en fråga om vilken dag. Är man i San Francisco ska man se det staden är absolut mest känd för Golden Gate-bron. Och på vår resa jorden runt dag fyra hände det.

Jag har redan nämnt det. Att jag inte riktigt förstår vad det är som är så speciellt med just Golden gate-bron. Kanske är det för att jag inte sett alla de där filmerna bron förknippas med? Men när vi vår första dag i San Fancisco fick syn på och stiftade närmare bekantskap med Bay Bridge som går till Oakland tyckte jag att den var bra mycket häftigare. Sedan visade det sig vid lite googlande att den var både längre och äldre och då förstod jag verkligen ingenting. Men vad vet jag. Och är man i San Francisco då ska man ju se Golden Gate.

Golden gate – och hur röd den är

Det går finfint att ta bussen ut till Golden Gate men för oss som var på andra sidan stan och hade behövt ta en Muni in till stan innan vi tog bussen ut till Golden Gate var det lika smidigt att ta en Lyft direkt ut. Men först tog vi lite välförtjänt sovmorgon. Klockan hade hunnit slå 11 när vi klev ut genom dörren.

Och så var den bara där. Den där världsberömda bron i det världsberömda diset i San Francisco. Vi traskade runt vid Welcome center och plåtade på alla möjliga olika håll och kanter och sätt. Och så tog vi en liten promenad ut på bron.

Det var inte särskilt blåsigt men ordentligt bullrigt från all trafik och dessutom ganska skumpigt när trafiken åkte över bron. Det var absolut ingen angenäm upplevelse och efter några foton tagna på bron av bron men också in emot Downtown så traskade vi tillbaka och tog bussen tillbaka till stan.

-Jag trodde den var rödare, reflekterade Andreas efter besöket. Och det fick mig att fundera lite i ett inlägg på Instagram. För jag förstår honom. Jag trodde nog också att den var rödare. Som på bilden som inleder detta inlägg. Men i ljuset för dagen var den inte alls så röd. I verkligheten är den ganska dovt röd. Men det gör ju sig inte så bra vare sig på bild eller film och alla andra precis som jag förbättrar verkligheten innan vi presenterar den för alla andra. Resultatet? Att vi blir besvikna på verkligheten. Det tål att tänkas på. Och hur såg bron ut på riktig då? Jo såhär.

En tidig middag på Marketplace

Dagens första uppdrag var klart. Det andra återstod fortfarande. Att käka en tidig middag på Bouli Bar på Marketplace. En restaurang vi spanade in redan vår första dag när stegen var på väg upp emot 35 000.

Detta är inte bloggen med de många restaurangtipsen men här kommer ett av de få. Är du i San Francisco? Stanna förbi Marketplace i Färjeterminalen och käka en pizza på Bouli Bar. Är inte restaurangdelen öppen? Häng i baren. Det är minst lika trevligt. Kanske till och med trevligare.

Dags att packa ihop

Det började bli dags att packa ihop. Det blev en tidig kväll inför vad som komma skulle. Den mest intensiva delen av resan återstår fortfarande. Dag fem spenderar vi stora delar av dagen i San Francisco men då på väg. På väg mot Asien på väg mot Andreas födelsedag som detta året liksom inte finns.

Vill du läsa mer om vår jorden runt resa på 8 dagar än Jorden runt dag fyra? Klicka dig vidare hit för mer reseinlägg och läs om planeringen och varför vi gör denna resa.

Jorden runt dag tre – en reseberättelse

26 maj, 2019

Benen var förvånansvärt pigga och agendan läskigt tom när vi startade dag tre på vår resa jorden runt och vår andra dag i San Francisco. Vad återstod att se efter allt vi hann med dagen innan? Jo cable car, rooftop-bar och tydligen Richard Branson.

Hållplatsen för Munin (a.k.a metron) som tar oss hela vägen in till downtown är precis utanför boendet vi hyr via Airbnb här i San Francisco. Vi hoppar på vid 46th avenue och dagen till ära hoppade vi av vid Powell station i Downtown med ett enda mål. Att åka Cable car. Det är ett måste enligt varenda förståsigpåare.

Cable car – ett måste eller inte?

Var helst där klockan 7 rådde den ena. Köerna är oändliga sa den andra. Vi var där klockan 10. Och ja, det var lång kö. Vi väntade i kanske 40 minuter. Och det var överkomligt.

Embarcadero San Francisco — Cable car stationen vid Embarcadero

Måste man åka cable car när man är i San Francisco? Nej självklart måste man inte göra det, men då vet du inte heller hur det känns. Skulle jag åka igen? Nej, faktiskt inte. I alla fall inte någon av de två linjer som går från Powell station i rusningstid. Självklart vill man få på så mycket folk som möjligt på vagnarna och för mig som inte ville stå upp och hänga ut under hela resan innebar det att det var ganska svårt att både se och uppleva resan på ett bra sätt.

Det var en hissnande känsla både i upp- och nerförsbacke. Det var en härlig stämning med personalen i vagnen som gjorde det nästan till en liten föreställning. Men skulle jag åka en gång till skulle jag nog välja att åka från Embarcadero. När vi passerade där lite senare på kvällen var det inget folk alls i kö och den färden tror jag skulle vara lite lugnare och skulle upplevas mer.

Vi åkte rutten med bruna skyltar från Powell station ner till Fishermans warf, den så kallade Powell Hyde-line och passerade ovanför Lombard street.

In-n-out och fortfarande inte imponerad

När vi landade nere i Fishermans warf tog vi en liten promenad ut mot Golden gate och snodde en liten vy över bron. Idag var inte dagen för den riktiga färden dit och vi vände ganska snabbt tillbaka in mot piren för lunch på In-n-out.

Det är andra gången för mig. Första gången var vid vårt första besök i Los Angeles i november 2018 och då var jag inte imponerad. Jag ville ge det ett försök till. Men nej, jag förstår inte grejen. Personligen gillade jag Mc Donalds-burgaren i går bättre.

Lyxhotell och rooftopbar – men vilken?

Gårdagens antal steg började ge sig till känna både i benen, resten av kroppen och knoppen så vi tog en av spårvagnarna från Pier 39 in emot stan och hoppade återigen av vid Powell station. Därifrån promenerade vi några kvarter till Union square där vi tog en iskaffe på Starbucks på Macys.

Planen var att avsluta dagen i en rooftopbar. Mitt förslag var sedan länge Cityscape på Hilton men efter att ha åkt med Virgin Atlantic hit till San Francisco hade Andreas nosat upp att Virgin helt nyligen öppnat sitt första hotell här i stan. Likt flygen skall det vara en speciell känsla på dessa hotell och de skulle också ha en rooftopbar om än inte lika högt upp som Hilton. Dagen innan hade den varit stängd för privat event men idag var den öppen.

– Ahaaa säger Andreas där vi sitter med varsin islatte på Macys. Det var invigning igår, det var därför det var stängt, kolla vem som var där.
Andreas håller upp telefonen och visar en Instagram story medan jag höjer på ögonbrynen. Mannen på bilden har jag aldrig sett förr.
-Det är Richard Branson ägaren, förtydligar Andreas.
-Ahaaa säger jag. Honom hade jag kunnat gå förbi på gatan utan att veta vem det var säger jag.
-Han är väl till och med adlad, kontrar Andreas för att väcka mitt intresse. Men efter min fadäs med Windsor castle ligger jag lågt på den kungliga engelska fronten.

Lägg till lite jetlag på tunga ben och ni får en i det närmaste ohållbar situation men vi skall kämpa oss kvar i stan till baren på Virgin-hotellet öppnar vid fem. Vi spanar in lyxhotellen vid Union square och Museum of Ice cream.

Ice cream museum San Francisco — Ett museum för bara glass. bara i Amerika.

Vi strosar runt på H&M och Target. Går in på ett annat Starbucks och införskaffar San Francisco-muggen och så närmar sig klockan äntligen fem.

Hipp kö och Branson himself

Vi styr stegen mot Virgin-hotellet. Blir vänligt men bestämt hänvisad runt hörnet av några vakter i hotellentrén som undrar om vi ska till baren. Jag är på väg att ta upp telefonen för att fotografera Virgin-loggan och den engelska telefonkiosken utanför hotellet men hinner inte innan vi svänger runt hörnet och ser kön. Den är längre än vi någonsin orkar vänta och personerna i kön är hippare än vi någonsin ens kan stava till.

Samtidigt kör det upp en bil precis framför oss och ut ur baksätet hoppar – Richard Branson.

Jag petar Andreas i sidan och hasplar ur mig – men men men – det är ju han.

Jag kan garantera att hade inte Andreas visat bilden på honom en stund tidigare hade jag lika gärna kunnat missa honom helt. Nu missade jag istället att föreviga ögonblicket eftersom mobilen låg i fickan.

En avslutning 46 våningar upp

Kön till Virgin-baren hoppade vi över och traskade istället bort till mitt förstahandsval. Cityscape på Hilton. 46 våningar upp avnjöt jag mitt första (och andra) glas bubbel i San Francisco och såg molnen dra förbi skyskraporna. Kan man annat än älska rooftopbarer?

Två slitna jorden runt-resenärer spenderade sedan inte kvällen på någon lyxig restaurang utan köpte med sig varsin kycklingmacka från Walgrens hem till huset. Det kostar att ligga på topp som bekant. Och dag tre låg för våra fötter. Fötter som dag två trampande endast 15 160 steg.

Vill du läsa mer om vår jorden runt resa på 8 dagar än Jorden runt dag tre? Klicka dig vidare hit för mer reseinlägg och läs om planeringen och varför vi gör denna resa.

Jorden runt dag två – en reseberättelse

25 maj, 2019

35 981 steg senare har vi upplevt en hel dag till fots i San Francisco.
26, 5 kilometer och 45 våningar beräknar också stegräknarappen. Hade någon sagt till mig när vi knatade ut på morgonen att din resa jorden runt dag två skulle sluta med just det där antalet stegen, då är frågan om jag ens hade klivit ut genom dörren.

Vi hade egentligen tänkt hyra bil en av dagarna under vårt besök. Bilen var till och med bokad. Men så kom det ett mail om att bilen var bokad tidigt dagen efter och när vi kunde lämna den. Samtidigt märkte Andreas att vi bokat bilen till torsdagen och inte fredagen som han trodde. En sak ledde till nästa och så avbokade vi den. Därmed kändes det nästan som vi fick en extra dag i San Francisco. När vi med lite jetlag i kroppen klev ut genom dörren dag två var det därmed utan mål. Fokus nummer ett var frukost på ett ganska närbeläget Starbucks. Sedan fick vi se. Och se fick vi på vår resa jorden runt dag två.

Jorden runt dag två – 35 981 steg i San Francisco

Promenaden till Starbucks gick delvis genom den helt närbelägna Golden Gate Park. Vi har bara några kvarter till parken och det blev en fin start på dagen. Molnen hade inte hunnit lätta ännu och luften var fortfarande lite krispigt kylig. Jag är inte så mycket för växter i allmänhet. Men gröna omgivningar och natur mår ingen dåligt av.

Efter favoritfrukost på Starbucks bestående av en latte och Strawberry & toasted almonds overnight grains styrde vi sedan stegen mot The Painted ladies. Planen när vi satt på Starbucks var att promenera dit, det skulle ta oss en timme ungefär. Därefter tänkte vi ta Munin (San Franciscos svar på Metro) därifrån någonstans. Så blev nu inte fallet.

Turister på topp vid Painted ladies

Backe upp och backe ner med en extra omväg förbi en gigantisk kyrka. Skulle någon tro att det är en myt att San Francisco är backigt kan jag avliva den myten direkt. Men det finns en fördel med allt och man vänjer sig. De backarna som i början var gigantiska blev så småningom inte så farliga.

Precis som i New York känns det mesta väldigt nära här. Jag minns att jag vid mitt besök i New York slogs av att det fanns sevärdheter i vart och vartannat hörn. Lite så känns det här också.

En timme senare gick vi genom Alamo square park och framför oss låg The Painted ladies. Husen som blev världskända i TV-serien Huset fullt och som sedan är en av de mest fotograferade turistmålen här i San Francisco.

Vi satte oss ner en stund i parken och beskådade husen med San Franciscos downtown i bakgrunden. Tanken slog mig att det nog inte är så kul att bo i ett av dem. Och med tanke på att det är ganska många ställen i San Francisco som ser ganska snarlika ut så måste det väl ha varit i allra högsta grad en tillfällighet att det blev just dessa husen som blev plåtade för vinjetten.

Mc Donalds – det självklara valet

Det finns dom som aldrig skulle sätta sin fot på ett Mc Donalds när de är ute och reser. Vi är tvärtom. I alla fall en gång varje resa så testar vi på den lokala maten på Mc Donalds. Oftast blir det den dagen vi inte har ork eller inte hittar något annat. Denna gången blev det dag två på vår resa jorden runt. Och jag tycker inte man skall underskatta Mc Donalds. Det är inte särskilt dyrt, gratis WiFi och så vet man vad man får. Dessutom kan du hitta riktigt trevliga lokala varianter. Som när vi var i Barcelona och de hade en Selection-variant med getost. Galet gott.

Nåväl, i San Francisco var inte Selection-burgaren något för mig utan de blev en hederlig QP med bacon. Här hann vi också med att kolla av kartan lite. Vi funderade en stund och kom fram till att en timmes promenad till inte kändes så farligt. Och så styrde vi kosan mot Fishermans warf.

Lombard street

På vägen dit skulle vi dessutom ha turen att passera Lombard street. Jag var däremot inte alls beredd på att vi på vägen också skulle få våra första glimtar av både Golden Gate och Alcatraz.

Efter några riktigt kämpiga backar belönades vi med vyerna man liksom får nypa sig i armen när man får se. När sedan den lilla snirkliga gatan bland alla de andra helt raka uppenbarade sig befann vi oss högst upp i backen och kunde föreviga den ovanifrån innan vi traskade neråt och även föreviga den från det hållet.

Fishermans warf

Bara ett stenkast bort hittade vi sedan Fishermans warf. Ett område som är ordentligt turistigt men också mysigt och sprudlar av liv. Flera gånger under vår promenad tänkte jag nämligen att det var förvånansvärt lite människor ute för att vara en så stor stad ändå. Svaret fick jag på Fishermans warf det var där de höll till och på Pier 39 som jag ska komma till.

Efter att ha flanerat en stund i Fishermans warf och känt pulsen och fotograferat vyerna ut mot Alcatraz promenerade vi vidare. Tog en glass. Och inte vilken glass som helst. En Ben & Jerrys-glass. Och inte vilken Ben & Jerrys-glass som helst utan en glass jag väntat på i flera år.

Coffee coffee buzz buzz buzz Ben & Jerrys

För några år sedan slutade man nämligen med smaken Coffee coffee buzz buzz buzz i Sverige. Men i USA finns den kvar. Jag har letat båda gångerna i Los Angeles men inte hittat den. Så det var ett stort ögonblick när smaken fanns här. Himmel så gott.

Pier 39

När vi tidigare i år besökte Tallin hade jag en tydlig plan för allt vi skulle se. Även inför detta besök hade jag en plan. Men – den var inte helt nedskriven. Jag har läst på i min guidebok och framför allt har jag lusläst Ann-Louise 10 saker att göra i San Francisco. Men tanken med en extra dag när vi avbokade bilen var att jag skulle sätta ihop planen under kvällen dag ett. Därför var jag inte helt påläst och hade därmed heller inga förväntningar på Pier 39.

Bakom ett hus öppnade sig världens myller av affärer, restauranger, nöjesfält och barer. Turistigt – absolut. Men också riktigt mysigt. Allting blir ju vad man gör det till, eller hur.

Och här finns också en utsiktsplats där man kan se sjölejon. Men vad är oddsen att de är där tänkte jag. Där hade jag lite fel för på sina viloplattor låg de och gottade sig. Det kan vara bland det märkligaste men också gulligaste jag sett.

Sedan kan det vara så att turisterna som står och tittar på sjölejonen är lika mycket av en attraktion som själva sjölejonen.

Marketplace och Oakland bay bridge

Vid detta laget hade vi slutat tänka på att ta en Muni någonstans. Istället fortsatte vi bara gå och gå. Vi fortsatte längs vattnet och kikade in på Marketplace, en typ av saluhall kan man väl säga ur ett svenskt perspektiv. Det är inget jag har läst om hittills någonstans men hit kommer vi absolut tillbaka under resan. Denna gången gick vi mest igenom för att kolla läget.

Golden gate fick vi denna dag bara en liten smygtitt på. Istället stiftade vi närmare bekantskap med Oakland bay bridge. Den är förvisso inte röd. Men den är både längre och till och med lite äldre än Golden gate. Så hur det kommer sig att det är Golden gate och inte Oakland bay som är så ikonisk är för mig en gåta. Någon kanske känner till varför? Let me know i så fall.

Financial district Downtown

Från kvarteren runt Marketplace begav vi oss sedan i mot stan igen och promenerade en stund genom Financial district och skyskraporna. Men här någonstans började jag inse att de redan då 30 000 stegen skulle ta ut sin rätt och att det var dags att tänka på den berömda refrängen.

Så kom det sig att vi till slut letade upp närmaste Muni och tog den från Embarcadero hela vägen hem till Ocean bay.

Jorden runt dag två avslutas med solen och fisk

Efter en stund vid datorn traskade vi sedan ut igen för att se solen gå ner i Stilla havet bara ett stenkast bort från där vi bor och på vägen hem stannade vi till på Hooks fish och handlade hem Avocado tacos och Fish n chips.

35 981 steg senare kan jag summera jorden runt dag två som härlig spontan och alldeles alldeles underbar.

Vill du läsa mer om vår jorden runt resa på 8 dagar än Jorden runt dag två. Klicka dig vidare hit för mer reseinlägg och läs om planeringen och varför vi gör denna resa.

Jorden runt dag ett – en reseberättelse

23 maj, 2019

Larmet från gårdagens tidiga uppstigning inför flyget från Arlanda till London ljuder igen fast i en annan tidszon och många timmar senare. Klockan är 4:20 i San Francisco den 23 maj 2019 och igår började vår jorden runt på 8 dagar-resa som tog oss till San Francisco. Jorden runt dag ett – håll till godo.

Jag gissar att jag kommer att vilja skriva mer på djupet om allt vi ser och gör under denna korta och intensiva resa jorden runt. Men i sann dagsboksanda vill jag också fånga dagarna som de var precis när det just hänt och det tänker jag göra nu.

Jorden runt dag ett – resedag

Den första dagen är en dag av resande. Vi har flugit tidigare än 7:55 från Arlanda och ändå åkt hemifrån på natten så för den sakens skull hade det kanske inte behövts. Men det är ändå skönt att slippa gå upp innan man ens hunnit somna för att sätta sig i bilen och åka. Att hitta ett hotellrum i Stockholm medan ett stort amerikanskt företag som börjar på Ama och slutar på zon har konferens just där var däremot lönlöst. Istället hittade Andreas ett rum på airbnb i Märsta. Perfekt för oss.

Långtidsparkering P1

Det är massor av saker som vi kan kalla första gången på denna resan. Stora som små och en av dem är att vi för första gången parkerade på Swedavias långtidsparkering P1. Vår hemmaparkering är annars Beta. Där står vi alltid men nu bokade poängnörden jag bor med parkeringen på något sätt via Norwegian och fick cashpoints och då var P1 det alternativ som fanns. Och vi blev inte besvikna i alla fall inte jag.

Den ligger en bra bit längre ut, i höjd med Eurostop Arlanda precis bredvid E4. Men väl på plats fanns en loungedel med både incheckningsmaskin, möjlighet att slå sig ner, en maskin med möjlighet att köpa enklare snacks och sist men inte minst – gratis kaffe! Det behövs med tidig morgon. Det visar inte minst screenshoten från storyn jag la upp på Instagram. När jag pratar om kaffet drar ögat iväg nåt så till den milda grad. Trots att jag inte vanligtvis skelar.

Varje kvart går det sedan gratisbussar in till terminalerna vilket är något mer sällan än från exempelvis Beta men det vägs upp av kaffet om man säger så.

Loungefrukost på Pontus in the air

Vi reser denna resan med endast handbagage det blir verkligen galet mycket smidigare så. Och efter att vi skrivit ut boardingpassen blev det Fast track genom security.

Det höll dock på att inte bli fast alls när mannen i säkerhetskontrollen inte gav med sig på frågan om det fanns några vätskor i mitt mobilfodral. Rosa och fint som det är kanske han misstog det för att vara en necessär men han kan väl i alla fall ge sig när jag bedyrat att det inte finns några vätskor i den i alla fall tre gånger.

Frukost intogs sedan i AMEX-loungen Pontus in the air. Men lite mer om just det kan jag tänka mig att skriva i ett kommande inlägg. Det är dock aldrig fel med frukost och utsikt över flygplanen.

Arlanda – Heathrow med SAS Ireland

Medan SAS pilotstrejk pågick som bäst satt vi ändå ganska lugna i båten. Den påverkade nämligen inte SAS Ireland och det var dem vi flög med mellan Arlanda och Heathrow. Lite udda kändes det ändå att inte ha skandinavisktalande personal på SAS. Det var en Airbus 320 neo som lyfte från Arlanda och med vindarna startbana för dagen fick vi fantastiskt fin vy ovanifrån av vår största flygplats. Det tog oss sedan nästan tre timmarna till London. Staden jag tidigare basunerat ut att jag inte vill besöka. Och eftersom jag nu bara spenderade cirka fyra timmar på flygplatsen kan jag fortfarande inte säga att jag besökt staden. Än mindre har jag en Starbucksmugg därifrån eftersom Starbucks i terminal tre har stängt sedan en tid tillbaka.

Vi cirkulerade lite över London innan vi fick lov att landa och även om jag nu då sagt att jag inte har någon längtan till London så var det makalösa vyer och färger jag inte sett någon annanstans som målade upp sig utanför flygplansfönstret.

Vi landade med SAS i The Queens terminal nummer 2. Det går sedan gratis bussar från den terminalen till terminal nummer 3 där planet mot San Francisco avgick från. Riktigt smidigt.

En burgarmeny och en öl senare var vi redo att boarda vår flight. Men innan det. Kan vi ta ett ögonblick för detta.

Det är min första gång i Storbritannien. Jag tänker att en öl måste jag väl ta till maten. Andreas får välja och det bli en öl från USA. Döm om min förvåning när det sedan står på danska på burken och det visar sig att den är bryggd i Köpenhamn.

Heathrow – San Francisco med Virgin Atlantic

Nästa första för oss var resan med ett helt nytt flygbolag Virgin Atlantic. Jag har förstått att det finns mycket gott att säga om dem och drygt tio timmar senare håller jag med. Det kräver ett helt eget inlägg.

Men innan det hinner bli klart kan jag konstatera att vi trivdes bra på rad 66 längst bak på vår flight med Miss Moneypenny en Boeing 787-900 Dreamliner. Även det en förstagångare. Att flyga dreamliner alltså.

Det kliar lite in fingrarna att få skriva lite om resan men jag håller lite på det som sagt.

Att jag däremot i vanlig ordning medan vi lyfte fotograderade landskapet. Fångade ett slott på bild och la ut det på Instagram med texten: ”Någon som vet vilken slottsliknande byggnad jag fångade på bild?” Det kan jag ju dela med mig av. Att det är Storbritanniens största slott och att jag inte hade stenkoll kan vi väl prata tystare om.

Vi landade istället 10 timmar och en kvart senare på SFO, San Francisco International airport. Jag som hade tänkt skriva massor ägnade istället resan till allt utom just det. Bland annat till lite sömn. Därmed var jag inte helt slut när vi ställde oss i en timme kö till immigration. Det absolut sämsta med att åka till USA om du frågar mig.

Lyft till 46th avenue

Dryga halvtimmen tog det sedan att ta oss med en Lyft från flygplatsen till vår airbnb-adress. 1443 46th avenue. Precis bredvid Golden gate-park och ett stenkast från Ocean beach.

En eloge måste han ha min sambo för att han lyckas hitta de allra mysigaste airbnb-boendena. I Los Angeles tror jag att han lyckades hitta det bästa i stada. Och detta stället ligger inte långt efter måste jag säga.

Vem kan gissa att detta ligger bakom någons garage?

Jetlag till slut

Jorden runt dag 1 gick mot sitt slut. Och till slut fick jag ändå ge mig för jetlagen. Den omisskännliga overklighetskänslan som börjar krypa på en när man varit mer eller mindre vaken i ett dygn. För egen del brukar jag också börja känna att golvet gungar. Första gången i Los Angeles var jag övertygad om att det var små jordbävningar. Men icke.

En kort promenad i kvarteret och inköp av lite vatten. Über-eats levererat till dörren. Sedan sov jag som en prinsessa till larmet alltså ringde.

Jorden runt dag 1 är avklarad. Nu är vi redo för dag två och att börja upptäcka San Francisco. Vi börjar med Starbucks.

Vill du läsa mer om vår jorden runt resa på 8 dagar än Jorden runt dag 1. Klicka dig vidare hit för mer reseinlägg och läs om planeringen och varför vi gör denna resa.

Lite mer att läsa på Lite mera rosa

24 timmar i Tallinn – en reseguide

6 maj, 2019

Jag ska ärligt säga att jag inte hade några större förväntningar på Tallinn. Det kan till och med vara så att jag tänkte att det nog bara skulle bli ytterligare ett land att bocka av på listan över de jag besökt. Det sjuttonde. Nu vet jag bättre. Har du 24 timmar i Tallinn – detta får du inte missa.

Du hittar mig ganska sällan på en food-tour, ännu mer sällan hittar du mig på ett konstmuseum eller riskerandes mitt liv i någon typ av äventyrsaktivitet på de ställen vi besöker. Men är det något jag verkligen älskar så är det historia. Kyrkor, slott, fornlämningar. Allt som är gammalt. Ju äldre desto bättre.

Ett världsarv sedan 1997

På något sätt hade jag i mitt sökande efter information om Tallinn missat hur mycket av just den varan som finns i staden. Jag hade missat att det till exempel är norra Europas äldsta huvudstad. Däremot hade jag lite koll på att Gamla staden i Tallinn sedan 1997 är ett världsarv på Unescos lista. Och vilket världsarv sen.

Trots en ganska blåsig båttur över Ålands hav och in i Finska viken så var det ett soligt och vackert Tallinn som mötte oss en av mars månads sista dagar och med bara ett dygn för att upptäcka begav vi oss omgående ut på stan. Med guidebok och karta i högsta hugg startade vi vår vandring på den norra sidan av Pikk-katu, gatan som sträcker sig mer eller mindre genom hela den gamla staden och som är så signifikant för Tallinn och dess historia.

Och härifrån kan du lätt hitta allt det du inte får missa när du har 24 timmar i Tallinn.

Pikkukatu, Tallin — Bara en liten del av Pikkkatu som på estniska betyder Långa gatan

Så – du har 24 timmar i Tallinn – detta får du inte missa

Missa inte #1: Gamla staden i Tallinn

Den numera alltså världsarvsmärkta Gamla staden i Tallinn är uppbyggd runt en kulle eller kanske snarare ett berg, Domberget. Om du följer Pikku-katu så kommer du förr eller senare förbi Nikolaikyrkan och kan blicka upp emot berget. Att strosa runt i gamla staden och titta på alla gamla byggnader skulle lätt kunna sysselsätta mig i flera dagar. Gör du som jag och köper en guidebok, eller googlar, kan du dessutom hitta flera intressanta historier bakom de gamla fasaderna och adresserna. Vad sägs exempel om följande?

Tallinn var svenskt åren 1561-1721 men efter det har den ryskan tiden satt stor prägel på staden. I ett av bostadshusen från 1800-talet hade den sovjetiska säkerhetstjänsten KGB sitt högkvarter.

En bit längre bort hittar du Pikk 26 även kallat Svarthuvudenas hus. Huset har Tallinns mest berömda fasad prydd av reliefer av en av Tallinns mest framstående stenhuggare på 1500-talet.

Missa inte #2: Domberget

Missa inte heller att ta dig upp för trappstegen som leder dig till Domberget.

Här ligger Domkyrkan som tyvärr såg ganska nedgången ut och en bit bort hittar du också Alexander Nevskij-katedralen. En rysk-ortodox byggnad som påminner om tiden under ryskt styre. Och absolut det närmaste jag kommit de karaktäristiska ryska kyrkokupolerna jag beundrande på Kefirfilspaketen i min barndom.

Alexander Nevskij-katedralen, Tallin — Domkyrkan

På Domberget hittar du också utkiksplatsen du troligen sett mängder av bilder från när du kanske googlat inför din resa till Tallinn. Och det är där bilden som inleder detta inlägg också är tagen.

Missa inte #3: Stadsmuren

Runt om hela den gamla staden finns stadsmuren. Med nästan två kilometer bevarat är hälften av den ursprungliga muren möjlig att beskåda. Promenera längs muren eller passa på att gå in i några av de 26 tornen som är öppna för besök.

De äldsta delarna är så gamla som från 1200-talet och muren är unik i sitt slag. Från utsiktsplatsen på Domberget ser du de runda tornen med sina orangea tak sticka upp överallt runt staden.

Missa inte #4: Rådhuset

En självklar mötesplats i Tallinn är Rådhustorget. Redan i slutet av mars låg sorlet över uteserveringarna. På ena sidan av torget tornar det ståtliga rådhuset upp sig. Och även här gör sig historien påmind. Rådhuset med dess höga smala torn har anor från 1200-talet och är norra Europas äldsta och enda bevarade rådhus i gotisk stil.

Missa inte de gröna drakarna. Högt upp under taknocken sitter det gröna drakar som fungerar som stuprännor och vid regnigt väder spottar de vatten ut över torget.

Rådhuset, Tallinn — Rådhuset, ser du de gröna drakarna?

En lite udda detalj på denna magnifika byggnad kan tyckas. Men det finns flera knasiga sevärdheter i Tallinn. Om detta har min bloggkollega Rucksack skrivit ett alldeles förnämligt inlägg här

Missa inte #5: De nyare delarna av Tallinn

Passera genom en av de bevarade portarna i muren och bara några kvarter bort öppnar sig de nyare delarna av Tallinn med stora köpcentrum och höghus. Det känns fortfarande billigt att shoppa i Tallinn så passa på. Vill du ha makalös utsikt över staden rekommenderar jag att du åker upp i Radison Blu och till deras takbar Sky24 som också mycket riktigt ligger på 24:e våningen.

Hade vi tur med vädret dag ett på vårt besök var det något sämre dag två och utsikten för dagen var något grå. Jag kan bara ana att det en dag med fint väder är en häpnadsväckande vy du får över staden och därmed ytterligare en sak du inte ska missa om du får 24 timmar i Tallinn.

Summa summarum om Tallinn på 24 timmar

Jag har sagt det förr och jag säger det igen, när jag gick runt där på Tallinns gator och njöt av det fantastiska vädret, de ljuvliga små gränderna och stämningen i staden så ville jag verkligen åka tillbaka. Och ja det vill jag fortfarande. 24 timmar i Tallinn räckte absolut inte för att se allt. Det var som ett litet smakprov och nästa gång till jag gärna komma tillbaka under vår eller sommar.

Och så till sist, en liten uppmaning från mig till dig att följa Lite mera rosa på Facebook eller Bloglovin för löpande uppdateringar! Eller följ mig på Instagram för mer bilder och tankar. Tack för att du läser mina tankar.